ARBETSDOMSTOLEN

Dom nr 74/11 Ml nr A 156/10

Sammanfattning

En polisinspektr fr inte avskedas fr att han anvnt sin grundlagsskyddade yttrandefrihet genom att blogga bl.a. om polisen p fritiden. Polisinspektren fr inte ersttning fr inkomstfrlust vid sjukskrivning, eftersom det inte finns ngot adekvat orsakssamband mellan statens agerande och arbetsofrmgan.

Postadress Box 2018 103 11 STOCKHOLM Besksadress Stora Nygatan 2 A och B

Telefon 08-617 66 00 Telefax 08-617 66 15 kansliet@arbetsdomstolen.se www.arbetsdomstolen.se

Expeditionstid Mndag-fredag 09.00-12.00 13.00-15.00

2 ARBETSDOMSTOLEN DOM 2011-09-07 Stockholm Dom nr 74/11 Ml nr A 156/10

KRANDE Polisfrbundet, Box 5583, 114 85 Stockholm Ombud: frbundsjuristen Annett Olofsson, LO-TCO Rttsskydd AB, Box 1155, 111 81 Stockholm SVARANDE Staten genom Rikspolisstyrelsen, Box 12256, 102 26 Stockholm Ombud: juristen Mathias Berg, Rikspolisstyrelsen, adress som ovan SAKEN ogiltigfrklaring av avskedande, m.m. ______________________ Bakgrund och yrkanden m.m. Mellan parterna gller kollektivavtal. L.V., tidigare med namnet L.L., r medlem i Polisfrbundet (frbundet) och anstlldes vid Polismyndigheten i Skne r 1992. Han avskedades frn sin anstllning som polisinspektr den 14 juni 2010. Parterna tvistar dels om avskedandet var lagligen grundat, dels om staten agerat s att L.V. blivit sjuk och drmed orsakat honom en ekonomisk frlust som staten ska erstta. Frbundet har vckt talan mot staten genom Rikspolisstyrelsen och framstllt fljande yrkanden. 1. Frbundet har yrkat att Arbetsdomstolen ska ogiltigfrklara avskedandet av L.V. samt frplikta staten genom Rikspolisstyrelsen att till honom betala 250 000 kr i allmnt skadestnd. Fr det fall Arbetsdomstolen skulle komma fram till att det inte har funnits laga grund fr avskedandet men vl saklig grund fr uppsgning, har frbundet i stllet yrkat att Arbetsdomstolen ska frplikta staten genom Rikspolisstyrelsen att till L.V. betala 120 000 kr i allmnt skadestnd. P respektive belopp har yrkats rnta enligt 6 rntelagen frn dagen fr delgivning av stmning den 19 juli 2010 till dess betalning sker.

3 2. Frbundet har vidare yrkat att Arbetsdomstolen ska frplikta staten genom Rikspolisstyrelsen att till L.V. betala 93 669 kr, motsvarande mellanskillnaden mellan ln inklusive semesterln och sjukpenning/sjukln fr tiden den 5 maj till den 2 november 2010, jmte rnta enligt 6 rntelagen p 7 322 kr frn den 25 maj 2010, 14 159 kr frn den 25 juni 2010, 17 624 kr frn den 25 juli 2010, 17 624 kr frn den 25 augusti 2010, 18 110 kr frn den 25 september 2010, 17 624 kr frn den 25 oktober 2010, samt p 1 206 kr frn den 25 november 2010, allt till dess betalning sker. Fr det fall Arbetsdomstolen skulle komma fram till att det har funnits laga grund fr avskedandet, har frbundet yrkat att Arbetsdomstolen i stllet ska frplikta staten genom Rikspolisstyrelsen att till L.V. betala ekonomiskt skadestnd avseende mellanskillnad mellan ln inklusive semesterln och sjukpenning/sjukln fr tiden den 5 maj till dagen fr avskedandet den 14 juni 2010 med 13 930 kr jmte rnta enligt 6 rntelagen p 7 322 kr frn den 25 maj 2010 och p 6 608 kr frn den 25 juni 2010, allt till dess betalning sker. 3. Frbundet har dessutom yrkat att Arbetsdomstolen ska frplikta staten genom Rikspolisstyrelsen att till L.V. betala 32 690 kr per mnad frn och med den 3 november 2010 till den 15 juni 2011, motsvarande ln och semesterfrmner, jmte rnta enligt 6 rntelagen p mnadsvis frfallande belopp frn den 25:e varje mnad till dess betalning sker. Frbundet har ven yrkat att Arbetsdomstolen ska frbehlla L.V. rtten att terkomma med yrkanden om belopp motsvarande ln och semesterfrmner fr tid efter huvudfrhandling i mlet. Fr det fall Arbetsdomstolen skulle komma fram till att det inte funnits laga grund fr avskedandet men vl saklig grund fr uppsgning, har frbundet i stllet yrkat att Arbetsdomstolen ska frplikta staten genom Rikspolisstyrelsen att till L.V. betala 45 274 kr, motsvarande uppsgningsln och semesterfrmner fr tiden den 3 november till den 14 december 2010, jmte rnta enligt 6 rntelagen p 30 511 kr frn den 25 november 2010 samt p 14 763 kr frn den 25 december 2010, allt till dess betalning sker. Staten har bestritt alla yrkanden, men vitsordat att beloppen enligt 2 och 3 ovan i och fr sig r rtt berknade. Staten har dremot inte vitsordat ngot belopp alls i allmnt skadestnd utan begrt att ett eventuellt sdant skadestnd ska jmkas, i frsta hand till noll och i andra hand till det belopp som Arbetsdomstolen tycker r skligt. Staten har vidare i och fr sig vitsordat sttet att berkna rnta p de yrkade beloppen. Bda parter har yrkat ersttning fr sina rttegngskostnader. Parterna har till std fr sin talan anfrt i huvudsak fljande.

4 Frbundet L.V:s bloggande L.V. anstlldes r 1992 vid Polismyndigheten i Skne. Han innehade befattningen polisinspektr och arbetade ren 19982009 som hundfrare i Trelleborg. Under en period fram till den 2 april 2010 tjnstgjorde han som FNpolis i Sudan. Under utbildningen infr resan till Afrika fick han hra av instruktrer och av personer som tidigare varit ivg p uppdrag fr FN, att tiden blir lng och att man br ha en enkel fritidssysselsttning fr att orka med vardagen. L.V. startade drfr en blogg, fr vilken han skapade en fiktiv figur, nmligen Radiobilspolisen Farbror Bl. I bloggen skrev L.V. uppdiktade berttelser byggda p skrnor om poliser. Det ska noteras att L.V. inte har arbetat som radiobilspolis sedan r 1998. Vid bedmningen av den aktuella bloggens innehll och karaktr mste man beakta bloggen i dess helhet. I ett inlgg med titeln Tips till frldrar! gavs rd om hur frldrar kan och br visa omsorg om sina barn i frga om missbruk och dligt umgnge m.m. I ett inlgg med titeln Vgar du vittna? framhlls vikten och betydelsen av att den som r vittne till brott ocks vgar vittna om detta. I ett inlgg med titeln Studenttider varnades fr faran med alkohol i samband med studentfirande. I ett inlgg Till H. (och er andra)! lyftes den bristande kllkontrollen p internet fram varvid anmrktes att lsaren av bloggen inte skulle vara sker p att bloggfrfattaren verkligen var polis. I inlgget Brotten polisen struntar i berrdes en tidningsartikel med samma namn, varvid innehllet i artikeln bemttes i sak samtidigt som det framfrdes synpunkter p att artikeln inte var objektivt skriven utan gav en ondigt negativ bild av polisen. Efter att bloggen hade uppmrksammats av arbetsgivaren blev L.V. den 19 mars 2010 hemkommenderad frn sin FN-tjnstgring i frtid. Han kom hem den 2 april samma r och placerades p bedrgeriroteln i Malm. Arbetet dr fungerade mycket bra och hans nrmaste arbetsledare beskriver honom som arbetsvillig och intresserad, trevlig och tillmtesgende. P grund av innehllet i bloggen polisanmldes L.V. fr brott mot tystnadsplikt samt sexuellt ofredande. I det frsta fallet beslutade klagare att inte inleda frunderskning eftersom det inte fanns anledning anta att brott som hr under allmnt tal hade frvats, och i det andra fallet lades frunderskningen ned eftersom brott inte kunde styrkas. Omstndigheterna kring avskedandet I bussen p vg till arbetet den 28 april 2010 lste L.V. i en artikel i Metro att arbetsgivaren ville avskeda honom. Arbetsgivaren hade dessfrinnan inte informerat honom om att polismyndigheten hos personalansvarsnmnden hade begrt att han skulle avskedas. L.V. blev chockad nr han lste artikeln i Metro. Han kte vidare till sin arbetsplats och frskte arbeta, men klarade inte av det utan tog semester. Han blev sjukskriven frn och med den 5 maj 2010 till och med den 2 november 2010. Personalansvarsnmnden underrttade honom om

5 avskedanderendet frst genom en skrivelse som r daterad den 28 april 2010 och som han fick del av den 30 april. Infr beslutet i frgan om L.V. skulle avskedas hlls ett sammantrde i personalansvarsnmnden. L.V. fretrddes d av ombudet Annett Olofsson, som hade gett in fullmakt till personalansvarsnmnden. Efter att L.V:s rende hade behandlats vid sammantrdet informerade personalansvarsnmnden Annett Olofsson om att beslut i avskedandefrgan skulle meddelas den 14 juni 2010 kl. 15.00. L.V. och Annett Olofsson kom verens om att hon skulle ringa till personalansvarsnmnden detta klockslag och f besked, varefter hon skulle informera honom per telefon. Tanken med detta var att ett eventuellt negativt besked skulle kunna frmedlas s skonsamt som mjligt. Redan kl. 13.30 den 14 juni 2010 blev emellertid L.V. uppskt i hemmet av fretrdare fr arbetsgivaren och personligen delgiven avskedandet. Annett Olofsson var helt ovetande om detta. L.V., som hade befunnit sig i en krissituation sedan slutet av april, tog mycket illa vid sig. Arbetsgivaren har brustit i sin rehabiliteringsskyldighet gentemot L.V. Han blev kontaktad frn arbetsgivarens sida endast en gng, ngon vecka efter att han hade lmnat arbetet, nr I-L.U. som d var vikarierande rotelchef p bedrgeriroteln i Malm ringde och upplyste honom om att han antingen mste sjukskriva sig eller komma tillbaka och arbeta. P sin sambos initiativ tog han dock sjlv kontakt med fretagshlsovrden. Av beropade lkarintyg och journalhandlingar framgr att L.V. har drabbats av en akut krisreaktion som reaktion p svr stress och att denna vergtt i en reaktiv depression, att dessa besvr medfrde att han sjukskrevs samt att orsaken till hans frsmrade psykiska tillstnd och arbetsofrmga r arbetsgivarens agerande i samband med den process som slutade med att han avskedades. Rttsliga grunder fr kromlet L.V. har i sitt bloggande utnyttjat sin grundlagsstadgade yttrandefrihet och han har inte begtt ngot brott. Han har blivit avskedad utan att det ens har frelegat saklig grund fr uppsgning. Staten har inte heller fullgjort sin omplaceringsskyldighet. Avskedandet ska drfr ogiltigfrklaras och L.V. tillerknnas allmnt skadestnd. L.V. har varit helt sjukskriven frn och med den 5 maj 2010 till och med den 2 november 2010. Sjukskrivningen har orsakats av staten genom avskedandet av honom samt genom statens agerande i samband med avskedandet. Det handlande som i denna del lggs staten till last r att staten i offentlig handling har hemstllt om att L.V. skulle skiljas frn sin anstllning utan att dessfrinnan informera honom om detta, att L.V. avskedats utan laga grund, att staten har skt upp och delgett L.V. avskedandet vid en annan och tidigare tidpunkt n den som L.V. och hans ombud hade ftt besked om, samt att staten inte har berett L.V. hjlp och std i rehabiliterande syfte under sjukskrivningen. Staten r med hnsyn till det anfrda skyldig att utge skadestnd till L.V. motsvarande mellanskillnaden mellan erhllen sjukpenning och vad han skulle ha uppburit i ln inklusive semesterfrmner om han inte hade blivit sjukskriven.

6 L.V. har frn och med den 3 november 2010 varit friskskriven. D han blivit avskedad utan att ens saklig grund fr uppsgning har frelegat r staten skyldig att utge belopp motsvarande ln och semesterfrmner frn och med nmnda datum. Fr det fall Arbetsdomstolen skulle finna att det inte freligger grund fr avskedande men vl saklig grund fr uppsgning r staten skyldig att utge belopp motsvarande uppsgningsln under tiden frn och med den 15 juni 2010 till och med den 14 december 2010 samt semesterfrmner berknade p denna uppsgningsln. Staten L.V:s tidigare tjnstgring Den svenska polisen r organiserad under Rikspolisstyrelsen som central frvaltningsmyndighet och med ett polisdistrikt i varje ln. Polismyndigheten i Skne har cirka 3 500 anstllda, varav cirka 2 600 r poliser. Fram till slutet av maj 2009 arbetade L.V. vid Polisomrde Sdra Skne. Under ren 19982009 arbetade han som hundfrare. I allmnhetens gon finns det ingen skillnad mellan hundfrare och radiobilspoliser annat n att de frstnmnda har sin hund med i bilen. Frn den 28 maj 2009 var L.V. inkommenderad fr FN-tjnst i Sudan med uppgift att vervaka fredsrrelsen. Utlandstjnstgringen var, efter viss frlngning, tnkt att pg till den 30 maj 2010. L.V. var erbjuden att efter terkomsten till Sverige f en placering vid grnspolisenheten, som hanterar grnskontroll och brott mot utlnningar. Det rr sig ofta om utsatta personer och sdana som varit offer fr mnniskohandel. Det r drfr viktigt att de anstllda vid grnspolisenheten r lyhrda och frtroendeingivande. Chefen fr grnspolisenheten, P.S., hade diskuterat detta med L.V. Hon knde till att det vid en utredning av Rikspolisstyrelsen r 2007 hade framkommit att L.V. hade varit inne p sidor med pornografiskt innehll. L.V. hade frklarat detta med att han ville f fram bilder som skulle anvndas i skmtsyfte. Den nmnda utredningen r nedlagd och beropas inte som skl fr avskedandet. Bloggen Under perioden frn den 28 februari 2009 till den 11 mars 2010 skrev L.V., under pseudonymen Farbror Bl, den i mlet aktuella bloggen Radiobilspolisen. Bloggen var tillgnglig p en kontinuerligt uppdaterad webbplats och bestod av tv spalter, nmligen en vnsterspalt med sjlva inlggen och en smalare, statisk hgerspalt. I hgerspalten terfanns bl.a. det s kallade polismrket, som r ett vlbekant knnemrke fr polisen. I anslutning till polismrket angavs uttryckligen att bloggfrfattaren, dvs. Farbror Bl, var en yrkesarbetande polis. L.V. har genom inlggen p bloggen visat prov p total respektlshet och omdmeslshet. Han har gett intryck av att det var vanligt frekommande att han och hans kollegor gnade sig t respektlsa och brottsliga beteenden svl

7 mot andra kollegor som mot allmnheten. Han har frvandlat verklig mnsklig tragik till njeslsning. Han har raljerat ver mnniskor i samhllets utkanter och visat prov p en mnniskosyn som r helt frmmande fr polisen. Svitt avser hans syn p kvinnor har bl.a. framkommit att kvinnor som r tillrckligt snygga kan slippa bter, och att man p arbetstid har kunnat spana och ragga p snygga tjejer. Kvinnliga poliser har inte sllan frminskats till att antingen inte vara torra bakom ronen, eller till att vara rddhgsna objekt som man mjligen kan ha sex med i polisbilen eller p personalfesten och d kan man grna vara flera mn som delar p en kvinna. Symptomatiskt r ocks att de gnger som L.V. har varit kritisk eller raljant mot chefer inom polisen, vilka han dessutom har valt att namnge, har det uteslutande handlat om kvinnor. Vidare har L.V. framstllt sig sjlv som en riktig macho-man, som aldrig har ftt stryk i ett slagsml eller blivit frnkt i en biljakt. Han har till och med gett uttryck fr sin s kallade manlighet genom att publicera en bild p en erigerad penis i en byxa, tillsammans med ett inlgg om att en radiobilspolis lskar att jaga tjuvar. Genom att han har beskrivit biljakter i 200 km/tim har framkommit att han har visat total likgiltighet infr andras liv. Han har ocks skildrat hur han struntat i givna order betrffande frfljande och alkoholutandningsprov. Vidare har framkommit att han avskyr trafikpoliser vilka enligt honom bara djvlas med allmnheten, att han ogillar juristpoliser som enligt honom inte r riktiga poliser, att han har missbrukat sin stllning som polis genom att djvlas med eller hmnas p mnniskor, att han r resignerad i sitt polisyrke och vill hmnas p polisorganisationen, att han anser att det var mycket bttre frr med den s kallade krandan, samt att han och hans kollegor har rena lekstugan p arbetet och att det frekommer eller i vart fall har frekommit pennalism inom poliskren. Han har ocks redogjort fr flera episoder vilka, om de kunde bevisas, inbegriper brottsliga grningar. Bloggen r skriven p ett s initierat och trovrdigt stt, att den bibringar lsaren uppfattningen att det verkligen r den osminkade och ocensurerade sanningen om polisens vardag som har skildrats. Det har allts inte, ssom motparten gjort gllande, varit uppenbart att det har varit frga om uppdiktade skrnor. Vidare r inlggen skrivna p ett sdant stt att lsaren kan f intryck av att ven L.V:s kollegor kan tillskrivas de tergivna egenskaperna och sikterna. Fr att verkligen understryka ktheten i skildringarna har ofta angetts att bloggfrfattaren i skrivande stund var p arbetet eller p vg till detsamma. Av inlggen framgr ven att L.V. har bde avsett och insett att bloggen skulle spridas till s mnga som mjligt. Den 3 mars 2010, nr bloggen skrevs ut i det skick i vilket den har presenterats fr domstolen, hade den enligt en uppgift p sidan 5 i utskriften lsts 31 348 gnger. Det framgr dock inte om det har varit frga om olika lsare varje gng eller om samma anvndare har registrerats flera gnger. L.V:s bloggande har varit gnat att skada polisens anseende och folks frtroende fr polisen. L.V. har ven genom bloggandet p ett flagrant stt brutit mot polisens vrdegrunder avseende bl.a. professionellt och frtroendeingivande agerande samt ansvar och respekt fr allas lika vrde. Hndelsefrloppet sedan bloggen uppmrksammats av arbetsgivaren

8 Kvllsposten, som var den tidning som frst uppmrksammade den aktuella bloggen, kontaktade Polismyndigheten i Skne fr att hra om myndigheten knde till bloggen, vilket inte var fallet. Eftersom det fanns vissa tecken p att bloggaren kunde vara anstlld inom polismakten, s upprttade polismyndigheten den 10 mars 2010 en polisanmlan avseende brott mot tystnadsplikt och sexuellt utnyttjande. Den 13 mars 2010 blev det klarlagt att det var polisinspektren L.V. som hade skrivit och publicerat bloggen, eftersom han den dagen skrev ett ppet brev om bloggen till sina kollegor. Den 15 mars 2010 inleddes frunderskning avseende anmlan om sexuellt ofredande, d det fanns anledning anta att brott som hr under allmnt tal hade frvats. Blogginnehllet betraktades med andra ord i detta sammanhang inte som uppenbara skrnor. Frunderskningen lades ned den 18 maj 2010 med motiveringen att det inte gick att bevisa att den eller de som var misstnkta hade gjort sig skyldiga till brott. P grund av den aktuella bloggen blev L.V. den 2 april 2010 hemkommenderad frn Sudan. Han var ter i Sverige den 6 april och hade sedan semester fram till den 16 april. Den tilltnkta tjnstgringen vid grnspolisenheten kom inte att pbrjas. Fr att undvika att han skulle komma i kontakt med allmnheten blev han i stllet placerad vid bedrgeriroteln i Malm, dr han fick sitt arbetsrum lngst ner i en korridor. Han arbetade p bedrgeriroteln frn den 19 till den 28 april, varefter han tog semester fram till den 5 maj. Drefter blev han sjukskriven. Den 23 april 2010 snde polismyndigheten en begran till personalansvarsnmnden vid Rikspolisstyrelsen om att L.V. skulle skiljas frn sin anstllning. Personalansvarsnmnden underrttade L.V. hrom den 28 april. Personalansvarsnmnden beslutade enhlligt att avskeda L.V. och hans anstllning upphrde nr han fick del av beslutet den 14 juni 2010. Allmnhetens och kollegornas reaktioner p bloggen Det kan knappast rda ngot tvivel om att allmnhetens frtroende fr polisen skadades av L.V:s blogg. Kvllsposten publicerade ngra av inlggen i anslutning till att bloggandet uppdagades, och stllde p sin hemsida ven frgan om den bloggande polismannen skulle straffas fr bloggen. Frgan kunde av lsarna besvaras med ett av fljande tre alternativ, nmligen Ja, han borde f sparken direkt, Ja, han borde frbjudas att blogga och Nej, han ska f fortstta blogga och behlla jobbet. Frgan besvarades av 10 387 personer och av dessa svarade 86 procent att polismannen borde f sparken direkt. Vidare kommenterades Kvllspostens artikel av olika lsare, varvid flera framfrde uppfattningen att polismannen borde avskedas. Ngon anfrde att polisen i allmnhet skulle respekteras, medan det frn annat hll uttrycktes ett bristande frtroende fr poliskren. Det uttrycktes ven chock ver att det rdde ett sdant kvinnofrakt inom polisen. Flera av blogginlggen upplevdes som krnkande fr L.V:s kollegor och chefer, vilka har tappat allt frtroende fr honom. Detta har strt samarbetet. Att L.V. sjlv har insett detta, framgr av hans ppna brev till kollegorna den 13 mars

9 2010, i vilket han bl.a. angav att han hade ftt veta att det var mnga inom polisen som mdde dligt ver sdant som han skrivit i bloggen, och han hade stngt ned denna fr att inte gra mina kollegor mer illa. Att bloggandet har strt polisens verksamhet framgr ven av de yttranden som polisintendenten och dvarande tf. chefen fr lnskriminalavdelningen C.G., och kommissarien och chefen fr nrpolisomrde Sdersltt S-I.N., har skrivit avseende hur deras personal reagerat nr de ftt knnedom om att L.V. var den aktuelle bloggaren. C.G. gjorde bedmningen att det inte var mjligt att placera L.V. p vare sig grnspolisenheten eller ngon annan av avdelningens sex enheter, dels eftersom L.V. i bloggen visat p en frisprkighet om polisira hndelser och renden som gjorde att hon inte litade p hans integritet och skerhetsmedvetande avseende knslig information, dels p grund av det frakt och den brist p empati som enligt bloggen prglat olika mten med mnniskor i utsatta situationer. Enligt C.G. uppsktes hon av flera medarbetare som uttryckte oro infr att behva arbeta tillsammans med en person med sdan mnniskosyn. S-I.N. redogjorde fr hur bloggens innehll gjorde folk inom personalen upprrda, besvikna och frbannade. Folk tog avstnd frn bloggen, men den kom efterhand att kommenteras som nonsens som det inte var vrt att gna kraft t. Den som reagerade mest var en kollega som under mnga r hade arbetat tillsammans med L.V. och som var orolig bde fr att sjlv bli hnad av kollegorna och fr att L.V. skulle frlora jobbet. Av frmst de skl som anfrts av C.G. r det inte skligt att krva att polismyndigheten ska bereda L.V. fortsatt arbete. Han r inte mjlig att omplacera ngonstans inom polismyndigheten. Frbundet har anfrt att L.V:s arbete p bedrgeriroteln efter hemkomsten fungerade bra, men d ska beaktas att personalen dr inte knde till att L.V. var den som hade skrivit bloggen. Pstendet om att L.V:s sjukskrivning har orsakats av staten Frbundet har, frutom det grundlggande pstendet om att L.V. avskedats utan laga grund, till std fr sin talan i denna del beropat tre specifika hndelser. Till att brja med har frbundet lagt staten till last att polismyndigheten, utan att dessfrinnan ha informerat L.V. hrom, i offentlig handling har gjort anmlan till personalansvarsnmnden om att han skulle skiljas frn sin tjnst. Detta har medfrt att L.V. fick knnedom om anmlan till personalansvarsnmnden genom en artikel i tidningen Metro, vilket enligt frbundet ledde till att han drabbades av en akut krisreaktion. Frbundet har vidare anfrt att L.V. delgivits personalansvarsnmndens beslut i avskedandefrgan kl. 13.30 i stllet fr den av nmnden angivna tidpunkten kl. 15.00, vilket han enligt frbundet har tagit vldigt illa vid sig av. Frbundet har slutligen gjort gllande att staten har brustit i sin rehabiliteringsskyldighet gentemot L.V.

10

Frbundets pstenden i dessa delar bemts ssom fljer. Artikeln i Metro Det finns ingen koppling mellan polismyndigheten och Metro, och myndigheten kan inte lggas ngot ansvar p grund av Metros artikel. Det r i och fr sig riktigt att polismyndigheten inte underrttade L.V. om den ifrgavarande anmlan innan denna skickades till personalansvarsnmnden. Det finns ingen skyldighet att lmna en sdan underrttelse, och det hnder ofta att s inte sker. Polismyndigheten har inte befogenhet att skilja en polis frn anstllningen av personliga skl, men r dremot, om det finns grund fr detta, skyldig att gra anmlan hrom till personalansvarsnmnden. Arbetsgivaren har sammanfattningsvis inte begtt ngot rttsligt fel i detta sammanhang och kan drfr inte heller tillskrivas ngon oaktsamhet. Vidare bestrids att det freligger orsakssamband, eftersom det r osannolikt att en eventuell underrttelse till L.V. innan anmlan gjordes skulle ha inneburit att han inte hade blivit sjukskriven. Det ska ocks anmrkas att frbundet i den ursprungliga stmningsanskan beropade det frhllandet att L.V. lst den aktuella artikeln som grund fr att han skulle tillerknnas ett hgre allmnt skadestnd. Om Arbetsdomstolen mot frmodan skulle finna att ett hgre allmnt skadestnd enligt anstllningsskyddslagen ska utg p nu angiven grund, kan det inte komma i frga att ven lgga de berrda omstndigheterna till grund fr att dma ut skadestnd enligt skadestndslagen. Delgivningen av personalansvarsnmndens beslut Det r i och fr sig riktigt att personalansvarsnmndens beslut delgavs L.V. i frtid p stt som frbundet har anfrt. Ett besked om avskedande mste lmnas till arbetstagaren personligen. Vidare brukar man vanligen vinnlgga sig om att lmna beskedet strax fre det att beslutet offentliggrs. Sklet till detta r att arbetstagaren inte ska behva f vetskap om beslutet genom exempelvis media. Det ska ven framhllas att L.V. i samband med delgivningen blev erbjuden att trffa facklig fretrdare och personalkonsulent, vilket han avbjde. Det har inte frelegat ngon verenskommelse mellan personalansvarsnmnden och L.V. eller hans ombud om att gra avsteg frn rutinerna fr meddelande av beslut i detta fall. Staten har inte begtt ngot rttsligt fel och kan drfr inte tillskrivas oaktsamhet. Eftersom det inte r srskilt sannolikt att L.V:s sjukskrivning skulle ha upphrt om han hade ftt beskedet om avskedandet kl. 15.00 i stllet fr kl. 13.30, freligger det inte heller ngot fr skadestndsskyldighet erforderligt orsakssamband. Pstendet om att staten har brustit i sin rehabiliteringsskyldighet Arbetsgivaren freslog att den av L.V. begrda verlggningen infr sammantrdet i personalansvarsnmnden skulle ga rum redan den 11 maj 2010, men frbundet kunde inte vara med frrn den 18 maj. Drefter skulle rendet

11 ha behandlats av personalansvarsnmnden den 26 maj, men p begran av L.V. kom detta att bordlggas till den 7 juni. Nr fretrdare fr polismyndigheten sedan tog kontakt med L.V. den 9 och 10 juni, vgrade han att trffa dem. L.V:s nrmaste chef p bedrgeriroteln, I-L.U., tog dock vid upprepade tillfllen kontakt med honom fr att bl.a. uppmuntra honom att terg i arbete under den tid d han var freml fr utredning. Det har rrt sig om en frhllandevis kort sjukskrivningsperiod, i vart fall under den tid som L.V. var anstlld inom polismyndigheten. Det ligger i sakens natur att en arbetsgivare vill invnta ett nraliggande beslut i ett rende om avskedande, innan man tar stllning till hur ett rehabiliteringsrende ska hanteras. Handlggningstiden i personalansvarsnmnden skulle ha varit kortare om det inte hade varit fr L.V:s och frbundets nskeml om uppskov. Till detta kommer att L.V. som nmnts inte ville trffa fretrdare fr arbetsgivaren. Han kontaktade inte heller sjlv arbetsgivaren angende ett eventuellt behov av rehabiliteringstgrder. Sammantaget har arbetsgivaren inte heller i denna del begtt ngot rttsligt fel och kan drfr inte tillskrivas culpa. Vidare frefaller det inte srskilt sannolikt att arbetsgivaren, ven om L.V. hade kontaktats angende rehabiliteringstgrder, skulle ha hunnit vidta ngra tgrder som hade ftt till fljd att L.V:s sjukskrivning hade upphrt. Ngot orsakssamband har sledes inte visats freligga. Betydelsen av sjlva avskedandet i sig Det har frelegat laga grund fr avskedandet. ven om s inte skulle befinnas vara fallet, saknas skl att lgga staten skadestndsskyldighet p denna grund, eftersom L.V. har varit sjukskriven. Vidare ska beaktas att personalansvarsnmnden inte kan anses ha saknat fog fr sitt enhlliga beslut om avskedande, eftersom L.V. genom bloggandet har bde samkat polisen skada och skapat samarbetsproblem. Dessutom har det inte varit uppenbart att anstllningsskyddslagens bestmmelser om avskedande i alla delar har sttt i strid med regeringsformens bestmmelser om yttrandefrihet. Med tanke p det uppenbarhetsrekvisit som enligt regeringsformen gllde vid lagprvning fram till rsskiftet, kan det till och med argumenteras fr att personalansvarsnmnden inte har gt tillmpa anstllningsskyddslagen p annat stt n s som har gjorts. Om Arbetsdomstolen skulle finna att avskedandet har varit obefogat kommer L.V. att ersttas fr den krnkning detta har inneburit genom det allmnna skadestndet. Vidare saknas adekvat kausalitet mellan avskedandet och L.V:s sjukskrivning. I ett i mlet ingivet journalblad anges att L.V. visserligen drabbades av en kris i brjan av maj 2010, men att han hade mtt dligt sedan i mars. Det sistnmnda bekrftas av L.V. i hans ppna brev till kollegorna av den 13 mars 2010. Det r sannolikt att huvudorsaken till sjukskrivningen uppkom redan d och utgjordes av att L.V. insg de konsekvenser som hans bloggande hade ftt, bl.a. genom att hans kollegor mdde dligt. I det ovannmnda journalbladet anges ven att L.V. vid ett lkarbesk den 7 juni 2010 uppgav att det kvittade vilket beslut personalansvarsnmnden skulle komma att fatta, d resultatet skulle bli problematiskt i

12 vilket fall som helst. Svl detta, som att sjukskrivningsperioden inleddes innan beslutet om avskedande hade fattats, talar mot att avskedandet var orsaken till sjukskrivningen. Ngon skadestndsskyldighet fr arbetsgivaren har drfr inte uppkommit. Grunderna fr bestridandet Det har funnits laga grund fr avskedandet av L.V. I frsta hand grs gllande att L.V. s flagrant har brutit mot anstllningsavtalet att han mste anses ha grovt sidosatt sina ligganden mot arbetsgivaren redan genom att ha frfattat och publicerat de aktuella blogginlggen och drigenom samkat svl Polismyndigheten i Skne som hela polisvsendet skada. Skadan har ftt srskild tyngd genom att L.V. har skrivit sina inlgg p ett stt som fr lsaren har framsttt som initierat och trovrdigt. Det mste ha varit alldeles uppenbart fr lsaren att det var en polis som har skrivit berttelserna. I allmnhetens gon tillmts en sdan persons berttelse strre trovrdighet n om berttelserna hade kommit frn en utomstende som inte r polis. De uppkomna skadorna i form av polisens frlust av anseende och frtroende frn allmnheten r mycket allvarliga. Till detta kommer att de personer som beskrivits i bloggen ofta befinner sig i srskilt utsatta och mtliga situationer, med ett srskilt behov av att kunna knna frtroende fr dem som bedriver verksamheten. Det r ocks klart olmpligt att en person som r polis framhller detta frhllande samtidigt som han uttrycker sig s som L.V. har gjort i sin blogg. Detta skadar inte enbart frtroendet fr polisen, utan frsvrar ocks dess arbete vid bemtandefrgor. L.V. kommer verhuvudtaget inte att kunna tnjuta allmnhetens frtroende som polis sedan hans blogginlgg blivit knda. Utifrn den mnniskosyn och det bristande omdme han uttryckt genom bloggen kan han heller inte anses leva upp till de etiska krav som stlls p en polis och som utifrn polisens vrdegrunder bl.a. innebr att alla ska behandlas med vrdighet och respekt. L.V. har bibringat lsaren av bloggen uppfattningen att det han skriver om har varit sjlvupplevt i hans anstllning som polis. Hans agerande fr drfr anses ha haft ett direkt samband med hans tjnstgring, vilket ska beaktas vid bedmningen av om det har funnits grund fr avskedande. Det ligger i sakens natur att den som skriver en blogg ocks inser och avser att det som skrivs ska spridas till s mnga som mjligt. L.V. har bde insett och avsett att inlggen skulle spridas till allmnheten. L.V. har under stor del av den tid han bloggat haft ett uppdrag av utprglad frtroendekaraktr, i det att han har varit uttagen som svensk polis i FNmissionen i Sudan. Det r allts inte bara statens och allmnhetens frtroende som har tagit skada, utan ven frtroendet fr polisens utlandsbaserade representanter. L.V. har under nra ett rs tid systematiskt och omsorgsfullt mlat upp en bild av en djupt degenererad och sexistisk polisorganisation, som ofta hnger sig t krnkande och respektls behandling av bde allmnhet och kollegor. Det har allts inte rrt sig om ett eller ngra f inlgg som har publicerats i hastigt mod.

13

L.V. har genom den omdmeslshet samt avsaknad av professionalism och integritet som han uppvisat i bloggen handlat fullstndigt hnsynslst mot sina chefer och kollegor. Svl cheferna som kollegorna har ocks med fog knt sig djupt krnkta av hans osakliga och smaklsa berttelser och har tappat allt frtroende fr honom. Dessa vervganden sedda tillsammans innebr att L.V. har gjort sig skyldig till vad som kan karakteriseras som grov tjnstefrseelse, genom att han brutit mot polisfrordningens bestmmelser om hur poliser ska upptrda i arbetet, alternativt mot den lojalitetsplikt som fljer av ett anstllningsavtal. vervgandena innebr ocks att han har brutit mot bestmmelsen i 1 kap. 9 regeringsformen, enligt vilken den som fullgr uppgift inom den offentliga frvaltningen i sin verksamhet ska beakta allas likhet infr lagen samt iaktta saklighet och objektivitet. I andra hand grs gllande att bloggandet, tillsammans med de fljder detta har ftt i form av bl.a. samarbetssvrigheter, har inneburit att L.V. grovt har sidosatt sina ligganden mot arbetsgivaren. Utver vad som har anfrts i anslutning till frstahandsgrunden anfrs hrtill fljande. Blogginlggen var utformade p ett sdant stt att de kom att bli djupt krnkande ven fr L.V:s chefer och kollegor, vilket undergrvde frutsttningarna fr ett fortsatt samarbete. Effektiviteten, arbetsmiljn och samarbetsklimatet har blivit lidande genom den turbulens bloggandet orsakade inom polisen. En arbetstagare som har frfattat en blogg av det hr slaget och som har medfrt sdana reaktioner, kan inte krva att f kvarst i sin tjnst, eftersom hans beteende har varit gnat att allvarligt stra frhllandena p arbetsplatsen. Till de frpliktelser som fljer av ett anstllningsavtal fljer nmligen en skyldighet att inte upptrda s hnsynslst mot andra anstllda att relationerna p arbetsplatsen, och andra arbetstagares ansprk p rimligt goda arbetsfrhllanden, allvarligt skadas eller ventyras. I detta fall har relationerna p arbetsplatsen skadats till fljd av L.V:s agerande, vilket har inneburit allvarliga samarbetssvrigheter och bl.a. medfrt att det inte har gtt att finna lmpliga arbetsuppgifter fr honom. Den omdmeslshet som L.V. har uppvisat har varit gnad att i grunden rubba polismyndighetens frtroende fr honom som anstlld. Om Arbetsdomstolen skulle finna att det inte har frelegat laga grund fr avskedande grs gllande att det genom L.V:s bloggande och drav uppkomna samarbetssvrigheter i vart fall har frelegat saklig grund fr uppsgning. Med hnsyn till samarbetssvrigheterna har det inte varit skligt att krva att polismyndigheten skulle bereda honom annat arbete hos sig. Ngon omplaceringsskyldighet har drfr inte funnits. Om Arbetsdomstolen skulle finna att rtt till allmnt skadestnd freligger s yrkas att detta ska jmkas till i frsta hand noll kronor och i andra hand till det belopp som domstolen finner skligt. Grunden fr jmkning r att L.V. genom sitt eget agerande har medverkat till beslutet om avskedande. Med hnsyn till den grova illojalitet som har uppvisats mot arbetsgivaren, och det flagranta brott mot polisfrordningens bestmmelser om polisanstlldas skyldigheter i

14 anstllningen som L.V. har gjort sig skyldig till, s har vidare personalansvarsnmnden haft fog fr uppfattningen att lagliga frutsttningar fr avskedande har frelegat. Det har i vart fall inte varit uppenbart fr personalansvarsnmnden att anstllningsskyddslagens bestmmelser om avskedande skulle f ge vika fr bestmmelserna om yttrandefrihet i regeringsformen. Betrffande det ekonomiska skadestndet grs gllande att avskedandet har varit lagligen grundat. Vid sdana frhllanden har arbetsgivaren inte genom avskedandet vllat L.V. sdan skada som franlett arbetsofrmga, sjukskrivning och inkomstbortfall. ven om Arbetsdomstolen skulle finna att avskedandet inte har varit lagligen grundat grs gllande att arbetsgivaren inte i skadestndsrttslig mening har vllat L.V. sdan skada som franlett slutligt inkomstbortfall. I detta ligger dels att det inte har frelegat adekvat orsakssamband mellan avskedandet samt vriga av kranden beropade omstndigheter ena sidan och det slutliga inkomstbortfallet andra sidan, dels att personalansvarsnmnden haft fog fr uppfattningen att laga frutsttningar fr avskedande har frelegat. Domskl Tvisten L.V., som anstlldes som polis 1992, har sedan februari 2009 haft en blogg ppet utlagd p internet. Fr att f vara anonym skapade han den fiktiva karaktren Radiobilspolisen Farbror Bl i vars namn han s gott som dagligen skrev inlgg p bloggen om frmst polisarbete. Sedan innehllet i bloggen uppmrksammats av kvllspressen stngde han ned bloggen i mars 2010. I samband drmed blev det ocks knt att det var L.V. som hade skrivit inlggen. L.V. avskedades den 14 juni 2010 frn sin anstllning som polisinspektr vid Polismyndigheten i Skne. Parterna tvistar i frsta hand om det funnits laglig grund fr avskedandet eller i vart fall saklig grund fr uppsgning.

15 Staten menar att det funnits skl fr att avsluta anstllningen redan p grund av att L.V. skrivit och publicerat inlggen p bloggen. Enligt staten har det till fljd av publiceringen i vart fall uppkommit sdana samarbetssvrigheter att det funnits skl fr att avsluta anstllningen. Enligt frbundet har det inte ens funnits saklig grund fr uppsgning, eftersom L.V. genom bloggandet utnyttjat sin grundlagsskyddade yttrandefrihet. Frbundet har ocks pekat p att staten inte frskt att omplacera L.V. Parterna tvistar vidare om staten genom visst agerande i samband med avskedandet gjort s att L.V. blivit sjuk och drmed orsakat honom en ekonomisk frlust som staten ska erstta. Vid huvudfrhandlingen har frhrts, p begran av frbundet, L.V., lkaren T.E., polisinspektren U.L., polisinspektren B-G.N., kommissarien I-L.U., kommissarien P.H., polisinspektren J.L. och tidigare polisbeflet W.L. samt, p begran av staten, polisintendenten P.S., tidigare t.f. avdelningschefen C.G., nrpolischefen S-I.N., polisinspektren .P., jmstlldhets- och mngfaldssamordnaren H.C-H. och chefsjuristen M.U. Parterna har ocks beropat skriftlig bevisning. Finns det skl fr att avsluta anstllningen p grund av bloggandet i sig? Rent allmnt kan sgas att bloggen i vissa avseenden beskriver bl.a. brottsliga frfaranden eller i vart fall tjnstefrseelser av poliser. Staten har gjort gllande att inlggen speglar en mnniskosyn som inte r frenlig med polisens vrdegrunder. Staten har inte psttt att L.V. gjort p det klandervrda stt som han i skepnad av den fiktiva karaktren Farbror Bl beskrivit p bloggen eller annars gjort ngot brottsligt. Staten har inte heller som grund fr avskedandet frt fram ngra klagoml p hur L.V. har betett sig i arbetet som polis eller de vrderingar han ltit komma till uttryck i det arbetet. ven om L.V. anvnt ett polismrke i bloggen och skrivit om polisarbete och att den fiktiva karaktren Farbror Bl r radiobilspolis, fr det enligt Arbetsdomstolens mening anses klarlagt att L.V. inte skrivit inlggen i tjnsten eller ltit det framst som det (jmfr AD 2007 nr 20). Staten har psttt att L.V. brutit mot dels bestmmelsen i 1 kap. 9 regeringsformen (i lydelsen nrmast fre den 1 januari 2011), enligt vilken den som fullgr uppgift inom den offentliga frvaltningen i sin verksamhet ska beakta allas likhet infr lagen samt iaktta saklighet och objektivitet, dels en bestmmelse i polisfrordningen (1998:1558) om att anstllda inom polisen i arbetet ska upptrda p ett stt som inger frtroende och aktning. Det r fr Arbetsdomstolen ngot oklart vad staten menar med det. Av bestmmelserna framgr att de handlar om vad man ska gra i sin verksamhet inom den offentliga frvaltningen respektive i arbetet hos polisen. Utredningen i mlet ger inte ngot som helst std fr att L.V. i sitt arbete som polis skulle ha brutit mot dessa bestmmelser.

16 Det r sledes bloggandet i sig med det innehll som inlggen haft som enligt staten utgr tillrcklig grund fr att avsluta anstllningen. Enligt staten har L.V. genom bloggandet skadat frtroendet fr polisen. Innehllet i bloggen ska enligt staten ocks ha gjort att chefer och kollegor knt sig krnkta och frlorat frtroendet fr L.V. Genom att blogga p fritiden har L.V. som frbundet framhllit anvnt sin grundlagsskyddade yttrandefrihet. Enligt 2 kap. 1 frsta stycket 1 regeringsformen r nmligen alla gentemot det allmnna tillfrskrade yttrandefrihet, som innebr en frihet att i tal, skrift eller bild eller p annat stt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, sikter och knslor. Det gller ven nr man, som L.V. huvudsakligen gjort, yttrar sig frn utlandet. Yttrandefriheten kan dock under vissa frutsttningar inskrnkas av riksdagen genom lag. Staten har gjort gllande att lagbestmmelserna om nr en anstllning kan avslutas och kanske ven den av regeringen beslutade polisfrordningen innebr att staten kan avsluta en anstllning p grund av innehllet i p fritiden framfrda yttranden med hnsyn till de frtroendeskador som anvndningen av yttrandefriheten har frt med sig och till det brott mot den anstlldes lojalitetsplikt som yttrandena innebr. Statliga anstllningar vilar p enskilda anstllningsavtal, dvs. p privatrttslig grund, och regleras dessutom delvis i lag, bl.a. genom en bestmmelse i 7 lagen (1994:260) om offentlig anstllning om s.k. frtroendeskadliga bisysslor som frbjuder statsanstllda att p fritiden utva ngon verksamhet som kan skada myndighetens anseende (jmfr SOU 2000:80 s. 138 f.). Som Arbetsdomstolen sagt flera gnger tidigare finns det dock inte p grund av dessa eller andra omstndigheter ngot utrymme fr att anse att den enskildes grundlagsskyddade friheter inte skulle kunna gras gllande mot staten i dess egenskap av arbetsgivare (AD 1991 nr 106, AD 1995 nr 122, som gllde freningsfrihet, AD 2003 nr 51, som gllde en kommunal arbetsgivare, och AD 2007 nr 20). Numera framgr det ocks uttryckligen av grundlag att det r brottsligt fr en myndighetsfretrdare att ingripa med just avskedande eller uppsgning p grund av vissa former av yttranden (3 kap. 5 tredje stycket tryckfrihetsfrordningen och 2 kap. 5 tredje stycket yttrandefrihetsgrundlagen). Domstolen har i domen AD 2003 nr 51 sammanfattat rttslget s hr:
En myndighet kan i regel inte ingripa mot en anstlld vid myndigheten fr att den anstllde genom att utnyttja sina grundlagsfsta fri- och rttigheter frorsakat strningar i verksamheten eller skadat myndighetens anseende och allmnhetens frtroende fr myndigheten. Annat kan mhnda glla om det r frga om en arbetstagare med en utprglad frtroendestllning och direkt ansvar fr myndighetens beslut eller i andra ytterlighetssituationer. Ett utrymme finns fr att vidta tgrder med anledning av allvarliga samarbetssvrigheter, ven om dessa ytterst i viss mn kan ha sin grund i att en arbetstagare utnyttjat sina grundlagsfsta fri- och rttigheter. Givetvis br en myndighet ocks kunna ingripa mot en anstlld som inte utfr sina arbetsuppgifter p ett riktigt stt.

L.V., som inte kan anses ha ngon utprglad frtroendestllning inom polisen, har i bloggen ltit en fiktiv karaktr, Farbror Bl, komma till tals och sledes inte

17 uttryckt ngra sikter fr egen rkning i eget namn. Enligt Arbetsdomstolens mening r det inte i det hr fallet frga om en sdan ytterlighetssituation som domstolen avsg i den citerade texten. Det sagda innebr att sdana fljder av L.V:s anvndning av yttrandefriheten som frtroendefrlust, frlorat anseende samt upprrdhet och knslor av krnkning bland allmnheten och statsanstllda inte i sig kan lggas till grund fr att avsluta hans anstllning hos polisen. I den utstrckning sdant kan ha frekommit fr staten allts tla det. Staten har emellertid ocks menat att L.V:s bloggande lett till samarbetssvrigheter. Som framgr av det citerade kan en myndighet f ingripa arbetsrttsligt med anledning av allvarliga samarbetssvrigheter, ven om dessa ytterst har sin grund i att en anstlld anvnt sin yttrandefrihet, se ocks AD 2011 nr 15. Arbetsdomstolen gr nu ver till att prva om det funnits skl fr att avsluta L.V:s anstllning p grund av samarbetssvrigheter. Finns det skl fr att avsluta anstllningen p grund av samarbetssvrigheter? Med hnsyn till det grundlagsskyddade intresset av yttrandefrihet finns det anledning att stlla srskilt hga krav p de skl som kan lggas till grund fr att avsluta en statlig anstllning p grund av samarbetssvrigheter till fljd av att en anstlld har anvnt sin yttrandefrihet (jmfr AD 2011 nr 15). Staten har frt fram fljande. Blogginlggen har varit djupt krnkande fr L.V:s chefer och kollegor, vilka har reagerat kraftfullt mot den mnniskosyn och det bristande omdme som kommit till uttryck i bloggen. L.V:s agerande har varit gnat att allvarligt stra frhllandena p arbetsplatsen och har medfrt allvarliga samarbetssvrigheter som bl.a. har gjort det omjligt att finna lmpliga arbetsuppgifter fr honom. Den omdmeslshet som han uppvisat har ocks varit gnad att i grunden rubba polismyndighetens frtroende fr honom som anstlld. Enligt frbundet har det inte visat sig ngra samarbetssvrigheter. L.V. arbetade sedan maj 2009 utomlands i FN-tjnst. Efter att det i mars 2010 blivit knt att det var han som skrivit inlggen p bloggen blev han hemkallad i frtid. Han kom tillbaka till Sverige den 6 april 2010 och hade semester till den 16 april 2010, varefter han arbetade p en bedrgerirotel under tiden den 19 28 april 2010, dvs. drygt en vecka. Drefter hade han semester. Sedan han den 5 maj 2010 blev sjukskriven har han inte arbetat hos polisen. Det har inte framkommit att det skulle ha varit ngra samarbetssvrigheter innan det i mars 2010 blev knt att L.V. skrivit inlggen p bloggen. Drefter har L.V. allts arbetat hos Polismyndigheten i Skne under bara drygt en vecka. Han fick d arbeta inne i polishuset i ett rum lngst ner i en korridor fr att undvika att han skulle komma i kontakt med allmnheten. Enligt L.V:s nrmaste chef fungerade arbetet bra under den dryga vecka L.V. arbetade och det var inte heller ngra konstigheter i frhllande till hans kollegor dr, fr vilka L.V. enligt egen uppgift berttade att det var han som hade bloggat.

18

Av utredningen framgr att vissa chefer och kollegor till L.V. tminstone inledningsvis trodde att L.V. sjlv hade varit med om de hndelser som beskrevs i bloggen och att han sjlv hade de vrderingar som kom till uttryck dr. Det gjordes bl.a. polisanmlningar om brott mot tystnadsplikt och sexuellt ofredande med anledning av uppgifterna i bloggen. Frst i slutet av maj 2010 lade klagaren ned frunderskningen om sexuellt ofredande. Enligt Arbetsdomstolens mening r det mot den bakgrunden man fr bedma t.ex. det som chefen fr den enhet dr det ursprungligen var planerat att L.V. skulle arbeta efter avslutad FN-tjnst har berttat om att flera medarbetare gett uttryck fr att de inte vill arbeta med L.V. Ngra av dem som hrts har i lite varierande ordalag ocks sagt att de skulle ha svrt att kunna lita p en person som uttryckt sig p det stt som L.V. gjort p bloggen via den fiktiva karaktren Farbror Bl. Ngra andra konkreta tecken p att det skulle kunna bli ngra egentliga samarbetssvrigheter har inte kommit fram. Arbetsdomstolens slutsats av utredningen r att det inte har bevisats att det varit ngra allvarliga samarbetssvrigheter. I den utstrckning det kan ha funnits befogad anledning att befara sdana svrigheter borde detta fr vrigt i frsta hand ha bemtts av arbetsgivaren med andra tgrder n avskedande. Ogiltigfrklaring av avskedandet och ersttning fr inkomstfrlust efter sjukskrivningen Arbetsdomstolens stllningstaganden innebr att staten inte ens haft saklig grund fr att sga upp L.V. och att avskedandet av honom drfr ska ogiltigfrklaras. Den bedmningen innebr ocks att frbundets yrkande om att staten ska betala L.V. ett ostridigt belopp motsvarande ln och semesterfrmner fr tiden efter det att hans sjukskrivning upphrde till huvudfrhandlingens slut, jmte vitsordad rnta, ska bifallas. Frbundet br dessutom, ssom yrkats, frbehllas mjligheten att i mn av befogenhet terkomma med yrkanden om belopp motsvarande ln och semesterfrmner fr tiden efter huvudfrhandlingen. Allmnt skadestnd Frbundet har begrt att L.V. ska f en kvarts miljon kronor i allmnt skadestnd, medan staten menar att ett sdant skadestnd ska jmkas till noll. Staten har avskedat L.V. fr att han har bloggat p sin fritid. Avskedandet har inneburit en allvarlig krnkning av L.V:s grundlagsskyddade yttrandefrihet. Arbetsdomstolen bestmmer det allmnna skadestndet till 125 000 kr, jmte vitsordad rnta.

19 Ersttning fr inkomstfrlust till fljd av sjukskrivningen Frbundet vill att L.V. fr den tid han varit sjukskriven, frn och med den 5 maj 2010 till och med den 2 november 2010, ska f ersttning av staten fr mellanskillnaden mellan ln inklusive semesterln och sjukpenning/sjukln. Frbundet menar nmligen att sjukskrivningen har orsakats av statens agerande i fljande avseenden. a) Staten har i en offentlig handling begrt att L.V. ska skiljas frn sin anstllning utan att dessfrinnan informera honom. b) L.V. har avskedats utan laga grund. c) Staten har skt upp och delgett L.V. avskedandet i hemmet vid en annan och tidigare tidpunkt n den som L.V. och hans ombud hade ftt besked om. d) Staten har inte gett L.V. hjlp och std i rehabiliterande syfte under sjukskrivningen. Staten menar att det inte finns ngot adekvat orsakssamband mellan statens agerande och L.V:s inkomstfrlust och att staten allts inte har vllat skadan. Arbetsdomstolen har flera gnger tidigare haft uppe sdana krav som frbundet framstllt. I domen AD 2003 nr 16 sammanfattade domstolen sin syn p saken enligt fljande.
En arbetstagare som r sjukskriven under tid d han eller hon borde ha erhllit ln frn arbetsgivaren men inte erhllit sdan, t.ex. p grund av ett avskedande utan laga skl, r i princip inte berttigad till ekonomiskt skadestnd fr motsvarande tid. Han eller hon kan nmligen som regel inte anses st till arbetsgivarens frfogande under den ifrgavarande perioden och arbetsgivaren har d inte behvt betala ngon ln (se AD 1996 nr 125). Fr undantag frn principen att ekonomiskt skadestnd inte skall utg d arbetstagaren r sjukskriven br enligt Arbetsdomstolens mening krvas starka skl. Omstndigheterna i samband med skiljandet frn anstllningen och sttet som det skett p kan t.ex. ha varit av sdant slag att det framstr som befogat att lgga arbetsgivaren skadestndsansvar fr den ekonomiska frlust som sjukskrivningen kan ha medfrt. Det kan emellertid inte anses tillrckligt att det rent allmnt freligger ett samband mellan frhllandena p arbetsplatsen och arbetstagarens sjukskrivning. Eftersom det i fall som dessa ofta r frga om sjukskrivning p grund av psykiska eller psykosomatiska besvr ligger det i sakens natur att det ocks mste stllas stora krav p den utredning som skall styrka orsakssambandet mellan arbetsgivarens handlande och sjukdomen (jmfr t.ex. AD 2000 nr 12, 2001 nr 14 och 2001 nr 41). Det kan hr slutligen tillggas att det normalt sett r genom det allmnna skadestndet som arbetstagaren erstts fr en krnkning i form av en uppsgning utan saklig grund eller ett obefogat avskedande.

I domen AD 2006 nr 42 lade domstolen till att motsvarande restriktiva instllning fick anses tillmplig nr en arbetstagare krver ersttning avseende sjukskrivningstid fre ett avskedande. Av utredningen framgr att L.V. ftt en akut krisreaktion och blivit s deprimerad att han behvt vara sjukskriven. Inget talar fr att L.V. tidigare har haft ngra motsvarande besvr. En psykiater, fretagslkaren och en legitimerad psykolog som alla har underskt L.V. menar att tminstone vervgande skl talar fr att orsaken till besvren r arbetsgivarens agerande i samband med processen med avskedandet. Arbetsdomstolen ifrgastter inte deras bedmning eller vad L.V. berttat om hur han mtt.

20 Att L.V. blivit sjuk till fljd av processen med avskedandet rcker emellertid som framgtt inte fr att staten ska vara skyldig att betala honom ngot fr den tid han inte kunnat arbeta. Frgan r d om det agerande som frbundet lgger staten till last innebr att det finns tillrckligt starka skl fr att staten ska f betala. I den delen gr Arbetsdomstolen fljande bedmning. Staten har inte haft ngon rttslig skyldighet att i frvg underrtta L.V. om att polismyndigheten, i enlighet med vad som r freskrivet, kommer att i en offentlig handling anmla frgan om avskedande till personalansvarsnmnden vid Rikspolisstyrelsen, som r den enda instans inom polisen som fr fatta beslut om avskedande. Staten kan inte heller anses ha handlat rttsstridigt genom att inte frska rehabilitera eller annars hjlpa L.V. under den dryga mnad han var sjukskriven fre avskedandet. Det har inte kommit fram ngot annat n att det var av omtanke om L.V. som staten underrttade honom om avskedandet p det stt som skedde. Fr det grundlagsvidriga avskedandet fr L.V. ersttning genom det allmnna skadestndet. Det r Arbetsdomstolens sammanfattande bedmning att det inte har kommit fram sdana srskilda omstndigheter kring avskedandet som gr att staten br hllas ansvarig fr L.V:s sjukskrivning och den ekonomiska frlust som den frde med sig. Slutsatsen r drfr att det inte finns ett adekvat orsakssamband mellan statens agerande och L.V:s arbetsofrmga. Frbundets yrkande i den hr delen ska allts avsls. Rttegngskostnader Frbundet fr anses ha vunnit allt utom sitt yrkande om 93 669 kr jmte rnta. Den frlusten r inte av s liten betydelse att frbundet nd br f alla sina rttegngskostnader ersatta av staten. Det gr inte att veta vad just hela den tappade delen av mlet har kostat. Arbetsdomstolen anser att det r skligt att p grund av frbundets frlust dra av ungefr en femtedel av frbundets av staten vitsordade rttegngskostnader och lta staten betala resten. Domslut 1. Arbetsdomstolen frklarar avskedandet av L.V. ogiltigt. 2. Arbetsdomstolen frpliktar staten genom Rikspolisstyrelsen att till L.V. betala allmnt skadestnd med 125 000 kr jmte rnta enligt 6 rntelagen frn den 19 juli 2010 till dess betalning sker. 3. Arbetsdomstolen frpliktar staten genom Rikspolisstyrelsen att till L.V. betala (32 690 / 30 x 27 =) 29 421 kr fr november 2010, 32 690 kr per mnad fr perioden december 2010maj 2011 och (32 690 / 30 x 14 =) 15 255 kr fr juni 2011, jmte rnta enligt 6 rntelagen p mnadsvis frfallande belopp frn den 25:e i varje mnad till dess betalning sker. L.V. frbehlls rtten att i mn av befogenhet vcka talan om ytterligare belopp avseende tiden efter den 14 juni 2011. 4. Arbetsdomstolen avslr Polisfrbundets talan i vrigt.

21

5. Arbetsdomstolen frpliktar staten genom Rikspolisstyrelsen att erstta Polisfrbundet fr rttegngskostnader med 270 000 kr, varav 225 000 kr avser ombudsarvode, jmte rnta enligt 6 rntelagen p det frstnmnda beloppet frn dagen fr denna dom till dess betalning sker.

Ledamter: Sren man, Peter Syrn, Kurt Eriksson, Claes Frankhammar (skiljaktig), Staffan Lwenborg, Gunilla Kevdal och Bo Almgren. Sekreterare: Pontus Woxner

22

Ledamoten Claes Frankhammars skiljaktiga mening Jag delar inte majoritetens uppfattning i frga om det allmnna skadestndet. Enligt mtesprotokollet 2010-06-07 fattade Personalansvarsnmnden enhlligt beslut om att avskeda L.V. I beslutet deltog tv hga representanter frn Polisfrbundet. Under tiden den 28 februari 2009 till den 11 mars 2010 skrev L.V. den i mlet aktuella bloggen "Radiobilspolisen", under pseudonymen "Farbror Bl". Bloggen, som sledes pgtt under mer n ett r, har i svl sprkbruk som utformning i vrigt, uppvisat en degenererad och sexistisk polisorganisation, som hnger sig t krnkande och respektls behandling av bde allmnhet och kolleger. Jag menar att L.V. genom sitt agerande med bloggen i hg grad medverkat till beslutet om avskedande. Jag anser att det fr anses styrkt att de aktuella blogginlggen samkat svl Polismyndigheten i Skne som hela polisvsendet allvarlig skada. Inte minst gller detta det mycket viktiga arbetet med polisvsendets vrdegrund samt jmstlldhets- och mngfaldsarbetet. ven om L.V:s frfarande inte utgr laga grund fr avskedande och ven om Staten fr, i viss utstrckning, tla dylika ageranden i enlighet med den grundlagsskyddade yttrandefriheten anser jag att grund fr jmkning av det allmnna skadestndet freligger. Det allmnna skadestndet m skligen faststllas till 50.000 kr. I vriga frgor r jag ense med majoriteten.