Till min mamma

Den pakt som vi ingick var den vanliga pakten

mellan mn & kvinnor p den tiden
Jag vet inte vilka vi trodde vi var
s att vra personligheter
skulle kunna motst rasens misslyckanden
Lyckosamma eller inte, s visste vi inte
att vr ras hade misslyckanden av den graden
och att vi skulle komma att dela dem
Liksom alla andra sg vi oss sjlva som utvalda
Din kropp r lika levande fr mig
som den ngonsin var: nnu mer
eftersom mina knslor fr den r tydligare:
jag vet vad den kunde och inte kunde gra
den r inte lngre
en guds kropp
eller ngonting som har makt ver mitt liv
Nsta r skulle det ha varit 20 r
och du r meningslst dd
du som skulle ha kunnat ta sprnget
vi talade, fr sent, om att gra
det som jag lever nu
inte som ett sprng
utan som en fljd av flyktiga, fantastiska rrelser
var och en mjliggrande nsta
From a Survivor av Adrienne Rich
Dikten From a Survivor p sidan 7 r versatt av Linda Olsson.
From a Survivor 2002 by Adrienne Rich. Copyright 1973 by W.W. Norton & Company, Inc, from The fact of a Doorframe: Selected Poems 19502001 by Adrienne Rich. Used by permission of the author and W.W. Norton &
Company, Inc.
www.albertbonniersforlag.se
ISBN E-bok978-91-43-51305-9
ISBN tryckt utgva 978-91-0-12594-3
Linda Olsson 2011
Publicerad i samarbete med Stilton Literary Agency
1.
Det var torsdag och jag kokade soppa. Vid det hr laget var det en etablerad vana. Grekisk fisksoppa
den hr veckan. Jag kokade grnsakerna och ngan steg upp och tckte fnstret ovanfr diskbnken.
Kket vette mot stranden och fnstret erbjd en oinskrnkt utsikt ver det ndlsa havet. Men just fr
gonblicket syntes det bara som en gr suddighet bakom vattenngan som tckte glasrutan. Jag hade
rensat fisken, tre sm blfiskar, och hll p att gra avgolemono, gg- och citronssen. Citronerna sg
skrumpna ut, men nr jag skar itu dem fyllde doften kket. P ngot stt verkade citronerna frn trdet
bakom huset ha mer smak och intensivare doft n ngra jag sttt p ngon annanstans. Jag vispade
ggvitorna och blandade ner gulorna och s hllde jag i citronsaften. Nr det var klart hackade jag
persiljan. Och s var allt frberett. Det enda som terstod var att lta grnsakerna koka mjuka, lgga i
fisken, och i sista minuten hlla i avgolemonon och persiljan. Jag hade tid att g och stta mig p
trskeln en stund. Jag hade en hngmatta och ngra korgstolar p verandan, men jag anvnde dem
sllan. Jag fredrog trskeln.
Marianne, sa jag fr mig sjlv. Marianne.
Den senaste tiden hade jag knt ett behov av att smaka p namnet. Lyssna till det. terta det,
kanske. Det var fortfarande en mrklig upplevelse. Jag gde det inte nnu. Eller kanske var det mitt,
men i en annan, avlgsen tid. Inlst i ett annat rum. Jag hade tagit till vana att prva p det flera gnger
varje dag. Jag mindes inte riktigt nr jag hade brjat, men det hade pgtt en tid. Ibland undrade jag
hur det skulle te sig fr andra. Dr satt jag, en medellders kvinna, p trskeln till mitt hus och
upprepade det som en gng varit mitt eget namn. Men det fanns ingen annan dr. Bara Kasper, min
rdhriga katt, och hans lngsamt blinkande grna gon sg ut som om de hade sett allt, accepterat
allt. Han satt bredvid mig, nra, men inte alltfr nra, fortfarande i sin egen sfr. S som vi bda ville
ha det, tror jag. Bredvid varandra, men var och en fr sig. Som alltid verkade han samlad och
tlmodig medan jag utfrde mina egendomliga vningar. Eller vad man nu skulle ha kunnat kalla dem.
Marianne, upprepade jag. Det var mrkligt att knna hur min kropp svarade p ljudet. Efter alla
dessa r.
Det kndes hett. Frgen var rd, och ordet brann p min tunga innan det lyfte frn mina lppar som
en eldslga.
Marion, andra sidan, fll frn min lppar ljust bltt, nstan grtt. Blekt och svalt. Och det
upplstes omedelbart.
Marion.
Marianne.
Jag reste mig och gick tvrs ver verandan, nerfr trappstegen och ut p sanden. Det torra grset p
sanddynerna rasslade i den ltta vinden. Jag vnde mig om och betraktade mitt hus ett gonblick. Den
lilla trpanelskonstruktionen hade blivit som en del av mig sjlv och det var sllan jag medvetet
betraktade den. Jag tog ett par steg bakt och sg p huset dr det stod p sanden framfr mig. Det var
sand bde ute och inne. Det bekymrade mig inte lngre och jag hade fr lnge sedan gett upp alla
anstrngningar att hlla sanden borta frn golven. Jag tillbringade min mesta tid utomhus och jag
tyckte om att grnsen mellan inomhus och utomhus hade blivit allt mer utsuddad. Det var som om
alltsammans sakta slipades ner fr att till sist frena sig med sanden. Nufrtiden klev jag barfota ver
trskeln utan att borsta sanden frn mina ftter. Det hade tagit mig lng tid att n det stadiet.
Jag visste att de flesta skulle sga att huset behvde mlas. Men jag tyckte om det som det var,
polerat av vinden och saltet. Det hade blivit mjukt grtt, i vissa ljus nstan silverfrgat, och brdorna
var slta och lena att dra handen ver.
Strandtomt, hade det sttt i broschyren. P den tiden var det ett sljargument. Jag misstnkte att
det inte var s lngre. I alla fall inte lngs den hr kusten med mjuka och lga sanddyner som bara
precis hjer sig ver vattenytan. Utsikten hade naturligtvis frblivit densamma. Omjlig att bortse
frn, ven efter alla dessa r. Det ondliga havet, som omrkligt ndrade frg och karaktr frn det
ena gonblicket till nsta. Aldrig detsamma, och nd alltid detsamma. ven innan man brjat tala om
vxthuseffekt och smltande polarisar hade sanddynerna erbjudit en osker grund fr ett hus.
Oktoberstormarna svalde ofta stora tuggor sand och skljde ut dem i havet. Men jag hade ingenting
emot knslan av oskerhet. Min existens utsatthet. Den nstan omedvetna, men stndigt nrvarande
beredskapen infr det lngsamt stigande hgvatten som skulle bnda loss mitt hus frn dess grund och
svepa ut det i havet. Eller den gigantiska vg som skulle lyfta upp det i ett enda snabbt dn. Jag
fredrog det scenariot. Och jag skulle kapitulera. Jag var redo, inbillade jag mig.
Men tills den dagen kom tnkte jag frbli dr jag var. Jag vandrade lngs stranden varje morgon.
Nr jag frst tervnt fr att bostta mig dr hade jag brjat med mina vandringar som ngonting som
skulle kunna ge min tillvaro form och fason. Eller kanske snarare som ngot att klamra mig fast vid.
Men de ptvingade, trevande vandringarna hade s smningom blivit en meningsfylld rutin, p stt
och vis ocks en del av mitt arbete. Om man nu kunde kalla det det. Det var under mina
morgonpromenader som jag samlade mitt material. Drivved. Stenar och snckor. Ntter och frn.
Fjdrar och ben. Allt polerat av havet och mjukt i mina hnder, varje freml p sitt stt. Till att brja
med hade mitt samlande inte haft ngot srskilt syfte. Min blick kunde frnvarande landa p ett stycke
tr som rullade i vgskummet som det tillbakadragande havet lmnat efter sig och jag brukade bja
mig ner och ta upp det. Hlla det i handen medan jag vandrade vidare. Det kunde vara en sten, alltid
frggrannare dr den lg p stranden n torr i min hand. Men mjuk, alltid. Trsterik. Senare hade jag
brjat bra med mig en korg och med tiden hade mitt samlande blivit mlmedvetet. Det frndrade
frsts karaktren p mina vandringar. De var egentligen inte lngre vandringar, utan expeditioner.
Jakter. Men de fortsatte att fylla min tid och hlla mina tankar sysselsatta.
Folket i trakten kallade mig konstnren. Och de kallade mig doktorn. Eller bara hon eller
den dr utlndska kvinnan. Fr att p ngot stt klargra att jag inte var en av dem. Fr dem hade
jag inget namn, bara en beteckning. Men det var en vlvillig milj. Folk var genersa och
ppenhjrtiga. Inte alla, naturligtvis, det fanns andra ocks. Som verallt, alltid. Sna som ville ta
hellre n ge. Men p det stora hela var de hyggliga mnniskor med en naturlig instinkt att lmna folk
ifred.
Jag hade funderat p den saken, detta med att ge och ta. Jag hade brjat tro att det fanns tv sorters
mnniskor: de som producerade och skapade, och s de som levde p andra mnniskors arbete. Inte
bara rent materiellt. Och inte bara just dr, i min milj. Kanske mindre dr n p andra hll. Nej, i
strsta allmnhet. Jag var inte ens sker p om det ena var smre n det andra. Kanske bda behvdes
i samma utstrckning. Men det tycktes mig som om den senare gruppen egendomligt nog ftt stndigt
fretrde framfr den frsta. Som om ersttningen hade blivit hgre fr dem som hanterade andras
verk n fr dem som utfrde sjlva skapandet. Jag kunde inte tro att det alltid varit s. Och jag
undrade nr makten hade frskjutits. Och om den ngonsin skulle vxla tillbaka. tervnda till sitt
ursprung p ngot stt.
Dr stod jag med ftterna i sanden och frskte idiotiskt nog inbilla mig att jag stod utanfr allt det
dr, eller kanske till och med ovanfr det. Att vrlden inte kunde n mig eller utva ngot inflytande
p mitt liv. Men det fanns inget stt att fly undan resten av vrldens verklighet. Jag var en del av den
genom min blotta nrvaro. Den avlgsna plats dr jag befann mig var frenad med resten av vrlden
p stt som jag inte kunde pverka. Jag kunde ignorera vrlden hur mycket jag ville, men den skulle
nd vara dr och den skulle fortstta att pverka mig och min omgivning oavsett vad jag tnkte eller
gjorde.
Bakom huset fanns min lilla trdgrd. Kanske ett vl pretentist namn p den lilla sandiga pltt dr
jag odlade tomater, sallad, lk och rtkryddor. Och dr mitt citrontrd levde, frkrympt av den
stndiga vinden, men nd med genersa skrdar av skrovlig frukt. Det mste ha varit mycket
gammalt, ldre n huset. ldre n jag, frmodligen. Dess korta, knotiga stam var grov nere vid basen
och hade rr dr grenar brutits av. Dr fanns ett grapefrukttrd och en feijoa intill, men de var nytt
sllskap fr citrontrdet. Under den frsta tiden hade jag vervgt att plantera potatis och kumera, och
bli mer sjlvfrsrjande. Men tanken p att bli bunden av de behov en riktig trdgrd skulle ha hade
inte tilltalat mig. Som det var, kunde jag lmna trdgrden i veckor utan att det hnde ngot srskilt.
Tomaterna behvde vattnas, frsts, men deras hrdighet hade verraskat mig nr jag hade varit
tvungen att lmna dem utan passning i flera dagar.
Frutom min trdgrd och min katt hade jag praktiskt taget inget umgnge. Jag trffade frsts
Sophie d och d, men inte srskilt ofta lngre. Sjlva tanken med vr delade praktik hade alltid varit
att den som inte arbetade skulle vara helt ledig. Hon var mycket yngre n jag och hade tre sm barn.
Vi hade delat praktik i flera r och allt hade flutit bra. Jag hade trivts med mitt arbete, och kanske den
sociala delen av det, umgnget med patienterna, hade varit en sorts ersttning fr det privatliv jag i
stort sett saknade. Men det hade kommit en dag d jag ville dra mig tillbaka. gna mer tid t mitt
kreativa skapande. Vi hade ingtt en ny verenskommelse, och nu ryckte jag in bara nr det behvdes,
vilket verkade bli mer och mer sllan. Mitt liv blev ensammare, p stt och vis. Men ocks rikare.
Visserligen hade jag inte mycket till mnskligt umgnge, men jag trivdes med friheten. Jag hade
inrttat mig s som jag ville, och till att brja med hade det knts som om det skulle vara bestende
livet ut. Men s hade det inte riktigt blivit.
Min nrmaste granne var en bonde uppe p hjden p andra sidan vgen, George Brendel. Jag
visste vldigt lite om honom, men p ngot stt hade jag alltid knt till att han inte heller var infdd.
Han talade med en svag, svrplacerad brytning som bara trngde igenom d och d. Jag hade frsttt
att han gde stora landomrden, men han hade just inga djur, annat n en flock fr. Och de var inte
heller infdda, trodde jag. Precis som George och jag var de ocks p ngot stt avvikande. Inte
riktigt rtt i den hr miljn. Fr det frsta hade folk inte fr hr, egentligen, inte i den hr delen av
landet. Fr det andra var Georges fr sm och svartbenta. Jag hade bara sett sdana fr p en enda
plats tidigare: p Gotland. Var de hr kommit ifrn var en gta. Men de betade under Georges
olivtrd, ocks de avvikande. Ingen annan odlade oliver hr. Liksom George och jag hade fren
lngsamt tillgnat sig sin existensrtt, inte som vanliga invnare, utan mer som en sorts tolererad
excentricitet. Georges brister som bonde hade egentligen en enda orsak. Han hade pengar. Jag vet inte
varifrn ryktet kommit, men vid det hr laget var det alldeles befst. George Brendel var en
inkompetent bonde och orsaken var den att han hade pengar. Genom ren hade han trots allt kommit att
frtjna en sorts respekt. Inte som bonde, men som mnniska. Han var engagerad i mnga lokala
frgor och satt i kommunstyrelsen. Jag hade beskt hans grd ngra gnger, men aldrig varit inne i
huset. Jag hade ftt intrycket att han inte hade ngon familj, men jag visste egentligen ingenting om
hans privatliv. Han sa jmt att han beundrade mina konstverk och nr han kpte ngonting betalade
han med lammktt, olivolja eller tjnster. Alltid fr generst. Vi insg bda att det rrde sig om
vlgrenhet. I alla fall knde jag det s. Eller kanske det var ngonting helt annat, som jag inte riktigt
ville analysera nrmare. Vartefter vi lngsamt lrt knna varandra litet, hnde det ibland att han
drjde kvar p min trskel nr han kom p besk. Som om det var ngonting han ville sga.
Egendomligt nog bekymrade det mig inte. Men jag tror inte heller att jag p ngot stt uppmuntrade
det. Jag hade aldrig bett honom stiga in. Det hade funnits en tid d jag inte skulle ha kunnat ta emot
ngot av honom. Och absolut inte skulle ha ltit honom drja sig kvar. Men med tiden hade jag
kommit att tacksamt ta emot hans gvor, materiella och andra. Det hnde att jag fngade hans blick
och hll kvar den fr ett aldrig s kort gonblick. Men det hade aldrig givit ngon mrkbar respons.
Och det hade inte lett till ngot initiativ frn hans sida, inget agerande. Bara det dr oskra
kvardrjandet p trskeln.
Det fanns ngra andra grannar som d och d gav mig fisk och ibland hummer. Till och med ostron
och pilgrimsmusslor ibland. Jag misstnkte att de tyckte synd om mig och att de inte trodde mig vara
fullt kapabel att klara mig p egen hand. Frmodligen hade de rtt. Under mnga r hade mitt hus bara
varit en plats dr jag sov nr jag inte arbetade. Och ett monument ver min obarmhrtiga sorg. r som
flutit ihop. Det var inte frrn jag bestmde mig fr att halvt pensionera mig och investera mer tid i
mitt konstnrliga skapande som jag hade brjat leva dr i egentlig mening. Men trots alla r hade jag
inte blivit en av dem. En som rtteligen kunde gra ansprk p den hr platsen. Fr dem var jag
fortfarande en tillfllig gst. Ngon som de behvde se till.
Och det passade bda parter.
2.
Sedan en tid hade jag fyllts av en tilltagande knsla av brdska. Det hade inte hnt pltsligt, det hade
varit mer som en lngsam utveckling i steg som varit s obetydliga att jag inte lagt mrke till dem.
Men en dag hade jag blivit medveten om en knsla av oro. Som om det var ngonting viktigt jag
behvde ta itu med. Inte rent praktiskt. Bara ett behov av att lgga tillrtta delar av mitt liv. Det
berrde ingen annan, men trots att jag visste att det var ngonting jag behvde gra bara fr mig sjlv,
s kndes det akut. Varfr kunde jag inte riktigt frst. Mitt liv var likadant som det varit i ratal, och
jag frvntade mig inga dramatiska frndringar. Ingenting hade intrffat som kunnat fra med sig den
hr nya oron. Den hr knslan av brdska.
Men ngonting hade frndrats. Och det mste ha varit jag sjlv. Fr allting omkring var detsamma.
Kanske var alltihop bara en naturlig fljd av ldrandet, en tilltagande medvetenhet om min tids
begrnsning. Och p samma stt kndes det omjligt att motst. Som om jag stod infr en oundviklig
process som jag inte kunde fly ifrn. Inte fr att jag knde ngot behov av att gra det. I sjlva verket
tog jag den till mig med ngonting som kndes nstan som frvntan.
Nr jag sger att ingenting omkring mig hade frndrats, r det inte riktigt hela sanningen. Pojken
fanns dr. Ika. Han hade kommit in i mitt liv ett r tidigare, men jag visste inte riktigt hur jag skulle
tolka hans nrvaro. Hur den skulle komma att pverka mig. Redan hade pverkat mig. Jag tog en
vecka i taget. Men jag fick lov att medge fr mig sjlv att jag hade brjat se fram emot torsdagarna.
Och p ngot stt hade ocks platsen dr jag bodde genomgtt en nstan omrklig frndring.
Kanske den hr knslan av oro hade ngonting med det att gra. Det verkade som om det blivit en
frndring i hur jag uppfattade mig sjlv och min milj, och trots att jag misstnkte att det ocks mste
vara resultatet av en lng process, s var det alldeles nyligen som jag kommit att inse vad det var som
var skillnaden: pltsligt hade jag en frnimmelse av utsikt. Ett perspektiv som jag tidigare saknat. Fr
frsta gngen i mitt liv kndes det som om jag kunde se mig sjlv i ngon sorts sammanhang. Och p
ett egendomligt vis kndes det ocks som om andra kunde se mig. Inte bokstavligen det fanns inte
mnga mnniskor i mitt liv utan det var mer att jag hade blivit medveten om mjligheten. Det kndes
nu som om jag alltid levt instngd tidigare. Tills nu hade det aldrig funnits ngon utsikt, varken inifrn
och ut, eller ngon inblick utifrn och in. Men nu verkade ngonting pltsligt ha ppnats. Det
frvnade mig att jag inte knde mig utlmnad. Nej, istllet var jag fylld av en ofrklarlig frvntan.
Som om detta med att ppna drrar och avlgsna lager skulle vara till nytta. Kanske jag hoppades att
det skulle hjlpa mig att se mitt liv i kronologisk ordning. Hjlpa mig att se det som en helhet. Det var
svrt att begripa varfr det kndes s angelget, nr frmgan att stnga drrarna om varje fas av mitt
liv tidigare hade knts ndvndig fr att verleva.
Jag insg att alltihop mycket vl skulle kunna visa sig vara en meningsls vning. Jag var inte alls
sker p att det gick att skapa ordning i ngon mnniskas liv. Livet r ofrutsgbart och ologiskt. Och
vi mste acceptera det, frska anpassa vra liv till det. Men kanske behver vi nd frska frst
vr egen historia. Se den som en begriplig helhet.
Vra liv har en tidsaxel. Varje grning eller utebliven grning leder oundvikligen till ett
resultat. Vilket i sin tur leder till nsta. Genom att se det s skapar vi kausalitet i vra liv. Jag r inte
s sker p att det inte r en illusion, men jag frstr att det kan knnas som en hjlp.
Och nu ville jag ha det fr egen del.
Men det fanns s mnga olika trdar. S mnga olika personer som agerade till synes oberoende av
varandra i den vvnad som utgjorde mitt liv, men som nd verkade pverka varandra p stt som var
svra att verblicka.
Nu visste jag att det inte finns ngon absolut sanning. En gng i tiden trodde jag att naturvetenskap
erbjd sanning. Att det fanns naturlagar vars regler var bestndiga. Jag tror att det kan ha varit
orsaken till min krlek till de naturvetenskapliga mnena i skolan. Och sklet till att jag valde att
studera medicin. Jag trodde att lkarvetenskapen skulle erbjuda en vrld dr det rdde absolut
sanning. Men ju djupare jag trngde in i den, desto mindre absolut tedde den sig. ven dr fanns det
tvekan och oskerhet. Ny forskning gjorde tidigare sanningar obsoleta. Och det fanns alltid, bakom
varje svar, varje frklaring, en annan, nnu obesvarad frga. Det var som att ska sig fram genom en
terrng som man gradvis lrde knna, men med en stndig medvetenhet om en annan, oknd eller
ointrnglig verklighet bortom den knda. Varje svar fljdes av ett frgetecken. Varje steg tog mig
lngre in i det oknda. Och det obekanta vxte, medan det som jag knde till tycktes krympa, i
kvantitet s vl som i kvalitet.
Jag hade bott p samma ensliga plats i nstan femton r. Ensam, fr det mesta. Det bekymrade mig
inte. Absolut inte. Det var en sjlvvald isolering. Men just denna isolering frstrkte min oskerhet,
och mitt liv hade ftt ngot overkligt ver sig. Sedan en tid hade det brjat st klart fr mig att jag
skte ett stt att f mina minnen bekrftade. Jag hade brjat lngta efter ngon sorts verifikation p att
mina minnen fortfarande var intakta.
Jag hade vrdat mina viktigaste minnen, och hade varit noga med att inte nta ut dem eller frndra
dem p ngot stt. Jag hade anstrngt mig att frvara dem i skerhet. Men de lg inte i ordning. Jag
visste precis var vart och ett fanns, men de existerade i ett vacuum, utan ngon frbindelse med
varandra. Jag kan inte frklara varfr det kndes s. Det var som om jag bar p ett osorterat bylte,
nrvarande bara som en stndig brda.
Jag hade brjat tro att om jag kunde ta fram mina minnen ett i taget och placera dem i rtt ordning,
s kanske brdan skulle ltta. De smrtsamma minnena kanske skulle bli mer uthrdliga om jag kunde
se hur vart och ett hrde ihop med det som kom fre och det som kom efter. Jag tror jag hade brjat
hoppas p ngon form av frstelse. Bara fr mig sjlv. Och frltelse, kanske. Inte andras frltelse,
utan min egen, s att jag p ngot stt till slut skulle kunna se p mig sjlv med ett mtt av sympati.
Inte krlek, det frvntade jag mig absolut inte. Inte medknsla, det skte jag definitivt inte. Men
empati, kanske, fr den lilla flicka som var jag. Och fr den medellders mnniska jag hade blivit.
Jag tror att jag hoppades p att mina minnen skulle kunna kopplas ihop, bli ett begripligt helt.
Och till slut gra mig hel.
3.
Det var torsdag, som sagt. Jag hoppades att Ika skulle komma. Jag kunde inte vara sker, men jag var
rimligt hoppfull. Han brjade bli ldre. Det var nstan ett r sedan vi frst trffades. Vi sttte p
varann nere p stranden. Eller snarare var det jag som snubblade ver honom. Och var annars? Det
var p stranden vra liv utspelade sig, oavsett om de var tragedier eller komedier. Jag fann honom
liggande p mage i sanden med ftterna i kanten av vattenbrynet. Men han hade inte svepts i land med
en vg. Nej, jag kunde se hans fotavtryck i sanden och insg att han avsiktligt placerat sig dr.
Armarna var utstrckta och hnderna hade grvt sig ner i sanden. Han sg ut som en strandad
sjstjrna, men fr ett gonblick fick jag en vision av att den magra lilla kroppen var korsfst.
Vgorna slickade hans ftter. Han rrde sig inte, trots att jag var sker p att han var medveten om
min nrvaro. Hade frutsett den, till och med. Men det var ngonting med honom som gjorde det
alldeles klart att han levde. Han kunde helt enkelt inte spela dd. Om det nu var det han hll p med.
S efter en instinktiv okulrbesiktning stod jag bara dr och vntade.
Han kan bara hlla den hr stllningen ett litet tag, tnkte jag.
Jag hade underskattat hans beslutsamhet. Men han hade underskattat mitt tlamod nnu mer. S, dr
lg han, och dr stod jag. Jag tittade upp p himlen och frgade om han var hungrig. Det kom inget
svar. Msarna skrek ver vgornas dn. Tidvattnet var p vg ut och varje vg stannade en aning
lngre frn hans tspetsar.
r du hungrig ? upprepade jag till hans orrliga rygg. Inget svar. Han rrde sig inte. Det enda
livstecknet var en regelbunden hjning och snkning av verkroppen nr brstkorgen spndes ut och
drogs samman med varje andetag.
Vi vntade.
Till sist rullade han ver p rygg. Ansiktet var tckt av sand och han hll gonen hopknipta. Jag
stod dr och tittade ner p honom. Jag var sker p att jag inte sett honom frut. Aldrig p
mottagningen, vilket var konstigt. Om han bodde ngonstans i nrheten borde jag rimligen ha gjort det.
S, utan ett ord, hoppade han upp och sprang ut i vattnet. Nr han kom upp igen hade sanden skljts av
och shortsen och t-trjan smetade t ver kroppen. Han var smrtsamt mager. Han sg ut att vara
omkring sex r gammal. Kanske ldre, med hnsyn till hur han rrde sig, men i s fall liten till vxten.
Jag noterade att han inte hade mnga tnder, men de han hade var mjlktnder.
r du hungrig ? frgade jag nnu en gng.
Han tittade inte p mig och han svarade inte nu heller, utan grvde med trna i sanden, halvt
bortvnd frn mig. S jag brjade lngsamt vandra hemt och jag knde att jag hade honom efter mig.
Han gjorde sm avstickare fr att plocka upp en sten och kasta ut den i havet, jaga en fgel. Om jag
saktade ner, gjorde han det med. Nr jag stannade till, stannade han ocks. Och nr jag brjade g
igen fljde han efter, sicksackande uppfr och nerfr sanddynerna p mse sidor.
Det var en torsdag. Den frsta.
Jag kunde aldrig veta skert om han skulle komma. Men han kom de flesta torsdagar. Han
frklarade aldrig sin frnvaro och jag frgade aldrig. Och han dk aldrig upp p ngon annan
veckodag.
Han kom att bli en klla till information fr mig, trots att han inte sa mycket. Men fr mig var ven
sm fragment av information om det som pgick utanfr min sfr vrdefulla. Jag tnkte ofta p mig
sjlv som naiv. Det hade alltid funnits sdant som andra mnniskor verkade betrakta som normalt och
naturligt men som jag inte frstod mig p. andra sidan hade jag alltid knt att det fanns sdant som
jag knde till, som andra aldrig skulle uppleva som normalt. Kanske naiv inte var rtt ord, men jag
kunde inte komma p ngot bttre.
Han var ocks en klla till djup visdom. Jag oroade mig fr att han skulle frlora den egenskapen.
Att han skulle vxa ur den. Jag hoppades att det inte skulle bli s, men jag kunde inte vara sker. Som
han var, var han en enastende mnniska. verseende. Nyfiken. Rolig ibland, men jag kunde aldrig
vara sker p om det var medvetet. Jag kunde inte frst hur han ngonsin skulle komma att frlora de
egenskaperna, men jag visste att det sannolikt skulle hnda. Tidens gng skulle berva honom dem, s
som den gr med de flesta av oss. Eller s skulle livet lra honom att undertrycka dem. Jag vrdesatte
honom precis som han var. Och jag tog en vecka i snder. En torsdag i taget. Han skulle oundvikligen
frndras. Och jag skulle oundvikligen komma att mista honom en dag.
Idiotiskt nog trodde jag att jag kunde frbereda mig fr det.
Det var en vit dag med ltt vind. S nra vinter som det skulle bli. Det var inte srskilt kallt, inte
med mitt mtt mtt. Det var ljuset som gjorde klart att det var vinter, inte temperaturen. Den hr
vstkustens egendomliga vita vinterljus. Det var som om allt tmts p frg: himlen, havet, vxligheten.
Till och med jag sjlv.
Jag gick tillbaka och satte mig p trskeln igen och lt blicken vila p havet. Snodden med
pauasnckskal rrde sig i vinden och rasslade d och d mot trvggen. Han syntes inte till, men det
var fortfarande tidigt. Och soppan skulle ta en stund. Jag var inte sker p om han hade ngon favorit,
inte ens nu efter nstan ett r. Han kommenterade aldrig maten, utan t vad jag n satte fram med
samma ihrdighet. Jag bakade brd p torsdagar ocks. Jag brukade gra degen p morgonen innan
jag gav mig ut. Och sedan baka ut den nr jag kom tillbaka. Det hade blivit en veckorutin, precis som
soppan. Det hade funnits en tid d jag levt helt utan rutiner, men nu hade jag blivit beroende av just
den hr. Alldeles fr beroende, egentligen.
Ibland p vintern kokade jag rtsoppa. Som min morfar brukade gra. Den blev aldrig riktigt som
hans, s som jag mindes den. Men jag fortsatte att frska. Trots mina anstrngningar att n fram till
ett konsekvent resultat, blev den nd p ngot stt alltid en unik komposition. Jag anvnde samma
ingredienser: rimmad flsklgg, lk, ett lagerblad eller tv. Ngra pepparkorn. Litet mejram, frsk
frn trdgrden nr det fanns, annars torkad. Torkade gula rter. Jag lade dem i blt ver natten och
om jag hllde dem i kallt vatten att koka upp tillsammans med flsket blev de mjuka och mjliga, om
jag hllde ner dem i det kokande vattnet, dr flsket redan kokat en stund, blev de fastare och skalet
nstan genomskinligt. Det var vad jag fredrog. Men, som sagt, fr min gst verkade det inte ha ngon
betydelse. Jag anvnde alltid min enda stora kastrull och resterna rckte i flera dagar. Men ingen
torsdag blev lik ngon annan. Ingen soppa blev den andra lik, och rtsoppan aldrig som morfars. Men
den dr vintertorsdagen var det allts grekisk fisksoppa.
En varm sommartorsdag gjorde jag sallad istllet fr soppa, men det var inte populrt, det mrkte
jag fast han ingenting sa. S, soppa hade det ftt bli. En del hade varit experiment, inte alltid lyckade
sdana. Men han klagade aldrig. Och han sa heller aldrig att det smakade gott. Kanske han var fr
hungrig fr att vara krsen.
Jag trodde att han hette Mika, men nda sedan den dr frsta dagen nr jag hrde fel nr han kom
upp ur havet hade jag kallat honom Ika och han verkade inte ha ngot emot det. Han sa att det betydde
fisk och jag tyckte det passade precis. ven innan jag sett hans hnder.
Jag ryckte till nr jag frst hrde vad han kallade mig. Mama. Men nu hade det blivit hans namn p
mig. Alldeles hans eget. Det var inte det att jag var som ett slags mamma fr honom, det hade han
markerat tydligt frn frsta brjan. Nej, han sa att det betydde ltt och ljust. Jag var inte sker p om
han menade ltt som inte svr. Eller om han menade motsatsen till tung. Jag tror han menade det
frstnmnda, men ibland tyckte jag om att tnka mig att han menade det senare. Hursomhelst tyckte jag
om det.
Varfr kom du hit, Mama ? frgade han en dag, som om han instinktivt visste att jag kommit hit.
Ngon annanstans ifrn.
Ja, du, sa jag, det r en lng historia. Han tittade p mig. Eller snarare, p sitt vanliga stt, inte
riktigt p mig, utan p en punkt alldeles bortom mig, utan att vara precis. Det verkade vara en
obestmd punkt, vars enda syfte var att vara nra mig, men inte riktigt p mig. Han sg inte ut som om
han vntade sig mycket till svar, men hans blick blev kvar p samma ospecifierade punkt.
Jag kom hit fr frsta gngen fr mnga r sen. P semester. Och ngonting hnde mig hr. Jag
tvekade.
Lyckligt eller sorgligt ? frgade han.
Sorgligt, sa jag. Det var vldigt sorgligt.
Jag tittade p honom och tillade: Men frst var det lyckligt. S lyckligt som ngonting ngonsin
kan bli.
Det mste vara lyckligt frst, sa han och det lt mer som en privat reflektion n en kommentar till
mig. Jag tittade p honom men kunde som vanligt inte fnga hans blick.
Du har skert rtt. Kanske ingenting kan bli sorgligt alldeles fr sig sjlvt.
S du kte hrifrn, sa han, och det var ett konstaterande snarare n en frga. Jag nickade nd.
Och sen kom du tillbaka.
Ja, det gjorde jag. Frst kom jag p semester. Sen reste jag tillbaka till mitt hem lngt borta. Men
jag kunde inte sluta tnka p den hr platsen. Jag tnkte p den p dagarna och jag drmde om den p
ntterna. Sorgliga drmmar. Men ocks vldigt vackra. Och den hr platsen blev viktigare och
viktigare fr mig. Och en dag knde jag att jag var tvungen att ka tillbaka hit och bo hr.
Kommer du alltid att bo hr nu ? frgade han. Han fingrade p bordskanten, lt hnderna lpa
ver tret. Naglarna var smutsiga och huden ver knogarna skrapad. Han hll fingrarna ttt
tillsammans. Det sg ut som om han frskte gra ytan sltare. Jag visste att smulor berrde honom
illa, s jag hade tagit fr vana att hlla bordet alldeles rent.
Jag reste mig och samlade ihop vra tallrikar och gick fram till kksbnken. Jag tittade ut genom
fnstret. Det var en solig dag med ltt vind och havet glittrade med blndande intensitet.
Jag tror det, sa jag med ryggen mot honom. Men man kan aldrig veta skert. Saker och ting
ndrar sig. Man sjlv ndrar sig, och allting runtomkring en ndrar sig. Det hnder saker. Jag gick
tillbaka till bordet och satte mig. Men, jo, jag tror att jag kommer att stanna hr.
Han sa ingenting.
Du, d ? frgade jag. Kommer du att stanna hr fr alltid ?
Nej, sa han snabbt och skakade p huvudet med kraft. Aldrig. Jag ska ka hrifrn. Lngt bort.
Jaha, sa jag. Varfr det ?
Han ryckte p axlarna. Som om han tyckte att det var en dum frga som inte frtjnade ngot svar.
Har du det inte bra hr ?
Han reste sig och gick fram till den ppna ytterdrren dr han stllde sig p trskeln med en hand
p vardera drrposten. Det sg ut som om han tryckte hnderna mot tret med stor kraft. Han hade
ryggen mot mig och han sa ingenting. Jag vntade.
r du ledsen nu ? frgade han till slut, utan att vnda sig om och utan att besvara min frga. r
du ledsen nr du r hr ?
Jag tnkte efter ett gonblick innan jag svarade.
Nej, jag r inte ledsen. Jag r lycklig p stt och vis. Litet lycklig p ett sorgligt stt, om du kan
frst.
Han stod kvar dr han var, alldeles stilla, men jag kunde se musklerna p ryggen spela, s jag
frstod att han fortfarande av ngon anledning pressade armarna hrt mot drrposten.
Kom och stt dig hr vid bordet, sa jag. S ska jag bertta fr dig om andra platser som jag bott
p.
Han tog tid p sig, men till sist kom han tillbaka till bordet och satte sig mittemot mig.
Och s pratade vi om andra platser.
Jag tror att vi bda var lttade ver att byta samtalsmne.
4.
En bekant avfrdade en gng ngot jag berttat med en axelryckning, och sa att sdant inte hnder i
verkligheten. Att det var alldeles fr osannolikt fr att vara trovrdigt. Men osannolika saker hnder. I
sjlva verket r mnga mnniskors hela liv totalt osannolika.
Jag tror att vi r omgivna av extraordinra mjligheter hela tiden. Oavsett om vi r medvetna om
dem eller ej, oavsett om vi vljer att agera p dem eller ej, s r de hursomhelst dr. Det som erbjuds
oss, men som vi vljer att ignorera, faller i rnnstenen, och vgen som r vrt liv r nedskrpad med
frkastade, borttappade och frbisedda mjligheter, bra och dliga. Slumpartade mten och
sammantrffanden blir bara extraordinra nr de realiseras. De som vi lter passera tilldrar sig
frsts inte ngon uppmrksamhet. Vi fr aldrig veta vad de kanske skulle ha kunnat leda till. Oftast r
vi inte ens medvetna om dem och drfr tror jag inte de var avsedda att realiseras. Mjligheten fanns,
det var allt. Men bara fr det allra kortaste gonblick, innan vi medvetet eller omedvetet fattade vrt
beslut och valde vg.
Nr jag gradvis brjade bli medveten om den dr tilltagande knslan av oro, hade jag ocks brjat
se det som att vi mnniskor frs samman som genom gravitation, eller ngon annan fr mig obekant
naturlag. Att vi r hjlplsa och utan mjlighet att st emot. Sammanfrda eller tskilda av en kraft
som inte har ngonting alls att gra med vr egen vilja. Om man sg det uppifrn skulle ett
komplicerat mnster framst: en kedja av mycket sm tillflligheter och steg, till synes slumpartade
nr de intrffar, men alla delar av en sammanhngande process med ett slutligt ml. Eller, om inte ett
ml, s i alla fall ett slutresultat av ngot slag. En reaktion, skulle man kanske kunna kalla det. Som
om en kraft bortom vrt inflytande experimenterar med oss. Fser oss samman i olika kombinationer
fr att se vad som ska hnda. Och nr jag tnkte efter insg jag att allt som hnt i mitt liv p stt och
vis till och med lngt innan mitt liv brjade hade bidragit till att fra mig till den punkt dr jag nu
befann mig. Bde praktiskt och mentalt. Men det finns ingenting sdant som ett fritt val. Det var vad
jag hade kommit fram till. Det hade funnits en tid d jag passionerat skulle ha argumenterat fr
motsatsen. Trott det. Men inte lngre. Nej, nu hade jag kommit fram till att i den sekund vi gjort vrt
val, var det uppenbart att det var det enda alternativ som gavs oss. Jag skulle ha kunnat intala mig att
det hade funnits andra valmjligheter, men de skulle bara ha varit mina fram till det gonblick d jag
gjorde mitt val. Man kan aldrig g tillbaka i tiden och aldrig ndra ngonting. S tanken p ett fritt val
hade frlorat sin mening fr mig. Jag trodde inte lngre p det. Jag skulle mjligen kunna lra mig av
mina erfarenheter och p det sttet anpassa mina reaktioner till situationer som skulle intrffa i
framtiden. Men jag var inte s sker p att ens det var mjligt. F mnniskor verkar lra sig av
erfarenheter. Och ingen kan ngonsin pverka en endaste handling i det frflutna.
Jag tror inte att min ndrade uppfattning hade ngonting att gra med en lngtan efter frltelse.
Eller det kanske den nd hade. Men det var bara min egen frltelse jag behvde.
Vid den tid nr de mest omstrtande hndelserna i mitt liv intrffade hade jag sett livet p ett helt
annat stt. D sg jag mig sjlv som en person med valmjligheter, och en person som tog medvetna
beslut. Och drfr ocks var fullt ansvarig fr sina handlingar. Jag hade ingen som skulle ha kunnat
hjlpa mig att frst att det inte alls rrde sig om fria val, utan om reaktioner p omstndigheter som
tvingats p mig, och som jag inte p ngot stt varit ansvarig fr. Kanske var det s att jag nu frskte
ndra mitt synstt och drigenom ge mig sjlv ro i sjlen. Det kanske var en sorts moralisk amnesti
jag var ute efter. En som bara jag sjlv kunde utfrda.
Det var inte s att jag var ovillig att ta ansvar fr mina handlingar. Jag hade alltid burit p en
absolut knsla av ansvar, och en vervldigande knsla av skuld. Men nu ville jag lra mig sjlv att
frlta.
Jag hade aldrig gjort ngon medveten analys av de hndelser som hade frt mig till den hr punkten
i mitt liv. nd insg jag att de levde inom mig, alla mitt livs gonblick. Vsentliga och ovsentliga,
alla fanns dr, i sina frseglade, separata ldor. Och jag hade varit noga med att frvara dem lngst
inne i mitt innersta. Jag hade frtrngt dem, p stt och vis, men levt med en stndigt nrvarande
medvetenhet om deras tyngd. Jag hade oroat mig fr att jag skulle glmma. Att jag skulle brja tvivla
p mitt minne. S d och d hade jag tilltit mig en enstaka titt. Bara fr att frskra mig om att allt
fanns dr. Att jag mindes.
Hur tydliga mina minnen n var, s var jag klar ver att vart och ett innehll mer n jag ngonsin
sjlv kunde terkalla. Att det fanns fler perspektiv n mitt. Och att de som kanske skulle ha kunnat
erbjuda andra synpunkter inte lngre fanns kvar. Jag skulle aldrig kunna f veta vad de sett, eller f
hra deras tolkningar. Deras minnen, som var oupplsligt frenade med mina, var fr alltid utom
rckhll. Jag visste att jag inte gde hela sanningen, men det jag hade var allt som fanns. S jag
vrdade mig om mina minnen och mina sanningar, sdana de nu var. Jag hade hllit fast vid dem med
ett slags desperation. Som en film som klippts isr till enstaka stillbilder hade jag dem i bakhuvudet.
Jag behvde kunna f tag i sjlva inledningen fr att hlla kvar den i minnet. S att jag skulle klara av
att se de fljande bilderna. Leva med dem. Ta dem till mig.
Fr de fanns dr. Alla bilderna.
Mitt liv i bilder, inlsta i sina frseglade ldor.
5.
Ikas frgor under den dr tidiga mltiden vckte minnen. Ngra av dem som jag sllan medvetet
brukade tnka p. De som satt lngst drinne, som ett stndigt nrvarande bakgrundsbrus, ett konstant
bljande instngt hav i mrker. Aldrig synligt, men nd dr. De minnena frgade allting. Man skulle
kunna sga att de var orsaken till att jag befann mig dr jag var. Kanske de var grunden fr min
existens. Omedvetet bar jag dem i mina tankar och i mina drmmar. Men aldrig som bilder eller
former, utan bara som dofter, frger, stmningar, som trots sin ogripbarhet nd kndes som en
frutsttning fr allting. Att leva med dem kndes som att leva med mitt hjrta: jag litade p att de
skulle finnas dr och hlla mig vid liv, men gnade dem sllan en medveten tanke.
Efter det att Ika hade gtt hem den dagen vandrade jag ner till stranden. Och jag tillt mig sjlv en
stunds eftertanke. Jag tnkte p resan. Hur jag kom att landa hr p andra sidan jorden.
Det var nstan femton r tidigare. Jag var trettiosex r gammal. Det var februari, fortfarande
sommar. Jag vet inte vad som fick mig att vlja det hr landet och just den hr platsen. Kanske var det
sjlva avstndet. Ett behov av att distansera mig s lngt frn mitt tidigare liv som mjligt. Jag kunde
inte erinra mig mycket av sjlva processen som frt mig hit. P stt och vis kndes det som om tiden
mellan det gonblick d jag stod barfota p det hrda kakelgolvet i vrt badrum i London en mrk
senvintermorgon, och upplevelsen av het sand under mina ftter och blndade ljus i mina gon p den
strand dr jag nu satt, hade lsts upp i intet. Det var som om scenerna blivit bortklippta ur filmen och
kasserade.
Jag mindes att jag vaknat en dag och insett att jag inte lngre ville leva. I alla fall inte fortstta det
liv jag hade.
Jag tittade p den man som jag delat mitt hem med i tta r och jag insg att jag inte knde honom
alls. Och att jag inte lngre ville gra det heller. Jag knde igen varje detalj av hans ansikte dr det
vilade p kudden bredvid mig, med gonen slutna. Jag tog det till mig, men synen vckte inga
knslor. Om jag knde ngonting alls s var det bara dmpad sorg. Och en vag knsla av medlidande,
kanske. Med honom, och mjligen med mig sjlv ocks. Med vra liv. Han sg s oskyldig och
vrnls ut dr han lg och sov bredvid mig i vrt sovrum i det hus som vi kpt med sdan frvntan,
renoverat med sdan energi.
Jag lyssnade p ljuden som omgav oss. Bruset frn kande trafik p gatan utanfr vrt fnster,
morgontidningen som landade p hallgolvet, en bildrr som slog igen. De vlknda ljuden av en
vaknande stad. Men pltsligt insg jag att ljuden inte lngre var en trygg bakgrund till mitt dagliga liv,
utan identifierbara, specifika lten som inte hade ngonting alls att gra med trygghet, utan snarare
motsatsen. Precis som mannen vid min sida verkade inte bevisen p liv dr utanfr ha ngot med mig
att gra. Eller kanske det var jag som klivit ut ur min omgivande vrld. Jag kunde pltsligt se och hra
allt med oerhrd skrpa.
Senare, nr vi satt i kket med varsin del av tidningen framfr oss, tittade jag igen p hans ansikte
tvrs ver bordet. Han hade ldrats, sg jag. Dr fanns nu sm rynkor vid gonvrrna och den som
lpte tvrs ver pannan sg djupare ut n jag mindes. Hret hade glesnat. Det var ett tilldragande
ansikte, men nd s mrkligt frmmande. Jag gjorde en medveten anstrngning att hlla blicken kvar
och skte efter tecken p en knsloreaktion. Hos honom. Och hos mig sjlv. Han mste ha knt det, fr
han tittade upp och log ett litet verraskat leende. Jag insg gonblickligen att han var ovan vid mitt
intresse och det gjorde mig ledsen nr jag frstod det.
Jag trffade min advokat ngra dagar senare. Och sedan gick jag till en resebyr och bokade min
resa. Ja, inte samma dag, men kort drefter, som en logisk konsekvens. Nr jag tnkte p det verkade
det ha gtt s vldigt snabbt, som om det varit noggrant planerat lnge. Men kanske var det tiden som
gtt sedan dess som gjorde att det kndes s. Som om min hjrna anvnt tiden till att pressa samman
det hr minnet tills det bara existerade som en liten skrva, ett koncentrat av en lng period i mitt liv.
Tusentals morgnar, dagar och kvllar som reducerats till bara ngra f scener.
Jag hade varit gift med den hr mannen i tta r. Och jag hade knt honom i ytterligare tre innan
dess. Elva
r av mitt liv. En sdan separation som vr brukar kallas vnskaplig. Jag tycker det r ett
egendomligt ordval. Visst, dr fanns inte ngon fiendskap. Inte mycket till knslor verhuvudtaget.
Men vnskaplig? Jag trodde han knde som jag bara en vag knsla av sorg ver det meningslsa i
alltihop. Vi lyckades gra upp vra affrer utan konflikter. Kanske det var det som gjorde vr
separation vnskaplig. Den definierades inte av nrvaron av vnskap, utan av frnvaron av fiendskap.
Och s gick han ut ur mitt liv utan att lmna ngonting efter sig. Eller vi kanske snarare gick t varsitt
hll, och lmnade vrt gemensamma liv bakom oss, lmnade det att upplsas i intet. Inte en som
lmnade den andra, utan tv som skildes t och tog olika vgar vidare. Efter enstaka sporadiska
kontakter nr praktiska saker krvde att vi pratade med varandra, s fanns ingenting. Och nd hade
det funnits en tid d jag lskade honom. Det mste det ju ha gjort. Men allt jag kunde dra mig till
minnes kndes som konstruerade frklaringar: hans utseende, hans humor, hans lojalitet. Jag mindes
ren d vi frskt f barn. Vr delade sorg vid varje oundviklig mnatlig besvikelse.
Men krlek? Nej, jag kunde inte minnas krlek. Inte nu, nr jag visste vad krlek var.
Det gjorde fortfarande ont att terkalla det som fljde. Men med tiden hade de minnena ndrat
karaktr. Eller kanske snarare mitt stt att leva med minnena. Det var som om den lycka som fregick
det oundvikliga slutet inte riktigt orkade lysa med den kraft som krvdes fr att trnga igenom. Det
skulle komma att ndra sig. Men d var det svrt.
Jag grvde efter mina minnen. De allra viktigaste. De dyrbaraste. Jag tnkte p nr jag frst
anlnde, och det var som om filmen saktade ner, tills takten var outhrdligt lngsam. Det var som om
den ville frskra sig om att kunna stanna innan den rullat vidare fr lngt, till det mitt minne lrt sig
att undvika. S mitt minnes film tervnde till den allra frsta brjan igen och igen, som p en repig
dvd. Jag sg min ankomst men kom inte lngre. Konsekvenserna av min impulsiva resa hit till andra
sidan jorden lg fortfarande frborgade.
Jag kunde inte n fram till minnena av den jublande lycka jag knt, de intensiva frgerna och
knslan av total frihet. Till krleken. Istllet, nr jag satt dr p stranden den dr dagen, sg jag allt
som genom ett filter som jag skapat fr att verleva. Det var som om jag inte kunde slppa fram den
lycka som fregick avgrunden. Jag hade tvingat mig att hlla tillbaka det minnet, tvingat mig att inte
knnas vid mitt livs mest storartade gonblick, fr att klara av att leva resten av mitt liv utan det. Jag
tror det var det som hade hnt. Det har ndrat sig sedan dess, som sagt. Men d var det omjligt fr
mig att bejaka min frlorade lycka.
Jag hade krt frn Auckland tidigt p eftermiddagen. Jag tog tid p mig, av flera skl. Jag ville hitta
en ny, lngsammare rytm. Och jag ville att det frmmande landskapet skulle bli levande fr mig. Jag
ville ha tid att se hur det vxlande ljuset frndrade nyansen p de grna kullarna. Ta in himlens
ondlighet. Och slutligen havets. Jag ville ta till mig den evighet som havet erbjd. Jag ville frska
hitta tillbaka till livet.
S jag saktade ner, krde av vgen och upp p det torra sandiga grset och parkerade. Varfr just
dr? Och varfr precis just d?
Jag frskte studera min resa frn ett hgre perspektiv, en oemotionell och objektiv synpunkt. Och
uppifrn sett sg det s egendomligt ut: taxifrden genom norra Londons trafikerade gator till
Heathrow. Den anonyma flygresan till Singapore och tv ntter p ett lika anonymt hotell. Stndigt
omgiven av mnniskor, och utan tvivel ondligt mnga mjligheter. Men nd isolerad i min egen lilla
bubbla. S flygresan till Auckland, en lng natt inbddad i en kapsel som rusade fram genom luften.
Ytterligare ett hotell. Sightseeing. Det mnskliga umgnge jag upplevde var flyktigt och opersonligt.
Jag mste rimligen ha varit omgiven av mnga mer lovande situationer.
Men det var hr, p den vergivna strand som lg framfr mig, som jag kom att stanna.
Innan hon kliver ur bilen tar hon frst av sig sina rhngen, sedan klockan och spnnet som hller
ihop hret. Och s skorna till sist. Hon behver befria sig frn allt som frenar henne med den
person hon var. Skala av sig det gamla. Nu str hon dr ikldd sin tunna bomullsklnning och
ingenting annat. Hon har bilnycklarna i handen, men inget mer att bra p. Nr hon klttrar
nerfr stegen som leder till stranden drar vinden genom hennes hr och lyfter kjolen. Vl drnere
stannar hon i skuggan av trden och ser ut ver stranden och havet.
Hon r fortfarande Marion Flint, fortfarande trettiosex r gammal och hon ser likadan ut som
hon gjorde nr hon steg ur bilen fr en liten stund sedan. nd r hon inte alls den hon en gng
var. Hon har varit hr p andra sidan jorden bara ngra dagar, men den gamla vrlden bleknar
snabbt. Ngonting nytt tar sin brjan. Hr, alldeles ensam, i en milj som inte tar ngon som helst
notis om henne, knner hon ngonting som hon verraskad inser r hoppfullhet. Frtrstan. Hon
kan andas. Det r s det knns. Som om hon ftts alldeles nu och hr, befriad frn allt som varit
tidigare.
Den ondliga stranden breder ut sig framfr henne. Ingen mnniska syns till. P avstnd
dallrar luften ver den spegel som den senaste vgen lmnat efter sig. Hon str fortfarande
alldeles stilla, med ftterna i den varma sanden. Hon vill st just dr, fr alltid. Se vrlden precis
s som den ter sig i just det gonblicket.
Jag r bara en prick. Ett sandkorn, tnker hon.
Hon brjar sakta g mot vattnet. Sanden r het hr och snart mste hon ka takten och springa
snabbt tills hon nr fram till havet. Hon lter vattnet slicka benen, och ven hr, p stadig mark
och med vatten bara upp till smalbenen, knner hon havets kraft nr sanden runt hennes ftter
sugs bort. Hon bjer sig ner och blter hnderna och lgger sedan handflatorna mot kinderna.
Vattnet r svalt mot hennes hud och salt p tungan.
Hon gr i vattenbrynet. Dnet frn havet fyller luften och de enda ljud som d och d trnger
igenom r enstaka fjrran fgelskrin. Hr finns ingen annan doft n havets. Inga andra synintryck.
Havet upptar alla hennes sinnen. Hon r helt omsluten av det, och lika obetydlig som snckorna
som rullar i vattenbrynet.
Hon fortstter, hller sig p den svala sanden nra havet. Stannar till d och d fr att plocka
upp en slt sten eller en polerad sncka. Hon gr mycket lngre n hon tnkt sig. Vinden trasslar
till hret, huden tcks av saltstnk. Stranden r utan slut, en mjuk bukt avlser nsta. Och inte en
tillstymmelse till mnsklig nrvaro.
Till sist saktar hon ner och nr hon fr syn p en stor stock som ligger litet hgre upp p
stranden tar hon sikte p den. terigen mste hon kila snabbt ver den heta sanden.
Men pltsligt snubblar hon nstan p ngot som ligger i hennes vg. Och fr en brkdels
sekund lter hennes hjrna synintrycket tolkas bara av den del som tidigare skt stenar och
snckor. Den del av hjrnan som sett sknheten nr vgorna frst tornat upp sig och sedan svept
in ver sanden, som noterat former och konturer, ljus och frger.
Fr ett gonblick r det ett vackert naturfreml hon ser, ingenting annat.
Men det r en manskropp. Och den r naken.
Det r en man som ligger dr p magen p ett badlakan med en kameravska intill sig.
Han mste ha knt hennes nrvaro, fr han vaknar med ett ryck och frsker ffngt titta upp
p henne utan att vnda p sig. Hon tar ett par steg bakt.
Ledsen, jag sg inte att det var ngon hr, sger hon. Och det r ju p stt och vis sant.
Han r upptagen med att frska svepa badlakanet om sig innan han kravlar sig upp.
Ah, sger han och snubblar till innan han ntligen str framfr henne med badlakanet runt
hfterna. Ja, jag ber om urskt jag ocks. Jag trodde jag var ensam hr.
S ler han.
Han r solbrnd, ser ut som om han r mycket utomhus. Hret r solblekt, nstan vitt. Lockigt,
och axellngt.
Vnd dig om s fr jag hoppa i shortsen, sger han, och hon gr som han sger, str i sanden
och lyfter en fot i taget fr att inte brnna sig.
Jag var p vg mot stocken dr borta, sger hon och brjar g mot den. Hon stter sig ner
och lyfter upp ftterna frn sanden nr han nrmar sig och stter sig bredvid henne. Han hller
fram en flaska vatten och hon tar emot den. Hon har inte insett hur trstig hon r. Hon dricker och
det kalla vattnet rinner lngs hakan och droppar ner p brstet.
Han tittar p och ler.
G aldrig ut utan vattenflaska, sger han. Vatten, och solskydd. Ndvndiga saker hr.
Han r inte frn Nya Zeeland, det hrs. Kanske han r amerikan, tnker hon.
Ja, men jag hade inte tnkt mig att jag skulle g s lngt, sger hon. Jag ville bara komma
ur bilen en stund. Men s brjade jag g lngs havet, och s bara fortsatte jag
Han tittar ut ver havet. Hon tittar p hans profil, och sedan ner p sina ftter.
Det r ltt gjort hr, sger han. Det knns som om man har hela vrlden fr sig sjlv. Som
om allt r mjligt.
Nu r det hennes tur att le. Och hon nickar. Fr det r precis s det r.
Han heter Michael. Han stavar inte sitt namn s, men det vet hon inte nnu. Han r fotograf.
Frn Kanada. P jobb hr.
Vad kan hon bertta? Vem r hon?
Jag heter Marion, sger hon. Det vet hon i alla fall.
Marion Flint. Och jag r hr p semester. Antar jag att det r. En sorts semester. Eller kanske
mer som en paus. En paus i mitt liv. Mellan ett liv och ett annat.
Ensam? frgar han och hon nickar.
Jag behvde litet tid fr mig sjlv, sger hon utan att titta p honom.
Han sger ingenting.
Har du ngot emot att jag tar ngra bilder? frgar han istllet.
Hon skrattar litet generat.
Av mig?
Han hller redan p att ta fram kameran. Den ser dyr och professionell ut.
Hon drar ner kjolen ver knna och lgger armarna runt benen.
Titta inte p mig, sger han. Glm bort att jag r hr. Stanna kvar dr i din egen vrld.
Titta p havet. Han tar bild efter bild. Hela tiden berttar han om sitt projekt. Han har kommit
till sluttampen p en landsomfattande resa fr att frska fnga livet i de mest isolerade
samhllena lngs kusten. Han sger att han med sina bilder velat beskriva de mnniskor som bor i
landets ytterkanter, p de mest avlgset belgna platserna dr land och hav mts. De som lever
vid det otmjbara havet, och av det.
Fr ngra r sen fljde jag norska trlfiskare i Nordsjn. Det r inte sjlva havet jag r
intresserad av, det r de mnniskor som lever med det. Som har lyckats skapa ett liv p havets
villkor. Fr mig r det litet som att leva med en andlig eller religis tro. En tro p ngonting
ondligt mycket strre n man sjlv och fullstndigt bortom ens kontroll. Det krvs mod fr att ge
sig hn p det sttet, acceptera att man r i hnderna p ngontig strre. Och de fascinerar mig,
de mnniskor som gjort det. Och jag frsker beskriva dem i mina bilder.
Han snker kameran med ett leende och en axelryckning.
Det lter antagligen inte riktigt klokt.
Han stter p linsskyddet och packar ner kameran igen.
r du hungrig? frgar han, som om han vill byta mne.
Och hon inser att hon faktiskt r det.
Ja, det r nog dags att jag brjar g tillbaka till bilen, sger hon och reser sig.
Min r frmodligen nrmare, sger han. Alldeles hr ovanfr, bakom sanddynerna. Om du
kan tnka dig att ta grillad crayfish och brd och sallad s r du vlkommen att ta lunch med
mig.
De springer snabbt ver den heta sanden. Hennes fotsulor brinner, men hon knner sig ltt, som
buren av vinden.
Hr, ta den hr och stt p dig den, sger han och strcker fram en solblekt hatt. Du ska
vara frsiktig, solen r farlig hr. Stt p den! upprepar han nr hon tvekar. Och vnd dig om.
Hon gr som han sger och knner hur han stryker solskyddskrm p hennes rygg och axlar.
Han lyfter frsiktigt hennes hr fr att komma t nacken.
Vem r jag? undrar hon. Vem r den hr mnniskan som str barfota p en strand och lter
en frmling smrja in hennes rygg och axlar? Hennes nacke och hennes verarmar. Hon ler fr
sig sjlv, kan inte lta bli. Hon kan omjligt vara jag. Hon r alldeles ny, och vrlden runt
omkring henne, den r ny den med.
Det r en pohutukawa, sger han. Trdet som skuggar oss. En mnad tidigare, och det
skulle ha varit tckt med rda blommor. Det r s konstigt, men precis som jakarandablommor r
de svra att fnga. Blir aldrig riktigt lika fantastiska p bild som i verkligheten. Men jag antar att
det gller mycket
Han gr till bilen och tar fram en lg fllstol t henne, och hon sitter dr och ser p medan han
tnder den lilla grillen. Han sitter p huk och medan han pysslar berttar han om sin lnga
krokiga resa genom landet, frn lngst i norr hela vgen ner lngs stkusten till Bluff och Stewart
Island. Och s tillbaka norrut efter vstkusten. Hans rygg r solbrnd, och lngs ryggraden
glittrar sm droppar av svett.
Han tittar upp p henne och frgar var hon har varit, vad hon har sett s hr lngt.
Ingenstans, egentligen, och ingenting sger hon. Jag har precis kommit. Jag har inte sett
ngonting alls.
Han nickar och tar av locket p kylvskan som han hmtat frn bilen.
Han lyfter upp det enorma skaldjuret som han kallat crayfish. Det ser ut som en stor hummer,
tnker hon. Och den r levande. Han hller upp den och skrattar. Hon frgar om hon kan f ta
ngra bilder och han nickar. Nr hon vl ftt upp kameran poserar han glatt med hummern i
hnderna. S tar han fram en kniv, hller hummern mot en bit drivved och tar livet av djuret med
ett skert stick i nacken. Hon r inte sker p om humrar kan sgas ha nacke. Men han sticker in
kniven och hummern sprattlar till ngra gnger innan den ligger stilla. D delar han den lngs
med och lgger den p grillen med den skurna sidan nedt. Medan hummern grillas virar han in
ett brd i folie och lgger det p grillen ocks. S gr han salladen. Hela tiden tackar han nej till
hennes erbjudanden om att hjlpa till. Och hela tiden fortstter hon att ta bilder. Den starka
zoomen tar henne nra hans ansikte medan han r upptagen med det han har fr hnder. Hon
knpper p. Bild efter bild.
Jag har gjort det hr s lnge nu, att det har blivit en rutin som det inte gr att rucka p,
sger han och ler. Jag gillar att gra det sjlv. Men lt dig inte luras av det. Det r allt jag kan
vad gller matlagning. Jag r helt hoppls i ett vanligt kk.
Hon skrattar. Hon hr ljudet av sitt eget skratt. Det fldar frn hennes inre som det mest
naturliga i vrlden. Varifrn kommer det? Hon vet inte att hon ngonsin hrt det frut.
De sitter sida vid sida i de lga stolarna, med havet framfr sig och tallrikarna i knt.
Kylvskan str mellan dem och p den str deras kalla l.
Det knns fortfarande som om hon r p drift, som om ftterna inte berr marken. Hon sluter
gonen mot solen.
Hon tittar p honom. Hon r inte medveten om att hon har ngra tankar alls. Hon r bara
ltthet och ljus.
Varfr hnger du inte med mig p slutet av min resa? sger han pltsligt. Det r bara ett
par dagar. Jag mste vara tillbaka i Auckland nsta vecka. Jag kan visa dig ngonting du aldrig
skulle ha hittat sjlv.
Hon r alldeles hjlpls, har ingenting alls som hller tillbaka henne.
Har vi tur fr vi se godwits. Om de r kvar.
Godwits? upprepar hon. Och ler.
Ja, hr heter de kuaka. Ett slags spov, en vadarfgel. De flyttar hit frn Alaska varje r. Och
sen tillbaka igen i slutet p sommaren. Den lngsta nonstop-fgelmigrationen som finns. Tydligen
driver de med vindarna och klarar sig utan mat och vatten hela vgen, tio dagar eller s. Eftersom
de r vadare kan de inte ta p ppet hav. De mste n land. Ett verkligt riskabelt projekt, tycker
jag. Men p ngot stt klarar de det, r efter r.
Han tittar ut ver havet, hon tittar p hans profil.
Men det r inte drfr jag vill ka dit. Det r sjlva platsen. Det dr isolerade sandrevet som
helt r i hnderna p havet. Jag vill uforska det. Knna hur det knns att vara dr.
Han tystnar.
Det vore fint om du ville flja med.
Ja, hr hon sig sjlv sga. Jag fljer med. Grna.
Han vnder p huvudet och tittar p henne, och ett brett leende breder ut sig ver hans ansikte.
Hrligt! Klart! D packar vi och ker och hmtar din bil. Vgarna r smala och krokiga hr
och det kommer att ta oss ett bra tag att kra till Kawhia. Dr lmnar vi din bil, man behver en
fyrhjulsdriven drute. Det finns ngra motel i Kawhia, s vi kan f en dusch och en riktigt middag
om du vill. Annars r det camping som gller. r det ok?
Hon har aldrig tltat frr. Men det knns som om allt r mjligt.
S hon nickar. Ja, det r helt ok att tlta.
Ingenting kunde vara bttre.
6.
Jag hade gtt hndelserna i frvg. Som ett barn som vljer den frgstarkaste och mest frestande
julklappen frst, hade jag valt just det hr minnet. Men det var s mycket som fregick det. S mycket
som behvde falla p plats innan alltsammans kunde bli en begriplig helhet.
Det brjade bli sent och jag insg att Ika inte skulle komma. Jag hade soppa fr flera dagar. Det
spelade ingen roll, men av ngon anledning kndes det som om jag behvde rra p mig. Jag lyfte av
kastrullen frn plattan, tog ner anoraken frn kroken p drren och tog kameran som alltid lg beredd
p byrn innanfr ytterdrren. Det vita ljuset brjade verg i grtt samtidigt som en blek nedgende
sol frskte trnga igenom de lga molnen. Jag gick i rask takt, litet frusen till att brja med. Stranden
var tom s lngt gat kunde se. Ngon enstaka ms och havssula erbjd de enda tecknen p liv. Jag
tog sikte med kameran och knppte ett par bilder. Jag undrade varfr, jag hade ondligt mnga
liknande bilder. Men det var ngonting med det sena eftermiddagsljuset hr som var oemotstndligt.
Det, och synen av fglarnas obekymrade, fridfulla flykt ver himlen. Ett ffngt hopp om att p bild
kunna fnga det hr gonblickets innersta vsen. Tidvattnet var lgt och den packade sanden var kylig
under mina ftter.
Jag tittade ut ver havet genom objektivet och tnkte p vad havet kommit att st fr. Sammanhang.
Fr mig hade havet kommit att representera sammanhang. Helhet. Och motstndskraft, kanske. Havet
lter sig tillflligt pverkas av de andra elementen, men det frblir sig sjlvt nd. Jag lngtade efter
den sortens inneboende motstndskraft. Efter en upplevelse av helhet. Jag ville knna att vad som n
vntade mig s skulle jag kunna frbli mig sjlv. Hela mitt jag, som innehll allt jag ngonsin varit,
och allt jag hade potential att bli.
Jag satte mig i strandgrset och grvde ner ftterna i den kyliga sanden.
Jag lt blicken vila p vgorna som svepte in framfr mig. Det fanns ingenting hr som pminde
mig om ngonting annat, ngon annanstans. Kanske var det det som var s tilldragande med den hr
platsen. Den frefll s absolut sig sjlv, evig. Den tillhrde inte mig, och skulle heller aldrig komma
att gra det. Min korta tid hr skulle inte komma att lmna ngra som helst spr. Men nr jag lyfte
blicken och tittade ut ver havet och fljde tillkomsten av en av de enorma vgorna sg den resa sig
ur det bedrgligt slta mrka havet, hja sig hgre och hgre tills den ndde sin osannolika,
skimrande, skra klimax dr den tycktes balansera under brkdelen av en sekund innan den brts med
ett ronbedvande dn s kunde jag nd knna hur nra knuten jag blivit till den hr miljn. Hur
mycket av mitt liv som hrde hemma hr. Kanske inte i tid rknat, men absolut vad gllde betydelse.
Det var hr som mitt livs motsvarighet till denna glittrande, vanskliga klimax tog plats. Mitt livs
triumferande, svindlande korta gonblick av oreserverad krlek.
Men allt som fregick det tilldrog sig s lngt bort, precis som vgornas kraftansamling.
En s lng frberedelse.
Ett s kort enastende gonblick. Och sdana ondliga efterdyningar.
Jag reste mig och fortsatte min vandring. Jag behvde g tillbaka i mitt minne, rannsaka det och
ska efter begynnelsen. Jag behvde frst var den allra frsta aningen kom ifrn. Flja ansamlingen
frn brjan.
Jag grvde runt efter mitt frsta medvetna minne, gjorde en allvarlig anstrngning att arbeta mig
bakt i tiden. Det kndes egendomligt, kanske drfr att jag vartefter minnena gled frbi insg att de
var mnga fler n jag ngonsin hade kunnat frestlla mig. De passerade som scener i en film, kom in
i fokus och bleknade sedan bort igen.
Tills filmen stannade. Mitt allra frsta minne. Jag frskte att inte titta, utan kliva in dr. Jag
frskte bli den lilla flickan igen.
Hon var s liten. Jag kunde se det med ens. I mitt minne hade hon verkat ldre. Hr kunde jag nu se
henne med mhet och ta till mig hur liten hon var.
Och hur utsatt.
Hon gr bakom morfar. Hon r barfota precis som han. De gr sakta. D och d stannar han och
vnder sig om. Ibland fr att hlla undan en gren eller svepa bort ett spindelnt. Ibland bara fr
att le.
Dr trden glesnar kliver de ut p de solvarma rda klipporna. Det r alldeles vindstilla och
solen knns varm p huden. Morfar vnder sig om igen. Hon vntar sig ett leende. Hon har redan
brjat le sjlv i ren frvntan. Men det kommer inget leende. Istllet sliter morfar upp henne och
hans hnder r hrda, det gr ont under armarna nr han hissar upp henne i luften. Hon strcker
sig efter hans hals och klamrar sig fast medan morfar tar ngra snabba steg och hoppar upp p
bryggan. Hon kan knna hans hjrta banka under den varma huden p hans brst, hra hans
snabba andetag. Han str stilla ett gonblick och hmtar andan. S, sakta, sakta stter han ner
henne igen, drar hennes solklnning till rtta och tar hennes hand i sin. Han hukar sig ner intill
henne och pekar mot klipporna nedanfr. Det r sm droppar av svett p hans panna. Han hller
fr hrt i hennes hand och hon frsker vrida sig loss. D mjuknar hans grepp och hon lter sin
hand ligga kvar i hans.
Dr, Marianne, viskar han, med blicken p den slta klippan som de just lmnat. Hon tycker
inte om att han viskar.
Kan du se den?
Han vntar tills hon nickar. Och hon kan se den. Den ser ut som en lng smal korv som
lngsamt ringlar ut sig, gr mot den rda klippan och svr att upptcka utan att ngon pekar. Den
glittrar i solen nu och glider ljudlst ver den slta stenen. Hon kan se det mrka sicksackbandet
lngs ryggen.
Det r en orm, sger morfar. S tystnar han, som om han behver tnka efter litet. Vacker,
eller hur? Han tystnar igen, och hon frstr att han vntar p att hon ska hlla med. Hon tycker
inte alls att den r vacker. Men hon nickar igen.
Men om man skrmmer den, d kan den bitas. Just det att morfar pratar s lngsamt och s
tyst r skrmmande: varje paus, varje gonblick av tvekan fr henne allt nrmare trarna.
Ormar r vldigt skygga, fortstter morfar. Vldigt lttskrmda. Man ska lmna dem
ifred.
Han tar bda hennes hnder i sina och vnder henne mot sig. Han tittar in i hennes gon. Hon
tycker inte om det. Det knns som om ngonting har blivit fel. Och morfar kan inte f det rtt igen.
Om du ngonsin ser en orm nr du r ensam, g bara tyst drifrn. Kan du komma ihg det,
Marianne? Hon nickar. Svljer hrt. Men hon kan inte stoppa trarna.
Du r vl inte rdd? sger morfar och drar sin strva handflata ver hennes kinder fr att
torka bort trarna. Hon skakar p huvudet, men hon r inte alls sker. Du ska inte vara rdd,
Marianne. Bara lta dem vara ifred. Han ler. Och hon nickar. Men ngonstans inuti r hon rdd
nu. Fr hon knner att morfar r det.
Duktig flicka. Det enda du ska tnka p r att inte skrmma ormarna. Se dig fr var du gr,
jmt. Man mste ge ormarna deras utrymme. D lter de oss ha vrt.
Och s lyfter morfar upp henne igen och nu r hans hnder mjuka och frsiktiga. Som vanligt.
Hon pressar sitt ansikte mot morfars hals. Han hller henne i sina armar medan han stter sig p
bryggkanten och glider ner i roddbten.
Och allt r som vanligt. Hon kan knna att det luktar sol om morfars brst. Han ler nr han
stter ner henne och tar tag i rorna. Men hon kan se att morfars panna fortfarande r svettig.
Nu ror vi tvrs ver viken. Och nr vi kommer hem ska vi ha hallonsaft och skorpor. Han ler
och rorna plaskar litet nr han brjar ro.
Men det ligger en orm p klipporna bakom dem.
Varfr just denna enda scen? Jag mste ha varit nstan fyra. Jag fyllde fyra i september det ret och
det hr var p frsommaren. Av alla min barndoms dagar var det den hr som jag drog mig till
minnes. Varfr hade jag sparat den? Jag mindes kristallklart varje del av den. Men ingenting fre.
Jag mindes min morfars hnder. Hur hpen jag blev ver det hrda greppet under mina armar. De
snabba andetagen nra mitt ra. I ett enda gonblick var han frndrad. Fr alltid annorlunda. Och
hela min vrld var frndrad den med. Plstligt hade den kommit att innehlla sdant som skrmde
den person som alltid hade sett till att min vrld var trygg. Och om morfar var rdd, s var jag ocks
det.
Jag letade efter andra tidiga minnen.
Jag letade efter min mamma. Skandet tog mig genom mnga ldor, mnga rum. Undflyende
verkade hon finnas verallt och ingenstans, en doft som omsvepte allting, snarare n en kropp. Hon
var dr, men jag kunde inte fnga henne tillrckligt lnge fr att se henne tydligt. Hon kom och hon
gick, frsvann runt hrn. Det var hennes frnvaro jag mindes mer n hennes nrvaro.
Fram till den allra sista scenen. Jag visste att jag kunde se henne dr. Men jag ville ha andra bilder.
Andra minnen, tidigare. Det var ju en tidsaxel jag var ute efter, med ett minne i taget. Och i rtt
ordning.
Medan jag skte, dk en annan scen upp. Och jag kunde se att den hrde ihop med den frra,
frsts. Men nu var jag fem, nstan sex. De tv ren mellan de bda scenerna hade inte lmnat ngra
spr, tycktes det. Men det var den hr som var brjan. Upprinnelsen till allt det som skulle flja.
Kanske var det drfr den framstod med sdan klarhet. Kanske hade jag sparat den fr att den
representerade begynnelsen.
Det kndes som om jag, trots min avsaknad av medveten verblick mste ha haft tillgng till en
sorts urvalsprocess, en mekanism som sparat vissa minnen och kasserat andra. Fr vid tiden fr den
hr hndelsen kan jag inte ha varit medveten om dess betydelse.
Den femring som inte riktigt ndde upp till fnstret utan att st p en pall kan inte ha haft ngon
uppfattning om vad som skulle flja. Inte fr att ngon annan kunde det heller. Men s hr i efterhand
syntes det klart och tydligt. Till den dagen hade jag levt i en vrld dr platsen var sjlvklar och dr
tid inte existerade. Hr, pltsligt, blev jag medveten om att det fanns ett utanfr.
Kanske var det naturligt fr mig att minnas den stund som kastade ut mig.
Hon str vid sovrumsfnstret p vervningen och vntar p att mamma ska komma. Hon r fr
liten fr att riktigt n upp till fnstret utan att st p ngonting. Hon har frberett sig, dragit fram
en stol och klttrat upp p den. S hon mste ha vetat att mamma var p vg. Hon r spnd. Men
det r ingen glad spnning. Hon r rdd. Hon str dr hgt uppe och vntar. Har hon sttt dr
lnge? Det knns s. Det r en vindstilla solig dag och en fluga r fngad innanfr glasrutan. Den
surrar och kryper sakta lngs fnsterkarmen och d och d gr den ett trtt frsk att lyfta,
kortare fr varje gng. Hon vntar, mer och mer spnd. Hon behver kissa. Men hon kan inte g
hrifrn nu. Hon kan hra en bil, men kan inte se den n.
Nr hon till slut ser mamma dyka upp vid grinden gr det ont i halsen. Det spnner och knns
som om ngonting fastnat dr. Hon frsker svlja men det hjlper inte alls. Det blir bara vrre
och vrre. Och hon behver verkligen kissa. Hon pressar ihop lren fr att hlla emot. Hon mste
st kvar hr och fortstta att titta. Mamma ser konstig ut s hr uppifrn. Hon kan se toppen p
hennes huvud, men hon kan inte se hennes ansikte. Hon vet att det r mamma, frsts. Men det
knns inte rtt. Hon vet att det r ngot fel. Det r inte som det brukar vara nr mamma kommer.
Den hr gngen r annorlunda. Och hon mste st hr och titta, fast hon inte vill.
Hon vet att mamma ler nr hon stnger grinden bakom sig, fast hon inte kan se hennes ansikte.
Vl innanfr grinden stter mamma ner den lilla bruna resvskan p grset och nr hon str dr
samlar hon ihop sitt ljusa hr med ena handen och lyfter ansiktet mot solen. Och nu kan man se
tydligt att hon ler. Hon sluter gonen och hon ler. Vinden fngar hennes kjol och den svller ut
omkring henne som en ballong. Marianne tror inte att mamma kan se henne och hon vinkar inte.
Hon hller fingrarna om kanten p fnsterbrdan och pannan rr vid glasrutan. Mamma lyfter
upp resvskan igen och fortstter att le nr hon brjar g uppfr grusgngen. Hon balanserar
frsiktigt i sina hgklackade skor. Hon ser ltt och vacker ut och hon svnger sin vita handvska
fram och tillbaka.
Marianne tittar p hela tiden, alldeles orrlig. Flugan rr sig inte lngre, heller. Den ligger p
rygg med benen i luften. Hon hr gruset knastra nr mamma fortstter uppfr gngen till
verandan.
Pltsligt knns det som om hon mste grta. Hon glider ner p golvet och halkar p det blanka
trgolvet nr hon springer tvrs ver hallen mot trappan. Nu kan hon inte hlla emot lngre och
hon knner att det kommer litet kiss som rinner nerfr insidan p lren. Det kommer trar ocks.
Hon skyndar nerfr trappan s fort hon kan, medan hon hller sig hrt i ledstngen. Springer
tvrs igenom hallen drnere och in i kket som om det gllde livet. Morfar sitter vid kksbordet
med tidningen utbredd framfr sig. Utan att lyfta blicken frn den strcker han ut en arm och
fngar upp henne i flykten och stter ner henne p sitt kn.
Morfar bryr sig inte om att underbyxorna r vta, s det gr inte hon heller. Istller begraver
hon ansiktet i skjortan som luktar morfar. Han stryker henne ver armen med sin strva handflata.
Han mste veta han med, men han sger ingenting. Det r som de bda ltsas att de inte kan hra
de ltta stegen utanfr, frst p gruset, sedan uppfr trtrappan, s ver verandagolvet. Och s
ver trskeln och genom den ppna ytterdrren. Morfar tittar inte upp frn tidningen och han
fortstter att stryka henne ver armen. Och till och med nr hon kan knna mammas parfym
fortstter hon att knipa ihop gonen och trycker ansiktet mot skjortan. Hon vill inte se det dr
leendet. Hon vill inte se den nya klnningen.
Hon hr hur mamma drar ut en stol och hon hr hur klnningen frasar nr mamma stter sig
ner.
Och nr mamma brjar prata hrdnar morfars grepp om hennes midja, precis som hennes grepp
runt morfars hals. De hller i varandra som tv som hller p att drunkna.
Jag har kommit fr att hmta Marianne, sger mamma.
7.
Jag reste mig, borstade sanden frn byxorna, och fortsatte min promenad lngs stranden. Det tunna
molntcket som hade dolt solen hela dagen hade ntligen spruckit upp och de kvardrjande resterna
hade frgats violetta nu vid solnedgngen. Jag insg att bilderna jag tog skulle bli bleka kopior av det
verkliga gonblicket, men tog nd ngra till. Jag fortsatte lngre n jag hade tnkt och vnde stndigt
kameran mot havet. Dr fanns ingenting annat att se n de inrullande vgorna.
Objektivet svepte ver den tomma vattenytan och fngade pltsligt upp en liten mrk punkt p det
bljande vattnet bortom brnningarna. Jag vet inte vad det var som fick mig att lgga mrke till det
oansenliga fremlet. Vad som verhuvudtaget ftt mig att rikta kameran mot havet. Men jag sprang
innan jag var medveten om vad det betydde. Jag slppte kameran och slet av mig jackan medan jag
rusade mot vattenbrynet. Det kndes som om det tog en evighet innan jag ndde djupt vatten och
ntligen kunde brja simma. Jag dk under brnningarna och befann mig sedan ntligen p djupare
vatten. Mina gon svepte desperat ver vattenytan. Jag var redan iskall. Inte bara p grund av vattnets
kyla. Hela min kropp isade inifrn. Inte frrn jag till slut fick syn p honom kunde jag andas igen. Nu
var han inte lngt ifrn mig och nr jag tog de sista simtagen och min hand ndde hans hr kunde jag
inte hindra mig sjlv frn att skrika. Jag skrek hans namn, men jag kunde inte hra mig sjlv ver
dnet frn vgorna som brt alldeles bortom oss. Vi lyftes och sjnk, burna av den enorma energin
underfrn. Jag hll honom mot mitt brst och han kndes viktls nr jag brjade simma p rygg
tillbaka mot stranden. Han var orrlig, gjorde inget motstnd utan vilade slappt mot min kropp och jag
frstod att han var medvetsls.
Nr jag knde mark under ftterna igen stod jag upp med honom i mina armar och vadade frst
genom vattnet och sprang sedan tills jag ndde fram till torr sand. Jag lade ner honom och brjade
arbeta. Hans lppar var kalla och han lg stilla med armarna utstrckta s som de hade hamnat, men
jag kunde knna hans hjrta sl under mina hnder. Jag satte mina lppar mot hans och fortsatte att
fylla hans lungor med min luft tills hans brst drog ihop sig som i kramp och han drog ett frsta
raspande andetag och hostade till. Jag vnde honom p sidan och sg havsvatten vlla ut ur hans mun.
Jag vntade tills det avtagit, vnde honom p rygg igen och satt ett gonblick med hnderna vilande p
hans brst, men hans gon frblev slutna. Nr hans andning blivit ngorlunda jmn svepte jag in
honom i min jacka, slngde kameran ver axeln och lyfte upp honom och brjade g hemt, s fort jag
frmdde.
Jag hrde mig sjlv snyfta och jmra mig medan jag skyndade vidare.
Vl hemma lade jag ner honom p soffan i vardagsrummet. Han sg s liten ut, mycket yngre hr,
med gonen slutna och kroppen slapp, n annars nr han var sitt vanliga aktiva jag. Jag tvekade ett
gonblick innan jag frsiktigt brjade ta av honom de vta klderna. Redan p ett tidigt stadium av
vr bekantskap hade jag frsttt att han inte tyckte om att bli vidrrd. Bara ngra gnger d jag varit
tvungen att behandla honom mot hrlss eller plstra om ett sr, hade jag ftt rra vid honom, och d
hade jag varit noga med att f honom att frst att jag respekterade hans behov av avstnd. Han drog
sig undan ven de allra minsta kroppsliga berringar.
Men hr satt jag och drog frsiktigt av hans t-trja och exponerade hans magra brst dr jag kunde
rkna revbenen. Nr jag drog trjan ver hans huvud och sakta lade honom tillrtta p kudden igen,
stannade jag mitt i rrelsen och mina hnder fll lngsamt ner i knt.
Jag tittade ner p det lilla barnet.
Och jag brjade grta igen. Ofrmgen att sluta, viskade jag gng p gng nej, h, nej, medan jag
kramade den hoprullade t-trjan i hnderna.
Han hade mrka mrken under armarna, som om ngon lyft honom med vld. Runt halsen, som om
ngon tagit stryptag. Jag bjde mig ner och vnde frsiktigt ver honom p sidan. Det fanns ett stort
mrkt blmrke p blen, vid njuren.
Jag hade sett sdana mrken tidigare. Och jag visste att de inte kommit till i havet. Eller var resultat
av mina upplivningsanstrngningar. Nej, det hr var mrken av vuxna hnder, en vuxen fot. Avsiktligt
vld p den lilla kroppen.
Jag reste mig och gick och hmtade kameran. Tnde golvlampan vid soffan. Hnderna skakade nr
jag tog av linsskyddet. Men nr jag lyfte kameran kom det ver mig ett egendomligt lugn. Och jag tog
alla de bilder jag var tvungen att ta. Jag hade slagit p datumfunktionen s alla bilderna skulle bli
daterade.
S snart jag var frdig och hade slckt lampan brjade jag grta igen. Det var nstan helt mrkt nu.
Jag drog ver honom filten och satt och tittade p hans ansikte. Han sg fridfull ut och han andades
lugnt och jmnt. Jag verflls av en stark impuls att stta lpparna mot hans panna och viska att allt
skulle bli bra. Att jag skulle se till att allt blev bra. Men det enda jag gjorde var att sakta dra ett finger
lngs hans arm som vilade p filten. Huden var torr och sval och tckt av intorkat salt. En rysning kom
ver mig och jag insg att jag frs. Jag behvde byta jag med, men jag ville inte lmna honom ensam.
Jag reste mig, lyfte upp honom och bar honom in i mitt sovrum dr jag bddade ner honom i min sng.
Jag stod en stund och tittade p honom. Han lg alldeles stilla med gonen slutna. Hret hade torkat
och spretade frn huvudet i stela spikar. P ngot stt gjorde synen mig upprrd igen. Det var som om
det hr ytterligare frstrkte intrycket av total utsatthet. Jag lmnade drren ppen bakom mig nr jag
gick ut i kket fr att stta p tevatten och byta klder.
Senare satt jag i kket med en mugg te och frskte sortera mina tumultartade tankar. Jag hade
aldrig frgat ngonting om hans familj, annat n fr att frskra mig om att de visste var han hll hus
nr han var hemma hos mig. Han hade aldrig berttat ngonting sjlvmant, bara nickat ja eller skakat
p huvudet fr ett nej, som svar p mina frgor. Jag insg nu att jag inte visste ngonting alls om hans
liv.
Det mste finnas ngon jag borde ringa. Ngon som oroade sig. Ngon som saknade honom. Det
hade blivit kvll och det mrknade snabbt.
Mitt yrkesjag mste ha vetat vad det var jag borde gra. Men en annan, primitiv, del av mig
vgrade att lyssna. En del av mig som handlade helt instinktivt och bara ville skydda honom. Se till att
han var i trygghet. Och aldrig slppa honom ur sikte igen.
Men jag insg nd att jag inte bara kunde behlla honom hos mig utan att meddela hans familj. Jag
frstod att det helt enkelt var omjligt.
Jag visste inte ens vad han hette i efternamn, och jag hade bara en vag aning om var han bodde.
Jag gick tillbaka till vardagsrummet och sjnk ner p soffan och svepte om mig en filt. Som om han
knde p sig att jag frs hoppade Kasper upp och lade sig intill mig.
Jag hade ingen aning om vad jag skulle ta mig till. Till slut lyfte jag telefonen och ringde George.
Jag vet inte varfr. Eller vad jag hoppades att han skulle kunna gra. Men jag ringde honom i alla fall.
Det tog en stund innan han svarade och d lt han litet frsiktig och tvekande, som om telefonsignalen
verraskat honom. Genom ren hade jag nog bara ringt honom ngot dussintal gnger, om ens det. Och
aldrig p kvllen. Nstan alla vra samtal hade varit ansikte mot ansikte. S det hr kndes definitivt
besvrande till att brja med. Men George lyssnade utan frgor. Och jag gav honom bara de mest
elementra fakta. Att jag funnit Ika i havet. Att han sov nu och att det vore bttre fr honom om han
kunde stanna hos mig ver natten. Och att jag inte visste vem som behvde underrrttas.
George visste vem Ika var. P ngot stt fick jag intrycket att han knde till vra torsdagsmltider,
fast han inte direkt sa det. Kanske det var allmnt knt? Vad visste jag? n en gng fick jag den dr
knslan av att jag var ltt handikappad, en srling som inte riktigt fattat det hr samhllets oskrivna
regler om hur man skulle frhlla sig. Det var som om andra knde till allt om mig, medan jag just
ingenting visste om dem.
George visste ocks var Ika bodde, knde till hans familj. Ja, det var inte mycket till familj,
egentligen. Ika bodde med sin mormor, tydligen. George lovade att kra ver och prata med henne,
och sedan ringa mig. Jag frskrade igen att Ika mdde bra, och att jag grna behll honom ver
natten. Han upprepade att han skulle ringa s fort han talat med mormodern och s lade vi p.
Jag gick ut i kket och gjorde en kopp te till, satte p musik p lg volym och tervnde till soffan.
Jag mste ha slumrat till och knde mig desorienterad ett gonblick innan jag insg att det var
telefonen som vckt mig.
George hade pratat med mormodern. Han harklade sig och verkade tveka ett gonblick innan han
fortsatte.
Hon r inte orolig. Helt okej fr hennes del om han stannar hos dig till imorgon Det kndes
som om det var ngot mer han ville sga, men det var tyst i luren.
Tycker du att jag ska ringa henne? frgade jag. terigen samma besvrade tystnad.
Nej Paus. Nej, hon vntar sig inte det. Paus. Du behver inte ringa. Tystnad. Jag kommer
ver imorgon bitti. Jag kan kra pojken hem d om du vill.
P ngot stt kndes det som om han inte ville att jag skulle trffa mormodern. Det var flera saker
jag ville prata om, frgor jag ville stlla. Men jag bestmde mig fr att vnta till nsta dag.
S jag tackade honom bara, och lade p.
Jag tassade in i sovrummet och tittade till Ika. Jag stod vid fotnden av sngen och sg p hans
ansikte. Han lg p rygg och ansiktet var alldeles lugnt, andetagen knappt hrbara. Och nu tyckte jag
pltsligt han sg urldrig ut. Som en mnniska i slutet av sitt liv. Vis, som om han befann sig ovan
eller bortom den hr vrlden. Jag bjde mig ner och lade kinden mot tcket ver hans brst, lt den
snudda vid hans kind. Den var torr och varm mot min.
Jag gick tillbaka till soffan och svepte in mig i filten igen och fll i djup smn.
Under natten drmde jag den dr drmmen igen.
Det var s lnge sedan att jag trott att den ntligen lmnat mig.
Det var samma drm, och nd kndes den inte alls likadan. Som alltid var det bara vi tv, min
bror och jag. Jag blev verraskad nr jag insg hur sm vi var. Jag trodde jag var en stor flicka, knde
mitt ansvar. Men jag var bara drygt tta r gammal, och nu kunde jag tydligt se henne. Och fast min
bror var bara tv var han ocks s allvarlig. Dr gick vi, ensamma, hand i hand mot den oundvikliga
avgrunden.
nnu en gng gr hon genom skogspartiet ner mot vattnet, med sin bror vid sin sida. Ljuset r
konstigt, som om det kommer frn en stark lampa rakt ovanfr dem. Under granarnas grenar r
det mrkt, men hon r medveten om det kalla skugglsa ljuset drutanfr.
Hon hller hans hand. Han r s liten att han mste strcka sig upp fr att n och hans huvud
nr bara knappt till hennes midja. Hon mste g sakta fr hans skull, men det gr ingenting alls.
Om det gick, skulle hon stanna helt och hllet. Nr de kommer nrmare vattnet kan hon knna hur
det luktar. Det stinker av orenat avloppsvatten. Det r inte sommar, men inte vinter heller. Det r
som om det inte r ngon rstid alls, eller en evig opreciserad rstid som aldrig kommer att ndra
sig. Det finns inga andra mnniskor dr, bara de tv. De gr alldeles tysta, men det r en rofylld
tystnad. Det finns krlek dr. Men ocks en franing om en hotande katastrof. Och hennes hjrta
brjar bulta. De nr de gr klipporna som sluttar brant ner mot det mrka vattnet. Det r alldeles
vindstilla. Allting r alldeles stilla. Hon tittar inte t vnster, men hon vet att den r dr,
jrnvgsbron som vlver sig hgt upp i luften.
Ett gonblick balanserar de p toppen av klippan, och hon kan knna hans lilla kropp mot sitt
ben. Det stilla vattnets gr yta skymtar hotfullt lngt dr nere, men trots avstndet kan hon knna
hur kallt det r. Kallare n luften.
Precis d tar han ett steg framt, och innan det ens hnt vet hon att hon kommer att tappa
greppet om hans hand. De sm fingrarna glider ur hennes grepp och han kanar nerfr den branta
klippvggen och ur hennes synflt. Det r alldeles tyst. Men nu r tystnaden skrmmande. Hon hr
ingenting, tystnaden dnar i hennes ron.
Frn och med nu saktar allting ner. Hon r som frstenad och ofrmgen att verhuvudtaget
rra sig. Hennes blick vilar p den punkt dr hon sett honom frsvinna. Hon kan inte hra honom,
men hon knner varje stt, varje trn som hans lilla kropp fr utst p sin vg ner mot vattnet.
Hon r fastlst hr, frstenad och akut medveten om att det inte finns ngonting hon kan gra. I
huvudet gr hon igenom hela den fasansfulla hndelsekedjan, fastfrusen och frlamad. Hon r lika
rdd som han mste vara. Det gr lika ont som det mste gra fr honom. Hon kmpar fr att
kunna andas. Allt str stilla.
Men som om hon pltsligt vckts ur trans, vnder hon och brjar springa. Stegen knns tunga
och fast hjrtat skenar gr det plgsamt lngsamt framt nr hon rr sig mot bron. Den vlver sig
ver hennes huvud, hopplst ouppnelig. Till sist stannar hon vid brofstet och inser att hr finns
inga trappsteg, ingenting att hlla sig i. Bara det slta betongfundamentet. Det r helt omjligt fr
henne att klttra dr. Hon tittar uppt och inser att ven om hon kunde komma dit, s skulle ett
hopp drifrn och ner i vattnet sl ihjl henne.
Precis i det gonblicket fr hon syn p honom i vattnet. Och hon r lika kall som han mste
vara. Hon skakar av kyla medan hon stirrar p hans huvud, en prick p det stilla, svarta vattnet.
Och hon vet att det r fr sent.
Hon r s frskrckligt kall, men hon r inte lngre fylld av den vlknda knslan av
frlamning. Istllet r det den absoluta insikten om att allt r ver som uppfyller henne.
Men den hr gngen slutar drmmen annorlunda. Den slutar inte hr.
Nej, den hr gngen str hon p klippan och knner smrtan upplsas. Den faller frn hennes
axlar som ett avlagt kldesplagg.
Fr hon inser att hon kan glida nerfr klippan hon med. Och hon brjar sakta g mot kanten.
8.
Det snabba trippandet av opossumtassar p plttaket vckte mig. Det var fortfarande mrkt. Det
hrdes ingenting frn sovrummet. Jag lg kvar p soffan och funderade. Jag hade hoppats att jag skulle
vakna med en plan fr vad jag skulle gra, men ingenting hade blivit klarare under natten. Jag var
tvungen att prata med hans mormor, frsts. Men det skulle antagligen komplicera saker och ting. Jag
visste inte riktigt hur jag skulle prata med Ika. Vad jag skulle sga.
Men jag behvde inte oroa mig. Det spelade egentligen ingen roll vilka beslut jag fattade. Vilka
planer jag smidde. En kedja av hndelser hade redan tagit sin brjan. Och merparten av den
processen tog plats i mitt inre. Oavsett mina medvetna verlggningar, s var mitt undermedvetna
redan i full gng med sina egna. Det hade sin egen strategi, som jag snart skulle bli varse.
Jag mste ha slumrat till igen och jag visste inte riktigt vad som vckte mig den hr gngen, fr hans
steg var ljudlsa. Det var medvetandet om hans nrvaro snarare n ett ljud. Jag ppnade gonen och
blicken landade p den lilla figuren framme vid fnstret. Han stod dr med ryggen mot mig, en silhuett
som avtecknade sig mot det kalla morgonljuset utanfr. Han sg ut som ett litet tlt med filtens veck
hngande frn axlarna och ner till golvet. Nr han hrde att jag rrde mig gick han lngsamt genom
rummet med filten slpande efter sig. Han satte sig ner p golvet nra soffan men hll avstndet s
pass lngt att jag inte kunde n honom. Jag avvaktade fr att se vad han skulle sga. Men det kom
ingenting.
Jag r glad att du r hr, sa jag till sist. Han sa fortfarande ingenting.
r du varm? Han nickade. Jag noterade att han hll filten ttt virad runt halsen.
Hungrig? Han nickade.
S jag klev upp, drog p mig ylletrjan ver nattlinnet och gick ut i kket.
r det okej med soppa? frgade jag ver axeln. Jag hrde inte ngot svar, men s dk han upp
och kom och stllde sig bredvid mig vid diskbnken, fortfarande med ett stadigt tag i filten med bda
hnderna. Han stod kvar dr, alldeles tyst, medan jag vrmde soppa och dukade fram.
S satte vi oss. Han kmpade med filten medan han tog sig upp p stolen. Den gled hela tiden ner
frn axlarna. Jag gjorde inget frsk att hjlpa honom, utan anstrngde mig bara att hlla blicken borta
frn hans hals. Jag serverade soppa och skar upp brd. Hllde upp ett glas mjlk. Han hll ihop filten
med ena handen och brjade ta med den andra. Jag tittade p medan han tmde den frsta tallriken
fr att sedan ge honom pfyllning. Sedan vntade jag tills han ftt i sig det han behvde.
Nr han till slut var klar lutade han sig bakt p stolen och rttade till filten s den ndde upp till
ronen. Det var som om han behvde den som ett slags pansar. En skld mot mina forskande gon,
kanske.
Ika, jag mste frga dig ett par saker, sa jag och satte mig mitt emot honom. Han sg frbi mig,
bort mot fnstret och svarade inte. Det sg ut som han krympte ihop litet. Och jag blev rrd till trar
igen. Jag ville inte ha det hr samtalet. Om det nu kunde kallas samtal, jag visste att han skulle bidra
minimalt.
Vad gjorde du i havet igr? Som vntat svarade han inte. Och jag visste inte vad jag skulle gra.
Hur jag skulle fortstta.
Det var torsdag och du visste att jag satt hr och vntade p dig, sa jag och vred mig inombords
nr jag hrde hur det lt. Jag ville absolut inte att han skulle knna att jag stllde ngra krav p
honom. Att hans torsdagsbesk skulle knnas som ett tvng. Men det kom ingen reaktion frn hans
sida, varken synlig eller hrbar. Han satt och stirrade ut i tomma luften, orrlig. Jag reste mig och
brjade duka av.
Om du inte berttar ngonting fr mig kan jag inte hjlpa dig, sa jag. Jag vnde mig bort frn
honom och hll gonen p mina hnder medan jag tog bort de sista sakerna frn bordet och torkade av
det.
Jag tror att du behver hjlp. Det gr alla d och d. En del saker r helt enkelt fr svra att klara
utan hjlp.
Jag tervnde till bordet och satte mig ner igen. Och jag kunde inte lta bli att titta p honom. Jag
svalde och brjade om.
Nr jag var ungefr i din lder trodde jag att jag kunde klara mig sjlv. Men ibland gr det bara
inte. En del saker r fr svra fr barn att klara av.
Han gjorde fortfarande inga ansatser till att svara och vgrade gonkontakt.
Kan jag f frga ngra saker, Ika? Du behver inte svara, bara nicka eller skaka p huvudet.
Okej?
Ingenting.
r det okej? upprepade jag och bjde mig fram. Han lutade sig lngre bakt s att vi behll
samma avstnd mellan oss. Men jag tyckte jag kunde se en antydan till en nickning. Eller kanske han
bara snkte huvudet fr att undvika min blick.
Vad gjorde du i havet igr? Det r mitt i vintern. Vattnet r iskallt.
Han sa ingenting.
Gick du i fr att du var ledsen? En liten skakning p huvudet.
Fr att du var rdd?
En nick. Mjligen, det var svrt att avgra.
Hade ngon gjort dig illa igr? En nick. En definitiv nick.
Okej. Du behver inte bertta fr mig vad som hnde. Men jag skulle vilja flja med dig hem.
Han tittade pltsligt upp, inte direkt p mig, men jag kunde se hans gon vidgas, som om han var
rdd. Nej, skrckslagen snarare.
En vldsam skakning.
Menade han att han inte ville ka hem? Eller menade han att han inte ville att jag skulle flja med?
Jag behvde litet tid att tnka. Jag var tvungen att ta hem honom. Eller s mste jag rapportera mina
misstankar. Mjligen bda delarna. Men det gick inte att gra det bakom hans rygg. Jag var tvungen att
frska frklara ngot som fortfarande var oklart i mitt eget huvud. S jag kpte oss litet mer tid.
Okej, vi tnker p saken medan vi duschar och klr p oss, sa jag.
Och det gjorde vi. Vi duschade och jag tror att vi bda tnkte.
Jag tnkte ocks p en annan liten pojke.
Bli stor! viskar hon. Snlla du, bli stor snart.
Hon trycker till p babysitsens metallram och slpper efter. Den lilla kroppen studsar ltt mot
det flckiga jeanstyget, men han ger inte ifrn sig ett ljud. Hans allvarliga gon stirrar p henne
och han fortstter att suga p pek och lngfingret p sin vnstra hand medan han gungar fram och
tillbaka.
Hon trycker till med mer kraft och slpper efter igen och tittar medan han studsar litet hrdare,
och sedan sakta stannar igen. Hon bjer sig fram och lgger rat mot hans brst och knner ett
dmpat hest ljud djupt drinne. Det lter som en fisk som kippar efter luft, tycker hon. Hon vet hur
det lter, fr hon har fiskat med morfar. Frut. Den tiden blir allt svrare att se. Hon mste
blunda fr att bilderna ska komma, och fr varje gng verkar de litet blekare. Mindre ocks, som
om man ser dem p lngt hll. Hon vet att hon behver spara dem, s hon fr bara ta en titt nr
det r absolut ndvndigt. Men ibland bara mste hon se om de skert finns kvar. Och varje gng
hon kommer ihg knner hon en vg av lttnad. Hon minns. Hon minns hur fiskarnas munnar sg
ut, utan lppar, egentligen sg de inte alls ut som en mun, bara som en benvit kant som ppnades
och stngdes medan de runda gonen stirrade mot himlen. Glarna som utan ett ljud och alldeles
hopplst ppnades och stngdes och blottade de konstiga blodrda hinnorna som lngsamt
torkade i solen. Och s den allra sista sucken nr nacken till slut kncktes i morfars hnder. Efter
det inga ljud alls, bara ngon enstaka ryckning tills allt var stilla. Hon minns.
Hon bjer sig fram igen och viskar in i babyns mjuka ra som ser ut som en sammetssncka.
Bli stor, snlla du, viskar hon. Hon drar ut de sm fingrarna ur hans mun och vntar ett
gonblick medan hon tittar in i hans babymrka gon. Han tittar tillbaka och han ler och strcker
ut en blt liten hand.
Jag lskar dig, viskar hon och tar den utstrckta handen och sticker in de skra sm
fingrarna i sin egen mun.
9.
Ika kom ut ur duschen ikldd shorts och t-trja. Jag hade hngt dem p tork kvllen innan men hade
inte haft tid att tvtta dem och de sg stela och obekvma ut, indrnkta med torkat salt. Han gick tvrs
ver golvet och satte sig p pianostolen med ryggen mot pianot och stirrade framfr sig.
Ika, jag tycker vi ska gra s hr, sa jag och frskte lta sker och uppmuntrande.
Jag tycker vi ska ringa herr Brendel uppe p hjden p andra sidan vgen och be att han kr oss
hem till dig. Han knner din mormor. Ika hoppade till och vnde ansiktet mot mig, men som alltid
utan att mta min blick. Och han sa ingenting.
S kan jag prata med din mormor och vi kan se hur vi ska gra, sa jag, utan att ha den minsta
aning om vad jag egentligen menade. Vad som kunde gras, om ngonting alls.
Ika vnde sig p stolen och lade hnderna p tangenterna.
Jag hade upptckt hans musikalitet av en slump. En torsdag satt jag och spelade medan jag vntade
p
honom. Mitt piano hade aldrig varit srskilt bra, och att st i den fuktiga och salta luften i ett hus
som nstan alltid var ppet fr elementen hade inte gjort det bttre. Men det motsvarade min frmga
rtt bra och jag hade aldrig ngra hrare. Eller jag trodde inte det i alla fall.
Jag hade brjat lyssna p Bill Evans igen. Det var lnge sedan, det var inte frrn jag lrt mig
ladda ner musik p ntet som jag tervnt till den musik som jag hade lskat frr. nd var det som
om jag inte hrde ekot av de minnen som lg frborgade i musiken. Jag koncentrerade mig p att
frska lra mig spela den.
Den dr torsdagen var det Peace Piece. Jag var helt inne i musiken och hade inte lagt mrke till
hnderna p fnsterblecket till hger. Men pltsligt fngade min blick en liten rrelse i gonvrn. Jag
frskte lta fingrarna fortstta rra sig ver tangenterna fr att inte frstra stmningen, medan jag
vnde p huvudet fr att se vad det var. Hans smutsiga sm hnder hll fast i fnsterblecket med
sdan kraft att naglarna lyste vita mot huden. Jag kunde bara se skymten av hjssan. Men jag sg
hnderna. Och det var antagligen drfr jag lade mrke till att ringfingret och lillfingret p bda
hnderna var frenade med simhud. En tunn, nstan genomskinlig hinna sammanband de tv fingrarna
frn handen upp till frsta leden. Jag hade inte sett det frut, men nu lg de tv hnderna utbredda fr
att ge maximalt std. Det frsta, spontana intrycket var av ngonting skrt och vackert. Vingar p en
slnda. Sljlika fenor p en fisk. Men s tog mitt professionella jag ver och jag undrade om det
betydde ngonting medicinskt, och jag skte i huvudet efter information. Vaga minnen av att tillstndet
var frenat med vissa syndrom flimrade frbi. Men jag slppte dem och fokuserade p mitt spelande
igen. Nr jag kom till slutet och tittade upp var hnderna inte lngre dr.
Kom in, ropade jag utan att sluta spela. S kan vi prva pianot tillsammans.
Efter en liten stund kom han frsiktigt tassande och stllde sig vid pianot. Jag reste mig och
hmtade en annan stol och pekade t honom att stta sig p pianostolen. Nr han gjort det justerade jag
hjden. Jag knde att han tyckte att jag kom fr nra s jag drog undan min stol en aning innan jag satte
mig ner.
Har du sett ett piano frut? frgade jag. Han skakade p huvudet.
Okej, sa jag. Jag ska spela ngra skalor. Det r litet grand som att springa upp och ner p
tangenterna med fingrarna. S hr.
Ika satt orrlig och tittade p mina hnder.
Nr jag slutade brjade han litet trevande. Och s spelade han samma skalor. Oskert och
lngsamt, men han trffade tonerna rtt nstan varje gng. Och nr han gjorde ngot enstaka misstag,
rttade han det omgende. Vad jag n spelade, spelade han efter.
r det skert att du aldrig sett ett piano? sa jag. Han skakade p huvudet, men blicken var fixerad
p tangenterna.
Jag var fullstndigt fascinerad. Och av ngon anledning s rrd att jag knde gonen tras. Jag
svalde och lutade mig tillbaka p stolen.
Och s spelade han Peace Piece.
Han hade bara hrt mig spela stycket, frsts. S han spelade med min intonation, min tvekan. Han
kom av sig hr och dr och han spelade med en sorts barnslig enkelhet, men nr jag lyssnade insg jag
att han korrigerade ngra av mina misstag. Jag undrade hur lnge han hngt dr p fnsterblecket. Och
hur mnga tidigare gnger. Jag satt andls, frstummad.
Nr han slutat satt vi alldeles tysta en bra stund. Det kndes som om vrt frhllande frndrats.
Som om vi i ett slag kommit varann mycket nrmare. Det kndes ocks som om ett ansvar lagts p
mig, ett ansvar som jag tog p mig utan tvekan.
Jag insg att han skulle komma att behva bttre lrare n jag ngonsin kunde bli. Men till att brja
med kunde jag ge honom vad jag hade att erbjuda.
Sedan den dr frsta dagen hade han utvecklat en mrklig repertoar. Frst trodde jag att han bara
hade en nstan skrmmande frmga att memorera och kopiera. Men hans talang var mer n s. Han
hade utvecklat sitt eget ljud och sina egna tolkningar. Alltid precisa och oerhrt fascinerande. Och han
hade sin egen smak, svr att frutsga, och varierad. Vi hade ltit den ska sig fram, finna sin egen
vg. Ofta hade det knts som en ventyrsresa. Vi visste aldrig vart ett stycke skulle leda, vilken ny
musikalisk upplevelse det skulle ge oss.
Nu satt han dr igen, vid pianot. Och jag visste inte alls vad han tnkte.
Fr att ge mig sjlv litet tid att samla mig freslog jag att han skulle fortstta att spela en stund.
Sjlv reste jag mig och gick ut i kket dr jag lutade mig mot kksbnken och frskte tnka efter hur
vi skulle gra. Pltsligt hrde jag hur han brjade spela. Jag knde igen stycket. Ett av de frsta vi
upptckt tillsammans och lyssnat p ondligt mnga gnger. Mad Rush av Philip Glass. Jag stannade
till och sjnk ner p en av kksstolarna. Han spelade lngsamt, lngsammare n jag ngonsin hrt
stycket spelas. Och efter en stund insg jag att han improviserade lnga stycken. Pulsen kade
successivt och jag knde mig hypnotiskt indragen i musiken. Jag hade aldrig hrt honom spela
ngonting liknande. Bitvis var det plgsamt att lyssna till, bitvis hnfrande vackert. Jag blundade och
np mig ver nsryggen fr att hlla trarna borta.
Nr musiken slutade gick jag tillbaka in i rummet. Ika satt p pianostolen och stngde frsiktigt
locket. Nr han lade hnderna uppep och bjde p nacken kunde jag se de mrka mrkena runt
halsen.
S hr tycker jag att vi ska gra, sa jag. Jag ringer George Brendel. Du kommer vl ihg
honom? Han som bor uppe p hjden p andra sidan vgen?
Ika nickade och tittade p sina hnder, men han sa ingenting.
S ber jag honom kra oss hem till dig. Jag kommer med, frsts. Och s pratar jag med din
mormor. Sen fr vi se hur vi ska gra. Vad som blir bst.
Han sa fortfarande ingenting.
r det okej? frgade jag.
Han tittade inte upp, men efter ett gonblick ryckte han p axlarna. Jag lngtade efter att hlla om
honom, hitta ett stt att trsta honom och f honom att tro p att jag skulle kunna hjlpa honom. Och
vertyga mig sjlv om det ocks.
Men allt jag kunde komma p att sga var: Det blir nog bra ska du se. Jag lovar att det kommer att
bli bra.
Jag lyssnade p mina egna ord. De lt ihliga och jag tyckte inte alls att de lt som ngon trst.
S gick jag och ringde till George.
10.
Jag vet inte vad jag hade frvntat mig. Egendomligt nog hade jag inte gnat Ikas familj eller hans hem
en tanke. Fr mig hade han framsttt som en solitr, en uppenbarelse utan samband med ngon eller
ngonting. Idiotiskt nog hade jag aldrig frgat. Och han hade aldrig sjlvmant berttat ngonting.
Det lilla enplanshuset av tr stod p en platt tomt tckt med torrt gulnat grs. Det sg helt vergivet
ut. Dr fanns inte en tillstymmelse till liv. Ingen tvtt p stllningen som lngsamt snurrade i vinden.
Inga blommor. Inga gardiner, fnstren var svarta hl. Tomten var inte inhgnad, utan begrnsades bara
av ett grunt dike lngs den oasfalterade vgen och en lg hck av dda barrtrd p ena sidan. Jag
kunde inte se ngra andra hus, s staket kanske var ondiga hr. George krde upp p det torra grset
och parkerade intill huset, bredvid ngra bilvrak i olika stadier av frfall. Tv stora blandrashundar
kom rusande mot bilen, ilsket skllande. Vi satt kvar med drrarna stngda och vntade.
Kvinnan som lngsamt kom ut genom den ppna ytterdrren var liten och vldigt mager. Frn dr
jag satt kunde jag inte bedma hennes lder, men hon gick ltt haltande, eller kanske med verdriven
frsiktighet, som om hon hade ont ngonstans. Hon kallade till sig hundarna och de drog sig motvilligt
tillbaka, gnyende.
Om du och jag skulle ta en liten tur? Lmna damerna t sitt ett litet tag? sa George och vnde sig
mot Ika i bakstet.
Ika svarade inte, men han gjorde ingen ansats att ppna drren. Jag tog det som ett ja, och det
gjorde tydligen George ocks.
Tack, sa jag och klev ur bilen. Och jag menade det verkligen. Det kommer inte att ta lng tid.
Jag hade ingen aning om hur lng tid det skulle ta, frsts. Eller vad det egentligen innebar. Jag
tyckte bara att jag mste sga ngonting som lt ja, ngorlunda normalt.
Jag stod kvar och sg dem kra ivg i ett dammoln som sakta upplstes bakom dem. Kvinnan
frblev dr hon var precis utanfr ytterdrren i skuggan under det utskjutande taket. Hon hade korsat
armarna ver brstet. Det var ltt att se att hon inte sg fram emot det hr. Det gjorde inte jag heller.
Nr jag presenterade mig svarade hon inte med sitt namn.
Istllet avbrt hon mig med ett otligt: Jag vet vem du r, och viftade avvisande med ena handen.
Och nnu en gng knde jag det vlbekanta stynget av frmlingskap. De knde mig, men jag knde
inte dem. Jag var inte en av dem.
Fr jag komma in? frgade jag.
Hon lade huvudet p sned och tittade p mig ett gonblick och gjorde det helt klart att jag inte
kunde ta ngonting fr givet. Hon lt det drja precis lagom lnge och sedan tittade hon mig hastigt
rakt i gonen. Hon hade egendomligt ljusa blgrna gon, som kontrasterade mot hennes olivfrgade
hy. S vnde hon p klacken och gick in. Jag tvekade ett gonblick innan jag fljde efter.
Huset luktade ingenting, vilket verraskade mig p ngot vis. Det var dsligt och avskalat, utan
ngra tecken p mnskligt liv. Hallen var mrk och helt tom hr fanns inga mbler, inga mattor, inte
ens ngot skrp. Inga skor innanfr drren. Ingenting. Bara en ren, ntt linoleummatta i hela det smala
utrymmet. Jag kunde hra en teve eller en radio bakom en av de stngda drrarna men det fanns inget
tecken p att ngon annan mnniska var i huset och inte heller ngra andra ljud. Teven som spelade
fr ingen alls frstrkte knslan av hopplshet som fyllt mig alltsedan vi krde fram till huset.
Jag fljde kvinnan in i kket. Det var vldigt enkelt: en diskbnk och en spis. En sliten och repad
kyl och frys. Allt sg absolut nyskurat ut, men sjlva renligheten i huset var p ngot stt strande.
Den kndes aggressiv, och den hade ingenting att gra med hemtrevnad och omsorg. Kvinnan nickade
mot den ena stolen vid kksbordet och jag satte mig ner. Hon slog sig ner mitt emot mig. Hon sa
ingenting utan tog fram en pse med tobak och rullade sig en cigarett som hon tnde.
Nr hon vnde sig mot fnstret fr att blsa ut rk kunde jag fr frsta gngen se hennes ansikte
ordentligt. Hon var ldre n jag frst trott. ver femtio, trodde jag nu. Hon hade ett brett ansikte med
regelbundna drag och de dr mrkliga ljusa blgrna gonen, men den sknhet som mjligen en gng
funnits dr var sedan lnge frlorad.
Jag r hr fr att prata om Mika, sa jag. Jag rddade honom ur havet igr.
Hon drog ett djup bloss och slppte sedan ut rken genom ena mungipan. Hon sa ingenting.
Jag tror han frskte ta livet av sig, sa jag och bjde mig fram ver bordet fr att understryka
mina ord. Perstorpsskivan kndes kall under mina hnder.
Hon slt gonen, drog ett djupt andetag och skakade lngsamt p huvudet, men hon sa fortfarande
ingenting.
Jag har lrt knna Mika litet sen vi frst sttte p varann frra ret, fortsatte jag. Han kommer
hem till mig en gng i veckan nu. P torsdagar. Det r hans val, jag vet inte varfr det r just den
dagen, och jag har aldrig frgat. Men jag uppskattar verkligen hans besk och jag tycker vldigt
mycket om honom.
Jag tystnade ett gonblick och hon ppnade gonen, men sa ingenting.
Men han har aldrig berttat ngonting om sitt hem. Och jag har aldrig frgat. Det kanske jag borde
ha gjort.
Hon tittade p mig, och sg p verlppen. Underkken sg ut att vara i stort sett tandls.
S reste hon sig pltsligt och gick fram till fnstret dr hon stod med ryggen mot mig.
Jag gr s gott jag kan, sa hon. Det r inte s ltt. Jag vntade p att hon skulle fortstta.
Det r nt som inte r riktigt med honom. Det var det redan frn brjan. Kanske inte s konstigt s
som det var. Det kan ha varit Lizzies fel. Hon tystnade. Fel och fel. Det var vl inte hennes fel
heller. Men hon var dlig nr hon fick honom. Det kan ha varit de dr medicinerna. Jag vet inte. Men
det var nt fel p ungen frn frsta brjan. Och det har inte blivit bttre.
Hon sg p cigaretten och rken lyfte ver hennes huvud och fann vgen ut genom myggfnstret.
Hon vnde sig om, lutade sig ltt mot kksbnken och tittade p mig ett gonblick. Det kndes som om
hon p ngot stt frskte vrdera mig, uppskatta min frmga att ta till mig det hon tnkte sga, och
frska bedma hur jag skulle reagera. Om jag skulle tro p henne. Sjlv var hon en mrk silhuett mot
fnstret och jag kunde inte se hennes ansikte ordentligt.
Det r inte s ltt, fattar du. Jag kan inte vara hr hela tiden. Jag har ett jobb inne i stan. Hon
tystnade, och liksom tog sats innan hon fortsatte. S har jag tvillingarna.
Hon gjorde en kort paus efter varje mening, som om hon ville lta den sjunka in ordentligt innan
hon fortsatte till nsta.
Men jag kan inte ha dem hr just nu. Inte sen Joe kom tillbaka. nda sen olyckan har jag varit
tvungen att ha honom hr.
Pltsligt talade hon med ett helt annat tonfall. Orden fldade snabbare, skrare. Jag fick en knsla
att det hon berttade var invat. En frberedd historia. Kanske inte fr det hr tillfllet, utan fr
allmnt bruk. Det var som om hon testade den p mig. Jag knde mig obehaglig till mods.
Joe r inte heller klok i skallen. Och det kommer han aldrig att bli. Han r tjugotre, men i huvet r
han mer som en trering. En stor stark livsfarlig trering. Jag r fast hr med honom fr alltid.
Hon hostade, ett djupt raspigt ljud som skakade hela hennes tunna kropp.
Jag frskte frst vilka Joe och Lizzie var. Jag antog att Lizzie var kvinnans dotter och Joe hennes
son. Tvillingarna mste vara hennes yngre barn. Och Mika hennes barnbarn, Lizzies son.
Hon slckte cigaretten i diskhon och tervnde till bordet. Och nr hon terupptog sin berttelse
var orden trevande. Oskra. Hon talade tyst och hll blicken p bordet.
Lizzie var min ldsta, sa hon, som om hon lst mina tankar. Mikas morsa. Fast det enda hon
gjorde var att klmma ut honom.
Det blev tyst igen.
Sen gick hon och dog. Och det gick ju frsts inte att veta vem som var farsa till ungen heller. S
som det var. Och sen blev det jag som fick stlla upp.
Hon lutade sig litet bakt och tittade p mig med en egendomlig min. Trotsig, hon sg trotsig ut.
Som om hon fortfarande utmanade mig. S fortsatte hon, skrare igen.
Joe r min enda son. Inte fr att han gett mig mycket att gldja mig t, precis. Och sen krde han av
vgen fr tv r sen. Lkarna trodde inte att han skulle verleva. Det skulle kanske varit det bsta.
Men nu gjorde han det. Inte Guds bsta barn fre olyckan, men det var inget fel i huvudet p honom
d.
Hon tittade upp p mig och fr ett gonblick kndes det som om hon tvekade. Under en brkdels
sekund tyckte jag mig se in i den hr kvinnans mest privata innersta. Hon verkade ska efter ord fr att
fortstta. Hennes nikotinfrgade fingrar gned p en obefintlig flck p bordsytan framfr henne. Hon
sg pltsligt ldre ut.
S fortsatte hon, med samma pauser mellan meningarna.
Men du vet, nu r han farlig. Jag har ftt lov att inse det. Det r som om ngonting har gtt snder
inuti honom. Jag kan inte lmna honom ensam med de andra ungarna. Eller med ngon verhuvudtaget.
Ibland knns det som det vore bttre om han kunde bli inlst. Men de lser inte in en fr att man r
farlig, sa hon. Man mste gra nt, eller hur? Mrda ngon. Vldta ngon. Att bara tnka p det
rcker inte.
Hon tystnade pltsligt och tittade ner p sina hnder som nu lg knppta p bordet. Nr hon strckte
ut fingrarna och fr ett gonblick tog tag i bordskanten kunde jag se att naglarna var grova och lnga.
Fingrarna var beniga, med svullna leder. Hela hnderna sg hrda ut.
S tittade hon upp p mig med samma nstan trotsiga uttryck.
Det r en hemsk sak fr en morsa att sga, jag fattar det. Men jag kan inte passa honom hela tiden,
eller hur? Hon tittade p mig och hennes egendomliga gon var vidppna och mycket ljusa. Och om
jag frsker gra s gott jag kan, s r det vl allt man kan begra, va? Jag gr vad jag kan, s gott jag
kan. Frsker lra honom det jag mste, p det enda stt jag vet.
Vad menade hon? Och vem var han? Vad visste hon? Vad misstnkte hon? Och vad vntade hon
sig att jag skulle sga? Eller gra? Det kndes som om jag missade ngonting. Som om det fanns en
svrfngad aspekt av hennes berttelse som p ngot stt gick mig frbi.
Hon lutade sig litet bakt och korsade armarna ver brstet.
Och om det blir fr mycket ibland, s r det vl inget som nn annan har nt att gra med, va?
Allt jag planerat att sga, allt jag frberett i mitt huvud upplstes pltsligt. Kameran med bilderna i
fick stanna i handvskan. Istllet hade jag bara ett ml. Jag mste ta Ika med mig drifrn.
Mitt hjrta bankade s att jag hade svrt att hra vad hon sa.
Jag frsker f ivg ungen till skolan innan jag gr till jobbet. Men jag vet aldrig skert vart han
tar vgen. Jag vet inte vad det r som hnder i hans skalle. Det r som om han r i en egen vrld. Jag
sger till honom att vnta i stan tills jag slutar jobbet, men det gr han aldrig.
Hon fingrade p tobakspsen p bordet, men drog tillbaka hnderna och knppte dem igen.
Hur gammal tror du att jag r? sa hon pltsligt och tittade p mig med ett tunt leende.
Jag visste inte vad jag skulle sga och avvaktade litet.
Jag r fyrtiotv.
Och igen tittade hon rakt p mig p med den dr minen av trots eller utmaning. Men det kndes
blekt och svagt, som ett fjrran eko av ngon del av hennes personlighet som gtt frlorad.
Ja, jag vet hur jag ser ut, sa hon och log samma bleka leende som aldrig ndde gonen. Men det
finns en som jag knde frr. Joes farsa. Norrut, han bor dr uppe nu. Och han sger att han gr med p
att ta mig tillbaka. Och han tar Joe ocks. Sger att han kan fixa jobb t honom. Han var rtt vild sjlv
nr han var ung. Hrd, om du fattar. Och jag har min kropp som bevis. Men han r en bra karl
egentligen. Och jag tror att han har lugnat ner sig. Och jag tror att han kan klara av Joe. Jag kan till och
med f ta dit tvillingarna om det fungerar, sger han. Vi skulle vara tillsammans igen allihop.
Hon ppnade tobakspsen och rullade en ny cigarett.
Men Mika vill han inte ha, sa hon. Sanningen r att ingen kan med den ungen. Ingen vill ha
honom. Ingen. Fr det r nt fel p honom. Folk gillar inte sna. Ingen vill ha sna ungar.
Jag hittade ingenting att sga nu heller.
Det kanske inte fungerar. Men gudarna ska veta att jag skulle vilja gra ett frsk. Jag har
ingenting hr. Men om jag ker kan jag inte ta med Mika. Och d blir han omhndertagen. Och vem
skulle vilja ha honom? Jag menar, det finns ju massor av normala ungar att vlja p. Vem skulle vilja
ha honom. Vart skulle han ta vgen?
Hon tystnade och drog ett djupt bloss p cigaretten och blste ut rken innan hon fortsatte.
Plus att jag skulle frlora bidraget.
Hon stirrade tomt framfr sig och torkade sig om munnen med handen. S vnde hon blicken mot
mig. Och pltsligt tyckte jag att jag kunde knna hennes hopplshet. Uppleva hur den lilla strimman av
ett hopp om en framtid fr henne sjlv hotades av ansvarsbrdan som tilldelats henne.
S hrde jag mig sjlv brja tala.
Om du vill prva p det, s skulle jag kunna tnka mig att ha Mika hos mig. Bara fr en tid. S du
kan se hur det gr. Jag menar, du kanske bestmmer dig fr att komma tillbaka. Och tills vidare
behver vi inte blanda in de sociala myndigheterna. S du kan behlla bidraget. Vi kan se det som en
liten semester fr dig. Tills vi ser hur det blir.
Under tystnaden som fljde satt vi dr och tittade p varandra, lika verraskade bda tv, tror jag.
Det hr var inte vad jag kommit fr att sga. Vad det nu hade varit jag planerat. Jag mindes inte
lngre. Och det kan inte ha varit vad hon hade vntat sig heller, det syntes.
Kvinnan mitt emot mig tycktes pltsligt ha strckt p sig, hon vilade hger armbge i sin kupade
vnsterhand och tog cigaretten frn lpparna och blste ut rken i en svepande rrelse. S kisade hon
med gonen och tittade p mig med ett uttryck av misstro.
Varfr? sa hon till slut.
Vad varfr?
Varfr skulle du gra nt snt?
Ja, sa jag och drog p det litet. Som jag sa frut, s har jag blivit fst vid honom. Jag bor ensam
inte s lngt hrifrn. Jag arbetar visserligen fortfarande d och d, men jag kan fr det mesta styra
min arbetstid. Jag r
Jag vet vem du r. Jag vet var du bor. Och jag vet var du arbetar, sa hon och viftade otligt med
cigaretten.
Men varfr vill du ta hand om ungen?
Jag kmpade fr att hitta orden som kunde frklara fr henne ngot som jag inte riktigt begrep sjlv.
Jag tycker om att ha honom omkring mig. Han knns som sllskap fr mig. Och jag tycker om att
lra honom musik.
Vad menar du? frgade hon. De dr konstiga ljuden han gr?
Jag vet inte vad du menar med konstiga ljud, sa jag.
Han spelar piano nr han r hemma hos mig. Och jag tror att han r begvad.
Hennes skratt fick mig att rycka till. Det var gllt och hrt och det slutade lika pltsligt som det
hade brjat.
Piano? sa hon skeptiskt.
Ja, sa jag. jag tror att han r exceptionellt musikbegvad. Han behver nog bttre lrare s
smningom, men n s lnge har jag ngot att lra honom.
En anstrngd tystnad fyllde kket, och fr ett gonblick kndes den hotfull. Vi balanserade dr, och
vgen kunde tippa t vilket hll som helst. Det kndes som om vra tankar hade dragit ivg t olika
hll. gonblicket av intimitet och frstelse var passerat. Hon fortsatte att stirra p mig med ett
uttryck av misstnksamhet.
Det r bara s lnge som du vill, sa jag och bjde mig fram och stdde mig p armbgarna p
bordet.
Och bara om Mika gr med p det.
Som p bestllning hrde jag ljudet av bilen som krde fram och hundarna som brjade sklla.
Vi reste oss samtidigt och hon gick framfr mig genom den mrka hallen. Nr hon ntt andra nden,
och innan hon ropade p hundarna, vnde hon sig mot mig.
Jag heter Lola, sa hon och strckte fram handen.
Och om du undrar, s r det frn en film som min farsa lr ha gillat. En tysk film om en hora,
tydligen. Det sger allt om honom.
Hon behll greppet om min hand och tittade stadigt p mig. Greppet var obehagligt hrt och varade
fr lnge. Jag var lttad nr hon ntligen nickade och slppte taget. George och Ika kom gende och vi
gick tillbaka in i huset allihop. Vl inne i kket stod vi ltt besvrade och tysta tills George drog ut en
stol t Lola. Hon satte sig utan ett ord. S drog han ut en stol t mig.
Jag vntar drute, sa han sedan och lmnade oss. Jag satte mig ner.
Ika stod vid drren, utan att titta p ngon av oss.
Kom hit, sa Lola, och Ika tog ngra steg framt men stannade vl utom rckhll.
Den hr tanten sger att du kan f bo hos henne. Jag mste ka bort ett tag, frstr du, sa hon och
tystnade. Hennes ansiktsuttryck gjorde klart att hon inte vntade sig ngon reaktion och det kom ingen
heller. Ingenting tydde p att han ens frsttt vad hon sagt.
Jag satte mig p huk framfr honom, med tillrckligt avstnd mellan oss fr att han skulle st kvar
dr han var.
Ika, jag har frgat din mormor om hon kan lta dig f bo hemma hos mig medan hon reser bort.
Men det r du som bestmmer. Du mste inte. Det r bara om du vill.
Han sa ingenting.
Jag skulle bli vldigt glad om du kom, tillade jag. Vi kan spela musik. Och jag kan kra dig till
skolan p morgnarna och hmta dig p eftermiddagarna.
Det lt som en bn. Vem var det egentligen som behvde vem?
Bde Lola och jag tittade p honom. Jag antog att hon var lika angelgen som jag att f se en
reaktion av vad slag som helst. Men det kom ingenting nu heller. Han bara vnde tvrt och lmnade
kket.
Jag reste mig och satte mig ner p stolen igen.
Lola suckade och vred sig p sin stol, som om hon satt obekvmt eller hade ont ngonstans. Hon
ryckte p axlarna och strckte sig efter tobakspsen igen.
Tja, sa hon. Jag tror inte att vi kommer att f ngonting ur honom.
Pltsligt insg jag hur mycket jag hade brjat se fram emot att ha honom hos mig. I tankarna hade
jag redan brjat planera saker att gra. Mat jag skulle laga. Musik som vi skulle lyssna p, och musik
som vi skulle spela. Promenader. Samtidigt sg jag framfr mig den process som skulle starta om jag
mste rapportera misshandeln. En process fullstndigt bortom min kontroll. Och den pfljande oron
fr hans vlfrd, oavsett om han skulle komma att stanna kvar hr, eller bli omhndertagen. En knsla
av hopplshet fyllde mig nr jag tnkte p alternativen.
D, precis som jag brjade resa mig, kom Ika tillbaka.
Under armen hade han en ntt sportskokartong.
Fljer du med mig? frgade jag tyst.
Han stod p trskeln med ldan i hnderna och gonen p golvet.
S tittade han upp och hans blick mtte min fr en svindlande sekund innan den fastnade p sin
vanliga punkt alldeles bredvid mitt huvud. Det r mjligt att jag inbillade mig den dr sekunden. Men
det var ingen tvekan om vad han sa.
Ja.
Jag ville lyfta upp honom. Krama honom. Lgga min hand p hans huvud. Men jag hll tillbaka alla
mina impulser.
Istllet satte jag mig sakta p huk framfr honom igen.
Du har gjort mig vldigt glad, sa jag.
Han vnde tvrt och lmnade rummet.
Lola reste sig och fimpade cigaretten. Hon log samma sneda leende med slutna lppar som tidigare.
Det var inte ett leende egentligen. Det lg ingen gldje i det, och det kndes obehagligt.
Det dr var s nra han ngonsin kommer att komma till att sga att han gillar dig, sa hon. Jag
gr och hmtar hans grejor.
Jag gick ut och stannade till vid ytterdrren. Ika och George stod vid bilen. Det sg ut som om
George pratade och bda tittade intresserat p ett av framhjulen. Jag kunde inte lta bli att le.
Nr vi till slut gav oss av vnde jag mig om i stet och tittade p den mrka figuren i
drrppningen bakom oss. Hon stod helt orrlig ett gonblick, sedan frsvann hon in i huset.
Vi krde ver det grunda diket och upp p vgen. Nr bilen kommit upp i fart, vnde sig George
frst till Ika i bakstet, sedan till mig.
Det var en fin morgon, sa han.
Eller vad tycker du, Ika? George tittade i backspegeln.
Fin, sa Ika. Jag log igen.
En riktigt, riktigt fin morgon, sa jag och satte mig till rtta i stet.
11.
George krde oss hem. Eftert insg jag att jag borde bjudit in honom, men nr han slppt av oss stod
vi en liten stund vid bilen utan att jag fick ur mig ngonting annat n ett tack fr hjlpen. Efter en kort,
besvrad tystnad lovade George att ta Ika med p en fisketur p lrdagen, vinkade och krde ivg.
Jag gjorde te och smrgsar och vi satte oss p verandan. Det var tidig eftermiddag vid det hr
laget och himlen hade klarnat. Dr vi satt var vi skyddade fr vinden och det var varmt i solen. Ika
hade stllt skokartongen p stolen bredvid sig. Jag tittade p den och undrade vad den innehll.
Kan jag f se vad du har i ldan? frgade jag. Eller r det privat?
Ika svarade inte, men han lyfte upp ldan och satte den p bordet.
Fr jag? sa jag och lade frsiktigt handen p locket.
Han nickade.
Jag lyfte av locket. Det var inte mycket inuti. En ntt tandborste.
En skrynklig plastpse med vad som sg ut som en mjlktand.
Ett slitet och bleknat foto av en ung kvinna som hll i en baby insvept i en filt. Hon tittade inte p
barnet, utan rakt in i kameran, med ett svrtolkat uttryck. Hon visade ingen som helst gldje, utan hll
barnet som om ngon hade gett henne en ovlkommen brda. Trots att hon sg vldigt ung ut andades
hennes uttryck och allmnna utseende ngot helt annat n ungdomlig oskuld. Jag antog att det var
Lizzie som hll sin son i sina armar.
En liten kniv med rostigt blad.
Ett skrt filigrankors av silver p en tunn, avsliten silverkedja.
Ngra verraskande vackra snckskal som inte alls sg ut som ngonting man ngonsin kunde hitta
p stranden. Men de sg heller inte ut som de artificiellt putsade snckor man kan kpa i
turistshoppar. Jag undrade var de kom ifrn.
Och s, under allt det andra, mitt lilla vindspel av snckskal. Jag hade undrat vart det tagit vgen
och hade antagit att vinden mste ha slitit av det frn spiken som det hngde p. Men hr var det, och
terigen knde jag en klump i halsen. Han mste ha tagit hem det och lagt det bland sina vrdesaker.
Vad var det som hll p att hnda med mig?
Jag tittade p Ika som hade munnen full och satt och tittade ut ver havet bakom min rygg. Hans
ansikte var uttryckslst. Jag hade ingen aning om vad han tnkte.
Jag tog upp vindspelet.
Kom s hittar vi en bra plats fr det hr. Det vill vara i vinden, tror jag, sa jag.
Jag hll fram det t Ika och han strckte ut handen, reste sig och gick fram till stllet dr det
brukade hnga och strckte sig upp och satte tillbaka det. Som p bestllning fngade vinden upp
snret med snckor och de rasslade glatt.
Ika vnde sig om och gick fram till hngmattan som hngde frn verandataket och krp upp i den.
Han bkade runt tills han halvt satt, halvt lg. Hngmattan gungade mjukt. Och s lyfte han blicken och
tittade p mig ett gonblick. Han log inte, men fr mig kndes det som han gjorde det. Han bara
nickade hastigt och slt gonen.
Jag lutade mig bakt i min stol och slt gonen jag med.
Mamma hller henne i handen, men det knns inte som om hon fr ngot std. Mammas hand r
sval och torr och hller hennes hand i ett lst grepp. Det knns knappt att den nuddar. D och d
slpper den nstan taget, sedan hrdnar greppet igen, som om handen har blivit pmind om vad
den hller p med.
Hon hller sin lilla skotskrutiga beautybox i ett hrt grepp. Den innehller hennes mest
vrdefulla saker. Mamma br sin resvska i den andra handen. Sjlv har hon ingen. De f saker
hon ftt med sig ligger i mammas vska. Mamma har sagt att hon nd behver nya klder nr de
kommer till Stockholm. Hon undrar hur de kommer att se ut. Men hon blir inte glad av att tnka p
dem.
Hon r s trtt. Hon har varit ksjuk p bussen och det smakar surt i munnen. Magen knns som
ett tomt hl, men hon r inte hungrig. Det knns bara som om hon ska brja grta.
De gr under ett tak av grna lv. Det r dubbla rader av hga trd p bda sidorna om
gngvgen och grenarna mts ver deras huvuden och hller solljuset borta. Det r svalt hr i den
grna skuggan men hon r fortfarande varm efter bussresan. Kjolen r klistrad mot lrens baksida
och hon frsker dra underbyxorna rtt utan att det ska mrkas. Hon br sin docka under armen,
och dockan r ocks kldd fr resan i sin finaste blommiga klnning med smock p livet, precis
som hennes egen. Mamma trippar frsiktigt i det grova gruset och d och d tappar hon balansen
och vinglar till. D hrdnar greppet om hennes hand och det knns som om det r hon som stttar
mamma.
Det r inte lngt kvar, Marianne, sger mamma och hon hr att mamma ler. Hon vill inte att
mamma ska le det hr nya leendet. Hon vill att mamma ska sluta med det. Hon vill att mamma ska
stanna och huka sig ner och titta p henne. Och att hon ska sga att de inte behver gra det hr.
Att de kan vnda och ta bussen tillbaka. Att hon inte behver gra den hr resan ver havet.
Men det r inte alls vad mamma gr.
Det kommer att bli spnnande, Marianne! Vnta bara! sger hon istllet. Det r en enorm
bt, inte lik ngonting du har sett frut. Du kommer inte ens att mrka att du r p havet, s stor
r den.
Och det r sant, det dr om storleken. Nr de gr nerfr backen till hamnen kan hon se den. Den
r verkligen strre n ngonting hon sett tidigare. Strre n ett hus, till och med strre n kyrkan
dr hemma. Nr hon varit ute och fiskat med morfar i hans roddbt har det hnt att de sett stora
fartyg p avstnd. Men de sg ut som ngonting som levde utanfr, i en annan vrld. Tysta
kroppar som rrde sig sakta och avtecknade sig mot himlen vid horisonten, lika frmmande och
lika avlgsna som stjrnorna. Morfar hade visat henne kort frn nr han seglade runt jorden, men
det var aldrig ngra bilder av sjlva fartyget, bara solbrnda leende mn som poserade fr
kameran ngonstans som kunde vara varsomhelst. Ngot som det hr har hon aldrig sett.
Men det r inte sant att hon inte mrker att hon r p havet. S fort de lmnar hamnen r det
som om det inte lngre finns ngonting att hlla sig fast i. Vrlden har pltsligt mjuknat, som om
den inte lngre ger ngot std. Allting brjar knnas oskert, undanglidande. Det knns konstigt i
magen, som om den kramar ihop sig tills den blir en vxande gldande boll. Hon tar korta snabba
andetag och frsker att inte ltsas om hur det knns. Men det r som om ngonting trnger sig
upp ur hennes hopkramade heta mage. Det breder ut sig och det vxer och det fr allt annat
omkring henne att sjunka undan. Hon sitter alldels stilla i stolen med dockan i knt och frsker ta
s sm andetag som mjligt. Hon fr inte rra sig alls, fr d slipper det hemska som vxer inuti
henne ut.
Mamma lser och hon sitter med benen i kors och foten med den hgklackade vita skon guppar
upp och ner. Hon vill inte titta men hon kan inte lta bli. Hon vill att foten ska vara stilla. Att allt
ska vara stilla och frsvinna. Och det r som om det faktiskt brjar gra det. Mamma verkar dra
sig bort, och det gr resten av omgivningen ocks, tills hon r alldeles ensam i ett vitt utrymme
dr det hr heta inuti i henne r centrum. Hon skulle vilja be mamma om hjlp, men det r
omjligt att prata samtidigt som man hller tillbaka det som jser drinne. Hon kan inte ens rra
sig det allra minsta i stolen. Hon ser p mamma men hon tittar inte upp, verkar inte mrka
ngonting. Mamma bara fortstter att flyta bort. Det fyller hela hennes kropp nu, det hr hemska
inuti henne.
Och s gr det inte att hlla tillbaka det lngre. Det vller vldsamt upp och sprutar ver
hennes klnning och ver dockans klnning med. Hon brjar grta, snyftar medan munnen fylls av
ckligt krks. Hon fr kvljningar och det skjuter upp i nsan ocks. Det svider och gr ont.
Mamma hoppar upp frn stolen och borstar bort flckar p sin kjol. Hon r lngt borta,
fortfarande s liten. Mamma tittar sig omkring som om hon hoppas p hjlp ngonstans ifrn. Och
det kommer hjlp. En tant stannar och bjer sig ner, men nr en ny flod vller ut ur Mariannes
mun, drar sig tanten tillbaka. Bde tanten och mamma tar ett snabbt kliv bakt. De kommer aldrig
att kunna hjlpa henne. Ingen kan hjlpa henne. Hon snyftar och grter, svljer brnnande galla
bara fr att knna hur den vller upp i munnen igen och stter igng nya svidande kvljningar.
Mer krks.
Det r inte frrn magen r helt tom och kvljningarna inte kan hitta ngot mer att pressa ut
som de gr till toaletten fr att gra ren henne. Krklukten fljer dem verallt.
Vi fr hoppas det dr var allt, Marianne, sger mamma och frsker le medan hon drar i
Mariannes hopplst blta och skrynkliga klnning. Den knns kall och klibbig mot huden. Hon
fryser nu och hon hackar tnder.
Vi har en lng resa framfr oss, Marianne. Kanske du skulle frska sova litet? Kom s gr vi
tillbaka och ser om vi kan hitta en bra sittplats. Mamma reser sig och tvttar hnderna.
Marianne tnker p den lnga resan och brjar grta igen.
Det finns ingenting alls att gra t det hr. Hon mste gra den hr resan. P ngot stt mste
det g. Och p ngot stt mste hon lra sig att leva dr borta.
De lmnar toaletten och det r inte frrn senare, efter det att de stigit iland i Stockholm, som
hon mrker att hon lmnat dockan dr p toaletten. Hon sger ingenting till mamma.
Och nu grter hon inte.
12.
Jag ppnade gonen och sg omedelbart att Ika inte lngre lg i hngmattan. Den gungade tom i den
ltta vinden och fr ett gonblick blev jag panikslagen. Vart hade han tagit vgen? Men s hrde jag
musik. Han var dr inne och spelade piano. Jag lyssnade och lugnades av det fldande ljudet. Han
skulle inte ge sig ivg. Inte idag. Jag kunde inte gissa vad han tnkte och jag visste att det enda sttet
fr mig att frst honom litet bttre var att ge honom tid. Ge oss bda tid.
Nr jag tnkte p minnet av nr jag sjlv lmnade mitt hem, slog det mig hur egocentriska barn r.
Jag minns bara mig sjlv. Min egen frtvivlan. Min totala ensamhet, min sorg. Och mitt totala
accepterande. Men mamma r utanfr, avlgsen.
Varfr hade min mamma pltsligt bestmt sig fr att ta mig till sig? Jag visste naturligtvis att hon
var min mamma. Men ordet hade ingen innebrd. Jag hade inget minne av ha saknat henne eller lngtat
efter henne. Jag hade bara trffat henne under korta besk med lnga mellanrum. Hon hade aldrig varit
en del av mitt liv, eller jag en del av hennes. Men det var s litet jag visste. Morfar talade sllan om
mamma. Och nr han gjorde det var det sm glimtar av hennes liv, aldrig ngonting om henne sjlv.
Han berttade att hon skulle komma p besk nsta vecka. Att hon hade ftt en filmroll. Att vi skulle
vara stolta ver min vackra mamma. Men det kndes alltid s avlgset. Som om hon levde i en annan
vrld som inte hade ngonting att gra med oss och vrt liv dr i byn.
Men jag insg instinktivt att det var viktigt fr henne. Att gra ansprk p mig och ta mig med till
Stockholm verkade vara ngonting av den allra strsta vikt. Och blicken som hon gav morfar
tvrsver bordet nr hon tog min hand, var en blick av triumf. Lngt, lngt senare nr jag tervnde
till morfars by i den lndska skrgrden kom jag att snubbla ver information som gav mig ngra
ledtrdar till mammas behov av att bevisa att hon kunde vara mamma. Mamma till mig. Men vid det
laget hade det inte lngre ngon betydelse. Eller det kanske det hade, p stt och vis. Kanske behvde
jag frst det fr att kunna inkludera min mamma i mitt livs historia.
D, nr jag var en olycklig sjsjuk femring, fann jag mig i mitt nya liv, och stngde drren till det
som varit mitt liv till dess. Jag sg min morfar bara tv gnger drefter, och p ngot vis hade jag
tappat taget om hans vrld d. All min kraft gick t till att bara frska verleva i min nya omgivning.
I min mammas vrld. Jag kunde helt enkelt inte tillta mig att hlla fast vid mina minnen.
Jag undrade hur stort det hr steget kndes fr Ika. Jag ville att han skulle veta att drren till hans
andra vrld skulle f frbli ppen. Att han fick leva i bda vrldarna, p sina egna villkor.
Fr vrigt mste jag inse att det hr bara var p prov. Det var inte alls skert att det skulle g att
ordna s att Ika kunde stanna hos mig. En dag i taget, tnkte jag. En dag i taget.
Musiken tystnade och jag reste mig och dukade av. Det var dags fr vr frsta riktiga promenad
tillsammans.
Det var den dagen d vi startade vrt projekt. Den frsta dagen.
Jag tycker du ska gra ett stort. P stranden. Ika stod p verandan med blicken p havet.
Vad menar du? sa jag.
Ett stort snt som du har drinne.
Ett konstverk?
Han nickade, men vnde sig inte om.
Ett riktigt stort. S stort s man bara kan se det uppifrn.
Vad menade han?
Men om jag gr det s stort kan jag ju inte se det nr jag jobbar med det, sa jag. Jag kommer
inte att veta vad jag gr. Till och med med de som jag gr hr hemma r det ibland svrt att f en
verblick av. F proportionerna rtt.
Jag kan se det t dig, sa han.
Jag var inte sker p vad han menade, och jag visste inte heller hur jag skulle svara.
Okej, sa jag efter ett gonblicks tystnad. Jag kan frska. Om du hjlper mig.
Han svarade inte.
Vi kommer att behva massor av material, sa jag.
Ja, sa han. Nu gr vi.
Och det var s vi brjade.
Jag frstod inte riktigt vad det var vi skulle gra, men p ngot stt brjade idn f fste. Vi satte
igng att samla material och instinktivt plockade vi strre saker. Stenar som var s tunga att jag bara
kunde bra en i taget. Stora bitar drivved. Fjdrar som vi fste ihop med snre till lnga band. Vi
skapade flera frrd fr de tunga sakerna lngs stranden medan vi skte efter den perfekta platsen fr
vrt projekt.
Flera veckor senare bad Ika mig flja med honom ner p stranden. Vi gick lngre n vi brukade, till
en plats dr en liten flod grenade ut sig innan den ndde havet. Det breda stycket sand mellan de tv
flodarmarna var hrt packat och ytan var slt.
Hr, sa han med blicken p marken. Jag frstod vad han menade. Det var perfekt. Lngt ovanfr
hgvattnets grns. Det skulle inte bli permanent, frsts, men det skulle verleva lnge.
Perfekt, sa jag. Och Ika gav mig ett av sina sllsynta halvleenden, svrfngat och utan
gonkontakt. Intrycket var nstan att han drev litet med mig. Jag hade brjat uppskatta de dr sm
retsamma leendena som var s ltta att missa.
Vi mrker ut det, sa jag. Det lg ngra stenar lngre upp och jag gick dit och hmtade en. Jag lade
den p ena sidan av den flata sandytan. Men Ika skakade p huvudet och pekade litet t sidan.
Hr, sa han. Och jag flyttade lydigt stenen. Vi lade ut tre stenar till, en i varje hrn av den
sandiga duken, och varje gng var det Ika som dirigerade mig till precis rtt stlle. Nr vi var klara
stod han alldeles stilla och tittade ut ver platsen med kisande gon. Jag stod bredvid och sg p det
hela jag ocks. Och jag var fylld med en knsla av upphetsning. Lngsamt hade idn brjat ta form,
och jag kunde nstan frestlla mig vad det var vi skulle skapa.
Det kommer att bli fint, sa jag och frskte kontrollera min impuls att krama om honom.
Ika nickade.
r det inte fint? sger mamma och ppnar drren till rummet. Marianne frstr att mamma
frvntar sig ngonting av henne. Men hon r s trtt. S fruktansvrt trtt.
Det r ditt eget rum, Marianne, sger mamma. Men hon har ju redan ett rum hemma i
morfars hus? Hon vill inte ha det hr stora rummet med den stora sngen och den konstiga lukten.
Men hon vill inte brja grta s hon sger ingenting.
De har kommit hit i taxi. Det r hus verallt, stora hus, s hga att man inte kan se himlen.
Massor av bilar och massor av mnniskor. De bor i ett stort hus p Karlavgen. Nummer 63, fyra
trappor upp. De har inte gtt uppfr trapporna, utan kt hiss. Hon mste lra sig allt det hr. Men
nu r hon s trtt.
Nr hon badat och bytt klder tar mamma henne i handen och leder henne runt i vningen. Den
r vldigt stor och det r hgt i tak. Hon vill aldrig vara ensam hr. Aldrig ngonsin. Nr de
stannar till framfr fnstret i vardagsrummet kan hon se bilar som rr sig lngs gatan lngt
nedanfr. Hon knner hur det drar ihop sig i magen igen.
Det hr r vr teve, Marianne, sger mamma och pekar p en lda som str p ett bord i ett
hrn i det mindre rummet innanfr vardagsrummet. Den kommer du att ha roligt med. Hon
frstr inte hur hon ska kunna det, men hon frgar ingenting.
Just d hrs det steg i hallen och en man dyker upp p trskeln.
Han r gammal. Han ser ldre ut n morfar, ven om han r vldigt fint kldd. Han har inget
hr och ljuset frn lampkronan speglar sig i den bleka huden p hans huvud.
h, det hr mste vara Marianne! sger han dr han str alldeles rak i ryggen och med
armarna i kors ver brstet och tittar ner p henne.
Marianne, det hr r Hans, sger mamma och tystnar som om hon inte vet hur hon ska
fortstta. Sedan sger hon: Min man.
Hans strcker ut sin hand men han kommer inte nrmare. Det r hon som mste stiga fram och
ta den. Det r en s liten hand. Inte alls som morfars. Den hr r mjuk och len och den hller
hennes hand i ett hrt grepp alldeles fr lnge. Eftersom hon inte vet vad hon ska fsta blicken p
stirrar hon envetet p deras sammanfltade hnder. Naglarna p Hans hand r lnga och blnker
i lampljuset. Den ser ut som en tanthand, tnker hon. Hon knner lukten av parfym nu nr de str
nra varann. Och nr han till sist lutar sig fram och ppnar munnen knner hon en annan stark,
st lukt. Hon vill vnda sig bort, men det gr ju inte. S hon str kvar, men hon hller andan.
Lt oss hoppas att vi kommer att f det riktigt bra tillsammans, sger han. Anneli har vntat
p det hr s lnge. Han tittar p mamma men han ler inte. Inte mamma heller.
Senare ter de kvllsmat i kket.
Hr behvs champagne! sger Hans och ppnar en stor flaska. Korken flyger i taket med en
smll och det blir ett litet mrke. D skrattar Hans.
De fr konstig mat som hon inte knner igen. Rkcocktail, sger Hans. Skra sm saker som
luktar fisk i en kletig skr ss. Hon frsker hlla tillbaka kvljningar. Hon hller hrt i sin gaffel
och petar i glassklen, men hon ter ingenting. Hans och mamma verkar inte mrka ngonting. Nu
ler och ler de. Och de dricker frn hga tunna glas, Hans mer n mamma. Mamma har hllt upp
ett likadant glas t henne ur en annan flaska. Nr hon frsiktigt tar en klunk knns det som om det
gr rakt upp i nsan. Hon kmpar fr att svlja och hon knner hur trarna bryter fram. Men de
mrker inte det heller. Hans pratar och mamma lyssnar. Hon ler och fingrarna leker med en lock
av hret. Hon ser vacker ut i det mjuka ljuset.
Herregud, vad du r vacker, Anneli! sger Hans och strcker sig tvrs ver bordet efter
mammas hand. Mamma ler och lter honom smeka handen som ligger stilla p bordet.
Ditt utseende, min talang och mina kontakter. Oslagbart. Vi kommer att g lngt, sger Hans.
Vrlden ligger fr vra ftter! S vnder han sig till Marianne.
Din mamma kommer att bli vrldsbermd, Marianne! Det sklar vi fr. Och s sklar de, alla
tre. Senare sitter mamma p hennes sngkant och stryker hennes hr.
Sov gott, Marianne. Jag vet att allting r nytt och annorlunda. Men du kommer att vnja dig
och lra dig tycka om det. Livet hr i stan r s spnnande. S mycket att gra och s mycket att
se.
Hon tittar p mammas ansikte. Det knns som om det brinner innanfr gonlocken men hon vet
inte vad hon ska gra. Vad hon ska sga. S hon ligger alldeles stilla, alldeles tyst, p rygg mellan
de kalla lakanen och med hnderna under tcket. Mamma stryker handen ver lakanskanten, men
hon lutar sig inte ner. Kanske hon inte vet vad hon ska gra hon heller. S de frblir s, en lng
stund, alldeles tysta.
Jag har velat det hr s lnge, Marianne, sger mamma till sist. Men det har aldrig varit
mjligt frut. Inte frrn jag trffade Hans. Mamma tittar mot fnstret, inte p Marianne och p
ngot stt knns det som om hon talar fr sig sjlv. S vnder hon blicken och tittar p Marianne.
Hans r snll, du kommer att tycka om honom. Hon nickar sakta, som fr att f orden att trnga
in. Men det r inte ltt att veta om det r i Marianne eller i henne sjlv.
Vi kommer att bli som en familj, Marianne.
Hon sger som en familj.
13.
Det r egendomligt hur snabbt man skapar vanor. Brjar ta saker och ting fr givna. Efter ett par
veckor var det som om vi alltid hade levt tillsammans, Ika och jag. Och skulle gra det fr alltid.
Vi ordnade en sorts eget rum t honom. Jag plockade ut sdant som jag lagrat i en av garderoberna i
sovrummet, och sedan gnade vi en dag t att ta bort den inre vggen och ppna upp mot
vardagsrummet. Det var ett djupt utrymme, avsett fr tv dubbelgarderober som ppnades frn
motsatta hll, tror jag. Nr vi satte fr drren till sovrummet och ppnade vardagsrumssidan blev det
som en liten grotta, precis bred nog fr en smal sng och en stol. Innan vi mblerade frgade jag Ika
vilka frger han ville att rummet skulle ha. Han svarade inte omgende och jag var inte sker p om
han frsttt.
Kom, sa jag och nickade t honom att flja mig in i kket. Frn hgarna med saker i bokhyllan
lngs matrumsvggen letade jag fram en broschyr med frgprover som jag plockat upp i frgaffren i
stan nr jag tidigare planerat att mla om huset. Vi satte oss vid kksbordet och jag skt ver
broschyren till Ika. Han verkade inte srskilt engagerad, men jag hade andra sidan egentligen aldrig
sett honom verkligt engagerad. Jag frskte s sakta lra mig de sm tecken p knslor som han
visade. Vad jag kunde se, fanns det inga alls nu. Han blddrade frstrtt, som det verkade utan
intresse.
Den hr, sa han pltsligt och skt tillbaka broschyren ver bordet.
Han hade valt en mjuk, blekt grn frg, som undersidan p olivblad, ungefr. Av ngon anledning
blev jag frvnad ver hans val och det snde en vg av knslor genom mig.
Det r en verkligt vacker frg, Ika, sa jag. Den kommer att gra ditt rum vldigt fint.
Nsta dag efter skolan kte vi till frgaffren och fick frgen blandad. Vi kpte ocks ett mrkare
grnt sngverkast och en liten randig matta. Ika insisterade p att hlla kassarna i knt hela vgen
hem.
Mlat och mblerat sg det lilla utrymmet riktigt inbjudande ut. Vi hngde ett vitt lakan p en spiral
tvrs ver ppningen och jag gjorde ett omtag av fltade linneremsor och visade Ika hur han kunde
anvnda det fr att hlla draperiet t sidan.
Han stod alldeles tyst och tittade p det frdiga resultatet.
Njd? frgade jag.
Han svarade inte. Efter en liten stund gick han in och drog igen draperiet efter sig. Jag hrde honom
lgga sig p sngen och jag gick runt till sovrummet dr jag knackade p den nu tillstngda
garderobsdrren. Jag vntade. S kom det en liten tyst knackning tillbaka.
D log jag och gick bort till min sng.
Mariannes rum r en frmmande vrld dr hon visserligen bor, men som aldrig blir riktigt hennes
egen. Vartefter tiden gr blir allt vlbekant p ett stt, men hon fortstter att vara medveten om
varje enskild detalj. Hur det luktar. Hur parketten knns under hennes ftter. Hur den breda
marmorbnken vid fnstret knns nr hon drar handflatan ver den bde len och kall samtidigt.
Det knns aldrig som att hon kan lgga sig p det rosa sngverkastet. Inte ens sitta p det. Nr
det vikits undan p kvllen kryper hon ner i sngen, men den knns fortfarande frmmande. Den
ger ingen trst, vrmer inte. Det r som om hennes kropp inte vill ta till sig ngonting hr. Den
liksom hller emot, och det knns som om hon inte riktigt kan andas ordentligt. Hos morfar hade
hon aldrig varit medveten om hur ngonting kndes. Allting omkring henne hade varit ett med
henne dr. Men den vrlden finns inte lngre. Det enda hon har nu r det hr. Och ingenting hr
tillhr henne, och hon hr inte hit.
Hr, i den hr tysta vrlden, finns det inte ngon tid. Det finns ingen nsta dag. Bara ett
ondligt nu. Hon bor hr just nu. Men det hnder ibland att hon vaknar och fr ett gonblick inte
vet var hon r. D bubblar det upp ett litet hopp frn ngonstans djupt inom henne. Och innan hon
hinner stoppa det, kan hon ibland knna en aning av ngonting annat. Minnet av en annan plats,
en annan tid. Men det hnder alltmer sllan.
Hon lr sig sakta att hitta, bde i lgenheten och i de nrmaste omgivningarna. P sndagarna
gr de ofta ut till Djurgden, mamma, Hans och hon. Allra bst r det nr det regnar, eftersom de
ofta slinker in p det stora museet som ser ut som ett sagoslott d. P den avdelningen som hon
tycker allra bst om finns det rum med dukade bord. Man kan st p andra sidan en glasruta och
titta in och tnka sig vilka som ska ta dr. Det bsta rummet har ett stort, fint bord med vit duk,
ljusstakar och vaser med blommor. Mitt p bordet finns en svan med vingarna litet utbredda. Det
ser ut som om den just har landat. Om hon str alldeles tyst och stilla med nsan tryckt mot
glasrutan kan hon nstan hra hur glada de kommer att vara, de som snart ska stta sig dr och
veckla ut de vikta servetterna. Hur de kommer att prata och skratta medan de ter sin fina middag.
Hemma har de sllan gster. Fr det mesta ter Marianne sin middag ensam vid kksbordet, fr
mamma och Hans ter ute p restaurang.
Stt p dig ngonting snyggt, Anneli, vi ska g ut! ropar alltid Hans nr han kliver in genom
drren sdana kvllar.
Innan de gr kommer mamma in och sger godnatt. D r hon finkldd och hennes parfym
luktar starkt och stt och sveper runt i hela rummet. Det r nstan s man kan se den. Nr hon
lmnar rummet svvar lukten kvar en lng stund. Det hnder att Marianne strcker ut hnderna
fr att frska fnga den. Men nr hon fr hnderna till nsan knner hon ingenting.
Det hnder att de har gster med sig nr de kommer hem, men d r det s sent att Marianne
redan fr lnge sedan ligger i sin sng. Och de hr gsterna kommer inte fr att ta. Hon vaknar
alltid nr ytterdrren ppnas. Det lter annorlunda nr de har gster med sig. Gladare. Och hon
lyssnar medan de stter p musik, hr dem prata och skratta och glasen klirra.
Flickorna kommer och gr. Barnvakterna. Ngra kommer tillrckligt ofta fr att bli verkliga
personer. Som Annette, som lter henne sitta i soffan i vardagsrummet och titta p teve tills det
blir sent. Annette vill bli filmstjrna och Hans har sagt till henne att han kan hjlpa henne. Om
Marianne kisar med gonen kan hon nstan tycka att Annette r lika vacker som mamma. Men nr
hon tittar noga ser hon att Annettes blonda hr r mrkt nra huvudet och att hennes framtnder
sitter litet snett. Hon pratar alltid om att hon mste bli smalare, men s fort mamma och Hans har
stngt ytterdrren gr Annette ut i kket och ppnar kylskpet fr att se vad som finns att ta.
Mamma stter alltid fram en skl med ntter och blandat smgodis t Annette, men Annette vill
nd alltid se vad som finns i kylskpet. Och nr det finns en ppnad flaska vin hller hon upp ett
glas t sig. Marianne fr inte bertta det fr ngon. Sedan sitter de tillsammans framfr teven.
Marianne tycker inte det r srskilt roligt att se p teve, men hon tycker om att sitta dr med
Annette och knna sig vuxen.
En kvll nr mamma och Hans just kommit hem kommer mamma som vanligt in fr att viska
godnatt. Marianne ligger med gonen stngda, som hon brukar. Hon vet aldrig om mamma tror att
hon sover, men det spelar ingen roll. S hr gr de alltid. Mamma tassar alltid tvrs ver golvet i
strumplsten och bjer sig fram och viskar godnatt och hon vntar aldrig p ngot svar utan
frsvinner ut lika tyst som hon kommit och drar igen drren efter sig. Men den hr kvllen stannar
hon p vgen ut. Hon str vid den halvppna drren med handen p drrhandtaget. Det r mrkt i
sovrummet men hallen utanfr badar i varmt gult ljus. Mamma str alldeles stilla, precis innanfr
sovrumsdrren. Det knns konstigt. Hon kan inte frst varfr mamma str dr. S stilla. Men nr
hon flyttar huvudet litet p kudden, kan hon se en strimma av hallen. Och dr str Annette med
ryggen tryckt mot ytterdrren och Hans str alldeles intill. Hon kan bara se hans rygg och litet
grann av Annette. Hon kan se hur Hans liksom lyfter Annettes ansikte med fingrarna under hennes
haka, medan hans andra hand drar upp hennes trja litet och lter handen stanna dr under. S
bjer han sig ner ver Annette och det ser ut som om han pussar henne. Det r alldeles tyst och
hon kan hra det svaga ljudet av enstaka bilar som kr frbi lngt nedanfr dr ute p gatan.
D rr sig mamma ntligen, men istllet fr att lmna rummet, gr hon tillbaka till sngen och
stter sig ner p sngkanten. Marianne blundar igen och mamma sger ingenting. Hon bara sitter
dr. Nr Marianne till slut ppnar gonen en aning och kikar upp p mamma kan hon se att
mamma tittar mot fnstret dr snflingor sakta och ljudlst singlar runt i mrkret utanfr. Hon
har tagit ur sitt hrspnne och drar sakta fingrarna genom det utslppta hret. Inte frrn
Marianne mste rtta till sig litet verkar det som om mamma pltsligt vaknar till. Hon vnder p
huvudet och lgger handen p tcket ver Mariannes brst.
Godnatt Marianne, sger hon riktigt tyst, och hennes rst lter inte som vanligt. S harklar
hon sig och sger, litet hgre: Godnatt och sov gott.
Hon reser sig och den hr gngen smyger hon inte, utan gr ver golvet med tunga steg s att
man hr hur hlarna dunsar mot parketten. Nr hon kommer fram till drren verkar hon tveka ett
gonblick. S hrs ljudet av ytterdrren som ppnas och slr igen. Nr sovrumsdrren glider upp
fldar det gula ljuset in och mamma syns som en silhuett i drrppningen. Och s hrs Hans
snabba steg genom hallen. Det knns som en vldigt lng stund innan mamma ntligen kliver ut i
hallen och drar igen drren efter sig. Det r som om hon tagit allt ljus med sig och rummet knns
mrkare n ngonsin frut.
Annette kommer aldrig tillbaka. Och Marianne slutar tnka p barnvakterna som verkliga
personer. De blir som allt annat. Frmmande och flyktiga.
14.
De allra bsta med mitt liv tillsammans med Ika var vrt gemensamma projekt. Fr mig kndes det
som om det var frsta gngen i mitt liv som jag samarbetade med en annan mnniska p ett instinktivt,
nstan telepatiskt stt. Jag insg att jag aldrig tidigare erfarit ngot liknande. Jag hade samarbetat med
andra mnniskor i bde professionella och privata sammanhang, men jag hade aldrig knt att vi delat
samma uppgifter. Tvrtom, vi hade delat upp uppgifterna mellan oss. Inte ens i mitt ktenskap hade
jag knt en sdan samhrighet. Min man och jag hade levt bredvid varandra, men jag hade inte haft
ngon insyn i hans tankevrld och han inte i min. Jag hade aldrig tidigare upplevt gldjen av ett
gemensamt projekt.
Det kndes som om jag ftt ett nytt liv, eller snarare som om jag ntligen levde. Jag knde hur
kinderna blossade av bde anstrngning och kreativ upphetsning, och varje gng vi kom hem efter en
dags arbete satte jag mig ner med den sortens trtthet som r god och ondligt tillfredsstllande. Jag
hade ingen aning om Ika upplevde ngot liknande.
Vi hade visserligen vra roller och Ika var projektledare. Men vi gjorde allting tillsammans. Vi
behvde varann. Han hade planen i huvudet, och han visste exakt var allting hrde hemma. Nr vi var
ute och letade material visste han alltid vad han var ute efter.
Inte den dr, vi behver en strre. Och mrkare, kunde han sga nr jag hll upp en sten. Eller:
Vi behver mer fjdrar. Gr.
Vi hade inget lager, utan det var som om vi visste vad vi behvde och gav oss ut fr att leta efter
det, en sak i taget, vartefter behovet uppstod. Aldrig att vi hittade ngonting som vi tyckte om och
sedan skapade en plats fr det. Det var alltid den andra ordningen. Planen kom frst, och sedan skte
vi tills vi hittade precis rtt material. Jag hade tidigt insett att planen i Ikas huvud var helt komplett
och ytterst detaljerad, och att den inte tillt ngra impulsiva ndringar.
Vi mrkte aldrig att ngon strt anlggningen. Vi fann den alltid precis som vi lmnat den. Och den
klarade bde blst och regn utan att skadas.
Vi arbetade inte varje dag. Det tog gott och vl en halvtimme att ta sig dit. Vartefter dagarna blev
lngre blev det lttare att tillbringa en stund dr efter skolan. P helgerna tog vi ofta med en
picknicklunch och stannade hela dagen. Vi bjd aldrig dit ngon annan, inte ens George. Jag tnkte att
han nog undrade vad det var vi hll p med som tog s mycket av vr tid. Men han frgade aldrig. Det
kndes inte rtt att ta dit ngon innan vi var klara.
En dag nr vi kommit hem senare n vanligt och satt vid kksbordet i halvmrker och t vr
kvllsmat tittade Ika pltsligt p mig tvrs ver bordet. Tittade r kanske inte rtt ord, det var bara
den allra hastigaste glimt, innan han fste blicken p sin tallrik igen. Men jag blev i alla fall
verraskad.
Har du haft ett barn ngon gng? frgade han.
Jag var helt ofrberedd p frgan och satte nstan teet i halsen. Jag satte lngsamt ifrn mig muggen
och frskte samla mig till ett svar.
Nej, sa jag. Jag ville, men det blev inte s.
Har du ngon mamma och pappa? Jag skakade p huvudet.
Nej, de dog fr lnge sen.
Ngon syster eller bror? Jag skakade p huvudet igen.
Nej, sa jag och tvekade ett gonblick.
Jag hade en bror, men jag frlorade honom, sa jag till sist.
Hur d?
Nr vra frldrar dog hamnade vi hos olika mnniskor. Och jag frlorade honom.
Det blev en utdragen paus.
Jag kan vara ditt barn. Och din bror, om du vill. Hans blick var envist fokuserad p den nu
tomma tallriken.
Kan du? sa jag, och det blev en viskning fr jag litade inte riktigt p min rst. Vet du, det skulle
vara det allra bsta som kunde hnda mig. Det allra, allra bsta.
Han nickade.
Och utan ngon ytterligare kommentar reste han sig, tog sin tallrik och gick ver till diskbnken dr
han satte ner den. S lmnade han kket.
Jag hrde honom borsta tnderna och hur han gick in i sitt lilla rum.
Efter en stund reste jag mig ocks och gick in i sovrummet, dr jag bjde mig ner och frsiktigt
knackade p vggen som skilde oss.
Det kom en frsiktig knackning till svar frn andra sidan.
Jag ville aldrig ha nn jvla unge!
Orden kommer ett i taget, och nstan som en viskning, och nd knns det som om de dnar
hgre n ngonting hon ngonsin hrt frut.
Hon sitter p kn framfr dockskpet. Golvet knns kallt mot benen och hon ryser till. Hon
tittar p de sm mnniskorna inne i huset: en mamma, en pappa och en liten flicka. Och en baby.
Hon har tnt belysningen i vardagsrummet och satt mamman vid pianot. Babyn ligger i sin vagga i
barnkammaren p vervningen och den lilla flickan sitter p golvet vid pianot. Hon har inte
riktigt bestmt var hon ska stta pappan och hon hller honom i handen nr hon pltsligt hr
Hans rst frn kket.
Din unge, det var jag med p. Det hade vi gjort upp. Men jag ville INTE ha en egen. ALDRIG!
Det hr frstr allting.
Hon har aldrig hrt Hans prata s dr. Det Hans sger r s hemskt och hon vill inte hra. Men
fast han inte hjer rsten s knns det som om han vrlar. Hon vill grta men det hr r s hemskt
att hon fr kmpa bara fr att kunna andas. Hon sitter alldeles kall och stel och kan inte gra ens
den allra minsta rrelse. Det sticker i fingertopparna och nr hon tittar ner p sina hnder ser
hon att hon brutit av pappan i sin knutna hand.
Mamma ska f en baby. Hon vet det fr mamma har berttat. Dagen innan kom mamma in i
Mariannes rum och satte sig p sngen. Hon tog upp en av kuddarna och kramade den mot sitt
brst.
Jag vntar barn, Marianne, sa mamma utan att titta p henne. Hon bara satt dr med kudden
i famnen och nacken bjd. Ingen av dem sa ngonting. Men sakta, sakta knde Marianne
ngonting mrkvrdigt hnda. Det var som om ngonting ljust och varmt brjade breda ut sig
inuti henne. Det skulle inte lngre vara bara hon. Det skulle komma att finnas en till. En syster.
Eller bror. De skulle vara tv, och hon skulle inte vara ensam.
Hon hade brjat le och tittat upp och mtt mammas blick. D slocknade leendet. Fr mamma
grt. Hon hll kudden hrt tryckt mot kroppen och jmrade sig medan hon vaggade fram och
tillbaka som om hon hade ont ngonstans. Det gick inte att frst. Hon kunde inte komma p
ngonting alls att gra. Eller sga. Hon stod bredvid sngen och vntade. Till slut strckte
mamma ut en hand och tog hennes i sin.
Du mste hjlpa mig Marianne, sa hon. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Marianne nickade. Hon log inte lngre, men vrmen och ljuset fanns fortfarande kvar inuti
henne.
Jag ska hjlpa dig, mamma, sa hon. Hon satte sig ner bredvid mamma och mammas hand
vilade i hennes kn. Hon ville att mamma skulle knna vrmen och lutade sig intill henne och lade
armarna om mammas midja. De satt s en lng stund.
Nu, nr hon sitter p golvet med ronen p helspnn fast hon inte vill hra, frsker hon hlla
kvar den stunden. Och hon hittar det igen, det varma ljuset, och hon vet att ingenting kan ta bort
det. Inte ens de dr hemska viskade orden.
Hon hr ytterdrren sl igen med en smll som ekar genom rummen en lng stund. Och s
frmr hon ntligen rra sig igen. Hon reser sig och gr sakta ut i hallen. Hon stannar p trskeln
till kket. Mamma sitter p en stol vid bordet med ansiktet vnt mot fnstret som om hon tittar ut.
Fast det r mitt p dagen har hon sin rosa morgonrock p sig. Hnderna ligger framfr henne p
bordet. Det r s hemskt tyst, och den tystnaden r mammas. Marianne r utanfr, tittar p.
Hon str dr i en evighet, balanserande barfota p trskeln.
S vnder mamma p huvudet och tittar p henne. Hon kan se att mamma har grtit nu ocks.
Hennes ena kind r alldeles rdflammig och hon stter upp handen ver den som om hon inte vill
att den ska synas, men sedan sjunker handen ner p bordet igen. De r som fastfrusna, mamma p
sin stol, Marianne p trskeln.
Men s tar hon ett frsta tvekande steg och gr sedan lngsamt tvrs ver golvet. Nr hon
kommer fram till kksbordet strcker mamma sakta ut armarna och drar henne till sig. Marianne
trycker ansiktet mot det mjuka rosa tyget och knner lukten av mammas parfym. Mamma lgger
lngsamt sina armar runt henne och det knns som om de blir en enda helhet. Mamma och
Marianne. Mamma vilar sin haka p Mariannes huvud. Hon kan knna trar droppa ner i hret.
Det kommer att bli en fin baby, mamma, sger hon tyst.
Mamma svarar inte, hon bara fortstter att hlla henne ttt intill sig.
Ja, Marianne, det kommer att bli en fin baby, sger hon efter en vldigt lng stund. Och du
kommer att hjlpa mig, eller hur?
Marianne trycker sig hrt mot mammas brst och hon kan knna mammas hjrta bulta. Hon vill
att det hr ska vara lnge. Hon hller andan och frsker att st alldeles stilla. Trycker sig ttt
intill. Hon vet att bara den allra minsta rrelse, det allra svagaste ljud kommer att gra slut p
det hr gonblicket.
Eftert blir ingenting ngonsin mer detsamma. Allt har frndrats, och det r som om ngonting
pltsligt har frt henne nrmare mamma. De r tillsammans, bara de tv, i den hr nya vrlden.
Inte fr att de vill det, utan fr att de mste. Det finns inte ngonting annat fr ngon av dem.
Men nu r det inte bara frmmande och ensamt dr i den stora lgenheten. Nu r det farligt
ocks.
Men nd, djupt drinne, br hon p den dr vrmen.
En syster. Eller en bror.
15.
Vi gled sakta in i en trivsam lunk, Ika och jag. Jag hmtade honom efter skolan varje dag och fr det
mesta gnade vi eftermiddagen t vrt projekt. Nr vi var hemma spelade han antingen piano eller lg
i sitt rum och lyssnade p musik. Jag hade kpt honom en liten portabel spelare, men han verkade
fredra min dator. Det gladde mig fr det innebar att vi kunde lyssna, om inte tillsammans, s i alla
fall samtidigt. Det kndes som om vi delade musiken.
Hans lxor var en klla till frustration. I alla fall fr mig. Jag hade trffat hans lrare frsta veckan
han bodde hos mig. Jag fick ett gott intryck av henne, men det hon hade att sga kndes litet
avvaktande och vagt, som om hon inte riktigt vill ta p sig sin del i Ikas utveckling. P ngot stt gick
jag drifrn med en knsla av att hon mest varit lttad. Som om hon var tacksam att Ika inte lngre var
bara hennes ansvar. Sjlv hade han inte uttryckt ngra knslor vad gllde skolan. Ungefr som med
maten han t verkade han acceptera allt med en sorts neutralt ointresse. Han verkade aldrig vilja
stanna hemma p morgnarna, men han verkade aldrig srskilt angelgen att komma ivg heller. Han
berttade aldrig spontant ngonting om vad som hnt under dagen, och svaren p mina frgor frblev
enstaviga.
Han var duktig p att rita. Inte figurativa saker, utan geometriska bilder. Han kunde rita med korrekt
perspektiv och med hpnadsvckande detaljrikedom. Men hans bilder var aldrig levande. De innehll
inte ngot kreativt element alls. Han hade ocks en nstan skrmmande frmga att lra sig saker
utantill. I alla fall vissa saker. Sdant med rytm. Men hr ocks verkade det saknas ngonting. Det var
aldrig som om han tog till sig innehllet, utan det verkade vara en rytm, helt enkelt.
Han verkade inte lyssna nr jag lste berttelser eller ngonting ur tidningen. Jag var osker p om
han sjlv egentligen kunde lsa. Han kunde bokstverna i alfabetet, det visste jag. Men om han kunde
ta till sig det budskap som fanns frborgat i ord och meningar var svrt att veta. Det var frst nr jag
en dag tog fram min gamla tummade sagobok, den enda godel som terstod frn min tidiga barndom,
som ngonting ndrades. Efter det att vi gjort om min garderob till ett rum t Ika hade jag ftt lov att
g igenom mina saker, och jag hade lngsamt arbetat mig igenom mina skp och ldor tills jag s
smningom kommit till bokhyllorna i vardagsrummet. Jag satt dr p kn p golvet och slog upp den
ntta boken. Jag lyfte den till ansiktet och drog in doften, lt handflatan smeka sidorna. Boken hade
naturligt slagits upp vid den saga som alltid fascinerat mig mest, Lasse i Rosengrd. Trots att
morfar brjade lsa den fr mig nr jag var riktigt liten hade han inte vjt fr det skrmmande. Men
jag hade alltid ftt sitta i hans kn nr han lste.
Dr satt jag nu p golvet, en medellders kvinna i ett hus p andra sidan jorden, men alla de
knslor som var fr evigt frenade med de sedan lnge undanstoppade orden skljde ver mig. Jag
lste och jag mindes. Jag mindes hur berttelsen skrmt mig, men ocks den absoluta tryggheten i
morfars famn.
Jag hade inte mrkt att Ika kommit in i rummet, men knde pltsligt att han stod intill mig.
Jag tittade upp.
Den hr boken har jag kvar frn nr jag var barn, sa jag och hll upp den med framsidan s Ika
kunde se.
Min morfar brukade lsa ur den fr mig.
Ika sa frsts ingenting, men han satte sig i soffan.
Vill du att jag ska lsa litet fr dig? frgade jag. Han svarade inte, men han drog sig litet t sidan
som om han gjorde plats fr mig bredvid sig. Inte ttt intill, men bredvid. Jag reste mig och satte mig
p lagom avstnd.
Och s brjade jag lsa fr honom. Det gick lngsamt, eftersom jag fick verstta frn svenska
vartefter. Men han verkade inte otlig utan satt alldeles stilla, nstan utan att blinka, tyckte jag. Som
vanligt var hans ansikte uttryckslst. Efter en stund var jag sjlv s inne i texten att jag glmde bort
allt annat. Nr jag tittade upp sg jag att Ika slagit armarna om sig sjlv och satt och vaggade fram och
tillbaka. Jag greps av en nstan obetvinglig lust att dra honom till mig, hlla honom i mina armar.
Ska jag sluta? frgade jag istllet. Tycker du att det r otckt?
Ika svarade inte, men han skakade p huvudet. Det var svrt att veta vad han menade.
Ls, sa han till sist. Och jag fortsatte.
Och farmor fick rtt. Fru Skrck lmnade aldrig Lasse i fred. Var gng Lasse gick genom
skogen, stod hon gmd n bakom en sten, n bakom en stam och lurade p honom. Aldrig fick han
riktigt sikte p henne, men han visste att hon fanns dr och att hon nr som helst kunde kasta sig
ver honom. n sen d? sger du. Han kunde vl ha bett henne draga s lngt vgen rcker och
lmna honom i fred! Ja, det kan tyckas, men fru Skrck r inte ngon vanlig fru hon r ett bland
de vrsta troll p jorden. Strre hjltar n Lasse i Rosengrd har hon jagat p flykten.
Jag slutade och stngde boken. Ika strckte ut handen efter den och jag rckte den till honom. Han
satt och fingrade p den stngda boken en stund, s ppnade han den och brjade blddra. Efter den
dr frsta lsningen blev sagan om Lasse hans favorit. Jag lste den gng p gng, det verkade som
om han aldrig ledsnade p den. Han lyssnade alltid lika uppmrksamt. I brjan frskte jag prata med
honom om sagan, men jag insg snabbt att han inte hade ngot intresse av det. Han ville bara hra mig
lsa berttelsen. S jag kunde inte veta hur han tolkade den. Om han associerade den med ngonting i
sitt eget liv. Som det var, kunde jag bara fortstta att lsa den.
Veckorna gick. Ett par mnader. Jag hrde inte ett ljud frn Lola. Jag hade ingen aning om var hon
fanns, men jag hade hrt att det var nya hyresgster i huset. Ika pratade aldrig om sin mormor. Jag
antar att vi bda hade vra skl fr att inte diskutera vr situation. Och till sist brjade jag tro att vi
skulle f vara ifred.
Det verkade som om Ika gjorde framsteg i skolan. Fr var gng jag talade med hans lrare lt hon
vnli- gare, varmare.
Ika visade ingen srskild entusiasm fr skolan nu heller och han pratade fortfarande aldrig om den
frivilligt. Hans svar p mina frgor var lika korta. Men p ngot stt knde jag nd att situationen
hade frbttrats. Eller i alla fall stabiliserats. Hemma ocks. Vi hade etablerat trivsamma vanor. Och
det kndes som om Ika var lika tillfreds som jag. Jag hade stunder d jag verflls av ngonting som
liknade en knsla av lycka. Det var som om vi s sakta hll p att bli en liten ovanlig familj.
Vrt projekt fortsatte att utvecklas. Det var fortfarande svrt fr mig att frestlla mig vad det var
vi skapade, men p ngot egendomligt stt var det som om Ika var mina gon. Det kndes som om jag
hade utvecklat en intuitiv knsla fr den id som fanns i hans huvud, och min frmga att placera
saker och ting p rtt plats verkade bli bttre dag fr dag. Det var som om jag knde vrt projekt,
snarare n sg det.
Jag hade levt nstan hela mitt liv utan att ha ansvar fr ngon annan n mig sjlv. Jag hade inte
upplevt smnlsa ntter fyllda av oro fr ngon annan. Aldrig behvt fasa fr en telefonsignal mitt i
natten. S den skarpa signalen som kom sent en natt vckte inga srskilda knslor. Om jag
verhuvudtaget knde ngonting, s var det en ltt irritation, eftersom jag antog att det mste vara en
felringning. Ngon som slagit fel nummer.
Men det var Lola.
Det tog ett gonblick innan jag knde igen hennes rst. Jag hll telefonen mot rat medan jag
trasslade mig ur lakanen och satte mig upp p sngkanten.
Jag mste ha tillbaka honom, sa hon utan ngon inledning.
Jag stelnade till. Jag knde hur jag blev iskall. Jag kmpade fr att dra andan.
Varfr? fick jag ur mig till sist.
Jag bara mste, sa hon.
Men brjade jag.
Hon avbrt mig direkt. Sa att hon behvde ha honom hos sig. Att myndigheterna kontaktat henne och
undrat var han hll hus. Att hon lpte risken att bli av med underhllet. Jag frgade var hon var, men
hon svarade inte. Hon bara upprepade att hon mste ha tillbaka Ika. Att hon ville ha honom fljande
dag.
Nej, viskade jag. Gr inte s hr mot honom. Han har precis brjat anpassa sig hr. Han gr
framsteg i skolan. Snlla Lola, gr inte s hr. Det mste finnas en annan lsning.
Men hon framhrdade och ingenting jag sa verkade n fram. Hon skulle komma och hmta honom
fljande dag. Och med det lade hon p.
Jag satt med telefonen i handen, lamslagen.
S frskte jag ringa hennes mobil, men fick besked att numret inte lngre fanns.
Jag antar att jag borde ha insett att det hr skulle hnda. Ingenting hade ju ordnats ordentligt. Jag
hade avsiktligt ltit inte bara mig sjlv, utan vad vrre var ocks Ika, utveckla en falsk knsla av
trygghet. Dag fr dag hade det blivit allt lttare att inbilla sig att vi var skra. Att vr tillvaro
permanentats.
Jag satt p sngen och stirrade in i mrkret.
D hrde jag pianot. Ika spelade. Jag knde inte igen musiken. Det var ett konstigt stycke, inte likt
ngonting jag hrt honom spela tidigare. Det var en enkel, barnslig melodi och han spelade lngsamt.
Lngsamt, men med skrpa och intensitet. Smrta. Jag satt kvar dr jag var och lyssnade. Jag grt inte,
men jag fylldes av en knsla av ohygglig hjlplshet. En grnsls sorg ver min ofrmga att pverka
hndelsernas gng. Och i all sin fasansfullhet var knslorna bara alltfr vlbekanta.
Nr han slutade spela blev det spklikt tyst, som om det inte lngre fanns ngonting levande i huset.
Jag reste mig och gick sakta ut i vardagsrummet.
Ika satt vid pianot. Rummet var mrkt och jag kunde bara precis urskilja honom i det svaga
mnskenet som lyste in genom fnstret bakom honom. Jag gick fram och satte mig ner bredvid honom
p pianostolen. Han rrde sig inte och fr ett gonblick snuddade vra kroppar vid varann. Han
tittade inte upp.
Hrde du telefonen? frgade jag. Jag hll mina hnder mellan mina knn fr att motst varje
impuls att hlla om honom.
Han nickade.
Det var din mormor som ringde. Han svarade inte.
Hon sa att hon vill att du kommer tillbaka. Jag skte frtvivlat efter de rtta orden.
Vill du det?
Han sa ingenting och jag kunde inte se hans ansikte. Men jag sg spren av trar glittra p hans bara
brst.
Jag knt mina hnder hrt. Och kmpade fr att inte tappa kontrollen ver min rst.
Jag ska fundera ut ngonting, sa jag. Jag ska fundera ut ngonting, upprepade jag och nickade
fr mig sjlv. Frskte intala mig sjlv lika mycket som Ika att det fanns ngonting jag kunde gra.
Mormor har problem, men vi ska hitta p ett annat stt att lsa dem, sa jag. Vi ska prata med henne
imorgon. Var inte orolig. Ingen kommer att ta dig hrifrn om du inte vill det.
Ika gled av stolen och jag strckte ut en hand fr att frska ta hans, men han var redan utom
rckhll. Han lmnade ljudlst rummet. Jag hrde honom g in i sitt lilla krypin och dra fr gardinen.
Jag satt kvar p pallen en stund. Jag knde mig som bedvad, ofrmgen att rra mig eller tnka
klart. Tnka verhuvudtaget. Fr frsta gngen i mitt vuxna liv vervldigades jag av en intensiv
lngtan efter ngon som kunde hjlpa mig. Till sist gick jag ver till soffan, svepte in mig i en filt och
lade mig ner. Jag stirrade in i mrkret tills det lngsamt brjade upplsas.
Och jag insg att den nya dagen hade brjat.
Hon r inte lngre en liten flicka. Det knns som om hon blivit ngon helt annan. Hon r snart nio
r och hon r alldeles ensam. Hon mste lra sig att leva s hr. Hon frstr inte hur det ska g
till, men det r alldeles ndvndigt. Det finns inget annat stt. Det r lttare nr hon inte lngre
r Marianne. Nr hon inte lngre har ngot att frlora.
Ingen frgade henne om ngonting. Alla var snlla. De sg snlla ut. De sa snlla saker. nd
tog de allt ifrn henne. De tittade ver huvudet p henne. P varann, inte p henne. Viskade
bakom hennes rygg. Pratade om henne som om de visste. Men de visste inte ngonting alls.
Nu nr hon inte r Marianne r det tomt inuti henne och ingenting kan gra ont lngre. Hon r
alldeles ny och hon har ingenting alls att sga. Och hon r helt ensam.
Det kommer att bli s bra ska du se. Du ska f komma till din morbror. Och din bror till en
snll familj som kommer att lska honom och ta vl hand om honom, sa de till henne.
Men de visste ju ingenting. De visste inte hur varm han ville ha sin vlling. Hur han tyckte om
att bli pillad i nacken just innan han somnade. Han skulle vara rdd, lika rdd som Marianne. Och
lika ensam.
Men den hon r nu r inte lngre det minsta rdd. Och hon vill vara ensam.
Det knns lttare nu. Den gamla Marianne var s ledsen. Och hon fortsatte att hoppas. Hon
lngtade. Det gr inte den hr nya Marianne. Nej, hon vet att det inte finns ngonting som ngon
kan ta ifrn henne nu. Fr hon har ingenting. Och hon vet ingenting.
Hon r absolut sker p att hon aldrig sett honom frut. Tanten med kort rtt hr som str
bredvid henne, lite fr nra, som om hon vill att de ska se ut som om de hr ihop, sger: Det hr
r din morbror, Marianne. Hon vill inte hra ihop med den hr tanten s hon tar ett litet steg t
sidan. D lgger tanten handen p hennes axel. Kanske tanten r rdd att hon ska smita ivg.
Varfr skulle hon gra det? Och vart skulle hon ta vgen?
Hon har ingenstans att ta vgen. Och det finns ingen som kan hjlpa henne.
P vgen hit vnde sig tanten mot henne i bilen och tittade p henne med samma hopplst snlla
uttryck som alla de andra. Glatt, men nd s ledset.
Det blir vl fint att f vara hos ngon frn din familj? sa tanten och klappade henne p
handen p stet mellan dem. Hon bjde sig s ttt intill att hon kunde knna tantens andedrkt, s
hon vred p huvudet och tittade ut genom bilfnstret. Och hon svarade inte. Vad skulle hon sga?
Fr den hr mannen r inte hennes familj. Hon har ingen familj. Det hr r en frmmande
mnniska och han betyder ingenting fr henne. Och hon tycker det ser ut som om han tnker
samma sak. Men dr str de, mitt emot varann. Och hon knner att hon tycker litet synd om
honom. Sjlv behver hon ingen som tycker synd om henne, och det ser inte ut som om han gr det
heller. Han tittar inte ordentligt p henne, utan p tanten, som ler och ler. Som om hon tror att det
ska hjlpa.
Det hr r lilla Marianne, sger tanten.
Jag heter inte det lngre, sger hon tyst. Och s litet hgre, en gng till.
Jag r inte Marianne lngre.
Tanten ler oskert, men hon sger ingenting. Alla str tysta.
Nr hon tittar upp p mannen kan hon inte se ngonting som hon knner igen. Han r inte lik
ngon som hon sett. Inte lik hennes mamma. Och inte lik morfar.
Men tanten sger att han r hennes morbror. Mammas bror. Om det stmmer, kan hon inte
frst varfr hon aldrig hrt ngonting om honom. Aldrig sett ett enda foto. Kanske r det lgn
alltihop, fr att f henne att g med p det de bestmt. F det att knnas bttre. De vet inte att det
inte finns ngonting som kan f henne att m bttre.
Precis d tittar han ner p henne och lgger sin hand p hennes huvud fr frsta gngen.
Alldeles ltt, och utan att sga ngonting. Och p ngot stt frstr hon att det r allt han frmr
att gra. Och det rcker. Det mste rcka.
Han heter Karl-Gran, men det kommer att ta henne ett bra tag att f veta det. Alla kallar
honom KG. Och tanten kallar honom herr Gustafsson. Det knns konstigt att st hr framfr
mammas bror. Var har han varit alla dessa r? Hon kan inte komma ihg att morfar ngonsin
talade om honom. Eller mamma. Utom den enda gngen. Nr Daniel fddes. Nr mamma kom hem
frn sjukhuset med Daniel i famnen.
Mamma gick in i kket med honom och satte sig ner p en stol. S tittade hon upp p Marianne
dr hon stod p trskeln, och nickade t henne att komma nrmare. S vek hon undan filten och de
tittade bda p det lilla ansiktet dr inne.
Men hon vill inte tnka p det dr nu. Vill inte alls veta av det. Hon vet inte lngre hur det
kndes. Den dr vrmen som fyllde hela Marianne d, den vet hon ingenting om nu. Det r som om
hon aldrig knt den, aldrig stuckit in handen och knt de sm fingrarna ta tag i hennes pekfinger.
Och hon kan inte lngre minnas hur det var att vara s lycklig att hon nstan mste grta. Nu har
hon ingen aning om hur det knns att vara s dr lycklig, och sedan titta upp p mamma och se att
hon grter. Men inte av lycka, utan p riktigt. Och s hra henne brja prata. Nu slipper hon veta
hur svrt det r att vara bde lycklig och olycklig p samma gng. Hon vet ingenting, minns
ingenting.
Det hr r din bror Daniel, Marianne, sa mamma. Det lter ju inte alls sorgligt, men nr
mamma sa det lt det s sorgligt att det svalde hela gldjen.
Kom alltid ihg att du har en bror. Och hjlp mig att ta hand om honom.
Den som hon r nu kan inte frst det. Hon kan inte frst hur det var nr mamma tog
Mariannes andra hand och lade den p Daniels lilla brst. Hur man kunde knna hans snabba
hjrtslag under handflatan.
lska honom om du kan, Marianne. Och hll dig nra honom. Eller hll honom nra dig. Det
gjorde inte jag, och jag tror att mitt liv kanske skulle ha blivit annorlunda om jag hade gjort det.
Men jag lt min bror frsvinna ur mitt liv. Nr min mamma lmnade oss och tog honom med sig,
d lt jag honom frsvinna. Och till slut hade jag ingen alls.
Det var det enda. Aldrig mer skulle mamma prata om sin bror. Och Marianne frgade aldrig
heller. Det r ju inte s ltt att frst. Men det blev aldrig mer ngon sdan stund. Och Marianne
hade inte gnat honom en enda tanke. Hon visste inte ens vad han hette. Eller var han fanns. Om
han levde. Hon bara lagrade det mamma berttat bland den massa av obegripliga uppgifter som
aldrig kom till ytan igen. Mamma hade en bror. Han hade p ngot stt frsvunnit.
Den gamla Marianne hade bara tid fr sin egen bror.
Nu, dremot, har hon inte lngre ngon bror. Och hon r inte intresserad av ngonting alls.
Hon vill inte veta ngonting alls.
Men hr str hennes morbror, rakt framfr henne. Det gr inte att gra ngonting t det. Eller
lta bli att se honom.
Det r meningen att hon ska flja med honom.
Han bjer sig inte ner fr att ge henne en kram, eller ens ta henne i handen. Det knns sknt.
Han ler inte heller. Och det r bra det med, fr det finns ju verkligen ingenting alls att le t. Han
lgger sin hand ltt p hennes huvud en andra gng. Det r allt.
S gr de.
Hon kan inte veta d att hon kommer att lra sig att lska den hr mannen. Och frst att han
p sitt stt lskar henne. Det kommer att ta sin tid, som det gr med sdant som ska bli till ur
ingenting. En dag kommer hon att srja honom djupt nr han gr bort. Hr och nu kan hon inte
ens frst att hon ngonsin kommer att knna ngonting alls.
Men hon fljer med honom. Den hr nya flickan, som inte lngre r Marianne, gr bredvid den
lnga mannen som hon inte knner alls. De pratar inte. Vad skulle de prata om nr de inte knner
varann? De r tv frmlingar som tussats ihop av andra. S de gr bredvid varann, tysta.
De ska flyga till London, fr det r dr han bor. Hon har aldrig flugit tidigare och pltsligt
knner hon hur det drar ihop sig i magen. Tnk om hon blir sjuk! Krks ver sig sjlv och andra.
Hon kan inte frklara fr honom, eller be honom om hjlp. Det gr bara inte. Fr frsta gngen
sedan hon blev den hr nya flickan knner hon trarna brnna. Men hon grter inte.
Och att flyga r inte alls som att ka bil eller bt. Allt gr bra.
De har fortfarande ingenting att sga varann. Eller kanske har de fr mycket inom sig, bda
tv. Sdant som det r omjligt att dela med ngon man inte knner. S de sitter tysta bredvid
varann hela resan.
KG har ingen fru, men han har Brian, och han str och vntar p flygplatsen nr de kommer
fram. Brian r inte alls s lng som KG och frst ser det ut som om han inte har ngot hr. Men
nr de kommer nrmare syns det att det r avrakat s att det bara r som en svag skugga. Han
vinkar nr han fr syn p dem och nr hon tittar upp p KG mrker hon att han ser glad ut. Det r
frsta gngen hon ser honom le och han ser helt annorlunda ut. Det r som om ansiktet varit
alldeles stelfruset frut och just har tinat upp nu. Nr han knner att hon tittar p honom blir
ansiktet stelt igen. Men han r skr om kinderna, och hon tror inte han tnkt sig att hon skulle se
det dr leendet. S hon slnger bort det direkt. Det r sdant hon kan gra nu. Gra sig av med
allting som r svrt eller obekvmt. Lsa in det.
Dr str Brian, sger KG.
Nr de kommer fram strcker Brian ut armarna som om han tnkt krama om KG. Sedan ser det
ut som om han inte riktigt vet var han ska gra av armarna. I stllet lgger han ena handen p
KG:s axel och sedan frsiktigt den andra p hennes.
S sger han ngonting som hon inte frstr. Hon hr ju att det r engelska, men det r allt.
Brian sger att han hoppas att du knner dig vlkommen. Han hoppas att du ska trivas hos
, sger KG. Varfr ser han s besvrad ut? undrar hon. Men s tittar han p Brian och lgger sin
egen hand ovanp Brians som fortfarande ligger p KG:s axel. Och nu ler han igen, och allt knns
litet lttare.
Bde Brian och jag hoppas att du ska trivas hr. Hos oss. S lgger han handen p hennes
huvud ett gonblick.
Brian stter sig ner p huk framfr henne s att deras ansikten r mitt emot varann, och s
strcker han ut sin hand. Han ler, men det r inte det dr sorgliga leendet. Det hr r ett bra
leende. S hon tar hans utstrckta hand. Han drar henne intill sig och lyfter upp henne. Fast hon
r nstan nio r s lyfter han henne i sina armar. Och hon lter honom gra det. Hon tar inte om
honom, men hon stretar inte emot heller. Och nr hon tittar p KG ser hon att han ser glad ut.
Lttad, ser det ut som. Som om Brian gr det lttare fr honom. Hon tittar p dem bda tv och
hon knner lukten av Brians parfym.
Och nu blir det svrt. Hon r rdd att hon ska brja grta dr, mitt p flygplatsen, bland alla
mnniskor. Hon kmpar med trarna, och fast det r s svrt knns det rtt. Det r rtt att det ska
vara svrt. Det hr r hennes straff. S hr ska det vara. Under ett litet gonblick hade hon glmt
bort sig. Hon hade knt lukten av Brians parfym och sett p KG och lngtat. Hon hade velat luta
sig mot Brians brst, sl armarna om hans hals. Grta. Det fr hon inte gra. Det r inte tillltet.
Och nr hon tnker s, ja, d frsvinner trarna. Det r sknt att inte lngre vara Marianne. Fr
hon behver inte knna ngonting. Behver inte vara ledsen. Och hon kan inte heller vara glad.
Hon kan inte bertta ngonting, eftersom hon ingenting vet och ingenting minns. S hon behver
inte vara orolig lngre. Hon kommer inte att brja grta. Och hon kommer inte att bertta.
Ingen frgade henne d, nr hon var Marianne och skulle ha kunnat frklara vad som hnt. Nu
r det fr sent. Nu r hon en annan och hon vet ingenting. Och nr det blir svrt, nr det hnder
svra saker, ja, d r det hennes straff. Och det knns bra. Det gr henne starkare. Det r
ingenting att vara rdd fr. Det r bara som det ska vara. Hon vet alldeles skert att hon aldrig
kommer att kunna dela det dr svraste med ngon annan. Inte med de hr tv heller, hur snlla
de n r. Och hon bestmmer sig fr att inte prata alls. Inte frrn hon lrt sig prata p engelska.
Det kommer att gra det lttare. Det blir som att brja p ngot nytt. Ett annat liv. P engelska.
Det blir som en mur mellan det som var fre och det som brjar nu, och ingenting kan lcka genom
den muren. P engelska kan hon vara hr. Med KG och Brian.
Det r Brian som kr. Hon ser hans kala huvud ovanfr nackstdet, men frn bakstet dr hon
sitter kan hon inte se hans ansikte. Mest tittar han rakt fram. Han vnder inte p huvudet, men d
och d pekar han p ngonting utanfr och sger ngot som KG sedan sger p svenska. Sjlv
sger hon ingenting,
Tiden gr lngsamt. Eller tiden gr inte alls. Det r som om de sitter dr i bilen och det kanske
kommer att vara fr evigt. Men det r en sorts straff det med. S det gr ingenting. Bakstet r
brett och det mjuka ldret luktar konstigt. Baksidan p benen klibbar fast och hon mr litet illa.
Inte som om hon behver krkas, bara litet grann.
Tanten i Stockholm frskte bertta hur det skulle bli. Vad visste hon om det? Och vad spelade
det fr roll? Doktorerna ville veta vad hon tnkte. Men hon tnkte ingenting alls. Fr hon var som
dd. Hon var ingenting. De frgade om hon var rdd och ngslig. De frstod ingenting alls, alla
de dr doktorerna. Hur skulle hon kunna vara rdd och ngslig? Varfr skulle hon vara det? Nr
det allra vrsta redan hnt? Hon var inte ett enda dugg rdd. Hon var ingenting, det kndes
ingenting nu. Fr allt hade tagit slut. Med sina snlla, sorgliga leenden hade de suttit dr och
tittat p henne med huvudena p sned. Som om de frvntade sig ngonting av henne. Begrep de
inte att hon inte hade ngonting att ge dem?
Nr de berttade att hon skulle f flytta till sin morbror i London hade hon inga frgor alls. Det
betydde ingenting. Hon skulle gra som de sa, det hade ingen betydelse. Ingenting hade ngon
betydelse lngre. De kunde skicka henne vartsomhelst, sga t henne att gra vadsomhelst. Hon
hade ingen vilja. Hon ville ingenting.
Fr de hade tagit Daniel ifrn henne.
Det var hennes straff. Hon var sker p det nu. Och hon frtjnade det. Det som hon gjort var
fr hemskt fr att ngonsin kunna nmnas.
Det var drfr ingen stllde de rtta frgorna. Inte ens nr de just hade hittat dem, Daniel och
Marianne.
Frst var det tant Andersson.
Marianne lg kvar dr i spjlsngen med Daniel tryckt mot sig. Fast hon hrde hur tant
Andersson skrek drute. Hrde hur hon rusade ut i trappen och ringde p hos grannarna. Hur det
smllde i drrarna och folk brjade springa in och ut. Hela tiden lg hon kvar dr.
Hon tittade inte upp ens nr tant Andersson kom in och satte sig p huk och strckte in handen
och strk Marianne ver hret. I stllet borrade hon in ansiktet i Daniels rygg. Fr hon ville inte
se hur tant Andersson sg ut. Hon hrde ju att hon grt. Tant Andersson grt och det var det
sorgligaste Marianne ngonsin hrt. Fr tant Andersson borde inte grta, inte hon. Det var
hemskt att behva hra det. Nr Daniel brjade rra p sig bjde tant Andersson sig ver sngen
och strckte ner hnderna och lossade frsiktigt Mariannes armar. S lyfte hon upp Daniel och
gick ut med honom.
Det hjlpte inte att Marianne skrek och skrek. Nr tant Andersson kom tillbaka var Daniel
borta. Och nu bjde hon sig ner och lyfte upp Marianne. Hon hll henne i sina armar och satte sig
i ftljen vid fnstret och vaggade Marianne. Marianne krp ihop tills hon var liten. Ett litet, litet
barn. Hon grt och det gjorde tant Andersson ocks samtidigt som hon nynnade och vyssjade.
Men det hjlpte ju inte. Ingenting, ingenting alls kunde hjlpa.
Och sedan nr de hmtade henne, alla de dr mnniskorna med sina sorgliga sm leenden, d
slutade hon att grta. Sedan slutade hon att prata ocks. Fr det hjlpte inte heller. De hade tagit
Daniel och det kunde ingenting gra ngot t. Hon grt nr de tog hennes nattlinne dr det fanns
litet Daniel kvar. Sedan hade hon inga fler trar.
Hon hade ingenting. Det fanns ingenting kvar, inte ens Marianne sjlv.
Och eftersom ingen pratat om den dr natten s kndes det som om den vxte och blev allt
strre fr varje dag som gick. Till slut fanns det bara den. Den tckte allting och gjorde det
omjligt att se ngonting annat ordentligt. Gjorde det omjligt att knna ngonting. Vad hon n
sg, vad hon n hrde, s kom det genom den dr natten. Och allting omkring henne kndes
avlgset och oviktigt. Frst hade hon hoppats att ngon skulle frga de rtta frgorna. Att hon
skulle f bertta. Hon hade hoppats det s som en som hller p att drunkna hoppas. Att ngon
skulle se henne. Hjlpa henne. Plocka upp henne. Frst. Och hjlpa henne att frst. Hjlpa
henne att brja andas igen. Men ingen frgade ngonting. De bara log sin sorgsna leenden, med
huvudena litet p sned. De klappade henne p kinden. Lovade att allting skulle bli bra. Men hur
skulle det kunna bli det? Den enda frgan hon fick var hur det kndes inne i henne. Och det var ju
fel frga. Den frgan fanns det inget svar p.
De lovade att allt skulle bli bra igen. Det gr folk nr de vet att det r omjligt.
Till sist kndes det som att de kanske inte ville veta. Att det var s vedervrdigt det hon gjort att
ingen kunde frm sig att prata om det. Att det hon hade inom sig var lika ckligt som krks. Och
att ingen ville komma i nrheten av det, det kunde man ju begripa. Nej, det var hennes, alldeles
hennes eget, och hon mste hlla det inom sig. Ingen sa ngonsin ett ord om det som fyllde hela
henne. D, nr hon fortfarande var Marianne, var det allt som fanns inuti henne. P dagarna, och
p ntterna, i drmmarna. Hela tiden. Men omkring henne var det alldeles tyst. Alla tittade bort.
Och nr de tittade p henne log de, fast det ju inte kunde finnas ngonting som man skulle vilja le
t. S det fanns inget hopp, det frstod hon ju.
Sedan, nr hon inte lngre var Marianne, var det som om hon hade drunknat och sedan kommit
tillbaka alldeles tom.
Ingen, ingen kunde sga vart Daniel tagit vgen. Allt skulle bli bra, sa de. Men hur skulle det
ngonsin kunna bli bra? Nr hon inte hade Daniel? Nr han inte hade Marianne?
Hur skulle ngonting ngonsin kunna bli bra?
Men nu har hon inte lngre ngra frgor. Fr hon bryr sig inte. Hon vill ingenting veta.
Hon tittar ut genom bilfnstret, men hon kan bara se hustak och trdkronor skymta frbi mellan
pelare av gr cement. Nu mr hon verkligen illa, det r ngonting inuti henne henne som vill ut.
Och resten av resan gr t till att frska hlla emot. Men till sist somnar hon.
Hon vaknar nr Brian lyfter ut henne ur bilen. Marianne, sger han tyst. Och hon vet att hon
har kommit hem.
Men nr Brian sger hennes namn lter det inte alls som Marianne. Det lter annorlunda och
nytt. Det lter som Marion. Hon lyssnar till det och hon tycker om det, tar det till sig. Marianne
stnger hon in, lngt, lngt drinne. Och nu knns det lttare, som om hon ftt lgga ifrn sig
ngonting som hon burit p lnge, ngot som gjort ont och skavt. Hon tnker att det kanske ska g
att leva hr. P engelska. Och vara Marion. Att det mste g, p ngot stt. En dag i taget. Och
Marion lgger frsiktigt ena armen om Brians hals medan de gr uppfr trapporna till ett stort
vitt hus.
Det r inte frrn sent den kvllen nr hon ligger i en frmmande sng och lyssnar till
frmmande ljud som hon vnder sig om p mage och begraver ansiktet i kudden och ntligen
grter.
Fr sin bror. Och fr sig sjlv. Den som hon var nr hon var Marianne.
Men det var kronologisk ordning jag var ute efter. Och jag insg att ven nr jag halvsov gjorde min
hjrna sina val. Hoppade ver de svraste bilderna. Som om de fortfarande var fr svra att uthrda.
Morgonen var ljus och klar. Ljuset fldade in i rummet med en skrpa som avsljade allt.
Jag var tvungen att ta itu med min dag.
16.
Jag visste att han inte var kvar i huset. Var det jag som ftt honom att ge sig ivg? Eller var det min
maktlshet som tvingat ivg honom?
Klockan var litet ver sex. Jag stod dr i kket och vntade p att vattnet skulle koka upp och
stirrade ut genom fnstret. Det blste redan en byig vind och de tunna molnen var spnda ver himlen
som gasvv. Havet sg grtt och ogenomtrngligt ut i det sneda ljuset.
Jag smuttade p det heta teet och hll blicken kvar p utsikten.
Jag hade ingen aning om vad jag skulle ta mig till.
S ppnade jag ytterdrren och gick ut och satte mig p verandan. Msar skrek gllt hgt ovanfr.
De gled frstrtt fram ver himlen, men ljudet var skarpt och genomtrngande, som om det varnade
fr en nra frestende katastrof.
Jag reste mig och gick tillbaka in igen. Och s ringde jag till George.
Han svarade nstan omedelbart och jag kom av mig innan jag ens brjat. Sedan fick jag ntligen
fram ngra osammanhngande meningar. Han stoppade mig snabbt.
Kom ver till mig, det r lttare att prata ansikte mot ansikte.
Nr jag ngra minuter senare krde in p grdsplanen stod han redan och vntade ute p
frstutrappen. P vgen hade jag insett hur tidigt det var, och nr jag klivit ur bilen och nrmade mig
tittade jag oroligt efter tecken p att han var irriterad ver att ha blivit vckt. Men allt jag noterade
var att han var vt i hret och att han hade knppt skjortan fel. Med ett litet leende steg han t sidan
och tecknade t mig att stiga in.
Trots att jag var s upptagen av mina tankar frstod jag att jag mste ha gjort mig en frestllning
om hur hans hem skulle se ut eftersom jag blev litet frvnad nr jag sg det. Det kndes p ngot stt
som om det inte hrde hemma i sin omgivning. Huset verraskade mig och nd kndes det bekant.
Hemvant och p ngot stt trsterikt. Som om jag klivit in i en annan, tryggare vrld.
Jag fljde George in i kket och satte mig p stolen som han dragit ut. Jag tackade ja till en kopp
kaffe och tittade p hans rygg medan han gjorde i ordning det. Han rrde sig utan brdska, skert och
med precision. Och kaffet var starkt och gott.
Jag skte efter ord fr att frska bertta varfr jag kommit. Men s insg jag att jag sjlv inte
riktigt visste varfr. Jag visste inte varfr jag var dr, och inte vad det var jag frvntade mig att han
skulle kunna gra.
Till sist blev det han som frst sa ngonting.
Vi tar det ett steg i taget, sa han. Du sa att han frsvunnit.
Jag nickade.
Ja, han hrde nr hans mormor ringde igr natt. Och jag vet att han blev vldigt upprrd. Han grt.
Jag har aldrig sett honom grta frut. Och jag lovade honom att hitta ett stt att frhindra att hon tar
honom tillbaka. Att jag skulle fundera ut ngonting.
Jag tittade upp p George och fr frsta gngen sg jag hur han sg ut. Tills nu hade han bara varit
en helhet. Min granne George, ett med den bil han krde, det hus han bodde i, den mark han gde. Men
hr i det bleka morgonljuset blev de enskilda ansiktsdragen pltsligt alldeles tydliga. Bruna gon med
en gul strimma nra pupillen. En lng vlvd nsa. Bred panna med tydliga horisontella rynkor. Grtt
kortklippt hr som sg ut att brja glesna p hjssan. Hnderna som lg p bordet framfr honom var
stora, men de sg nd inte ut som en bondes hnder. Fingrarna var lnga och naglarna prydliga och
de glnste vita mot den mrkare huden.
Men nr man inte ens sjlv tror p det man sger lter man inte srskilt vertygande, eller hur? Jag
har ingen aning om vad jag ska ta mig till. Och hans mormor tnker hmta honom idag!
George knppte hnderna och tittade ner p dem ett gonblick.
Du behver inte oroa dig fr pojken fr gonblicket, sa han sakta.
Och nr han tittade upp log han visserligen inte, men det kndes s.
Du frstr vad jag menar, eller hur?
Jag nickade. Ika var i trygghet. George visste var han var.
Jag tnkte att det kanske rcker att du bara vet att han r i skerhet, sa han och jag nickade igen.
Om hon dyker upp idag r det kanske bra att du inte vet var han r.
Jag frstod hur han tnkte och rrdes av hans omsorg.
Det r den lngsiktiga lsningen vi behver fundera p, fortsatte han. Du mste kontakta
myndigheterna.
Jag nickade terigen, fr han sa precis det som jag sjlv kommit fram till. Som jag egentligen vetat
hela tiden.
Jag noterade att han sa vi.
Lt mig ringa ett samtal och se om jag kan ordna s att du fr tid fr ett mte s fort som mjligt.
Klockan hade inte ens hunnit bli sju, s jag blev verraskad nr han reste sig direkt och tog sin
mobil frn kksbnken dr den legat p laddning. Han gick sakta ut ur kket medan han knappade in
ett nummer och jag hrde honom sedan prata frn rummet intill, utan att kunna urskilja vad han sa. Det
tog en bra stund. Jag sg mig omkring i det genersa kket. Det var vlutrustat och hemtrevligt. Inte ett
ungkarlskk, precis. Jag kunde se att det inte var nytt, men allt var i gott skick och gav ett gediget och
vlsktt intryck. Och pltsligt insg jag hur illa utrustat och missktt mitt eget kk var.
D kom George tillbaka.
Han slog sig ner igen och lade ifrn sig mobilen p bordet.
Du har ett mte imorgon bitti. I Hamilton, p CYF:s regionalkontor. Jag skriver ner det t dig, sa
han. Du kommer att trffa regionchefen.
Fantastiskt att det gick att ordna s snabbt, sa jag.
Och s hr tidigt p morgonen, klockan r ju inte ens sju.
Till min stora frvning sg jag hur han rodnade.
Ja, sa han och drog p det. S harklade han sig.
Regionchefen r en bekant, sa han. Sen lngt tillbaka.
Fantastiskt, hursomhelst, sa jag. Jag r otroligt tacksam.
Det blir ju ingen ltt process, det antar jag att du vet, sa han. Det ska mycket till fr att hindra att
mormodern fr tillbaka honom, om det nu r det hon vill. Och ven om hon blir frntagen vrdnaden
blir det en lng utredning. Och en osker utgng, om det nu r s att du vill frska f vrdnaden.
Jag begriper det, sa jag. Och jag inser att jag borde agerat annorlunda frn brjan. Rapporterat
vad jag sett direkt. Men jag kunde bara inte lta honom stanna dr en enda dag till.
Vi fr ta ett steg i taget, sa han och reste sig. Han hmtade block och penna och skrev ner
uppgifterna fr nsta dags mte.
Som sagt, du behver inte oroa dig fr Ika just nu i alla fall, sa han och gav mig lappen.
Jag reste mig och vi stod mitt emot varann ett gonblick.
Hur dags kommer hon? frgade han.
Ingen aning. Hon sa ingen tid och jag kan inte n henne. Det mobilnummer hon gav mig tidigare
fungerar inte lngre.
Sg till om du behver mig. Jag r hr hela dagen. Bara ngra minuter bort.
Tack. Fr allt. Och nr jag sa det knde jag hur en oerhrd trtthet fll ver mig. Som om jag
ntligen hade tilltit mig att knna efter hur utmattad jag var. Och jag insg hur jag tagit till mig att han
sagt vi igen. Vi fr ta ett steg i taget.
Jag strckte ut handen och upprepade mitt tack. George tog min hand i sin och hll om den med
bda sina.
Och med det skildes vi t.
Nr jag var tillbaka i mitt hus kndes det nnu tommare, som om det vore helt vergivet. Som om
ingen egentligen bodde dr. Och jag sg det tydligare n ngonsin tidigare. Jag sg hur sjabbigt det
var. Hur ntt och avskavt. Fyllt med freml som lg eller stod dr de rkat hamna. Pltsligt kunde
jag distansera mig frn det, som om det inte hade ngonting med mig att gra, och jag iakttog det
objektivt. Jag insg att jag aldrig gjort ngon anstrngning fr att skapa ett vackert eller vlkomnande
hem dr. Det var bara en plats att sova p, och det hade alldeles tydligt ngonting vergivet ver sig.
Det saknade helt hemknsla.
Insikten gjorde mig mrkligt nedstmd. Hur kunde jag ha undgtt att se att det var s hr det sg ut?
Jag hade ju bott hr i ver femton r. Hur kunde det komma sig att det var frst nu jag sg hur det
faktiskt sg ut?
Det r mrkligt hur ven de mest onaturliga tillstnd kan bli normala. Man lr sig leva med svr
smrta, till exempel. Det som frst tedde sig outhrdligt blir den enda verklighet man har. Och man
anpassar sig. Glmmer hur det kndes tidigare.
Det hr var inte ett hem, det var en tillflykt. Det enkla, dsliga huset hade blivit en plats dr jag
lngsamt lrt mig leva med min smrta. Den enda plats dr smrtan var hanterbar. Och dr minnena
inte trngde sig p. Jag kunde hantera dem hr. Huset hade inget samband med ngonting annat i mitt
liv. Jag hade inte tagit med mig ngonting hit.
Sjlva platsen var en annan sak. Jag hade valt den just fr att den var s oupplsligt frenad med
minnen. Ett minne, det allra vrdefullaste. Men sjlva huset var neutralt. Det begrde ingenting av
mig. Jag fick vrda mina minnen ifred dr. Och lnge hade det varit ndvndigt fr min verlevnad.
Min snigelsncka. En del av mig sjlv. Jag hade tnkt p det som evigt, och livet utan det som
omjligt.
Jag kunde inte lngre minnas om jag haft ngra tankar eller planer betrffande huset. Jag tror att jag
helt enkelt krp in i min sncka fr att verleva. Jag vet inte om jag ens hade ngon frestllning om
vilken tidshorisont det rrde sig om. Det var ett desperat behov som drev mig.
S gick ren. Kanske jag innerst inne hade tnkt att det rrde sig om ett tillflligt arrangemang. Tills
jag kunde mta vrlden igen. Eller s kanske jag redan frn brjan tnkt p det som slutgiltigt, och ett
liv utan det som omjligt. Hursomhelst, s permanentades det som kommit till i desperation. Det
faktum att det var s isolerat hade ocks varit en garanti fr att ingenting ngonsin skulle stra mitt liv.
Att jag skulle f vara ifred i den skra tillvaro som jag s smningom byggde upp. S som det r med
sdant som man skjuter upp till senare, hade jag helt enkelt vant mig vid att ha det som det var.
Ofrdigt och frsummat. Jag hade lmnat allt s som det var nr jag frst fann det, och slutat bry mig.
Jag hade inte trott att jag ngonsin skulle ha anledning att se det genom ngon annans gon.
Men hr satt jag vid kksbordet och invntade ett ovlkommet besk av en frmmande mnniska.
Senare gick jag in i vardagsrummet, satte p musik p svag volym och lade mig p soffan fr att
vnta.
Marianne lever i en ny verklighet. Hon r fortfarande kvar i lgenheten p Karlavgen, men
allting har blivit annorlunda dr. Hon har brjat skolan. Men det r inte med frvntan och gldje
hon gr dit varje dag, utan med ngest och kramp i hjrtat. Skolan ligger nra och hon fr g
ensam. Det knns som om ngonting hller emot, inte vill att hon ska g. Hon fr kmpa fr att g
den korta vgen varje dag. Men hem springer hon s fort hon kan, och stiger ur hissen med andan
i halsen. Lyssnar vid drren medan hon grver under jackan efter kedjan med drrnyckeln.
Hon har ftt egen nyckel, fr mamma r ofta s trtt. Varje dag kommer en tant och hjlper till
dr hemma. Tant Andersson heter hon. Marianne ser henne nstan aldrig, fr hon r dr p
frmiddagarna. P eftermiddagen r Marianne dr.
Nr hon kommer in slnger hon skolvskan p golvet och sparkar av sig skorna och springer in
till barnkammaren. Och varje gng hon stter sig p golvet och kikar genom spjlorna blir hon
lika fylld av det dr vlknda, varma. Hon blir alldeles mjuk inuti och krampen i hjrtat slpper
ntligen taget. Allt knns som det ska. Om Daniel sover sticker hon frsiktigt in handen och lgger
den p hans mage. Sedan drar hon tillbaka den och stter handflatan mot nsan och drar in
lukten. Ofta lgger hon sig ner p mattan vid spjlsngen och blundar tills hon hr honom brja
rra p sig.
Ibland r Daniel redan vaken nr hon kommer och str upp i sngen och hller sig i spjlorna.
Och nr hon stiger in ler han och knixar med knna s hela kroppen gungar. D vill han upp. Och
Marianne kan lyfta upp honom nu. Det r inte ltt, men det gr, fr Daniel klamrar sig fast vid
henne och hjlper till.
Sedan leker de p golvet i en evighet. Daniel kan inte g, men han kan krypa och han kan resa
sig om han hller i sig. Nr han blir hungrig gr hon en flaska vlling t honom och hller honom
i knt medan han dricker. Och om han r blt byter hon p honom. Egentligen klarar de sig sjlva.
De behver ingen annan alls.
Men till slut kommer alltid mamma. Hon gr s sakta och det ser ut som om hon inte riktigt vet
vart hon r p vg. Hon har aldrig sina fina klnningar lngre. Ofta har hon sin gamla
morgonrock fast det nstan r kvll. Nr hon fr syn p Marianne stannar hon och tittar p henne.
Hon str p trskeln och hller armarna om sig sjlv som om hon fryser. Hon tittar p Marianne
och ler sitt ledsna leende, som egentligen inte r ngot leende alls. S nickar hon sakta innan hon
vnder sig om och gr. D kramar Marianne extra hrt om Daniel och sticker in nsan vid hans
hals och drar in lukten av honom. Och d knns det bra i alla fall.
En dag hr hon Daniel grta genom ytterdrren nr hon str och drar fram nyckelkedjan. Hon
frsker skynda sig, men nyckeln slinter mellan hennes ivriga fingrar. Nr hon ntligen fr in den
i lset och kan slita upp drren, rusar hon genom hallen mot barnkammaren. Men grten kommer
inte drifrn. S hon vnder och springer mot vardagsrummet.
Dr r de, Daniel och mamma, p golvet bredvid ppna spisen. Mamma hller Daniel i knt.
Nej, hon hller honom inte alls, han bara ligger dr, hopkrupen, ver hennes utstrckta ben. Hans
grt lter mer som ett litet gnllande, som om han grtit vldigt lnge. Och mamma grter hon
med.
Det r blod p Daniels linne, och p mammas morgonrock.
Jag lmnade honom bara en minut, snyftar mamma.
Bara en minut.
Marianne sjunker ner p kn och lyfter upp Daniel och hller om honom. Han r blt i hela
ansiktet och han snyftar och hickar mot hennes brst.
Han var p golvet, sger mamma och tittar p Marianne. Jag gick bara p toaletten.
Hon slr ut med armarna och det ser ut som om hon vill att Marianne ska krama henne.
Men nu grter Marianne ocks, och hon hller om Daniel s hrt hon kan.
Mamma lter armarna falla och torkar nsan med baksidan av handen.
Marianne blundar. Hon kan inte titta p mamma nu.
Jag lade undan eldgafflarna, s han inte skulle gra sig illa, sger mamma. Men stllet var
s tungt. Och jag trodde inte han skulle kunna skada sig p det.
Marianne lgger frsiktigt ner Daniel p golvet, reser sig och sedan strcker hon ut armarna
och lyfter upp honom. Nr hon vnder sig fr att g faller mamma sakta ver p sidan med
hnderna mellan knna och grter nnu hgre. Men Marianne gr tvrs ver golvet med Daniel i
armarna.
Hon gr till barnkammaren och lgger ner honom i spjlsngen och sedan klttrar hon sjlv
ner. Hon lgger sig bakom Daniel och nu kan hon se varifrn blodet kommer. Det r ett ppet sr
som lper frn skulderbladet in mot armhlan. Det strmmar fortfarande blod frn det. Men
Daniel har tystnat. Enstaka hickningar skakar honom d och d.
Lngsamt bjer hon sig fram och stter lpparna p sret. S sticker hon ut tungan och brjar
slicka. Hela munnen smakar salt och plt. Daniel somnar ganska snart. Hans byxor r blta men
lukten r varm och trygg. Hon drar tcket ver dem bda tv och fortstter att slicka sret tills det
inte kommer mer blod.
S somnar hon ocks.
Sret lker men lmnar ett halvmnformat rosa rr. Varje kvll nr de har lagt sig lter
Marianne fingrarna lpa ver det.
Det blir nnu svrare att g till skolan nu nr Daniel r stor nog fr att rra sig sjlv i
lgenheten. Det lurar faror verallt. Olika sorters faror.
Ibland kommer Hans hem innan de somnat. Han smller i drren och klampar fram genom
hallen. Han kommer aldrig in barnkammaren. Fr det mesta gr han direkt in i vardagsrummet
och hller upp en drink t sig. Sedan slr han p teven. Och ofta gr han ut igen, senare.
De har aldrig gster numera. Och mamma gr nstan aldrig ut.
Hans sger aldrig att mamma r vacker. Han sger att hon ser fr jvlig ut.
Ta dig samman, fr helvete, sger han.
Mamma sger ingenting. Hon grter inte heller. Hon bara gr sin vg, lngsamt. Ibland kan
man undra om hon hr vad Hans sger. Eller om hon r riktigt vaken. gonen r ppna men det
verkar inte som om hon ser ngonting egentligen.
Fr det mesta sover de nr Hans kommer hem. nd slr och klampar han nnu mer d. I alla
fall knns det s. Marianne vet aldrig nr han ska komma. Det hnder att han inte kommer alls.
Men man kan aldrig veta. S Marianne sover med ronen ppna. Det gr bra. Hon slr upp
gonen direkt nr hon hr hissen. Sent p natten r det alltid Hans som kommer i den, det vet man.
Det rasslar och smller nr hissdrren ppnas och stngs. S sls ytterdrren upp med en smll.
Hans snubblar och svr och ibland halkar han och ramlar i hallen. Det har hnt att han har krkts
p golvet. Men allt det dr gr ingenting. Inte s lnge han r dr ute i hallen. Eller i
vardagsrummet. Men man vet ju inte vart han ska ta vgen. Eller vad som ska hnda. S det gller
att vara p sin vakt.
Fr det mesta gr det bra. Allt blir tyst till slut. Men ibland gr Hans in i sovrummet och vcker
mamma. Marianne vill inte hra det han skriker t mamma. Och hon vill inte hra ljuden som
kommer frn mamma. Hon vill inte hra ngonting alls av det dr. S hon drar tcker ver
huvudet d och stter hnderna fr ronen. Ibland tar det en lng stund innan det ntligen tar
slut. D kan Marianne lyfta bort tcket och hon knner att hon r svettig och kissndig. Men hon
stiger inte upp. Tystnaden r fr viktig. Det gller att inte stra den.
Men om hon hr minsta pip frn barnkammaren, ja, d slnger hon sig ur sngen och smyger in
dit s fort hon kan. Hon vet hur hon ska trsta Daniel nr han drmmer. Hon klttrar upp i
spjlsngen och lgger sig intill honom. Hller om honom hrt och sticker in ett finger i hans
mun. D strcker han alltid ut en hand och pillar med hennes hr tills han somnar igen. Marianne
ligger kvar, ibland nda till morgonen.
Senare blir det annorlunda. Det r som om en ny tid brjat. En vrre tid.
Nr Hans r hemma r det nstan aldrig tyst lngre. Ibland kommer polisen fr att grannarna
har klagat. Men poliserna gr alltid igen nr mamma och Hans pratat med dem. De pratar aldrig
med Marianne.
En natt skriker Hans s det ekar genom hela lgenheten. Kanske genom hela huset.
Din jvla subba, skriker han. Du har frstrt allting.
Marianne har hrt det frut. Men s sger han, mycket tystare, och vldigt sakta, med
mellanrum mellan varje ord, det allra hemskaste.
Jag. Ska. Sl. Ihjl dig.
S blir det alldeles tyst en sekund.
Marianne kramar Daniel hrt intill sig och lukten av hans kropp r allt hon knner.
S kommer det, inte alls lika hgt, men nnu hemskare.
Jag ska sl ihjl er bda tv, dig och den jvla ungen.
Sen hrs det ingenting mer. Det r s tyst att det knns som hela vrlden har stannat.
Efter det sover Marianne i barnkammaren varje natt. Hon vntar tills hon hr att mamma har
lagt sig. Det blir sent, fr nstan alltid sitter mamma vid kksbordet hela kvllen. Hon gr
ingenting, bara sitter dr. Ibland glmmer hon att tnda lampan fast det blivit mrkt. Men till slut
gr hon och lgger sig. D smyger Marianne in och klttrar ner i spjlsngen.
Ibland vaknar hon av att ett av benen fastnat mellan spjlorna. Ibland fr att Daniel rr p sig.
Och s mste hon ju ha ronen ppna. Ocks nr hon slumrar till.
Hon r trtt i skolan.
Men skolan betyder ingenting. Hon hr inte hemma dr.
Det r hr hemma hon behvs.
17.
Jag vaknade med ett ryck och det tog mig ngon sekund innan jag visste var jag var. Men efter en
snabb titt p ljuset utanfr fnstret insg jag att det fortfarande var tidig morgon. Nr jag slutade
arbeta regelbundet kndes det som om datum, veckodagar och till med rtal blev oviktiga. Det var
inte frrn Ika flyttade till mig som jag brjade anvnda mitt armbandsur igen. Innan dess hade jag
dagar d jag kunde lta mig vgledas bara av dagsljuset. Efter det hade jag blivit bra p att bedma
vilken tid p dagen det var bara genom en hastig titt p himlen. Nr jag nu tittade p klockan sg jag
att jag slumrat mindre n en timme. Det var fortfarande tidig morgon. Jag knde mig stel och m och
nr jag reste mig kndes det som om kroppen speglade hur jag knde mig mentalt. Lngsam och
mrbultad.
Det kunde rra sig om timmar innan Lola skulle dyka upp och till dess var jag tvungen att hlla mig
hemma.
Jag knde mig rastls, men det enda jag kunde gra var att vnta. Jag gick till sovrummet och
hmtade boken jag hll p att lsa frn mitt nattduksbord, men det var en som inte hade lyckats fnga
mitt intresse tidigare och som gjorde det nnu mindre nu. S satte jag mig vid datorn och ppnade e-
posten. En snabb process, min korrespondens var minimal. I avsaknad av ngot bttre att ta mig fr
bestmde jag mig fr att skriva ner det som jag skulle behva bertta fr mnniskan jag skulle trffa
fljande dag. Jag blev snabbt helt uppslukad av mitt fretag. Jag mindes hndelser som jag inte tnkt
p p lnge. Vra allra frsta luncher. De tidigaste strandpromenaderna. Brjan p vrt projekt. Nr
Ika lt mig plstra om ett sr p foten, rra vid honom fr frsta gngen. Jag skrev ner precis allt. Och
s gick jag och hmtade kameran.
Bilderna var fruktansvrda. Vrre s hr p en strre skrm. P nra hll sg han dd ut. gonen
var slutna, ansiktet helt utan uttryck. Det var som att se en kropp p ett obduktionsbord. Jag kunde inte
hlla tillbaka trarna.
S satte jag in bilderna i min text. Scannade ett utltande frn Ikas lrare, dr hon berttade om
hans lovande framsteg i skolan, och klistrade in det i dokumentet. Slutligen skrev jag ut alla sidorna.
Nr jag var nstan klar med att sortera papperen vid printern hrde jag en bil kra fram p
baksidan av huset. Jag stelnade till, hjrtat hoppade ver ett slag. Jag slppte det jag hll p med och
sprang ut p verandan.
Men det var inte Lola, det var George.
Jag har bara kommit fr att kolla hur det gr, sa han nr han kom runt knuten. Har du hrt av
henne?
Jag skakade p huvudet och bjd honom att stiga in, men han satte sig i en av rottingstolarna p
verandan. Jag frgade om han ville ha te eller kaffe. Eller lunch, det hade blivit lunchdags, insg jag.
Han tackade ja och jag gick ut i kket fr att se vad som fanns att erbjuda. Kylen innehll bara den
verblivna fisksoppan och en bit ost. Och s hade jag litet torrt brd kvar. S jag vrmde soppan, det
rckte precis till tv portioner, och rostade brdet. Sedan bar jag ut alltsammans.
Jag sg att George satt med en av Ikas snckor i handen. Det sg i alla fall ut som en av dem. Han
fingrade p den och tittade p den med stort intresse. Nr jag satte ner brickan p bordet tittade han
upp.
Han gav mig den hr. Som om han ville betala mig, sa han. Frst var jag inte sker p om jag
borde ta emot den. Men s tnkte jag att det nog var det bsta. Att det kanske skulle f honom att lita
p mig. Liksom gra det vi bestmt till en giltig affrsverenskommelse.
Vinden hade lagt sig och solen stod inte lngre rakt ovanfr oss, och nu frstrkte det snedare ljuset
alla frger och skapade skuggor som gav nytt djup t alla former. Pltsligt var stranden inte lngre en
lng platt yta, utan en bljande duk i bruna och gr nyanser, med mjuka gropar och rundade hjder.
Hon kanske inte kommer verhuvudtaget, sa George. Men det lser inte problemet, eller hur?
Han tittade p mig. Det gr inte att lta det vara lngre. Det mste till en lngsiktig lsning.
Jag tittade p honom och nickade.
Det r svrt att fatta nu. Att jag kunde vara s korkad. S Jag borde ha vetat bttre, naturligtvis.
Jag r ju lkare. Borde veta vad man ska gra. Och jag visste. Det r klart att jag gjorde. Men
nd
Vi r bara mnniskor, Marion. Ibland, bara fr att lsa ngonting akut, gr vi vad hjrtat sger t
oss att gra. Vi har vra skl och ofta vet vi vl inte sjlva varfr vi knner som vi gr, agerar som vi
gr. Ibland r det det rtta. Men ibland r det inte det. Ibland leder vra knslor oss fel. Det slutar
med att vi stller till det s att allt blir vrre, trots de bsta avsikter.
Han tystnade och vnde blicken mot havet igen.
Jag menar inte att du har gjort det. Men det r nr man r ensam om sina beslut som man lper
strst risk att det blir fel.
Vi avslutade vr mltid och det blev tyst. Men tystnaden kndes inte alls besvrande. Vi lutade oss
bda bakt i stolarna och jag blundade mot solen som lyste in ver verandan.
Jag har inte visat dig bilderna, sa jag utan att ppna gonen. Och jag har inte berttat,
egentligen. Varfr jag kom att gra som jag gjorde.
Nr han inte svarade ppnade jag gonen.
Han satt och tittade p mig.
Jag visste p ett ungefr nd, sa han. Det r ett speciellt samhlle, det hr, med sin egen logik.
Isolerat och introvert, men ocks ett samhlle med stark sammanhllning och stor lojalitet. Om man
hr till. Folk knner varann hr. De flesta har bott hr hela livet, och mnga r slkt, och jag tror att
ven om de inte direkt r det, s tnker de p varann s i alla fall. De ser till varann. P sitt eget vis.
Men sen finns de ju sna som du och jag. Vi kommer aldrig att hra till, hur vi n anstrnger oss, och
hur grna vi n vill. Men man respekterar oss. Det har tagit mig lng tid. Dig ocks. Nu har vi en plats
hr och folk respekterar oss. Men s finns det sna som Lola. Hon kommer heller aldrig att hra hit.
Men till skillnad frn oss kommer hon aldrig att bli respekterad. I deras gon finns hon inte.
Varfr? frgade jag.
Ja hon har begtt ngra grundlggande misstag. Redan frn allra frsta brjan. Nr man kommer
hit mste man lyda de oskrivna lagar som gller hr. Jag tror alla samhllen har sina egna, olika frn
plats till plats. Om man inte lr sig dem, eller om man struntar i dem, s blir man aldrig inslppt.
Och vad har Lola gjort? Eller inte gjort? frgade jag.
George tittade p mig ett gonblick och det sg ut som om han frskte se hur mycket jag redan
visste. Eller hur mycket han borde bertta.
Lola ljuger, sa han till sist.
Ett ofrivilligt skratt slapp ur mig.
Ljuger? upprepade jag.
George skakade sakta p huvudet.
Du frstr inte. Lola r mytoman. Hon kan inte skilja p sanning och lgn, p rtt och fel. Och kan
man inte det, ja, d kan man inte flja ngra skrivna eller oskrivna regler heller.
Han tittade p mig igen.
Jag kan frskra dig att vad hon n berttade fr dig, s var det lgn. I alla fall till alla vsentliga
delar.
Jag var fortfarande stum av hpnad. Det hade ju varit gonblick under Lolas och mitt samtal d jag
tyckt att vi frstod varann och kom varann nra. D jag knt medknsla, kanske till med en viss mhet
fr den utsatta kvinnan.
Nu var det jag som skakade p huvudet. Och s brjade jag bertta fr George vad Lola sagt.
Nr jag slutade log han ett snett litet leende.
Det stmmer att Lola har tvillingdttrar. Men de placerades i fosterhem nr de var sm, och blev
senare adopterade. Lola har inte sett dem sen de togs ifrn henne. De r vuxna nu. Det stmmer ocks
att hon hade en son, men han omkom i en bilolycka fr tre r sen. Hennes yngsta dotter Lizzie dog av
en verdos strax efter det att pojken fddes Ja, du ser. George slutade med en suck.
Jag var helt stum. Och jag kunde inte f bort bilden av Lolas hnder p bordet. Hrda hnder, hade
jag tnkt.
S nu har hon bara barnbarnet. Och honom har hon bara fr att ingen ser honom heller. Han r
utanfr, precis som sin mormor. Men om du frgar rtt mnniskor, p rtt stt, s vet folk ju hur det
ligger till. Har sett hur hon beter sig. Sett honom blslagen. Men nd inte sett. Om du frstr vad jag
menar. Pojken ses som ett med sin mormor, och sammanhllningen och lojaliteten omfattar inte dem.
Jag knde mig grtfrdig.
Jag tyckte bara du skulle veta det hr innan du trffar CYF i morgon. De kan inte bertta fr dig,
ven om de skulle knna till hur det r stllt. Men det r jag inte alls sker p att de gr.
Jag vet inte riktigt vad jag ska gra med det hr. Hur det pverkar saker och ting. Om det nu gr
det.
Det kommer det nog att gra, men det blir en lng process och det gr inte att vara helt sker
frrn vi tagit oss igenom alla turerna. Sn r lagen och det kan ingen ndra p. Det tar sin tid.
Jag mste prata med Ika, sa jag. Men det kanske borde vnta tills jag vet litet mer. Och jag
mste stanna hr tills jag vet skert att Lola inte tnker komma.
George nickade.
Jag behller honom ver natten. Han bor i den lilla gststugan bakom huset, det var hans eget val.
Han kom upp till mig i natt, tror jag, och jag hittade honom p verandan i morse. Men det r ju ingen
lsning p sikt. Mjligen p kort sikt. Hursomhelst, s kommer CYF att fatta sitt eget beslut om var
han ska placeras tills vidare, medan de gr sin utredning. Men han kan stanna hos mig tills du haft ditt
mte. S fr vi se vad de sger.
Efter det att George gtt gick jag en kort promenad, men hll mig hela tiden inom synhll frn huset.
Jag vntade hela eftermiddagen. Nr solen sjnk och vinden mojnade insg jag att hon frmodligen
inte skulle komma. Men jag satt kvar p verandan insvept i en filt och lt gonen vnja sig vid den
tilltagande skymningen.
Jag tnkte p Ika, frsts. Och p barns absoluta utsatthet. Alldeles srskilt sm barn, och barn utan
det skyddsnt som slkt och vnner utgr.
Jag tnkte p min bror. Och p mig sjlv.
Det r sommar och det gr veckor d de r fr sig sjlva. Sdana veckor r bra veckor. Ibland gr
de ut p promenad, mamma, Marianne och Daniel. Ibland gr de till Grdet och Marianne och
Daniel kan springa hur lngt som helst ver de ppna flten och rulla runt i grset. Sdana dagar
r de allra bsta.
Hon vet inte var Hans r och hon frgar inte.
Men sommaren tar slut och skolan brjar igen. Och de bra dagarna tar ocks slut. Hans
kommer tillbaka och nu r han hemma hela dagarna ibland. D kan inte Marianne g till skolan.
Hon kan inte lmna Daniel. Hon sger att hon har ont i magen. Och det r sant. Magen vrker och
hon mr illa. Ibland gr hon i alla fall till skolan, men sedan springer hon hem p frukostrasten.
Fr d gr tant Andersson.
Om Hans r hemma stnger hon drren till barnkammaren och stannar dr inne hela
eftermiddagen med Daniel. P kvllen gr Hans nstan alltid ut och d ter de middag i kket.
Tant Andersson lagar maten innan hon gr hem och Marianne vrmer den t dem. Efter middagen
badar Marianne med Daniel. Ibland kommer mamma in och stter sig p toalettlocket och tittar p
nr de plaskar och leker. Och d hnder det att hon ler litet grand.
Det r Daniels tvrsdag och tant Andersson har gjort en liten fdelsedagstrta. Den har ett
ljusbltt marsipantcke och det str Daniel 2 r med rd karamellsmet. Tv rdrandiga trtljus
str nerstuckna mitt i trtan. Det r den finaste trta Marianne ngonsin sett. Mamma och
Marianne har dukat med assietter och skedar. Daniel sitter i sin barnstol p kortsidan av bordet.
Marianne har precis tnt en tndsticka fr att tnda de tv lju sen nr hon hr ytterdrren
ppnas. De stelnar till, till och med Daniel. Det blir alldeles tyst. Marianne hller i tndstickan
tills hon knner hur det brnner till p fingrarna. D blser hon ut lgan och sjunker ner p
stolen. De tittar p varann, mamma och Marianne, men ingen sger ngonting.
Hans kommer inte ut i kket, han gr raka vgen till sovrummet och slr igen drren efter sig.
Mamma tittar p medan Marianne lyfter upp Daniel ur barnstolen och stter ner honom p golvet,
men hon sger fortfarande ingenting. Hon sitter alldeles stilla medan Marianne tar Daniel i
handen och leder honom till barnkammaren. Hon lgger ner honom i spjlsngen. Daniel gnller
litet, men Marianne lgger ett finger p lpparna och sger
schhh. D ler Daniel och gr likadant. S kilar Marianne tillbaka till kket. Mamma sitter
fortfarande p sin stol och ser p medan Marianne skr upp tre trtbitar. Hon frsker f dem att
st upp, men en faller omkull i alla fall. Det betyder otur, sger tant Andersson. S Marianne reser
den upp igen med fingrarna innan hon stller assietten framfr mamma. Mamma strcker ut en
hand och stryker Marianne ver hret. Marianne str dr ett gonblick med de tv assietterna i
hnderna, och vet inte vad hon ska sga. Till slut sger hon ingenting alls, hon bara vnder sig om
och gr tillbaka till barnkammaren och stnger drren om sig.
Hon lyfter upp Daniel ur sngen och matar honom med litet trta, och ter litet sjlv ocks. Den
r inte s god som den sg ut. S leker de en stund. Det r alldeles tyst i lgenheten. Det r dags
fr Daniel att lgga sig och han har inte ftt sin vlling n. Hon byter blja p honom och stter
ner honom i sngen. S smyger hon ut i kket igen. Mamma r inte kvar och det r slckt.
Marianne tnder inte. Hon hittar nd och det kommer tillrckligt med ljus frn hallen fr att hon
ska kunna vrma vllingen och hlla upp den i flaskan. Det gr snabbt och hon r tillbaka i
barnkammaren utan att stra ngonting i den mrka och tysta vningen.
Daniel dricker sin vlling medan Marianne slinker ut och borstar tnderna och stter p sig
nattlinnet. Inga ljud nu heller, men hon str ett gonblick innanfr barnkammardrren och
lyssnar. S klttrar hon upp i spjlsngen och lgger sig intill Daniel. Han sover p rygg och det
rinner litet mjlk frn ena mungipan. Hon bjer sig fram och slickar upp det och pussar honom. S
drar hon upp tcket och stoppar det ttt omkring dem bda. Hon ligger med nsan i Daniels lena
hr. Hon blundar och till sist somnar hon ocks.
Jag kunde se dem, pltsligt, alldeles klart och objektivt. Jag satt fortfarande vid kksbordet och jag
hade inte tnt lampan. Huset lg i mrker och det kndes som om det lyssnade, vntade. Stranden lg
de utanfr fnstret och det sg ut som om den utstrlade sitt alldeles egna, svaga ljus. Allt annat var
mrker.
Jag tog fram bilden ur mitt minne igen. Jag betraktade de tv sm barnen som klamrade sig fast vid
varandra. Fr det r allt de har.
S hr hade jag aldrig sett dem frut. Inte ens nr jag frst kom att lsa hur andra beskrev dem.
Barnen, tv och tta r gamla, hittades fastklamrade vid varandra i barnkammaren.
Nr vi var nygifta reste min man och jag till Sverige. Det var inte min id. Jag hade aldrig tnkt p
att tervnda. Min tidiga barndom lg frseglad i mitt minne och jag hade inte knt ngot behov av att
teruppvcka den. Jag tror att min man tnkte sig att resan skulle f mig att ppna mig. Att den skulle
f mig att bertta fr honom om mitt tidiga liv. Men att bertta fr honom skulle ha inneburit att jag
mste bertta fr mig sjlv. Och det kunde jag helt enkelt inte tnka mig d. Resan kom inte heller att
ndra ngonting. Vi betedde oss som vilka turister som helst och mina minnen frblev skert
undanstoppade. Vi bodde p ett hotell uppe p Sder, en del av staden som inte var frenad med
ngra minnen alls fr mig. Visserligen promenerade vi frbi huset dr jag bott, men jag tillt mig inte
ngon reaktion alls nr jag pekade ut det fr min man. Han tyckte det sg vackert ut. Och jag sg att
han hade alldeles rtt. Stockholm var ocks som allra vackrast. Det var sen vr, ngon eller ngra
dagar innan allt skulle sl ut. Trden i parkerna omgavs av en sklvande slja av blek grnska. Vi
gick ner till Strandvgen och promenerade sakta lngs kajen. Vattnet luktade kallt, men solen glittrade
p den mrka ytan. Vi gick ver bron och ut p Djurgrden. Dr lg Nordiska museet, sagoslottet frn
de frsta mnaderna i Stockholm, den tid som i efterhand verkade ha prglats av ett sorts frsiktigt
hopp. Det gick att tnka p den tiden, men jag knde inte ngot behov alls av att g in p museet. Och
det var inget sagoslott, utan en pomps byggnad som fick mig att knna ett ltt obehag. Den frde
tankarna till storhetspretentioner och nationalromantik.
Efter ett par dagar tog vi frjan till land. Jag kunde se hur vackert det var dr vi stod och tittade ut
ver den nnu kala skrgrden som i avvaktande stillhet lt den bleka vrsolen spela ver de nakna
klipporna. Den ksjuka som ftt mig att fasa fr varje resa nr jag var barn hade sedan lnge gtt ver,
men hr knde jag nd hur magen drog ihop sig och kvljningar vllde upp. Jag var lttad ver att
lmna Stockholm, men jag sg inte fram emot besket p land. Jag ngrade hela resan.
Vi hade bokat en hyrbil i Mariehamn och krde till min morfars by p litet ver en timme. Hr hade
vren nnu inte ntt s lngt som i Stockholm och trots att solen sken var det bittert kallt i luften.
Himlen var som glas.
Jag hittade morfars hus utan svrigheter. Men nr jag stod framfr det knde jag ingenting. Det var
ljusgult nu och utbyggt p tv sidor. Det var varken morfars eller mitt. Morfars hus fanns i mitt minne,
men det var ett annat, i en annan tid. Ingetdera fanns lngre hr. Jag vnde mig om och drog min man
med p en promenad lngs den folktomma vgen. Vi gick ner till havet, dr jag upplevde samma sak.
Jag visste att det var hr jag gtt med morfar, men det kndes nd frmmande. Det var en annan plats
nu. Vi stod en liten stund och tittade ut ver den grunda viken. Min man tyckte det hr ocks var
vackert. Och det var det naturligtvis.
P vgen tillbaka till bilen passerade vi flera hus, men sg inte en enda mnniska. Inte frrn vi
kom till det allra sista huset i byns utkant. Dr stod en kvinna bakom grinden. Hon hlsade och log och
vi hlsade tillbaka. Nr hon undrade om hon kunde hjlpa oss p ngot stt, gick jag fram och
presenterade mig och frklarade varfr vi var dr. Under ett gonblick verkade det som om hon blivit
stum, men s slog hon ihop hnderna, lade huvudet p sned och tittade p mig med ett leende som
sakta blev allt bredare.
r det verkligen Marianne? frgade hon.
S ppnade hon grinden och bjd oss att stiga in. Det kndes omjligt att tacka nej. Hon insisterade
p att f bjuda p en kopp kaffe och vi fljde henne in. Min man var den av oss som var bra p socialt
smprat, men eftersom han inte kunde ngon svenska var han inte till hjlp nu. P ngot vis kndes det
nd bra att han var dr. Han kndes litet som en barrir mellan mig och den hr kvinnan.
Tillsammans med honom var jag inte den lilla flicka som bott hr, utan en beskare frn London. Jag
vet inte vad han tnkte. Nr kaffet var upphllt och kvinnan satt sig ner, blev det tyst i kket. Ett
vggur tickade. Sjlv hade jag ingenting att sga.
Jag tittade litet noggrannare p kvinnan. Jag knde inte igen henne. Men i minnena frn min tidiga
barndom fanns det bara tv personer, morfar och jag. Inga grannar, ingen slkt. Bara vi tv. Det kan ju
inte ha varit s, men mitt minne hade inte sparat ngonting annat.
Det var ett sorgligt liv han fick, din morfar, sa kvinnan till sist. Vi tnkte nog alla att han dog av
brustet hjrta.
Hon bjde sig fram ver bordet och tog min hand i sin och klappade den.
Han var en fin mnniska, din morfar. Det ska du veta.
Ngonting rrde sig djupt inom mig och jag drog sakta t mig handen. Kvinnan lade bda sina i knt
och fortsatte.
Han avgudade henne, frstr du. Sin vackra finska fru. Vem kunde ha anat att det fanns s mycket
fult i den sknheten? Men hon var en ond mnniska. Man ska inte tala illa om andra mnniskor,
srskilt inte om dem som inte lngre lever, men det finns en och annan som det inte finns ngot gott att
sga om. Hon hade ingen skam i kroppen. Ingen skam alls. Det finns ett namn fr sna som hon, men
jag vill inte ta det i min mun.
Kvinnan tittade ner, som om hon ngrade det hon sagt.
Ingen frlust, sa vi alla nr hon frsvann med pojken. Det var inte hans, frsts, men din morfar
skulle grna behllit dem bda tv nd. Han var helt frtvivlad. Men han blev ju ensam med dottern,
s han var ju tvungen att ta sig samman. Fr hennes skull. Din mamma. Lika vacker som sin mamma.
Eller kanske nnu vackrare. En verklig sknhet med sitt blonda hr och stora bl gon.
Hon tittade p mig och jag kunde bara se vlvilja i hennes ansikte. Det hr var inte elakt skvaller.
Hon ville verkligen bertta fr mig. Och jag lyssnade. Men jag insg att jag lyssnade till ljudet av
hennes ord lika mycket som till innehllet. Med hennes lndska dialekt blev orden mjuka och
eftertnksamma och de pverkade mig p ett helt annat stt n sjlva berttelsen. Det var som om det
hr sprket hittat en spricka i det frsvar jag skapat. Det trngde igenom och det berrde mig p ett
smrtsamt stt. Jag tittade p min man, trots att jag ju visste att jag inte kunde vnta mig ngon hjlp av
honom. Han kunde inte gra ngonting mer n att sitta dr p sin stol och frska se artigt intresserad
ut. Hans blotta nrvaro var trots allt ett visst std, en pminnelse om vem jag var.
Ja, han dog av brustet hjrta, det sg man ju. Tre gnger om, egentligen, fortsatte hon. Frst frun.
S dottern. Och s barnbarnet. Du, sa hon och tittade p mig. Han frlorade er alla tre.
Jag hade inget svar, och jag litade dessutom inte p min rst. S jag smuttade bara p det heta,
starka kaffet och frskte hlla emot de knslor som vllde upp inombords.
Din mamma var inte ngon dlig mnniska. Hon var bara ja, hon var alldeles fr vacker, tror
jag. Hon ville bli ngot vid filmen. Och det den flickan ville, det fick hon. Han kunde inte neka henne
ngonting. Hon fick resa utomlands och studera. Gick p teaterskola. Och nr hon sen kom hem och
var med barn, ja, d accepterade han det ocks. Inte bara accepterade, han lskade det barnet innan
det ens kommit till vrlden, tror jag. Och han tnkte sig nog att hon skulle sl sig till ro hr d. Att hon
kommit hem fr gott. Ja, det tnkte vi vl alla. Hon skulle ha ftt det bra hr. Skulle skert ha hittat en
man s smningom, trots barnet. S tnkte vi. Men du frstr, det mste ha funnits ngot av mammans
oro i henne. Och den hr platsen var ingenting fr henne. Han borde nog ha begripit att det inte skulle
g. Men det gjorde han inte. S nr hon reste till Stockholm och lmnade flickan hr, ja, det var d
han blev riktigt gammal. Sen levde han bara fr den lilla.
Hon tittade p mig igen och nickade.
Han levde bara fr dig. Hon nickade igen, som om hon talade till sig sjlv lika mycket som till
mig. Men inte ens det lilla livet skulle han f behlla.
Jag knde p mig att min man brjade bli otlig, och jag frskte f honom att frst att det inte
skulle bli s lngvarigt. Men jag versatte inte det kvinnan berttade.
Jag har ofta undrat vad det blev av dig, Marianne, sa hon och klappade mig p handen igen. Du
var ju en sn rar liten flicka, det tyckte vi alla. Och du avgudade din morfar. Precis som han avgudade
dig. Det kan inte ha varit ltt fr dig att bli frd hrifrn. Och morfar din, han dog ju bara ngot r
efter det.
Hon suckade och frgade om vi ville ha ptr. Nr vi tackade nej reste hon sig sakta.
Jag bara pratar, jag, sa hon. Ni har skert annat att gra n att sitta hr och lyssna p mig. Men
jag har tnkt s mycket p dig genom ren och undrat hur det gick fr dig. Srskilt nr jag hrde om
det hemska som hnde.
Kanske hade hon hoppats p en reaktion frn mig, kanske ville hon frga ngonting, men i s fall
ignorerade jag hennes outtalade undran. Jag bara tackade henne. Fr kaffet och fr det hon berttat.
Men jag kommenterade ingenting. Det kndes som om det inte gick. Som om ngonting skulle brista
ohjlpligt om jag frskte.
Vi skakade hand och spontant tog hon om mig och kramade mig hrt. Sedan tog hon ett steg bakt
med hnderna om mina armar.
Men kanske du kommit fr att beska din morfars grav? Vet du var han ligger?
Nr jag skakade p huvudet gav hon mig en vgbeskrivning och gick sedan ut i kket och kom
tillbaka med en liten skiss som visade var p kyrkogrden graven fanns.
S tackade vi n en gng och sa adj.
Nr vi sakta krde frbi huset stod hon fortfarande p yttertrappan och tittade efter oss med armen
hjd till hlsning.
Jag reste aldrig mer tillbaka till land.
Men jag reste tillbaka till Stockholm, senare, efter Nya Zeeland. D var jag ensam. Det var vr d
med, men det var en mulen och kylig vecka, med ngra dagar av hrd blst som drev gles sn som
kndes som is. Den hr gngen beskte jag Kungliga Biblioteket och lste tidningsartiklarna.
Barnen, tv och tta r gamla, hittades fastklamrade vid varandra i barnkammaren.
och
ttarig flicka vittne till misshandel som bervar bda frldrarna livet.
Jag visste inte vad jag skulle gra med den bilden d. Min ofrmga att ta till mig det faktum att jag
var s liten, att jag var ett barn, var total. Jag kunde inte se henne d.
Men dr jag satt vid kksbordet i mitt nerslckta hus kunde jag ntligen se det tydligt. En
panikslagen ttaring. Lika gammal som Ika. Hur kunde jag ha lagt en sdan skuld p henne? Ett litet
barn.
Jag reste mig stelt och gick in i sovrummet. Fullt pkldd lade jag mig uppep och slt gonen.
18.
Jag vaknade med en knsla av att jag frsovit mig. Men klockan var bara strax efter sex. Mitt mte i
Hamilton var inte frrn klockan elva. Jag steg upp och tog en lng varm dusch. Insvept i badlakanet
gick jag sedan ut p verandan. Solen var hljd i skyar av rosa och lila och hade inte hunnit lngt ver
horisonten. Det blste en ltt bris och det kndes som om det vilade en sorts frtrstan i luften. Som
om det inte bara var en ny dag, utan en ny tid.
Nr jag just satt mig ner fr att ta frukost ringde George. Vi kom verens om att jag skulle komma
ver nr jag var tillbaka frn Hamilton. George skulle ta med sig Ika och fiska.
De flesta vgar blir snabbt bara transportstrckor nr man kr dem ofta. Men av ngon anledning
hade inte vgarna i de hr trakterna blivit det fr mig. Jag upplevde nstan alltid mina resor med
ppna gon och jag upphrde aldrig att uppskatta det omgivande landskapet. Delvis kanske fr att jag
ofta krde lngs slingrande landsvgar som inte tillt hg fart. Men mest fr att jag nnu inte blivit ett
med den hr platsen. Jag kunde fortfarande se den. Den hr morgonen hade jag avsiktligt ocks gett
mig sjlv gott om tid. Jag krde sakta genom det mjukt bljande landskapet. S frrdiskt leende och
inbjudande. Det var svrt att inse att de rundade grskldda kullarna antagligen var vulkaner. Att den
hr pastorala miljn var ett tunt hlje ver vldsamma krafter som p ett gonblick skulle kunna
radera ut det som mnniskor mdosamt skapat.
Jag hade ver en timme till godo nr jag parkerat i Hamilton och jag bestmde mig fr att ta en
promenad. Trots att jag ju tillbringat nstan hela min barndom och ungdom i storstadsmilj kndes till
och med den hr lilla staden vervldigande nu. Jag insg att jag inte lngre automatiskt vjde t rtt
hll nr jag mtte folk p trottoaren, utan flera gnger tafatt steg n t det ena, n t det andra hllet.
Hela staden verkade omgiven av parker och grnska, men till fots ndde jag aldrig fram till ngot
grnomrde och jag var lttad nr det var dags att bege mig till mitt mte.
Kvinnan som tog emot mig sg ut att vara mellan fyrtio och femtio. Hon hade kortklippt mrkt hr,
ingen make up och var diskret kldd i en enkel rak beige klnning och grn kofta. Vi hlsade och satte
oss ner, hon bakom sitt skrivbord, jag mitt emot. En frostad glasvgg avskrmade hennes plats frn det
i vrigt ppna kontorslandskapet. Miljn var som kvinnan sjlv, enkel och avskalad. Det enda
verraskande inslaget var en stor, vacker mlning med marint motiv p vggen bakom henne.
Hon presenterade sig som Claire Peters, och ppnade samtalet med att sga att hon egentligen inte
var rtt person fr mig att trffa. rendet skulle komma att behandlas p en annan niv. Om det nu
blev ett rende.
Men George Brendel r en god vn och han bad att jag skulle trffa dig personligen till att brja
med, sa hon. Till min frvning rodnade hon, precis som George tidigare, och rodnaden blommade
ut p hennes ljusa hy och spred sig ner p halsen.
Kanske du kan brja med att ge mig litet bakgrund? sa hon sedan.
Jag tog fram min mapp med dokumentet och bilderna och lade den p skrivbordet.
S brjade jag min berttelse.
Nr jag slutat gned hon sig i pannan med ena handens fingrar, som om hon frskte f tankarna att
klarna.
Jag antar att du frstr att vi har lagstadgade rutiner nr det gller sna hr situationer. Dem kan vi
aldrig avvika ifrn. Det faktum att jag knner George och att han knner dig kan inte pverka
ngonting, naturligtvis. Och eftersom du ju r part i rendet kan jag inte lta dig ta del av den
information vi eventuellt har om familjen.
Hon tystnade ett gonblick.
Men kanske det vore till hjlp om jag beskrev i stora drag hur en sn hr utredning gr till? Eller
du kanske knner till det redan?
Man kan ju tycka att jag borde gra det, med mitt jobb. Och p stt vis gr jag vl det. Jag vet att
jag hanterat det hr alldeles galet frn brjan. Men jag lt mina knslor ta ver. S jag kan nog behva
hra hur jag borde ha gjort.
Hon log litet och sg p mig med stadig blick och det kndes som om det var ngonting hon ville
frmedla. Men kanske var det bara min inbillning.
Tro mig, jag har stor frstelse fr ditt agerande. Men i knslomssigt laddade situationer r det
ofta klokt att frska frhlla sig sansad, och hlla sig till etablerade regler och lagar. andra sidan
finns det ju situationer dr impulsiva ingripanden blir skillnaden mellan liv och dd.
n en gng tyckte jag att hennes blick sg ut att vilja frmedla ngonting som hon av ngon
anledning inte kunde uttrycka p annat stt. Jag var inte sker p hur jag skulle tolka det.
Vi r mnniskor, med en naturlig instinkt att skydda de utsatta s gott vi kan. Vr instinkt fr oss att
ingripa nr liv r i fara. Utan den skulle vi inte vara mnniskor. Du r visserligen lkare, men du r
mnniska frst och frmst.
Hon tystnade och sg p mig.
Jag r som sagt frhindrad att bertta ngonting om den hr familjen fr dig. Men jag kan frskra
dig att det du gjort, ven om det r mot reglerna, kan ha rddat pojkens liv. Vi kommer att ta hnsyn
till det nr vi gr vr underskning. Och nr vi fattar vrt beslut.
Pltsligt knde jag mig trtt. Det var som om den anspnning som hllit mig uppe brjade slppa.
Ja, d drar jag vl sjlva proceduren, i alla fall. Hon log och lutade sig litet bakt. Fr det
frsta mste vi naturligtvis gra en inspektion av hemmet. Frska gra oss en egen bild av
situationen. Om vi bedmer att pojken omedelbart mste avlgsnas har vi godknda familjehem, dr
han i s fall blir placerad tills vidare. Om vi sen kommer fram till att han behver en lngsiktig
omplacering, frsker vi i frsta hand hitta en lmplig slkting som r villig att ta emot honom. Det r
en prioriet fr oss att bevara barnets band med den biologiska familjen. Som du frstr r det hr inte
en process som man kan skynda p. Den tar sin tid.
Hur lng tid? frgade jag, trots att jag insg att det var en meningsls frga.
Det r omjligt fr mig att svara p. Fr det frsta lter det ju som om mormodern inte r
kontaktbar. Jag vet inte hur lng tid det kan ta fr oss att lokalisera henne. P stt och vis lter det ju
som om hon har vergivit pojken. Ibland har vi svrigheter nr det gller att spra och kontakta
eventuella andra familjemedlemmar, srskilt om familjen r splittrad. Nr vi gjort vad vi kan fr att
n alla berrda, kallar vi till ett mte. Frhoppningen r att det d ska g att komma fram till ett
gemensamt beslut. Men om vrdnadshavaren inte r samarbetsvillig kan det bli besvrligt. I vissa fall
mste det till ett domstolsbeslut.
Och under hela den hr tiden mste han bo hos frmlingar?
Jag kan frskra dig att de familjer vi vnder oss till r vana vid att ta emot ven svrt
traumatiserade barn.
Men den hr pojken r inte bara traumatiserad, sa jag. Han r ltt handikappad enligt min
bedmning. Frmodligen autistisk. Men alldeles oavsett vad orsaken r, s har han mycket svrt att
uttrycka sig och fungera socialt. Han har precis anpassat sig till att bo hos mig och fungerar mycket
bttre ocks i skolan. Jag r sker p att hans lrare kan intyga det.
Kvinnan nickade.
Vi kommer sjlvklart att vga in alla faktorer. Men vi gr inga akuta placeringar hos ngra andra
n de familjer vi har godknt.
Mitt hjrta bultade och jag skte frgves efter ngonting att sga.
Som jag sa tidigare mste vi flja vra regler. Sna hr renden r alltid komplicerade och vi
mste vara skra p att vi gr rtt.
Hon tittade p sin klocka.
Det r lunchdags, och jag har ett mte halv tv. Om du har tid kanske vi kan avsluta samtalet ver
lunch? Det ligger ett trevligt caf alldeles hr i nrheten.
Jag tvekade. Dels knde jag mig trtt. Jag behvde sortera mina tankar. Dels tyckte jag vi hade
kommit s lngt som det var mjligt. Det fanns ingenting att tillgga just nu.
Det blir ingen lng lunch. Det vore trevligt med sllskap, sa hon och reste sig.
Jag fljde henne ut genom kontorslandskapet, dr det tydligt framgick att det var lunchdags. Flera
stolar var tomma.
Cafet lg bara ett par kvarter bort.
Hur lnge har du knt George? frgade hon nr vi slagit oss ner och bestllt vr mat.
Ja, p stt och vis nda sen jag flyttade hit fr nstan femton r sen. Och p stt vis knner jag
honom inte alls. Vi bor grannar, men vi har aldrig haft ngon nrmare kontakt. Frrn nu, alldeles
nyligen. Jag ringde honom i desperation nr jag inte visste hur jag skulle f tag p Mikas familj den
dr dagen d jag rddade honom ur havet. Och alltsedan dess har George ocks blivit en viktig person
fr Mika. Det var till George han flydde nr han hrde att hans mormor var p vg. Nu kom hon ju
aldrig, men hon kan dyka upp nrsomhelst, s han r kvar hos George tills vidare. Men som svar p
din frga kan jag sga att jag inte alls knner George. Jag vet just ingenting om honom. Han har varit
snll och omtnksam under den hr tiden, det r allt.
Hon hade plockat upp en pappersservett och satt och vek den fram och tillbaka litet tankspritt. S
tittade hon upp p mig.
D vet du inte vad som hnde nr han frst kom hit?
Jag skakade p huvudet.
Ja, egentligen vet jag inte s mycket jag heller. Det r ju inte s att man knner en mnniska bara
fr att man vet vad som hnt honom. Jag har aldrig pratat med George om det som hnde. Men jag vet
att han kom hit med sin fru Lidia fr tminstone tjugofem r sen, kanske mer. De var unga och nygifta
och jag tror de hade den dr vanliga drmmen om att fly frn verbefolkning och nedsmutsning. Brja
ett nytt liv hr. Men de kan s klart ha haft helt andra skl. Hursomhelst kpte de grden dr George
fortfarande bor. Jag tror de hade tnkt sig att odla marken, och de satte igng med att plantera oliver.
De hade djur ocks p den tiden. Biffkor, tror jag.
Servitrisen kom med vr mat och hon gjorde en paus.
Lidia omkom i en bilolycka. En av de alldeles fr mnga bilolyckorna hr. En mtande
lngtradare kom ver p fel sida. Hon hade ingen chans. Det sgs att George inte syntes till p nstan
ett r. Och det blev ingenting mer planterat p grden.
Vi t under tystnad en stund.
Lidia vntade deras frsta barn. Hon var s lycklig. Jag lrde knna henne nr vi gick p samma
mlarkurs p lrdagarna. Hon talade ganska dlig engelska till att brja med. Vi blev goda vnner och
brjade umgs litet. Brukade g ut och ta ett glas vin eller en kopp kaffe ibland. Hon var vldigt
begvad. P en helt annan niv n ngon av oss andra. Jag vet egentligen inte varfr hon gick den dr
kursen. Kanske var det ett stt att komma ut litet. De levde ju s isolerat annars, och hon var glad och
uttriktad och vldigt ivrig att frbttra sin engelska. Jag fick intrycket att det var hon som hade
pengar. Men snt pratade vi frsts inte om. Det r konstigt hur mycket man tycker sig veta, utan att
man egentligen kan frklara hur. Men det r ju en stor grd, s folk pratade vl.
Hon tittade p mig och det sg ut som om hon tvekade innan hon fortsatte.
Mnga r senare hade vi ett fall hr som rrde ett barn som bara talade tyska. Det var en tragisk
situation och vi behvde snabbt hitta ngon som kunde tolka. Ngon freslog att vi skulle ringa
George. Han stllde upp, och vem som helst kunde se att han var vldigt bra med barnet. Som tack fr
hjlpen bjd jag honom p lunch. Jag vet inte om han kom ihg mig, vi hade bara setts som hastigast
ngra gnger d han slppt av eller hmtat upp Lidia. Jag fick en ingivelse och frgade honom om han
kunde tnka sig att stlla upp som jourfamilj. Han sa att han skulle fundera p saken och terkomma.
Hon snurrade p kaffekoppen och tittade ner p den.
Nr han sen ringde och accepterade freslog jag lunch igen. Fr att ge honom mer information. Ja,
det var ju inte min uppgift direkt Jag antar att jag bara tog tillfllet i akt. Jag ville trffa honom,
frsts. Det blev ngra luncher. Ngra middagar. Ngra utflykter. Jag hoppades vl att det skulle
utveckla sig med tiden. Bli ngonting Ja, ngonting mer. Men tiden gick och det blev inte mer.
Istllet blev det allt lngre mellan mtena. Tills det tog slut helt och hllet. Ja, det hade vl egentligen
aldrig brjat.
Jag sg att hon rodnade igen, och kunde inte hitta ngot att sga.
Jag bara tnkte att du kanske undrade hur vi knner varann, sa hon och lyfte glaset med vatten och
drack ngra klunkar.
Hon satte ner glaset och tog ett djupt andetag. Och nu var hon sitt affrsmssiga jag igen.
Jag kommer att lmna ver det hr rendet till en av vra utredare. Jag kommer frsts att
understryka att det r angelget att vi skyndar p. Men det gller ju alltid i sna hr renden. Du kan
rkna med att hra av oss imorgon.
Nr vi skildes t utanfr strckte hon ut handen och sg mig i gonen.
Jag vill att du ska veta att George fortfarande r ett av vra godknda jourhem.
Vi hll i varandras hnder flera sekunder.
Det var trevligt att ses, sa hon.
Tack, sa jag. Jag r s tacksam. Fr allt. Hon nickade och log.
Nr jag krt igenom Raglan saktade jag farten och vevade ner bilfnstret. Jag krde lngsamt lngs
den smala vgen som slingrade sig fram hgt ovanfr havet. Nr jag hittade ett stlle dr jag kunde
kra av klev jag ur och satte mig i det torra grset vid vgkanten. Frn det hr perspektivet var havet
ett helt annat n det jag levde med hemma vid min strand. Blndande, intensivt turkosbltt, s intensivt
att den klarbl himlen sg blek ut i jmfrelse. Trots att jag visste att vgorna dnade dr nere, kunde
jag inte hra ngonting dr uppe. Havet sg lockande lugnt ut, en glittrande blgrn ondlighet. Den
ltta vinden fick stnden av phormium som tckte sluttningen nedanfr att rassla.
Hur skulle jag kunna f Ika att frst? Nr jag inte frstod sjlv. Hur jag skulle kunna trsta honom
nr jag inte kunde trsta mig sjlv?
Under den tid vi knt varann hade det tyckts mig som om vi utvecklat ett slags instinktivt
samfrstnd. Men det fungerade bara nr vi var fr oss sjlva, hemma, eller i bilen. Bara vi tv. Vi
pratade aldrig mycket, men vi kommunicerade nd. Jag fick sllan mer n en nick eller en
huvudskakning till svar. nnu mer sllan ett leende. Men det gjorde de enstaka orden och gesterna
nnu mer meningsfulla. Det fanns stunder d vi lyssnade p musik eller arbetade p vrt projekt nr
det kndes som om det strmmade ordls kommunikation mellan oss.
Det skulle bli svrt att frska frklara fr honom vad som skulle hnda. Om han fick stanna hos
George skulle det kanske gra det litet lttare. Men han behvde f veta hur det skulle bli p sikt.
Frtjnade att f veta det. Men hur skulle jag kunna frklara? Allt jag hade att ge honom var min egen
oro. Det kndes som om vi var lika utlmnade och srbara. Pjser i ett spel som vi inte frstod, och
som vi inte kunde pverka.
D och d hade det slagit mig att vrt frhllande var minst lika viktigt fr mig som det var fr Ika.
Kanske var det min egen situation som s oroade mig, och inte Ikas?
Allt kommer att bli bra.
Det r s man sger nr man inte vet hur det ska g. Eller nr man vet alldeles skert att ingenting
kommer att bli bra igen.
Fr att trsta sig sjlv, lika mycket som andra.
Det r ljudet som vcker henne. Inte fr att det r srskilt hgt, utan fr att det r annorlunda.
Utan att ppna gonen ligger hon alldeles stilla, lyssnar. Hon har nsan i Daniels hr och hon
knner hur det luktar babysvett. Frst r hon inte sker p att ljudet r verkligt. Det kanske var
ngot hon drmt. Kanske kommer det att vara alldeles tyst nu.
Men istllet hrs en tung duns till, som om ngonting slagit emot en vgg riktigt hrt. I
tystnaden eftert kan hon hra det svaga ljudet av rster. Hon kan inte hra vad de sger, det r
som om det inte r meningen att hon ska hra, men hon knner det i alla fall. Knner vad de sger
fast hon inte hr. Och det r nstan vrre. Fr fast hon tycker att hon vet vad de sger, kan det ju
vara fel. Det kanske r ngonting mycket vrre n det vrsta hon kan frestlla sig.
S kommer en nnu tyngre duns och sedan ljudet av ngonting som faller hrt i golvet. Som om
ngot slagits omkull. Och s en rst. Och nu hr hon att det r mammas, men s konstigt
annorlunda. Hon kan inte hra orden, det r bara ljud. Det r inga ord, det lter som ett djur.
Hgt frst, s blir det sakta svagare. Nu lter det inte alls som mamma. Det r ett hemskt ljud och
hon vill inte hra det. Men ocks nr hon inte kan hra det lngre r det som om det hnger kvar i
luften, vldigt svagt, men fortfarande dr.
Daniel sover genom alltihop och hon ligger alldeles stilla fr att inte vcka honom. Hans varma
kropp ligger tryckt mot hennes, men hon r kall i alla fall. Munnen r alldeles torr och hon
behver g p toaletten. Men hon blir kvar dr hon r, med gonen stngda och armarna runt sin
lillebror.
Ljudet gr inte ver. Hon kan inte hra det, men det r kvar, det vet hon. Och hon mste flja
det. S hon klttrar ur sngen och stter sina kalla ftter p golvet. Det tunna nattlinnet knns
fuktigt och hon r nnu kallare nu nr hon inte lngre ligger kvar i sngen med Daniel nra. Hon
ryser och lgger armarna i kors ver brstet. Hon str alldeles stilla med ronen spetsade. S gr
hon sakta ut i hallen. D och d stannar hon till. Lyssnar. Men nu hrs inget ljud alls.
Drren till sovrummet str p glnt. Hon rr den inte. Hon bara lutar sig fram och tittar in.
Hon hackar tnder nu. Hon kan se ena hrnet av sngen. En liten bit av golvet. Ljuset r tnt
drinne, men det ser konstigt ut. Det verkar svepa ver golvet bara. Mattan ligger i en hg
halvvgs intryckt under sngen. Och dr ligger mammas arm, utstrckt p golvet med handen
ppen. Hon kan inte se Hans, men hon hr honom snarka. Det r allt hon hr ver ljudet som r
inne i hennes huvud. Det knns som om hjrtat sitter uppe i huvudet. Det bankar och slr hgre
och hgre och det knns som om hela huvudet ska spricka.
Hon vnder och gr tillbaka genom hallen och ut i kket. Dr drar hon ut en stol frn
kksbordet och br bort den till diskbnken. Hon kliver upp p stolen och sedan stter hon sig p
kn p den kalla marmorbnken och strcker ut handen efter en av knivarna i knivstllet p
vggen. Hon lgger den ifrn sig p bnken nr hon klttrar ner, och s rttar hon till nattlinnet
som glidit upp. Stter tillbaka stolen. Str ett gonblick och tittar p kniven innan hon plockar upp
den. Tnker ingenting. Huvudet bara bultar och fingrarna r alldeles iskalla, s kalla att hon
knappt kan bja dem runt knivskaftet. Men hon lyfter upp den till slut, kramar den hrt i handen,
och gr tillbaka till sovrummet.
Hon trycker ltt p drren tills den gr upp s pass att hon kan kliva in.
Det konstiga ljuset kommer frn den ena snglampan som ramlat ner p golvet. Den lyser rakt
p henne och blndar henne frst. S blinkar hon och rummet blir synligt. Mamma ligger nrmast.
Hennes ppna hand ligger alldeles vid Mariannes fot. Mamma ligger p rygg med armarna
utbredda. Hennes morgonrock r ppen och hon r alldeles naken under. Huvudet ligger p sidan,
som om hon sover.
Hans ligger p sngen. Hans skjorta ligger slngd p golvet, men han har fortfarande p sig
sina svarta byxor. Och sina svarta skor. Han ligger p mage, med ena handen hngande ver
sngkanten och ansiktet bortvnt. Ryggen r alldeles vit i det konstiga ljuset som kommer nedifrn
golvet.
Hon vnder sig om och sjunker ner p kn bredvid mamma och nr hon bjer sig fram ver
mammas ansikte kan hon hra att hon andas. Men det lter inte som det ska. Det lter som om det
r ngonting i halsen, det liksom gurglar. Varje gng bubblar det ut rtt skum mellan lpparna.
Det ser ut som blod. Det r en pl av mrkare blod under huvudet ocks.
Marianne lgger ifrn sig kniven p golvet och frsker dra igen mammas morgonrock s gott
det gr, fingrarna r s kalla.
Hon grter inte, men det gr ont i halsen som om grten sitter dr.
D rr sig Hans p sngen. Han grymtar till och byter stllning, men det r allt.
Hon reser sig stelt och gr fram mot sngen.
Det r bara det allra frsta hugget som gr sakta.
Kniven sjunker in i sidan p Hans hals och det knns som om det tar en lng stund. Det r s
mycket blod. Det verkar vara verallt. ver hela sngen. Hans slr ut med armarna och flera
gnger ser det ut som om han frsker resa sig, men varje gng faller han tillbaka igen. Och d
sticker hon in kniven igen och igen, varsomhelst. Till sist faller han halvvgs ner p golvet, och
hon mste snabbt ta ett snabbt steg bakt. D glider foten p golvet och hon halkar och faller. Hon
hamnar nra mamma, knner hennes kropp intill sig.
Hon hr att ngon snyftar men hon vet inte vem det r som grter.
Hon ligger p golvet intill mamma och nu blundar hon. Det gr ont i brstet. Det r som om
ngonting sitter fast dr ocks. Det gr ont att andas och hon tar sm, sm andetag. Hon blundar
hela tiden.
Innan hon ppnat gonen knner hon att mamma rr sig. D vnder hon p huvudet och tittar
p henne, ser hur mamma sakta lyfter handen och strcker ut den mot Mariannes hand som ligger
p golvet mellan dem. S bnder mamma frsiktigt loss kniven ur hennes hand och tar den i sin.
Sedan sjunker handen ner p golvet igen, med kniven i ett fast grepp.
Nr Marianne tittar upp p mamma igen ser det nstan ut som om hon frsker nicka. Men
sedan finns dr ingenting alls. Det blir alldeles, alldeles stilla och Marianne ser hur det rinner
rtt skum genom mammas lppar och ner lngs kinden.
Marianne reser sig frst p alla fyra, sedan str hon upp. Hon gr sakta mot drren och nr
hon vnder sig om ser hon att det r rda fotspr dr hon gtt.
Hon skakar, och det gr inte att f det att sluta. Hon r alldels blt och frstr att hon kissat p
sig. Men hon gr nd raka vgen in i barnkammaren och klttar upp i sngen igen. Daniel sover,
men han gnyr litet nr hon rttar in sig bakom honom och lgger armarna om honom.
Hon sticker in handen under hans pyjamasjacka och lter fingrarna lpa ver rret under hans
arm, samtidigt som hon borrar in nsan i hans nacke.
Till sist somnar hon.
19.
Motvilligt reste jag mig och gick tillbaka till bilen. Det var svrt att slita blicken frn utsikten. Jag
krde sakta, nnu saktare n vanligt, med fnstret nedvevat och brisen frn havet nrvarande. Havet
bildade en bakgrund till allting, en stndig nrvaro lngt dr nere till hger.
Jag hade krt till Hamilton fylld av en komplex blandning av knslor. Nu nr jag krde tillbaka
kndes det annorlunda. Framtiden var fortfarande svr att bedma, men jag kunde ntligen se mig
sjlv, mina motiv och mina handlingar tydligare.
Jag hade ltit Ikas behov bli fullstndigt frenade med mina egna. S smningom hade jag blivit
ofrmgen att skilja dem t. Jag hade sett p honom och p stt och vis sett mig sjlv. Tagit fr givet
att jag drfr sjlvklart frsttt honom och frsttt vad som var bst fr honom. Vad var det George
hade sagt? Att det ofta blir fel nr man lter sig styras av sina knslor. Srskilt kanske sina allra
djupast bevarade, omedvetna knslor. Jag hade funnit Ika och i honom funnit mig sjlv, trodde jag.
Men han var inte jag, och trots mina omsorger om honom hade jag kanske sett frbi hans egna behov.
Starka knslor fder inte sllan en sorts vlvillig arrogans. Mitt passionerade hjrta fr inte
ifrgasttas. Jag knner, s jag vet. All min utbildning, hela mitt vuxna livs erfarenheter var bara en
tunn skorpa ver mitt bldande barnahjrta.
Jag frskte vertala mig sjlv att lugnt se tiden an. Lta sakerna ha sin gng i frlitan p att allt
skulle ordna sig till det bsta. Men ngonting tog emot. Vgrade att helt ge efter.
Lita p mig, lita p oss. Allt kommer att ordna sig till det bsta.
En gnagande misstro drjde nd kvar.
Nr jag krde fram till mitt hus sg jag att Georges bil stod parkerad p baksidan. Och nr jag gick
runt hrnet sg jag honom p verandan. Han vandrade oroligt fram och tillbaka och nr han fick syn p
mig kom han springande nerfr trappan.
Han r borta! sa han. Han ville g ner hit och vnta p dig hr. Men nr jag krde ver fr att se
hur han hade det var han inte hr. Och jag tyckte jag sg bilspr i sanden bakom huset. Och d tnkte
jag att Lola kanske kommit trots allt. Att hon tagit honom.
Jag stirrade p honom. Den vaga knsla av hopp och lttnad jag knt var som bortblst.
Vi gick och fiskade, men det nappade dligt och vi ledsnade bda tv. Och nr vi var p vg hem
sa han att han ville stanna hr och vnta. Jag borde frsts stannat jag med, men han verkade inte pigg
p att ha mig hr. Jag kunde inte tnka mig att ngonting skulle hnda.
George stirrade ut ver havet. S tittade han ner.
Jag ringde CYF direkt, men det r inte mycket de kan gra just nu. Jag frskte ringa dig ocks,
men fick bara ditt rstsvar.
Jag tog upp mobilen ur fickan. Den var avstngd.
Jag har sprungit lngs stranden sen dess. Ropat och letat. Men jag kan inte hitta honom. Jag har
inte sett ngra fotspr ngonstans.
Rsten brts och han sg ut att ha nra till trarna.
Hade Ika verkligen sprungit ner p stranden? Stranden var ondlig. Spr kunde raderas p ett
gonblick. Och havet slukade allt i sin vg.
En skrmd liten unge kunde frsvinna sprlst.
Jag ppnade drren och gick in. Allt sg ut som nr jag lmnade det. Det fanns inga spr av vld.
Jag gick in i vardagsrummet och sg att pianolocket var uppfllt. Jag trodde inte det varit det nr jag
gick, men jag var inte helt sker. Draperiet till Ikas rum var frdraget och jag drog det t sidan och
tittade in. Sngen sg orrd ut och det fanns inga spr av honom drinne.
Jag grt inte, men jag hrde mig sjlv jmra mig svagt medan jag frskte tnka. Det var troligt att
George hade rtt. Att Lola trots allt dykt upp och tagit honom med sig. Men ngonting inom mig ville
inte tro det. Ika var vldigt knslig fr ljud. Han skulle ha hrt att det inte var min bil som kom. Han
skulle ha sprungit sin vg.
Men kanske jag terigen projicerade mig sjlv p Ika. Kunde jag vara s sker p att jag visste hur
han skulle ha gjort? Kanske han suttit dr vid pianot, paralyserad av skrck? andra sidan kanske vi
hade helt fel bde George och jag. Kanske han bara gett sig av p en sina sm vandringar.
George stod i drren.
Jag r s ledsen, sa han. Det r mitt fel. Jag skulle ha haft honom under uppsikt hela tiden.
Men det gr inte med honom, sa jag. Man kan inte hlla kvar honom om han vill ge sig av. Han
krver utrymme och frihet. Och han visste ju att du fanns dr hemma, och att du vntade p honom. Det
var allt han behvde. Det r inte ditt fel.
Jag gr en svng till lngs stranden, sa han och vnde.
Jag gr t andra hllet, sa jag.
Solen stod lgt och det vilade en stillhet ver landskapet, trots att vgorna vllde in ver den
tomma stranden. Jag smsprang p den kyliga, vta sanden. Hela tiden ropade jag hans namn.
S smningom blev jag tvungen att sakta farten. Solen sjnk ner under horisonten i en blodrd
klimax som lmnade lngsamt bleknande rosarda efterdyningar. Pltsligt insg jag vart jag var p
vg. Jag brjade sakta g upp ver stranden, bort frn havet. Det var skumt nu, men mina gon hade
vant sig och jag hade inga problem med att hitta.
Jag stod p en av sanddynerna och tittade ner ver vrt projekt. Jag hade fortfarande svrt att frst
hur helheten sg ut, men i det hr perspektivet tyckte jag att jag anade ngot av det som Ika tnkt sig.
Jag gick sakta ner. Nr jag ntt till mitten av omrdet lade jag mig ner p sanden. Hr var den var
fortfarande solvarm. Jag strckte ut armarna och tittade upp mot himlen. Sakta, sakta kunde jag se
stjrnor dyka upp p den mrknande himlen. Till sist kunde jag urskilja hela Vintergatan som ett
glittrande brett band tvrs ver himlen. Jag hade aldrig sett den p det hr sttet.
Jag mste ha slumrat till, fr jag vaknade av att jag knde hans nrvaro. Ika lg bredvid mig p
sanden. Inte intill, frsts, men nrmare n jag vant mig vid att frvnta mig. Utan att vnda p
huvudet strckte jag ut handen s den lg ppen p sanden mellan oss. Till min stora frvning knde
jag hur hans kalla nariga lilla hand snuddade vid min. D vnde jag mig p sidan och drog honom till
mig. Och han lt mig gra det.
Ett gonblick hll jag honom i mina armar.
Sedan lg vi dr, sida vid sida och jag berttade fr honom var jag varit. Hur jag trodde det skulle
bli fr oss.
Jag sa inte att allt skulle bli bra.
Men jag sa att jag lskade honom. Att jag aldrig skulle verge honom. Hur det n skulle bli fr oss,
s skulle han veta att jag fanns dr. Att jag aldrig skulle lta ngon skada honom. Jag lovade det jag
kunde lova, men inte mer.
Sedan blev det alldeles tyst och vi tittade bda upp i stjrnhimlen en bra stund.
Jag ville bara vara hr, sa han. Jag tnkte att vi inte skulle kunna gra det frdigt nu.
Det r klart vi ska, sa jag.
Vi satte oss upp bda tv och jag tittade p honom.
Jag tycker vi gr hem nu och berttar fr George. Fr han har letat efter dig hela eftermiddagen.
Ika svarade inte, frsts.
Tycker du att vi ska bjuda George p middag? Inget svar.
Vad tycker du vi ska laga?
Soppa, sa han. Och s skrattade vi bda. Det var frsta gngen jag hrde Ika skratta.
20.
Det blev en lyckad kvll. Jag lagade soppa av det som fanns: ngra potatisar, tomater, lk och spenat.
S gjorde jag en sorts improviserade tunnbrd till.
George hade varit hemma och kom tillbaka vt i hret och med ett par flaskor vin i hnderna.
Vi dukade p verandan fast det var mrkt, och Ika hjlpte till med att tnda mngder av sm ljus.
Jag bar ut ngra filtar, och gick sedan tillbaka till kket och ppnade min laptop. Jag klickade p
mappen dr jag samlat musik som Ika och jag upptckt tillsammans.
Peace Piece.
Musiken flt mjukt ut genom det ppna fnstret.
Jag slckte taklampan och pltsligt tedde sig verandan alldeles magisk, upplyst bara av de
fladdrande ljusen. Ika satt intill George. Jag kunde inte se vad det var som fngat deras intresse, men
de satt framtbjda, med huvudena ttt ihop. I det svaga gula ljuset sg hela scenen ut som en mlning.
Jag stod stilla och tittade, omsvept av den stillsamma musiken.
Jag gick ut p verandan igen och satte mig mitt emot dem. D och d tittade jag p Ikas ansikte. Det
kndes som om han vxt. Som om han gjort ett pltsligt hopp i sin utveckling under de senaste
dagarna. D och d log han ett hastigt leende, men han tittade aldrig riktigt p mig. Han t med sin
vanliga aptit.
God soppa, sa George nr han lade ifrn sig skeden. Ika nickade och det kndes som en stor
komplimang. Jag reste mig och dukade av. Den enda dessert jag hade att erbjuda var ngra persikor
och en liten bit ost som jag lade p en tallrik och tog med mig ut.
S smningom gick Ika bort till hngmattan och krp upp i den. George gick dit med en filt och
bredde den ver honom.
Vi satt kvar vid bordet hela kvllen. Nr musiken tystnade kunde man hra det osynliga havet i
mrkret bortom huset.
Jag vet inte om Claire nmnde att jag r en godknd jourfamilj, sa George efter en stunds tystnad.
Familj r kanske en mrklig beteckning p mig. Det r ju bara jag. Men genom ren har jag tagit emot
en och annan jourplacering. Ofta barn som inte talar engelska. Mitt frstasprk r tyska, men jag talar
ngra andra ocks. Det var s det brjade. De behvde ngon som kunde tala tyska.
Jag nickade.
Om du tycker det r en bra id, erbjuder jag mig grna att hand om Ika medan utredningen pgr.
Det r absolut ingen uppoffring, jag har ocks fst mig vid honom. Och han verkar ha accepterat mig.
Det r inte skert de placerar honom hos mig, det kan ju finnas ngon annan, mer lmpad familj. Men
jag kan i alla fall erbjuda mig. Om du vill.
Det lter alldeles, alldeles perfekt, sa jag. Den allra bsta lsningen jag kan tnka mig.
D sger vi s, sa han och reste sig sakta. Han gick fram och stllde sig vid verandarcket och
tittade ut i mrkret.
Det r ett vackert hem du har, sa han med ryggen mot mig.
Ett ofrivilligt skratt slapp ur mig.
Det hr? frgade jag tvivlande.
Ja, sa han. Det knns levande. Det r stkigt. Han vnde sig om och tittade p mig.
Ja, urskta.
Jag skrattade igen.
Men det r det! sa jag.
Ja, det r stkigt. Och det kanske inte r i perfekt skick. Men det r levande. Mitt hem r ett
mausoleum.
Jag var helt frundrad.
Mitt hem dog med min fru, sa han tyst. Sen dess har det inte funnits ngot liv alls dr. Jag har
putsat det och sktt om det, som man gr med en grav. Vrdat det med krlek och med sorg. Men liv
har det inte handlat om. Snarare motsatsen. Det r fortfarande Lidias hem, inte mitt.
Mrkligt, sa jag efter en stund. Fr det r s jag tnker p mitt hem. Att det r som ett monument
ver ngot jag frlorat. Jag tycker inte alls att det lever. I alla fall gjorde det inte det innan Ika kom in
i mitt liv. Det har bara varit en tillflykt fr mig. Jag tnkte just p det frut. Hur jag frsummat mitt
hem. Eller aldrig ens skapat det. Ditt tycker jag ser levande ut.
George vnde sig om och lutade sig mot rcket.
Allt ser annorlunda ut utifrn. Man kan missta sig fullstndigt. Eller s r det s att man bara kan
se saker och ting genom sina egna gon. Att ingenting r absolut, utan allting fyller olika behov fr
olika mnniskor. Ett och samma hus kan vara bde en tillflykt och ett fngelse, beroende p vem som
betraktar det.
George gick sakta fram till hngmattan och stod en stund och tittade ner p Ika som uppenbarligen
somnat.
Det r vl dags fr oss att tacka och ta oss hem, sa han.
Vi hjlptes t att lyfta upp Ika och svepa om honom filten. S tog George honom i sina armar. Jag
tittade p dem, och under brkdelen av en sekund knde jag ett styng av avund. Som om jag skulle
vilja att det var mig han lyfte upp och bar i sina armar. Bar mig hrifrn och till ngonting annat, ngot
varmt och tryggt.
Vi stod mitt emot varann och George tittade eftertnksamt p mig. Men i ljuset frn de flmtande
lgorna var det svrt att gissa vad han mjligen tnkte. Och jag hoppades att det var omjligt fr
honom att se vad jag tnkte.
Sedan gick jag fre runt huset och lyste upp vgen med en ficklampa. Jag ppnade bakdrren till
bilen och George lade frsiktigt ner Ika p stet.
Tack, Marion, det var en fin avslutning p den hr intressanta dagen, sa han och vnde sig mot
mig.
Tack sjlv, sa jag. Tack fr allting.
Det blev tyst och tystnaden tycktes breda ut sig och hlla oss kvar dr vi stod, mittemot varann med
ficklampans ljus som en reflekterande ljuspunkt p sanden vid vra ftter.
George strckte ut handen och strk den ver min ena arm och sedan vnde han tvrt och hoppade
in i bilen.
Vi ses imorgon, sa han genom det nedvevade fnstret.
Jag stod kvar och sg p medan han vnde och krde ivg. Jag stod dr och tittade tills ljuset frn
baklyktorna blev tv rda knappnlshuvuden i det kompakta mrkret.
D slckte jag ficklampan och vntade tills gonen vant sig vid mrkret.
S gick jag frbi huset och ner p stranden. Dr satte jag mig.
Vl dr nere insg jag att mrkret inte var absolut. Frn verandan hade havet varit ett med det
omgivande mrkret. Men dr jag satt nu bestod det av en ondlighet av skiftande grtoner, lika
mngfaldig som det mest frgstarka landskap.
De tar inte in p motell i Kawhia. Nr de vl kommer fram r det efter midnatt. Staden verkar sova
och matstllena r stngda.
Istllet kr de till en campingplats vid vattnet och lyckas boka en plats ver natten fr Michaels
bil, och tv dagar fr Marions.
Michael ppnar bakdrren p sin bil och hoppar upp och stter sig p bilgolvet. Han strcker
fram hnderna och drar upp henne. S sitter de med benen hngande ver kanten och ter baked
beans direkt ur burkarna och varsin halvsmlt chokladbit till efterrtt. Det r en ljum stilla kvll.
r det ok fr dig att sova hr inatt? frgar han och pekar p golvet de sitter p. Jag antar
att du r lika trtt som jag, s det hr blir det enklaste. Jag gr det ofta nr det r sent och knns
fr jobbigt att sl upp tltet. Om du vill, sover jag i framstet och du kan ha det hr fr dig sjlv.
Han ler och brjar rensa upp i utrymmet bakom dem. S hoppar han ner p marken och gr runt
bilen och fller ner bakstets ryggstd, och utrymmet blir nstan dubbelt s stort. Han rullar ut ett
liggunderlag p tvren, men det tcker bara knappt halva golvet.
Ledsen, det blir inte det allra bekvmaste, misstnker jag. Du fr grna g igenom mina saker
och se om du hittar ngonting anvndbart fr att gra det litet bttre, sger han och ler.
Nr de r klara har de ordnat till en ganska rymlig sovplats som till och med ter sig inbjudande.
De sitter p snggolvet och smuttar p varsin mugg med ljummen vodka, och rker.
Jag vet inte vad jag ska frga dig, sger han.
Jag tycker det rcker med att du har frgat om jag vill flja med p den hr resan. Det r allt
du behver frga. Fr vrigt kan du ju observera mig och gra dig din egen uppfattning
Men r det inte det folk gr nr de just har trffats? Frgar varann de mest elementra
sakerna?Jag menar, du skulle ju kunna vara en seriemrdare, till exempel. Hr har jag just
erbjudit dig att sova i min bil, och jag vet absolut ingenting om dig.
Hon skrattar, och nnu en gng blir hon verraskad ver hur ltt det knns.
Ja, men vad spelar det fr roll? Om det nu r s att jag r seriemrdare s r det vl inte
troligt att jag berttar det? Och om du frgar hur gammal jag r kommer jag definitivt att ljuga,
sger hon.
Hur gammal r du, frgar han, pltsligt allvarlig. Det blir en liten paus innan hon svarar.
Trettiosex, svarar hon.
Sedr, det r ingen lgn, eller hur? frgar han. Hon skakar p huvudet.
Nej.
Och r du seriemrdare?
Nej, sger hon och skrattar igen. Det r frunderligt hur den bara kommer ver henne, denna
mrkliga, ltta gldje.
Han r tyst ett gonblick och lutar sig bakt stdd p armbgarna.
Bertta vad du lskar, sger han.
Hon har inget svar p den frgan. Han tittar eftertnksamt p henne, som om svaret r viktigt.
Han r allvarlig nu igen, skmtar inte lngre och ler inte heller. Ngonting biter henne p benen
och hon drar upp dem under sig.
Sandmyggor, sger han nr hon kliar sig p vristerna. Han stter sig upp och grver i
ryggscken som str vid hans sida. Hr, ta den hr, sger han och kastar t henne en flaska
rollon insektsmedel.
Jag har inte glmt frgan, sger hon nr hon smrjt in ftter och ben. Jag vet bara inte vad
jag ska sga. Sg du! Vad lskar du?
Han lutar sig tillbaka mot kuddarna de skapat av hoprullade klder, med hnderna knppta
under huvudet.
Att lska ska vl vara annorlunda n att tycka om, eller hur? En helt annan magnitud. Som jag
ser det r att lska ett mentalt tillstnd. Ett hgre tillstnd dr allt blir ja, intensivare, antar
jag. Olikt alla andra tillstnd. Det r som om man fr ett helt annat perspektiv p allting. Man
drabbas av det och det finns ingenting man kan gra t det. Det slr till som en infektion, ungefr.
Och nr man r drabbad pverkar det allting. Och i en del fall gr det aldrig ver.
Han reste sig upp p armbgarna igen.
Din tur.
Jag vet inte. Fr mig har det mest handlat om att frska skydda mig mot krlekens motsats.
Jag har rrt mig frsiktigt, frskt behlla kontrollen. Frskrat mig om att jag inte skulle
drabbas, kanske, sger hon.
Hon rynkar pannan och det ser ut som om hon har lyssnat till det hon sjlv sagt och r illa
berrd av det.
Han vnder sig p sidan, med huvudet vilande i sin kupade hand, och ser p henne.
Bertta vad du tycker om istllet, d, sger han. Hon tror att han frsker f henne att knna
sig bekvm, att han vill lta henne slippa utveckla det hon sagt.
Nej, jag vill frska frklara hur jag knner nr det gller krlek, sger hon. Fr jag tror
att jag hller med dig, egentligen.
Hon vnder blicken mot det kompakta mrkret utanfr.
Det r bara det att jag inte vet mycket om det. Fr att fortstta med din liknelse, s r det som
om jag vaccinerades fr lnge, lnge sen. Jag r immun, helt enkelt.
Han lgger sig ner p rygg igen och tittar upp i taket.
Det tror jag inte p, det r helt enkelt omjligt, sger han. Det finns inget vaccin mot den
hr infektionen. Det mste bara vara s att du inte utsatts fr smittan. Om man nu ska kalla det
s.
Hon skrattar, men den hr gngen krvs det anstrngning.
Sg tre saker du tycker om istllet. Jag behver veta tminstone ngot innan vi gr och lgger
oss.
Hon tnker efter ett gonblick.
Jag tycker om blodapelsiner. Och doften av mimosa. Koltrastsng p vren. Men det sger vl
inte s mycket.
Nu ler hon ltt igen.
Och du?
Hm, sger han och tittar upp i taket.
Jag tycker om min mammas pannkakor. Han ler och tittar p henne. Och mitt jobb. Men det
r p grnsen till krlek. Och s tycker jag om att ligga hr och titta p dig.
Hon ler.
Men jag undrar om inte det ocks brjar bli p grnsen.
Det kanske r bst att vi slutar d, sger hon. Det r vldigt sent.
Nr han frgar om hon vill att han sover i framstet, frgar hon om han inte skulle ha det
bekvmare dr bak.
Han tittar p henne ett gonblick, som om han tnker efter.
Vet du, jag skulle kunna sga att det r bara fr att jag vill stanna hr och titta p dig.
D sger hon att att det blir bra, och hon lyssnar p sina egna ord och hpnar.
Hon ligger vaken lngt efter det att han somnat. Det r hon som tittar p honom, inte tvrtom.
Och hon lskar det.
Nsta morgon r han frsvunnen nr hon vaknar. Litet stel tar hon sig ut ur bilen och bort till
de allmnna duscharna. Nr hon tervnder r han tillbaka och har plockat undan i bilen och
dukat upp kaffe och scones p en handduk p golvet. Solen har visserligen gtt upp, men den har
nnu inte ntt ver kullarna i ster, och nattkylan drjer sig kvar i luften.
De stter sig mitt emot varann med benen i kors och ter frukost.
Det vore nog enklare att ta bten tvrs ver viken, men jag tycker vi tar bilen, sger han.
Jag har bett om tillstnd att kra ut p halvn, bara fr att vara p den skra sidan. Det r
maoriland och jag brukar alltid frska respektera lokala intressen och traditioner vart jag n
kommer. Jag r vl medveten om att jag r gst.
Kaffet r hett och starkt, sconesen nybakade. Det r en perfekt frukost.
Vi behver proviantera litet innan vi lmnar Kawhia, sger han. Jag har gott om sn mat
som vi t till middag igr, men jag tyckte att vi skulle ha litet frsk mat ocks. Srskilt som det r
min fdelsedag imorgon. Jag frvntar mig ngot alldeles speciellt!
Han skrattar, och de avslutar sin frukost, packar ihop och ger sig ivg.
Kawhia ligger halvsovande i morgonljuset. Vattnet r lugnt i viken och litet lngre ut nr de
frsta solstrlarna vattenytan och snder lekfulla ljusglimtar i alla riktningar. Michael har stmt
mte med en lokal bonde, och nr de stannar till inne i Kawhia str han redan dr och vntar. Han
kommer fram till bilen med en lda fylld med mjlk, gg, frukt och grnsaker.
Hur knner du alla dessa mnniskor? Hur vet du vem du ska kontakta?frgar hon nr de kr
ut ur stan.
Han grinar glatt med gonen p vgen.
Jag vet inte riktigt. Men det r ett vldigt gstvnligt stlle, det hr landet. Jag brukar se till
att prata med ortsbefolkningen vart jag n kommer. Jag antar att landet r tillrckligt litet fr att
folk ska knna varann, ha kontaker i olika delar av landet. S nr jag kommer till en ny plats
brukar jag ha med mig en introduktion frn ngot tidigare stlle. Och jag har bara mtt genersa
och hyggliga mnniskor. Extremt genersa och omtnksamma, ibland. Jag har haft problem med
bilen och jag har alltid ftt hjlp, och ofta har folk inte velat ha betalt. En gng hade jag inbrott i
bilen. Oroligt ett tag, eftersom de tog min kamera. Men den lilla orten dr det hnde reste sig som
en man och sg till att jag fick tillbaka allting. Inte vet jag hur det gick till, men det r vl s med
sm platser. Man knner varann. Jag har ftt s mycket hjlp. Det flesta mnniskor r
hjlpsamma och hyggliga om man respekterar dem. Det r min erfarenhet. Men kanske mer hr n
p de flesta andra hll.
Han har varnat henne fr att det kommer att bli en ganska obekvm resa. Srskilt efter den lilla
byn Taharua. Drefter r det inga riktiga vgar.
Jag har ingen aning om vad som vntar. Jag r s oerfaren att jag inte har vett att oroa mig.
Jag mste helt enkelt lita p honom, tnker hon och tittar p hans hnder p ratten. Han verkar
helt avslappnad och visslar tyst.
Det r tidig eftermiddag nr de nr Taharua. Nstan hela tiden har de haft vgen fr sig sjlva.
Det r alldeles tyst hr ocks. De kr frbi ett vidstrckt omrde tckt med svart sand. Hela
landskapet ser ut som en gigantisk mnkrater.
Titta inte ditt, sger han medan han skickligt kr av vgen nr de mter ett enormt
transportfordon lastat med en grvmaskin. Hon inser att det andra fordonet varken skulle ha
kunnat stanna eller vja. Svart damm fyller luften nr det passerat.
Det r en ppen gruva dr de utvinner jrn ur jrnsand, sger han. Omdiskuterat, som all
slags gruvdrift hr. Men vi r inte hr fr att underska det.
Frn Taharua r det allts ingen riktig vg. Det de kr p verkar mer vara en stig, om ens det.
Hon sitter rakt upp i stet och frsker hlla gonen p marken framfr dem och frutse svngar
och gupp, akut medveten om att magen drar ihop sig. Hon r inte alls rdd att han inte ska klara
av att manvrera bilen, hon oroar sig bara fr att hon inte ska klara av att hlla tillbaka det
tilltagande illamendet.
Men nr de kommit en bit bortom Taharua och gruvan, r de snart ute i ett ppet landskap och
marken blir jmnare. Det r blsigt och vilt och ser helt de ut. Han ppnar fnstren och den
friska vinden drar igenom. Hon mr bttre och slappnar av.
De stannar p en hjd fr att ta lunch och nu kan de se havet p avstnd.
Eftert ligger de i grset en stund. Hon har tappat bort var hon r, hur hon har kommit hit, till
och med vem hon r. Hon har inte lngre kontakt med ngonting annat. Hennes tidigare liv knns
vagt och avlgset. Hon r bara hr, och vill tnka att det kommer att vara fr evigt, precis s hr.
Sent p eftermiddagen kommer de fram till kusten. Nr de stiger ur bilen kan de se en liten
samling enkla trbyggnader med rostiga plttak. De r sm och oansenliga och de ser utsatta ut
dr de ligger p rad och avtecknar sig mot det ondliga, mktiga havet. Samtidigt r det ngot
rrande tappert ver dem, de har trots allt klarat av att st emot elementen under en mycket lng
tid. Hon kan inte se ngra tecken p civilisation annat n sjlva husen, inga telefonstolpar eller
elledningar. Hon undrar om det bor ngra mnniskor hr. Precis d ser hon en silhuett rra sig
mellan ett par av husen.
Vinden har tilltagit och drar genom grset p sluttningarna framfr dem.
Nstan framme, sger han. Bara en kort etapp till, s stannar vi och slr upp tltet.
Hur kan du veta s skert vart vi ska ta vgen? frgar hon. Du har ju aldrig varit hr
frut. Han ler brett.
Intuition. Manlig intuition, sger han. Lita p mig.
Och det gr hon, fullstndigt.
21.
Jag knde att det blivit kyligt, men p ngot egendomligt stt knde jag mig nd varm nr jag sakta
reste mig och vandrade upp till huset. Ngra enstaka ljus brann fortfarande och jag lt dem vara. Det
hade varit en lng dag och jag var trtt. Men inte smnig. Jag stod en stund lutad mot kksbnken och
tittade ut. Havet hade tergtt till att vara bara ett konstant ljud i komplett mrker, och vartefter ljusen
slocknade frsvann alla ljuskllor.
Efter en stund gick jag in i sovrummet. Istllet fr att lgga mig ppnade jag en av garderoberna,
bar dit en stol och klev upp p den. Trots det kunde jag bara precis n ldan.
Den var mindre n Ikas. Han hade fler ptagliga minnessaker n jag. Det enda jag hade kvar lg i
den hr ldan som inte var strre n ett kuvert. Och i den fanns det bara ett enda freml.
Ett exemplar av Time Magazine.
De hinner ta en promenad innan mrkret faller. De vandrar sakta, det hr r ingen vandring mot
ett ml. Landskapet r kalt, med mjukt rundade trdlsa hjder. P avstnd ser de grskldda
kullarna ut som smaragdgrn sammet hopskrynklad av en jttes hand. Men p nra hll r
vegetationen inte alls s mjuk, utan grset r uppblandat med taggig rttrne och phormiumstnd
med vassa blad. Det knns som om hon kan se in i ondligheten, och land och hav knns lika
grnslsa.
Pltsligt pekar han mot himlen. De stannar till och tittar upp. Hgt ovanfr, avtecknande sig
mot den intensivt bl eftermiddagshimlen, svvar en slja, en oavbrutet frnderlig formation,
men nd sammanhllen.
Dr r de, vra godwits, sger han. Kuaka p maori.
De sm svarta prickarna r fglarna. Men s hr p avstnd utgr de en frunderlig, skr
helhet av sregen sknhet.
Undrar varfr de heter godwits, sger han. God, gud. Wit, vet. Gud vet. r det vad det
betyder? Och i s fall varfr?
Det vete gudarna, sger hon och hennes nya, ltta skratt lyfter mot himlen.
De sitter p grset och ser sljan ovanfr gracist svepa fram och tillbaka.
D knner hon hans hand mot sin nacke. Den lyfter hennes hr och smeker huden drunder. S
lper den ver hennes axel och tar om den. Drar henne nra.
Har hon frutsett det hr? Kanske till och med ftt det att hnda?
Hon vet inte.
Det knns som om hennes kropp vet det som hennes hjrna inte frstr.
Nr han kysser henne r det den mest naturliga sak i vrlden. I den frtrollade vrld som hon
klivit in i kan det hr hnda. Det r kanske till och med sjlva avsikten. Det r ingen mening med
att frska st emot.
Det gr hon inte heller.
Hon lyfter hnderna och hller hans ansikte i dem, och tittar in i hans gon. Hon ser att de r
gr och hon tycker hon kan spegla sig i dem. S kysser hon honom igen.
Han tar hennes ena hand och hller den. ppnar den och kysser handflatan.
Gud vet, sger han och ler. Frunderliga saker kommer i vr vg. Allt vi behver gra r att
hlla gonen ppna. Ta emot det som bjuds. Och s kysser han hennes hand igen.
Hon skrattar p nytt, lyfter ansiktet mot himlen s att halsen ligger bar. Han kysser henne dr.
Senare gr de tillbaka och brjar laga mat. Han stter igng den lilla grillen igen.
Ingen ppen eld, alldeles fr riskabelt hr, sger han.
Nr de packade upp ldan med mat som bonden gett dem hade de hittat ktt ocks. Tv sm
lammspjll och en stor bit bacon.
Medan lammspjllen grillas gr han en sallad och hon serverar dem varsin kall l.
Vr sista kalla l, s njut, sger han. Frn och med nu blir det ljummen l eller rdvin.
Hon sitter p grset och tar enstaka klunkar. Ser p hans hnder som hackar och blandar
sallad, vnder kttbitarna. Hon tnker p det dr allra frsta gonblicket nr hon hittade honom.
Hur hon fr en sekund sett honom som ett freml. Lika perfekt som en slipad sten eller ett stycke
slt drivved. Ngonting som hon instinktivt velat dra handen ver.
S nu gr hon det. Hon bjer sig fram och drar handen ver hans rygg. Hans hnder r
upptagna med att blanda salladen, s han kan inte gra annat n lta henne hllas. Huden p
ryggen r varm och lngs ryggraden lper ett band av sm glittrande svettdroppar. Hon bjer sig
lngre fram och kysser honom mellan skulderbladen.
D slpper han vad han har fr hnder och lgger armarna om henne och kysser henne.
Jag satt p sngen med tidningen i knt. Jag hade slckt taklampan och inte brytt mig om att tnda den
p sngbordet. Jag behvde inget ljus egentligen. Det kndes som om jag kunde se med hnderna. Jag
hade inte slagit upp tidningen, utan satt med handflatan p omslaget. Jag visste hur bilden sg ut.
Knde varje detalj genom handen.
Det var ett foto av mig. Och nd var det inte jag, inte alls jag. Det hr var en bild av en kvinna
som vgade lita p sina knslor och sina instinkter. En kvinna som trodde att livet mirakulst kunde
gra en helomvndning och ppna en ny vrld. En vrld dr flockar av godwits svvade p himlen,
och skratt lyfte frn hennes lppar som den mest naturliga sak i vrlden.
En fullstndigt ohllbar vrld.
Hon vnjer sig vid kameran, den blir som en frlngning av honom sjlv, och hon slappnar av.
Hon tycker att hon brjar se det som han ser. Hans lins och hennes gon verkar fokusera p
samma punkter. Utom nr linsen riktas mot henne, frsts. Men hon vnjer sig vid det ocks.
Brjar till och med se sig sjlv genom hans gon. Kameran blir en vital del av deras stt att
kommunicera. Han lter henne anvnda den ocks, men mer och mer rcker det fr henne att bara
flja kameran med gonen. Hon ser vad den ser. Inte en enda gng r hon frestad att ta fram sin
egen lilla kamera.
Efter middagen sitter de kvar utanfr tltet medan en full mne sakta glider upp bakom kullar
som r en svart horisont. Den dyker upp i ster, till att brja med enorm och mrkt orangegul.
Han drar henne intill sig, s att hon sitter mellan hans utstrckta ben, med huvudet lutat mot hans
brst. Han frgar om hon fryser. Hur skulle hon kunna gra det? Det knns som om hon aldrig
mer kommer att frysa.
Senare, nr mnen str hgt p himlen och lyser med ett klart vitt sken, flyttar de in i tltet.
Nsta morgon r han borta nr hon vaknar. Men hon hr honom rra sig utanfr tltet. Han
visslar. Hon lyssnar, hela hennes kropp lyssnar. Hon har aldrig ngonsin knt sig s medveten. S
levande. S smningom, nr hon knner lukten av kaffe, trasslar hon sig ur sovscken och kryper
ut. Han sitter p huk, med hnderna p knna och blicken p havet. Det mste ha regnat under
natten, trots att hon inte mrkt det. Grset r fuktigt och det har samlats sm plar av vatten i
tltdukens fickor lngs marken. Men nu r det alldeles klart, inte ett moln p den nytvttade
himlen dr sljan av godwits sakta svvar. Nr hon stter sig bredvid honom pekar han upp p
den.
Jag undrar om de var. Frbereder sig fr sin lnga resa, sger han.
De dricker kaffe, och s ger de sig av p en promenad ner till havet. Det r lngre n hon trott,
men det spelar ingen roll. Tvrtom. Hon gr bakom honom, och ser hur han rr sig i en sjlvklar
och naturlig takt. Och p ngot stt faller hon in i samma rytm och fljer i hans fotsteg utan
anstrngning.
De stannar nr de nr fram till havet. De str och tittar ner p det, och dyningarna r
storslagna, vervldigande.
Vi ska hitta ett stlle dr det gr att komma i vattnet, sger han och spanar lngs stranden
nedanfr dem. Dr, sger han och pekar p en samling stora svarta klippblock, helt tckta med
svarta musselskal, som omramar en liten skyddad lagun. Vgorna bryter vldsamt mot klippornas
utsida och fyller luften med kaskader av saltvatten, men sjlva lagunen r stilla och skyddad.
G i du, sger han och nickar mot vattnet. Jag vaktar hr uppifrn.
Och hon gr det. Den hr nya kvinnan klr av sig och klttrar ner och glider i vattnet. Det r
svalt, men hon sjunker ner under vattnet och dyker upp alldeles andls. Hon hller sig i stenen och
skakar vattnet ur hret. Hela luften r fylld av vattendroppar.
Nr hon tittar upp ser hon att han str dr med kameran riktad mot henne. Hon slpper taget
och lter sig flyta. Och hon ler.
I mitt nedslckta sovrum var jag tillbaka dr. Jag slickade mina lppar och blev frvnad nr de inte
smakade salt. Pltsligt frstod jag att det var mjligt att minnas det hr isolerade gonblicket och ta
till mig det. Det hr skimrande gonblicket var mitt, det ocks.
Jag hade accepterat att alla de mrka minnena var mina. Men jag hade aldrig insett att de vackra
var mina, de med. Jag hade rtt till dem. Och jag hade rtt att ta dem till mig alldeles isolerade frn
det som hnt fre och efter. Jag hade rtt till min lycka, likavl som till min sorg.
Jag strckte ut handen och tnde snglampan.
22.
Jag sov oroligt och vaknade tidigt. Jag lg vaken och det var den timmen p sennatten som kineserna
kallar levertimmen, d dden knns nra och livet skrt.
Jag tnkte p Ika. Jag frskte se objektivt p mig sjlv. Hade jag utnyttjat honom? Var han bara ett
redskap fr mig fr att f ro i min sjl? Frsonas med mig sjlv. Skulle jag ngonsin kunna separera
mina knslor fr Ika frn mitt frflutna? Se honom sdan som han var? Se hans verkliga behov, inte en
frlngning av mina egna.
Jag brydde mig om hans vlfrd. Jag lskade honom. Men det jag som gjorde det var ju
oundvikligen format av det liv jag levt. Allt jag var frmgen att knna var oupplsligt frenat med
den person jag blivit. Och den jag blivit var en produkt av det jag upplevt.
Kanske borde jag avstyra mina frsk att f behlla Ika?
Men den grymma, gr timmen gick och jag slumrade till igen.
Nr jag vaknade regnade det. Konstigt nog kndes det trsterikt. Uppiggande. Jag steg upp och gick
ut i kket.
Till min stora frvning satt Ika dr. Jag hade inte hrt honom komma, men han var frsts en
mstare p att rra sig ljudlst.
Han hade dukat fr tv, med muggar och assietter, smr och marmelad. Nr jag satte mig ner,
hoppade han upp och gick till kksbnken och stoppade tv skivor brd i rosten.
Sen satte han sig igen.
Om jag hade trott det mjligt, skulle jag ha sagt att han sg frvntansfull ut.
Vilken fin brjan p dagen, sa jag. Men var r George? Vet han att du r hr? Ika nickade.
Jag tittade p klockan. Den var halv sju. Brdskivorna hoppade upp ur rosten och Ika kilade dit och
hmtade dem. S hmtade han vattenkokaren. Jag tittade ngsligt p medan han oskert balanserade
den fram till bordet och satte ner den.
Fr jag brja? Han nickade.
Han tittade p medan jag bredde smr och marmelad p mitt brd. Han sg ut som en kock som
oroligt vntade p gstens omdme.
Underbart, sa jag. Att f frukosten lagad t sig r hrligt.
D serverade han ntligen sig sjlv och vi t under tystnad en stund.
Vad tycker du om det hr huset? frgade jag sedan.
Bra, sa han.
Tycker du inte att det behver stdas? Han ryckte p axlarna.
Det r bara inne hos dig som det r ordning. Ingen kommentar.
Jag hade tnkt ta itu med det idag. Frska f litet ordning i vrt hus.
Vrt hus.
En del dagar brjar bra och blir bara bttre. Nr vi precis dukat av kom George. Nr jag berttade
att jag tnkt gripa mig an stdningen av mitt hus erbjd han sig att hjlpa till, och Ika nickade som om
han menade detsamma. Jag tittade p dem, Ika och George dr de stod bredvid varann. P ngot stt
sg de bda frvntansfulla ut. S jag tackade ja och satte dem i arbete.
Det regnade till mitt p dagen, d solen brt igenom. Nr vi tog en paus i arbetet och satte oss p
verandan fr att ta lunch glittrade solen i vatten som samlats i droppar och plar. Allt kndes
hoppfullt.
Det fanns nnu mindre i mitt barskrapade skafferi nu, men jag lyckades f till en omelett med
tomater och potatis. Vi var hungriga alla tre, tror jag, och t den enkla mltiden med god aptit.
Vi knkade ut mngder av skrp. Trots att jag rjt fr att ordna Ikas rum, hade jag inte gjort ngon
anstrngning att sortera bort just ngonting. Jag hade bara flyttat om i rran. Men nu kte det ut. Hgen
bakom huset vxte och George lovade att hmta sin lastbil och kra bort alltihop senare.
Sedan brjade vi stda. George dammsg, jag torkade och Ika dammade. Det gick med vldig fart,
och det kndes ovntat tillfredsstllande. Nr klockan var strax efter fyra kndes det som om vi var
klara.
Allt sg annorlunda ut. Mitt hem hade pltsligt ftt personlighet. Eller mjligen var det mitt stt att
se p det som ndrats. Det var som att ta av sig ett plagg som man burit enbart fr att vrma sig, och
upptcka att det faktiskt r vackert. Jag gick runt i rummen och sg dem fr frsta gngen. Nr jag
tittade in i sovrummet sg jag att tidningen fortfarande lg p mitt nattduksbord. Jag gick fram och
stoppade ner den i ldan. Ett gonblick undrade jag om Ika eller George hade lagt mrke till den.
Jag tyckte om det som det var, sa George. Men ven det som r naturligt vackert, blir ju nnu
bttre nr det r rent och putsat. Eller vad tycker du, Ika? sa han och lade handen p Ikas huvud. Till
min frvning gjorde Ika inga frsk att dra sig undan, tvrtom, han lt Georges hand bde klappa och
rufsa hret.
Jag tittade p George, men han gjorde ingen min av att ha noterat hur mrkvrdigt det var.
Jag tycker vi ska g ner och ta oss ett dopp, sa han istllet.
Ett bra frslag tyckte vi alla, och jag samlade ihop badlakan t oss.
George frsvann till bilen och tervnde med tv bodyboards. De sg splitternya ut.
Det var lnge sedan jag badat i havet. Trots att havet var nrvarande i praktiskt taget allt jag
fretog mig, om inte annat som bakgrund, badade jag nstan aldrig. Hr badade man ogrna ensam.
Understrmmar och oberkneliga vgor gjorde baden till riskfyllda ventyr, och man skulle helst ha
sllskap.
Jag hade aldrig knt mig ensam tidigare.
Men nu stod jag dr p stranden och sg George och Ika kasta sig i, och jag insg fr frsta gngen
hur ensam jag faktiskt varit. S ensam att jag slutat simma. Min ensamhet hade aldrig bekymrat mig,
jag hade inte ens varit medveten om den. Men nu vervldigades jag av den. Insikten skljde ver
mig med plgsam skrpa och djup sorg. Nu, nr jag hade sllskap.
Och det var vl s det var med krleken i mitt liv ocks. Det var inte frrn jag fick uppleva den
som jag insg vad jag accepterat att leva frutan. Jag hade levt utan krlek s lnge, aldrig ens
medveten om att den fanns. Och inte fr en sekund hade jag saknat den. Om inte den oro som fick mig
att skilja mig frn min man kunde ses som en omedveten reaktion. Men det hade varit ett steg i blindo,
bort frn ngonting otillfredsstllande, utan ngot klart ml.
Sedan, nr allt det var ver, d hade jag kunnat besvara Michaels omjliga frga. D visste jag var
krlek var. Men vem skulle ha frgat mig d?
Det kndes som om det var just i mtena som medvetandet uppstod. S lnge jag befunnit mig i ett
ofrnderligt tillstnd av avsaknad, hade jag fungerat. Man jag hade inte levt.
Jag stod dr, med badlakanen i famnen och jag visste att jag aldrig skulle ge upp det hr. Jag skulle
aldrig mer acceptera att vara ensam.
S slppte jag handdukarna och sprang mot vattnet. Den kvllen skulle vi ta middag hemma hos
Geor-ge.
Jag r inget vidare p matlagning, inte i nrheten av dig, men jag har ett fullproppat skafferi, sa
han nr vi skildes. Han tog med sig Ika och krde ivg.
Jag gick in och tog en dusch. Med badlakanet virat om mig slog jag upp ett glas vin och gick ut och
satte mig p verandan.
Jag drog handen ver min arm. Jag insg att det inte lngre var en ung kvinnas hud. Mrkligt, tnkte
jag, hur man lever inuti sin kropp och p ngot stt tar fr givet att den fr alltid ska vara densamma.
Och det r den vl, och nd inte. Allt som var jag, var inneslutet i min kropp, men den hade inte
mycket till likhet med hur den sett ut vid de olika tillfllen i mitt liv som fanns lagrade i mitt minne.
Den lilla flickan som gick hand i hand med sin morfar. Det var jag. Den frvivlade flickan p frjan
p vg till Stockholm. Flickan som hackade tnder i sitt blta, blodiga nattlinne, det var jag det med.
Och kvinnan med det ltta skrattet, hon ocks.
Jag snurrade vinglaset i hnderna och tittade ut ver havet. Men det var alla de olika bilderna jag
sg. Alla mina jag. Och jag knde en oerhrd mhet fr dem. De hrde till mig och jag hade plats fr
dem alla. De var alla jag. Jag var den sammantagna summan av dem alla.
Jag reste mig och gick och hmtade tidningen och lade den framfr mig.
Jag fljde hennes ansiktsdrag med fingret.
Det sg ut som om hon just vridit p huvudet, som om ngon ropat p henne. Ngon vars rst hon
ville hra. Hennes vta hr var fngat i flykten just som hon skakade ut det, och det svepte runt
huvudet och fyllde luften med en glittrande kaskad av vattendroppar. Hon tittade ver axeln, en blick
fylld av skratt. Ett sdant ltt och sjlvklart skratt, och det kndes som om det fyllde hela henne och
allt omkring henne. Och bakom henne lg det ondliga havet.
Hon var jag.
Nr de kommer tillbaka r det dags fr lunch. Han steker bacon och gr ggrra och dr hon
sitter och tittar p r doften himmelsk. Sedan sitter de i de lga fllstolarna och ter lngsamt.
Det r som om de drar ut p varje gonblick. len r visserligen ljummen vid det hr laget, men
det r nd nnu en perfekt mltid.
Hon vet att han har ett uppgjort mte med en ldre man som han ska intervjua och fotografera.
Samtidigt som hon r nyfiken p att se hur han arbetar, har hon en knsla av att han helst vill
gra det hr utan hennes sllskap, s hon freslr att han ska g ensam. Hon har en del att gra.
Vad det nu skulle vara. Hur ska hon kunna vara ensam ens ngra minuter?
Men hon tror att hon haft rtt, fr han har inga invndningar, han bara nickar. Och ler. Och
sger att han inte blir borta lnge. Han tar bilen och kr ivg.
Ensamheten r frfrlig. Hur kan det knnas s? Hon r en trettiosexrig mnniska, van att
leva bara med sitt eget sllskap. Van att anvnda sin tid effektivt. Men hr sitter hon och kan inte
freta sig ngonting. Bara vnta. Hon r hjlplst utlmnad till ngonting som hon inte rr p,
inte frstr. Ngonting som fr henne att bete sig helt sanslst.
Det r hans fdelsedag. Och hon har ingenting att ge honom. Hon sitter p marken vid ingngen
till tltet med armarna runt knna och funderar. S kryper hon in i tltet och drar fram sin
ryggsck, ppnar den och grver runt tills hon hittar det hon sker. Den cd hon kpt i Singapore.
Bill Evans. Hon hade knt igen fodralet nr hon fick syn p det i en affr, och tnkt p Brian. Det
var en gammal inspelning, en av Brians favoriter, som ocks blivit hennes. Eller kanske det var
alltihop, hela situationen, inte bara musiken, som hon kommit att tycka s mycket om. Att sitta i
Brians kn och lyssna, utan att behva prata alls, kvll efter kvll den dr frsta tiden. Deras
alldeles srskilda favorit hade blivit Peace Piece, och de hade spelat den s ofta att skivan blivit
repig och brukade hoppade ver ngra varv. Och sakta, sakta, till den dr musiken, hade hon
brjat leva igen.
Det var rtt present idag.
S reser hon sig och tar hans lilla fickkniv ur hans ryggsck och gr en promenad fr att plocka
litet phormium. I Auckland har hon sett sm korgar tillverkade av det som hr kallas flax, de lnga
vassa phormiumbladen. De vxer verallt och hon hittar snabbt vad hon behver. Himlen r hg
och klar och helt tom. Inga godwits idag, tnker hon. Kanske de gett sig av. Men hon hittar ngra
sm fjdrar och plockar upp dem ocks. Hon vet inte alls om de r godwitfjdrar, men hon vill
grna tro det. Precis som frsta dagen blir promenaden mycket lngre n hon tnkt sig. Det r
som om den hr naturen drar in henne helt och hllet. Fr henne att glmma tid och rum. Sig
sjlv.
Nr hon till slut r tillbaka, stter hon sig p marken och brjar sitt arbete. Det r svrare n
hon trott. Bladen r vassa och svrhanterliga. Hon splitsar upp dem i smala remsor och frsker
gnida dem tills de blir litet smidigare och mer lttarbetade. S lgger hon remsorna i kors p
marken framfr sig och brjar flta. Hon har tnkt sig det som ett litet fodral till cd:n, och
resultatet blir bttre n hon hoppats. S stoppar hon in skivan och fster ihop fodralet med en av
fjdrarna. Hon r precis klar nr hon hr bilen, och stoppar undan presenten i ryggscken.
Fre middagen gr de ner till stranden igen.
Den hr gngen r det han som badar frst och hon sitter p sluttningen ovanfr med kameran
beredd. Hon kan g nra, nrmare n ngonsin. Men hon tar inga bilder, hon bara tittar. Och det
dr behovet av att f dra hnderna ver hans hud kommer ver henne igen. Hon lgger ifrn sig
kameran, och s klr hon av sig och gr ner till honom.
Nr de r tillbaka tnder han grillen. S gr han bort till bilen och tervnder med ett paket
inslaget i flera lager plast. Han hller det som en trof och ler beltet.
Musslor, tv sorter, och pipis, de sm vita snckorna som man hittar i sanden hr och s tv
fina blfiskfiler. Och ngra ostron, sger han och viker upp paketet.
Jag tnkte att vi kunde ha ostronen till frrtt, och s lagar jag en perfekt fdelsedagspaella
av det andra. Blir det bra?
Hon skrattar och nickar.
Det blir bra. Kunde inte vara bttre.
Synd att vi inte har ngon champagne, men vi har det hr! sger han och hller upp tv
flaskor rdvin.
Den bsta pinot noir som landet frmr.
Han ppnar den ena flaskan och hller upp tv glas. Hon begriper inte var han ftt tag p dem,
det r tunna vackra glas.
S hller han fram sitt, och de sklar. Han strcker fram den fria handen och drar henne intill
sig. Hon spiller litet vin och det rinner ver hennes hand och han bjer sig ner och slickar upp det.
S kysser han henne och hon knner smaken av vinet p hans tunga.
Det r nstan mrkt innan maten r frdig. De ter sakta, lter tiden st stilla.
Nr de tit frdigt och plockat undan hmtar hon presenten. Han har tnt en stormlykta som
lyser upp en liten sfr precis omkring dem och lmnar resten av vrlden i kompakt mrker.
Han ppnar frsiktigt det lilla fodralet och drar ut cd:n.
Ja, den betyder frsts ingenting srskilt fr dig, men jag har mnga minnen som har med den
att gra, sger hon. Jag tnkte att du ocks skulle kunna tycka om den. Min favoritlt r Peace
Piece.
Han ser p henne, och i ljuset frn lyktan r hans gon nstan svarta.
Den betyder redan massor fr mig, sger han. Och nr vi kommer tillbaka till civilisationen
kan vi lyssna tillsammans. Du kan ge mig dina minnen, medan vi skapar nya, sger han.
De har brett ut en filt p marken framfr tltet och de ligger intill varann, hon med huvudet p
hans brst. Mnen r p vg upp, besljad idag, som synlig genom gasvv. Vinden har helt mojnat
och det enda som hrs r det egendomligt genomtrngande ljudet frn osynliga cikador.
Det r lngt senare p natten. Han sover, men hon ligger bakom honom med hnderna mot hans
rygg.
Redan innan hon stter fingrarna just dr, i vecket mellan ryggen och vnsterarmen, r det som
om de vet vart de r p vg. Som om de vetat hela tiden, bara vntat litet. Ltit dem f litet tid.
Kanske har hennes gon vetat ocks, men valt att inte knnas vid vad de sett. Bara glidit ver det
utan att stanna. Gett henne en dag till.
Lngt innan hennes hjrna registrerar ngonting har fingrarna redan knt det tunna rret som
lper in i vnstra armhlan. Ett halvmnformat rr. S obetydligt, s oansenligt. S ltt att
frbise.
Men hennes fingrar har redan knt det. Det gr inte att gra ngonting t det. Ingenting alls.
Hon faller handlst i absolut tomhet. Det r som om hela vrlden upplsts.
Handen ligger kvar p hans rygg, men sjlv r hon inte dr.
Hon r ingenstans, har ingenstans att ta vgen.
Jag hoppade till nr jag hrde George frsiktigt knacka p drrposten. Han stod p trskeln och
tittade p mig.
Frlt, skrmde jag dig?
Nej d, sa jag. Jag var bara i andra tankar.
Ja, vi undrade vart du tagit vgen, sa han och sg litet generad ut.
Frlt, jag satt hr och tnkte och glmde helt bort tid och rum. Ge mig ngra minuter s ska jag
kl p mig.
P vg mot sovrummet vnde jag p huvudet och ropade t honom att ta ett glas vin.
Vad r det med den hr mannen? tnkte jag nr vi satt i bilen p vg upp till hans hus. Varfr
frgar han aldrig ngonting? Han mste ju undra.
Jag sneglade p honom, men han verkade helt obekymrad och hade gonen p vgen.
Jag vet inte varfr han sagt att han var dlig p matlagning. Han hade ftt till en riktig festmltid,
tyckte jag. En grillad urbenad lammstek, s mr och smakrik att den mste ha legat i marinad. Hur
lnge hade han planerat den hr mltiden? Ugnsstekt stpotatis, sallad. Brd som jag misstnkte kunde
vara hembakt. Nr jag bermde maten reste han sig upp och brjade duka av, som om han hade svrt
att ta till sig komplimangen. Ika hjlpte till och jag tittade p honom nr han kilade runt i kket. Han
verkade redan hemmastadd hr, hittade i skp och ldor, och de tv verkade samarbeta helt naturligt.
Knde jag ett styng av avund igen? Och i s fall varfr? Vem av dem var det jag avundades?
Efter middagen satte vi oss i vardagsrummet. Jag tittade mig omkring. Det var ett generst och
trivsamt rum, men nu sg jag det med nya gon. Och jag tyckte jag kunde se att det sg orrt ut p
ngot stt. Som om det stannat i tiden. Dr fanns en flygel, men den var helt stngd. P flygeln stod ett
portrtt av en ung kvinna. Hon sg vacker ut, men jag ville inte att det skulle se ut som om jag var
nyfiken, s jag lt blicken snabbt glida vidare.
Men George mste nd ha uppfattat mitt gonkast, fr nr han satte sig ner nickade han i riktning
mot portrttet.
Min fru var pianist, sa han pltsligt. Konsertpianist, mycket begvad. Men hon rkade ut fr en
skada och brt handleden. Den lkte inte som den skulle, och, ja, det blev slutet p hennes karrir. Jag
var nog mer frtvivlad n hon nr det hnde. Lidia var en Han skte efter orden. Hon var en
vldigt positiv person. Kunde alltid se mjligheter dr jag bara sg problem. S det var hennes id att
vi skulle flytta hit. Brja ett nytt, annorlunda liv.
Han rckte fram ett fat med sm skorpor och jag tog fr mig.
Och annorlunda blev det ju. Men inte ngot liv. Lidia omkom i en bilolycka. Och jag blev ensam
hr.
Vad fick dig att stanna? frgade jag och ngrade mig genast.
Han satt med hnderna knppta mellan knna och tittade ner ett gonblick.
Vart skulle jag ta vgen? sa han enkelt och tittade p mig.
Jag nickade. Det fanns inget svar p den frgan och den lg kvar mellan oss en lng stund.
S reste han sig och gick ver till flygeln.
Den r nystmd, visserligen, men den blir aldrig bra igen. Det r vl som med mnniskor, man kan
inte lmna dem t sitt de och utan omsorg fr lnge. De blir aldrig mer som de var.
Han flyttade undan portrttet och fllde upp locket. S vnde han sig och vinkade t Ika att komma
och stta sig p pianostolen. Sjlv gick han tillbaka till soffan och satte sig.
Ika spelade vad som fr mig verkade vara korta improvisationer. Han sg ut att vara helt inne i
musiken och gjorde inga egentliga avbrott mellan styckena. Jag lutade mig tillbaka i soffan och
lyssnade. George serverade kaffe. Han frsvann ett gonblick och kom tillbaka med en flaska och tv
glas.
Calvados, sa han. Vill du ha?
Jag visste knappt vad det var han erbjd, men det kndes som om jag tacksamt skulle ha tagit emot
vad som helst bara fr att f kvllen att rcka litet lngre. S jag nickade, och han hllde upp varsitt
glas.
S satt vi och lyssnade en bra stund, tills Ika pltsligt steg upp frn stolen.
Slut? frgade jag.
Han nickade och vnde tvrt och frsvann ut ur rummet.
Efter en stund kom han tillbaka och stllde sig i drrppningen, p skert avstnd frn oss. Han
hade satt p sig pyjamas och jag sg att den var ny. Han gav oss en vag vink med ena handen, s
frsvann han och vi ropade godnatt till hans rygg.
Jag tyckte jag skulle g med honom ut till stugan i brjan, sa George. Men han vill helst vara fr
sig sjlv dr, har jag insett. Han tar sin ficklampa och gr dit nr han tycker han ftt nog av mitt
sllskap.
George gick fram till fnstret och vinkade t mig att komma med. Drifrn sg vi Ika snabbt kila
ver grsmattan p baksidan, en mrk liten figur bakom ficklampans ljuskgla. Vi stod kvar tills vi
sett honom frsvinna in i det lilla huset och fnstret lysas upp av det svaga skenet frn ficklampan.
Vi satte oss i soffan igen.
Litet till? undrade han och nr jag nickade hllde han upp litet i bda vra glas.
Vi pratade om Ika, frsts. George rknade med att f besked fljande dag. Han verkade mycket
mer hoppfull n jag. Kanske han visste mer. Kanske var vr inblandning i Ikas liv helt olika till sin
karaktr. Egentligen knde jag ju honom inte alls. Jag visste inte hur han tnkte. Han hade sagt att han
fst sig vid Ika, men vad betydde det? Hur serist och hur lngsiktigt var hans engagemang?
Det blev tyst en stund, och p ngot stt fick jag fr mig att han lst mina tankar. Och fr frsta
gngen kndes tystnaden litet besvrande.
Men jag hade helt fel.
Jag kunde inte undg att se tidningen i ditt sovrum, sa han pltsligt. Det r du, eller hur? P
omslaget.
Jag tittade p honom och tystnaden kndes evighetslng.
S nickade jag.
Jag bara tyckte det var en sn vacker bild, sa han.
Jag menade inte att snoka.
Jag knde hur gonen fylldes med trar.
Ja, det r en vldigt vacker bild, sa jag och tog en klunk ur mitt glas. Alkoholen brnde p tungan,
och jag hoppades det skulle frklara mina trar.
Nu var tystnaden inte lngre besvrande. Jag knde inte att George vntade sig ngonting mer. Han
satt baktlutad och tittade eftertnksamt ner i sitt glas.
Det r nog dags fr mig att ta mig hem, sa jag.
Vill du ha sllskap, s gr jag med dig. Men jag skakade p huvudet.
Jag tnker bra nr jag gr, sa jag.
Vi sa adj p verandan, tog om varann ltt och lt kinderna hastigt snudda. S vnde jag och gick in
i mrkret. Nr jag tittade mig om litet senare var han fortfarande en svart silhuett i drrhlet.
Hon ser sig sjlv som p avstnd. Ser att hon ligger kvar precis likadant, med handflatorna mot
hans rygg och kinden tryckt mot hans hud. Allt r likadant som gonblicket innan.
Men ingenting blir ngonsin mer likadant. Nr den hr natten r ver kommer det inte att
finnas ngonting kvar. Ingenting. Aldrig mer.
Hon frstr inte hur det ska g till. Men det r hon som mste vnda sig om och g. Ett steg i
taget, mot ingenting.
Hon drar frsiktigt lngs rret med fingertopparna. Fast hon blundar ser hon det. Hon begraver
nsan i hans hr och andas in doften. Lter den frenas med det minne hon s lnge undvikit.
Alla tecknen, inte kan hon ha undgtt att se dem? Nog mste hon p ngot plan ha insett
sanningen? Hans fdelsedag, nog borde hon ha reagerat nr hon hrde datumet? Hans bara rygg
dr sm svettdroppar glnste lngs ryggraden. Hade inte hennes blick passerat ver den tunna
strimman som frsvann in i den vnstra armhlan? Hade hon bara lagt insikten t sidan? Inte
kunnat frm sig att avst?
S tnker hon dr hon svvar ovanfr dem.
Hon grter inte. Hon ligger alldeles stilla fr att inte vcka honom. Hela natten ligger hon
alldeles stilla, ttt intill honom, med armarna om honom. Hon blundar och tnker sig att det kan f
sluta nu, precis nu och precis s hr. Bara blekna sakta tills ingenting syns lngre.
Tillsammans.
Men det blir obevekligen morgon. Ljuset bryter igenom den rda tltduken och rinner som tunt
blod ver allt drinne. Nr hon mrker att han brjar vakna, vnder hon sig frsiktigt och sluter
gonen. Hon hr honom rra sig och s smningom krypa ut ur tltet, som fr att inte stra henne.
S fort han frsvunnit vnder hon sig tillbaka och lgger sig i vrmen som drjer kvar efter hans
kropp.
Hon ligger dr tills ingenting lngre finns kvar.
D strcker hon ut handen och ppnar frsiktigt hans ryggsck och tar fram hans pass.
Mikael Daniel Frohman. Fdd 12 februari 1966.
I Engelbrekts frsamling, Stockholm, Sverige. Lngsamt stoppar hon tillbaka passet.
Dr uppifrn dr hon r ser hon sig sjlv ligga p rygg. Hon undrar hur hon ska kunna resa sig.
Hur hon ska kunna leva den hr dagen. Och alla kommande dagar.
Hon ligger alldeles stilla tills hon inte lngre har ngra tankar alls. Bara en frlamande,
fullkomligt ohanterlig sorg.
Till slut sticker han in huvudet genom tltppningen.
Trtt? Hon nickar.
Ja, och ont i huvudet. Det kanske blev fr mycket vin igr, sger hon. Hon hr sin egen rst
och hpnar ver att den lter alldeles som vanligt.
Ge mig ngra minuter till, s kommer jag.
Det gr, trots allt. Hon stter sig upp. Drar fingrarna genom hret. Vter fingertopparna med
saliv och torkar gonen. S kryper hon ut.
Ett steg i taget, tnker hon. Jag tar ett steg i taget.
De dricker kaffe och han undrar om hon vill ta ett dopp innan de packar ihop.
Hon tittar mot himlen som r alldeles klar, men med en gr rand lngs horisonten, som om en
front r i antgande.
Vi kanske ska packa direkt? sger hon och pekar.
Det ser ut som om det kommer regn.
Nr allt r instuvat i bilen tar han fatt i hennes arm och drar henne intill sig.
Vad r det?
Det knns litet trist, bara, sger hon.
Men det hr r bara brjan, sger han och ler. Jag mste kra till Auckland idag, men jag
ska se om jag kan ndra min resa och stanna litet lngre, s vi hinner ses i Auckland. Och sen kan
vi brja planera. Bestmma var och nr och hur vi ska ses igen. Jag ringer dig s fort jag kommer
fram till Auckland.
Hon nickar och ler. Hon frstr inte hur det gr. Varifrn kommer det dr tunna lilla leendet?
S kysser han henne.
Innan hon slpper honom tar hon hans ansikte i sina hnder. S kysser hon honom nnu en
gng.
Nr de kr tillbaka till Kawhia knns det som om landskapet bakom dem upplses vartefter. Hon
r sker p att det inte finns ngonting alls kvar dr bakom dem.
Pltsligt saktar han ner och pekar genom vindrutan. Och dr, hgt uppe p den bleka himlen,
svvar en gracil formation av godwits. Hon tycker det ser ut som om den r mer sammanhllen
idag. Den verkar inte lngre bara driva fram och tillbaka, utan rr sig mlmedvetet ver himlen,
mot nordvst.
De kommer fram till Kawhia p eftermiddagen.
Till slut str de dr, vid hennes bil. Han lyfter ver hennes ryggsck och slr igen bakluckan.
D tnker hon: Jag kan inte. Det r omjligt. Ngonting brister och fr ett gonblick tappar
hon fotfstet, frlorar all sin behrskning. Hon lyfter armarna mot honom och trycker sin kropp
mot hans. Han hller henne hrt, lyfter henne frn marken och viskar i hennes ra.
Det r bara ngon dag eller s. Och s, oundvikligen.
Jag lskar dig Marion. Hon grter inte nu heller. Hon sger:
Jag lskar dig, Michael.
Han hoppar in i bilen, vevar ner fnstret och nr han startat lutar han sig ut och ropar: Vi ses
i Auckland! Hon str kvar och ser honom kra ivg, med handen vinkande genom fnstret. S
frsvinner han nr vgen gr en krk.
Hon sitter i bilen tills ngon tutar. Hon ser att hon blockerar en annan parkerad bil och startar
och kr sakta drifrn.
Vart ska hon ta vgen?
Vart skulle jag ta vgen?
S hade George svarat p min frga.
Det finns gonblick i livet d vi stlls infr val som vi helt mist frmgan att ta stllning till. D vi
inte frmr annat n att hjlplst driva vidare utan ml.
Jag sg mig sjlv kra dr, p vg mot ingenstans och jag frstod inte nu heller hur jag frmtt
komma ivg.
Nr jag kom hem gick jag in och satte mig i kket en stund. Det var sent och jag knde mig
fortfarande pverkad av vin och calvados. Jag tnde ett ljus och satte fram det p bordet.
Trots att jag inte kunde se mycket av rummet knde jag hur rent och prydligt det var. Och p ngot
vis knde jag mig trstad av det. Som om mitt hem blivit starkare och gladare, bttre rustat att ta hand
om mig.
Jag gick in i sovrummet och hmtade tidningen, satte mig vid kksbordet igen och slog upp den.
Dr fanns de, Michaels bilder. Flera sidor. Och ett stort portrtt av honom. Det mste ha tagits
mycket tidigare, fr han var kortklippt. Men det var samma leende. Samma gr gon.
Jag drog med fingrarna ver hans panna.
Till slut mste hon stanna. Det r sen eftermiddag, men regnet har nnu inte ntt fram. Himlen r
mrk och hotfull och havet nedanfr till hger r blygrtt med vita vgkammar. Det blser s hrt
att bilen gungar till i byarna. Men hon stiger ur. Str en stund och ser ut ver havet.
S tar hon upp sin mobil ur fickan p jeansen. Lyfter armen hgt och kastar telefonen med all
kraft hon frmr i en vid bge ut mot havet. Hon ser inte var den slr ner.
S sjunker hon ner p marken bredvid bilen. Och grter ntligen.
Hon sitter dr tills regnet kommer. Ett drivande hrt regn som piskar huden och sliter i hret.
Men hon lyfter sitt ansikte mot det. Bjuder in det. Hon reser sig klumpigt och sliter av sig jackan.
Breder ut armarna, lyfter huvudet och skriker rakt in i stormen. Hon str dr tills rsten tar slut
och hon r helt drnkt.
D lgger hon sig i bakstet och till sist somnar hon. Nr hon vaknar r det fortfarande skumt,
men inte natt. Hon ser att klockan r halv fem. Hon r stel och frusen. Men ngonting har
passerat. Hon lever.
Hon stannar i Raglan och ter frukost p ett litet caf. En blek sol har gtt upp. Hon frgar sig
fram och hittar ett litet pensionat. Den unga kvinnan som tar emot r hggravid. Hon ser p
hennes skrynkliga och fuktiga klder och ler medlidsamt.
Hemskt vder i natt, sger hon.
Det knns som en omjlig anstrngning att tnka ut ett svar, s hon tar bara emot nyckeln och
gr mot rummet.
Vl dr klr hon av sig och stller sig under duschen, vrider upp vrmen p vattnet tills det fr
huden att blossa.
Sen lgger hon sig i sngen, rullar in sig i tcket och somnar igen.
Hon stannar i Raglan en vecka. Gr ingenting alls. Varje beslut, varje grning r en medveten
anstrngning. Stiga upp. Kl p sig. ta frukost. G en promenad. ta lunch. Varje moment knns
overstigligt och krver all hennes kraft.
Ntterna r tomhet. Hon sover utan drmmar. Men det r inte drmmar hon r rdd fr. Det r
tankarna som kommer ver henne i den gr sennatten.
23.
Ika fick stanna hos George tills vidare. Den nya tillvaron fann en form s smningom. Vi t middag
hos varann och Ika sov ver hos mig d och d. Vi fortsatte arbetet p vrt projekt, och George
stllde aldrig ngra frgor. Kanske han funnit ut vad vi hll p med p ngot annat stt, men i s fall
hade han valt att inte nmna det.
Mitt hem inspekterades och jag genomgick hela proceduren fr att utvrderas som potentiell
vrdnadshavare. Jag var inte klokare efter det och kunde fortfarande inte alls bedma mina utsikter.
Jag sg hur Ika anpassade sig och lrde sig nya rutiner hos George. Rutiner som inte involverade
mig. Jag frskte se det positivt. Som ett tecken p att Ika utvecklades socialt. Jag intalade mig att min
enda oro var att han skulle fsta sig vid George, och att George sg det hela bara som ett kortsiktigt
engagemang. Ett jouruppdrag som vilket annat som helst.
Det tog nstan tre mnader innan vi blev kallade till mtet med Ikas familj. Jag frgade George om
det alltid tog s lng tid. Han visste inte, hans egen erfarenhet var begrnsad, han hade varit med om
fall som lst sig mycket snabbare och ngra som tagit nnu lngre tid. Vi skulle ses i Hamilton och
George hade lovat kra.
Det var p dagtid, s Ika skulle vara i skolan.
Jag vaknade med minnet av min vanliga drm. Jag lg med gonen slutna och frskte fnga den
innan den bleknade bort. Det hade varit samma drm. Vi hade gtt hand i hand genom den spklika
skogen. Vi kom fram till klippan och hans hand gled ur mitt grepp. Men nr jag tittade upp fanns dr
ingen jrnvgsbro. Och nr jag vnde blicken mot vattnet nedanfr var det inte alls s avlgset. Jag
satte mig och gled ner under vattnet. Det var ljummet, samma temperatur som min hud och det kndes
inte som om jag var omsluten av vatten, det kndes som om jag var ett med det, och det skimrade runt
omkring mig, som belyst uppifrn. Jag sg honom p lngt hll. Sg hur han vnde sig mot mig och nr
jag ndde fram strckte han ut armarna.
Vi drev viktlsa i det guldfrgade vattnet med armarna om varann, och jag visste att det aldrig
skulle ta slut.
Jag slog upp gonen och tittade mig omkring. Sedan vi rjt upp i huset hade George hjlpt mig att
mla om. Mitt sovrum var vitt och jag hade ltit gra kopior av Michaels bilder och ramat in dem. De
var inte perfekta, bara scannade frn tidningen, men p ngot stt hade frlusten av skrpa gjort dem
nnu vackrare. Det var som om bilderna, precis som mina minnen, ftt en tunn hinna ver sig, blivit
aningen otydliga i konturerna. Samtidigt kndes det som om de flutit ihop till en helhet. Alla de olika
bilderna hade p ngot stt blivit en. De hngde p vggen mitt emot sngen och var det frsta jag
vilade mina gon p varje morgon.
Jag hade lagt fram vad jag skulle ha p mig redan kvllen innan. En rmls marinbl klnning, en
gr kofta. Jag stod och sg p plaggen dr de hngde p en galge p garderobsdrren. Det kndes som
om jag kldde mig fr en rttegng dr jag var den talade. Som om jag behvde gra ett trovrdigt
och respektabelt intryck.
Jag var klar lngt fre utsatt tid och satt i hngmattan p verandan och vntade p George. Det var
en klar hstdag. Hg himmel och en ltt bris.
Jag hade satt p musik i kket innan jag gick ut, och pltsligt hrde jag att det var Peace Piece. Och
jag mindes den lnga tid d jag inte kunnat lyssna p den.
De stillsamma anslagen letade sig in i mig och jag varken kunde eller ville vrja mig. Nu var jag
ppen fr musiken. Jag slt gonen och lyssnade med hela min kropp.
Det gjorde inte ont lngre, det var bara vackert. Stillsamt och s vackert.
Hon kr till Auckland. Hon har varit rdd fr den hr resan, men hon kan inte skjuta upp den
lngre.
Vi ses i Auckland, ropade han.
Och efter det har platsen ftt en ny dimension. Det r inte lngre den anonyma stad hon en gng
utgick frn. Nu r det staden dr han finns. Om han fortfarande r kvar. Hon kan rka stta p
honom. Det r mjligt. Hur skulle hon kunna verleva ett snt mte? Det gr inte att tnka p.
nd gr hon det. Hennes hjrna lyder inte och hon rder inte ver sina knslor. Men det r
hennes ansvar.
Det r absolut ndvndigt, vad priset n r.
Men hon mter honom inte. Trots att hennes blick sveper ver mnniskor hon mter p gatorna,
nr hon vntar vid vergngsstllen. Sitter p cafer. Ngon gng ser hon en ryggtavla. Ett blont
lockigt hr. Och allt stannar fr en sekund. Men det r aldrig han.
Hon vet att det r s hr det mste vara. Att hon mste finna ett stt att leva med det. En minut i
snder.
Hon kan omjligen veta att hon inte lngre behver vara p sin vakt.
Hon flyger tillbaka till London.
Flyttar in i en liten lgenhet hon hyrt i Hampstead, nra sjukhuset dr hon arbetar. Det r vr
och nr hon r ledig promenerar hon p heden dr vrblommorna slr ut och magnolian blommar.
Hon r inte medveten om att hon har ngra tankar, eller ngra planer. Hon tar frsiktigt en dag i
taget.
En mnad. Ett r.
Det blir inte lttare, men det blir annorlunda. Det r som att acceptera ett handikapp. Raseri
och sorg frbyts lngsamt i acceptans, och kampen fr verlevnad tar sin brjan. S anpassning.
Och en sorts liv.
Hon har god nytta av sin frmga att lgga undan sina minnen. Stoppa ner dem i separata ldor
och stnga till. Men priset r hgt. S mycket av hennes kraft gr t att just ingenting blir ver till
ngonting annat.
Det r just nr hon brjar tro att hon skapat sig en uthrdlig tillvaro som allt brister.
Hon gr sin vanliga runda. Handlar det som hon brukar. Stannar till och tittar i ett och annat
skyltfnster. S gr hon in i bokhandeln. Inte med ngot srskilt i tankarna, utan bara fr att
frdriva litet tid. Hon r inte alls intresserad av tidningshyllan och har nstan passerat den nr
hon mter sin egen blick.
Hon str orrlig och ser p bilden. S stller hon ner sina kassar och med stela fingrar tar hon
ett exemplar frn hyllan. Hon ppnar inte tidningen, utan str och ser p omslaget. Sedan gr hon
till kassan och betalar.
Hon minns inte eftert hur hon tog sig hem. Men hon minns nr hon ppnade tidningen och lste
hela artikeln.
Hon ser p bilderna frst. Hans fotoreportage om mnniskor vid havet har vunnit Pulitzerpriset.
Men det hon ser r inte objektet, utan hon ser fotografen. Hon ser genom hans gon, vad han sett.
Frstr precis hur han tnkt, vad han velat fnga.
Drjer hon med att lsa med avsikt? Blddrar frbi artikeln till bilderna fr att inte behva
lsa? Redan rubriken rcker. Priset har delats ut postumt.
Han kom aldrig fram till Auckland. Det str inte precis var olyckan intrffade, frsts. Men hon
frestller sig att hon vet. Tnker sig att hans leende inte ens hann slockna.
Vi ses i Auckland, ropar han och vinkar genom fnstret. S svnger vgen och hon kan inte se
honom lngre.
Hon kommer aldrig att se honom.
Fr frsta gngen mste hon erknna fr sig sjlv hur hon trots allt burit p den frsvinnande
lilla mjligheten som en sorts hopp. En omjlig mjlighet som hon vgrat att helt ge upp. Hon
inser ocks hur tanken p hans liv varit en ersttning fr hennes eget.
Hela hennes noggrant uppbyggda tillvaro rasar. Vggarna sls in, marken frsvinner under
hennes ftter.
24.
Vi mttes av juristen p hennes kontor i Hamilton. Hon var medellders, snyggt kldd i en mrk drkt
och mycket korrekt, men hon gjorde intryck av att ha ont om tid. Hon frde oss direkt in till
mtesrummet och presenterade oss fr de tre personer som vntade dr: tv handlggare frn Child,
Youth and Family, CYF, en ung kvinna som jag trffat tidigare och en medellders man som frefll
vara hennes verordnade, och s en kvinna i trettiofemrsldern. Lola var inte dr.
Det visade sig att kvinnan var Lolas halvsyster Nina. Mitt hjrta hoppade till. Av ngon anledning
hade jag inte vntat mig ngon familjemedlem.
Kaffe stod framstllt och vi serverade oss innan vi satte oss runt det runda mtesbordet.
Den manlige representanten frn CYF inledde mtet.
Alla anstrngningar hade gjorts fr att f tag i Lola, berttade han. Det hade visat sig att hon senast
uppehllit sig norrut, men ingen fast bostad hade kunnat identifieras och det hade inte gtt att spra
henne. Hennes familj hade ingen kontakt med henne.
Det hade ocks konstaterats att det fanns ett flertal tillfrlitliga vittnen som kunde intyga att Lola
vid flera tillfllen misshandlat Ika. Han hade varit intagen tv gnger fr benbrott, ena armen en gng,
tv revben en annan. Ingetdera hade rapporterats som misstnkt och ingen utredning hade gjorts.
Ika hade ocks genomgtt en omfattande hlsokontroll. Hans kroppsliga hlsa var god, ven om han
visade tecken p vanvrd. Hans tnder var till exempel i mycket dligt skick. Man hade testat hans
frdigheter och det hade bekrftat mina misstankar att han hade ngon form av mild autism. Men
utredningen hade inte gett ngot definitivt svar p hur grava hans problem var, och hur mycket av dem
som kunde hrledas till den milj dr han vuxit upp.
Min blick gled runt bordet. Jag tyckte juristen sg ut som om hon hade ngonting annat som vntade.
Hon tittade d och d p sin klocka. George satt med bda hnderna i knt och ett neutralt
ansiktsuttryck. Den ena handlggaren gjorde sm noteringar i en anteckningsbok. Jag kunde inte
avgra om de hade med mtet att gra, eller om det var tankspritt klottrande. Det kom fr mig att trots
den avgrande betydelse fr Ika som utgngen av det hr mtet skulle f, och trots att han ju var
huvudpersonen, s var han egendomligt frnvarande. Inte ens nr han nmndes vid namn kndes det
som om det var den levande lilla pojken vi talade om.
Nr det blev Georges tur fattade han sig kort. Han bara bekrftade att Ika anpassat sig bra hos
honom, och att han helhjrtat stdde min anskan om att f vrdnaden. S vnde han sig till mig.
Hur det n blir, s har jag nu blivit s fst vid honom att jag inte kan tnka mig att inte f fortstta
att vara delaktig i hans framtid p ngot stt.
Sen tystnade han och sg litet generad ut.
Jag frskte frhlla mig saklig i min framstllan. Jag betonade hur vl Ika utvecklats under den tid
han bott hos mig. Och jag frskrade att jag p alla stt skulle medverka till att han kunde upprtthlla
kontakten med sin biologiska familj.
Den manlige handlggaren frn CYF tittade p mig och nickade.
S gav han ordet till Nina.
Jag tittade p henne och tyckte nu att jag sg en svag likhet med Lola. Framfr allt var det gonen.
Men den hr kvinnan var ljusare n Lola och hennes gonfrg framstod drfr inte lika slende. Hon
var heller inte s vacker som jag tnkt att Lola en gng mste ha varit, men hon hade ett ppet
tilltalande ansikte och en aningen fyllig figur. Hon gav ett tryggt och skert intryck. Bondfru, kanske,
tnkte jag.
Jag var helt ofrberedd p vad hon berttade.
Lola r min ldre halvsyster, brjade hon. Men jag har inte sett henne p tjugofem r. Sista
gngen var nr vr mamma skickade mig till Lola fr att hjlpa henne med tvillingarna. Jag var
femton, Lola tjugoett.
Hon gjorde en kort paus. Hon verkade inte det minsta illa berrd eller osker, det var bara som om
hon valde sina ord noga.
Jag knde henne egentligen inte, hon flyttade hemifrn nr hon var femton. Men mamma tyckte hon
behvde hjlp och jag hade sommarlov. Frst tyckte jag det skulle bli roligt. Jag har alltid tyckt om
smbarn. Men det var hemskt. Jag var rdd fr Lola. Tvillingarna var s sm, nyfdda och
underviktiga. Men hon slog dem. Daskade till dem hr och dr s fort hon blev det minsta irriterad.
Och hon lt dem ligga och grta hur lnge som helst. Jag ringde till mamma och sa att jag ville komma
hem, men mamma tyckte vl att det lt nnu mer som om Lola behvde hjlp. S jag blev kvar ett tag
till. Till den dagen d hon tappade den ena. Hon pstod att det var en olyckshndelse, men jag
undrade ju. Det kndes inte rtt. Och vi kte inte till sjukhuset frrn nsta dag. D lg den lilla
flickan bara alldeles slapp och andades alldeles fr fort. Lola sa att jag inte fick sga ngonting p
sjukhuset. Och dr var hon helt annorlunda. Snll och trevlig och fin med barnen. Flickan hade en
allvarlig hjrnskakning och blev kvar p sjukhuset. Jag ringde mamma igen och grt och bad att f
komma hem. Jag kte nsta dag. Lola sa inte ens adj.
Hon tystnade igen.
Det r ngot fel p Lola. Hon har aldrig varit som andra. Hemma ljg hon jmt. Ocks om
smsaker, snt som inte betydde ngot. Det var som om hon ville visa att hon kunde f folk att tro
vadsomhelst. Hon var stolt ver sin frmga, som om det var en vrdefull talang. Hon sg vldigt bra
ut ocks, och nr hon log och sa ngonting var det ingen som inte trodde henne. Det r en sjukdom hon
har. Och frr eller senare blir hon ju avsljad och mste dra vidare. Hitta en ny publik. I hennes sjuka
vrld kan ingen annan vistas, egentligen. De frhllanden hon haft med mn har varit korta och
vldsamma. Hennes barn har varit verkliga olycksbarn. Tvillingarna kanske det gick litet bttre fr,
de placerades i fosterhem nr de var sm och blev senare bortadopterade. Men hennes andra tv for
illa, det r jag sker p, ven om det aldrig blev rapporterat. Och nu r de ju dda bda tv.
Hon strckte ut handen och tog en klunk ur sitt vattenglas.
S vad jag vill sga r att Lola aldrig ngonsin borde ha haft vrdnaden om ngot barn alls. Jag
har aldrig trffat hennes barnbarn, men jag skulle grna stllt upp och tagit hand om honom om jag
bara kunnat. Jag har tnkt noga p det hr, och jag kan helt enkelt inte. Jag har fyra barn sjlv och min
yngsta har en hjrnskada. Min man och jag tror oss inte om att kunna ge Mika den omsorg han behver
och frtjnar.
Jag drog ett djupt andetag.
Nr jag lyssnade p vad Marion sa kunde jag inte lta bli att se hur berrd hon sg ut. Jag r
vertygad om att hon verkligen lskar den hr lilla pojken. Och jag kan inte tro annat n att han skulle
f den allra bsta omvrdnad hos henne.
Hon tittade p oss alla runt bordet.
Det r frsts inte jag som bestmmer, men jag vill sga att Mikas familj genom mig helhjrtat
stdjer Marions anskan. Jag hoppas det hjlper.
Hon vnde sig mot mig.
Och jag hoppas vi kan hlla kontakt.
Hon tittade p mig och log. Som om hon antog att allt skulle g bra.
Mannen frn CYF och hans kollega avslutade mtet med att sga att de noterat allt som sagts och att
beslutet frmodligen skulle meddelas inom ngra dagar. S skildes vi.
Vad tror du? frgade jag nr vi satt i bilen p vg hem.
George vnde p huvudet och tittade p mig.
Det r vl ingen tvekan? sa han. Efter det anfrandet kan jag inte tnka mig annat n att det gr
bra.
Efter en liten stund kastade han en snabb blick t mitt hll igen.
Och jag menade det jag sa.
25.
Beskedet kom fljande fredag. Ett aldrig s kort telefonsamtal och det var som om mitt liv
frndrades i ett slag. Eller kanske snarare som om mitt liv tog en ny brjan.
Jag sjnk ner p en stol nr jag lagt p luren.
Det kndes s konstigt, det dr skrattet. Tvekande och svagt, som den allra frsta lilla rnnilen i en
uttorkad flodfra. Men det tilltog, tills de forsade ur mig. Jag sprang ut p verandan. Lyfte armarna
mot himlen. Dansade runt som en besatt. S brjade jag springa.
Jag kom fram helt andfdd. George satt i en korgstol p baksidan av sitt hus och lste tidningen.
Han reste sig sakta nr han fick syn p mig. Jag rusade fram och kastade mig i hans armar.
Det kndes som det tog ett gonblick innan han slog armarna om mig. Som om han tvekade ngon
sekund fr att ge mig tillflle att ngra mitt tilltag. Fr att se om det inte bara var en snabbt
vergende impuls. Sedan knde jag hur han tog om mig hrt, lyfte mig frn marken, snurrade runt med
mig p grsmattan.
Det r klart! sa jag till sist nr jag terftt andan.
Ika fr stanna, George!
S kysste jag honom.
26.
Jag gick lngs stranden. Det var ett par timmar kvar tills det var dags att hmta Ika efter skolan. Luften
var klar och hade litet skrpa i sig, och sanden var sval under ftterna. Jag mindes pltsligt den dag
d Ika och jag hade talat om platser, den hr och andra. D han frgat mig om jag alltid skulle bo hr.
D hade mitt svar kommit fullstndigt spontant och varit alldeles sjlvklart, jag hade inte tvekat en
sekund. Jag hade absolut tnkt mig att leva hr tills mitt liv var ver.
Sedan jag bosatt mig hr hade jag inte varit lngre bort n Auckland. Det hade gtt dagar, ibland
veckor d jag inte lmnat den hr stranden verhuvudtaget.
Nr jag nu sg mig omkring tyckte jag med ens att det var som om min knda milj hll p att
genomg en frsiktig frndring. Inte vad gllde sjlva utseendet, utan i frhllande till mig. Det
kndes som om den drog sig undan. Jag lt blicken glida ver de vlknda sanddynerna dr det
tidigare tyckts mig som om jag knt varenda linje, varenda skugga, och jag tyckte de sg annorlunda
ut. Jag fick fr mig att jag hll p att fdas ut ur den hr miljn som s lnge skyddat mig.
Jag hade inte tnkt lngre n till den hr dagen, tror jag. Nu nr den vl var inne, insg jag att jag
var tvungen att gra upp en plan. ven om jag inte frutsg ngra stora frndringar, skulle mitt liv
inte bli som det varit. Jag vet inte om jag riktigt insett tidigare att jag nu mste ta stllning till
framtiden.
Jag hade levt s lnge utan ngon framtid. Och med mitt frflutna inlst. Varje dag hade bara varit
en frga om att verleva, en dag i taget. Jag hade inte sett bakt, och inte heller framt, utan levt i ett
evigt nu.
Jag vandrade ner till vattenbrynet. Enstaka vgor ndde fram till dr jag stod, det kalla vattnet
skljde ver mina ftter. Jag sg ut ver havet och undrade om jag kanske ntligen uppntt det
tillstnd av helhet som jag alltid associerat med havet. Om jag nu hade den inneboende kraft som
behvdes fr att leva ett liv med bde ett frflutet och en framtid.
Vad som n vntade.
Det r instinkten som driver henne. Hon kmpar fr sitt liv. Fr ett stt att verleva. Ngonting
som liknar liv. Eller kanske r det inte liv hon sker. Kanske r det en plats att d p.
Men hon ger sig av, reser tillbaka till andra sidan jorden. Det r en pilgrimsresa, kanske, och
ett tempel hon hoppas finna.
En plats dr hon en dag kan vga ppna sina min nen.
Om jag inte kan leva hr, och vnta p den dagen, s kan jag d hr, tnker hon.
Hon tar en dag i taget.
Gr p sin ensliga strand. Slingrande, trevande vandringar, p jakt efter ngonting som hon
aldrig finner. Men tiden gr. Och hon lever en sorts liv i den kokong av ensamhet som hon vvt
omkring sig.
P ngot stt, och av ngon anledning verlever hon. Skapar sig en tillvaro som inte r liv, men
ngonting som vagt liknar det.
Ibland hpnar hon ver att hon fortfarande r hr. Att hon fortfarande lever.
Och trots att hon vet varfr hon r just hr, tillter hon sig inte en enda glimt av det som frt
henne hit, snuddar inte ens vid det.
Men det har hnt att hon krt till Kawhia. Hon har inte gtt ur bilen, utan bara parkerat dr
hon sg honom kra ivg. Dr sitter hon och hon frstr inte vad hon gr dr.
Men hon reser aldrig tillbaka till platsen dr de tltade.
27.
Jag tnkte att vi skulle fira det hr ordentligt, sa George efter middagen den fredagen.
Ika nickade, och han sg ut som en allvarlig vuxen person. Det var rrande att se hur han redan lagt
sig till med flera av Georges manr.
Jag skrattade, detta mrkliga, nyligen terfunna skratt som fortfarande kndes ovant.
Men det har vi ju gjort, sa jag och pekade p resterna av mltiden. En fantastisk middag.
Jag hjde mitt vinglas och sa att jag ville skla.
Ibland fr man precis det man behver. Precis de mnniskor man allra mest behver snubblar in i
ens liv. Ibland ser man dem inte och det r vldigt sorgligt. Ibland frlorar man dem igen. Det r
sorgligt, men inte lika sorgligt. Fr det man har haft tillsammans, det har man fr alltid.
Jag tittade p dem. Ika sg ut som om han inte ens lyssnade. George sg generad ut. Men jag
fortsatte.
Kra Ika, jag r s lycklig ver att du lg dr vid mina ftter den dr frsta dagen. Och jag r s
tacksam fr att du har stannat kvar i mitt liv. Fr nu har vi varann fr alltid, hur det n gr, vad som n
hnder. Fr du r bde min bror och mitt barn.
Ika lyfte sitt glas och gav mig ett flyktigt gonkast.
Och du George, sa jag och vnde mig mot honom.
Jag r s glad att jag ntligen en dag sg dig. Och jag r ledsen att de gick s lng tid innan det
hnde. Och ondligt tacksam ver att du fanns kvar nr jag till slut lyfte blicken.
S sklade vi.
George harklade sig.
Jag vet ju inte om det hr r ngon bra id, sa han.
Men jag hade tnkt mig ngonting annat. Ngot speciellt.
Ika tittade p George. I alla fall ett gonblick, tyckte jag.
Jag tnkte vi skulle gra en utflykt, sa George.
Vart? sa Ika och jag med en mun. George log ett hemlighetsfullt litet leende.
Jag tnkte det skulle bli en verraskning. Passar det imorgon?
Vi nickade och jag undrade om jag behvde ta med mig ngonting.
George skakade p huvudet.
Ingenting alls, sa han och log samma leende.
Vi hjlptes t att duka av och sedan sa vi godnatt. George lade sin hand ltt p min axel och igen
fick jag den dr knslan att han avvaktade fr att se hur jag skulle reagera. Jag strckte ut min hand
och lade den p hans och s tog jag ett steg nrmare och lade min kind mot hans.
Tack, sa jag. Fr alltihop.
D lade han armarna om mig och tryckte mig intill sig.
S slppte han mig pltsligt och tog min hand istllet.
Kom hr, sa han till Ika.
Och till min stora frvning klev Ika fram. George lade sin hand p Ikas huvud och frde honom
frsiktigt nrmare tills han stod intill oss. Ett gonblick stod vi s, en liten helhet.
S vandrade Ika och jag hem till oss.
Jag vnde mig om fr att vinka en sista gng, men George hade slckt i hallen och jag kunde inte
vara sker p om han fortfarande stod dr p sin veranda.
Men jag trodde det, och bde Ika och jag vinkade Det var sent nr vi kom hem, men det var fredag
och spelade ingen roll. Vi satt en liten stund p verandan, Ika p sin vanliga plats i hngmattan och jag
p versta trappsteget.
Pltsligt hrde jag hans rst frn hngmattan.
Nu r vi hemma, sa han. Jag nickade fr mig sjlv.
Ja, nu r vi hemma, sa jag sedan.
28.
George kom fljande frmiddag, som verenskommet. Det var soligt och klart och alldeles tomt p
vgen. Vi krde norrut, lngs havet. Jag frskte fundera ut vart vi kunde vara p vg. Till Raglan?
Men nr vi vl kom fram till Raglan svngde vi sterut. S smningom gav jag upp mina
anstrngningar att gissa vart vi var p vg och lutade mig bakt och njt av sjlva resan.
George hade med sig kaffe i en termos och juice t Ika och varsin muffin och vi gjorde en paus och
satt vid vgkanten och t och drack. Ika verkade inte mer nyfiken n jag och ingen av oss stllde ngra
frgor.
S smningom svngde vi av frn huvudvgen. Kossor betade fridsamt p mse sidor och vi krde
sakta.
En helikopter! ropade Ika.
Jag tittade p George och hans leende var bredare n ngonsin.
Vi skulle flyga helikopter.
Och det var George som skulle kra. Jag stirrade p honom.
Du har mnga hemliga talanger, sa jag. Han bara log.
Ika fick sitta bredvid George och jag bakom dem. Det var mitt livs frsta helikopterfrd. Jag
intalade mig att det inte var ngon skillnad mellan att lgga Ikas och mitt liv i Georges hnder nr vi
kte bil. Men det kndes inte riktigt s.
S fort vi kommit upp och landskapet bredde ut sig under oss glmde jag alla mina invndningar,
all min oro.
Det var bedvande vackert.
Jag var helt betagen, ordls. Men George och Ika gestikulerade och George pekade ut olika saker.
Vi flg i en vid svng ut mot kusten. Det tog en stund innan jag insg vart vi var p vg.
Vi flg in ver min strand och jag kunde urskilja mitt hus.
Men det var inte mitt hus som var mlet. Det var vrt projekt.
Jag sg att Ika upptckt det ocks.
Fr frsta gngen kunde jag se det s som han alltid sett det.
Vi gick ner p lgre hjd.
Nedanfr oss bredde det ut sig, som en tavla under vra ftter.
Fullstndigt perfekt.
Tv slingor, vgor tnkte jag mig, som bde hrde ihop och var separata. Det var s fullndat att
jag nstan tyckte mig se dem rra sig, mjukt slingra sig om varandra. Gracist skiljas och terfrenas
i ett evigt samspel. George gjorde flera svngar p olika hjd. Det var lika enastende frn alla
perspektiv, p alla hjder.
Jag strckte ut handen och knackade p Ikas axel framfr mig. Jag bjde mig fram och han vnde p
huvudet s att jag sg honom i profil. Och jag sg att han log.
Vi gjorde en sista svng och jag trodde vi var frdiga. Men George fortsatte sderut.
Vi flg in ver Kawhia och ut ver den djupa viken. Ut mot havet.
S flg vi i en halvcirkelformad rrelse ver inloppet.
Dr lg den, halvn, omramad av det mrkt blgrna havet, den plats jag undvikit att ens tnka p.
Som jag intalat mig hade upplsts i dammet bakom bilen nr vi reste drifrn.
Jag kunde se den, ta till mig den som en del av ett frflutet som jag ville bevara, likavl som en del
av en framtid som jag nu vlkomnade.
Vi steg hgre och under oss flt gradvis de enskilda delarna av landskapet samman.
Allt frenades och blev till en helhet.
Av Linda Olsson har tidigare utgivits:
Nu vill j ag sj unga dig milda sanger (2005)
Sonat till Miriam (2008)
Dikten From a Survivor p sidan 7 r versatt av Linda Olsson.
From a Survivor 2002 by Adrienne Rich. Copyright 1973 by
W.W. Norton & Company, Inc, from The fact of a Doorframe:
Selected Poems 19502001 by Adrienne Rich. Used by permission of
the author and W.W. Norton & Company, Inc.
www.albertbonniersforlag.se
ISBN E-bok978-91-43-51305-9
ISBN tryckt utgva 978-91-0-12594-3
Linda Olsson 2011
Publicerad i samarbete med Stilton Literary Agency
Table of Contents
Omslag
Titesida
Dedikation
Citat
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
Tidigare utgivning
Copyright