Lic

Torgny Lilja
Formsprket
och sjlens palimpsest
i Johannes Edfelts lyrik
Licentiatavhandling
Stockholms universitet
Litteraturvetenskapliga institutionen
Vrterminen 2011
Abstract
Title: Palimpsest of the SoulWriting and Intertextuality in the Poetry by Johannes Edfelt
(licentiate dissertation)
The central thesis the author advocates is that the discourse by the Swedish poet Johannes
Edfelt (190497) during the years 193247 inherits a conict between tradition and reality. In
order to bridge that division, Edfelt strives not only to be a part of history but also to
recapture and change its foundations. The licentiate dissertation subordinates both thematic
and linguistic microstructure to an intertextual view. These so called alludemes in Edfelts
poetry often lead to an ancient origin, in several cases to the philosopher Plato, but also to
literary works by Dante, William Shakespeare, Jean Racine, Johann Wolfgang von Goethe,
Erik Johan Stagnelius, Sren Kierkegaard, Charles Baudelaire, Fyodor Dostoyevsky, Lina
Sandell-Berg, Friedrich Nietzsche, August Strindberg, Ernst Josephson, Gustaf Frding, Erik
Axel Karlfeldt, Vilhelm Ekelund, Pr Lagerkvist, Bo Bergman, Martin Buber, Birger Sjberg,
Bertil Malmberg, and Hjalmar Gullberg. This polyphonic murmur of voices from the past
creates a dialectical unity, which occurs on a higher level than the traditional monological
writing. The conclusion is that only our view of the future can determinate the present and
that the artist must not forget this.
Reference words: literary theory, intertextuality, Swedish poetry, Johannes Edfelt
Homepage: www.blackbirdsnest.se
Innehll
Frkortningar .............................................................................................................. 4
Inledning ..................................................................................................................... 5
Materialbeskrivning .......................................................................................... 5
Tidigare forskning ............................................................................................. 6
Formens tre dimensioner ......................................................................................... 11
Olika stilkategorier .......................................................................................... 14
Begreppet alludem ........................................................................................ 20
Det splittrade formsprket ............................................................................. 23
Traditionens betydelse .................................................................................... 26
Ett r ndvndigt Antika intertexter ............................................................ 29
Palimpsest och paradox .................................................................................. 32
Gstabudet De ddas skuggor
Arvet frn Atlantis ........................................................................................... 40
destanken
Livets brd och salt Religisa intertexter ...................................................... 43
Lidandet som mysterium ............................................................................... 44
Gudsbilden Nden ngesten Passionshistorien ngestsvetten
Slaktdjuret Apokalyps
Krlek och sakrament ..................................................................................... 68
Skrd och torka Vattnets mystik Lgan Psalmlyrik
Osynligt land Litterra intertexter .................................................................. 82
Rummet och tiden ........................................................................................... 83
Himlavalvet Scenen Besjlning Osynligt land
Fngenskapens dilemma .............................................................................. 102
Gallret Rotlsheten Pilgrimsfrden
Sjlens instrument ......................................................................................... 111
Strngen Orgeln
Pnyttfdelsen ............................................................................................... 119
Blomman Fldet Fosterlandet
Sammanfattning ...................................................................................................... 132
Litteraturfrteckning ............................................................................................. 136
3
Frkortningar
AU Aftonunderhllning (1932)
BE Brddjupt eko (1947)
BLM Bonniers Litterra Magasin
DN Dagens Nyheter (liberal)
EK Elden och klyftan (1943)
GHT Gteborgs Handels- och Sjfartstidning (frisinnad)
GS Gesammelte Schriften
GW Gesammelte Werke
HM Hgmssa (1934)
ID I denna natt (1936)
J Jrnlder (1937)
KB Kungliga Biblioteket [i Stockholm]
NDA Nya Dagligt Allehanda (moderat)
OoB Ord och Bild
SAOB Svenska Akademiens ordbok
SR Sng fr reskamrater (1941)
SS Samlade skrifter
SV Samlade verk (Samlede Vrker)
UUB Uppsala universitetsbibliotek
VL Vintern r lng (1939)
4
Inledning
Titelsidans bda begrepp formsprk och palimpsest anknyter till fransk
strukturalism och syftar p de vergripande perspektiv ur vilka jag har valt att
betrakta Johannes Edfelts (190497) lyrik under en period som strcker sig frn
1932, som var Kreugerkraschens r, fram till 1947, d USA genom Truman-
doktrinen
1
pbrjade det kalla kriget. Med en intertextuell och tematisk meto-
dik pejlar freliggande licentiatavhandling efter konturerna till ett gllande
formsprk och lyckas frhoppningsvis skdliggra ngot av relationen mellan
Edfelts diskurs och en formens problematik.
En viktig utgngspunkt fr avhandlingen har varit tesen om hur det
skrivna hmtar innehll frn andra texter snarare n frn ett abstrakt existe-
rande idiom.
2
I detta sammanhang kommer jag att frska visa hur Edfelt kan
vara bde en uttolkare av en splittrad samtid och en formsprkets enhets-
strvande frnyare.
Materialbeskrivning
Det underskta materialet bestr av fljande diktsamlingar, som Edfelt 193247
publicerade p Albert Bonniers Frlag i Stockholm:
3

Aftonunderhllning (1932, 76 sidor) kostade 2:25 kronor hftad och kom ut i en
upplaga p 1 650 exemplar;
Hgmssa (1934, 100 sidor; ny upplaga 1948 illustrerad av Folke Dahlberg, 100
sidor) kostade 3:75 kronor och kom ut i 1 500 exemplar (andra upplagan
kostade 6:50 kronor och kom ut i 1 650 exemplar);
I denna natt (1936, illustrerad av Bertil Bull-Hedlund, 96 sidor) kostade 4:50
1
Harry S Trumans doktrin innebar att USA beslutade sig fr att sttta regeringar, som i
likhet med Greklands kmpade mot en vpnad kommunistisk gerilla.
2
Ferdinand de Saussure anser att sprket existerar som ett abstrakt system. Idem, Cours
de linguistique gnrale, dition critique prpare par Tullio de Mauro, Paris 1972, s 30 ff,
36 ff.
3
Uppgifterna om upplaga och pris kommer frn Bonniers frlagsarkiv i Stockholm.
5
kronor och kom ut i 2 200 exemplar;
Jrnlder (1937, 23 sidor) kostade 1 krona och kom ut i 1 650 exemplar;
Vintern r lng (1939, illustrerad av av Bull-Hedlund, 125 sidor) kostade 4:50
kronor hftad, 7 kronor inbunden och kom ut i 2 200 exemplar;
Sng fr reskamrater (1941, omslagsvinjett av Bull-Hedlund, 115 sidor) kostade
4:75 kronor hftad, 7:50 kronor inbunden och kom ut i 2 200 exemplar;
Elden och klyftan (1943, illustrerad av Stig sberg, 100 sidor) kostade 5:50 kronor
hftad, 8:50 kronor inbunden och kom ut i 2 150 exemplar;
Brddjupt eko (1947, 102 sidor; en andra upplaga kom samma r) kostade 7:50
kronor hftad, 10:50 kronor inbunden och kom ut i 2 200 exemplar plus
ytterligare 330 exemplar fr Holger Schildts frlag i Helsingfors.
Fokuseringen p Edfelts 30- och 40-talsskede utesluter inte att jag har beak-
tat svl tidigare som senare lyrik, till exempel debutboken Gryningsrster
(1923, 66 sidor), som frlaget Framtiden i Malm gav ut, och den fljande
samlingen Unga dagar (1925, 75 sidor).
Betrffande beskrivningen av Edfelts teoretiska bakgrund utgr jag frn
dennes under 1940-talet publicerade esser Lyrisk stil (1941, rev 1947),
Poeten och samtiden (1941) samt Marginalia (1943). Andra litteraturveten-
skapliga arbeten med allmn inriktning, som jag har anvnt i fljande fram-
stllning, r Aristoteles skrift !"#$ %&$'($)&'* {Om diktkonsten} (vers 1994);
T S Eliots ess Tradition and the Individual Talent (1917); Michail Bachtins bok
! {Problem i Dostojevskijs poetik} (1929, rev
uppl 1972); Hans Ruins bok Poesiens mystik (1935); Roland Barthes bok Le Degr
zro de lcriture {Litteraturens nollpunkt} (1953); Kjell Espmarks bcker Att
verstta sjlen (1975) och Dialoger (1985); Grard Genettes bok Palimpsestes
(1982); samt Peter Hallbergs bok Diktens bildsprk (1982).
Tidigare forskning
Frfattarkollegerna Bertil Malmberg (OoB 1937), Olof Lagercrantz (BLM 1938)
och Harry Martinson (BLM 1941) skrev tidigt esser om Edfelts lyrik. Malm-
berg koncentrerar sig p skaldens form i anslutning till centrala temata och
berr ven dennes betydelse ssom tidsdiktare. P liknande stt betonar Lager-
FORMSPRKET OCH SJLENS PALIMPSEST
6
crantz tystnadens roll, som han beskriver ssom en medveten protest mot
formlsheten och mngordigheten i litteraturen och i det dagliga livet (s 615),
en komponent som frekommer bde som symbol och som formprincip hos
skalden. Drtill rder, skriver Lagercrantz, en medvetet vald anonymitet
betrffande artbeteckningar, tidsangivelser och platser. ven om Martinsons
omdme om skalden ssom grask mera n mlerisk (s 788) har kommit att
st sig, ter sig essn ssom helhet numera aningen frldrad, eftersom den
frklarar dikternas karaktr och uppbyggnad enbart utifrn skaldens knslor
och personlighet.
Karl-Gustaf Hildebrand gnar Edfelts bildsprk ett avsnitt i boken Bibeln i
nutida svensk lyrik (1939 s 183 ff). Forskaren frtecknar hr allusioner p Kains-
ddet, mordngeln, ngestsvetten, Judas frrderi, korsfstelsen och apoka-
lypsens fyra ryttare. Enligt Hildebrand srskiljer sig Gullberg och Edfelt genom
den frstnmndes andliga syfte. Carl Magnus von Seth fortstter denna tanke-
gng i Hjalmar Gullberg och Johannes Edfelt: En studie i parallellitet (OoB
1951), dr han demonstrerar hur pstdda verensstmmelser hnfr sig till
symbolik och motivval, medan budskapet avgrnsar de bda skalderna frn
varandra. Eftersom Edfelt, till skillnad frn Gullberg, var uttalad ateist, trave-
sterar han grna det kristna budskapet i sin lyrik, menar von Seth. Undersk-
ningen, som strcker sig till och med Gullbergs Krlek i tjugonde seklet (1933) och
Edfelts Hgmssa (1934), fastslr att en viss samstmmighet dock frekommer,
och att denna r som strst i brjan p 1930-talet.
I en komparativ studie ver Johannes Edfelts lyrik (1953) till och med
Hemliga slagflt (1952) frknippar Emy Ek titeln Aftonunderhllning med Oswald
Spenglers lososka arbete Der Untergang des Abendlandes (191822) och dess
perspektiv fram emot den vsterlndska intellektuella och tekniska kulturens
fullndning och fall (s 105 f). Forskaren omnmner frg- och tonskalans bety-
delse fr Edfelt, samtidigt som hon jmfr Hgmssa med den musikaliska
gudstjnsten, missa solemnis. Diktsamlingens delar motsvarar, enligt Ek, sat-
serna i ett musikverk (s 106). P liknande vis tecknar Folke Isaksson i essn
Hemliga slagflt: En studie i Johannes Edfelts diktning (1960) huvuddragen
frn Gryningsrster till Under Saturnus (1956). Han pekar p ansvarstagandet
ssom en utmrkande egenskap fr skalden och antyder stilistiska verens-
stmmelser med Lagerkvist, Gullberg, Yeats, Rilke och T S Eliot. Kombina-
tionen av erotik och frgngelse vittnar, enligt Isaksson, om slktskap med
INLEDNING
7
Donnes och Marvells metafysiska bildsprk.
Birgitta sterlund noterar i Symboler i Johannes Edfelts lyrik (1954 s 82)
att fr den som r frtrogen med Edfelts dikt, kommer ord som klla och
hemland att bli rika p associationer och innehll, drfr att motiven en gng
tagits upp i dikter, dr den inre verkligheten apostroferats och brutit igenom.
sterlund menar att dikterna p detta stt befruktar [] varandra. Frn en
liknande iakttagelse utgr Thure Stenstrm, nr han i Kllor och brunnar i
Johannes Edfelts lyrik (1977 s 146) stter vattensymbolen i samband med
motiv som tystnad, frid, mildhet, moder och moderliv samt liv.
ven Urpu-Liisa Karahka anvnder en komparativ metodik, nr hon i
Studier i Johannes Edfelts stilutveckling frn Gryningsrster till Hgmssa
(1965) antar att Birger Sjberg (18851929) har utgjort en viktig katalysator fr
skaldens nyorientering i och med Ansikten (1929). Drmed ansluter Karahka till
Gunnar Heln (1946 s 288 ff), som i doktorsavhandlingen Birger Sjbergs Kriser
och kransar i stilhistorisk belysning uppfattar Sjberg ssom trolig impulsgivare
fr Edfelts 1930-talsdiktning. vertagna uttrycksmedel r, enligt Karahka
(s 138), Sjbergs starka knsla fr akustiska effekter och hans effektiva rim-
metod, bruket av frmmande ord, modernismer, slitna fraser, talestt, ord-
sprk o. dyl.. Ocks allusionerna samt det betydelsemttade bildsprket med
dess frkrlek fr personikationer har pverkat Edfelt.
I Johannes Edfelt som tidsdiktare (1969) utgr Margit Pohl frn skaldens
uttalande om att konsten inte kan isolera sig frn tidslget (s 208). Fr Edfelt
gller att demonstrera sin vertygelse, inte att frndra vrlden. I mnga av
hans dikter upptcker forskaren, utan att ge ngot riktigt belgg, speglingar av
historiska hndelser. Slunda anspelar, enligt Pohl (s 219), formuleringen Ryt i
vrldens riksdagssalar, spara/ inte lungkraft, fyll vr jord med skrl! i Altar-
tjnst (HM s 81) p Adolf Hitlers riksdagstal i Berlin under tidigt 1930-tal. P
liknande stt uppdagar forskaren omskrivningar fr skyttegravar, politiska
utrensningar och frfljelser, antisemitisk propaganda, Hitler-Jugend,
Chamberlains eftergifter vid Mnchenmtet 1938, Italiens anfallskrig mot
Abessinien 193536, ungdomskriminaliteten i storstderna, Nazitysklands
korrupta rttsvsende, ubtskriget, den svenska neutralitetspolitiken med
mera. Enligt Pohl avtar skaldens tidsmedvetande under 1940-talet fr att ge
utrymme t de stora livsfrgorna.
Med en annan infallsvinkel visar Ulla-Britta Lagerroth i uppsatsen Jag r
8
den trtte pianisten Musiken som bild och formprincip i Johannes Edfelts
diktning (1969) hur mnga strukturer bottnar i en kompositionsteknisk med-
vetenhet. vertygande demonstrerar forskaren hur musikaliska metoder har
haft betydelse inte bara fr utformningen av enskilda dikters och diktsam-
lingars helhet utan ocks pverkat detaljer ssom bildsprk, tematik och
ordval. Lagerroth (1969 s 123, 86 f) noterar att samtliga av Edfelts diktsamlingar
frn Gryningsrster (1923) till Aftonunderhllning (1932), i likhet med den
fyrsatsiga musikaliska formen, bestr av fyra avdelningar och att I denna
natt (ID s 5), liksom jazzen, har en fyrtaktig bakgrundspuls. Uppdelningen av
mnga dikter i tre strofer har Edfelt, enligt forskaren (s 131 f), lnat frn det
romantiska korta pianostycket som man ven brukar kalla nocturne, pre-
ludium eller intermezzo och dess struktur ABA. Lagerroth (s 87 ff, 149)
pekar p hur Edfelt frn tonkonsten ven har hmtat rubriker ssom Musik
(Gryningsrster, 1923 s 54), Preludium (HM s 5), Nocturne (AU s 20, ID s 33,
EK s 49), Largo (ID s 37; Under Saturnus, 1956 s 23), Basun (ID s 91),
Kontrapunkt (SR s 23), Requiem fr drunknade (SR s 45) och Sonatin
(Hemliga slagflt, 1952 s 90). Enligt forskaren har den tonsatta mssan mer n
kristen gudstjnstritual pverkat organisationsprincipen i samlingen Hgmssa,
dr en central dikt alluderar p Beethovens Missa Solemnis (HM s 11). Lager-
roths ess ingr i boken Perspektiv p Johannes Edfelt, dr hon och Gsta Lwen-
dahl har samlat era av ovannmnda arbeten. Det gller frmst nyare texter
samt ett par ldre sdana, som trots god kvalitet inte kom med i En bok om
Johannes Edfelt (1960) knappt ett decennium tidigare.
Med De fyra elementen: Studier i Johannes Edfelts diktning frn Hgmssa till
Brddjupt eko (1979), som var den frsta monogran ver skalden, ansluter
Bengt Landgren (s 9) till Lagerroths iakttagelse om en integrering av bild och
form ssom grundlggande fr Edfelts arbetsstt. Efter att ha studerat hur
skaldens estetik ftt tillskott frn psykoanalys (Freud, Jung), nykritik (T S Eliot,
T E Hulme, I A Richards) och symbolism (Mallarm,
4
Rilke) kartlgger Land-
gren ett paradigm av stilgurer, som han underordnar endera av fljande kate-
gorier: de fyra elementen (luft, eld, vatten, jord), rstiderna, dygnets bestnds-
delar, ljus och mrker samt vrme och kyla. Landgren nner berringspunkter
mellan Edfelt och urldriga frestllningar om en interrelation mellan makro-
4
Edfelt r dock mindre avancerad n Stphane Mallarm (184298), som har blivit inte
bara en frgrundsgestalt inom symbolismen utan ocks en fregngare till litterra inrikningar
som dadaism, surrealism och futurism.
INLEDNING
9
och mikrokosmos, det vill sga korrespondenser mellan mnniska, natur och
universum.
Ulla-Britta Lagerroth tecknar i Johannes Edfelt En frfattarskapsbiogra
(1993) en nyanserad bild av skaldens liv och dikt ssom en enhet, medan hon
betonar subjektets roll i skapandeprocessen. I frhllande till traditionella bio-
graer uppvisar boken ett unikt frhllningsstt genom att forskaren i fr-
grunden stter frfattarskapet, i betydelsen svl den samlade lyriska produk-
tionen som de enskilda texterna. Underskningen, som enligt Lagerroth (s 22),
har sin utgngspunkt och tyngdpunkt i texterna strcker sig frn Grynings-
rster (1923) till och med Spelrum (1990). Dikter, artiklar och brev betraktar
forskaren mot bakgrund av vrig diskurs, som omfattar levnadsde, historiska
hndelser och litterr intertext. I spnningsfltet mellan polerna outsider och
insider urskiljer hon en rd trd tvrs genom skaldens produktion, samtidigt
som hon framhller betydelsen av hans upplevda utanfrskap. Ett annat tema
hos Edfelt r det sprkliga frhllandet mellan jag och du, som Lagerroth (s 37)
stter i samband med losofen Martin Bubers (18781965) ess Ich und Du
(1923). Enligt forskaren (1993 s 187) brjade Edfelt intressera sig fr psyko-
analys, nr Sigmund Freuds bok Die Traumdeutung {Drmtydning} (1900; vers
1927) i slutet p 1920-talet kom i svensk versttning av John Landquist.
10
Formens tre dimensioner
Innan vi lmnar bakgrundsteckningen, mnar jag redogra fr ett antal
centrala begrepp i freliggande licentiatavhandling. Det frsta av dessa r
formsprk, som Svenska Akademiens ordbok denierar ssom det (fr en viss
tid l. stilriktning o.d. knnetecknande) konstnrliga uttryckssttet inom (ngn
av) de skna konsterna.
5
I boken Le Degr zro de lcriture {Litteraturens
nollpunkt} (1953) ger den franske strukturalisten Roland Barthes (191580) en
liknande innebrd t termen criture {skrift}, nr han syftar p det formelement
som varken r sprkkod eller stil, utan som utgr den enskilde frfattarens fr-
hllningsstt till samtid och tradition.
6

Enligt Barthes rymmer formen tre dimensioner, varav den frsta r spr-
ket, det vill sga det system av arbitrra tecken som nya generationer vertar
och inom grnsen fr en universell grammatik utvecklar och frndrar, till
exempel regelsystemet fr franska.
7
Sprket est bien moins une provision de
matriaux quun horizon, cest--dire la fois une limite et une station, en un
mot ltendue rassurante dune conomie (s 17 f) {mindre ett materialfrrd n
en horisont, dvs. p samma gng en begrnsning och en vistelseort}.
8
Den
andra formdimensionen bestr, enligt Barthes, av frfattarens personliga stil,
som p vertikalplanet plonge dans le souvenir clos de la personne (s 21)
{dyker ner i vederbrandes begrnsade minne}.
9
Hit kan man rkna ordval och
bildsprk liksom reminiscenser och allusioner, det vill sga uttryck fr olika
individuella erfarenheter. Mellan sprket och stilen nns en annan formell
verklighet: Or toute Forme est aussi Valeur; cest pourquoi entre la langue et
le style, il y a place pour une autre ralit formelle: lcriture (s 23) {Men varje
form r ju p samma gng ett vrde, och det r drfr det mellan sprket och
5
SAOB bd 8, Lund 1926, sp F 1136, sub verbum formsprk.
6
Roland Barthes, Le Degr zro de lcriture, Paris 1953.
7
Termen langue har Barthes vertagit frn Ferdinand de Saussure, som avser det ver-
individuella system som r gemensamt fr alla medlemmar av en viss sprkgemenskap.
Peter A Sjgren, Termer i allmn sprkvetenskap, Ett systematiskt lexikon, Stockholm 1978,
s 16.
8
vers, 1966, s 11.
9
vers, 1966, s 12.
11
stilen nns plats fr en annan formell verklighet: formsprket}.
10
Till denna
kategori hr frfattarens syfte och frhllningsstt. Barthes menar att form-
sprket frenar diktare frn olika epoker, samtidigt som det utgr en skiljelinje
mellan dem som i vrigt tillhr samma riktning. Slunda hvdar han att sprk
och stil r forces aveugles {blinda krafter}, medan lcriture est un acte de
solidarit historique (s 24) {formsprket r en akt av historisk solidaritet},
11

som kan yttra sig i tonfall, fredrag, avsikt, moral samt arten av ordval (s 25).
Formsprket {lcriture} visar sig, enligt den franske strukturalisten, ssom
une faon de penser la Littrature, non de ltendre (s 26) {ett stt att fre-
stlla sig litteraturen och inte att utbreda den}.
12
Det blir sledes sous la pres-
sion de lHistoire et de la Tradition, que stablissent les critures possibles dun
crivain donn (s 27) {under trycket av historien och traditionen som de
mjliga formsprken hos en viss given frfattare uppstr}.
13
Termen form-
sprk avser i fljande framstllning det bearbetade rmaterial som uttrycker
en diktares axiologi, det vill sga synen p bde etik och estetik, samt dennes
frhllande till litteraturtraditionen som sdan. Ytterligare ett begrepp i
avhandlingen r den transtextuella palimpsesten, som enligt Grard Genette
(1982 s 8 ff, 451) omfattar bde intertextualitet i strng bemrkelse (citat, plagiat
och allusioner) samt den kritiska kommentarens frhllande till sitt objekt
(metatextualiteten).
I boken Palimpsestes: La Littrature au second degr (1982) srskiljer Genette
fem relationer mellan texter:
(1) Intertextualit {intertextualitet} r den faktiska nrvaron av en text i en
annan.
(2) Paratexte {paratext} r detsamma som rubrik, underrubrik, mellanrubriker,
frord, efterord, inbindning, illustrationer med mera.
(3) Metatextualit {metatextualitet} r det man brukar kalla kommentar, som
i sin tur kan bli freml fr vad Genette kallar en mta-mtatexte.
(4) Hypertextualit {hypertextualitet} r relationen mellan en text B, hypertexte,
och en fregende text A, hypotexte; B inte enbart talar med A, den kan
verhuvudtaget inte existera utan A, detta ssom resultatet av en transfor-
mation; exempel p sdan litteratur r Vergilius Eneiden och Joyces Ulysses.
10
vers, 1966, s 13 f.
11
vers, 1966, s 14.
12
vers, 1966, s 15.
13
vers, 1966, s 15. Jfr Annette Lavers, Roland Barthes: Structuralism and After, London
1982, s 54.
12
(5) Architextualit {arketextualitet}, slutligen, r frhllandet till vad man brukar
kalla genre; kriteriet p en sdan komponent r, enligt Genette, att den
normalt frblir stum, till exempel titelsidans underrubrik dikter,
tragedi i fem akter och s vidare.
Den ryske sprkteoretikern och litteraturhistorikern Michail Bachtin
(18951975) denierar i boken ! {Problem i
Dostojevskijs poetik} (1929; uppl 1972 s 315, 340 f), en srskild typ av diskurs
eller tvstmmigt ord (e ) med inriktning p frmmande
ord. Denna struktur indelar Bachtin i ett antal underkategorier, dr de vik-
tigaste r det erriktade tvstmmiga ordet, dit parodin hr, samt den
aktiva typen (det terspeglande frmmande ordet), till vilken han rknar
repliken i en dialog jmte intertextualitet, som han kallar fr den dolda
dialogen (! ). Enligt Bachtin (s 314) r sistnmnda typ av
relation mjlig till varje betydelsebrande del av ett yttrande, det vill sga
ven till det enskilda ordet. Edfelts bruk av svl allusioner som modernis-
mer och arkaismer kan man stta i samband med en sdan formprincip. Lik-
som Bachtin och en del franska strukturalister framhller Kjell Espmark (1985
s 26 f) begreppet dialogicitet, som han uppfattar ssom freml fr en kom-
parativt inriktad litteraturforskning och ssom ett smalare begrepp n inter-
textualitet, dr den senare diskursen ofta inte ger ngon vgledning om var
man skall ska en frmmande rsts identitet. Till dialogiciteten vill Espmark
inte heller rkna litteratur som tillkommit frst efter den analyserade texten.
Hr skiljer han sig frn Barthes, som menar att ven om man har en oklar
knsla av att ha lst ngot liknande tidigare kan man inte spra kllorna, efter-
som dessa s att sga r anonyma och utan citationstecken (1971 s 229): re-
chercher les sources, les inuences dune uvre, cest satisfaire au mythe de
la liation; les citations dont est fait un texte sont anonymes, irreprables et
cependant dj lues: ce sont des citations sans guillemets {att ska efter ett
kllorna, inuenserna till ett arbete, det r att tillgodose myten om hrstam-
ning; citaten av vilka en text r gjorda r anonyma, oersttliga och nd redan
lsta; det r citat utan citationstecken}.
Vid ett intertextuellt studium undersker man sledes frhllandet mellan
olika diskurser i ett och samma medvetande vanligtvis den analyserade fr-
fattarens. Man fr dock inte frvxla metoden med ett rent komparativt syn-
stt, vars syfte r att kartlgga genetiska samband. Detta utesluter inte att man
INLEDNING
13
kan frena de bda frklaringsmodellerna, ssom har skett i freliggande
avhandling vad gller inuenser frn T S Eliot och Carl Gustav Jung. Man skulle
lite tillspetsat kunna sga att nr den komparativt inriktade forskaren letar i
brev eller dagbcker efter hndelser, vars pverkan man kan spra i den stude-
rade diktarens litterra produktion, gr den intertextuellt medvetne forskaren
till vga p ett nrmast motsatt stt: utifrn de litterra diskurserna letar han
efter bentliga ekon och och studerar deras funktion i texten. En skillnad i
forskningsresultat blir att den intertextualla analysen yttar oskerhetsfaktorn
frn diktverkets struktur till olika bakomliggande faktorer, som man nd har
en ganska vag uppfattning om.
Sammanfattningsvis kan man sga att begreppet intertextualitet, som hr-
stammar frn Bachtin, har era olika betydelser. Den ryske teoretikern anvn-
der sjlv aldrig detta ord, utan talar genomgende om den dolda dialogen fr
att beskriva ett diktverks frhllande till andra texter. I det fljande skall jag,
utifrn Espmarks resonemang om dialogicitet, demonstrera hur ett mngd
gensvar i Edfelts lyrik antyder ett intertextuellt samband med andra diskurser,
men jag tnker ocks pvisa hur dessa ekon ingr en strre kontinuitet. Jag
kommer huvudsakligen att hlla mig till Genettes terminologi, samtidigt som
jag har tagit intryck av svl Bachtin som Barthes.
Olika stilkategorier
Med begreppet allusion frstr vi ett uttryck som genom att frekomma i
andra diskurser, som diktaren har tagit del av, utvidgar den litterra texten.
Emellertid mste lsaren vara delaktig i ett sdant samband fr att man skall
kunna karakterisera uttrycket ssom en allusion och inte bara ssom en
referens. En litterr allusion hnvisar med andra ord till en sak, hndelse,
person, plats eller annan diskurs p ett stt som inte fr ngon ytterligare fr-
klaring av texten dr det alluderande uttrycket frekommer, men som upp-
hovsmannen frutstter att lsaren i ngon mn knner till.
Grnsen mellan de bda termerna allusion, som utgr en medveten
anspelning, och reminiscens, som per denition
14
r ett oavsiktligt eller omed-
vetet ln, kan mnga gnger vara svr att dra. Man skulle kunna tnka sig att
14
Se SAOB, Lund 1959, bd 22, sp R1032, sub verbum reminiscens.
14
lngtgende verbala verensstmmelser uppstr mer eller mindre slumpartat.
Faktum r dock att de esta yttranden vi ngon gng hr eller formulerar r
nya, det vill sga samma kombination av ord har aldrig frekommit tidi-
gare.
15
Sannolikheten att ett genetiskt samband freligger mellan tv texter
brukar man anse som strst d verbala likheter upptrder i anslutning till ett
gemensamt motiv eller stoffurval.
16
Samtidigt som det kan vara berttigat att
frhlla sig kritisk till slutsatser av denna typ, fr man inte stlla kravet p bevis
alltfr hgt, eftersom humanistisk forskning ofta bygger p indicier ssom
komplement till empiriska fakta. En i sammanhanget relevant frga r: Har
Edfelt varit medveten om alla de mten mellan texter som jag i avhandlingen
benmner allusion, dialog eller metodisk syftning? Svaret beror till stor del
p vilken aktiv roll man r beredd att tillskriva det omedvetna. Sjlv ser skal-
den dess betydelse som en ej frsumbar del av skapandeprocessen, ssom
framgr av essn Marginalia i tidskriften Horisont (1943 s 31):
17
Det r en erfarenhet som varje frfattare fr gra, att hans innersta
intentioner aldrig riktigt kunna klargras fr utomstende. Ofta
svvar han nmligen sjlv i ovisshet om deras verkliga natur. Den
skapande akten r visserligen till en del medveten grning: den
rymmer ett konstruktivt element, har sin klart belysta intellektuella
sida. Men i mnga fall knner sig konstnren som ett smngngar-
aktigt medium fr omedvetna impulser lt sedan vara att han kan
vara hgst metodisk i sin stilistiska utformning av dessa hemliga
signalers innebrd.
Beskrivningen av skapandeprocessen ssom ngonting delvis omedvetet
utmrker den epok vi har att gra med, och dess samband med psykoanaly-
tiska tankegngar, som under frsta hlften av 1900-talet alltmer vann terrng,
r allmnt knd. Eftersom Freud menade att diktarna hade upptckt det omed-
vetna fre honom,
18
kan det vara befogat att pminna om hur Edfelt anvnder
samma typ av bildsprk som Johann Wolfgang von Goethe (17491832), nr
denne i sjlvbiogran Dichtung und Wahrheit {Dikt och sanning} (uppl 1985
s 621) sger sig ha skrivit Die Leiden des jungen Werthers {Den unge Werthers
15
Man har t ex rknat ut att det i engelskan skulle ta bortemot hundra miljarder rhund-
raden att formulera alla tnkbara meningar bestende av 20 ord. Se Magnus Ljung & Slve
Ohlander, Allmn grammatik, Lund 1971, s 9 f.
16
Rolf Torstendahl, Historia som vetenskap, Stockholm 1966, s 100.
17
Halvfet stil markerar mina egna understrykningar i citat, medan kursiv stil frekom-
mer i originalet.
18
Se Inge Jonsson, Ider och teorier om ordens konst, Frn Platon till strukturalismen, Lund
1971, s 159.
INLEDNING
15
lidanden} (1774) einem Nachtwandler hnlich {likt en smngngare}.
19
En
liknande frestllning om skapandeprocessen nner vi hos losofen Platon
(427347 f Kr), i vars dialog +,- {Ion} (534b; vers 1984 s 335) Sokrates sger att
skalden r ett ltt, vingat och heligt vsen; han kan ej dikta, frrn han blir
gudaingiven och frn sina sinnen, s att frnuftet viker bort; s lnge som det
r kvar, r ingen i stnd att dikta eller profetera. Edfelts yttrande om konst-
nren som ett smngngaraktigt medium fr omedvetna impulser uppvisar
ven, ssom vi skall se, slktskap med litteraturkritikern T S Eliot (18881965),
som betonar traditionens betydelse, samtidigt som han menar att varje diktare
mste st i frbindelse med sin tids skeende.
I boken Man and His Symbols (1964 s 37) omnmner Carl Gustav Jung
(18751961) ngot han kallar cryptomnesia, or concealed recollection {kryp-
tomnesin eller det dolda minnet},
20
som gr att en frfattare omedvetet kan
efterbilda en text, som han har lst fr lnge sedan. Enligt denna frklarings-
modell r det mjligt att Edfelt kalkerat delar av dikter utan att ha varit fullt
medveten drom. Ett syfte med vr underskning r emellertid att pvisa hur
skalden har utformat sin intertextuella metodik med stilistisk vakenhet. Mnga
av de anfrda halvcitaten och bildsprksvariationerna har, ssom vi skall se,
karaktren av medveten dialog, ngot som hr samman med strvan efter
helhet p ett hgre, verindividuellt plan. En bakomliggande tanke skulle
kunna vara viljan att uttrycka hur det frutna gr sig gllande i nuet.
De inledande raderna i Edfelts Drmspel (Under Saturnus, 1956 s 17), dr
rubriken alluderar p August Strindbergs (18491912) expressionistiska drama
frn 1902, kan man lsa som en litterr framstllning av den intertextuella situa-
tionen bde vad gller gestaltningen av ngot tidigare frnummet (det
Barthes med en ordlek kallar dj lu {redan lst}) och dialogens polyfoni:
Hr har jag varit frr kanske fr tusen
r sen? Gondolen, svart som dd och dy,
kanalerna, de brnstensgula husen,
den vittrande portiken: dj vu.
19
Jfr Ren Wellek, A History of Criticism: 17501950, The Later Eighteenth Century, Rev
ed, New Haven 1977), s 207: Many times Goethe describes the creative process as purely
unconscious: he wrote works like a sleepwalker, instinctively, dreamily. Many times he
asserts that true creative power is in the unconscious, that the artist is born, that poetry is
inspiration genius. Jfr Freud, Traumdeutung, GS 2, Wien 1925, s 530.
20
Jfr Carl Gustav Jung, Sjlen och dess problem i den moderna mnniskans liv, Stockholm
1936, s 101. I en uppsats frn 1905 redogr Jung fr begreppets ursprung: Das Wort Krypto-
mnesie stammt aus der franzsischen fachwissenschaftlichen Literatur. Idem, Krypto-
mnesie, GW 1, Zrich 1966, s 110.
16
Fortsttningen p dikten alluderar p konst, litteratur och lm:
Krymplingen dr som slamrar med sin krycka,
den marmorvita damen med sin hund:
allt vad de br av leda, sorg och lycka
har genomtrngt mig ngon annan stund
fr lngesen som dessa vattenringar,
piazzans ljus, lagunens djupa bl.
Att raden den marmorvita damen med sin hund alluderar p till den ryske
frfattaren Anton Tjechovs (18601904) pessimistiska krleksnovell
{Damen med hunden} (1899; uppl 1962 s 389) r kanske inte s svrt
att se. Den ingr i en novellsamling som kom p svenska 1955.
21
Redan p
frsta sidan frklarar Tjechov namnet p berttelsen:
! ! !, -
! . , !,
; , , ! :
.
{Och sedan sttte han p henne i Stadstrdgrden och i plantering-
arna flera gnger dagligen. Hon promenerade ensam, alltid i samma
barett och med den lilla vita spetsen. Ingen visste vem hon var och
man kallade henne helt enkelt fr damen med hunden.}
22
Den tematiska anknytningen till Evert Taubes (18901976) sngtext Damen i
svart med violer (1955 s 123), som har en melodi i valstakt, r kanske ngot
svrare att upptcka:
Damen i svart med violer i barmen,
skimrande marmorvit skuldra och hals,
nacken med guldbruna lockar och armen
svvande vingltt i yrande vals
[]
Var har jag mtt dig, du kllnymf i Norden?
Rckte du mig blott i drmmen din hand,
21
Anton Tjechov, Damen med hunden och andra noveller, Urval och versttning av Asta
Wickman, Stockholm 1955. Wickman var en av de frsta i Sverige att verstta de klassiska
ryska frfattarna direkt frn originalsprket.
22
vers, 1955, s 11. Wickmans versttning frhller sig hr ganska fritt till originalet.
En mer trogen versttning vore: Och sedan mtte han henne i stadstrdgrden och i parken
ngra gnger varje dag. Hon promenerade ensam, alltid i samma barett, tillsammans med den
vita spetsen; ingen visste vem hon var, och man kallade henne helt enkelt: damen med
hunden.
INLEDNING
17
skymtade du p min vandring kring jorden,
flydde du mig i Arkadiens land?
[]
Drmmer jag? Svara mig! Lt mig f hra,
svartkldda sknhet, var trffades vi?
[]
Mttes vi i drmmens riken?
Nej, bland brnningar och skr!
Bda texterna jmfr livet med en drm, medan diktjaget retoriskt frgar var
han sett detta frut. Taubes svartkldda sknhet har marmorvit skuldra och
hals, medan Edfelt talar om den marmorvita damen, en formulering som i
viss mn refererar till myten om Pygmalion. Formuleringen lagunens djupa
bl i den nyare dikten alluderar p den engelska filmen The Blue Lagoon {Den
bl lagunen}, som hade svensk premir den 19 september 1949.
23

Edfelts Drmspel anknyter samtidigt till upprepningstemat i Strindbergs
Ett drmspel (1901), dr Advokaten med en allusion p Sren Kierkegaard
(181355)
24
beskriver en av livets prvningar (SS 36 s 287) slunda: Gentagel-
sen Omtagningar! G tillbaks! F baklxa! Lngre fram i skdespelet
sger Dottern till Diktaren (s 311): Mig tycks att vi sttt ngon annanstans och
sagt dessa ord frr. ven dramagenren i sig brukar man, som bekant, fr-
knippa med repetition och terkomst. Edfelts verskrift kan man i viss mn se
som en genrebeteckning p det stt som Strindberg uppfattade rubriken till sitt
drama.
25

Samtidigt som Edfelts allusion p den frn himlen nedstigande gudadottern
aktualiserar teman som pnyttfdelse och descension frn den egna lyriken
under 1930- och 1940-talet, rymmer Drmspel frnimbara ekon frn Bo
Bergmans dikt Venetianskt skuggspel (uppl 1919 s 207), till vilken den senare
texten str i ett komplicerat frhllande. Utom det italienska motivet i kom-
bination med den verbalt likalydande titeln, som antyder att vra sinnen inte r
att lita p, samt bildsprket kring en vrld i frfall, tycks Edfelt ha vertagit
frlagans stt att med versbindningar lta frden ver den spegelblanka ytan f
en undyende, ja nstan vgrrelseliknande karaktr (kanske fr tusen/ r
23
The Internet Movie Database, http://www.imdb.com/title/tt0041190/.
24
Sren Kierkegaard, Gjentagelsen, Et Forsg i den experimenterende Psychologi, af
Constantin Constantius, 1843, SV 3, 2 uppl, Kjbenhavn 1921.
25
Strindberg noterar i sin Erinran till Ett drmspel (SS 36 s 215): Frfattaren har i
detta drmspel med anslutning till sitt frra drmspel Till Damaskus skt hrma drmmens
osammanhngande men skenbart logiska form.
18
sen?). Hos Bergmans framstr detta tillflligt antagna manr tydligast i andra
och tredje strofen:
De svarta kistorna glida
som spkskepp frn Styx
utmed palatsens sida
och hela staden tycks
frvittrad och frkolnad
av lustar och kval
en svvande mnlyst vlnad
vid dimmig kanal.
Mellan de bda dikterna nns, frutom rubriken, ytterligare ett ertal verbala
verensstmmelser, ssom framgr av fljande uppstllning, dr siffran inom
parentes anger inbrdes ordning:
Venetianskt skuggspel Drmspel
(1) Piazzan (7) piazzans
(2) svarta (2) svart
(3) frvittrad (5) vittrande
(4) lustar och kval (6) leda, sorg och lycka
(5) kanal (4) kanalerna
(6) dden, dda (3) dd
(7) gondol (1) Gondolen
Vid ett nrmare beaktande av de verensstmmande orden nner vi hur Berg-
man utgr frn Piazzan, ver vilken en fuktig mne stiger, och avslutar
med att betrakta en gondol, medan Edfelt brjar med att tala om Gondo-
len och till sist stannar vid piazzans ljus. Uttrycket lustar och kval i den
ldre texten erstter han p liknande stt kiastiskt med leda, sorg och lycka .
Likas har Edfelt bytt ut Bergmans nattliga sceneri mot dagsljus. Vi fr inte bara
en intertextuell spegelbild, utan ocks en omkastning av polerna dag och natt.
Samtidigt liknar denna dialogicitet det man inom musiken brukar kalla kontra-
punkt, dr den ena stmman svarar mot den andra s att sga punkt fr punkt.
En markant skillnad r hur Drmspel huvudsakligen bestr av jamber med
tillten accentfrskjutning i brjan av versraden, medan Venetianskt skugg-
spel frevisar en mer sammansatt struktur, som bestr av bde jamber och
anapester.
Det r inte ovanligt att Edfelt p detta stt ger sina dikter en arketextuell
prgel, genom att i likhet med Bergman lna kategoribegrepp frn andra
INLEDNING
19
konstarter. ven dennes dikt Drmmarena (uppl 1919 s 62), som anknyter
till ett smngngartema, utgr en tnkbar intertext fr Edfelt, liksom Freuds
Die Traumdeutung {Drmtydning} (1900) och Jungs lra om medvetandets ned-
rvda arketyper.
26
Med trolig anspelning p Friedrich Nietzsche (18441900)
beskriver Freud (GS 2 s 328) hur det i drmmar freligger eine vllige Um-
wertung aller psychischen Werte {en fullstndig omvrdering av alla psy-
kiska vrden},
27
ngot som Edfelt tycks ha tagit fasta p i sin allusionsteknik.
Andra verensstmmelser med Nietzsche r den eviga terkomsten (die ewige
Wiederkehr des Gleichen) och tonkonsten ssom ett uttryck fr mnniskans
innersta vsen.
28
Traditionellt frknippar man den sjunkande staden med
undergng, en tematik som ven Thomas Mann har tagit fasta p (18751955) i
kortromanen Der Tod in Venedig {Dden i Venedig} (1912). Gemensamt fr
Tjechovs , Bergmans Skuggspel, Manns Der Tod in Venedig,
Taubes Damen i svart med violer, lmen The Blue Lagoon och Edfelts Drm-
spel r att dessa verk utspelar sig i nrheten av vatten. Paratexten Drmspel
visar sig drmed, utifrn genrerna drama och lyrik samt disciplinerna lm,
musik, loso och psykoanalys, ytterst mngbottnad.
Begreppet alludem
En allusion kan man dela upp i en eller era likheter mellan olika texter. D vi
har att gra med en mngd verensstmmelser behver var och en inte vara
avsiktlig fr att vi skall kunna tala om medveten dialog hos frfattaren. Det
rcker med att ngon av komponenterna r det. I annat fall har vi att gra med
en reminiscens eller en helt tillfllig likhet. Minsta kommunikationsbrande
bestndsdel i en allusion kallar vi med en ny term fr alludem.
26
Ulla-Britta Lagerroth har i detta sammanhang pekat p betydelsen av Landquists
versttning av Freuds Drmtydning 1927. Idem, Johannes Edfelt, En frfattarskapsbiogra,
Stockholm 1993, s 114 f, 187 ff.
27
Jfr Sigmund Freud, Die Traumdeutung, GS 2, Wien 1925, s 439: Wir wissen aber jetzt
bereits, da zwischen Traumgedanken und Traum eine vllige Umwertung aller psychischen
Werte stattgefunden hat.
28
Se Dimitry Gawronsky, Friedrich Nietzsche und das Dritte Reich, Bern 1935, s 7: In
der Musik sah er mit Schopenhauer den letzen und vollkommensten Ausdruck alles Seienden,
und zwar in erster Linie in der Musik Wagners. Jfr ibid, s 62: Nietzsche war ausserordent-
lich musikalisch: In seiner Jugend dachte er sogar eine Zeitlang daran, aus der Musik seinen
eigentlichen Lebensberuf zu machen.
20
Hos Edfelt frekommer sdana verensstmmelser inom tminstone fl-
jande sju huvudkategorier:
29
(1) Ordval: till exempel det nytestamentligt klingande uttrycket trettio silver-
pengar (Appassionata III, ID s 63; jmfr Matteus 26:15, 27:3).
(2) Grammatik: formuleringen Skria skall Kassandra (Sndagsfrid, VL s 21)
har samma funktionella satsperspektiv som rubriken till Eugene ONeills
drama Klaga mnde Elektra (1931; vers 1933).
(3) Rytm: metern i Frklaringsberg (HM s 75) gr tillbaka p strukturer i
Frdings Atlantis (1894 s 142) och Birger Sjbergs I Ditt allvars famn
(1926 s 22).
(4) Stavning: gevalt (Dagsnyheter, AU s 9) frekommer istllet fr tyskans
Gewalt; ra (Vinterord, HM s 25) erstter det normaliserade era.
(5) Bildsprk: skogen blir en orgel (reminne, ID s 56; jmfr Stagnelius;
Baudelaire; Ola Hansson; Bo Bergman; Karlfeldt med era).
(6) Tematik: ljus i mrkret gror (Sng av mn och kvinnor, J s 11; jmfr
Stagnelius, Nietzsche med era) eller spegelvnt: p ljusan dag skall alltid
flja natt (Vintern r lng, VL s 5).
(7) Komposition: olika typer av ascensions- och descensionsstrukturer frn
Dante, Goethe, Beethoven och Strindberg.
Dessa alludem kan ibland f motsatt eller negerad betydelse, ssom i upp-
maningen Du som gr in, lt inte hoppet fara (Preludium, HM s 5), vars
underliggande texter lyder Lasciate ogne speranza, voi chintrate (Dante, La
Commedia 1, III v 9) respektive Ni som gr in, lt hoppet fara! (Gullberg, 1932,
s 29).
30
Kategori (1), som avser ordvalet, kan man sedan dela upp i fljande fem
underordningar:
(a) Ordagrann likhet, ssom den yttre likheten mellan ordet respektive sam-
mansttningsledet kantilena (Svedjeland, ID s 83; Sjberg, 1926, s 104).
(b) Translateral likhet, det vill sga versttningar mellan olika sprk, exempel-
vis Dolk och gift (Purgatorium I, ID s 11) och Gift und Dolch (Mozart,
Die Entfhrung aus dem Serail {Enleveringen ur Seraljen};
31
Goethe, Faust:
Zweiter Theil {Faust del 2}, v 5381), Resten r tystnad (The rest is silence,
29
Givna exempel r inte ndvndigtvis i sig sjlva alludem, utan frmst brare av dessa,
dvs allusioner.
30
Jfr Arnold Norlinds (1921 s 33) rimmade tolkning: D hit du trder in, lt hoppet
fara!
31
Opera efter Johann Gottlieb Stephanies (17411800) libretto.
INLEDNING
21
HM s 61) och the rest is silence (Shakespeare, Hamlet, V:2 v 363) eller Det
ondas blommor (AU s 65) och Les Fleurs du Mal (Baudelaire).
(c) Etymologisk likhet, exempelvis fyr och amma (Svedjeland, ID s 83)
samt Feuer und Flammen {eld och lgor} (Schiller).
32
(d) Semantisk likhet hos ord som i vrigt r olika, exempelvis vallfart (Fr-
klaringsberg, HM s 75) och pilgrimsfrd (Sandell-Berg, 1885 s 269;
Gullberg, 1933 s 19).
(e) Fonetisk likhet, exempelvis terkommande rimpar ssom gatuvalv
skalv (Getsemanegrnd, HM s 53) respektive hvalf skalf
(Frding, 1910, s 37) eller olika typer av ordlekar, frvrngningar med
mera, ssom Boas, feniciern (Haveri, ID s 54) och Phlebas the Phoe-
nician (Eliot, 1922 v 312).
Utmrkande fr Edfelts diskurs under den studerade perioden r kontras-
ten mellan regelbunden meter och bildsprkets allusiva och associativa kom-
pression. Till skillnad frn sdana rrelser inom modernismen, vars grundtes
alltjmt r det antika $'.$* {imitation}, tror Edfelt liksom fr vrigt T S
Eliot
33
p mjligheten att frmedla mer n en spegling av sinnevrlden, att
skapa ngot utver denna. I det fljande skall vi studera denna aspekt mot bak-
grund av frhllandet mellan rum och tid. Edfelts vilja att frndra omvrlden
hindrar inte att den konkreta gestaltningen av knslor i form av freml,
tillstnd och hndelser utgr en viktig del av hans metod, en teknik som Eliot i
Hamlet and His Problems (1919; uppl 1941 s 145) kallar fr ett objektivt
korrelat:
The only way of expressing emotion in the form of art is by nding
an objective correlative; in other words, a set of objects, a
situation, a chain of events which shall be the formula of that
particular emotion; such that when the external facts, which must
terminate in sensory experience, are given, the emotion is
immediately evoked.
Det handlar i detta fall mer om att visa upp n att bara bertta (/$"0".$*). Enligt
Lagerroth (1993 s 159) tog Edfelt tidigt intryck av nmnda estetik: Liksom Eliot
i bilderna fr torkan i Det de landet har Edfelt i bilder fr isande vinterkld i
Hgmssa funnit det objektiva korrelatet fr ngest och livsleda.
32
Jfr Martin Luthers tyska versttning av Der Psalter (83:15; uppl 1753), dr det heter:
Wie ein feuer den wald verbrennet, und wie eine amme die berge anzndet {Lik en eld som
frbrnner skog och lik en lga som avsvedjar berg}.
33
Jfr Erik Mesterton, T S Eliots metod, Spektrum, rg 2 (1932), nr 3, s 52.
22
Det splittrade formsprket
Fr Homeros (c700 f Kr) fr ett gyllene spnne i eposet 1/2.."$3 {Odyssen}
XIX:225 ff; uppl 1908 s 235) sitt estetiska vrde (det skna) genom dess funk-
tionsduglighet (det goda) men ocks genom konstnrens hantverksskicklighet
manifesterad i den naturtrogna tergivningen av detaljer (det sanna).
34
De tre
begreppen det skna, det goda och det rtta har en central innebrd ven fr
Platon (427 347 f Kr), som i dialogen 43$/,- {Faidon} (65d, 75c f; vers 2000
s 225, 241) skildrar hur Sokrates har bestmt sig fr att stanna i Athen och tm-
ma giftbgaren, eftersom han ansg det rttare och sknare n det goda att y.
I modern tid freligger en splittring mellan det sanna och triadens bda
vriga begrepp. Sledes blir grnslinjen mellan formens etik och dess estetik
nrmast skenbar. Det naturtrogna r inte lngre liktydigt med det balanserat
skna och ter sig inte odelat som det hgsta goda inom litteratur och konst.
Charles Baudelaire (182167) antyder denna frvxling redan i rubriken till
samlingen Les Fleurs du Mal {Det ondas blommor} (1857), som frenar begrep-
pen sknhet och ondska. Hos T S Eliot (18881965) frekommer en liknande
frening av motsatta begrepp i diktverket The Waste land (1922).
Det splittrade medvetandet var en vanlig metafor under romantiken, d
litteraturteoretiker beskrev riktningens estetik i syfte att framhva denna
gentemot antikens vrldsuppfattning. Den ryske litteraturforskaren Michail
Bachtin (1972 s 60 f) stdjer sig p en artikel av A[natolij] V[asiljevitj] Luna-
tjarskij (18751933), nr han senarelgger nmnda uppdelning och hvdar att
den ytterst skarpa motsgelsefullheten i Dostojevskijs epok, den unga ryska
kapitalismens epok, samverkade med en inre kluvenhet hos frfattaren, som
vacklade mellan en revolutionr materialistisk socialism och en konservativ
[] religis vrldsskdning. Denna historiskt materialistiskt betingade
dualism gav upphov till en ny romanform:
e "o , e e-
! !eeee !eee !eee,
ee e, e- !e" !e !e-
, " -
e !, e -
e, !, e, -
e e!e ! ! e!e !.
34
Jfr Gtz Pochat, Estetik och konstteori, En versikt, I Antiken till renssansen,
Stockholm 1981, s 11 f. Jfr Platon, Det sjunde brevet, Skrifter, i svensk tolkning av Claes
Lindskog, Reviderad och kommenterad av Holger Thesleff, fjrde delen, s 521; Parmenides,
ibid, s 400, 408.
INLEDNING
23
{De ytterst skarpa motsttningarna i den unga ryska kapitalismen
och kluvenheten hos Dostojevskij som social person, hans ofrmga
att fatta ett bestmt ideologiskt beslut, r i sig ngot negativt och hi-
storiskt vergende, men visade sig ocks vara optimala betingelser
fr skapandet av den polyfona romanen, den oerhrda frihet hos
rsterna i Dostojevskijs polyfoni, vilket onekligen innebr ett steg
framt i den ryska och europeiska romanens utveckling.}
35
Fr Roland Barthes (1953 s 87) r formens splittring p liknande stt orsakad av
industrialismens genombrott, som tvingar det borgerliga medvetandet att ta
stllning fr den ena eller andra sociala verkligheten, det vill sga att vara aktivt
i en begynnande klasskamp. Genom formsprket r varje frfattare knuten till
historien med dess icke-socialistiska vrderingar och blir drfr la proie dune
ambiguit, puisque sa conscience ne recouvre plus exactement sa condition
{offer fr en kluvenhet eftersom hans samvete inte lngre till punkt och pricka
tcker hans situation}.
36

I Poesiens mystik (1935) hvdar Hans Ruin att olika diktare, genom sin
metods strvan efter enhet i lsupplevelsen, kommit att nrma sig mystikernas
stundan av ett uppgende i det gudomliga. Lundadocenten skiljer i detta
sammanhang mellan hypnotiskt respektive intellektuellt innehll i dikt (s 283)
och terger, ssom exempel p den sistnmnda, inte i lika hg grad enhets-
strvande varianten, Edfelts dikt Lottdragning (s 281 f, HM s 33). Drmed
frbiser Ruin, enligt min mening, den typ av rrelse mot helheten p en poly-
fon niv som r grundlggande fr skalden under den aktuella perioden.
Recensenten Sten Selander (SvD 25/10 1939) lgger ett vrdeomdme i en
liknande distinktion och menar att den stora dikten sammansmlter [] mot-
satserna och [inte bara] stller dem [] emot varandra ssom i Vintern r lng
(1939). Med essn Marginalia (1943 s 33) bemter Edfelt denna typ av kritik:
Det tillhrde en annan epok n vr att s sammansmlta dessa bilder
att de gvo intrycket av en tminstone ytligt sett organisk helhet och
enhet. En nutida konstnr, i rapport med sin tid och dess skeende,
kan inte skapa efter dessa frldrade principer. Samstmmigheten,
de likartade associationernas samklang mste i hans verk vika fr en
de inhomogena begreppens sammantning, en motsatsernas
estetik.
P liknande stt hvdar Folke Isaksson (1960; uppl 1969 s 37) i essn Hemliga
slagflt, En studie i Johannes Edfelts diktning:
35
vers, 1991, s 42 f.
36
vers, 1966, s 43.
24
Edfelt r en mystique manqu, en outlst mystiker. Han vet som
mystikern att man mste utplnas fr att fvandlas. [...] Men ocks
splittringen i vrlden fyller Johannes Edfelt med frundran. Den r
det slagflt dr mnniskor vndas, och frn en sdan komplikation
kan en diktare inte bortse. Drfr avstr han frn unio mystica,
freningen som ger helhet och frid.
Edfelt menar i Marginalia (1943 s 32) att den gamla vrldsbilden hade sin
grund i epokens idylliskt liberalistiska framstegstro:
37

En tidigare estetik, byggd p en annan, enhetligare och troskyl-
digare vrldsbild n den som str den nutida mnniskan till buds,
efterstrvade det harmoniskt skna. Vr tid, som till sitt vsen r
dunkel och normls, kan inte grna omfatta en sdan teori. Hur
skulle det vara mjligt att av en konstnr i vra dagar begra ett
vlbalanserat, ett harmoniskt sknt verk? Det r en psykologisk
orimlighet.
Enligt Carl Gustav Jung (1964 s 23), som beskriver nutidsmnniskans splittring
38

ssom en fljd av att hennes naturgivet dualistiska psyke inte lngre r i har-
moni med sig sjlvt (it is one of the curses of modern man that many people
suffer from this divided personality), har varje idealbild sin motsats eller
skugga, som vi mste frlika oss med. Traditionellt r denna motbild Mesto-
feles, men fr den moderna mnniskan kan den ocks vara Baudelaires Les
Fleurs du Mal eller Hamlets existentiella ngest.
Resultatet av allt detta blir en text som, likt Ren Magrittes (18981967)
surrealistiska bildkonst, har sina egna frutsttningar ssom tema. P mot-
svarande stt uppstr hos konstnren Maurits Cornelis Escher (18981972),
matematikern Kurt Gdel (190678) och kompositren Johann Sebastian Bach
(16851750) med era vad Douglas R Hofstadter i boken Gdel, Escher, Bach: An
Eternal Golden Braid (1979 s 10) kallar fr en sllsam slinga, det vill sga en bild
av evigheten och en process ad innitum. The Strange Loop Phenomenon
occurs whenever, by moving upwards (or downwards) through the levels of
some hierarchical system, we unexpectedly nd ourselves right back where we
started. Orsak och verkan blir hr simultana frlopp. Ngonting liknande
utmrker, enligt Bachtin (1972 s 48, vers 1991 s 35), estetiken hos Dostojevskij,
som, i motsats till Goethe, skte uppfatta etapperna i deras samtidighet, att dra-
37
Uttrycket kommer frn Johannes Edfelt, Lyrisk stil: Ngra marginalanteckningar,
Tiden, rg 33 (1941), s 305.
38
Carl Gustav Jung beskriver problematiken ssom a neurotic dissociation hos indivi-
den. Idem, Approaching the unconscious, Man and His Symbols, Carl G. Jung et al (red),
London 1964, s 49.
INLEDNING
25
matiskt sammanstlla och konfrontera dem och inte lgga ut dem i en evolutionr
rcka (e, ! ee, e e !e -
! !ee, !e !-
, e !).
Traditionens betydelse
Gunnar Heln har i doktorsavhandlingen Birger Sjbergs Kriser och kransar i
stilhistorisk belysning (1946 s 286) framhllit betydelsen av expressionistens
individuella sjlssplittring. Dr Sjberg frmst utgr frn egna erfarenheter

tycks Edfelt dock, enligt min mening, skriva i verensstmmelse med T S Eliots
opersonlighetsdoktrin, det vill sga with a feeling that the whole of the litera-
ture of Europe from Homer and within it the whole of the literature of his own
country has a simultaneous existence and composes a simultaneous order
(1917; uppl 1941 s 14).
39
I det fljande skall jag frska visa hur Edfelts form-
sprk sammanhnger med Eliot, nr denne i essn Tradition and the Indi-
vidual Talent (1917; uppl 1941 s 19 f) menar att diktaren har att ge ord t sin
samtid, snarare n t individuella upplevelser:
The point of view which I am struggling to attack is perhaps related
to the metaphysical theory of the substantial unity of the soul: for
my meaning is, that the poet has, not a personality to express, but a
particular medium, which is only a medium and not a personality, in
which impressions and experiences combine in peculiar and un-
expected ways. Impressions and experiences which are important
for the man may take no place in the poetry, and those which
become important in the poetry may play quite a negligible part in
the man, the personality.
Enligt Landgren (1979 s 30 f, 33), som efterfrgar en mera ingende analys
vad gller graden av pverkan, har Edfelt frmodligen stiftat bekantskap med
Eliots poetik
40
genom Erik Mestertons introduktion i tidskriften Spektrum (1932,
nr 3, s 4153) samt genom F[rancis] O[tto] Matthiessens studie The Achievement
39
Paradoxalt anser Karahka att denna stilutveckling hos Edfelt hrrr frn intryck av
Sjberg. Idem, Studier i Johannes Edfelts stilutveckling, Samlaren, rg 86 (1965), s 125.
40
Jfr Lagerroth, Johannes Edfelt, 1993, s 157.
26
of T. S. Eliot: An Essay on the Nature of Poetry (1935).
41
Landgren framhller
Edfelts strvan att frknippa de simultana frloppen p de tre realitetsniv-
erna naturen, sjlen och historien (s 106 ff), det vill sga samma slags hop-
fogande av inre och yttre inte sllan tidsmssigt tskilda frlopp som man n-
ner i Eliots The Waste Land (1922). I doktorsavhandlingen Den svenska introduk-
tionen av T S Eliot (1991 s 55 f) har Mats Jansson visat hur Edfelt i en recension
(GHT 23/12 1931) var en av de frsta i Sverige att omnmna Eliot i tryck.
Man kan ven relatera Edfelts metod till Sigmund Freuds Die Traumdeutung
(1900),
42
som beskriver hur drmarbetet i vrt medvetande stter samman
disparata komponenter till en polyfon helhet. Detta sker under inverkan av tv
processer, vilka han kallar die Verdichtung {frttningen} (GS 2 s 278 ff), som
innebr att drmmens manifesta innehll blir mer komprimerat n dess latenta
frklaring, och die Verschiebung {frskjutningen} (s 304 ff), som r drmcen-
surens arbete med symboler. Vidare berr Freud dessa drmbilders tidlshet
och symbolkaos (metaforisk disharmoni).
43
Jung menar i essn Approaching
the unconscious (1964 s 47) att Freud var den som frst upptckte arkaiska
lmningar i drmmar
44
och att detta gav uppslag till hans egen teori om med-
fdda frestllningar i medvetandet. Kortfattat beskriver Jung frhllandet
mellan instinkter och arketyper slunda (s 69):
What we properly call instincts are physiological urges, and are per-
ceived by the senses. But at the same time, they also manifest them-
selves in fantasies and often reveal their presence only by symbolic
images. These manifestations are what I call the archetypes.
Om frhllandet mellan en frfattares litterra beroende och integritet har
Eliot yttrat sig i ovan nmnda Tradition and the Individual Talent (1917; uppl
1941 s 14), som Matthiessen citerar (1935 s 23):
41
Edfelt tolkade ven dikter av Eliot vid 1930-talets mitt: Triumfmarsch, Karavan
vol 3 (1935), s 24 f; gon som sist jag sg i trar, Klockan fyra blste det upp till storm,
OoB, rg 45 (1936), s 164.
42
Jfr Lagerroth, Johannes Edfelt, 1993, s 114 f.
43
Jfr Jung, Approaching the unconscious, 1964, s 39: Images that seem contradicting and
ridiculous crowd in on the dreamer, the normal sense of time is lost, and commonplace things
can assume a fascinating or threatening aspect.
44
Jfr Sigmund Freud, Vorlesungen zur Einfhrung in die Psychoanalyse, GS 7, Wien 1924,
s 203: Wir haben gesagt, da sie [die Traumarbeit] auf Zustnde unserer intellektuellen
Entwicklung zurckgreift, die wir lngst berwunden haben, auf die Bildersprache, die Sym-
bolbeziehung, vielleicht auf Verhltnisse, die vor der Entwicklung unserer Denksprache
bestanden haben. Wir nannten die Ausdrucksweise der Traumarbeit darum eine archaische
oder regressive.
INLEDNING
27
We dwell with satisfaction upon the poets difference from his prede-
cessors, especially his immediate predecessors; we endeavour to nd
something that can be isolated in order to be enjoyed. Whereas if we
approach a poet without this prejudice we shall often nd that not
only the best, but the most individual parts of his work may be
those in which the dead poets, his ancestors, assert their immortality
most vigorously. And I do not mean the impressionable period of
adolescence, but the period of full maturity.
Med en sdan intertextuell utgngspunkt har Edfelt omskapat stoff inte bara
frn sin omedelbara samtid och dess nrmast frutna, utan frn hela den tra-
dition som man brukar sga att Homeros inleder. Samhrigheten gller i stor
utstrckning diktare vars framtoning bryter mot Edfelts egen litterra gestalt,
ett frhllande som kanhnda bottnar i ytterligare en inuens frn Eliots syn p
litteraturhistorien. Matthiessen (1935 s 23) anfr fljande citat ur essn Philip
Massinger (1920), som ingr i Selected Essays (1932; uppl 1941 s 206):
Immature poets imitate; mature poets steal; bad poets deface what
they take, and good poets make it into something better, or at least
something different. The good poet welds his theft into a whole of
feeling which is unique, utterly different from that from which it was
torn; the bad poet throws it into something which has no cohesion.
A good poet will usually borrow from authors remote in time, or
alien in language, or diverse in interest.
Ett viktigt och genomgripande syfte med min avhandling har varit att, utifrn
Barthes teorier, pvisa hur Edfelts diskurs hyser en inneboende konikt mellan
borgerlig tradition och rdande tidsmedvetande. I avsikt att verbrygga denna
klyfta efterstrvar skalden inte enbart att vara en del av historien utan ocks att
terervra och frndra dess grundvalar. Den poetiska metoden tycks ha till-
kommit under inytande frn Eliots The Waste Land (1922), som utnyttjar allu-
sioner samt psykologiska och musikaliska principer p ett liknande stt.
28
Ett r ndvndigt
Antika intertexter
Vren 1941, samma r som Tyskland invaderade Jugoslavien och Grekland och
genomfrde en massiv ygrd mot London, betonade Edfelt i essn Poeten
och samtiden (1941 s 59) ndvndigheten av att tro p den kulturella utveck-
lingens kontinuitet med dess humanistiska vrden.
45
Fr en nutida konstnr
gller, enligt skalden, att skapa utrymme t en hemlig motstndskraft, ven
om vi lever vid en brant, dr mycket av den tradition vi knner kan komma
att g frlorad. Edfelt r dock hoppfull infr framtiden:
Den egentliga hellenska odlingen levde ett frtunnat reexliv som
hellenistisk aftonrodnad; men vertogs inte sedermera, lngt senare,
mycket av det sant hellenska arvet som ferment i yngre kulturkret-
sar? Det livskraftiga i vr egen tids kultur, som nu hotas av barbariet
under maskincivilisationens mask, kan g en liknande omvandling
till mtes.
Fr Edfelt handlar det inte bara om att skildra diktaturstaternas maktmissbruk,
utan ocks om att anvisa en vg till sjlens land, ssom det heter i Osynligt
land (SR s 85)
I diktcykeln I frbigende 12 (AU s 30 ff) alluderar Edfelt p Julius
Csars (10044 f Kr) bevingade uttryck veni, vidi, vici, som denne, enligt
levnadstecknaren Plutarkos, yttrade efter sin seger ver kung Farnakes II av
Pontus i slaget vid Zela r 47 f Kr:
Jag gick frbi en mnskoock med rda
banr [...].
Jag sg en annan ock, som ocks hade
standar i rtt [...].
De stllde ljusa horoskop, men orden,
som flldes, gllde inte detta liv.
45
I sitt intrdestal till Svenska Akademien beskriver Edfelt tidsklimatet med tonvikt
p 1930-talets mitt: Diktaturernas sadelfasthet var ett faktum, en ansenlig del av den euro-
peiska kontinenten lg under deras jrngrepp, vldsideologierna utbredde sig alltmera och de
blstora krigiska parollerna omsattes snart i handling och resulterade i ervringstg. Idem,
Erik Lindegren: Intrdestal i Svenska Akademien, Stockholm 1969, s 5.
29
De gllde ngot Eden bortom tiden
och segrar infr himmelskt tribunal.
En annan latinsk intertext hos Edfelt r en allusion p den bevingade formule-
ringen panem et circenses {brd och skdespel} i Student 23 (HM s 15), som
har underrubriken Litania, det vill sga klagovisa, som prsten framfr
i vxelsng med frsamlingen:
Det hopp vi hyste, var frn brjan brckligt.
Man gjorde kol p det. Ukasen ld:
Av skdespel f herrarna tillrckligt
men ej av brd.
Det som jaget beklagar r att ungdomsrens drmmar ledde till arbetslshet
och tstramningspolitik. Mrk hur rubriken Student 23 mot bakgrund av det
arkaiska innehllet i dikten likavl skulle kunna avse r 23 e Kr som 1923, det r
Edfelt tog studenten vid Skara allmnna hgre lroverk, eller vilken tid som
helst.
46
Ytterligare en allusion p panem et circenses frekommer i Appas-
sionata II (ID s 62), som terberttar passionshistorien fr moderna lsare:
Mitt i dagens angelgenheter,
dr de skria: Brd och skdespel!
skall du gra allt vad drskap heter:
bygga ett kastell fr sjlens del.
Formuleringen, som avser utdelning av brd och fritt intrde till skdespel
ssom ett stt fr makthavarna att blidka folket och vinna dess gunst, hrrr
frn den romerske skalden Decimus Junius Juvenalis (c60130), som i en av sina
samtidssatirer, Satira Decima {Satir 10} (v 77 ff; uppl 1815 s 55), skriver:
Sequitur Fortunam, ut semper, et odit
Damnatos: idem populos si Nursica Tusco
Favisset, si oppressa foret secura senectus
Principis, hac ipsa Sejanum diceret hora
Augustum: jam pridem, ex quo suffragia nulli
Vendimus, effundit curas: nam qui dabat olim
Imperium, fasces, legiones, omnia, nunc se
Continet, atque duas tantum res anxius optat,
Panem et Circenses.
Som synes frekommer hr ven de spknippen (fasces) som har gett namn t
fascismen. I Erland Lagerlfs (18541913) tolkning (1894 s 41), som Svenska
46
Lagerroth, Johannes Edfelt, 1993, s 18.
30
akademien belnade med ett hedersomnmnande, lyder motsvarande avsnitt:
De hlla med lyckan som vanligt,
hatande domflld man. Om Nortia hade sin Tuscer
gynnat, om lifvet slckts p den intet anande gamle
kejsaren, skulle de hafva p stund Sejanus som Csar
helsat. Ty lnge vi ren frn den dagen vi slutat att rster
slja, om intet bekymra oss mer. Det folket, som bortgaf
frr legioner och fltherremakt och fascer och allting,
hller sig nu helt still, blott tv ting nskar det ngsligt:
brd och fktarespel.
P liknande stt alluderar Edfelt i Hr dr vatten mter granit (EK
s 69) p Pompejus den stores (10648 f Kr) befallning till den tvekande fartygs-
besttningen om det ndvndiga i att, trots rdande storm, frakta spannml
sjvgen frn Afrika till de svltande i Rom. Den romerske fltherrens formu-
lering lyder p latin: Navigare necesse est, vivere non est necesse. {Att segla
r ndvndigt, att leva r icke ndvndigt.} Hos Edfelt lyder intertexten i sitt
nya sammanhang:
Gr kaskader ska torna upp sig: det gller
bde kursen och skutan. Var det frgves
vi i plgsamma ntter sade oss sjlva
innan en ljusets klinga genomborrat
rymdens moras och vattnets egyptiska mrker
att ett enda till slut r ndvndigt: att segla;
segla med slckta lanternor, surra ratten,
utan bedvningsmedel uthrda frossans,
feberns och skrbjuggens kval
Seglatsen blir hr ett skande bde efter ett kvinnligt du och efter ett frlovat
land, ngot som ven frden mot kllan i Ett r ndvndigt (BE s 15) symbo-
liserar:
47
Ett r ndvndigt: att frdas mot brunnar. Samtidigt refererar dik-
terna till hur Jesus, enligt evangelierna (Luk 10:38 ff, Joh 4:6 f, 11), tvrtemot
traditionen brukade diskutera religisa sprsml med kvinnor.
ven latinska citat p originalsprk frekommer hos den klassiskt skolade
Edfelt.
48
De antika textfragmenten fyller i Edfelts lyrik samma funktion ssom
mnga teman och symboler, det vill sga de r en pminnelse om vr kulturs
47
Till detta ursprungstema bidrar det faktum att Edfelt i sin lyrik anvnder en del lder-
domliga ordformer eller uttrycksstt, t ex ra (Vinterord, HM s 25) och Genius (Pur-
gatorium VI, ID s 21), det frstnmnda syftande p era, det andra mjligen i betydelsen arvs-
anlag.
48
Jfr Paul strm, Johannes Edfelt och antiken, Partille 1989, s 135217.
ANTIKA INTERTEXTER
31
urldriga anor och tjnstgr, likt skalden Vergilius (7019 f Kr) i Dantes La
Commedia {Den gudomliga komedin}, ssom vgvisare till underjorden. Detta
gller inte minst diktrubriken Numen adest (HM s 65), som r ett citat frn
Ovidius (43 f Kr c18 e Kr) skrift Ars amatoria {Krlekskonsten} (1:640; uppl
1947 s 56), dr det heter: innocue vivite: numen adest {Lev ofrvitligt Gud
r nrvarande}.
49
Uttrycket Sic transit {S frgr} i Nu sopar ddens
kvast (ID s 81) har samma innebrd som det latinska memento mori {minns
att du r ddlig} och frekommer i Thomas a Kempis (c13801471) andaktsbok
Imitatio Christi {Kristi efterfljelse} (1425). Pater sancte, sic transit gloria
mundi {Helige Fader, s frgr all vrldens hrlighet} heter det ven i en s
kallad pontikal (liturgisk bok) frn 1488, som den romersk-katolske biskopen
Augustinus Patricius (1435c1495) sammanstllde. I Intermezzo II (ID s 71)
nner vi den latinska dateringen post Christum natum {efter Kristi fdelse}.
Palimpsest och paradox
Den grammatiska strukturen
50
i formuleringen Skria skall Kassandra (huvud-
verb + modalt hjlpverb + mytologiskt egennamn) i Edfelts Sndagsfrid (VL
s 21) alluderar p rubriken till den svenska versttningen av Eugene ONeills
(18881953) dramatrilogi Mourning Becomes Electra {Klaga mnde Elektra} (1931;
vers 1933) och utgr slunda ett syntaktiskt alludem. Enligt manuskriptet till-
kom dikten den 21 aug. 1938.
51
Den nordamerikanske dramatikern var vid
denna tidpunkt aktuell efter ha mottagit nobelpriset i litteratur 1936. Klaga
mnde Elektra hade den 29 mars 1933, i Olof Molanders (18921966) regi och
med Edvin Adolphson (18931979) i en av huvudrollerna, haft premir p Dra-
matens stora scen i Stockholm, dr pjsen gick 27 gnger.
52
Liksom den
49
Detta var f Carl von Linns (170778) valsprk, som str i versaler ovanfr drren till
ett av rummen i hans Hammarby i Uppsala.
50
versensstmmelsen gller det funktionella satsperspektivet, som r ett begrepp frn
Pragskolan (inom lingvistiken) och avser detsamma som tema-remastruktur. Tema r, enligt
en linjr denition, det som kommer frst i satsen, medan rema r allting annat. Enligt en kon-
textuell denition brukar man deniera tema ssom knd information och rema ssom ny
information. I nedanstende framstllning anvnder jag termen topikalisering fr att
beskriva hur ngot kommer frst i satsen.
51
Landgren, De fyra elementen, 1979, s 99.
52
Se Rollboken, http://www.dramaten.se/dramaten/Medverkande/Rollboken/. Jfr
Teater i Stockholm, Gteborg 1982, s 98.
32
trojanska sierskan Kassandra, vars spdomar om olyckor ingen trodde p, hr
prinsessan Elektra till det mytologiska stoff Aischylos (525456 f Kr) anvnder
fr intrigen i dramatrilogin 1#".("$3 {Orestien}. ONeill yttar den antika tra-
gedins gestalter till tiden fr det amerikanska inbrdeskriget och ger dem djup-
psykologisk allmngiltighet i skildringen av hur dolda drifter gradvis bryter
ned huvudpersonerna. Andra mytologiska allusioner, som Edfelt vertar frn
antika tragder, ssom Aischylos, Sofokles (497406 f Kr) och Euripides
(480406 f Kr), r uttrycken modermord
53
i Blodfrgiftning (VL s 42) och
Iokastes skri i Se mnniskan (VL s 50), dr egennamnet avser Oidipus mor
och maka.
54
Liksom Sigmund Freud (18561939) frknippar Edfelt den grekiska
tragedin med det omedvetna, nr han alluderar p Elektra i Blodfrgiftning.
Gstabudet
Edfelts Symposion (VL s 46) frmedlar budskapet att Sverige borde engagera
sig mer i det internationella skeendet. Ett liknande tema frekommer i dikterna
Vintern r lng (VL s 5) och Ddsdrm (SR s 48). Skalden riktar hr den
ironiska udden mot samtida politiker men ocks mot de diktare som han
senare skall opponera mot i esserna Lyrisk stil (1941, rev 1947) och Poeten
och samtiden (1941). Redan i artikeln Lyriskt bokslut 1936 (BLM 1937 s 62)
skriver Edfelt:
Det m blott anmrkas som en egendomlighet att en poet i en tid, d
det brinner i knutarna i ster och vster, kan nna det frenligt med
sin samvetsfrid att ltsas som om det regnade och odelat gna sig t
odlandet av en kltppa av dimunitiva dimensioner.
Ordet kltppa alluderar i detta sammanhang p Franois Marie Arouet de
Voltaires (16941778) roman Candide ou loptimisme {Candide eller optimismen}
(1759; uppl 1980 s 260), som slutar med att huvudpersonen sger fljande till
losofen Pangloss: Cela est bien dit, rpondit Candide, mais il faut cultiver
notre jardin. {Det r vl taladt, svarade Candide, men lt oss nu odla vr trd-
53
Kung Agamemnon var frmld med Klytaimnestra av Sparta, som han hade tre barn
med: Orestes, Elektra och Igenia. Under Agamemnons flttg till Troja frfrde Aigisthos
hans hustru. Efter kungens terkomst till Mykene mrdade Klytaimnestra och hennes lskare
Agamemnon. Detta ledde till att Orestes, eggad av systern Elektra, hmnades sin far genom
att mrda bde drottningen och Aigisthos, som nu var hennes make.
54
Se ven Horoskop (SR s 52): Kassandra/ ger upp sitt rop frskrckt!
ANTIKA INTERTEXTER
33
grd.}
55
Edfelts uppfattning r emellertid den motsatta.
I Symposion uppkallar skalden nmnda idylliker efter tv av kristen-
hetens apostlar, samtidigt som dikten inleder med stilguren exclamatio, det vill
sga ett utrop av vervldigande knslor:
56

O, m vi ha vr ro i detta
att lyssna till vad Per och Pl
i elfte timmen kan bertta
om status quo och tppans kl.
Edfelts uttryck Per och Pl torde hrrra frn den romersk-katolska synda-
beknnelsen, Conteor {Jag beknner},
57
som i sin latinska sprkdrkt lyder:
Conteor Deo omnipotenti,
beatae Mariae semper Virgini,
beato Michaeli Archangelo,
beato Joanni Baptistae,
sanctis Apostolis Petro et Paulo,
omnibus Sanctis, et tibi, pater:
quia peccavi
nimis cogitatione, verbo et opere:
mea culpa,
mea culpa,
mea maxima culpa.
{Jag beknner fr den allsmktige Guden,
den vlsignade, alltid rena Jungfrun Maria,
den vlsignade rkengeln Mikael,
den vlsignade Johannes dparen,
de heliga apostlarna Petrus och Paulus,
alla helgon och dig, fader,
att jag mycket syndat,
i tankar, ord och grningar,
genom min skuld,
genom min skuld,
genom min alltfr stora skuld.
Mrk hur namnet Johannes frekommer i anslutning till apostlarna Petrus
och Paulus p ett stt som skert har haft betydelse fr Edfelts val av metafor.
Ordvalet i Symposion alluderar ven p Johan Olof Wallins (17791839) mor-
55
vers, 1907, s 126.
56
Jfr Pelle Holm, Bevingade ord och talestt: Den klassiska citatboken, Reviderad av
Sven Ekbo, Stockholm 1989, s 219, sub verbum Per och Pl. I den svenska almanackan fre
1901 rade man en gemensam Petri och Pauli dag den 29 juni. Katolska lnder liksom England
och Wales rar alltjmt denna hgtid till minne av apostlarnas martyrdd i Rom.
57
Citat efter Oremus: Katolsk bnbok fr Sverige, 2 uppl, Stockholm 1930, s 28 f.
34
gonpsalm Pris vare Gud, som lter/ Oss glade vakna opp (1819 nr 421:2), dr
motsvarande invokation lyder:
En dag, som skall frsvinna,
Lik den i gr frgick:
O! m vi d besinna
Dess dyra gonblick.
O! m vi noga mrka,
Hvad Gud af oss begr[].
Hos Edfelt utspelar sig handlingen dock i elfte timmen och inte, ssom hos
Wallin, p morgonen.
Resterande strofer av Symposion r polyfona i formens samtliga tre
dimensioner, det vill sga genom dialogen (sprket), allusionerna (stilen) och
frhllningssttet till samtid och historia (formsprket). Liksom tidigare i dikten
r den ena stmman ironisk, ssom framgr av kontrasten mellan situationens
allvar och uppmaningarna till liknjdhet, medan den nytillkomna rsten tycks
eftersinnande. Mittstrofen lyder:
Lt inget kval vr panna rra,
men lt oss tmma lugnt vrt glas.
Nr leveropen n ditt ra,
s tnk: in vino veritas.
Inte bara rubriken Symposion utan ocks ovanstende rader anknyter inter-
textuellt till Platons dialog 52%&.$& {Gstabudet} (uppl 1920 s 262, 300, 305),
dr krleken r lososkt diskussionstema fr dagen. Dialogen beskriver hur
en liten skara mn ur dtidens atenska aristokrati bestmmer sig fr att hlla
var sitt lovtal till guden Eros, samtidigt som de berusar sig mttligt med alkohol
(176e): Alla verenskommo nu att ej vid detta samkvm lgga an p dryck-
jom, utan var och en skulle dricka s mycket som han sjlv ville.
58
Edfelts
Symposion alluderar slunda p era olika inslag i Platons dialog, ssom in-
tagandet av starkvaror, hyllningarna av en talare samt uppmaningen till efter-
tanke.
Sentensen in vino veritas {i vinet sanningen} hrstammar i sin latinska
form frn den romerske mbetsmannen Plinius den ldre (2379 e Kr) men r
58
Jfr Platon, Gstabudet, Skrifter, Bok 1, versttning, frord och noter av Jan Stolpe,
Stockholm 2000, s 149: S beslt alla att lta bli att gna den hr festen t att bli fulla, utan
att bara dricka som de hade lust.
ANTIKA INTERTEXTER
35
egentligen av grekiskt ursprung.
59
Dikter kring detta dryckestema var vanliga
under antiken och frekommer hos romerska skalder ssom Horatius (658
f Kr) och Martialis (c40c104 e Kr).
60
Sannolikt har Edfelt vertagit uttrycket via
Sren Kierkegaard, som i novellen In vino veritas (1845) anvnt Platons
52%&.$& {Gstabudet} ssom hypotext. Den danske losofen skildrar ett natt-
ligt gstabud i lantmilj, dr man diskuterar krleken, och fogar till den valda
maximen att der maatte ikke tales uden in vino, og ingen Sandhed maatte der
hres uden som den er in vino (SV 6 s 29 f, 33 f):
Enhver skulde derfor, fr han talte, hitideligt erklre, at han var i
denne Tilstand. [] Herimod protesterede Johannes. Han kunde
aldrig blive beruset, og naar han var kommen till et vist Punkt, blev
han mere og mere dru {nykter}, jo mere han drak. [] Der sam-
taltes nu Adskilligt om Vinens forskjellige Forhold till Bevidstheden
{medvetandet}, samt om, at det at have drukket megen Viin hos
meget reekterende Individer kunde yttre sig ikke ved nogen
paafaldende impetus, men tvertimod ved en paafaldende kold
Besindighed {eftertnksamhet}.
Devisen in vino veritas syftar egentligen p hur rusdrycken ger fr-
mga att lossa tungans band. I Symposion formulerar Edfelt en paradox med
motsatt innebrd: tnk: in vino veritas. En liknande kulturlosofisk motstt-
ning terkommer i essn Marginalia (1943 s 34):
Den stndiga kampen fr en balans mellan intellektuellt och drift-
mssigt mellan Apollon och Dionysos fr att vlja en symbolik,
som var Nietzsches ter sig olika fr olika tider. Under epoker d
intellektet synes sprtt och utarmande och endast en brcklig ver-
byggnad, tar Dionysos hem en vinst. S har det varit fr 1920-talets
generation. Men mot Dionysos rosenrasande karikatyrister frslr
och r tillbrlig endast en tbrd: att nyo upphja Apollobilden i
den renhet man frmr ge den.
Till skillnad frn Kierkegaard, som ansg att mnniskan borde lyssna till sitt
frnuft, hyste Friedrich Nietzsche (18441900) ingen tilltro till Sokrates apollo-
niska kunskapsideal, utan menade att denne tvrtom hade frstrt det lo-
soska tnkandet genom att frkasta all intuitiv visshet. Edfelt, vars stil stund-
om r lika epigrammatisk som sentensen in vino veritas, tycks i anslutning till
Nietzsche inte bara anspela p kristen nattvardsgng, utan ocks p den antika
59
Se Holm, Bevingade ord, 1989, s 318, sub verbum vin.
60
Se Williams, Tradition and Originality, 1968, s 125, 127 f.
36
Dionysoskulten, dr vinet hade en central betydelse.
61
Det var efter att ha vg-
rat delta i denna ceremoni som menaderna, enligt myten, slet Orfeus i stycken.
62

De bda stmmorna i Edfelts Symposion fretrder, ssom vi har sett,
motstridiga element hos varje diktare, dr kampen str mellan vad frfattaren i
Marginalia kallar intellektuellt och driftmssigt. Samtidigt stller texten
Platons och Eliots opersonlighetsideal mot Kierkegaards och andra existentialis-
ters subjektivism.
63
Verkligheten hos Edfelt nns mitt framfr nsan eller i varje
fall runt nsta hrn, ssom i den danske losofens novell. Kring diktens natt-
vard sluter sig en altarrund av levande och dda, dr namnet Johannes (med
referens till Edfelt, Johannes dparen, evangelisten och en av Jesu lrjungar)
genom parallellerna med den latinska mssans syndabeknnelse och Kierke-
gaard anknyter till framstllningen av apostlarna Petrus och Paulus. Uttrycket
i elfte timmen alluderar samtidigt p Kierkegaards metaforiska skildring av
hur der kommer en Midnatstime (SV 2 s 145), d det estetiska levnadssttet
skall visa sig ohllbart. Den som vljer ett estetiskt frhllningsstt inriktar,
enligt den danske losofen, sitt liv p njutning men blir s smningom tvungen
att omprva detta val och kan drefter bli en etiker. Det sista stadiet p livets
vg r det religisa levnadssttet, dr mnniskan efterstrvar att leva i enlighet
med Guds vilja och den rdande samhllsmoralen.
Inom loson brukar man tala om den sokratiska ironin fr att beskriva
hur Sokrates, ssom lososk metod, ltsades ansluta sig till en meningsmot-
stndares sikt fr att med frstliga frgor visa p en sjlvmotsgelse i dennes
resonemang.
64
Om Begrebet Ironi med stadigt Hensyn til Socrates (1841) var
namnet p Kierkegaards magisteruppsats. I det antika dramat frekommer en
speciell typ av ironi, som man brukar benmna dramatisk eller tragisk ironi.
Ett vlknt exempel r hur Oidipus i Sofokles drama ovetande fullbordar sitt
eget de. I boken om Dostojevskij denierar Bachtin (1972 s 315, 323, 332)
begreppet e {den tvstmmiga diskursen}, till vars kategori
svl parodi som ironi hr:
! e " e ee e
e, e !e
61
Jfr Joseph L Henderson, Ancient myths and modern man, Man and His Symbols, Carl
G Jung et al (red), London 1990 (1964), s 141 ff.
62
Jfr Edfelt, Poeten och samtiden,1941, s 62.
63
Fr andra jmfrelser med Kierkegaard, se Lagerroth, Johannes Edfelt, 1993, s 109.
64
Platon, Staten, Skrifter, Bok 3, 2003, 337a, s 40: Vid Herakles! Hr har vi Sokrates
vanliga ironi!
ANTIKA INTERTEXTER
37
, e eee e !e !-
ee ee. ! e , ,
e. e e e !e-
, .
{Men frfattaren kan utnyttja det frmmande ordet fr sina syften
ocks genom att lgga in en ny innebrdslig intention i ett ord som
redan har sin egen intention och behller denna. Hrvid mste ett
sdant ord, enligt sin uppgift, frnimmas ssom ett frmmande ord.
I ett och samma ord framtrder tv innebrdsliga intentioner, tv
rster.}
65
ven om ironi (p latin: ironia) har frekommit ssom ett medvetet stilgrepp
sedan antiken, betyder det inte att texter som vi idag karaktriserar ssom
ironiska ursprungligen hade denna innebrd. Det var frst nr begreppet ck
vidgad betydelse under 1700- och 1800-talet, som man brjade uppfatta hela
diktverk p detta stt.
66

De ddas skuggor
Edfelt skriver i essn Poeten och samtiden (1941 s 61): Tidslget r i sin
helhet [] sdant, att diktaren tvingas till en mer eller mindre katakombmssig
tillvaro, till ett underjordiskt reservat och till en begrnsad aktionsradie.
Skaldens bruk av allusioner och nyckelord, s kallade kryptologismer,
67
kan
man betrakta ssom en strvan att i denna situation fra fram ett budskap till
de andligen sammansvurna. P samma gng blir Orfeus en metafor fr den
konstnrliga glden och en sjlens ledsagare ur omvrldens kaos. I Skym-
ning (SR s 95) symboliserar myten om Ariadne kontakten med det kollektivt
omedvetna:
Rck oss nu en Ariadnetrd
hr i labyrintens hets och feber!
Snk din sjlvfrglmmelse av nd
ver skrvlare och snobb och streber!
Tack vare ett garnnystan som Theseus, enligt den grekiska mytologin, hade ftt
frn kung Minos dotter, Ariadne, kunde han hitta ut ur Minotauros labyrint.
65
vers, 1991, s 201, 207.
66
Colebrook, Irony, 2004, s 8.
67
Exempel p kryptologismer hos Edfelt r ord som sakrament, musik, klla och
fosterland. Se t ex HM s 83, EK s 71, BE s 15 (sakrament); HM s 69, VL s 118, SR s 106, BE s 91,
99 (musik); HM s 79, SR s 96, 106, EK s 97 (klla); ID s 41, SR s 56, 85, BE s 80 (fosterland).
38
Liksom fr sekelskiftets diktare ger det sinnliga hos Edfelt frmgan att
hja mnniskan till ett skdande av alltings ursprung, samtidigt som han fr-
knippar denna tillvaro med det mytiska skiktet i vrt medvetande.
68
Samma
slags vervldigande tidlshet fjrran frn invanda ord gestaltar skalden i
Humoresk 5 (AU s 43), dr inledningsstrofen lyder:
Stum vilar rymden. Dagens ljus r slckt.
Ltt verduggar mig din andedrkt.
Ttt verskljer tidens hktes son
ett vgsvall lngtifrn.
Slutet p Humoresk 5 varierar begynnelseraderna och antyder hur temat,
frutom den sinnliga krleken, r evig terkomst. Det framgr om man jmfr
ovanstende strof med Emil Zilliacus svenska tolkning (1928 s 190) av Sapfo
(dd c570 f Kr) frn Lesbos, som skapade versmttet sapsk strof med odd-
liga rader ssom dessa:
Hr kring kllans sorlande vg en vindils
svala viskning drar genom apelkronan,
och frn bladens svande prassel duggar
ver oss dvalan.
Vi nner hr era verbala era verbala (ordagranna och semantiska) alludem
(vg vgsvall, viskning andedrkt, duggar ver verdug-
gar) hos Edfelt. Likas korresponderar bildsprket, dr jaget ser den apostro-
ferade vninnan mot bakgrund av ett stycke natur, samt grammatiken, dr
objektspronomen (oss mig) uttrycker mnsklig passivitet i frhllande
till en rrlig omgivning, som bda skalderna beskriver genom syn-, hrsel- och
knselintryck. Sledes frekommer ven ett kompositionellt alludem i texten.
I reminne (ID s 56) terkommer Edfelt till samma knsla av inre har-
moni i kontakten med ett kvinnligt du. Diktens formulering en frid utan like,/
vstan om lusta och hat alluderar bde p den forntida vrldsbilden, dr dds-
rikets ingng var belgen i vster, och p Platons lra om en hgre form av
tillvaro, men i motsats till misogyna tankegngar under antiken frbinder
Edfelt, det eviga med det kvinnliga eller ssom det heter i reminne: Dr
vilar du outsgligt/ verklig och sann att se/ [] som kvinna och evig id.
Hos Edfelt utgr klyftan och elden tv motpoler, dr ddsskuggans dal och
Dantes Inferno representerar den ena ytterligheten, medan den andra r en
68
Johannes Edfelt, Lyrisk stil, 1941, s 311 (observera tryckfelet!); 1947, s 94.
ANTIKA INTERTEXTER
39
hgre form av tillvaro, vars ljussken, enligt Arkaisk bild (EK s 97), besitter
en glans mot vilken solens r en skugga. Formuleringen alluderar p
huvudpersonen Sokrates jmfrelse mellan sinnenas verklighet och idvrlden
i Platons dialog !&6$("$3 {Staten} (532b f; uppl 2000 s 318 f):
Och lsandet av bojorna? frgade jag. Vndningen frn skug-
gorna till bilderna, som kastat skuggorna, och till eldens ljus? Upp-
stigandet ur grottan tilll solljuset och den nnu kvardrjande ofr-
mgan druppe att se p djur, vxter och solens ljus men frmgan
att se deras gudomliga spegelbilder i vatten och att se skuggor av
tingen som r, inte skuggor av bilder kastade av ett ljus som sjlvt
r en skugga jmfrt med solen?
Enligt Platon r vr tillvaro en skugga jmfrt med idvrlden, medan Edfelts
metaforik syftar hur mnniskans kulturarv gr tillbaka p dolda arketyper i
det omedvetna.
Arvet frn Atlantis
Platon skildrar i dialogerna 7$3$&* {Timaios} och 8#$($3* {Kritias} hur invn-
arna i Atlantis, enligt myten en hgstende civilisation vster om Grekland,
genom ogudaktigt leverne vllade den naturkatastrof som ledde till att deras
kontinent sjnk i havet. Samma orsakssamband terkommer i Gustaf Frdings
(18601911) dikt Atlantis (1894 s 142), dr det var folket, som sjlf gaf sig
dden.
69
Fr en Swedenborginuerad
70
skald ssom Frding ter det sig natur-
ligt att framhlla hur atlantiderna vljer sitt eget de eller ssom det heter i
dennes dikt En syn (1894 s 97): Det r ju vi sjlfva,/ som slipa vrt pino-
stl. Edfelts formulering Sjlva slipa vi bilan i Medeltid (VL s 37) allu-
derar i detta sammanhang p En syn, som utgr en parabel ver tillvaron,
men till skillnad frn hypotexten mynnar Edfelts dikt i ett mera tragiskt slut.
69
Enligt Olof Rudbeck (16301702), vars uppfattning kan ha pverkat Frdings utform-
ning av motivet, r den sjunkna kontinenten det forna Sverige.
70
Olle Holmberg, Frdings mystik: Ngra grundlinjer, Stockholm 1921, s 2, 10, 103 f.
40
destanken
I Edfelts Decembergata (HM s 27) benner sig jaget, enligt Lagerroth (1993
s 153), i en position av omtumlad observatr av mnsklig ffnga, mnsklig
frbrytelse och mnskligt lidande, som anknyter till pilgrimens vandringar i
Dantes La Commedia {Den gudomliga komedin}. Inledningen av dikten lyder:
Jag str i kvarteret Ginungagap
och ser p dess mnskostrm.
[]
Den strtskur av den, jag drnkes i,
r brddad av hetsigt begr.
Hr ljuder det nakna livets skri.
Hr r dess sfr.
Genom allusionerna p Frdings dikt Atlantis (1894 s 142), som skildrar hur
Lifssorlet forsar frn staden, dr det stnker ibland som ett skrik, frnim-
mer man en depraverad undergngsstmning. Samma slags repetitiva situa-
tion, som man inom psykoanalysen benmner trauma, dr nuet upprepar det
frgngna, nner man i Edfelts Getsemanegrnd (HM s 53), som med sin
fragmenterade struktur uppvisar ngot av drmmens karaktr ett vanligt
tema ven i Frdings lyrik,
71
dr det dock frekommer i mer enhetliga kon-
texter. Av Edfelts mittstrof framgr hur det, liksom hos Platon, r en form av
gudlshet, som leder till invnarnas frdrv:
Lt hela vr ddsdmda stam,
som aldrig tog Gud i hgen,
med styggelse, stank och skam
frintas i vredesvgen.
Tematiska alludem med anknytning till dikten Atlantis, dr jaget ur ett slags
outsider-position frnimmer det depraverade, undergngsladdade Lifssorlet
och invntar en frestende apokalyps i form av en revolution eller ett krig,
terkommer ofta hos Edfelt. ven i terbrdat (VL s 73), som handlar om
skuggor i Versaille-fredens Europa, nns ett stnk frn Atlantis:
gon st upp frn dden!
Skuggor ta ter gestalt!
Trar och gravlagda den
smaka ter salt.
71
Jfr t ex Frdings dikt Smeden (1910 s 37), som i frsta strofen innehller samma
manliga rimpar.
ANTIKA INTERTEXTER
41
Edfelts formulering gravlagda den utgr ytterligare en allusion p Frding,
som i sjtte strofen av Atlantis anvnder samma kvinnliga rimpar fastn i
omvnd ordning:
S efter mktiga den
sjnk och frgicks Atlantidernas makt,
folket, som sjlf gaf sig dden,
ligger i grafvarna lagdt.
Fr Edfelt spelar destanken med anknytning bde till antik mytologi och
till den judiske losofen Martin Buber (18781965)
72
en viktig roll, ssom fram-
gr av Vrldsordningen (HM s 35):
Jag sg det med spnt intresse.
Om en vrldstragedi var jag med.
Hur spindeln var i sitt sse!
Hur ugan sin ddsngest led!
I sdana sommarlovsstunder
jag sknjde den jrnhrda lag,
som bjuder, att den skall g under,
som fddes frsvarsls och svag.
Bedrgligt var hoppet, att detta
blott gllde i spindlarnas vrld!
Ananke, du vet att bertta
detsamma om mnniskors frd.
Samtidigt som skalden, i anslutning till Herbert Spencers (18201903) och
Charles Darwins (180982) bevingade uttryck survival of the ttest, frfasar
sig ver nazisternas raslra, alluderar han ironiskt p Friedrich Nietzsches bok
Der Antichrist (1888; uppl 1969 s 168), dr det heter: Die Schwachen und Miss-
rathnen sollen zu Grunde gehn: erst Satz unsrer Menschenliebe. Und man soll
ihnen noch dazu helfen. {De svage och misslyckade skola g under: frsta
satsen af vr mnniskokrlek. Och man skall yttermera frhjlpa dem drtill.}
73

Edfelt drar samtidigt en parallell mellan desgudinnan, som i den klassiska
framstllningen spinner ett garn,
74
och spindelns nt.
75

72
Martin Buber talar 1923 om de och Frihet som tv frenade krafter: Schicksal und
Freiheit sind einander angelobt. {de och Frihet r frenade med varandra.} Idem, Ich und
Du, Werke 1, Mnchen 1962, s 113.
73
vers, 1899, s 8 mindre justering enligt originalet.
74
Jfr Martin P:n Nilsson: Olympen, 2 uppl, Stockholm 1985 (1919), s 58.
75
Jfr strm, Edfelt och antiken, 1989, s 9.
42
Livets brd och salt
Religisa intertexter
Samtidigt som religis diskurs har frgat Edfelts metaforik, nns i hans lyrik
otaliga referenser till den kristna ceremonielen, ssom predikningar, dop och
kommunion. Religist sprkbruk i vrldslig diktning frekom redan under
antiken och har sin upprinnelse i Homeros kallan av gudavsen.
76
Beaktans-
vrt r hur de homeriska hymnerna, i motsats till dikterna i Hgmssa (1934)
och I denna natt (1936), saknar inslag av ironi.
77
Invokationer ger en ceremoniell
prgel t Edfelts lyrik, nr han apostroferar sjlen, dden eller natten. Inte
sllan sker detta i form av en stilgur, som man inom retoriken kallar fr excla-
matio, det vill sga ett knslomssigt utrop av en typ som frekommer i
nskestund (HM s 38):
O hstnatt, som knappast har like,
mitt frusna och och rysande blod
vill sugas in i ditt rike
och snkas djupt i din od!
I Klimat (SR s 25) anspelar skaldens erotiska bildsprk p hur kristna
prster ofta sjunger den liturgiska texten i vxelsng med frsamlingen:
Som hade ingen n och hemlig tga
frbundit sjl med sjl och kropp med kropp,
vid askan ver eldspredikans lga
sitt Amen sjunger sist vrt blodomlopp.
Dikten, som Edfelt har daterat till den 3 maj 1940,
78
det vill sga mindre n en
mnad efter att Tyskland hade ockuperat Danmark och Norge den 9 april,
handlar om ett sprucket krleksfrhllande men ocks om det bistra tids-
klimatet. Frsta strofens sista rad alluderar p den danske kyrkoherden Niels
Brorsons (16901757) psalm Amen raabe hver en Tunge (1742), som ingr i
Danmarks Psalmebog for Kirke og Hjem (1904 s 803). I Lina Sandell-Bergs
76
Se Williams, Tradition and Originality, 1968, s 154, 156 f.
77
Dremot kan Catullus ge sina dikter en parodisk verkan genom motsttningen mellan
tematik och struktur.
78
43
(18321903) tolkning Zions Amen (1882 s 342)
79
lyder motsvarande rader:
Amen sjunge hvarje tunga!
Amen r vr himlasng.
Amen f vi evigt sjunga,
Amen, fr Guds tron en gng.
Amen, der r livets elf;
Amen kallar Han sig sjelf.
Enligt Lagerroth (1993 s 34 f) var Sandell-Bergs hymner mycket favoriserade
av Edfelts [] pietistiskt orienterade mor. Liksom Klimat handlar skaldens
Hstlig trdgrd (SR s 81), som han har daterat till den 12/8 1940,
80
om
mnniskans tillvaro i ddens nrhet. Den sistnmnda dikten utgr frn kristen
begravningsmssa, samtidigt som skalden skildrar krlekens seger: Men nd
slr frtrstan ut i lnn/ ur allt som nu predikar ddens text.
Lidandet som mysterium
Med hjlp av allusioner p Bibeln och judarnas historia framhller Edfelt hur
missgrningar mot minoriteter och enskilda individer har terkommit under
historiens lopp. Samtidigt lter skalden det kristna evangeliet symbolisera ett
humanistiskt patos. Gamla testamentet och Augustinus lra om arvsynden blir
i detta sammanhang symboler fr det omedvetnas arketyper i enlighet med
Carl Gustav Jungs uppfattning om det mnskliga psykets evolution under r-
miljoner.
Kr av mn och kvinnor (J s 14) skildrar nazisternas brutalitet mot
bakgrund av Bibelns berttelse (2 Mos 1213, 23; 4 Mos 33:4) om hur Mord-
ngeln ddar frstfdda av manligt kn i det forna Egypten. Guds hemskelse
blir fr Edelt polisrazzian i en diktaturstat, samtidigt som Faraos behandling av
judarna pminner om situationen i Tyskland p 1930-talet. Ett avsnitt ur
nmnda dikt lyder:
De komma med battonger och karbiner.
De buro fordom lansar, svrd och bloss.
Vi lyssna bakom drrar och gardiner
79
Psalmen ingr ven i Svensk sndagsskolsngbok, 1909, nr 344, s 191, och Svenska
Missionsfrbundets sngbok, 1920, nr 779, s 467.
80
44
till razzian, som snart r ver oss!
Med lnga knivar ha de spckat natten.
Mordngeln bryter ledigt upp vrt ls.
I Gamla testamentet sger Gud till Mose (2 Mos 12:12): Ty jag skall p den
natten g fram genom Egyptens land och sl allt frstftt i Egyptens land, bde
mnniskor och boskap; och ver Egyptens alla gudar skall jag hlla dom; jag r
Herren. Enligt Andra Mosebok (2 Mos 12:23) gick Frdrvaren (Mordngeln)
frbi de familjer som hade strukit blod frn ett offerlamm p drrposten. Till
minne av detta rar judarna det osyrade brdets hgtid, pesach {g frbi}.
Edfelts dikt alluderar ven p ett avsnitt ur Nya testamentet (Joh 18:3), dr det
heter: Och Judas tog nu med sig den romerska vakten, s ock ngra av
versteprsternas och farisernas tjnare, och kom dit med bloss och lyktor
och vapen. Den svenske skalden har dock spegelvnt intertexten s att bevp-
ningen kommer fre facklorna. Bibelns bloss [] och vapen blir sledes
lansar, svrd och bloss. Edfelt publicerade kantaten Jrnlder (1937) efter att
Nationalsocialistiska arbetarepartiet den 15 september 1935 hade antagit Nrn-
berglagarna, som frntog judarna deras tyska medborgskap och gjorde dem
till yktingar i sitt eget hemland.
Frsamlingslokal (SR s 64), som skalden har daterat till 1935,
81
skildrar
decenniets totalitra ideologier, samtidigt som dikten alluderar p Bibelns
skildring av lrjungarnas hnryckning p den frsta pingstdagen, !"-(')&.-',
det vill sga 50 dagar efter Jesu korsfstelse. I en tidig version av texten, som
var tnkt att ing i samlingen I denna natt (1936), frekommer istllet rubriken
Jubeldag med tillgget Frsamlingslokal Hamburg.
82
Andra strofen ur den
publicerade versionen lyder:
Vad rr sig bak upptvnda
och brinnande anletsdrag?
Ett pingstmirakel kan hnda
en sdan frbrdringsdag.
Kristna rar under pingsthgtiden hur den helige Ande, enligt Nya testamentet
(Apg 2:1 ff, 37 ff), gav sig till knna fr lrjungarna, som brjade tala i tungor
och inledde arbetet med den frsta kristna frsamlingen:
81
Landgren, De fyra elementen, 1979, s 119. Exakt datum framgr ej av manuskriptet.
82
Pohl, Johannes Edfelt som tidsdiktare, 1969, s 226.
RELIGISA INTERTEXTER
45
Nr sedan pingstdagen var inne, voro de alla frsamlade med
varandra. [...] Och tungor ssom av eld visade sig fr dem och
frdelade sig och satte sig p dem, en p var av dem.
[...] Och de sade till Petrus och de andra apostlarna: Brder, vad
skola vi gra? Petrus svarade dem: Gren bttring, och lten alla
dpa eder i Jesu Kristi namn till edra synders frltelse; d skolen I
ssom gva undf den helige Ande. [...]
Mystikern Gioacchino da Fiore {Joakim av Floris} (c11351202) delade p
medeltiden in historien i tre delar, som motsvarade den kristna treenigheten.
Fram till Kristi fdelse rdde Faderns rike; drefter intrdde Sonens och frn
och med cirka 1260 Andens rike, som skulle freg den Yttersta domen.
I boken Das dritte Reich {Det tredje riket} (1923) ndrar den tyske frfattaren
Arthur Moeller van den Bruck (18761925) innebrden av det medeltida
begreppet s att det syftar ett enat Tyskland. Hrifrn lnade nazisterna
uttrycket Drittes Reich {Tredje riket},
83
som efter 1933 ck genomslag i utlndsk
media, ven om det under andra vrldskriget frsvann ur den nazistiska pro-
pagandan. Kanske var det den samtida tyska retoriken som ck Edfelt att gra
fljande reexion i Dagens Nyheters sndagsbilaga (DN 16/12 1934): Vr tids-
lder kunde man likna vid en synod dr tungomlstalande, handplggning
och svavelpredikan triumfera ver besinning, mttfullhet och vidsynthet.
Fyra strofer i Frsamlingslokal brjar anaforiskt med ordet Vad, ett
stilgrepp som frstrker det bibliska tonfallet och framhver de tematiska och
bildsprkliga alludemen i dikten. Nst sista strofen anspelar p Moses mte
med Gud i knen:
Vad trst, alla dignande trlar:
det underbara har skett
att hr frsamlade sjlar
ha mjlk och honung sett!
Uttrycket mjlk och honung hrrr frn Gamla testamentets (2 Mos 3:78)
berttelse om hur Gud talar till Mose ur en brinnande buske:
Och Herren sade: Jag har nogsamt sett mitt folks betryck i Egyp-
ten, och jag har hrt huru de ropa ver sina plgare; jag vet vad de
mste lida. Drfr har jag stigit ned fr att rdda dem ur egyptiernas
vld och fra dem frn det landet upp till ett gott och rymligt land,
ett land som yter av mjlk och honung, det land dr kananer,
hetiter, amorer, perisser, hiver och jebuser bo.
83
Jfr Bengt Liljegren, Adolf Hitler, Lund 2008, s 196.
46
Mrk hur avsnittet anaforiskt upprepar ordet land samt parallellstller de anti-
tetiska uttrycken Jag har [] sett och jag har hrt.
Gudsbilden
I dialogen !&6$("$3 {Staten} (379b; uppl 1984 s 86 f) skildrar Platon vrldens
skapare i motsats till det synligas hrskare, den grymme Demiurgen. En lik-
nande dualism frekommer i kristen tradition, dr Gud r god, medan Lucifer,
klagaren eller Odjuret r dennes frtappade motsats. Edfelt hmtar sin Guds-
bild huvudsakligen frn Platons dialoger, Plotinos verk 9--"3/"* {Enneader-
na}, Gamla och Nya testamentet, svensk psalmdiktning, Sren Kierkegaards
skrift Begrebet Angest (1844), Charles Baudelaires diktsamling Les Fleurs du mal
{Det ondas blommor} (1857), Martin Bubers skrift Ich und Du {Jag och du}
(1923), Sigmund Freuds psykoanalys och Carl Gustav Jungs analytiska psyko-
logi.
I Vrldsordningen (HM s 35) likstller Edfelt den allsmktige med dden:
Han, som vi alla/ frstummade mta en gng. P liknande stt apostroferar
skalden Gud ssom o President i Prisutdelning (HM s 67).
84
Frsta strofen
lyder:
Nr vi fullgjort vr tillmtta strcka
av slktets enorma stafett
o Dd, skall du verrcka
medalj och minnesplakett?
I Paus (HM s 95) framstr vr herre ssom en fascistisk diktator av Benito
Mussolinis (18831945) typ:
Har Han, som hetsar planeten
till ritt genom eterns sj,
i ett bs av evigheten
stllt undan sporre och sp?
Ett liknande sprkbruk frekommer i Fromma nskningar (HM s 79), dr
det heter: Han, som aldrig r frlgen, krver sin blodstribut en dag! P
samma stt lyder en formulering i Appassionata (ID s 61), som alluderar p
Lagen om brnnoffer i Tredje Mosebok (3 Mos 1): Han, som dikterat offer-
lagen/ vet sin sak och gr sig ingen hast. Edfelt anvnder ofta i sdana sam-
84
Landgren, 1979, s 54.
47
manhang stilguren metonymi, det vill sga en form av omskrivning, som
ven frekommer i Gamla testamentet, dr man av religisa skl undviker
namnet Jehova, ssom nr Moses hr Guds stmma i Frsta Mosebok (1 Mos
26:24): Och Herren uppenbarade sig fr honom den natten och sade: Jag r
Abrahams, din faders, Gud.
Edfelts Exercis 2 (AU s 48) skildrar tidsandan mot bakgrund av en psyko-
analytisk vrldsbild, dr Gud och staten sammanfaller i enlighet med Freuds
begrepp das ber-Ich {verjaget}, medan dikten blandar stilniver p ett nr-
mast studentikost stt. Mrk exempelvis hur det talsprkliga uttrycket blun-
der str p samma rad som det lderdomliga frvisst:
Den ck aldrig ngon nummersedel,
den blev fdd till hlften civilist.
Kapten Gud, som stmplat var persedel,
denna blunder gjorde du frvisst
Den som uttalar frasen ecce homo {Se mnniskan!} (Joh 19:5) r inte, ssom i
Bibeln, den romerske verstthllaren Pontius Pilatus, utan en stllfretrdande
Kristus, ssom framgr av Vderleksutsikter (AU s 14):
85
I vrt kvarter skall ter
p korset d en man.
Han mumlar en fras. Den lter
s hr: Se, mnniskan.
Samtidigt alluderar dikten p stmningslget i Johan Olof Wallins psalm Se
menniskan! ack, hvilken lott (1819 nr 87:1), som handlar om frlsningen p
korset:
Se menniskan! ack, hvilken lott
Den krleksfulle Medlarens r vorden!
Ack, hvilken ln den Gode ftt,
Som steg med himlens salighet till jorden!
I Edfelts Domaredans (AU s 16) r det inte den romerske verstthllaren
(Matt 27:24),
86
utan den allsmktige som frnknner sig allt ansvar:
85
Jfr ven psalm 87:1, 3, 5, 7 (1819): Se menniskan!
86
Matt 27:24: Nr nu Pilatus sg att han intet kunde utrtta, utan att larmet blev allt
starkare, lt han hmta vatten och tvdde sina hnder i folkets syn och sade: Jag r
oskyldig till denne mans blod. I fn sjlva svara drfr.
48
Han som sett oss fela,
skljer munnen ren,
led p det hela:
timmen r sen.
Diktens apokalyptiska bildsprk anknyter till Uppenbarelsebokens ord (Upp
3:15 f) om ljumma individer: Jag knner dina grningar: du r varken kall eller
varm. Jag skulle nska, att du vore antingen kall eller varm. Men nu, d du r
ljum och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min mun. Hos Edfelt
korsfster inte mnniskan Gud, utan situationen r snarare den omvnda, s-
som framgr av Appassionata III (ID s 63):
Utan hopp att uppst tredje dagen
naglas mnniskor vid korset fast.
Han som har dikterat offerlagen
vet sin sak och gr sig ingen hast.
I Sommarnatt (EK s 75) skildrar Edfelt hur en knsla av lugn snker sig
ver vrlden: Det r som ett fadershjrta/ en stund hade hgnat planeten.
Skalden har sannolikt hmtat metaforiken frn Lina Sandell-Bergs frireligisa
hymn Du mma fadershjerta (1885 s 222),
87
dr frsta strofen lyder:
Du mma fadershjerta, som vakar fver mig,
Hur skall jag kunna lska, hur kunna lofva dig!
Du varnar mig s troget fr alla dolda garn
Och gmmer under vingen ditt ltt frsagda barn.
Formuleringen under vingen p strofens sista rad refererar till Psaltaren
(Ps 36:8), dr det om Gud heter: Mnniskors barn hava sin tillykt/ under dina
vingars skugga. Sandell-Bergs uttryck fadershjerta frekommer ven i
hennes hymn En dag i sender (1882 s 132),
88
vars frsta strof slutar:
Han, som br fr mig ett fadershjerta,
O, Han gifver ju t hvarje dag
Huldt dess lilla del af frjd och smrta,
Ja, af mda och behag!
87
Texten ingr ven i Lilla Psalmisten, 1909; Svensk sndagsskolsngbok, 1909, nr 202,
s 113; Svenska missionsfrbundets sngbok, 1920, nr 26, s 22; Svensk sndagsskolsngbok, 1929.
I Svenska missionsfrbundets sngbok lyder anfrda versrader: Du mma fadershjrta, som
vakar ver mig,/ O, kunde rtt jag lska och rtt lovsjunga dig!
88
Texten ingr ven i Svensk sndagsskolsngbok, 1909, nr 214, s 120; Svensk sndagsskol-
sngbok,1929; Psalmer och snger fr alliansmten, 1931, nr 44, s 27.
49
Metaforen nns ocks i andra religisa snger, ssom Johan Ludvig Runebergs
(180477) hymn Han p korset, han allena (Svenska missionsfrbundets sng-
bok, 1920, nr 118, s 78: Fadershjrtat, hur det mma/ M fr eget ktt och
blod); Erik Nystrms (18421907) hymn Nr omkring mig livet stormar
(1920, nr 42, s 32: Blott av krlek, ej i vrede/ Fadershjrtat aga ger); Jonas
Fredrik Lundgrens (18471915) hymn O Gud, min borg, mitt fste (1920,
nr 41, s 32: Ditt fadershjrta mma/ Vill ej frgta mig); och Peter Lundns
(18491906) hymn Stilla, ljuvlig, underbar (Psalmer och snger fr alliansmten,
1931, nr 30, s 19: Fadershjrtats varma slag/ Driver dran dag frn dag).
89

Nden
Begreppet nd i betydelsen Herrens ofrtjnta gva till mnniskorna och ett
bevis p den gudomliga krleken (2 Mos 20:6, Tit 2:11, 3:4 f)
90
frekommer i
mnga olika sammanhang hos Edfelt, som med jargongmssigt ordval, ssom
det militriska halt och det juridiska frist, travesterar kristna frestllningar. I
Dagsnyheter (AU s 9) alluderar skalden p den religisa nden, medan
diktjaget sammanfattar den gngna dagen: Kanske r den vrd att klandra,/
men p nattens frstukvist/ be vi nu om frist. Edfelt beskriver hr missgr-
ningar, som hr ihop endera med tio Guds bud i kristen tolkning av Moselagen
i Gamla testamentet (2 Mos 34:28; 5 Mos 4:13, 10:4) eller med de sju ddssyn-
derna enligt romersk-katolsk tradition,
91
samtidigt som han efterliknar notis-
formen i radions nyhetsprogram. Enligt tablerna i 1930-talets dagstidningar
snde Radiotjnst programmet Vderleksrapport och dagsnyheter kl 7:15
och 9:45 varje kvll, ssom diktjagets tillbakablickande formuleringar antyder:
n en dag har gtt, som andra
full av allskns vank och brist.
Kanske r den vrd att klandra,
men p nattens frstukvist
be vi nu om frist.
89
Texten ingr ven i Fridstoner, 1926, och Svensk sndagsskolsngbok, 1929.
90
Jfr Katolsk katekes fr det apostoliska vikariatet i Sverige, Stockholm 1893, s 99:
Med Guds nd frst vi den inre fvernaturliga gfva, hvilken Gud fr Jesu Kristi frtjnsters
skull frlnar oss till vr eviga vlfrd.
91
De sju ddssynderna r: superbia {hgmod}, avaritia {girighet}, luxuria {vllust,
begr}, invidia {avund}, gula {frosseri}, ira {vrede} och acedia {lttja}.
50
Enligt Lagerroth (1993 s 123 ff) frekommer i avdelningen Andliga snger
(AU s 7 ff), dr dikten ingr, strukturer som Edfelt har vertagit frn kristen
lyrik i ltt parodiskt syfte. Slunda utgr Johan Olof Wallins aftonpsalm S gr
en dag n frn vr tid (1814) en intertext fr Dagsnyheter.
92
Denna hymn
bygger i sin tur p en frlaga av den tyske psalmdiktaren Christoph Friedrich
Neander (17231802). Notera hur Edfelt inte bara anspelar p radions utsnd-
ningar, utan ven antyder frekomsten av ett s pass modernt freml som
bilen (suttit vid sin ratt). Det normala r ju att skalden arkaiserar samtiden
och alluderar p historiska hndelser. I enlighet med svensk journalistpraxis fr
vi inte veta namnen p de personer som Dagsnyheter rapporterar om:
En har suttit vid sin ratt och
pst, som fanns han ensam till.
En har hllit sig fr skratt, och
en har haft det, om man vill,
som en lessen sill.
En, fast det r strngt frbjudet,
hade lust till grannens frus
famn och sng. I trots av budet
levde en i sus och dus
mellan glas och krus.
Hr har skett, sen dagen brckte,
p det hela taget allt,
som kan ske, nr Kains slkte
vill st i med all gevalt.
Lt oss gra halt.
Det r framfr allt sjtte (Du skall icke drpa), sjunde (Du skall icke beg
ktenskapsbrott) och tionde budet (Du skall icke heller hava begrelse till din
nstas hustru), som personerna har brutit mot, samtidigt som Edfelt skildrar
synderna lttja (suttit [...] och pst), hgmod, det vill sga ffnga (som
fanns han ensam till), vllust eller otukt (lust till grannens frus/ famn och
sng) samt frosseri (levde [...] i sus och dus/ mellan glas och krus). ven
Gustaf Frding alluderar p de kristna budorden och ddssynderna i dikten
En fattig munk frn Skara (1893 s 185), men istllet fr ordet krus hos
Edfelt har vi tunna hos Frding, istllet fr grannens frus/ famn har vi
rimordet nunna. I nedanstende fyra rader lyckas nittiotalisten, frutom ett
92
Den nrmast fljande dikten, Grn lyser ter kullen (AU s 12), alluderar p rstids-
psalmerna Den blomstertid nu kommer av Israel Kolmodin (16431709) och Den blida vr
r inne av Johan Olof Wallin. Se Lagerroth, Johannes Edfelt, 1993, s 124.
51
allmnt moraliskt frfall, illustrera frseelserna fylla, stld, vllust och brott
mot kyskhetslftet:
Jag var vl en drlig och genstrtig munk,
jag tog vl trhnda fr mngen en klunk
i ln[n] ur herr Abbatis tunna
och syndade svrt med en nunna.
Slutstrofen i Edfelts Dagsnyheter frenar gudsbilden ur en knd barnbn
med Robert Owens (17711858) fr arbetarrrelsen viktiga slagord Eight
hours labour, Eight hours recreation, Eight hours rest:
93
Det fr vara ngon mtta.
Gud, som haver barnen kr,
se till oss och ge oss tta
timmars smn, som billigt r
efter allt besvr.
Den muntligt traderade bnen Gud, som haver barnen kr av en oknd fr-
fattare ingick 1780 i en bok till kronprins Gusfaf Adolf p hans trersdag.
94

Texten frekommer ven i Frlsningsarmns sngbok (1929, nr 562, s 582):
Gud, som haver barnen kr,
se till mig, som liten r!
Vart jag mig i vrlden vnder
str mitt vl i dina hnder.
Lyckan kommer, lyckan gr,
du frbliver, Fader vr.
En omarbetad version av den anonyma bnen ingr i Svensk sndagsskolsngbok
(1909 nr 277, s 155), dr Johan Bernhard Gaufn (18481930) och Carl Boberg
(18591940) har lagt till tre strofer, som betonar lydnaden mot Gud, syndernas
frltelse och den nattliga vilan:
93
En urtima riksdag antog den svenska lagen om tta timmars arbetsdag den 4 augusti
1919. Frgan hade stor betydelse fr olika socialistrrelser i brjan av 1900-talet. Se t ex Rosa
Luxemburgs artiklar Der Achtstundentag auf dem Parteitag, Leipziger Volkzeitung, Nr
217, 19/9 1902; Im Feuerscheine der Revolution, Schsische Arbeiter-Zeitung, Nr 98, 29/4
1905: Der Achtstundentag ist von Anfang an zu einer Hauptlosung der gegenwrtigen revolu-
tionren Erhebung im russischen Reiche geworden. Idem, GW 1: 1893 bis 1905, Zweiter
Halbband, Berlin 1972, s 287 ff, s 537 ff.
94
Oscar Lvgren, Psalm- och snglexikon, Stockholm 1964, sp 484, sub verbum Gud, som
haver barnen kr: tidigast knd genom Barnbok, Hans Kungl. Hghet Kronprinsen i under-
dnighet tillgnad af Samfundet Pro Fido et Christianismo. Den utgavs 1780 till prinsens,
sermera Gustav IV Adolf, tredje fdelsedag.
52
Lyckan kommer, Lyckan gr.
Vem r den, som lyckan fr?
Jo, det barn, som grna lyder
Och Gud Faders lra pryder.
Vad jag, bristfull, arm och svag,
Mot dig syndat denna dag,
Herre, mig frlt och rena,
Ty du r min hjlp allena!
Under nattens stilla tid
Lt mig vila ut i frid!
Snd din ngel till vr hydda
Att oss frn allt ont beskydda!
Som synes verensstmmer era teman med Edfelts dikt, men den smn som
jaget i Dagsnyheter nskar sig r snarare en traditionell metafor fr dden.
ven i Vrldsordningen (HM s 35), som skildrar ddsgonblicket, anvn-
der Edfelt religis frkunnelse och vrldslig nyhetsrapportering ssom under-
liggande diskurser:
Vem rddar oss undan det kalla
och grymma skeendets tvng?
Kanhnda blott Han, som vi alla
frstummade mta en gng.
I detta sammanhang frekommer ett motiv, som pminner om Sren Kierke-
gaards (181355) loso, dr individen eller hin Enkelte, som det heter p
danska, r utlmnad t en ofrsonlig och vredgad gud. Med pregnans skildrar
Edfelt en liknande situation i Demaskering (HM s 51):
Ingen kommer att g fri.
Rymdens blick r domstolshrd.
Ingen nd och amnesti!
Inga undanykts-ackord!
Avkldd varje illusion,
ser du stjrnans stlpupill;
och du hr en ngestton
i en hstlig fgels drill.
Allusionerna omfattar negering bde av kristen frlsning och av syndernas fr-
ltelse. Verbalt och tematiskt kan man jmfra metaforiken med ett avsnitt ur
den judiske religionslosofen Martin Bubers skrift Ich und Du {Jag och du}
(1923; uppl 1962 s 113), som lyder:
53
Wer alles Verursachtsein vergit und sich aus der Tiefe entscheidet,
wer Gut und Gewand von sich tut und blo vor das Angesicht tritt:
dem Freien schaut, als das Gegenbild seiner Freiheit, das Schicksal
entgegen. Es ist nicht seine Grenze, es ist seine Ergnzung; Freiheit
und Schicksal umfangen einander zum Sinn; und im Sinn schaut das
Schicksal, die eben noch so strengen Augen voller Licht, wie die
Gnade selber drein.
{Den som alltings upphov glmmer och beslutar sig ur djupet, den
som gott och kldnad lgger av och naken trder framfr Anletet:
skdar det fria ssom sin frihets motbild, tvrtemot det. Den r inte
sina grnser, den r sin begrnsning; Frihet och de omfattar var-
andra till sinnet; och i sinnet skdar det de stndigt s strnga
gonen fulla av ljus, liksom nden sjlvt dri.}
Buber har i sin tur hmtat detta bildsprk frn Psaltaren (Ps 42:3), som i Martin
Luthers tyska versttning frn 1534 lyder: Meine Seele drstet nach Gott,
nach dem lebendigen Gott. Wann werde ich dahin kommen, da ich Gottes
Angesicht schaue? {Min sjl trstar efter Gud, efter den levande Guden. Nr
skall jag f trda fram infr Guds ansikte?}
95
Fr Edfelt r den allsmktige, i
anslutning till Sigmund Freuds (1933 s 85 f, 179 f) teori om en projektion av
verjaget, inte sllan liktydig med staten och andra auktoriteter.
ngesten
Enligt Sren Kierkegaard, som har tagit intryck av kristendomens frestllning
om den fria viljan, r Angest {ngest} mnniskans reexiva upplevelse av fri-
heten i tillvaron. Drtill utgr neurotisk ngest ett centralt begrepp inom den
klassiska psykoanalysen med utgngspunkt hos Sigmund Freud (18561939),
som kombinerar ngesten med trauma och uppdmd sinnesrrelse men inte
ser denna knsla ssom en naturlig livserfarenhet. Litterra intertexter med
liknande innebrd r den knda monologen i William Shakespeares tragedi
Hamlet (III:1 v 83 ff), Ernst Josephsons dikter Svarta rosor (1888 s 86) och
Violoncell (1897 s 7), Pr Lagerkvists dikt ngest, ngest r min arvedel
(1916 s 5) och Bertil Malmbergs dikt Sngerna om mandomens ngest (1927
s 35). Upplevelsen av vnda har i dessa texter, liksom i Bibeln och den grekiska
tragedin, sitt ursprung i det frutna.
I Astronomi (AU s 13) apostroferar skalden zodiakens stjrnbilder Bock
95
1917 rs svenska versttning.
54
och Vdur, samtidigt som han i bibliska
96
ordalag kontrasterar mnniskans fria
vilja mot naturens och astrologins lagbundenhet:
Oskliga, sublima hop
vid sagolika, ljusa grindar,
dig str ej andens ngestrop,
som sprids fr evighetens vindar.
Stjrnhimlen blir en lantlig idyll eller pastoral, som den moderna mnniskan
har tilltrde till genom dikten, musiken eller konsten. Genom allusionen p det
kristna evangeliet stller skalden inte bara det jordiska mot det himmelska,
utan ocks det medvetna mot det omedvetna och sjlvet mot arketyperna. Hos
evangelisten Matteus (Matt 27:46) heter det: Och vid nionde timmen ropade
Jesus med hg rst och sade: Eli, Eli, lema sabaktani?; det betyder: Min Gud,
min Gud, varfr har du vergivit mig?
Samtidigt erinrar mnga av Edfelts stadsskildringar om ngest och aliena-
tion i Charles Baudelaires diktsamling Les Fleurs du Mal (1857). I Det ondas
blommor (AU s 65), vars rubrik uppenbarligen alluderar p Baudelaire, liknar
Edfelt prostituerade vid blommor och knssjukdomen sylis vid en giftig
orkid:
Ur asfalt och ur gatusten
och djupa valv av gr betong
de lockas fram av bglampsken
till nattlig hgssong.
Inte bara sjlens utanfrskap utan ocks diverse giftiga lockelser
97
och mot-
bjudande dunster r typiska inslag hos Baudelaire, eller ssom det heter i
sonetten une passante {Till en frbipasserande} (uppl 1942 s 104): La
douceur qui fascine et le plaisir qui tue. {Stman som tjusar och njutningen
som ddar.} Fortsttningen av Edfelts Det ondas blommor alluderar p
folkvisan Uti vr hage (uppl 1923 s 305),
98
som den svenske tonsttaren Hugo
Alfvn (18721960) gjorde populr genom sitt musikaliska arrangemang. Det
96
Jfr t ex Dom 9:4, 15:16, 2 Kung 2:23, Job 15:34, Ps 64:3, Jes 29:5, 29:7, 29:8, Hes 31:2, 31:18,
32:12, 32:16, 32:18, 32:20, 32:24 ff, 32:26, 32:31 f, Hes 39:11 (hop); Job 30:20 (Jag ropar till
dig, men du svarar mig icke), Ps 22:2 (Min Gud, min Gud, varfr har du vergivit mig?),
Matt 27:46 (Och vid nionde timmen ropade Jesus med hg rst och sade: Eli, Eli, lema
sabaktani?).
97
Jfr Livets ngest (AU s 56): Frgiftande ljuder musiken/ i afton i Jordens hotell.
98
Texten ingr i Visbok: Dikter, visor och barnramsor ur handskrifter och skillingtryck,
valda och utgivna av N. B., Stockholm 1923.
55
itiga anvndandet av anafor, ssom upprepningen av ordet Kom, utmrker
denna visa:
Uti vr hage dr vxa bl br.
Kom hjrtans frjd!
Vill du mig nge, s har du mig hr!
Kom rosor och salvia,
Kom liljor och aquileja,
Kom ljuva krusmynta, kom hjrtans frjd!
Liksom i hypotexten anvnder Edfelt anafor och rknar upp namn p blom-
mor, samtidigt som innebrden fr en erotisk underton, men dr Uti vr
hage frmedlar krleksfull lockelse i en lantlig idyll, frmedlar Det ondas
blommor knslan av social misr i storstadens betonglandskap med bde
rosor och tistlar. Edfelts dikt slutar med en ironisk vndning:
Dr sttar lustans rda ros,
och dr str skammens tistel bjd.
Vem r det den skall stanna hos
i natt? Kom, hjrtansfrjd!
Kom, akvilej, kom, gontrst!
Nu segla vi till Pafos .
Kom, ngest i ett mnskobrst,
vars ktt, o Gud, r h.
Bortsett frn Carl Michael Bellmans (174095) Fredmans Epistel nr 25 (Stig i
land p Paphos ,/ Min m) som beskriver Ulla Winblads fverfart till
Djurgrden och parken som, enligt sngtexten, tillhr krleksmonarken
alluderar Edfelts sista strof p frgngelsemetaforiken hos profeten Jesaja (Jes
40:6), som i 1703 rs versttning lyder: Alt ktt r h, och all thes godhet r
ssom ett blomster i markene. Mjligen alluderar Edfelt ven p Carl David af
Wirsns (18421912) Sommarpsalm, som brjar med orden En vnlig grns-
kas rika drkt (1921 nr 644, 1937 nr 476), och dr ett avsnitt lyder:
Allt ktt r h
och blomstren d
och tiden allt frdriver,
blott Herrens ord frbliver.
Allt ktt r h, allt yktar hr
och snart frvissna grsen.
56
Med syftning p Jungs teori om det kollektivt omedvetna och dess bety-
delse fr det konstnrliga skapandet alluderar Edfelts Adressat (AU s 72) p
Apostlagrningarnas beskrivning (Apg 9:3 ff) av Paulus (c365 e Kr) omvn-
delse denne bar d sitt ursprungliga namn, Saulus:
Det har hnt min obetydliga person
mitt i stora stders larm och ngestmt,
att jag pltsligt hrt en obeskrivlig ton
frn ett verjordiskt, trotsigt instrument.
Den har kommit med sitt budskap som en kt
frn ett rike ovan det av stl och sten.
Som en Saulus, hugsvalad och frskrckt,
har jag knt den trnga genom mrg och ben.
Bibelns skildring av ett blndande ljussken, som omkullkastar juden Saulus p
vgen till Damaskus och leder till omvndelse och dop, har Edfelt ersatt med en
musikalisk upplevelse, som snker sig ver individen, samtidigt som skalden
travesterar kristen frkunnelse. Uttrycket Hugsvalad och strkt, som verbalt
och fonetiskt pminner om Edfelts formulering, str som rubrik ver en av
Emil Gustafsons (18621900) predikningar i skriften Bref till nyomvnda (1898
s 59),
99
dr det heter: Hvarfr ha somliga en sdan kraft med sina ord, att ett
ord af deras mun sger mer n tiotusen andra? Ssom predikant tillhrde
Gustafson Helgelsefrbundet, ett svenskt frikyrkosamfund, som hade uppsttt
ur 1800-talets vckelserrelse. Ordet hugsvala r ett arkaiskt uttryck, som
betyder ge trst och lindring, och som frekommer i olika bjningsformer i
1703 rs bibelversttning (1 Mos 24:67, 37:35, Matt 2:18, 5:4, 1 Tess 3:7, 2 Tess
2:17) samt i Svenska psalmboken, exempelvis Johan Olof Wallins Du gr, Guds
lamb, du milda (1819 nr 86:5) efter tysk frlaga av Christoph Christian Sturm
(174086). Den nst sista strofen ur Wallins psalm, som handlar om terls-
ningen p korset, det vill sga frsoningen genom Kristus, lyder:
Men Gud, som dig [Jesus] ej skonat,
Min synd mig nu frlter.
Hugsvaladt och frsonadt,
Mitt hjerta lefver ter.
99
Gustafson anger Dan 10:19 som motto fr detta brev: Och under det han talade till mig,
knde jag mig strkt. 1917 rs vers lyder dock: Frukta icke, du hgt bendade man; frid
vare med dig, var stark, ja, var stark. Nr han s talade med mig, knde jag mig styrkt och
sade: Tala, min herre, ty du har nu styrkt mig.
57
I motsats till innebrden i Wallins och Gustafsons texter upplever sig jaget i
Adressat ssom hugsvalad och frskrckt.
Skildringen av ngest kombinerad med kristen frkunnelse terkommer
hos Edfelt i The rest is silence (HM s 61), som alluderar p den latinska
mssan:
I sjlen ger sig ett vacuum
bestndigt till knna. Var redo
att fylla dess dslighet tum fr tum!
Hur lyder, min bror, ditt credo?
Uttrycket credo {jag tror} har kommit att betyda konfession i allmnhet men r
egentligen namnet p den nicaeno-konstantinopolitanska trosbeknnelsen,
symbolum,
100
som det ekumeniska kyrkomtet i Konstantinopel antog r 381
e Kr, och som brjar med orden: Credo in unum Deum, Patrem omnipoten-
tem, factorem cli et terr, visibilium omnium et invisibilium {Jag tror p en
enda Gud, allsmktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och
osynligt r}. Mrk hur Edfelt anvnder ytterligare ett latinskt ord, vacuum,
fr att beskriva existentiell ngest och tomhet. I strofens andra rad terklingar
drtill en aftonpsalm (1695 nr 377, 1819 och 1937 nr 443) av Haquin Spegel efter
tysk frlaga av Johannes Rist (160767): War nu redo sil och tunga/ helge
Ande hielp nu migh. I Christopher Dahls (17581809) bearbetade version frn
1807 lyder frsta strofen:
Var nu redo, sjl och tunga!
O mitt hjerta! redo var,
Att tillbedja och lofsjunga
Gud, min Gud, min himlafar:
Att af honom jag s vl
Skyddad r till kropp och sjl;
Att jag, i hans hgnad tagen,
Ock framlefvat denna dagen.
Genom skaldens allusion p Jesu liknelse om de anfrtrodda punden (Matt
25:14 ff, Luk 19:12 ff, Rom 12:6) i Numen adest (HM s 65) vars verskrift r
ett citat frn Ovidius (43 f Kr c18 e Kr) skrift Ars amatoria (1:640: innocue
vivite: numen adest {Lev ofrvitligt Gud r nrvarande}) blir det tydligt
hur Edfelt, liksom Kierkegaard, frknippar ngest med det existentiella valet:
100
Jfr Rom 10:9: Ty om du med din mun beknner Jesus vara Herre och i ditt hjrta tror att
Gud har uppvckt honom frn de dda, d bliver du frlst.
58
Men helt kan dock aldrig det ljusa
oddlighetshoppet g under.
[]
Det adlar vrt des elnde,
det trista och meningslsa,
och lindrar den ngest vi knde
att hopplst vrt pund frslsa.
Eventuella allusioner p den danske losofen r hr tematiska, samtidigt som
ett frlsningsmotiv skapar kontrastverkan.
Passionshistorien
Genom att frbinda existentiell ngest med ett historiskt skeende anknyter
Edfelt inte bara till den kristna arvsynden, utan ocks till evangeliernas skild-
ring av Jesu kval i Getsemane.
101
Mot bakgrund av Ernst Josephsons dikt Vio-
loncell (1897 s 7) och Carl Gustav Jungs analytiska psykologi (GW 15 s 120)
liknar Edfelt denna knsla av olust vid ett musikinstrument. Hstviolin (AU
s 70), vars titel alluderar p Erik Axel Karlfeldts sista diktsamling, Hsthorn
(1927), skildrar inte bara vr mnskliga brcklighet, utan ocks konstens
frlsande inverkan:
Vem lockar i kvll s skra,
gr toner ur vrldens hst?
Ack den, som har ron, kan hra,
hur ngest har brddat vrt brst.
Den retoriska frgan anknyter till Petri frnekelse i Matteusevangeliet (Matt
26:34),
102
samtidigt som dikten alluderar p Lina Sandell-Bergs frikyrkliga hymn
Hvem klappar?
103
(1882 s 10),
104
vars frsta strof lyder:
Hvem klappar s sakta i aftonens frid
P ditt hjerta?
Hvem nalkas med lkdom, s ljuig och blid,
Fr sjlens frborgade smrta?
101
Luk22:44: Men han hade kommit i svr ngest och bad allt ivrigare, och hans svett
blev ssom blodsdroppar, som fllo ned p jorden.

102
Matt 26:34: Jesus sade till honom: Sannerligen sger jag dig: I denna natt, frrn hanen
har galit, skall du tre gnger frneka mig.
103
Jfr Upp 3:20: Se, jag str fr drren och klappar; om ngon lyssnar till min rst och
upplter drren, s skall jag g in till honom och hlla mltid med honom och han med mig.
Se Lina Sandell-Berg, Samlade Snger, I, Stockholm 1882, s 10.
104
Ingr ven i Psalmer och snger fr alliansmten, 1931, nr 28, s 18.
59
Edfelts formulering den, som har ron, kan hra alluderar p evangelisten
Matteus (Matt 11:15 och 13:9: Den som har ron, han hre) och p Johannes
uppenbarelse (Upp 2:7, 11, 17, 39 och 13:9: Den som har ra, han hre).
Metaforiken terkommer hos Edfelt i Adressat (AU s 72), dr det heter:
Det har hnt min obetydliga person
mitt i stora stders larm och ngestmt,
att jag pltsligt hrt en obeskrivlig ton
frn ett verjordiskt, trotsigt instrument.
Edfelt alluderar inte sllan p sjlens martyrium och Jesu Golgatavandring,
ssom i Lottdragning (HM s 33), Purgatorium I (ID s 11), Huvudskalle-
plats (ID s 45), Appassionata (ID s 61) och Se mnniskan (VL s 50). Den
frstnmnda dikten anspelar p hur de romerska soldaterna, enligt Nya testa-
mentets berttelse (Matt 27:35, Mark 15:24, Luk 23:34, Joh 19:23 f), delade upp
Jesu klder. Skaldens frsta strof lyder:
De kastade lott om hans klder.
Vad annat kunde de vl?
Soldater i Juda stder
och likas underbefl
de hade vl randiga skl.
Evangelisten Matteus (Matt 27:35) beskriver hndelsen p fljande stt: Och
nr de hade korsfst honom, delade de hans klder mellan sig genom att kasta
lott om dem. Markus (Mark 15:24) och Lukas (Luk 23:34) skildrar lottdrag-
ningen p liknande stt, medan Johannes (Joh 19:23 f) har en mer utfrlig
redogrelse fr soldaternas upptrdande:
D nu krigsmnnen hade korsfst Jesus, togo de hans klder och
delade dem i fyra delar, en del t var krigsman. Ocks livkldnaden
togo de. Men livkldnaden hade inga smmar, utan var vvd i ett
stycke, uppifrn och alltigenom. Drfr sade de till varandra: Lt
oss icke skra snder den,utan kasta lott om vilken den skall till-
hra. Ty skriftens ord skulle fullbordas: De delade mina klder
mellan sig och kastade lott om min kldnad. S gjorde nu krigs-
mnnen.
Formuleringen skriftens ord text syftar hr Psaltaren (Ps 22:18): De dela
mina klder mellan sig/ och kasta lott om min kldnad. Enligt en teologisk
uttolkning frutsger Gamla testamentet p detta stt bde ankomsten av
Messias och Jesu lidande.
60
Utan nrmare motivering knyter Hildebrand (1939 s 183) rubriken p sam-
lingen I denna natt (1936) till evangelisten Lukas (Luk 12:20), dr det heter: Men
Gud sade till honom: Du dre, i denna natt skall din sjl utkrvas av dig; vem
skall d f vad du har samlat i frrd? Landgren (1979 s 91) anfr istllet ett
avsnitt hos evangelisten Matteus (Matt 26:34), dr det om lrjungen Petrus
heter: Jesus sade till honom: Sannerligen sger jag dig: I denna natt, frrn
hanen har galit, skall du tre gnger frneka mig.
105
ven Johann Wolfgang
von Goethe (uppl 1888 s 36, v 5413 f) alluderar p Matteus, nr Fruktan i andra
delen av Faust beskriver hur meningsmotstndare plgar honom: Alle meine
Widersacher/ Drngen mich in dieser Nacht. {Alla mina ender anstter mig i
denna natt.} I Karlfeldts dikt Lindelin, som ingr i andra upplagan av
Vildmarks- och krleksvisor (1902 s 102), frekommer intertexten frn Matteus-
evangeliet tillsammans med en ny fgelsymbolik: I denna natt hrs ingen trast
och ingen nktergal. Ssom framgr av negationen ingen rder ett helt
annat stmningslge n i passionshistorien, eftersom nittiotalisten hellre talar
om lustar n om kval. Edfelt parafraserar Karlfeldts redan alluderande versrad i
den bittert dmjuka men samtidigt hoppingivande Svedjeland (ID s 83),
106
dr
ett par rader lyder: Fr mig sjng ingen nktergal/ sin kantilena denna
kvll. Formuleringen alluderar ven p ngra mollstmda rader ur Sjbergs
Vid mrka strnder (1926 s 104), som lyder: Ingen stvgskantilena!/ Inga
insjjter lena/ fr ett brst, som kmpar i ngslan och gld!
107

Frutom Petri frnekelse, Sjbergs gestaltning av ngest i Kriser och kransar
(1926) och Karlfeldts dikt Lindelin alluderar Svedjeland bde p metafo-
riken i den sistnmndes dikt Lngtan heter min arfvedel (1901 s 48) och p
Lagerkvists prolog i samlingen ngest (1916 s 5), som i sin tur alluderar p
evangelisten Lukas (Luk 10:25: Mstare, vad skall jag gra fr att f evigt liv
till arvedel?), Shakespeares Hamlet (III:1 v 83 ff: alla dessa tusental af marter,/
Som ro kttets arfwedel) och Karlfeldts dikt Lngtan heter min arfvedel.
Hos Edfelt lyder nmnda intertexter:
105
Jfr Som en utstrckt hand (VL s 120): Tv gnger hrde jag, fastnaglad, sngen/ frn
hjrtats kust, frn verklighetens land./ Skall jag frneka den fr tredje gngen?/ Den var ju
nd som en utstrckt hand.
106
Sjlva rubriken Svedjeland kan man stta i samband med Eliots The Waste Land,
men Edfelts symbol har en mer optimistisk betydelse, d brnd jord brukar vara srskilt
brdig.
107
Olle Hallstrm har lokaliserat ytterligare en referens till Sjbergs dikt i Edfelts
Demaskering (HM s 51): Inga undanykts-ackord! Idem, Edfelts Demaskering,
Lyrikvnnen, rg 14 (1967), nr 4, s 7.
61
Fr mig sjng ingen nktergal
sin kantilena denna kvll.
Men gott frstr jag dina kval,
om ej din seger, Israel.
S mycket blev till roten brnt
av min frdmda arvedel.
Mot denna bakgrund r det tydligt hur Edfelt frknippar ngest med det fr-
utna, det vill sga arv, men ocks med nazisternas frfljelse av den judiska
minoriteten i Tyskland. Uttrycket Israel, som frekommer ovan, var det
hedersnamn stamfadern Jakob ck efter att ha brottats med Gud (1 Mos 32 f).
Det r ocks benmningen p de semitiska stammar som troende judar betrak-
tar ssom Jakobs efterlevande. Kllan II (SR s 99), som Edfelt i manuskriptet
har daterat till den 4/1 1941, anknyter i anslutning till passionshistoriens
skildring av nattvardens instiftande, Jesu ngest och den bittra kalken p via
dolorosa (Matt 27:34) till ett frlsningstema, samtidigt som dikten skildrar mn-
niskans grymhet mot bakgrund av Luftwaffes bombning av London knappt en
vecka tidigare, det vill sga sndagen den 29 december, d det tyska ygvapnet
ddade nstan 3 000 civila i den brittiska huvudstaden:
Nr vi verfalla,
nr vi g fram med mord,
nr vi med blod och galla
cka skapelsens jord,
nr vi sammanpara
mnniskongest och rus
lever dock kllans klara
blick och skte av ljus.
Mrk hur skalden anvnder antitetiska begrepp ssom blod och galla samt
mnniskongest och rus i anslutning till den religisa intertexten. Man kan
drtill jmfra slutraden ovan med Vilhelm Ekelunds (18801949) dikt Upp-
brott i samlingen In Candidum (1905 s 45):
Du tunga drm,
som mer och mer
fver min lefnad sjunker,
hvad ngsliga ljus
i ditt skte darra!
Hvad stjrnor dunkla
med sllsam blick
i min sjl nedskda!
62
Hos Edfelt, som spegelvnder nyckelorden ljus [] skte [] blick, r det
inte stjrnhimlen som skdar ner i jagets sjl, utan kllan, som blickar uppt.
ngestsvetten
Samtidigt som Edfelt lter kristna allusioner ge resonans t den moderna tidens
problematik, frenar han drmmens symbolvrld med psykoanalysens upp-
fattning om trauma. Den skildrade ngestsvetten alluderar p evangeliernas
Jesus (Matt 27:33, Mark 15:22, Luk 22:44, Joh 19:17), som nu fr representera
mnskligheten. Liksom Johann Wolfgang von Goethe (17491832) i dikten
Wandrers Nachtlied {Vandrarens aftonsng} (uppl 1987 s 53) drar Edfelt en
parallell mellan naturen och den ddsmrkte individen, men ssom rubriken
Jordisk kris (AU s 18) anger skildrar skalden det vrldspolitiska skeendet:
Aftondaggen blnker.
Rosen sluts i vasen.
Smidas nnu rnker,
dr den sista frasen?
Stjrnorna betrakta
oss en strng minut,
medan tyst och sakta
jorden svettas ut.
Denna strof kan man stlla bredvid en formulering hos evangelisten Lukas
(Luk 22:44), dr det heter: Men han hade kommit i svr ngest och bad allt
ivrigare, och hans svett blev ssom blodsdroppar, som fllo ned p jorden.
108

Man kan ven jmfra metaforiken i Jordisk kris med evangelisten Johannes
(Joh 14:6), dr det heter: Jesus svarade honom: Jag r vgen och sanningen
och livet; ingen kommer till Fadern utom genom mig. [] Av samma evan-
gelium framgr hur frlsaren, som brukade g till fots (Joh 7:1), vid ett tillflle
var trtt av vandringen (Joh 4:6). Hos Edfelt lyder dessa intertexter:
Han som visst r vgen,
sanningen och livet,
gr frbi frlgen,
ler s vergivet.
Aldrig fr han stanna,
fastn han r trtt.
Svett r p hans panna.
Mycket har han mtt.
108
Jfr Askonsdag (HM s 18): stunder av svett och blod.
63
Skalden har hr blandat in legenden om juden Ahasverus, vilken ssom straff
fr sin omilda behandling av Jesus p vgen till Golgata stndigt mste acka
omkring.
109
Edfelt terkommer till den moderna tidens trauma i Paus (HM s 95), vars
rubrik man kan tolka bde ssom en form av religis andakt och ssom en
musikterm. Inom olika riktningar av den kristna mystiken betonar beknnarna
intuition, inre tystnad och stillhet i form av askes, andakt och bn. Skalden
framhller i texten det omedvetnas lkande frmga, ven om vra drmmar
kan ge upphov till kvalfyllda frestllningar:
Nu torka vi ngestsvetten
och ty oss till goda gnomer,
som lka furiebetten
och skingra skrckens fantomer.
ven Huvudskalleplats (ID s 45) och reminne (ID s 56) anknyter till
passionshistorien, samtidigt som Edfelt frenar erotik och vad Einar Malm i en
recension (NDA 21/10 1936) kallar fr ciselerad vrldssmrta av rgng 1936.
Rubriken till frstnmnda dikt verenstmmer med namnet p en utanfr
Jerusalems stadsmur belgen kulle, Golgata, dr romarna under verstthlla-
ren Pontius Pilatus brukade korsfsta ddsdmda, och vars namn p arame-
iska betyder huvudskalleplats (Mark 15:22). Evangelisten Johannes (Joh 19:41)
frlgger Jesu grav till en plats intill. Genom att anspela p Kristi lidande (Matt
27:33, Mark 15:22, Joh 19:17) frmedlar dikten svl uppstndelsemystik som
ngest i samband med de tv lskandes uppvaknande p morgonen:
Skilda genom mrka makters seger,
mste de, som delat ljuvt och lett,
blandat blod och delat samma lger,
vakna, badande i ngestsvett!
Liksom Samuel Taylor Coleridge (17721834) i The Rime of the Ancyent
Marinere (uppl 1961 s 9) uppfattar Edfelt i Morgonhymn (VL s 65) en ana-
logi mellan sjfglarnas bevingade silhuett och den korsfste Jesus. Parallellt
med frlsarens kval i Getsemane frekommer en allusion p stjrnan ver Bet-
lehem hos Matteus (Matt 2:2), dr det heter: Vi hava nmligen sett hans stjrna
i stern och hava kommit fr att giva honom vr hyllning. Hos Edfelt lyder
nmnda intertexter:
109
Jfr Limbo (AU s 69): frgrmd som Den vandrande juden.
64
Fiskgjuse, havstrut, trna
kmpa p mnniskors stt,
medan en ddsdmd stjrna
fller sin ngestsvett
ver ett btskelett.
Genom ytterligare allusioner, som verbalt verensstmmer med Johannes-
evangeliet (Joh 19:34: en av krigsmnnen stack upp hans sida med ett spjut,
och strax kom drifrn ut blod och vatten) och tematiskt erinrar om Freuds
drmtydning, formulerar Chifferskrift (SR s 5) samma existentiella grund-
motiv:
Mitt ord r till nr ting till nackdel vridas:
nr huvudkudden vts av ngestsvett;
nr knektens lans kt upp din ena sidas
artrer, vill det st till hjlp berett.
Mrk hur Edfelt i ovanstende rader frstrker det bibliska tonfallet genom att
era gnger upprepa den underordnade konjunktionen (subjunktionen) nr.
Slaktdjuret
Skildringen av boskap som undergivet gr mot sin egen slakt utgr hos Edfelt
en metafor fr livets vedermdor. Detta bildsprk hrstammar frn Gamla
testamentet,
110
dr det frekommer bde i Jobs bok (Job 16:15), som anvnder
metaforen i stoftet har jag mst snka mitt horn, och hos profeten Jeremia
(Jer 50:27), dr det heter: Nedgren alla dess tjurar, fren dem ned till att slak-
tas. Med ett liknande bildsprk beskriver profeten Jesaja (Jes 53:7) herrens
tjnare slunda:
Han blev plgad, fastn han dmjukade sig
och icke ppnade sin mun,
lik ett lamm, som fres bort att slaktas,
och lik ett fr, som r tyst infr dem som klippa det
ja, han ppnade icke sin mun.
Parallellt med Gamla testamentets slaktdjursliknelse frekommer en herde-
metafor i Psaltaren (Ps 78:52): Och han lt sitt folk bryta upp ssom en fr-
hjord/ och frde dem ssom en boskapshjord genom knen. Bde den gode
herden och slaktdjuret terkommer i Nya testamentet, dr evangelisten Johan-
110
Jfr Peter Hallberg, Diktens bildsprk, Teori metodik historik, Gteborg 1982, s 94.
65
nes (Joh 1:29, 1:36), Apostlagrningarna (Apg 8:32) och Uppenbarelseboken
(Upp 5:6, 5:8, 5:12 f)
111
p Messias verfr Jesajas ord om Herrens lidande tj-
nare. Uttrycket Agnus Dei {Guds Lamm} r, i samband med en tre gnger
upprepad kallan (Agnus Dei, qui tollis peccata mundi, miserere nobis {Guds
lamm, som borttager vrldens synder, frbarma dig ver oss}),
112
den romersk-
katolska mssans sista sats, som Svenska kyrkan anvnder i sin nattvardsguds-
tjnst. Offerlammet frekommer ocks i svensk psalmdiktning, ssom i O
rene Guds lamm! oskyldig (1695 nr 150) eller Guds rena Lamm, oskyldig
(1819, 1937 nr 94) av Olaus Petri (14931552) efter Nicolaus Decius tyska origi-
nal frn 1522. Liknande frsoningssymbolik ptrffar man inom kristen bild-
konst.
Hos Edfelt nns inga idylliska lamm. Dremot frekommer metaforik dr
bildledet r boskap, hjort, gasell, vargar, schakaler eller lejon.
113
I Resum (AU
s 60) kombinerar Edfelt passionshistoriens ngestmotiv med William Shake-
speares scenmetaforik:
Gepck p turnn genom livet
skall vara, guns, av nden.
Med frakt som ett ngestdrivet
bagagedjur man traskar mot dden.
Sammanstllningen av boskap och ngest terkommer i Lottdragning (HM
s 33), som redan i rubriken alluderar p passionshistoriens avsnitt om hur de
romerska soldaterna kastade lott om Jesu klder (Luk 22:44, Matt 27:35):
Som boskap fser oss livet,
och skert frstod han det,
som fullstndigt vergivet
en natt i en rtagrd grt
och sg, hur det var, och frlt.
I Edfelts Grottekvarn (VL s 17) heter det p liknande stt:
Kreatur, du blev ju hrdast slaget,
visar nd saktmod utan grns.
Fr att lida vrks du vergivet
till din spilta hr i tid och rum.
111
Se ven Upp 6:1, 6:12, 6:16, 7:9 f, 7:14, 7:17, 8:1, 12:11, 13:8, 13:10, 14:1, 14:4, 14:10, 15:3,
17:14, 19:7, 19:9, 21:9, 21:14, 21:22 f, 21:27, 22:1, 22:3.
112
Jfr Oremus: Katolsk bnbok fr Sverige, 1930, s 53.
113
Se t ex Purgatorium I (ID s 85), Feberkust (VL s 97), Osynligt land (SR s 85).
66
Bildsprkliga alludem med biblisk anknytning gr Se mnniskan (VL s 50) till
en tidls betraktelse ver medmnniskornas grymhet:
Ser du dig sjlv, s ser du ondlig
marmorbrottsmda och fngtransport.
Mste du alltid ledas som skndlig
boskap till slakthus och mrker bort?
Dikten framstller samtidigt den lidande individen i helgonlik strlglans.
Apokalyps
Metaforiken i Purgatorium II (ID s 15) alluderar p de fyra ryttarna i Uppen-
barelseboken (Upp 6:1 ff),
114
medan Bibelns djurvrld, Jesu sista mltid och
ngestsvett i Getsemane har ftt frnyad innebrd genom den pgende Abes-
sinienkrisen, d Italien under diktatorn Benito Mussolini (18831945) anfll
nuvarande Etiopien. Denna tematik terkommer i Purgatorium II:
Fyra ryttare ha verfarit
detta land. Av sporrarna drp blod.
Aska tcker vad som fruktbart varit.
Framgngsrik var deras vldsmetod.
[]
Dden stryker som en gr hyena
kring frdda boningar i kvll.
Apokalypsens bildsprk terkommer i Poet (J s 17), dr det heter: r det
en drm, d jag hr ver kolnade brnder/hovslag och rop frn de fyra
ryttarnas frd? Det r emellertid inte bara ryttarna, som Edfelt har hmtat
frn Nya testamentet, utan ocks gestaltningen av tyranni, svlt, sjukdom och
dd, som Johannes uppenbarelse (Upp 6:8) skildrar p fljande stt:
D ck jag se en blekgul hst; och mannen som satt p den, hans
namn var Dden, och Ddsriket fljde med honom. Och t dem [de
fyra ryttarna] gavs makt ver fjrdedelen av jorden, s att de skulle
f drpa med svrd och genom hungersnd och pest och genom
vilddjuren p jorden.
114
Jfr Karl-Gustaf, Hildebrand, Bibeln i nutida svensk lyrik, 2 uppl, Uppsala 1939, s 183 f.
67
Edfelts Sndagsfrid (VL s 21) skildrar proletariatet i Paris-frorten Saint-
Denis med en ordalydelse (Dessa ro de i livet dda,/ dessa ro de man sken-
liv sknkt),
115
som genom verbala och syntaktiska alludem erinrar om hur
Uppenbarelseboken (Upp 7:14) omtalar martyrernas teruppstndelse p den
yttersta dagen: Dessa ro de som komma ur den stora bedrvelsen. Enligt
manuskripet skrev Edfelt dikten den 21 juli 1938,
116
efter att ha beskt den
franska huvudstaden i maj samma r. Ytterligare en allusion p Johannes
uppenbarelse frekommer i Edfelts Elfte timmen (HM s 49), dr det heter:
P varje panna str den grlla skriften,/ som ropar ut: vrt hopp blev de-
lagt! Bildsprket verensstmmer med en terkommande formulering i
Uppenbarelseboken,
117
dr det heter (Upp 7:2 f): Och han ropade med hg rst
till de fyra nglar som hade ftt sig givet att skada jorden och havet, och sade:
Gren icke jorden eller havet eller trden ngon skada, frrn vi hava tecknat
vr Guds tjnare med insegel p deras pannor. P ett annat stlle i Johannes
uppenbarelse (Upp 14:1) heter det: Och jag ck se Lammet st p Sions berg
jmte det ett hundra fyrtiofyra tusen som hade dess namn och dess Faders
namn skrivna p sina pannor.
Krlek och sakrament
Fr Edfelt r verkligheten inte bara mnniskors lidande, utan ocks krleks-
aktens mysterium. Liksom hos Dante ledsagar kvinnan jaget till himlastegens
fot men inte genom gudomlig frsyn, utan genom att skalden framstller
sexualiteten ssom en religis kraft. Samtidigt nrmar sig Edfelt mystikerns
strvan efter enhet. Enligt Alf Kjelln (1957 s 182) har skalden i detta samman-
hang lyssnat till Lawrences evangelium om den sexuella akten som befrielse
frn dagsmedvetandets konventionalism och kyla. Kjelln menar att det
kristna mysteriet erhllit ett nytt, psykoanalytiskt frgat innehll genom en av
30-talets stora lromstare, Jung (s 189). Ocks T S Eliot frknippar sexualitet
och religion.
118
I Edfelts Frklaringsberg (HM s 75) lyder frkunnelsen: Av
115
Jfr De fre dden dda (EK s 38).
116
117
Jfr ven Upp 9:4, 14:9, 17:5, 20:4.
118
F O Matthiessen, The Achievement of T. S. Eliot: An Essay on the Nature of Poetry,
London 1935, s 35 f, 61, 101, 137.
68
en gudom, som jag inte knner,/ blev min ringhet frd till detta rum. Dikten
ingr i avdelningen Sakrament (HM s 72 ff), som kontrasterar ljus och vrme
mot de tidigare avdelningarnas mrker och kyla. Nr jaget i dikten Sak-
rament (HM s 83) frklarar lidelsen fr religion och mystisk frlsningslra,
undrar han om frbindelsen blott r tillfllig:
Brckliga frbund och bl siesta,
trd, som spnns, r du fr skr och n?
Lika gott, lt oss som sett det mesta
av en ngestvrlds frvridna grin,
nu vid midnatt dela brd och vin.
Till denna krleksfrklaring har Edfelt verfrt delar av kristen symbolik, dr
det osyrade brdet utgr frlsarens lekamen, medan vinet svarar mot hans
blod
119
en substans som den judiska traditionen frknippar med sjlen (3 Mos
17:11 f). Frutom kristen kommunion har skalden sannolikt tagit intryck av
Bibelns Hga visa (Hga v 7:2), dr brudgummen anvnder en liknande meta-
forik: Ditt skte r en rundad skl, m vinet aldrig fattas dri. Liksom dikt-
jaget i Sakrament frknippar bibeltexten njutning med smak- (och doft-)
mnen.
I Nu sopar ddens kvast (ID s 81) skildrar skalden jagets rotlshet i till-
varon men ocks ett slags uppstndelsemystik mot bakgrund av personliga
hndelser sommaren 1935, d skalden befann sig i nlndska Karelen efter att
ha separerat frn sin dvarande hustru, Hlne Apria:
Men hgre stegras ditt begr
p trappan mellan liv och dd.
Du vet ju vad ndvndigt r:
de kalla det fr livets brd.
I Largo (ID s 37) vnder sig jaget till en kvinna, som han nyligen har mtt.
Dikten alluderar p mytens Pygmalion, som fr symbolisera ett havererat
ktenskap:
119
Se Luk 22:19 f: Sedan tog han ett brd och tackade Gud och brt det och gav t dem och
sade: Detta r min lekamen, som varder utgiven fr eder. Gren detta till min minnelse.
Sammalunda tog han ock kalken efter mltiden och sade: Denna kalk r det nya frbundet i
mitt blod, som varder utgjutet fr eder. [] Jfr Matt 26:26 ff; Mark 14:22 ff. Se ven Joh 6:35,
48: Jag r livets brd; ibid 6:51: Om ngon ter av det brdet, s skall han leva till evig
tid. Och det brd, som jag skall giva, r mitt ktt; ibid 6:54: Den som ter mitt ktt och
dricker mitt blod, han har evigt liv.
69
Sjng du ej gemenskap och frening,
bjd du inte livets brd och salt
t ett frmlingskap, som utan mening
famnat bara konstens stengestalt?
Detta stelnade frhllande skildrar skalden utfrligt i avdelningen Monument
(ID s 43 ff), som frenar kristen symbolik med havsmetaforik. ven den senare
skrivna
120
Hemlandssng (SR s 106) anknyter till Pygmalion: Bortom allt som
blev sten och staty/ bultar en puls och andas en sky. Dikten fortstter med en
allusion p evangeliernas liknelse om jordens salt (Matt 5:13, Mark 9:50):
121
Lngt bortom detta brusar ett hav,
det av vars slta du lever av.
Levande der, mirakel av ljus,
fyll oss alla med hemlandssus!
Vldiga vg, som lyft oss en gng,
svep oss, snk oss i hemlandssng!
Havet blir slunda en symbol fr frlsning. Redan i Frklaringsberg (HM
s 75) och Avsked (ID s 52) frbinder Edfelt kvinnans blodomlopp med havs-
vgor, och i Ett r ndvndigt (BE s 15) talar han om brunnens sakrament.
Vattnets mystik
Kllan och brunnen r hos Edfelt traditionella bilder fr kvinnan men ocks fr
andlig uppenbarelse. I Hga visan (Hga v 4:15) sger brudgummen till sin
lskade: Ja, en klla i lustgrden r du,/ en brunn med friskt vatten/ och ett
rinnande de ifrn Libanon. I evangelierna symboliserar dopet, det vill sga
individens nedstigande i vatten (Luk 4:7 ff, Joh 3:22 ff), borttagande av synder.
Blandat med vin erinrar vattnet om att Jesus r bde Gud och mnniska.
122

ven i psalmdiktningen utgr kllan en central symbol. Bibeln och Svenska
psalmboken torde i detta sammanhang utgra hypotexter fr Edfelt, som i
Fromma nskningar (HM s 79) och Ett r ndvndigt (BE s 15) alluderar p
hur Jesus, enligt Johannesevangeliet (Joh 4:6 f, 11), samtalar med en kvinna,
som har gtt fr att hmta vatten vid en brunn i Samarien. Hos evangelisten
lyder texten:
120
121
Matt 5:13: I ren jordens salt; men om saltet mister sin slta, varmed skall man d giva
det slta igen?; Mark 9:50: Saltet r en god sak; men om saltet mister sin slta, varmed
skolen I d terstlla dess kraft? Haven salt i eder och hllen frid inbrdes.
122
Hans Biedermann, Symbollexikonet, Stockholm 1991, s 451.
70
Eftersom nu Jesus var trtt av vandringen, satte han sig strax ned
vid brunnen. Det var vid den sjtte timmen. D kom en samaritisk
kvinna fr att hmta vatten. Jesus sade till henne: Giv mig att
dricka. [] Jesus svarade och sade till henne: Frstode du Guds
gva, och vem den r som sger till dig: Giv mig att dricka, s
skulle i stllet du hava bett honom, och han skulle d hava givit dig
levande vatten. Kvinnan sade till honom: Herre, du har ju intet att
hmta upp vatten med, och brunnen r djup. Varifrn fr du d det
friska vattnet?
Jesus jmfr drefter brunnens vatten med den sanna lran (Joh 4:13 f):
Jesus svarade och sade till henne: Var och en som dricker av detta
vatten, han bliver trstig igen; men den som dricker av det vatten
som jag giver honom, han skall aldrig ngonsin trsta, utan det
vatten jag giver honom skall bliva i honom en klla vars vatten
springer upp med evigt liv.
Att en rabbi p detta stt tilltalade en kvinna var inte brukligt p Jesu tid.
I Fromma nskningar veryttar Edfelt evangeliets metaforik till en erotisk
skildring, dr brunnen symboliserar kvinnosktet:
Gudomlig var ditt vsens klla.
O mrka, bottenlsa brunn,
dit jag av nd ck stegen stlla,
till lovsng tvingar du min mun!
Jesus inte bara pratade med kvinnor; han undervisade dem ocks. Evan-
gelisten Lukas (Luk 10:38 ff) beskriver hur frlsaren och hans lrjungar vid ett
tillflle blev inbjudna till Marta och hennes syster Maria:
Nr de nu voro p vandring, gick han in i en by, och en kvinna, vid
namn Marta, tog emot honom i sitt hus. Och hon hade en syster,
som hette Maria; denna satte sig ned vid Herrens ftter och hrde
p hans ord. Men Marta var upptagen av mngahanda bestyr fr att
tjna honom. Och hon gick fram och sade: Herre, frgar du icke
efter att min syster har lmnat alla bestyr t mig allena? Sg nu till
henne att hon hjlper mig. D svarade Herren och sade till henne:
Marta, Marta, du gr dig bekymmer och oro fr mngahanda, men
allenast ett r ndvndigt. Maria har utvalt den goda delen, och den
skall icke tagas ifrn henne.
I Ett r ndvndigt frenar Edfelt de bda anfrda hypotexterna ur Nya
testamentet med Lina-Sandell Bergs frikyrkliga hymn Ett r ndvndigt
(1882 s 153) och Pompejus bevingade ord om det ndvndiga i att sjvgen
71
frakta spannml frn Afrika till den svltande befolkningen i Rom:
123
Ett r ndvndigt: att frdas mot brunnar.
Djupt i skogen av ttnande r
lngta vra frtorkade munnar
efter dlden, dr vattnet gr,
lyssna vi spnt till vad dern frkunnar,
dold under livets trnesnr.
I Sandell-Berghs hymn alluderar bde rubriken och inledningen p ovanst-
ende avsnitt ur Lukasevangliet (Luk 10:42):
Ett ndigt r! I qvllens stilla frid
S ljdo prfvande de milda orden
Af mstaren, s hg, s himmelskt blid.
Ett r ndvndigt r mnet fr Svenska kyrkans predikotext vid andra
rgngens hgmssa den femtonde sndagen efter trefaldighet.
En variant av nedstigandet till ddsriket utgr drunkningsdden, som sym-
boliserar en omvnd fdelse. Edfelt terkommer i mnga dikter till ett drunk-
ningstema, som fr en erotisk underton i anslutning till Freuds uppfattning
(GS 7 s 154) om hur vatten symboliserar regressus ad uterum {en tergng till
livmodern}. Redan i Sakrament (HM s 83) antyder skalden ett samband
melland havsvgor, dd och pnyttfdelse:
Men, vninna, nr jag vergivet
sjnk till vila i din modersfamn,
var det som att d, att rga livet,
plnas ut, bli kvitt gestalt och namn,
n bestmningsort och rddningshamn.
Edfelts Ty ett barn varder oss ftt (SR s 73), vars rubrik alluderar bde p
Bibelns profetiska frkunnelse om en frlossare
124
och p psykoanalysens
intresse fr barndomen, uttrycker samma grundtanke:
Vad hr du fr underbar musik
i blodet som kring dig strmmar?
Och vaggas du nu i ngon vik
av moderliga drmmar?
123
Jfr Hr dr vatten mter granit (EK s 69): att ett enda till slut r ndvndigt: att
segla.
124
Jfr Jes 9:6: Ty ett barn varder oss ftt, en son bliver oss given.
72
En liknande tematik frekommer i Requiem fr drunknade (SR s 45), dr
jaget i nra nog erotiska ordalag apostroferar hav, prlor, koraller, havsros,
msar, vind med mera, samtidigt som han talar om dem som snart frmult-
na. Dikten frenar p ett rafnerat stt William Shakespeares
125
och T S Eliots
vattensymbolik med Erik Johan Stagnelius (17931823) invokation av Fr-
ruttnelsen (SS 2 s 15). Hos Edfelt sjunger msarna ddskoraler, medan sj-
jungfrur svarar fr sjlaringningen i Shakespeares drama The Tempest (I:2
v 406): Sea-nymphs hourly ring his knell. I slutstrofen, vars brudmetaforik
anknyter till Stagnelius dikt, omtalar Edfelt de hdansomnade:
En fridens ort, som varar,
du blir dem, vattenhem.
I natt du uppenbarar
ditt innersta fr dem!
Bakom denna formulering klingar ett par frireligisa hymner och ett avsnitt ur
Gamla testamentet. Den ena hypotexten, En tillyktsort r urtidens Gud av
signaturen S. J., ingr under rubriken Avslutningssnger i hftet Samlings-
toner (1922, nr 254, s 169)
126
och brjar p fljande stt:
En tillyktsort r urtidens Gud,
Och nedt strcka sig hans armar.
Han har lovat och sagt,
Att han med sin makt
Skall bevara sitt terlsta folk.
Edfelt topikaliserar metaforen En fridens ort p samma stt som det lika-
lydande uttrycket En tillyktsort i den frireligisa texten, som i sin tur
refererar till ett avsnitt ur Femte Mosebok (5 Mos 33:27), dr det heter:
En tillykt r han, urtidens Gud,
och hrnere rda hans eviga armar.
Han frjagade enderna fr dig,
han sade: Frgr dem.
Den andra frireligisa hymnen, som utgr hypotext fr Edfelts strof, ingr
under rubriken Hemlandssnger i hftet Kom (1931, nr 95, s 83) och bygger
125
Jfr Ariel[s] song i The Tempest (I:2, 399 ff), dr ett utdrag ur slutstrofen lyder: Full
fathom ve thy father lies;/ Of his bones are coral made;/ Those are pearls that were his
eyes:/ Nothing of him that doth fade,/ But doth suffer a sea-change/ Into something rich and
strange.
126
Ingr i Frlsningsarmns sngbok, 1929, nr 91; Vita bandets sngbok, Stockholm 1915, nr
35, s 38.
73
p en sngtext av den tmligen oknda amerikanskan E W Griswold (1800-
talet). Erik Nystrms (18421907) svenska tolkning lyder:
Till fridens hem, Jerusalem,
Dr ingen mer skall synda.
Dr sorg och pust byts ut mot lust.
Till fridens hem vi skynda.
Till fridens hem,
Till fridens hem,
Slunda blir de bda religisa formuleringarna En tillyktsort r urtidens
Gud och Till fridens hem, Jerusalem det metaforiska uttrycket: En fridens
ort, som varar,/ du blir dem, vattenhem hos Edfelt.
Lgan
Eld r traditionellt en mngtydig symbol, som bde vrmer och frbrnner.
Enligt Carl Gustav Jungs skrift Psychologie und Alchemie {Psykologi och alkemi}
(1944) utgr alkemisternas frestllning om hur elden frenar ande och materia
frn en medeltida tradition. ven Nya testamentets skildring (Apg 2:3 f) av
apostlarnas hnryckning p pingstdagen antyder ett samband mellan detta
element och andlig uppenbarelse: Och tungor ssom av eld visade sig fr dem
och frdelade sig och satte sig p dem, en p var av dem. Och de blevo alla
uppfyllda av helig ande och begynte tala andra tungoml, efter som Anden
ingav dem att tala.
I evangeliets berttelse (Matt 17:1 ff) om Jesu frklaring p berget Tabor
symboliserar ljus enheten mellan himmelskt och jordiskt: Och hans utseende
frvandlades infr dem: hans ansikte sken ssom solen, och hans klder blevo
vita ssom ljuset. [] Och se, medan han nnu talade, verskyggade dem en
ljus sky. Evangeliets framstllning av ljuset, som snker sig ver individen,
terkommer i Frklaringsberg (HM s 75), dr det heter:
Mot terassen stnkte insjskummet.
Skymning snktes ver blndvit sand.
Vinden dog, och det blev tyst i rummet.
I ett obeskrivligt juniland
blev jag vgen
mot din vita strand.
74
P liknande stt uttrycker naturfenomenen det gudomliga hos mnniskan i
August Bohmans (18711928) frikyrkliga hymn O Jesus, du str p frklar-
ingens berg i Svenska Missionsfrbundets sngbok (1920, nr 69, s 47):
O Jesus, du str p frklaringens berg,
I hrlighet se dig de dina,
Din kldnad som nyfallen sn i sin frg,
Ditt anlet som solen ses skina.
Under mjlig inverkan frn Dante och Jung betraktar Edfelt eldslgan
ssom en helande kraft i Purgatorium VII (ID s 23), samtidigt som han
beskriver dden ssom ett oundkomligt slutml.
Jag har sett den ofruktbara stranden.
Vid Kokytos var min vnda svr.
Tnd mig, hll mig brinnande i anden!
Orfeus, Orfeus, hgna mina r!
Den avslutande bnen till Orfeus (hll mig brinnande i anden!) alluderar,
frutom p Paulus brandmetaforik i Romarbrevet (Rom 12:11: varen brin-
nande i anden, tjnen Herren), ven p Harriet Lwenhjelms (18871918)
formulering Tag mig. Hll mig. Smek mig sakta (uppl 1927 s 107), som
den tuberkulossjuka skaldinnans diktjag yttrar p en tnkt ddsbdd.
127
ven
den trokiska grundrytmen verenstmmer med Lwenhjelms dikt. I Edfelts
Purgatorium VII har Orfeus vertagit rollen som frlsare, medan Kristus i
andra sammanhang symboliserar mnskligt lidande i allmnhet. Underjorden
blir samtidigt en bild fr det omedvetna.
Under inverkan av Erik Axel Karlfeldts dikt Lngtan heter min arfvedel
(1901 s 48) och T S Eliots diktcykel The Waste Land betonar Edfelt eldens trande
egenskaper i Svedjeland (ID s 83), dr det heter:
S mycket blev till roten brnt
av min frdmda arvedel.
Jag knner eldens element;
ty fyr och amma var min sjl.
Formuleringen ty fyr och amma var min sjl gr tillbaka p Martin Luthers
tyska versttning av Gamla testamentet, exempelvis Der Psalter (Ps 83:15 f;
127
Enligt studiekamraten Wilhelm Fischer var Lwenhjelm en av de frfattare Edfelt
kring 1928 knde kongenialitet med. Idem, Johannes Edfelt i 20-talets Uppsala, En bok
om Johannes Edfelt, red Stig Carlson & Axel Liffner, Stockholm 1960, s 83.
75
vers 1534; uppl 1753), dr det heter: Wie ein feuer den wald verbrennet, und
wie eine amme die berge anzndet, also verfolge sie mit deinem wetter und
erschrecke sie mit deinem ungewitter. {Lik en eld som frbrnner skog och lik
en lga som avsvedjar berg frflje du dem med ditt ovder, och frskrcke du
dem med din storm.}
128
Friedrich Schiller (17591805) anvnder metaforiskt en
likalydande formulering i dramat Kabale und Liebe {Cabale och krlek} (I:1; uppl
1945 s 312), dr det heter:
129
Nur nicht gleich mit der Thr ins Haus. Wie du
doch den Augenblik in Feuer und Flammen stehst! {Bara du ej slr in drren p
stugan! Hur du str p blixten i eld och lga!}
130
Samtidigt utgr Karlfeldts redan
nmnda dikt Lngtan heter min arfvedel (1901 s 48) intertext fr Edfelts
strof, som brjar: S mycket blev till roten brnt/ av min frdmda arve-
del.
131
Analogt heter det i En stjrnls natt (ID s 87), som dock saknar nittio-
talistens anslag av frtrstan: Hela mitt liv har varit lngtan bara. Pr Lager-
kvists (18911974) rubriklsa dikt (1916 s 5), vars upptakt lyder ngest, ngest
r min arvedel,/ min strupes sr,/ mitt hjrtas skri i vrlden, bidrar med
ytterligare intertext till Svedjeland.
Psalmlyrik
Samtidigt som Edfelt tar avstnd frn delar av kristen livsskdning,
132
nns i
mnga av hans dikter ett humanistiskt patos. Skalden alluderar inte sllan p
svensk psalmdiktning, vad gller tematik, versmtt, ordval och bildsprk.
Gamla testamentets (2 Mos 20:4) formulering Du skall icke gra dig ngot
belte eller ngon bild har sannolikt bidragit till att man inom religis konst
ibland gestaltar Gud ssom ett ga eller en hand. Denna typ av bildsprk r
vanlig ven inom kristen lyrik,
133
ssom fljande exempel ur Svenska psalm-
boken (1819 nr 7:1)
134
illustrerar:
128
Se Deutsches Wrterbuch von Jacob Grimm und Wilhelm Grimm, Dritter Band, Leipzig
1862, sp 1713, sub verbum Flamme.
129
Jfr Holm, Bevingade ord, 1989, s 79, sub verbum fyr.
130
vers, 1821, s 8 f.
131
Jfr Mark 10:17: Gode Mstare, vad skall jag gra fr att f evigt liv till arvedel? Se
ven Luk 18:18 samt 10:25.
132
Jfr Thure Stenstrm: Kllor och brunnar i Johannes Edfelts lyrik, Tanke och tro, Lund
1977, s 149.
133
Jfr ven psalm nr 375 (1695): Tin starcka allmachts hand.
134
Denna hymn bygger p en frlaga som Psaltaren tillskriver Mose. Mrk hur texten
(Ps 90:1) hr saknar frekomst av synekdoke: Herre, du har varit vr tillykt frn slkte
till slkte. Jfr ven fljande psalmer (1819): 31:2: din hand; 35:3: vr fot; 39:2: Herrens
eget ga; 43:2: Guds allmaktshand.
76
Ondlige! o du, hvars hand,
Frn slgt till slgt, frn land till land,
All verlden hgnad gifver!
Liknande exempel p synekdoke frekommer i Lina Sandell-Bergs hymn Du
mma fadershjerta (1885 s 222):
Ditt fadershjerta brister af nd och krlek, se,
Du vet hvad helst mig felar, du knner allt mitt ve.
Om natten som om dagen ditt ga ppet str,
Och fadershanden rcker s vidt, som himlen gr.
Sandell-Bergs metaforik gr tillbaka p Psaltaren (Ps 36:8), dr det heter:
Huru dyrbar r icke din nd, o Gud!
Mnniskors barn hava sin tillflykt
under dina vingars skugga.
Bruket av det man inom retoriken kallar pars pro toto, dr en del representerar
helheten, frekommer ven hos Edfelt, ssom i Vrldshistoria (VL s 35):
Osynlig r den hand som styr,/ men spannet piskas utan sans. Frutom en
kroppsdel, ssom en hand eller en lunga,
135
kan ett redskap, ssom en sporre,
ett ridsp eller en skalpell, symbolisera Guds nrvaro i dikten.
136
Ett verbalt
alludem med religis anknytning frekommer i Atlantkust (VL s 61), som
tillsammans med Horatius sentens pulvis et umbra {stoft och skugga}
137

nstan ordagrant terger en rad ur Petrus Brasks (c1650c1690) tolkning av en
av Ernst Christoph Homburgs (160581) tyska psalmer, som i svensk sprk-
drkt brjar Lt oss frgdas, gladlig siunga (1695 nr 170, 1819 nr 109),
138
och
dr en frga i femte strofen triumferande lyder: Hwar r nu tin udd o ddh?
Avsikten var att frsamlingen skulle framfra den religisa hymnen, som gr
135
Se t ex Vrldshistoria (VL s 35), Mannen frgar 2 (EK s 26) (hand);
Fosterland (ID s 41: alltets lunga, hand).
136
Se t ex Paus (HM s 95: sporre, sp); Under lkarens kniv (EK s 21: kniv).
137
Se Horatius, Carminum, Liber 4, VII, som brjar Diffugere nives, redeunt iam
gramina campis: nos ubi decidimus/ quo pater Aeneas, quo Tullus dives et Ancus,/ pulvis et
umbra sumus. {Nr vi har gtt dit, dr fader Aeneas och den rike Tullus och Ancus benner
sig, r vi stoft och skugga.} Idem, Q. Horati Flacci Opera, Oxonii 1967 (1901).
138
Psalm 170 (1695) lyder: Satan, hwar r nu titt wlde?/ JEsus Christus thet nedflde./
Hwar r nu tin udd o ddh?/ Helwete, hwar r nu tin gldh?/ Tu st, Diefwul, fwerwunnen/
Och tin macht thesslikes bunnen. I Wallins bearbetning lyder samma strof (1819 nr 109):
Satan! hvar r nu ditt vlde?/ Jesus Christus det nedfllde./ Hvar r nu din udd, o dd?/
Helvete! hvar r din gld?/ Ddsens fasa r frsvunnen,/ Mrksens makt r fvervunnen.
77
tillbaka p Paulus frsta brev till korintierna (1 Kor 15:55 f),
139
i samband med
att man rade Jesu uppstndelse. Genom ett nytt sammanhang och ett annat
tidsadverbial fr intertexten i Atlantkust ett pessimistiskt tonfall:
Mest stoft och skugga blev vrt jag
och brcklighet vrt underlag;
frn ovan inte minsta std
men var r d din udd, o dd?
Liksom dygnsvilan i mnga av Edfelts dikter utgr en traditionell bild fr
dden, symboliserar den gestaltade resan livet. Detta tema frekommer i
Orosfgel (HM s 45), som skildrar den ddsmrkte individen mot bakgrund
av dygnets och livets vxelspel:
Skumma individer, bla grnder,
herrskap, som ur usla brunnar sa,
knna till vad jag har haft fr hnder,
d jag drivit mot det bottenlsa.
Formuleringen ur usla brunnar sa r ett citat frn Johan Olof Wallins
(17791839) julpsalm War helsad, skna morgonstund (1819 nr 55), vars
andra strof lyder:
Guds vsens afbild, och likvl,
En Menskoson, p det hvar sjl
M glad till honom lnda,
Han kommer, fljd af frid och hopp,
De villade att ska opp
Och hjlpa de elnda,
Vrma,
Nrma
Till hvarandra
Dem, som vandra
Krlekslsa,
Och ur usla brunnar sa.
Wallins metaforik gr i sin tur tillbaka p profeten Jeremia (Jer 2:13) i Gamla
testamentet, dr det i 1703 rs versttning heter: Ty mitt folck gir een dub-
bel synd: Migh som r een lefwandes klla fwergifwa the, och gira sigh
139
1 Kor 15:55 f: Du dd, var r din seger? Du dd, var r din udd? Ddens udd r synden,
och syndens makt kommer av lagen.
78
brunnar, ja, usla brunnar; ty the gifwa intet watn.
140
Likas tycks ett par rader
ur Edfelts Den obekante (ID s 89: Han r i kraft av zodiaken/ och krnan i
en hstlig frukt) alludera p en av Wallins psalmer, som brjar Hvar r den
Vn som fver allt jag sker? (1819 nr 481), och vars andra strof lyder:
141
Jag ser hans spr, hvarhelst en kraft sig rjer,
En blomma doftar och ett ax sig bjer;
Uti den suck jag drar, den luft jag andas,
Hans krlek blandas.
I likhet med detta bildsprk gestaltar Edfelt en personierad, ogripbar hgre
makt i tredje person singularis. Alludemen r tematiska och ett syntaktiska,
samtidigt som metaforiken ansluter till naturfenomen och frodig vxtlighet;
men dr Wallin betraktar den himmelska krleken, framstller Edfelt driftlivet
och de eviga arketyperna.
Invokationer av mnniskans sjl frekommer ofta i religis diktning. Jesper
Swedbergs (16531735) psalm Lofwa HErran Gudh min sil,/ Som tigh haf-
wer skapat wl (1695 nr 107, 1819 nr 29) bygger p Psaltaren (146 :1), dr det
p liknande stt heter: Halleluja! Lova Herren, min sjl. I Magnus Brynolf
Malmstedts (172498) frikyrkliga hymn ppet str Jesu frbarmande hjrta,
som ingr i Svenska Missionsfrbundets sngbok (1920 nr 186, s 117), och som r
en bearbetning av en psalm frn 1600-talet av Abraham Falk, heter det: Brud-
gummen Jesus i krlek dig mter,/ Ropar: O sjl, mig ditt hjrta helt giv! Nr
Edfelts diktjag i Rubicon (ID s 27) frklarar kvinnan sin krlek tycks frgan
Har du mod, o sjl []? ven alludera p Lina Sandell-Bergs bda frikyrkliga
hymner Har du mod att blifva borta? (1882 s 19) och Har du mod? (1892
s 76). Hos Edfelt lyder hypertexten:
Stjrnans lans skall genomborra oss.
Likfrgiftning sprida vrldens larer!
Har du mod, o sjl, att kasta loss
frn en vrld av propra trottoarer?
Den frstnmnda hymnen av Sandell-Berg stller samma typ av frga:
140
Jfr Jer 2:13 (1917): Ty mitt folk har begtt/en dubbel synd:/ mig hava de vergivit,/ en
klla med friskt vatten,/ och de hava gjort sig brunnar,/ usla brunnar,/ som icke hlla
vatten. Jfr Joh 4:13 f.
141
Jfr Stagnelius dikt Amanda (SS 1 s 149), som har samma tematik och en liknande
rytmisk grundstruktur (xx x): I rosornas anda,/ I vrvindens pust,/ I drufvornas must/ Jag
knner Amanda.
79
Har du mod att flja Jesus, ljuder frgan mngen gng.
Se dock hr en annan frga, framstlld i vr enkla sng:
Har du mod att blifva borta, nr din konung kallar dig,
Kallar dig till evig gldje, evig salighet med sig?
Sandell-Bergs andra text brjar p samma stt:
Har du mod att flja Jesus,
Hvad det n m kosta dig?
Har du mod, nr verlden hnar
Och till motstnd reser sig?
Tematiken gr tillbaka p Matteusevangeliet (Matt 16:24), dr det heter: Dr-
efter sade Jesus till sina lrjungar: Om ngon vill efterflja mig, s frsake han
sig sjlv och tage sitt kors p sig: s flje han mig. [] ven vckelsepredi-
kanten Emil Gustafsons (18621900) hymn Brja idag, som ingr i samlingen
Hjrtesnger (1892, nr 80, s 146), har samma inledningsrad som ovan, samtidigt
som han apostroferar sjlen:
Har du mod att flja Jesus
Fr att blifva allas trl?
Vill du blifva mild och dmjuk
Utaf hjrtat, kra sjl?
Edfelts Tryggare kan ingen vara (HM s 23), vars rubrik ironiskt allu-
derar p Sandell-Bergs hymn Guds barns Trygghet (1855 s 16), framstller
mnniskans kval i tnkbar anslutning till Freuds uppfattning om en inneboende
ddsdrift. Ett negativt alludem inleder andra strofen i den yngre dikten:
Ja, mindre trygg, gott folk, kan ingen vara
n den, som ck sin part av hjrtats nd
och knde ngest fr den ofattbara
och inre kld, vars andra namn r Dd.
Sandell-Bergs text rr sig p liknande stt frn det stora dramat till det lilla:
142
Tryggare kan ingen wara
n de Christnas lilla skara;
Stjernan ej p himlafstet,
Foglen ej i knda nstet.
142
Senare versioner har lydelsen: Tryggare kan ingen vara/ n Guds lilla barnaskara.
Samlade Snger af L. S., I, Stockholm 1882, s 144. Texten ingr ven i Psalmer och snger fr
alliansmten, Utgivna av Frikyrkliga Samarbetskommittn i Uppsala, Tierp 1931, s 28. Jfr
Oscar Lvgren, Lina Sandell: Hennes liv och sngdiktning, Stockholm 1965, s 45.
80
Fortsttningen p Edfelts Tryggare kan ingen vara handlar om spruckna
illusioner. Liksom ngesten r detta ett terkommande tema hos skalden, dr
det splittrade formsprket kommer till uttryck i kontrasten mellan det religisa
budskapet, som p ett personligt plan speglar bde tryggheten under uppvxt-
ren, och det bistra tidsklimatet.
De mnga allusionerna p Bibeln, Svenska psalmboken och den frireligisa
diktningen kontrasterar inte bara mot 1930-talets kriser och krigstillstnd, utan
framhver ocks ett humanistiskt patos hos skalden. Gud r i Edfelts lyrik vrt
verjag med drag bde frn den dmande Jahve i Gamla testamentet och frn
den onde Demiurgen i Platons dialoger, samtidigt som uppdelningen i polerna
gott/ont och jag/du erinrar om Martin Bubers lososka dualism i skriften Ich
und Du {Jag och du} (1923).
81
Osynligt land
Litterra intertexter
Under en Berlinvistelse, som varade frn dagarna mellan jul och nyrsafton
1926 och in i februari 1927, sg Edfelt p nra hll misren i den tyska huvud-
stadens fattigkvarter.
143
Avsikten med besket var frmst att hlsa p Hjalmar
Bergman (18831931), som vistades i staden. Det var en upplevelse som
berrde ynglingen djupt, och som skulle fra tankarna till pilgrimens mte
med poeten Vergilius (7019 f Kr) och de ddas skuggor i Dante Alighieris
(12651321) La Commedia {Den gudomliga komedin}.
144
I en orubricerad prosa-
dikt, som ingr i avdelningen Pro Domo i samlingen dernt (1968 s 62),
reekterar Edfelt lngt senare ver besket i Tyskland:
Frn fredat land och bekvm sjlvtillrcklighet kom jag till 1920-
talets Berlin: krigsinvalidernas armstumpar; de sjabbiga skkorna;
de psande gulascherna; kllarlokalernas kokainister; proletrernas
grsuggiga massor kring Alexanderplatz. Vad var lsningen av
Dantes Inferno mot denna sjlvsynens chock?
Liksom Dante anvnder dolda citat frn latinsk litteratur
145
alluderar Edfelt p
ldre frfattare, samtidigt som vi mter historiska gestalter ssom Alexander
den store (356323 f Kr),
146
Arkimedes (287212 f Kr),
147
Henrik av Navarra
(15531610),
148
Johann Wolfgang von Goethe (17491832),
149
Ludwig van Beet-
hoven (17701827),
150
Charles Darwin (180982)
151
med era. Intrycken frn
Berlin bidrog sannolikt inte bara till Edfelts mnga skildringar av mnskligt
143
Se Johannes Edfelt, Strvtg, Stockholm 1941, s 163 f; Pohl, Johannes Edfelt som
tidsdiktare, 1969, s 214 f; Lagerroth, Johannes Edfelt, 1993, s 98 f, 117 f.
144
145
Se Lagercrantz, Frn helvetet till paradiset,1964, s 34; Tigerstedt, Dante, 1967, s 163.
146
Lftet (AU s 26): Alexander sg vid Hellesponten
147
Faderls (HM s 47): arkimedespunkt.
148
Formuleringen ack, hon r vrd en mssa! i Purgatorium I (ID s 11) alluderar p
Henrik av Navarras ord, d han 1593 vergick till katolicismen: Paris vaut bien une messe.
149
Trs man be om ljus? i Purgatorium IV (ID s 17) alluderar p Goethes vdjan om
mehr Licht {mera ljus} p ddsbdden den 22 mars 1832. Holm, Bevingade ord (1989), s 175,
sub verbum ljus. Jfr Edfelts Sista ordet (Brnnpunkter, 1996 s 62): Licht, mehr Licht!
150
Rubrikerna Missa Solemnis (HM s 11), Heiliger Dankgesang (HM s 87)

och
Appassionata (ID s 61)

r ven namn p kompositioner av den tyske tonsttaren.
151
Vrldsordningen (HM s 35): jag sknjde den jrnhrda lag/ som bjuder
82
lidande i kosmopolitisk milj, utan ven till hans stt att uttrycka vanmakt
ssom ett objektivt korrelat. Enligt Hildebrand (1939 s 185) har skalden utifrn
sin personliga livserfarenhet strvat efter att nna symboler fr det mrka
och fasansfulla i vr tid. Denna vandring genom sjlens djupschakt upphver
tid och rum hos Edfelt, som varnar oss fr att ytan kan blnda och frskrar att
vr strapats bara r en kort prvning.
Rummet och tiden
Genom sin bundna versform bygger Edfelts diktning p ett temporalt frhl-
lande, och fljdriktigt anknyter mnga av hans strukturer till musiken, men
ven bildsprket till sin natur spatialt har en central funktion. Medan den
skildrade upplevelsen av toner symboliserar eviga vrden, blir rummet en kon-
trasterande bild fr begrnsningarna i tillvaron. Fr att skdliggra mnni-
skans instngdhet i sitt eget vsen liknar skalden jordelivet vid ett hotell,
152
en
katedral, ett fngelse eller en skola.
Barockens emblematik gav uttryck t det frhllande mellan ord och bild
som prglade tidens konstsyn,
153
samtidigt som personikationer, genitivmeta-
forer, synestesier och en sammanblandning av natur och onatur knneteck-
nade sprkbruket p ett stt som var klassicismen frmmande. Ett liknande
bildsprk frekom ven under romantiken. I Nu sopar ddens kvast (ID
s 81) anvnder Edfelt den barockartade metaforen Gardinerna av klorofyll.
Mjligen har skalden velat skapa ett intertextuellt samband med lvtrdens
grna gardiner i romantikern Erik Johan Stagnelius (17931823) elegi Till
Frruttnelsen (SS 2 s 15). Vrens teruppstndelse utgr hos Edfelt slunda en
metafor bde fr individuell undergng och fr det levande frutna, som
T S Eliot syftar i essn Tradition and the Individual Talent (1917; uppl 1941
s 22). Bildsprket har motsvarighet ven i Erik Axel Karlfeldts dikt Bal cham-
ptre (1895 s 25), dr jaget omtalar bjrklfsgardinerna.
I den expressionistiska dikten I lrdomskvarteret (1926 s 139) utvecklar
Birger Sjberg metaforiskt lrarens roll i klassrummet till att glla ven livets
152
Se Livets ngest (AU s 56), Vrldshotellet (AU s 67) och Huvudskalleplats (ID
s 45).
153
Gtz Pochat, Estetik och konstteori, II Barocken till 1800-talets mitt, Stockholm
1981, s 23.
LITTERRA INTERTEXTER
83
vuxna stadium: Lieber Knabe, strid fr A-B,/ slss mot grna C! En liknande
uppmaning till lydnad frekommer i Edfelts Imago (HM s 73), som skalden i
manuskriptet har daterat till den 25 april 1934,
154
och dr de tyska orden ret
efter Adolf Hitlers makttilltrde fr helt nya associationer: Var tyst i klassen,
lieber Knabe, lr dig/ att dmjukt rtta dina rknefel!
155
Kanske har skalden
ven haft i tanke den vuxne ofcer som hamnar p skolbnken i Strindbergs
Ett drmspel (SS 36 s 279 ff), dr Magistern frgar: N, min gosse, kan du sga
mig nu hur mycket r tv gnger tv? Avsnittet Studirzimmer [sic], dr
Faust mter Mestofeles, utgr likaledes en nyckelscen i Goethes versdrama
Faust (1808; uppl 1958, s 58 ff). En tydligare allusion p detta verk frekommer i
Purgatorium I (ID s 11), som p ett trokiskt versmtt konstaterar hur
156

Dolk och gift r lsen hr p orten,/ dr vi korsfst mer n en lekamen.
I Faust: Zweiter Theil {Faust del 2} (1832 v 5381 f; uppl 1888 s 35) lyder frsta
strofen av Tisifones replik i avsnittet Die Parzen {desgudinnorna}:
157

Gift und Dolch statt bser Zungen
Misch ich, schrf ich dem Verrther;
Liebt du andre, frher, spter
Hat Verderben dich durchdrungen.
{Gift och dolk i stllet fr elaka tungor
blandar jag, slipar jag t frrdaren;
lskar du andra, tidigare, senare
har frdrvet genomborrat dig.}
Mrk hur metaforen Gift und Dolch liksom dess svenska motsvarighet Dolk
och gift fr en srskild skrpa genom att utgra tema i respektive huvudsats,
det vill sga genom att vara placerat frst i meningarna (grammatiskt alludem).
Vidare r det jargongmssiga uttrycksstt som Edfelt anvnder typiskt fr
Goethes Faust, dr rumsangivelsen hr p orten vid era tillfllen str i rim-
stllning: Hier sind die Rthsel nicht am Orte {Hr r gtorna inte p plats}
154
155
Jfr Den vuxne (Ansikten, 1929 s 11): N, du har ftt din lxa,/ ditt ABC att lta.
Lagerroth stter denna metaforik i samband med titlar p ngra av Agnes von Krusenstjernas
romaner, som Edfelt recenserade i slutet p 20-talet: Tony vxer upp, Tonys lror och Tonys
sista lror. Lagerroth, Johannes Edfelt, 1993, s 113.
156
Jfr ven Charles Baudelaires dikt Au Lecteur {Till lsaren} (uppl 1942 s 1): Si le
viol, le poison, le poignard, lincendie,/ Nont pas encore brod de leurs plaisants dessins
{Om vldtkt, gift, dolk, mordbrand/ nnu inte utsmyckat sina njutbara teckningar}.
157
Tisifone var enligt antik mytologi en av hmndgudinnorna, som grekerna kallade
erinyer och romarna furier, vilka frfljde och straffade missddare. Erinyernas grekiska
namn var Alekto {Den oeftergivliga}, Megaira {Den avundsamma} och Tisifone {Mordhm-
nerskan}.
84
(2 v 4752, s 9), sger Kejsaren i andra delens frsta akt.
158
Goethe lgger hr i det
tyska ordet Ort ngot av samma innebrd som Shakespeare i engelskans stage
alternativt scene. Uttrycket Gift und Dolch frekommer ven i Johann Gott-
lieb Stephanies (17411800) libretto till Wolfgang Amadeus Mozarts (175691)
opera Die Entfhrung aus dem Serail {Enleveringen ur Seraljen} (1782), dr teno-
ren Pedrillo i en talad replik
159
spegelvnder ordparet: Immer Gift und Dolch,
und Dolch und Gift! {Alltid gift och dolk, och dolk och gift!}
160
Edfelts intertext
frn 1935
161
anknyter samtidigt till den politiska utrensningsaktion som nazist-
erna kallade fr Nacht der langen Messer {de lnga knivarnas natt} och till folk-
mord i form av Vernichtung {frintelse av judar} i Tredje riket.
162
Om uttrycket
Dolk och gift i Purgatorium I ger ortsangivelsen Tyskland, antyder fort-
sttningen p meningen, som beskriver korsfstelse,
163
att minoriteter far illa i
detta land, en tematik som ofta terkommer i skaldens 30-talsproduktion.
Himlavalvet
I formuleringar ssom stjrnans stlpupill (Demaskering, HM s 52) och
Vrldsrymdens ansikte blir vasst (Nu sopar ddens kvast, ID s 81) legerar
Edfelt besjlning
164
av celesta fenomen med bilden av himlen som metall. Denna
metaforik har bde modernistisk och traditionell frankring. Typiskt fr baroc-
kens bildsprk var dess stt att sammanfoga natur och artefakt. Ett par strofer
ur en psalm (1694 nr 370) av Jesper Swedberg (16531735) beskriver himlen
ssom en kupa av metall:
Tu himmlen hrd som koppar gir,
Wr jord fr nu ei regn som frr,
All grda mst frsmchtat str,
Och folcket helt bedrfwadt gr.
158
Jfr Johann Wolfgang von Goethe, Faust: Der Tragdie: Zweiter Theil, Weimar 1888,
v 5116 (s 24), 5497 (39), 7515 ff (134), 11420 (308).
159
Se Konrad Kster, Mozart: A Musical Biography, Oxford 1996, s 149.
160
Wolfgang Amad Mozart, Die Entfhrung aus dem Serail: Komisches Singspiel in drei
Aufzgen, KV 384, Text nach Christoph Friedrich Bretzner von Gottlieb Stephanie d. J.
http://opera.stanford.edu/iu/libretti/entfuehr.htm.
161
162
Jfr Horoskop (SR s 52): Dr folk frgr varandra/ med svrd och gift []!
163
Jfr Luk 22:19: Detta r min lekamen, som varder utgiven fr eder.
164
Jfr Hans Ruin, Poesiens mystik, 2 uppl, Lund 1960, s 381. Jfr Landgren, De fyra elementen,
1979, s 65.
85
Sannolikt har diktaren tagit intryck av den grekiska mytologin,
165
enligt vilken
rmamentet bestr av grundmnet koppar eller legeringen brons (koppar och
tenn), ngot som har givit genklang redan hos Homeros men ocks hos mnga
senare frfattare. Det r intressant att notera hur Swedberg i citatet ovan, som
talar om missvxt, frknippar den antika metallhimlen med en vredgad
gammaltestamentlig Gud.
Den engelske romantikern Samuel Taylor Coleridge (17721834) skildrar p
liknande vis a hot and copper sky i The Rime of the Ancyent Marinere
(1798 v 107, 1834 v 111; uppl 1961 s 8 f), d stiltje till fljd av albatrossens dd
drabbat fartygets besttning, som inte har ngonting att dricka, vilket framgr
av de stundom parafraserade raderna: Water, water, every where,/ Nor any
drop to drink (1834 v 121 f, 1961 s 9). I dikten beskriver Coleridge himmels-
kupan inte bara som ogenomtrnglig utan ocks som gldgad.
166
Med tonvikt
p natthimlens mrka frg anvnder den franske symbolisten Paul Verlaine
(184496) i dikten Ariettes oublies VIII {Glmda sm arior VIII} (uppl 1989
s 195) formuleringen Le ciel est de cuivre/ Sans lueur aucune. {Himlen r av
koppar utan ngot skimmer.} Arthur Rimbaud (185491) frknippar p
traditionellt manr mnen med koppar i dikten Jeune mnage {Ungt par}
(uppl 1972 s 81), dr himlakroppens frg breder ut sig ver himlen: la lune de
miel/ Cueillera leur sourire et remplira/ De mille bandeaux de cuivre le ciel
{honungsmnen/ kommer att samla sitt leende och fylla/ himlen med tusen
kopparstrngar}. Karlfeldt skildrar hsten i dikten Eriksgata (1927 s 50), nr
han skriver att sen str kopparrd/ och himlen r blnkande stl. Ett lik-
nande bildsprk frekommer i Edfelts Levnadslopp (SR s 19):
167

Jag sttte pannan blodig
mot rymdens kopparvalv.
Frstmd och vankelmodig
jag hrde, hur det skalv.
Texten alluderar (bildsprkliga, syntaktiska och verbala alludem) samtidigt p
Frdings dikt Smeden (1910 s 37), som frutom trdkronornas jrnliknande
spann (metaforik) framstller handlingen i frsta person singular preteritum
165
SAOB, bd 14, Lund 1937, sp K2355, sub verbum koppar.
166
Samma koppling mellan karg natur och trst nner vi under rubriken What the
Thunder Said i T S Eliot, The Waste Land: A Facsimile and Transcript of the Original
Drafts, New York 1971, v 331 ff, s 144: Here is no water but only rock [] If there were water
we should stop and drink.
167
Jfr Purgatorium V (ID s 19); Grset (Ansikten, 1929 s 28).
86
(syntax), medan begynnelsestrofen innehller ett verensstmmande manligt
rimpar (fonetik):
Jag drmde jag gick i en kolmrk skog,
men likt jrn tycktes kronornas hvalf,
och en underlig vind genom hvalfvet drog,
ty det susade ej, det skalf.
Frding anknyter fortsttningsvis till hur kung Nidud, enligt sgnen, tillfnga-
tog Vlund och tvingade honom till slavarbete, men mstersmeden hmnades
och ydde i skepnad av en svan. Fornnordiska Smundar-edda {Smunds edda}
beskriver ykten i Vlundarkvi"a {Kvdet om Vlund} (uppl 1905 s 147):
Hljandi Vlundr
hfsk at lopti,
en ktr Ni"u"r
th eptir sat.
{Leende Vlund
i luften sig hjde
och kvar, i sorg
snkt, satt Nidud.}
168
Edfelt alluderar i Levnadslopp bde p Vlund i det islndska kvdet och p
Ikaros i grekisk mytologi, enligt vilken Daidalos och hans son ydde frn kung
Minos p Kreta med vingar sammanfogade av vax. Detta smlte, nr Ikaros
g fr nra solen, varp han strtade i havet. Motivet, som brukar symbo-
lisera hur vermod leder till katastrof och undergng, frekommer ofta inom
konst och sknlitteratur, ssom hos Ovidius (43 f Kr17/18 e Kr) i sagosam-
lingen Metamorphoses {Metamorfoser} och hos James Joyce (18821941) i roma-
nen Ulysses (1922). I Edfelts dikt symboliserar Ikaros fr mycket vertidsarbete:
En ik av evigheten
vill ungdomsrens nd.
Men vertidsarbeten
bli, Ikaros, din dd.
Med sin expressionistiska knsloladdning, dr syftet har varit att skildra ett uni-
versum i vilket jaget knner sig instngt (tematiskt alludem), pminner Edfelts
inledande metaforik (Jag sttte pannan blodig/ mot rymdens kopparvalv)
om den rubriklsa dikt som inleder Pr Lagerkvists (18911974) samling ngest
168
vers, 1913, s 109 mindre justering enligt originalet.
87
(1916 s 5), och dr ett par rader lyder: mina hnder river jag sriga, mma []
mot himlens svarta jrn. Man kan ocks jmfra Edfelts bildsprk med en for-
mulering av den franske skalden Thophile Gautier (181172), hos vilken en
terzin i dikten Le Triomphe de Ptrarque {Petrarcas triumf} (uppl 1970 s 76)
skildrar tillvarons begrnsning: Sur ma tte pesait la coupole de fer,/ Et je
sentais partout, comme une mer glace,/ Autour de mon essor prendre et se
durcir lair. {Mot mitt huvud tyngde jrnkupolen,/ och jag frnam verallt hur
ssom ett fruset hav/ luften stelnade och hrdnade kring min ykt.} ven hr
nns en anknytning till mytens Ikaros, som hos Edfelt terkommer i sonetten
Ikaros i kpingen (Under Saturnus, 1956 s 13), dr jaget ropar: Jag skt som
spolen/ ur vverskans hand och drack med var por ondlig kristall!
Scenen
Edfelt skildrar inte sllan den allsmktige ssom en sknlitterr frfattare,
169

medan mnniskan r en rad i Guds fljetong (Decembergata, HM s 27)
eller en statist i ett skdespel. Ibland frknippar skalden dramametaforen med
ett erotiskt frlopp, ssom i Uppbrott (ID s 39), dr han i anslutning till Carl
Gustav Jungs lra om det kollektivt omedvetna beskriver krleksakten ssom
en vervldigande upplevelse:
170
Pltsligt blev du strre n du sjlv:/ skde-
plats fr krleken och dden []!
William Shakespeare (15641616) anvnder denna typ av rumsmetafor p
era stllen i krnikespelet King Richard III (I:3),
171
men bildsprket frekommer
ven i King Henry VI: Part 3 (V:6 v 10), dr kungen frgar Gloucester: What
scene of death has Roscius now to act? I komedin As You Like It (II:7 v 136 ff)
liknar Duke Senior och Jaques vrlden vid en teatescen:
172
169
Se t ex Vrldsordningen (HM s 35); Demaskering (HM s 51). Se ven HM s 15, 17,
29, 37, 43, 54, 61, 97; ID s 7, 85.
170
Se Carl Gustav Jung, Sjlen och dess problem i den moderna mnniskans liv, Stockholm
1936 s 58: Det r drfr icke att undra p om vi, nr vi uppn en typisk situation, pltsligt
antingen frsprja en alldeles srskild befrielse och knna oss liksom burna, eller ocks tycka
oss gripna av en vervldigande makt.
171
Ralph Berry, The Shakespearan Metaphor: Studies in Language and Form, London
1978, s 9, 21.
172
Citerad efter the Yale Edition. Se ven William Shakespeare, The Merchant of Venice
(I:1, v 78): A stage where every man must play a part. Jfr Baudelaire, La voix (uppl 1942
s 186): Dernire les dcors/ De lexistence immense []/ Je vois distinctement des mondes
singuliers.
88
Duke S. Thou seest, we are not all alone unhappy:
This wide and universal theatre
Presents more woeful pageants than the scene
Wherein we play in.
Jaq. All the worlds a stage,
And all the men and women merely players:
They have their exits, and their entrances;
And one man in his time plays many parts,
His acts being seven ages.
Replikskiftet fr en komisk effekt nr man uppfr dramat infr publik, efter-
som skdespelarna kan blicka ut ver teatern, dr de upptrder. I tragedin
Macbeth (V:5, 24 ff) liknar huvudpersonen, efter att ha hrt nyheten om hustrun
Lady Macbeths dd, livet vid en tillfllig inhoppare p teatern (a walking
shadow). Denne oroar sig och skryter ver sin roll men fr aldrig chansen att
framfra den infr publik:
Lifes but a walking shadow; a poor player
That struts and frets his hour upon the stage,
And then is heard no more: it is a tale
Told by an idiot, full of sound and fury,
Signifying nothing.
Liksom Shakespeare anvnder Edfelt teaterjargong fr att beskriva frustra-
tion. I Student 23 (HM s 15) skildrar skalden hur massarbetslshet prglar
vrlden ett decennium efter hans egen studentexamen 1923:
Den krlek, som vi nnu hrbrgera,
r inte mnga grader ver noll!
Och trng r scenen, dr vi exekvera
vr hjlteroll.
Den korta slutraden i varje strof frstrker intrycket av brist p utrymme. I
Decembergata (HM s 27) heter det p liknande stt: Komparser i fars eller
tragedi:/ en rad i Guds fljetong/ blir summan av allt vrt ramaskri. En kom-
pars r en statist, det vill sga en stum biroll, i ett skdespel. Samtidigt alluderar
citatet p Bibeln (Jer 31:15; jfr Matt 2:16 ff), som talar om Herodes massaker p
spdbarn: Ett rop hres i Rama, klagan och bitter grt; det r Rakel som
begrter sina barn [].
173
I Getsemanegrnd (HM s 53) anknyter Edfelt till en
vanlig tolkning av Shakespeares Hamlet, dr huvudrollsinnehavaren, i anslut-
173
Jfr Matt 2:18.
89
ning till Saxo Grammaticus (c11501220) framstllning i Gesta Danorum {Daner-
nas historia}, spelar skenbart galen:
174
O Gud, lt det pltsligt bli sant.
Lt vrlden, som spelat dre
och hittills sktt sig briljant,
f gra sorti con amore.
Det italienska uttrycket con amore {med krlek} hrrr frn anvisningar i parti-
tur till klassisk musik. Hamlet-temat terkommer i Edfelts The rest is silence
(HM s 61), som utspelar sig mot en teaterfond och slutar med rubrikens ord i
svensk versttning:
Vi vga ej tro p gemenskap hr,
vi vsterlndska komparser,
som slungades ut i en gudls sfr
att spela frtvivlade farser.
Men hemligt vnta vi: undret skall ske!
Och mta vi annat n lystnad,
ja, kunna vi annat n djvulskap se,
frstummas vi. Resten r tystnad.
P liknande stt heter det i Shakespeares Hamlet (V:2 v 363): The rest is
silence. I Vrldshistoria (VL s 35) har Edfelt i anslutning till Jungs kollektivt
omedvetna (GW 9:1 s 302; GW 10 s 232 f, 242) vvt in ett Faust-motiv,
175
dr
jaget lierar sig med sin s kallade skugga, det vill sga Mestofeles:
Kring slktets blinda ventyr
str ldder och str feberglans.
r denna galenpanna, som
har piskan, livets gr vasall?
Den darwinistiska kampen fr tillvaron i Vrldsordningen (HM s 35) symbo-
liserar likaledes hndelser p den internationella arenan, samtidigt som dden
blir bde en gudomlig befriare och i anslutning till Freuds begrepp Thanatos
en destruktiv drift hos mnniskan, som lngtar efter rid: Jag sg det
174
Lagerroth knyter den anfrda strofen till William Shakespeares King Lear (IV:6,
v 178 f), dr huvudpersonen talar om this great stage of fools. Idem, Johannes Edfelt, 1993,
s 168 f.
175
Jfr Goethe, Faust: Zweiter Theil, uppl 1888, v 11497 f, s 311: Die Menschen sind im
ganzen Leben blind,/ Nun Fauste! werde dus am Ende.
90
med spnt intresse./ Om en vrldstragedi var jag med.
I Beredelse (ID s 85) symboliserar en fgel p traditionellt manr sjlen,
medan rstiderna representerar livets skeden:
Slut r din tack- och avskedsfrestllning,
lngvga akrobat i fjderskrud.
Ett hstlv fll; och p en vrldsarena
r ljuset slckt, och sagt r varje ord.
Steget frn ett universum som lider av kathartisk ngest till en vrld dr mn-
niskan roar gudarna r sllan lngt hos skalden. I Vderleksutsikter (AU s 14)
heter det:
Nu bleknar himlafltet.
Det dagas p vr jord.
S brja i cirkustltet
frhvelse och mord!
Edfelt har sannolikt lnat denna inscenering frn Hjalmar Bergmans roman
Clownen Jac (1930), som skildrar livet ssom en cirkus. Det r knt hur den unge
skalden kring denna tidpunkt, i brev och vid personliga mten, utbytte tankar
med den ldre kollegan.
176
Edfelts tillbakablickande Kalender (ID s 75) inne-
hller nnu en scenmetafor: Det liv, jag kom till, levde jag det riktigt?/ Jag var
en biperson p marknadsnje.
I en av Sren Kierkegaards aforismer (SV 1 s 31), vilka i skriften Enten
Eller har namnet :$3;363(3 {Omkvden}, lter gudarna berttarjaget vlja
ngot ur deras lda med krims-krams:
Noget vidunderligt er der hndt mig. Jeg blev henrykket i den
syvende Himmel. Der sad alle Guderne forsamlede. Af srlig Naade
tilstodes den Gunst mig at gjre et nske. Vil Du, sagde Mercur,
vil Du have Ungdom, eller Skjnhed, eller Magt, eller et langt Liv,
eller den skjnneste Pige, eller en anden Herlighed af de mange, vi
har i Kramkisten, saa vlg, men kun een Ting. Jeg var et ieblik
raadvild, derpaa henvendte jeg mig til Guderne saaledes: Histrede
Samtidige, jeg vlger een Ting, at jeg altid maa have Latteren
{skrattet} paa min Side. Der var ikke en Gud, der svarede et Ord,
derimod gave de sig alle til at lee {skratta}. Deraf sluttede jeg, at min
Bn var opfyldt, og sandt, at Guderne vidste at udtrykke sig med
Smag; thi det havde jo dog vret upassende, alvorligt at svare: det
er Dig indrmmet {beviljat}.
176
Lagerroth, Johannes Edfelt, 1993, s 115 ff.
91
ven Bo Bergmans dikter Marionetterna (1919 s 163), som skildrar individen
ssom Guds leksak, och Efter femte akten (1919 s 1), som genomfr scen-
metaforen fullt ut, br spr av Platons bildsprk. I paritet med Marionetterna
blir pianisten i Edfelts I denna natt (ID s 5) ett lydigt instrument t hgre
makter men frkroppsligar samtidigt den i Lyrisk stil (1947 s 95) uttryckta
uppfattningen om diktaren ssom bde medium och motstnd. Liksom den
yngre skalden alluderar teaterrecensenten Bergman grna p Shakespeare.
Beslktad med metaforen theatrum mundi {vrldsteatern}, dr vrlden utgr
en scen, r uppfattningen av tillvaron som en skenbild. Denna trop utmrker
romantikens
177
diktning och frekommer, frutom hos Platon och Shakespeare,
ven hos Edfelt, som anknyter den till psykoanalysens frestllning om det
omedvetna. I Preludium (HM s 5) beskriver skalden hur den materiella verk-
ligheten dljer en hgre form av tillvaro:
178

Lt aldrig blnda dig av ytan bara!
Frrdisk r vr grund, och ingen vet,
vad som kan ske p mnniskans planet.
Men att frdenskull bjuda hoppet fara
var aldrig meningen, o menighet!
Det bibliska uttrycket menighet
179
anknyter inte bara till det religisa temat i
Hgmssa (1934), utan pminner ven om hur kristendomen har hmtat fre-
stllningar frn en ldre idtradition bde vad gller Madonnadyrkan och
Augustinus uppfattning om en diskrepans mellan civitas terrena {den vrldsliga
staten} och civitas dei {Gudsstaten}.
Metaforen dr verkligheten dljer sig bakom en slja hrstammar i vster-
lndskt tnkande frn fornegyptisk tillbedjan av gudinnan Isis, som Plutarchos
(46120 e Kr) berttar om i boken Moralia {Seder och bruk}. Nordisk familjebok
(1884 sp 877 f) beskriver den religisa kultplatsen p fljande stt:
P File [Phile] fanns Isis-kult med prktiga tempel. I Sais hade hon
sitt strsta tempel med den bermda kolossalstoden, helt och hllet
fverhljd af en vidt utbredd slja af sten och med inskriften: jag r
det, som var, som r och som skall vara; ingen ddlig har lyft min
slja.
Inte sllan skildrar Edfelt hur mnniskan i ett srskilt gonblick av klarhet
177
Jfr Stagnelius, SS 2 s 56: Resa Amanda! jag skall.
178
Jfr Demaskering (HM s 51).
179
Detta uttryck r frekommer i bde GT och NT. Se t ex 4 Mos 20:2; Luk 1:10, Apg 6:5.
92
uppenbarar den dolda sanningen. I Demaskering (HM s 51), vars titel
alluderar p Jungs teori om Persona, som innebr att varje individ dljer sig
bakom en mask av socialt rollspel, frekommer Isis-sljan, som faller i dds-
gonblicket:
Den skall komma, denna stund,
denna isande minut,
d du i ditt vsens grund
genomskdar allt till slut.
I slutstrofen heter det: Pltsligt, grymt och ofattbart/ snderrivs kulissers
stt. En liknande metaforik terkommer i Nocturne (ID s 33), dr mannen
gmmer sig i sin rustning, medan kvinnan genom frmgan att fda har en
frnderlig gestalt: Jag vill veta, vad du r och blir []. Formuleringen allu-
derar p den antika stenstodens inskription: jag r det, som var, som r och
som skall vara. I Oknda dag (SR s 104) blir sljan som tcker huvudet en
metafor fr natten, samtidigt som skalden anspelar p den frklarade livsgtan:
Lt doket falla, mjukt och sakta,
det dok som brst och skte hljt!
Det var vrt liv att stumt betrakta
det mrker som dig verskljt [].
I Rkenskap (SR s 101), dr mnniskan mitt i allt tvivel r ensam och fr-
svarsls, tar diktjaget avsked frn sinnenas bedrglighet: Var det fr sjlen
mer/ n bara skdespel,/ att dagen segnat ner? Isis-sljan terkommer i
Mannen frgar 2 (EK s 26), som skildrar krlekens frhllande till dden:
De stunder sljan slets i stycken
av ngon vldig hand och jag
sg vidder skimra klart som smycken
allt skulle d med pulsens slag?
Hos Stagnelius heter det i dikten Liljor i Saron (SS 1 s 251):
Blott trogen, bergfast vilja
Fr rifva tidens flor,
Och sanningarnes lilja
P branta alper gror.
Likaledes skildrar Charles Baudelaire (182167) i sonetten La Rve dun
curieux {En nyken persons drm} (uppl 1942 s 158) hur sanningen uppen-
93
barar sig i ddsgonblicket. Dikten slutar:
Jtais comme lenfant avide du spectacle,
Hassant le rideau comme on hait un obstacle...
Enn la vrit froide se rvla:
Jtais mort sans surprise, et la terrible aurore
Menveloppait. Eh quoi! nest-ce donc que cela?
La toile tait leve et jattendais encore.
{Som ett barn var jag lysten efter skdespelet
och hatade ridn som man hatar ett hinder
Slutligen avsljade sig den kalla sanningen:
Jag hade dtt utan att vara verraskad, och den hemska gryningen
svepte ver mig. Vad! Var det inte mer n detta?
Ridn hade gtt upp och jag vntade fortfarande.}
Edfelts Decembergata (HM s 27) skildrar p liknande stt bristen p mening i
tillvaron:
Komparser i fars eller tragedi:
en rad i Guds fljetong
blir summan av allt vrt ramaskri
och facit av buller och bng.
Vem rddar ur hetsens och malstrmmens ring
den sjl, som vi undernrt?
Vem vet, om det inte r ngonting
beaktansvrt.
Samma typ av undran terkommer i Skuggor i augusti (BE s 94), dr jaget
funderar ver tillvaron:
r detta allt? S frgar jag mig sakta
en kvll, nr skuggor falla ngsligt lnga
och spetsiga som liar ver trtta
rabatter, ver ljumma trdgrdsgngar,
dr gult grus knastrat under barnsandaler,
leksakstg, cyklar, grova arbetskngor.
Fr Arthur Schopenhauer (17881860) dljer sig fenomenvrlden bakom
Mayas slja, ett begrepp som han hmtade frn hinduismen. Den tyske
losofen har haft betydelse fr Nietzsche, Freud och Bertil Malmberg. Liksom
Edfelt i Demaskering (HM s 51) beskriver hur du i ditt vsens grund/
genomskdar allt till slut och i I denna natt (ID s 5) skildrar hur jordskred
94
dna, vrldar rasa, terger Malmberg liknande metaforer fr illusion i dikten
Vinterpark V (1932 s 54), dr det heter: Jag str vid slutet av en gyllne eras/
frmrkelse, dr sken och sljor rmna.
Besjlning
Edfelts stt att apostrofera och levandegra abstrakta begrepp frstrker
intrycket att universum r besjlat. ven om personieringar av svl dygder
som laster frekom redan under antiken och medeltiden,
180
anknyter skaldens
betoning av vnda, nd och ffnga nrmast till Baudelaires formsprk.
181
Edfelt
reducerar stundom diktens mnniskor till en enda egenskap, ssom ngest,
Frid och Galant i Decembergata (HM s 27):
182

Dr mter jag ngest. Dr mter jag Frid.
Dr fjdrar sig Intressant.
Dr mter jag Skerhet, dr P Glid
och dr Galant.
Frmnskligandet av egenskaper utgr ett viktigt stilmedel hos William
Shakespeare, som har haft betydelse fr Birger Sjbergs expressionistiska bild-
sprk, dr personikationerna yttar frn ett traditionellt allegoriskt plan till ett
metaforiskt. Apostroferingen av en hgre tillvaro i Purgatorium V (ID s 19)
har frmodligen sin direkta frebild hos Sjberg men anknyter ven till Kierke-
gaards uppfattning om mnniskans existentiella frihet i Enten Eller (SV 2
s 145). I expressionistens dikt Frklingande ton (1926 s 21) berttar en kaf-
melodi om sitt levnadslopp: Frn vnners mhet gr jag till det bl / till
ingenting Men, goda Ingenting,/ jag var frstdd min korta tid nd! Hos
Edfelt blir detta en allusion, som bestr av ett verbalt, ett syntaktiskt, ett
ortografiskt (utropstecknet) och ett omkastat tematiskt alludem, dr skalden
projicerar Kierkegaards uppfattning p frestllningen om en allsmktig
180
Se Homeros, Iliaden IV:440 (1912), s 64; Vergilius, Aeneiden VI:273 ff, 1986, s 9 f;
Tigerstedt, Dante, 1967, s 101.
181
I Det ondas blommor (AU s 65), dr rubriken r en allusion, apostroferar Edfelt
Baudelaire med namns nmnande. Denne personierar Beaut {Sknhet}, lHorreur
{Skrcken}, lEspoir {Hoppet}, lAngoisse {ngesten}. Idem, Les Fleurs du Mal, uppl
1942, s 24 f, 82. Jfr ibid s 40, 83. Jfr Vergilius, Aeneiden VI:273284 (1986), s 9 f: Luctus {Sorg},
Senectus {lderdom}, Metus {Fruktan}, Fames {Hunger, Svlt}, Egestas {Nd},
Letum {Dd}, Labos {Mda}, Leti Sopor {Ddssmn}, Gaudia {Gldje}, Bellum
{Tvist}, Discordia {Split}, Somnia {Drm} m .
182
Se ven Orosfgel (HM s 45): Slump, Skrck; Purgatorium III (ID s 15): Tron,
Hoppet.
95
skapare i anslutning till den liturgiska doxologin, det vill sga lovprisningen, i
Herrens bn, som brjar !3("# ',- {Vr fader}. I Purgatorium V (ID s 19)
lyder intertexten:
183
Din var makten, hrligheten, ran,/ stora vrdnadsvrda
Ingenting!
184

Likt Sjberg i dikten I Ditt allvars famn (1926 s 22) levandegr Edfelt
Ensamheten i Gavott (AU s 54). Skillnaden mellan de bda skalderna r dock
uppenbar; dr den ldre syftar p det allmngiltiga han har tagit del av, avser
Edfelt det individuella livsdet utan referenser till den egna personligheten.
Med rubriken Gavott anspelar Edfelt p en under 1600-talet frekommande
dans men sannolikt ocks p Samuel Columbus (164279) dikt Lustwin Dans-
sar en Gavott md de 5. Sinnerne (uppl 1994 s 109), dr fem strofer vardera
besjunger syn, hrsel, smak, lukt och knsel i nmnd ordning. Dikten, som
ingr i Stiernhielms och Columbus dramatiserade Spel om Herculis Wge-
wal,
185
brjar:
INgen m mig thd frneeka, at jag wackert lska m:
Wackra Roser, wackra Lilljor, leeker gat grna p.
Wackra Seeder gr jag Heeder,
wackra Laater, wackra dater:
Wacker Fogel, wacker Fjder,
wacker Flicka, wackra Klder.
Barockskaldens personierade sjlsfrmgenheter har Edfelt ersatt med fem
karaktrsegenskaper. Genom att allegoriskt kontrastera en handfull levnads-
den mot varandra belyser den yngre skalden det ojmlika i mnniskans
situation,
nr stjrnorna Frfran
och Ensamhet och Brott
med Vllusten och ran
ta upp en spkgavott.
Kom, Ariel, frn riken,
som fr vr blick frsvann,
183
Jfr bnen Fader vr (Matt 6:9 ff, Luk 11:2 ff), som prsten i liturgiska sammanhang
avslutar med en s kallad doxologi: Ty riket r ditt och makten och hrligheten i evighet.
Amen. Se Nordisk familjebok, band 3, Stockholm 1880, sp 1417, sub verbum Doxologi. Jfr
Katolska Kyrkans katekes, Vejbystrand 1996, s 710.
184
Ytterligare tnkbara allusioner eller reminiscenser p Sjberg i Purgatorium V r
Ingen krans t oss p segerdagen och kopparbrst. Jfr formuleringarna kopparhand och
kopparmun i expressionistens dikt Statyernas samkvm (1926 s 18).
185
Georg Stiernhielm och Samuel Columbus, Spel om Herculis Wgewal, Utgivet av Agne
Beijer och Elias Wessn, Stockholm 1955, s 14, 39 ff.
96
och st fr dansmusiken
och avls Caliban.
Diktjagets kallan av luftanden Ariel i anslutning till namnet Caliban
alluderar p Shakespeares The Tempest, dr Prosperos besvrjelse lyder (I:2
v 188): Approach my Ariel; come! I C[arl] A[ugust] Hagbergs (181064)
svenska tolkning (1851 s 299) heter det: Kom, Ariel, kom! Denna formel r
frekvent frekommande i sista akten och lyder slutligen (V:1, 251 ff): Come
hither, spirit:/ Set Caliban and his companions free;/ Untie the spell. Hos Hag-
berg (s 381) fr repliken en delvis annan ordalydelse, samtidigt som verstta-
ren fljer versmttet: Kom, Ariel! Befria Caliban/ Och hans kamrater; uppls
trolleriet. I Edfelts Gavott blir det intertextuella gensvaret p liknande jam-
bisk meter, dock ej blankvers: Kom, Ariel [] och avls Caliban. Sist-
nmnda gestalt r hos Shakespeare en korsning mellan hxan Sycorax och en
ond ande och symboliserar den vilda, otmjda naturen, som blivit Prosperos
slav. Caliban r ett anagram fr spanskans canibal, det vill sga kannibal.
186

Namnet kan ocks syfta p svart i engelsk romani: kaliban. Delvis i paritet hr-
med lter Edfelt diktens Caliban bli en metafor fr jazzen med dess afro-
amerikanska ursprung, medan Ariel representerar den klassiska musiken;
dikten heter ju Gavott, som var en populr fransk salongsdans under 1600-
och 1700-talen. Samtidigt kommer Edfelts polarisering mellan dramats luftande
och jordiska best att likna Nietzsches motsatspar apollonisk/dionysisk.
Namnet Ariel anknyter ven till Goethes Faust: Zweiter Theil {Faust del 2}
(1832; uppl 1888 s 36 f), dr samma sagovsen med sin sng gjuter nytt mod i
Faust, innan denne s smningom hamnar infr de personierade egenskap-
erna Furcht {Fruktan}, Hoffnung {Hopp} och Klugheit {Klokhet},
187
av
vilka Klokheten beskriver de bda vriga p fljande stt: Zwei der grten
Menschenfeinde,/ Furcht und Hoffnung,/ Halt ich ab von der Gemeinde {Tv
av mnsklighetens strsta ender, Fruktan och Hopp, hller jag borta frn
menigheten} (v 5441 ff, s 37 f). Edfelt talar i Orosfgel (HM s 45) p liknande
186
Jfr William Shakespeare, The Tempest, Edited by Stephen Orgel, Oxford 1987, s 25:
Calibans name seems to be related to Carib, a erece nation of the West Indies, who are
recorded to have been anthropophagi (OED), from which cannibal derives; and Caliban
may be intended as an anagram of cannibal.
187
I slutet av Goethes drama mter Faust vier graue Weiber: der Mangel {Bristen},
die Schuld {Skulden}, die Sorge {Bekymret} och die Noth {Nden}. Se idem, Faust:
Zweiter Theil, 1888, v 11384 f (s 306). Jfr Vergilius, Aeneiden VI:273 ff (1986), s 9 f: Luctus
{Sorg}, Senectus {lderdom}, Metus {Fruktan}, Fames {Hunger, Svlt}, Egestas
{Nd}, Discordia {Split} m .
97
stt om en vrld, dr Slump och Skrck ha makten.
188
I Purgatorium III
(ID s 15) frekommer formuleringen vra/ grna ledamter: Tron och Hop-
pet,
189
som alluderar p Paulus frsta brev till korintierna (Kor 13:13: tron,
hoppet och krleken),
190
och i Purgatorium V (ID s 19) lyder en rad: Vr
kompass och stjrna var Frfran.
Ekmans antagande (1967 s 63) att Pr Lagerkvist tidigt har upphrt som
frebild fr den unge diktaren
191
hindrar inte att Edfelt i sin mogna lyrik inter-
textuellt anknyter till expressionisten, exempelvis i invokationerna av abstrakta
begrepp. Direkta efterbildningar r igenknnbara i synestesier ssom blonda
livet (VL s 18), blond vila (SR s 88) och Blond gldje (EK s 26), som man
kan jmfra med uttrycket blonda evigheter i Lagerkvists dikt Trd ut, du
frie man, ur livets fngsel (1921 s 43). Synestesier r ngot man annars brukar
frknippa med symbolismen. ven Edfelts preferens fr synekdoke, dr blod-
omloppet, en hand, ett ga eller ngon annan kroppsdel anger mnniskans
nrvaro i dikten,
192
skulle kunna vara ett vertaget stildrag frn samme fr-
fattare. Sten Malmstrm (1968 s 164) har beskrivit hur Lagerkvist anvnder en
pars pro toto-teknik, det vill sga en form av synekdoke, fr att uttrycka
sinnesstmningar i samlingen ngest. Detta reducerande stildrag gr sig ven
gllande i Edfelts gestaltning av verkligheten i form av eld, jord, luft och vatten
i olika konstellationer samt i valet av meter, som ofta bestr enbart av troker
eller jamber. Gallret symboliserar p liknande stt mnniskans fngenskap i
materien, medan rstider eller dygnsperioder fretrder tillvaron i stort.
Liksom Erik Axel Karlfeldt
193
arkaiserar Edfelt det moderna samhllet
genom lderdomliga ord, konventionella symboler och en frindustriell milj,
188
Lagerroth associerar detta slags bildsprk hos Edfelt till Vergilius Aeneiden med
dess personiering av existentiella tillstnd i ddsvrlden. Lagerroth, Johannes Edfelt,
1993, s 129 f. Jfr Homeros, Iliaden IV:440, Stockholm 1912, s 64: bfvan och skrck voro med
och den hejdlst rasande tvedrkt.
189
I Purgatorium VII (ID s 23) har raden Ljus frhoppning vrktes verbord en verbal
motsvarighet hos Shakespeare i The Tempest (V:1, 21819): blasphemy,/ That swearst
grace oerboard.
190
Jfr Grn lyser ter kullen (AU s 12): tro, hopp och krlek.
191
ven Lagerroth framhller Pr Lagerkvists betydelse fr Edfelts ungdomsdiktning.
Idem, Johannes Edfelt, 1993, s 58 f.
192
Se t ex nskestund (HM s 38: blod), Nocturne (ID s 33: blod), Huvudskalle-
plats (ID s 45: blod); Purgatorium II (ID s 15: hand), Rubicon (ID s 27: hand);
Decembergata (HM s 27: gon), Purgatorium IV (ID s 17: gon), Nocturne (ID s 33:
pupill), Largo (ID s 37: gas), Bundsfrvanter (ID s 79: Foten, gats/ hinna),
Mnniska (SR s 93: irisring, gonfrans); Purgatorium IV (ID s 17: Hand, hr,
strupe).
193
Hallberg, Diktens bildsprk, 1982, s 385 ff.
98
men till skillnad frn nittiotalisten kan den yngre skalden kontra med ett var-
dagligt uttryck eller en ironisk vndning. Frutom Wallins panteistiska meta-
forik i psalm 481 (1819) (Jag ser hans spr, hvarhelst en kraft sig rjer) fre-
visar Den obekante (ID s 89) likheter med Karlfeldts Mnhymn vid Lam-
bertsmssan (1898 s 59), dr man kan jmfra formuleringen Din makt r i
kvinnornas skte,/ din makt i det svallande haf [] du hstkung, med krna
och frukt med fljande rader hos Edfelt:
Han r i kraft av zodiaken
och krnan i en hstlig frukt.
Men aldrig skall han trda naken
infr din syn. Han fordrar tukt.
Han nns i drmmen och i drogen.
Han krver avstnd, moln och mur.
I algerna och febervgen,
i djuren rjes hans natur.
Han r det spdaste i vren,
i kvinnodrmmen om en son
och slungar nd meteoren
och hrskar ver en tyfon.
Dikten rymmer samtidigt referenser bde till Stagnelius astrologiskt-alkemist-
iskt inspirerade dikt Se blomman! P smaragdegrunden (SS 2 s 143) och till
Freuds teorier om driftstyrning (i djuren rjes hans natur) och ett kastra-
tionskomplex
194
(kvinnodrmmen om en son). Temat tycks vara Jungs upp-
fattning att vi aldrig kan studera arketyperna sjlva, utan endast symboler som
hrstammar frn dessa.
195
Den inledande formuleringen aldrig skall han trda
naken/ infr din syn alluderar sannolikt p den sterrikisk-judiske religions-
losofen Martin Bubers Ich und Du {Jag och du} (1923; uppl 1962 s 113), dr det
heter: Wer alles Verursachtsein vergit und sich aus der Tiefe entscheidet, wer
Gut und Gewand von sich tut und blo vor das Angesicht tritt: dem Freien
schaut, als das Gegenbild seiner Freiheit, das Schicksal entgegen. {Den som
glmmer alltings upphov och beslutar sig ur djupet, den som gr gott och
kldnad t sig och naken trder framfr anletet: skdar det fria, ssom motbil-
194
Se Sigmund Freud, Neue Folge der Vorlesungen zur Einfhrung in die Psychoanalyse
{Nya introduktionsfrelsningar i psykoanalys}, Wien 1933, s 178.
195
Jfr Jung, Approaching the unconscious, 1964, s 67: The term archetype is often mis-
understood as meaning certain denite mythological images or motifs. But these are nothing
more than conscious representations; it would be absurd to assume that such representations
could be inherited.
99
den till sin frihet, tvrtemot det.} Hr r det sledes mnniskan som avkldd
skall trda infr Anletet och inte, ssom hos Edfelt, Den obekante som enbart
lter sig skdas indirekt. Skalden har i detta sammanhang mjligen erinrat sig
inskriptionen frn det fornegyptiska Isis-templet, dr en formulering lydde:
ingen ddlig har lyft min slja.
196
Bde Bubers och Edfelts ordval r bibliskt
frgade, ngot som framgr vid en jmfrelse med Psaltaren (Ps 42:3), dr
tempelsngaren undrar: Nr skall jag f trda fram infr Guds ansikte?
197

Osynligt land
Fr romantikerna var bildsprket en del av diktens hemlighetsfulla vsen,
ngonting mer n enbart utsmyckning.
198
Deras frestllning om sjlslivet
ssom delvis dunkelt och omedvetet pverkade Sigmund Freuds (18561939)
teori om das Es {detet}, som arbetar med symboluttryck i stllet fr med ord.
199

En liknande uppfattning om bildsprkets expressivitet gller fr modernism-
en
200
och omfattar i hgsta grad Edfelt, som i essn Marginalia (1943 s 33)
beskriver sin estetik slunda:
Dikten har mer n ett suggestionsmedel, men d det r frga om
poetisk metod, str fr mig bildsprket i frgrunden. I diktningens
natur ligger att den mste verka genom omskrivning, genom
indirekta medel; och denna omskrivning stadkommes genom
bilden, symbolen.
Gunnar Heln (1946 s 287) har i sin avhandling om Birger Sjberg visat hur
kombinationen av vardagsformulering och romantisk ondlighetsknsla i
samlingen Kriser och kransar (1922) pverkat den svenska 1900-talslyriken. ven
Edfelt frenar dessa till synes olikartade element i sin lyrik.
En annan frebild fr skaldens uppfattning om det omedvetna torde vara
Fjodor Dostojevskijs (182181) skildring av hur irrationella krafter pverkar
vrt agerande. Frrevolutionra stmningar frn Sankt Petersburg, dr Dosto-
jevskij hrde hemma, frekommer i Edfelts Brdraskap (ID s 64):
201

196
Nordisk familjebok, Stockholm 1884, sp 877 f, sub verbum Isis.
197
Profeten i Jes 1:12 identierar sig med Herren i en likalydande vndning: Nr I
kommen fr att trda fram infr mitt ansikte.
198
Jfr Hallberg, Diktens bildsprk, 1982, s 41.
199
Jfr Ruin, Poesiens mystik, 1960, s 379: Det undermedvetnas sprk r alltid ett bild-
sprk.
200
Jfr Algulin, Tradition och modernism, 1969, s 18 f.
201
Se Apg 2:2. Jfr Jung, Sjlen och dess problem i den moderna mnniskans liv, 1936, s 105.
100
Kupol r villataket,
vars sparrar stormen rister.
Vi samlas i gemaket,
en Oknds decembrister.
Fr det vi fretaga
martyrens de stundar.
S lt nagajkor jaga
vrt brdraskap som hundar!
Den skildrade stormen
202
terkommer i olika sammanhang i samlingen I denna
natt (1936) och gr att man, frutom den frsta pingstdagen,
203
associerar till det
bistra tidsklimatet, dr nazisten Ernst Rhms paramilitra styrka Sturmabteilung
och Hitlers utrensningsaktion mot densamma den 30 juni 1934 utgjorde ton-
givande inslag. Edfelt vljer dock att arkaisera skeendet. ! {decem-
brister} var i Tsar-Ryssland namnet p en hemlig sammansvrjning bland of-
cerare och mbetsmn, som genom ett uppror den 14 december 1825 frskte
tvinga fram en fri frfattning. Tsaren slog brutalt ned revolten och dmde fem
mn till dden. Knutpiskan, (nagajka) p ryska, blir hos Edfelt en sym-
bol fr verheten analogt med det latinska fasces {spknippen}, av vilket ordet
fascist r bildat.
I Purgatorium IV (ID s 17) mter vi Sonja, gammal schasad skka
204
ur
Dostojevskijs roman ! {Brott och straff} (1866), som
utspelar sig i Sankt Petersburg. Den prostituerade men sjlvuppoffrande unga
kvinnan, som Edfelt i skriften Dostojevski: En kommentar till hans diktning (1936
s 33) kallar fr Raskolnikovs skyddsngel, kan man jmfra med Dantes
Beatrice. Redan Dostojevskij betonar Sonjas tidlsa karaktr, nr han i en
monolog lter romanens huvudperson, Rodion Raskolnikov, apostrofera
henne p fljande stt (uppl 1884 s 43 f): e, e !e,
e, ! ! {Sonja, lilla Sonja Marmeladova, eviga lilla
Sonja, s lnge vrlden bestr kommer sdana som du att nnas!}. I romanen
beskriver Dostojevskij lidandet ssom ett kollektivt mysterium men betonar
samtidigt den enskildes ansvar och mjligheter till frlsning. Enligt Edfelt (1936
s 3 f, 16, 25) framstller naturalisten lytta och plgade i martyriets trnekrona
202
Se I denna natt (ID s 5: stormen kar ovavvnt), Purgatorium V (ID s 19:
Vrldsvind, som med stlets strupe sjunger), Besvrjelse (ID s 47: Storma, hav och
vind), Brdraskap (ID s 64: vars sparrar stormen rister), Den obekante (ID s 89:
hrskar ver en tyfon).
203
Jfr Johannes Edfelt, Dostojevski: En kommentar till hans diktning, Stockholm 1936, s 17.
204
101
fr att demonstrera hur man vinner frlsning genom lidande. Lagerroth (1993
s 76, 122, 324) har pekat p medknslan, det individuella ansvaret samt den plo-
tinska enhetsmystiken, dr alla sjlar r en och samma ssom hos Edfelt
vertagna teman frn Dostojevskijs romaner.
Fngenskapens dilemma
Enligt Erik Mesterton (1932 s 46) framstller T S Eliot sinnlig krlek ssom den
enda verkliga gemenskapen i The Waste Land (1922), dr eljest var och en av
oss r inmurad i sin personlighets fngelse, men ven nr mnniskan inte
helt utestnges frn en erotisk upplevelse som fr betydelse i hennes liv, blir
erfarenheten till sist negativ. Hos Edfelt anknyter fngenskapens tema
205
ven
till en ldre tradition. Under romantiken tog man fasta p Plotinos (204270
e Kr) lra om sjlens bundenhet vid materien, men denne har ocks haft
betydelse fr Erik Johan Stagnelius (17931823), Fjodor Dostojevskij (182188)
och Hjalmar Bergman (18831931).
206
Enligt Lagerroth (1993 s 79) kom Edfelt i
kontakt med den senantike losofen via Albert Nilssons bok Svensk romantik:
Den platonska strmningen (1916).
Gallret
Ett slags synekdoke, som frekommer hos Edfelt, r fngelsegallret. Denna
symbol fr frmlingskap och ensamhet men ocks fr kroppslig existens tycks
skalden nrmast ha vertagit frn Gustaf Frdings dikt En ghasel (1891
s 67).
207
Bildprket torde ursprungligen hrrra frn Platons beskrivning av sjl-
ens bundenhet vid kroppen i dialogen 43$/,- {Faidon} (82e; vers 2000 s 253).
Temat terkommer, ssom Lagerroth (1993 s 35 f) har visat, ven hos Erik
205
I en sjlvbiogrask skiss frn 1958 omnmner Edfelt fngenskapens tema i 1930-tals-
litteraturen. Idem, rens spegel, Stockholm 1963, s 90.
206
207
Symboliken gr tillbaka p Platons 43$/,- {Faidon}: De vishetslskande veta, att
nr losoen frst tager emot deras sjl, s r denna helt och hllet bunden vid kroppen och
fastklibbad vid den, och den r tvungen att se tingen som genom ett fngelsegaller, ej fritt och
sjlvstndigt, och den vltrar sig i all slags okunnighet; och den ser, att det hemskaste med
detta fngelse r, att det r freml fr mnniskornas begr, s att i frmsta rummet fngen
hjlper till att fngsla sig sjlv. Idem, Faidon, Skrifter I, Lund 1984, 82d f, s 101.
102
Johan Stagnelius, Per Daniel Amadeus Atterbom (17901855) och Johan Olof
Wallin (17791839), vilka Edfelt likas tidigt ftt ett frhllande till. Stagnelius
sg nu inte vrlden bara som ett fngelse, utan ocks som ett quidande
drhus, ssom det heter i dikten Lngtan efter det himmelska (SS 1 s 29). P
liknande stt talar Studenten i August Strindbergs kammarspel Spksonaten
(SS 45 s 209) om drhuset, tukthuset, brhuset jorden, medan Karlfeldts alter
ego i dikten Poeten till sngmn (1918 s 135) menar att: Ett drhus och ett
brhus/ r mnskornas krigande vrld. Samma typ av metaforik
208
frekom-
mer hos Edfelt i Purgatorium III (ID s 15), som handlar om jagets frlorade
Gudstro:
209
Halvt bedvad av en vrlds kravaller,
sjuk av falska frlsares traktater,
hlsar jag frn detta drhusgaller
alla trtta, alla reskamrater.
Redan Fngen (Gryningsrster, 1923 s 11) rjer vissa verbala, tematiska
och bildsprkliga likheter med Goethes Faust och Frdings En ghasel, sam-
tidigt som rubriken frekommer ven hos Stagnelius (SS 1 s 66, SS 2 s 277).
Liksom i ngesten (s 23) frn samma r avrundar Edfelt med en personlig
kommentar till hypotexten. I en scen som Johann Wolfgang von Goethe kallar
Nacht {Natt} (1, v 398 ff, 409; uppl 1958 s 26) fregriper han motivet med
studiekammaren ssom en fngelsecell: Weh! steck ich in dem Kerker noch?/
Veruchtes, dumpfes Mauerloch! [] Das ist deine Welt! das heit eine Welt!
{Ve! Sitter jag nnu i fngelset?/ Frbannade, unkna cell! [] Det r din vrld!
Det kallas en vrld!} Faust anvnder hr du-tilltalet om sig sjlv. Efter frsta
strofen i Edfelts Fngen kommer en ensam rad, som verbalt och gramma-
tiskt verensstmmer med anfrda replik ur Faust: Det r min hela vrld.
Gryningsrster, dr citatet ingr, brjar med dikten Tillgnan (s 7). P lik-
nande stt inleder Goethe sitt drama med ett avsnitt som han kallar Zueig-
nung. I de bda anfrda, eljest olikartade textavsnitten r studiecellen ett
kosmos i miniatyr; senare hos Edfelt blir tillvaron i stort ett fngelse.
208
Hos Baudelaire heter det Cette vie est un hpital {Detta liv r ett sjukhus} i prosa-
lyriksamlingen Le Spleen de Paris {Svrmodet i Paris}, som Edfelt brjade verstta p 1920-
talet. Se Lagerroth, Johannes Edfelt, 1993, s 131.
209
Anfrda strof ur Edfelts Purgatorium III anknyter ven till hans ungdomsdikt En
sjukhussng III (Gryningsrster, 1923 s 66): S vill jag hlsa alla Er, som blda,/ Ni brder,
enade av kval och sr./ Er mnsklighet, som intet mktar dda,/ den lever kvar, d dden
mer ej slr.
103
Nst sista strofen av Fngen verensstmmer verbalt och bildsprkligt
med Frdings En ghasel, ven om jagets instllning till sitt de r en annan
n hos frebilden. Hos den unge Edfelt blir detta:
Men jag r njd, och jag har lrt,
att detta nu r mera vrt
n frut skog och dalar
och glittret p en sollyst fjrd
och festligt ljusa salar.
Frding skriver: fver viken hvilket prktigt sken, [] se hur det skimrar []!
[] mnniskor [] draga ut till fest i berg och dal; vidare omnmner nittio-
talisten ett skogsparti. Ett negativt tematiskt alludem som refererar till nmnda
dikt (Frgfves skall jag bja, skall jag rista/ det gamla obevekligt hrda
gallret) utgr hos Edfelt raderna: Jag smeker nu mitt galler,/ dr solens
strle faller. Hur kan jaget vrdera sjlens fngenskap hgre n frihet, om
man inte tolkar dikten ssom en metafor fr den lxlsande ynglingens mda?
Slutstrofen i Fngen nmner p nytt ordet galler frn inledningsraderna.
Edfelt upprepar sedermera detta substantiv i den mogna lyriken p ett stt som
utvidgar Frdings kontextuella manr till vad man med ett ord frn persiskan
skulle kunna kalla en intertextuell ghazl. Gallersymbolen terkommer ssom
ett negativt alludem i Avsked (ID s 52)
210
med dess albastmning:
S se mig d en sista
minut i den provins,
dr alla skrankor brista,
dr mnskoskrankor brista
och galler inte nns!
Genom att Edfelt tv rader i fljd upprepar det andra av strofernas kvinnliga
rimord frevisar Avsked, i likhet med Frdings En ghasel, drag av persiskt
versmtt, men till skillnad frn frlagan r det inte gallret som Edfelt p detta
stt framhver, utan den sjlsliga befrielsen. Nmnda verbala och tematiska
variation i fjrde versraden bidrar ven till att ge dikten en drjande karaktr,
som avser att uttrycka jagets vilja att hejda stunden i samband med rubrice-
ringens ptvingade Avsked.
I Nocturne (ID s 33) har skalden smitt om gallret till rustning, men inne-
brden r densamma. Man erinrar sig Mestertons ord (1932 s 46) om den egna
210
Se ven Osynligt land (SR s 85).
104
personligheten ssom ett fngelse i Eliots The Waste Land (1922). Nocturne
slutar p fljande stt:
Detta r vr mnskliga mission.
Jag vill veta, vad du r och blir
innan dagen i kommandoton
fller nattens ppnade visir.
Bakom strofen klingar en av Johann Crgers (15981662) tyska psalmer, som i
svensk versttning lyder (1819 nr 6:1):
211
Du r och blir i evighet,/ Hgt
fver menskotanka. Samtidigt alluderar Edfelt ordagrant (Jag vill veta,
innan dagen), syntaktiskt (topikaliseringen), semantiskt (vad du r) och
tematiskt (albastmningen) p Bertil Malmbergs (18891958) dikt Frvand-
ling (1927 s 52), dr ett avsnitt lyder:
212

Jag vill veta ditt namn.
Jag vill ga din sjl.
Jag vill knna, innan det grnar till dag,
ditt frmmande, sllsamma hjrtas slag.
Mrk hur den ldre skalden, i likhet med Edfelt, skildrar dygnets ljusa timmar
ssom blekare och mer upplsta i konturerna n natten. En annan hypotext
som Nocturne anknyter till r William Shakespeares Romeo and Juliet (III:5
v 1 f), dr den kvinnliga huvudpersonen sger till sin manlige lskare:
Wilt thou be gone? It is not yet near day.
It was the nightingale and not the lark
That piercd the fearful hollow of thine ear.
Hos Edfelt r det tvrtom det manliga jaget, som yttrar: Lev mig denna som-
marnatt, som yr/ vid berring av en lrkas drill. Dikten tillkom d skalden
befann sig i den sommarljusa och fgelrika nlndska vildmarken. Nocturne
br i manuskriptet dedikationen Till T. Kuokkala 26/7,
213
som syftar p lska-
rinnan Tuuli Reijonen och konstnrskolonin i Karelen.
I Fngenskap (SR s 40) undrar diktjaget: Ser ingen vra tukthusklder,/
hr ingen rasslet vid vr fot []? Bildsprk och ordval pminner om
Stagnelius sonett Grymt verklighetens hrda band mig trycka (SS 1 s 386),
211
Jfr ven psalm 20:2 (1819): dig, som evig r, Som evigt var och blifver.
212
Jfr ven Edfelts Frklaringsberg (HM s 75): ditt underliga hjrtas slag.
213
105
dr en formulering lyder: i mitt spr den tunga kedjan skramlar.
214
P lik-
nande stt omtalar Elden och klyftan (EK s 13) den drm som [] gr kaos
till en modersbarm och den pnyttfdelse i eld,/ som smlter grova kedjor
ner! Man kan jmfra metaforiken med Stagnelius dikt Vn! i frdelsens
stund (SS 2 s 54), dr det heter: Natten r dagens mor, Chaos r granne med
Gud. I Edfelts Sng vid en brant (SR s 43) framtrder, fastn med andra fr-
tecken, den svenske romantikerns av Platon inspirerade uppfattning om san-
ningens och sknhetens enhet:
215
Nr kommer till vrt hkte
befrielsen en dag
och lser hos vrt slkte
frvridenhetens drag?
I Osynligt land (SR s 85) uppdagar Edfelt med nyplatonsk belysning, det vill
sga med anspelning p Plotinos, frigrelsen frn allt frfng ssom en emana-
tion av det godas id:
Stundom en avglans faller
ocks till oss s blond,
att den kan utplna galler,
strckbnk och ddstillstnd!
Genom ordet blond frenar Edfelt Platons idvrld med det timliga, som i
dikten utgr vninnans hrsvall.
Rotlsheten
Lagercrantz (BLM 1938 s 616) noterar hur Edfelt med frkrlek alluderar p
reselivet, p zigenarlivet, p judarnas eviga vandringar, p sjlarnas frmlings-
legion. Utmrkande r ven motstndsviljan med resonans frn klasskamp,
ngot som skalden i Frmlingslegion (HM s 57) formulerar slunda: I djupa
ntter ha vi excercerat./ Orion knner vrt frimureri. Lgion trangre {Franska
frmlingslegionen} hade sedan 1830 varit en militr enhet fr frivilliga, medan
frimureriet uppstod under medeltiden ssom en sammanslutning fr kring-
214
Se ven Stagnelius Dialog. ngeln och sjlen (SS 2 s 270): galler/ och bommar af
koppar.
215
Se ven Fosterland (ID s 41), Genius (J s 7: det enda fosterland, som blev oss
givet), Osynligt land (SR s 85). Jfr Allt ropar efter terlsning i Edfelts Lutad mot
nattens mur (BE s 19) med motsvarande formulering i Rom 8:22.
106
vandrande murarmstare, som inte tillhrde ngot skr. Medvetenheten om
att vi lever i ett dynamiskt universum i en frnderlig tid knyter Lagerroth
(1993 s 134) till rotlsheten i Edfelts egen tillvaro under 1930-talet.
Frikyrkliga diktare gestaltar ofta temat rotlshet, som i era snghften
frekommer under rubriken Hemlandssnger.
216
En profan variant av
motivet r Bo Bergmans dikt Drmmarena (1919 s 62), dr det heter:
De flja en stjrna, en vind, ett moln,
ett irrsken, en korseld av nycker
och trycka till bleka lppar den skln,
dr aningen tmt sina drycker.
De kpa ej jord och de bygga ej hus,
mot oknda trakter gr frden,
och gve Herren dem himlarnas ljus
och gve Satan dem vrlden,
de kunde ej stilla sin trst nd,
de mste ska och vandra och g
p vg till ngonting annat.
Bergman omnmner hr stjrnhimlen och naturen men undviker, till skillnad
frn Edfelt, specika uttryck ssom Orion (Frmlingslegion, HM s 57),
Karelen (Uppbrott, ID s 39) och decembrister (Brdraskap, ID s 64).
Den yngre skaldens tonfall pminner ofta om Bergmans melankoli och trtta
skepsis
217
i anslutning till gestaltningen av mnniskans villkor. Anspelningen p
nomadfolk i nedanstende strof ur Reseberttelse (ID s 49) pminner lika-
ledes om Drmmarena:
218

Liksom en gng dina fders
orosdrivna vandrarstam
ha vi frdats genom stders
prakt och skam.
ven verbala verensstmmelser mellan de bda skalderna frekommer.
216
Se t ex Samlingstoner, 1922, s 219253; Kom, 1931, s 9098.
217
Sjlv har Edfelt angivit urvalsvolymen Valda dikter (1919) som den avgrande impul-
sen till eget skaldande (rens spegel s 34).
218
Lagerroth har i detta sammanhang understrukit betydelsen av att Edfelt 193234 var
gift med en grekiskfdd judinna, Hlne Apria. Idem, Johannes Edfelt, 1993, s 185.
107
Slunda anvnder Edfelt den nytestamentliga allusionen stenar till brd
219
i
liknande metaforiska kontexter som Bergman i dikten desvisan (1919
s 121), dr vrlden r hrd fr gammal och gr. I Edfelts nskestund (HM
s 38) r det hela/ vr jord, som r gammal och gr.
Pilgrimsfrden
Fr Edfelt hr pilgrimsfrden samman med rotlsheten i hans egen tillvaron,
samtidigt som tematiken kontrasterar bde mot religisa texter och mot njut-
ningslystnaden i Verner von Heidenstams samling Vallfart och vandringsr
(1888). Inom frikyrklig diktning r vallfart en inte ovanlig metafor. Symboliken
gr ytterst tillbaka p hur man i fornkyrkan vallfrdade till apostlarnas och
helgonens gravar.
Edfelt uppvisar i detta sammanhang berringspunkter med Hjalmar Gull-
berg, ssom framgr vid en jmfrelse mellan samlingarna I denna natt (1936)
och Krlek i tjugonde seklet (1933). Bortsett frn vissa likartade turneringar ter-
kommer i Reseberttelse (ID s 49) fastn i omvnd ordning det ovan-
liga rimparet Afrodite/ [] vid vite frn Gullbergs Krlekens stad (1933
s 49).
220
Dessa radslut ekar som bde rim och allusion hos Edfelt. I Gullbergs dikt
Krleksroman XIII (1933 s 19)
221
med tycke av den Baudelaire
222
som han
nyligen hade tolkat
223
sammanstrlar natur och mnniska fr att ge uttryck
t en knslomssigt vervldigande upplevelse. Efter att ha vittnat om den
219
Se Limbo (AU s 69: stenar/ r brd), Skymningsfolk (VL s 100: av stenar blir
det aldrig brd), Livets liv (EK s 94: Stenar i stllet fr brd). Jfr Matt 4:3 (r du Guds
Son, s bjud, att dessa stenar bliva brd) samt Luk 4:3 (r du Guds Son, s bjud denna sten att
bliva brd). Jfr Matt 7:9: Eller vilken r den man bland eder, som rcker sin son en sten, nr
han beder honom om brd [...]? Jfr psalm 70:5 (1819): Gra stenarne till brd.
220
Se ven Dd i syrenernas tid (EK s 87): Hon dog i syrenernas tid; jfr Gullberg,
Kyssande vind (1933 s 25): en kvll i syrenernas tid/ och gullregnens mnad; T S Eliot,
Det de landet (vers 1932 s 25): syrener [] ur de dda markerna; Strindberg,
skregn, SS 37, s 236: Det var i peonernas tid/ och jasminernas.
221
Jfr von Seth, Hjalmar Gullberg och Johannes Edfelt: En studie i parallellitet, Ord och
Bild, rg 60 (1951), 1951, s 56.
222
Jfr Baudelaires dikt Parfum exotique {Exotisk parfym} (uppl 1942 s 25): Quand, les
deux yeux ferms, en un soir chaud dautomne,/ Je respire lodeur de ton sein chaleureux,/ Je
voix se drouler des rivages heureux/ Qublouissent les feux dun soleil monotone {Nr jag
med slutna gon en varm hstkvll/ andas in doften av dina heta brst,/ ser jag lyckliga
strnder breda ut sig,/ dr ett enformigt solsken blndar}.
223
I Gullbergs Andliga vningar (1932) ingr Baudelaire-tolkningarna En fantastisk
gravyr (s 22), De blinda (s 24), Balkongen (s 55), som i Les Fleurs du Mal (uppl 1942)
motsvarar Une Gravure fantastique (s 76), Les Aveugles (s 103), Le Balcon (s 38).
108
gestaltade kvinnokroppens legender
224
fortstter diktjaget:
Om blndad av din prakt jag mste blunda,
fann jag p lakan eller huvudgrd
ett ras labyrint, ett brsts rotunda
som ml fr mina hnders pilgrimsfrd.
I avsikt att teckna jagets utplnande infr det kretslopp som regnet utanfr
fnstret framhver lter Edfelt en av stroferna i Meditation (ID s 35), som in-
gr i avdelningen Legend (ID s 25 ff), parafrasera Gullbergs rader. Samtidigt
nner vi hur den edfeltska diktionens tunga troker (mrk varje rads katalex
och de korta meningarna) kontrasterar mot de lttyende jamberna i Krleks-
roman, dr strofen r hyperkatalektisk och bestr av en enda mening. ven
apostroferingen av ett abstrakt begrepp i brjan av tredje versraden r karak-
teristisk fr Edfelts bildsprk:
Regnet syr en slja t din prakt.
Blndad str jag vid din huvudgrd.
Nakenhet, jag knner varje trakt,
varje skiftning i din heta vrld.
Redan i Frklaringsberg (HM s 75) heter det med en liknande Gullberg-
inspirerad ordalydelse: Blndad r jag, och min lpp r stum./ Det var vall-
fart/ och mysterium.
225
Frutom den verbala verensstmmelsen mellan
Krleksroman XIII (Om blndad av din prakt jag mste blunda) och Bau-
delaires dikt Parfum exotique {Exotisk parfym} (uppl 1942 s 25: Quand, les
deux yeux ferms, en un soir chaud dautomne,/ Je respire lodeur de ton sein
chaleureux {Nr jag med slutna gon en varm hstkvll/ andas in doften av
dina heta brst}), nner vi en semantisk likhet i uttrycken pilgrimsfrd
vallfart hos Gullberg och Edfelt. ven hr stadkommer katalexen skillnader
i respektive tonfall och frlnger den semantiskt betingade taktvilan mellan
den sistnmndes versrader (min lpp r stum./ [paus] Det var vallfart).
Samtidigt utgr bde Edfelts och Gullbergs metaforik ett intertextuellt svar
224
Baudelaire talar i dikten Sonnet dautomne {Hstsonett} (1942 s 71) om hjrtats
noire lgende {svarta legend}.
225
Jfr Luk 1:21 f: Och folket stod och vntade p Sakarias och frundrade sig ver att
han s lnge drjde i templet; och nr han kom ut, kunde han icke tala till dem. D frstodo
de, att han hade sett ngon syn i templet. Och han tecknade t dem och frblev stum. Jfr
ven Apg 9:3, 8: Men nr han p sin frd nalkades Damaskus, hnde sig, att ett sken frn
himmelen pltsligt kringstrlade honom. [] Och Saulus reste sig upp frn jorden, men nr
han ppnade sina gon, kunde han icke mer se ngot.
109
p en formulering i Jean Racines (163999) tragedi Phdre (1677; I:3 v 273 ff) i
Karl August Hagbergs (18651944) svenska tolkning Fedra (1906 s 13):
226
Jag sg och jag blef rd och jag blef blek tillika.
Jag knde, hur min sjl fr stormens makt gaf vika.
Mitt ga blndadt blef, min tunga ord ej fann.
Jag knde, hur min kind n kyldes och n brann.
Och genast jag frstod, att det var Venus lga,
fr vr frfljda tt en aldrig undydd plga.
Med bner skte jag att blidka hennes makt
och henne tempel gaf, som strlade af prakt.
(Je le vis, je rougis, je plis sa vue;/ Un trouble sleva dans mon
me perdue;/ Mes yeux ne voyaient plus, je ne pouvais parler;/ Je
sentis tout mon corps et transir et brler./ Je reconnus Vnus et ses
feux redoutables,/ Dun sang quelle poursuit tourments invitab-
les./ Par des vux assidus je crus les dtourner:/ Je lui btis un
temple, et pris soin de lorner.)
227
Mrk hur Gullberg terger alludemen blndad och prakt i rtt ordning,
medan Edfelt spegelvnder dessa. Det bildsprk Racine lgger i kvinnans mun
gr i sin tur tillbaka p Sapfos metaforik i dikten Gudars like syns mig den
mannen vara, dr ett par strofer i Emil Zilliacus (1928 s 157) svenska tolkning
lyder:
tungans makt r bruten och under huden
lper elden genast i na ammor;
gats blick blir skymd och det susar pltsligt
fr mina ron.
Svetten rinner ned och en ristning griper
all min arma kropp. Jag blir mera frglst
blek n ngens str. Och det tycks som vore
dden mig nra.
Edfelt gestaltar slunda hur livets oro blir till sjlslig vila, ett centralt motiv i
hans lyrik.
226
Jfr ven Jean Racine, Phdre {Fedra}, Mise en scne et commentaires de Jean-Louis
Barrault, Paris 1946, I:3, v 155 ff: Mes yeux sont blouis du jour que je revoi,/ Et mes genoux
tremblants se drobent sous mois./ Helas! {vers, 1906, s 7: Jag blndas af den sol, som nu jag
terser,/ och sklvande mitt kn fr brdan vika ger./ Ack!}
227
Racine Phdre, I:3, v 273 ff.
110
Sjlens instrument
Frestllningen att musik utgr ett ideal fr artistiskt skapande r ett arv frn
romantiken. Hos Edfelt sammanfaller denna metaforik med djuppsykologiska
frestllningar om tonkonsten ssom ett stt att frmedla kontakt med det
omedvetna. I Hgmssa (1934) och I denna natt (1936) alluderar mnga dikter p
musik i olika former, inte minst gller det kompositioner av Ludwig van Beet-
hoven (17701827).
Rubrikerna Missa Solemnis (HM s 11),
228
Heiliger Dankgesang (HM s
87)
229
och Appassionata (ID s 61)
230
r ven namn p verk av den tyske ton-
sttaren. Dessa alludem harmonierar med diktsamlingarnas struktur, som i
likhet med Beethovens kompositioner frevisar en dramatisk utveckling frn
mrker till ljus (Bonniers musiklexikon, 1983 s 39). I Hemliga slagflt (1952 s 109)
ingr Eroica, vars rubrik alluderar p Beethovens s kallade hjltesymfoni,
som denne tillgnade Napoleon innan despoten hade krnt sig sjlv till kejsare
den 2 december 1804. Ytterligare dikter av Edfelt som anknyter till musik r
Nocturne (ID s 33), Largo (ID s 37) och Intermezzo III (ID s 69 ff).
Rubriken Vroffer (SR s 17) alluderar p Igor Stravinskijs (18821971) balett
Le Sacre du printemps {Vroffer} (1913).
Strngen
P samma stt som ygeln i Edfelts Sonatin (Hemliga slagflt, 1952 s 90) sym-
boliserar sjlen, utgr andra typer av strnginstrumentet en traditionell bild fr
mnniskans innersta. En sdan metafor frekommer hos Platon (427347 f Kr) i
dialogen 43$/,- {Faidon} (86a ff, 91d ff; vers 2000 s 258, 266 ff), dr Simmias
jmfr sjlen med en harmonisk stmning. Bildsprket terkommer hos
barockskalden Georg Stiernhielm (15981672), som i hexameterdikten Hercu-
les (1648) lter fru Dygd frvarna huvudpersonen om hur Harpan, d den
kommit till ren, r frstmbd; lyder inte; strngiarne snarra (v 503; uppl
1965 s 77). Enligt Axel Friberg (1945 s 241) hr bilden av sjlen ssom en
samanliudande wl-stmbd harpa hos Stiernhielm (v 503 ff) till en platonsk
228
Jfr Lagerroth, Jag r den trtte pianisten, 1969, s 124.
229
Jfr Lagerroth, 1969, s 125. Jfr idem, Johannes Edfelt, 1993, s 167.
230
Jfr Lagerroth, 1993, s 218.
111
tradition,
231
men ven andra frfattare anvnder metaforiken. Likt William
Shakespeare (15981698) i krnikespelet King Richard III (IV:4, 365: Harp on it
still shall I, till heart-strings break) skildrar Erik Johan Stagnelius (17931823) i
dikten Kyrkogrden (SS 2 s 431) hur dden snderslr []/ Det strngaspel,
som klingar i vrt hjerta, och Erik Axel Karlfeldt (18641931) avser, liksom
Stiernhielm, lderdomen, d han ikldd Fridolins drkt i dikten Jag lefver
allena (1898 s 65) suckar ver hur tonen r glmd/ och vrgigan sprucken
och gmd.
I Edfelts Det var en gng (Unga dagar, 1925 s 46) konkretiserar den alltfr
hrt spnda strngen en uppskruvad misstmning,
232
som har lett till en bryt-
ning mellan jaget och duet:
Det var en strng, som pltsligt sprang
med darrande och sllsam klang
Fr hrdhnt blev den satt i bnn
och spnd av dig och mig, min vn.
Frutom en gemensam fyrtaktig jambisk versform, dr den nyare dikten r
stikisk, medan den andra r strofisk, och ett par verensstmmande radslut,
dr rimschemat skiljer ngot, pminner motivet om Ernst Josephsons
(18511906) strngmetaforik i dikten Violoncell (1897 s 7), vars tv sista
strofer lyder:
Men skrufven skter sorgen om;
Allt hrdare hon strngen spnnt;
Fr hvarje gng hon honom vndt
Allt mera klangfullt ljudet kom.
Det taget gjorde ondt likvl!
Men sknare blef tonens klang
Ack, herre gud, om strngen sprang,
D hjde sig min fria sjl!
Josephsons dikt kombinerar metaforiken med den under romantiken vanliga
uppfattningen av musiken ssom sjlslig befriare. Hos Erik Gustaf Geijer
(17831847) heter det med en analog bild i dikten Den siste skalden (SS 2
231
Friberg r ngot oklar p denna punkt, och man br tillgga att Platon i 43$/,-
{Faidon}, som frmodligen r den beropade kllskriften, endast refererar pythagorernas
uppfattning. Platon, Faidon, Skrifter I, Lund 1984, 86c, s 105.
232
Enligt Lagerroth (1993 s 81) har den franske frfattaren Paul Graldys (18851983)
samling Toi et moi (1913) utgjort mnster fr krleksdikterna i Unga dagar (1925).
112
s 12),
233
vars slutstrof i viss mn verensstmmer med Det var en gng ovan:
Men hastigt grep hans hand i harpans strngar
de darrade med gll och ljuvlig klang.
Det r hans sjl, som sig med ljudet mngar,
d fri den sig ur kroppens bojor svang.
Att den unge Edfelt uppskattade Josephsons bildsprk framgr av ngesten I
(Gryningsrster, 1923 s 23), som innehller era metaforiska verensstmmelser
med Violoncell. En strof ur ungdomsdikten lyder:
234

Och ter r det ngesten, som ruvar,
en farsot, som min sjl frtvinar i,
en strng till bristning spnd, som sorgen skruvar,
med ton av undertryckt frtvivlansskri.
ngesten I mynnar i ett stllningstagande mot den ddslngtan som fre-
kommer i Violoncell och uppvisar samma katharsis-tema som skall terkom-
ma hos Edfelt under 1930-talet. Med den mogne skaldens frning anknyter
fljande formulering ur Meditation (ID s 35) till ungdomsrens strngmeta-
forik: Regnets silvertrd/ viras kring en ngest utan namn. Budskapet r det-
samma som hos Lagerkvist (1916 s 5), dr sjlanden, i verensstmmelse med
Kierkegaards loso, utgr en grundlggande mnsklig egenskap.
235
Denna
knsla av olust, som Edfelt utfrligt skildrar redan i debutboken, blir sedermera
en central komponent i samband med svl erotiska motiv som frustration
infr vrldens lidande.
236
nnu en strngmetafor frekommer i Uppbrott (ID
s 39), som beskriver hur Den uppbrottsstadda sjlen/ lyssnar, nda till sin
bristning spnd.
Intryck av Josephsons kvalfyllda dikt Svarta rosor (1888 s 86), som brjar
I mitt hjerta der vxer ett rosendetrd gr sig pminda i fljande rader ur
Edfelts ungdomsdikt Du I (Gryningsrster, 1923 s 36): Se, ur min mrka
233
Jfr Anton Blanck, Geijers gtiska diktning, Stockholm 1918, s 195.
234
Jfr ven Erik Lindorms dikt Ensamma vandringar (1922 s 39): sjl, som darrar
spnd; Baudelaires dikt Mulen himmel (Ciel brouill; 1920 s 24) i tolkning av Axel
Cedercreutz: oknd smrta slr p sjlens instrument,/ dr alla strngarna ha dragits till fr
spnt. Metaforen ger ingen motsvarighet i diktens originalversion i Les Fleurs du Mal (uppl
1942 s 53). I essn Svensk Lyrik 18371937 kallar Edfelt Josephson fr en av 80-talets
sensiblaste och naste lyriker. Artikelfrfattaren framhller srskilt dikten Violoncell.
Edfelt, BLM, rg 6 (1937), nr 8, s 596 f.
235
I ngesten II (Gryningsrster, 1923 s 24) rimmar Edfelt p Lagerkvists vis hjrta
med hjrta (och allt med gestalt).
236
Temat verensstmmer med Freuds uppfattning om ngestdrmmarnas sexuella natur.
113
smrta [] blommar det rikt i mitt hjrta.
237
Josephsons dikt pminner om
Almqvists songe Hjrtats blomma (nr XV, SS 14 s 53), dr det heter:
Herren himmelskt svarar:
Blodet utur ditt hjrta frgar din ros t dig;
du och ditt hjrtas ros d likna i fgring mig.
238

Ytterligare en intertext frn Josephson frekommer i Edfelts Lftet (AU s 26),
dr formuleringen och mot kinden stnker kyligt skum har en verbal och
syntaktisk motsvarighet i dikten Necken (1897 s 80), vars slutstrof lyder:
Gossen var blott min egen fantasi.
Necken var forsen, som brusade frbi
Och stnkte sitt skum p min kind.
Lftet betonar p liknande stt det tidlsa men nd bedrgliga i unga fr-
hoppningar och ideal, som kan dunsta likt dimma eller svartna likt vissna
blommor. Dikten bestr av tv antitetiska strofer, som svarar mot vrdag-
jmningens uppdelning mellan dag och natt.
Stod ej, stort och ljust, vid horisonten
Lftet sjlvt en vrdagsjmningsdag?
Alexander sg vid Hellesponten
kanske syner av beslktat slag.
Under rens lopp ha rk och svrta
gjort vad de frmtt med ljusa rum.
Det blir mrkare vid stranden, hjrta,
och mot kinden stnker kyligt skum.
Bildsprket anknyter ven till missionren Erik Nystrms (18421907) frikyrk-
liga hymn Herre Jesus, dina trogna (Svenska Missionsfrbundets sngbok, 1920
nr 727, s 437), som anvnder en liknande metaforik:
Fast omkring oss stormen viner
Och det mrknar fr vr syn,
Dock i ordet lftet skiner:
Snart du komma skall i skyn;
Och fr dig, s skrivet str,
Som en dag r tusen r.
237
Med formuleringen Havets mullrande koral/ brusar i mitt hjrtas sal frebdar
Edfelts P skret (Gryningsrster, 1923 s 91) samlingen Hgmssa (1934).
238
Man kan ven jmfra Almqvists knslostmning och dialogform med Martin Opitius
psalm 123 (1819): Zion klagar med stor smrta.
114
I slutstrofen av Lftet beskriver Edfelt slckta frhoppningar, samtidigt som
jaget talar om tidigare ljusa rum.
Temat terkommer i Hstviolin (AU s 70), dr bildsprket nyo anknyter
till Josephson, varigenom det blir uppenbart hur denna dikt och Lftet hr
samman. Detta framgr ocks av rumsmetaforiken i Hstviolin: Vem hjl-
per oss ur vrt elndes/ frhxade, askgr rum? Skalden stller inledningsvis
frgan Vem lockar i kvll s skra,/ gr toner ur vrldens hst? P liknande
stt undrar jaget i Elden och klyftan (EK s 13):
239

Musik ur klyftan, dr vr sjl
r fnge! O, vad frestr?
Vems hand fr strken hr? Vems spel
strr glans kring dessa trnesnr?
Liksom bildsprket i rubriken anknyter sjlens fngenskap i en bergsravin till
Platons idlra, sdan vi knner den frn dialogen !&6$("$3 {Staten} (514a ff;
vers 1984 s 275 ff), dr eldsammor vid en grottas mynning projicerar de
skuggor mnniskan uppfattar ssom verklighet. Diktjagets frga Vems hand
fr strken hr? alluderar p Lina Sandell-Bergs frireligisa hymn Hvem
klappar?
240
(1882 s 10),
241
dr ett par rader lyder: Hvem klappar s sakta i
aftonens frid/ P ditt hjerta? Samtidigt som Edfelt frammanar uppstndelse-
mystik i dikten, tycks han referera till Josephsons Kristuslika gestalt p ml-
ningen Strmkarlen (1886).
Sammanstllningen av lidande och natur i Elden och klyftan leder ven
tankarna till Rainer Maria Rilkes (18751926) samling Die Sonette an Orpheus
{Sonetterna till Orfeus}, dr den frlsande musiken efter hjltens dd fortstter
att strmma fram ur omgivningarna: dein Klang noch in Lwen und Felsen
verweilte {Din klang drjde nnu i lejon och klippor} (Erster Teil {Frsta
delen}, XXVI; uppl 1930 s 338). Man kan jmfra Edfelts strof med ytterligare
en formulering ur samma sonett:
242
aus den Zerstrenden stieg dein erbauen-
des Spiel {ur frstrelsen steg ditt uppbyggliga spel}. Frutom allusionerna p
239
Jfr ven Edfelts Brddjupt eko (BE s 36).
240
I Samlade Snger af L. S. hnvisar Lina Sandell till Uppenbarelseboken (Upp 3:20):
Se, jag str fr drren och klappar; om ngon lyssnar till min rst och upplter drren, s
skall jag g in till honom och hlla mltid med honom och han med mig. Lina Sandell-Berg,
Samlade Snger, I, Stockholm 1882.
241
Hymnen ingr ven i Psalmer och snger fr alliansmten, 1931, nr 28, s 18.
242
Edfelt anfr sjlv ett avsnitt ur denna dikt i Poeten och samtiden (1941 s 62 f), dr
tv tolkade versrader lyder: uppbygglig steg din musik bland rop, som brista,/ mot de fr-
strande satte du ordning och norm.
115
Stagnelius
243
pminner anslaget i Elden och klyftan om slutraderna i den
rubriklsa stikiska dikt som Vilhelm Ekelund (18801949)
244
inleder med orden
Aldrig kan sjlens/ lngtan stillas (1906 s 15), och som slutar:
O, hvem spelar
dessa toner,
denna svidande musik
p mitt hjrtas
strngar, spnda
alltid, alltid
alltfr hrdt?
Ordet musik har, ssom Pierre Naert (1949 s 310 f, 320 ff) visat, en central,
terkommande funktion i Ekelunds esser och aforismer. Forskaren hvdar att
substantivet utgr en av diktarens kryptologismer, det vill sga frekventa
ord med srskild betydelse. Uppenbarligen har Ekelunds beskrivning av toner
en mngbottnad karaktr ven i hans lyrik. Detsamma gller Edfelt, som stter
musiken i samband med det omedvetna. Rubriken Hymner i skymningen
(EK s 17) har denne sannolikt hmtat frn Ekelunds samling Melodier i skymning
(1902), som rymmer samma slags svrmod, men dr titeln saknar Edfelts
karakteristiska assonans. I Brddjupt eko (BE s 36) synliggr skalden till-
varons djupskikt med ytterligare en nyckelordsartad formulering: o, vad r
det fr en sng,/ som strmmar fram ur sjlens dolda schakt?
Orgeln
Den dmpade bakgrundsmusiken, som bestr av orgel, strkar eller sng, blir
hos Edfelt symbol fr en pltslig minnesupplevelse inte sllan kombinerad
med djuppsykologiska tankegngar frn Sigmund Freud och Carl Gustav Jung,
ssom i reminne (ID s 56):
Ja, djupt ur det undermedvetnas
skogar med stam vid stam
trnga det halvfrgtnas
hymner och fugor fram.
243
Edfelt: den drm som [] gr kaos till en modersbarm [] den pnyttfdelse i eld,/ som
smlter grova kedjor ner! Jfr Stagnelius distika Vn! i frdelsens stund (SS 2 s 54): sjung
i bedrfvelsens mrker:/ Natten r dagens mor, Chaos r granne med Gud.
244
Edfelt berr i en ess sitt intryck av Ekelunds samlingsverk Dikter IIII (1921), som han
enligt egen utsago infrskaffade 1922. Edfelt, Fljeslagare, Bokvnnen, nr 5, rg 19 (1964),
s 99.
116
I Drmmens skog (BE s 29) frekommer en liknande metaforik, dr trd-
stammarna symboliserar det omedvetna:
En skog r drmmens vrld: mrk, tivedsdjup,
ett snrjande revir, dr vrk och korp
speja vid branta, jgargrna stup;
och grset vajar kring ett detorp.
Liksom i T S Eliots The Waste Land (1922) utgr sammansttningsledet de ett
objektivt korrelat fr knslan av frlust och ngest. Samtidigt alluderar ordval
och tematik p en dikt ur Pr Lagerkvists samling ngest (1916 s 14), dr frsta
strofen lyder:
Min ngest r en risig skog
dr blodiga fglar skrika.
Stoltare demark nner du nog;
men det kvittar mig nu lika!
ven Lagerkvist betonar fglars olycksbdande nrvaro i ett ensligt landskap,
dock utan att ange specika artnamn.
I den sjlvbiograska boken rens spegel

(1963 s 47) beskriver Edfelt den
entusiasm han knde,
245
nr tidningen Julkvllen 1920 (s 3) publicerade Erik Axel
Karlfeldts dikt Vinterorgel (1927 s 134) tillsammans med en illustration av
konstnren J[osef] Svanlund (18871927). Diktens andra strof lyder:
Det dagas nyo, det klarnar s vitt,
det blnar s vasst.
Det vxer en vrld ur frgngelsens mitt,
en vit och fast.
I frostiga kvllar sknjs en arkad
med pipor av silver i glittrande rad;
nu reser vintern sitt orgelhus
ur mrker och grus.
Tidigare forskning har diskuterat huruvida nittiotalisten avser skogens trd-
stammar eller det bljande norrskenet. Svanlund tycks med sin illustration ha
initierat den sistnmnda tolkningen, medan Peter Hallberg (1982 s 8) utifrn
diktens kontext menar att det frra alternativet r troligare. Ssom vi skall se,
ger ett studium av intertexter ytterligare std fr uppfattningen att det r
skogens trdstammar som skalden liknar vid orgelpipor.
Bildsprket i reminne har en betydligt lngre frhistoria n hittills
245
117
anfrda citat lter ana. Redan i dikten Augustihymn (1906 s 101) omnmner
Karlfeldt orgelmetaforen,
246
samtidigt som han anknyter till skogen i den fre-
gnde strofen: Hr du som jag, hur vrens alla lutor/ smlta till ett i stormens
orgelfng. En liknande metaforik frekommer i William Shakespeares
sagospel The Tempest (III:3 v 2 ff), dr vind och ska blir till melodin ur ett sam-
stmmigt pipverk av stora mtt: The winds did sing it to me; and the thun-
der,/ That deep and dreadful organ-pipe, pronouncd/ The name of Pros-
per.
247
Baudelaire liknar i den introspektiva sonetten Obsession {Besatthet}
(Les Fleurs du Mal; uppl 1942 s 82) skogarna vid katedraler, samtidigt som han
jmfr vinden med toner och trdstammarna med orgelpipor: Grands bois,
vous meffrayez comme des cathdrales;/ Vous hurlez comme lorgue {Stora
skogar, ni skrmmer mig som katedraler; ni vrlar som en orgel}. Symbolisten
Arthur Rimbaud (185491) beskriver i dikten Bal des Pendus (uppl 1972 s 13)
en avrttningsplats: Le gibet noir mugit comme un orgue de fer! {Den svarta
galgbacken tjuter som en jrnorgel!} och i den sterrikiske expressionisten
Georg Trakls (18871914) dikt Im Osten (uppl 1969 s 165) heter det om ett
vinterlandskap: Den wilden Orgeln des Wintersturms/ Gleicht des Volkes
nstrer Zorn {Vinterstormens vilda orglar/ liknar folkets mrka vrede}.
248
P
svensk mark hanterar Erik Johan Stagnelius instrumentet i dikten Barndoms-
minne (SS 2 s 28), som skildrar brytningen mellan ungdom och mognad i form
av ett ovder: Mrk skogen stod, en Gthisk kyrka lik;/ Likt orgeltoner der,
frn granars hvalf,/ Hemskt brusa hrdes stormarnes musik. Metaforen fre-
kommer ven i Ola Hanssons impressionistiska diktsvit Psyche (1908 s 83),
dr det heter: djupt ur ett mrker, fylldt af/ granskogens orgelsus, och i Bo
Bergmans dikt I Fjllgrnsen III (uppl 1919 s 197), som skildrar hur skogen
ber med orgelbrus.
Liksom tidigare diktare frknippar Edfelt orgeln med dden,
249
en upp-
levelse som i reminne ter sig nrmast surrealistisk. Den sjungande Decem-
246
Jfr Hallberg, Diktens bildsprk, 1982, s 379.
247
Betrffande skan alluderar Shakespeare mjligen p Jn 12:28 f: There came there-
fore a voice out of heaven, saying, I have both gloried it, and will glorify it again. The
multitude therefore, that stood by, and heard it, said that it had thundered: others said, An
angel hath spoken to him. Jfr Rev 10:3 f. Se ven rubriken What the Thunder Said (1971
s 143) i T S Eliots The Waste Land.
248
Edfelts tolkning av I ster ur Georg Trakl, Helian och andra dikter, 1956 s 68.
249
Se t ex Preludium (HM s 5), reminne (ID s 56), Vagga, vg och grav (SR s 75),
Dagbok (EK s 71), Etsningar: Kuokkala (BE s 51), Eroica I (Hemliga slagflt, 1952
s 109); Nattlig trdgrd (Under Saturnus, 1956 s 23), Avfrd (Dagar och ntter, 1983
s 17), De sena ren (Spelrum, 1990 s 63).
118
bervinden i Missa Solemnis (HM s 11) har en liknande konnotation, och i
Vinterord (HM s 25) frnimmer man terljud bde frn Karlfeldts orgel och
frn Lagervists rader Aldrig glmmer jag dig, o liv,/ sen den natt d du grep
mig om strupen! (1916 s 15). Hos Edfelt lyder denna metaforik:
Jag lyssnade som minderrig
till dina strva andedrag:
November, som gr kinden srig,
du r ej konung fr en dag!
Du grep i mina hjrtertter.
Din tonkonst fann jag intressant.
Som proselyt vid dina ftter
jag lyssnat hvligt, predikant.
Det r helt i paritet med nittiotalisten, nr Edfelt apostroferar november ssom
konung och predikant. Hos Karlfeldt heter det:
Stm upp fr din konung, du stmmornas m!
Han kommer p gngen, den ingor bestr,
och stilla ekar ett svvande svall
frn himmelens hall.
I Edfelts sakralt ljudande Preludium (HM s 5) nner vi metaforen menig-
het,
250
som likaldes frekommer i den ldre skaldens Vinterorgel. En ljusare
klangfrg nr oss frn Karlfeldts dikt Humlor (1927 s 95), dr de nektarsam-
lande insekterna i ett frukttrd framkallar stmningsmusik. Tonarten r den-
samma hos bina i Edfelts Sommarorgel (Insyn s 50), som samspelar med de
bda Karlfeldtdikterna i ett slags kontrapunkt.
Pnyttfdelsen
Fr att uttrycka pnyttfdelse genom sinnlig krlek anknyter Edfelt till begrep-
pet katharsis {rening}, som refererar till Aristoteles, Augustinus, Dante Alighieri,
Erik Johan Stagnelius, Josef Breuer (18421925) och Sigmund Freud. Detta gller
inte minst Gtfulla stund (VL s 82), dr Edfelt frbinder erotik med dden:
250
Detta uttryck frekommer ofta i bde GT och NT men har dr ingen metaforisk inne-
brd. Se t ex 4 Mos 20:2; Luk 1:10, Apg 6:5.
119
Pltsligt befrias vrt vsens hjrta
ter frn mgel och jord!
[...]
Som i en focus uppenbaras
det som var guld och grus.
Gtfulla stund, som agar och gynnar,
faderligt strng och moderligt blid,
innan vr mnniskongest mynnar
ut i skugga och frid
Dikten, som uttrycker freudianska frestllningar om frldraauktoritetens
inverkan p verjaget
251
och dess betydelse fr gudsuppfattningen, anknyter till
Sren Kierkegaards bok Begrebet Angest (1844; SV 4), som beskriver ngestens
samband med individuellt ansvar.
Mnniskans delaktighet i andligt och materiellt r ett vanligt tema hos
Edfelt, som i romantikernas efterfljd anspelar p medvetandets dubbla natur.
Med kiastisk retorik anvisar Stagnelius vgen till frlsning i dikten Hvad suc-
kar hcken? (SS 2 s 87), dr det heter: Befria blott tingen och frigjord du blif-
ver,/ Befria dig sjelf och du frie dem gr. Raderna antyder en korrelation
mellan materien och sjlen, samtidigt som skaldens betoning av fri vilja fre-
bdar Kierkegaards kristet inspirerade uppfattning om existentiell frihet. I dik-
ten Mnan (SS 2 s 90) anspelar Stagnelius p himlakroppens frmodade kor-
respondens med silver samt uppfattningen att man kan rena lgre stende
metaller till guld:
252
O mnskja! vill du ljuset se
Ditt hjerta frst d skra
Likt silfret som i klipporne
Mitt vldes strlar bra.
Liksom mnen reekterar ljuset frn solen, r silver en terglans av mnen.
Frnsett sdana astrologiska spekulationer anknyter Stagnelius till Johann Olof
Wallins versttning av psalmen Frr n menskostmmor hrdes (1816) i
Svenska psalmboken (1819 nr 34:5).
253
I texten, som bygger p ett tyskt original
251
Freud, Neue Folge der Vorlesungen, 1933, s 85 f, 179 f.
252
Jfr Stagnelius Strlande jag snder frn det hga (SS 2 s 88); Mnickan (SS 2 s 82,
83). Uttrycket frn det hga frekommer med religis betydelse i psalm 39:2 (1819).
253
Jfr ven psalm 39:1 (1819): O menska! osv.
120
av Johan Andreas Cramer (172388), heter det p liknande stt:
254
Menska! vill du se Guds rike,
Sk hr att blifva englars like,
Oskyldig, tuktig, glad och from.
Sledes innehller Stagnelius Mnan, frutom verbala verensstmmelser,
ocks syntaktiska och en semantiska alludem i uppmaningen till bot och btt-
ring i livet p jorden.
Edfelts Vagga, vg och grav (SR s 75), som skalden skrev den 15/8
1940 och den 18/8 1940,
255
det vill sga efter sonen Anders fdelse den 29
juli samma r, rymmer ett liknande dualistiskt bildsprk, samtidigt som texten
alluderar p Erik Blombergs (18941965) dikt Mnniskans hem (1920 s 15),
dr en central strof lyder:
Marken och mullen och mrkret,
varfr lskar jag dem?
Stjrnorna vandra s fjrran.
Jorden r mnniskans hem.
Hos Edfelts terkommer kontrasten mellan det materiella och det verjordiska,
men den har nu en djuppsykologisk innebrd. De inledande strofernas frsta
och sista rad anknyter till Blombergs dikt, samtidigt som apostrofen mnni-
ska alluderar p Stagnelius tilltal ovan:
Hr p jorden skall du bo!
Buren vid en kvinnas hjrta,
fdes du i blod med smrta,
mnniska och embryo!
Hr p jorden skall du bo!
Detta r ditt enda hem.
Pest och renhet ren andas.
Gtfullt jord och ande blandas.
Liljor gro i bottenslem.
Detta r ditt enda hem.
254
En liknande uppmaning terkommer hos Stagnelius i dikten Suckarnes mystr (SS 2
s 439): Menska! vill du lifvets vishet lra,/ O, s hr mig! Tvenne lagar styra/ Detta lif. []
Adla du till frihet/ Detta tvng. Inom Stagneliusforskningen har man sett den nya lyriska
inriktningen efter omkr 1818 ssom resultat av en religis kris. Enligt min mening kan man fr-
klara mnga dikter tillkomna efter denna tidpunkt mot bakgrund av 1819 rs svenska psalm-
boksutgva. Jfr Fredrik Bk, Erik Johan Stagnelius levnadsteckning, Stagnelius Samlade
skrifter 1, Malm 1957, s xxviii, xli.
255
121
En liknande dualism mellan jord och ande frekommer i dikterna Requies-
cat (SR s 31) med underrubriken Agnes von Krusenstjerna in memoriam
och Mnniska (SR s 93), vilka Edfelt har daterat till mars 1940 respektive
den 4/8 -40.
256
Skalden hade 1938 gift sig med Brita Silfversparre (19082006),
som blev hans tredje hustru efter Hlne Apria (190986) och skenktenskapet
med tyska flyktingen Gerda Wolff-Baum. Liksom dden kompletterar livet,
kontrasterar Krusenstjernas frnflle den 10 mars 1940 och Nazitysklands
ockupation av Danmark och Norge den 9 april mot sonens fdelse i slutet av
juli detta r.
Blomman
I Largo (ID s 37) anknyter Edfelt till lderdomliga frestllningar om gat
ssom sjlens spegel och hur allt i den sublunariska vrlden r frgngligt.
257

Liksom bildsprket i Per Daniel Amadeus Atterboms (17901855) dikt Neck-
liljan (uppl 1968 s 82) och August Strindbergs Ett drmspel (1901)
258
symbo-
liserar Edfelts blommetafor
259
mnniskans tudelning i materiellt och andligt.
Samma slags dualism frekommer i Carl Gustav Jungs (GW 9:1 s 204) resone-
mang kring sjlvet. I den svenska utgvan av Seelenprobleme der Gegenwart
{Sjlen och dess problem i den moderna mnniskans liv} (1931; vers 1936 s 61)
skriver han:
Det r icke hon [mnniskan] som skapar dem [iderna], utan det r
de som skapar henne. De uppstr ur ngonting tidlst, ngonting
som alltid funnits till; de stiga upp ur en moderlig sjlslig urgrund
ur samma grund som den, ur vilken ven den enskilda mnni-
skans efemra sjl spirar upp lik en vxt, en blomma, som slr ut,
br frukt och fr, vissnar och dr.
Urmodern r en av Jungs arketyper. Kvinnan i Edfelts Largo symboliserar p
liknande stt jorden,
260
medan gat, som reekterar mnen, metaforiskt blir ett
256
257
Aristoteles, On the Heavens, Cambridge & Massachusetts 1945, s 15 ff, 21 ff.
258
Se Egil Trnqvist, Strindbergian Drama, Themes and Structure (Stockholm 1982),
s 159 f: The mere fact that both the hollyhocks and the blue monkshood are of gigantic
statureas is the Chrysanthemum at the endindicate their anthropomorphic nature.
259
Se ven Vagga, vg och grav (SR s 75), dr det heter att Liljor gro i bottenslem och
Requiescat (SR s 31), som skildrar hur det bor ett gift i dolda rtter.
260
Se Carl Gustav Jung, Die psychologischen Aspekte des Mutterarchetypus, GW 9:1,
Olten 1976, s 91 ff.
122
spegelblankt vattendrag med en vit nckros:
261
Styrka bor i mnens lymfa. Ga,
ck jag uppst bara fr att d,
jag som djupt frtrollad sett nympha
alba i ett gas stilla sj?
Hr har vi ngot av Swedenborgs korrespondenslra med dess frbindelse
mellan jordiskt och himmelskt, mellan kropp och universum. Bakom strofen
ljuder en svag genklang frn Karlfeldts dikt Sub luna (1927 s 38) med dess
frgngelsetema och allusion p Aristoteles uppfattning (uppl 1945 s 15 ff, 21
ff) om hur allt under mnen r frgngligt.
Fldet
I avdelningen Legend (ID s 25 ff) anspelar samtliga dikter p vatten i ngon
form. Frutom rubriken Rubicon, under vilken sjmanstermen kasta loss
frekommer, nmner Edfelt havet, strand, vada, vrmeod (i tv
dikter), Regnet, sj, lv, svallvg och de. P detta stt frenar
metaforiken de olika dikterna, samtidigt som vattnet kontrasterar mot det
torra klimatet i den fregende avdelningen, Purgatorium (ID s 9 ff), dr
skalden p sin hjd omtalar den ofruktbara stranden och Kokytos, dds-
rikets sj hos Dante frusen till is. Bildsprket, som stller fruktbarhet mot ett
sterilt landskap, torde Edfelt ha vertagit frn Eliots The Waste Land (1922),
samtidigt som skildringen av oknda djup i exempelvis Fosterland (ID s 41:
bottenlsa svallvg, dunkla de) alluderar p det omedvetna.
I Legend (ID s 31) genomstrmmar de lskandes andedrkt universum
p ett stt som pminner om Stagnelius dikt Suckarnes mystr (SS 2 s 439).
Drmed anknyter Edfelt indirekt till Romarbrevet (Rom 8:22:), den frmsta av
Paulus epistlar, dr det heter: Vi veta ju att nnu i denna stund hela skapelsen
samfllt suckar och vndas. Uppfattningen att vrlden andas gr bland annat
tillbaka p frsokratikern Anaximenes (c500 f Kr), som hvdade att urelemen-
tet var luft (Diels fragment 2 och 3; uppl 1956 s 95 f).
Jmte vattensymboliken bidrar dikternas versmtt, som r femfotad trok
uppdelad p tre korsrimmade strofer
262
om vardera fyra rader (i den senare
261
Det latinska artnamnet str fr vit nckros.
262
Talet tre har en central betydelse fr Dante i La Commedia {Den gudomliga komedin}.
123
avdelningen ibland fem takter medrknat katalex), till att hlla samman avdel-
ningarna Purgatorium och Legend. I skriften Birger Sjberg: Konturer av liv
och dikt (1971 s 72) beskriver Edfelt hur trokerna i expressionistens dikt Vid
mrka strnder (1926 s 104) vller fram med tyngden hos vldiga vatten-
massor.
263
Intrycket av denna psalm i andlig ndtid (s 70) och dess kathar-
tiska funktion (s 72) tycks, liksom ett ertal andra frn Sjberg vertagna
karakteristika, utgra stommen fr en ansenlig del av Edfelts lyrik, exempelvis
i Preludium (HM s 5), som dock r jambisk. Strofer byggda p troker, grna
i anslutning till vatten, r annars en vanlig versform hos skalden, och liksom
Sjberg i Vid mrka strnder
264
alluderar Edfelt p den kristna ceremonielen.
Exempel p sdana termer r menighet
265
(Preludium, HM s 5), koral, li-
turg, kantor (Missa Solemnis, HM s 11), proselyt
266
och predikant
(Vinterord, HM s 25). I boken om Sjberg (s 62 f) framhller Edfelt hur denne
i Kriser och kransar (1926) uppnr verbal uttrycksfullhet genom assonanser och
allitterationer samt nybildade komposita, som i hg grad befrmjar dikternas
koncentration. Till dessa stilistiska grepp rknar han genitivmetaforerna,
inversionerna, den dramatiskt verkande direkta anfringen, den artikellsa
formen.
Den yngre skalden parafraserar stundom undergngstematiken i Sjbergs
dikt I Ditt allvars famn (1926 s 22), dr jaget ironiskt besjunger den personi-
erade Ensamheten i ordalag ssom Du en motsats var till blod och ljus.
Under en intervju med Ingemar Wizelius (1964 s 70) citerar Edfelt en av stro-
ferna och kallar hela poemet fr ett av de lyriska smyckena i svensk dikt-
ning.
267
Ocks formuleringen en svindlande ddsminut i reminne (ID
s 56) alluderar p I Ditt allvars famn, dr Sjberg anvnder sammanstt-
ningen ddsminuter, vilken i sin tur gr tillbaka p hans egen visa Bleka
263
Jfr Johannes Edfelt, Diktaren och hans lsare: Birger Sjberg: Vid mrka strnder.
(ur Kriser och kransar), Samtid och framtid: Tidskrift fr idpolitik och kultur, rg 1 (1944),
nr 2, s 30.
264
Jfr Johannes Edfelt, Birger Sjberg: Konturer av liv och dikt, Stockholm 1971, s 72:
[Sjberg] understryker sitt poems psalmkaraktr. Redan i den andra versraden alluderar han
p psalm i kyrkan. Ord som mssa och altar markerar ytterligare den sakrala tonfrgen.
265
Uttrycket menighet syftar i GT p det judiska folket men betecknar i samtida sprk-
bruk kyrkobeskare i allmnhet. Se t ex 2 Mos 12:3, 12:6, 12:19; 4 Mos 8:9, 13:27, 14:27; Jos 18:1,
22:16 ff; 1 Kon 8:5; 2 Krn 5:6; Ps 74:2; Jer 30:20. Jfr Syr 41:18, 50:13, 50:20.
266
Uttrycket proselyt betyder (ny)omvnd, nyvunnen anhngare och frekommer i NT.
Se Matt 23:15, Apg 6:5.
267
Gunnar Heln har pekat p hur Edfelt tagit intryck av bild- och ordvalstekniken i
Sjbergs Kriser och kransar (1926). Andra frebildliga mnster ser forskaren i dess under-
gngsstmning och utropsstil. Idem, Birger Sjbergs Kriser och kransar i stilhistorisk
belysning (diss), Uppsala 1946, s 286, 288 ff, 291.
124
Ddens minut (1922 s 62).
268
Ett annat hos Sjberg frekommande stildrag,
som har haft betydelse fr Edfelt, r hur Kriser och kransar stndigt frmnsk-
ligar egenskaper och sjlstillstnd.
Temat blod och ljus hos Sjberg terkommer i Edfelts lyrik under 1930- och
1940-talet. Den mest markanta skillnaden mellan dikterna I Ditt allvars famn
och Frklaringsberg (HM s 75) tycks vara hur Edfelt istllet fr Ensamheten
apostroferar en kvinna av ktt och blod, det vill sga den av Sjberg gestaltade
frnvaron blir till nrvaro. Eljest terkommer liknande metaforer fr syn- och
hrselintryck i preteritum, samtidigt som sjlen utgr ett landskap i diktens
monolog. Liksom expressionisten ser Edfelt paralleller mellan vattnets mystik
och frnvaron, eller snarare den framtida frlusten, av en kvinnas krlek:
269
Ja, det ljud, som trngde till mitt ra,
var ditt underliga hjrtas slag.
Men det odsystem, jag kunde hra,
r till undergng bestmt en dag.
Dunkla kllor,
djupa vattendrag!
Om vi jmfr de bda dikternas metriska struktur, nner vi att ocks den
verensstmmer. Samtliga strofer r byggda p fem- eller fyrfotade troker
och katalex jmte den korsvisa rimtningen AbAb. Fredrik Bk (1913 s 21 ff)
har visat hur en diktares vertagande av rytmen frn en ldre text inverkar
ven p andra element i den nya dikten. Detta gller frmst genomgripande
bestndsdelar ssom stmningslge et cetera, men det r inte metern i sig som
frmedlar hypotextens atmosfr till den senare dikten, utan det faktum att
skalden har tolkat sitt intryck av ett bestmt versmtt. Eftersom upplevelsen av
tempo inte enbart beror p metrisk struktur, utan ocks p andra inslag ssom
klangbild, pauseringar och dylikt,
270
rcker det inte med samma grundmnster
fr att imitera en dikts rytmiska egenskaper. Om Edfelts syfte medvetet eller
omedvetet har varit att i Frklaringsberg terge trokernas bljeslag frn
268
Uttrycket pallida Mors {Bleka Dden} frekommer i Horatius Carminum {Sng-
er}, Liber 1, IV, 13. Jfr Babel (AU s 68): Bleka Nden. I Edfelts Fromma nskningar
(HM s 79), Rkenskap (SR s 101) och Mannen frgar 1 (EK s 24) frekommer uttrycket
ddsminut i obestmd och bestmd form. Jfr metaforerna blodsminut och livsminut i
Husandakt (HM s 77) resp Per Lindberg: In memoriam (Hemliga slagflt, 1952 s 27);
desminut i Diktator (J s 12, 20). Intertexten ur Edfelts reminne erinrar ven om Bo
Bergmans formulering nr tanken svindlande stannat i Drmmarena (1919 s 62).
269
Strofens andra rad ([] ditt underliga hjrtas slag) pminner om Bertil Malmbergs
formulering ditt frmmande, sllsamma hjrtas slag i dikten Frvandling (1927 s 52).
270
Se Sten Malmstrm, Takt, rytm och rim i svensk vers, Stockholm 1980, s 19.
125
I Ditt allvars famn, br han ha beaktat ven andra strukturella element hos
frebilden. Slunda tycks Sjbergs, i ett fall med pausmarkering frsedda,
fjrde rad (mrka lundar kalla kllors sus) ha bidragit till Edfelts vers-
schema om ytterligare tv rader, varav den nst sista, ssom ett resultat av
uppdelningen, kommit att bli orimmad. Ett studium av diktens slutrader
(Dunkla kllor,/ djupa vattendrag!), som frutom ordagranna, semantiska
och fonetiska likheter ocks uppvisar en gemensam syntaktisk struktur med
Sjbergs anfrda fjrde rad, frstrker intrycket att I Ditt allvars famn har
utgjort en vsentlig faktor fr versbyggnaden i Frklaringsberg.
271

Rimtningen hos Edfelt ger dessutom vissa fonetiska och rytmiska lik-
heter med Frdings dikt Atlantis (1894 s 142), dr strofernas manliga radslut
efter tv korta orimmade rader terkommer en tredje gng. Nittiotalisten
kombinerar i andra strofen rimorden strand land rand, medan
inledningsstrofen i Frklaringsberg har sand juniland strand i
motsvarande position. Liksom Frding (Hrligt begfvadt,/ sjunket, frfal-
let,/ sist till sin undergng bragt!) lter Edfelt en strof mynna i en syntaktiskt
ofullstndig konstruktion eller vad man inom retoriken kallar exclamatio, ett
utrop som hr terspeglar kontrasten mellan liv och utplnande:
272
Dunkla
kllor,/ djupa vattendrag! Samtidigt dubbelexponerar Frklaringsberg
bilder av vatten och mnniska, rrelse och stillhet, nrhet och fjrran, en inne-
varande dd och en frestende p ett stt som pminner om Atlantis. Bda
dikternas jag apostroferar drtill en halvt osynlig kvinna, ven om det hos
Frding inte frekommer ngon dubbelprojektion av ett landskap. Av de sju
alludemkategorierna r det bara stavningen, som inte anknyter till nittiotal-
isten. Sledes nner man verbala, syntaktiska, grammatiska, rytmiska, meta-
foriska, tematiska och kompositionella verensstmmelser med Frdings dikt.
Fastn bestndighet gller fr tillvaron i Edfelts lyrik, nns vxlingarnas
spel stndigt nrvarande under den ogripbara ytan. I samma vgor stiger vi
och stiger vi icke, vi r och vi r icke (Diels fragment 49 a; uppl 1956 s 161),
heter det hos frsokratikern Herakleitos (c500 f Kr), som torde ha haft bety-
delse fr bde Nietzsche och Eliot.
273
Orden i en text kan p liknande stt vara
271
Inom transformationsgrammatiken kan man skriva detta p fljande stt: (ADJ + N) +
(ADJ + N + N). ADJ str fr adjektiv, N fr nomen, dvs substantiv.
272
Jfr ven Edfelts formuleringar Men det odsystem, jag kunde hra,/ r till undergng
bestmt en dag (Frklaringsberg, HM s 75) samt Hrlighet, gd och skdad,/ sjunken i
bottenslam (Haveri, ID s 54).
273
Jfr F O Matthiessen, The Achievement of T. S. Eliot, Rev ed, New York 1958, s 183 f,
190, 195.
126
desamma som tidigare men ga en ny innebrd. Denna typ av frnderlighet
utgr tema i Edfelts Kontrapunkt (SR s 23), vars rubrik anknyter till diktens
polyfoni:
Detta r evigt: bla sund
och sv som entonigt susar.
Sjl, du r bunden vid timme och stund,
vid tid som med stormsteg rusar.
Allusionen p Frding, som i dikten Sf, sf, susa (1894 s 60) frenar vatten
med dd,
274
framhver karaktren av dialog i Kontrapunkt, eller kanske skall
man sga vxelsng. Samma frgngelsetematik och antitetiska struktur fre-
kommer ven i Medeltid (VL s 37), dr det heter: Fgeln skall sl sin drill./
Svepta i friluftskvden/ sluta vi vara till.
Det ursprungligen religisa bildsprket,
275
som liknar sjlens frening med
Gud vid en ods uppgng i havet,
276
uttrycker i Edfelts Uppbrott (ID s 39),
snarare intimt umgnge:
Pltsligt blev du hem fr stora den.
Pltsligt blev du strre n du sjlv:
skdeplats fr krleken och dden,
fra fr en vermnsklig lv!
Havsmetaforen, som var vanlig under romantiken,
277
frekommer ven hos
Friedrich Nietzsche, som i Also sprach Zarathustra {Slunda talade Zarathustra}
(1883; uppl 1893 s 10) anvnder en liknande formulering:
Wahrlich, ein schmutziger Strom ist der Mensch. Man muss schon
ein Meer sein, um einen schmutzigen Strom aufnehmen zu knnen,
ohne unrein zu werden.
Seht, ich lehre euch den Uebermenschen: der ist dies Meer, in ihm
kan eure grosse Verachtung untergehn.
274
Jfr Holmberg, Frdings mystik, 1921, s 86 ff.
275
Jfr Pred 1:7: Alla oder rinna ut i havet, och nd bliver havet aldrig fullt; dr
oderna frut hava runnit, dit rinna de stndigt ter.
276
Jfr Dante, Paradiso III, v 85 ff: En la sua voluntade nostra pace:/ ell quel mare
al qual tutto si move/ ci chella cra o che natura face {I hans vilja nns den frid vi sker;/
den r det hav mot vilket stndigt rr sig/ allt det han skapar och naturen formar}.
277
Jfr M H Abrams, The Mirror and the Lamp: Romantic Theory and the Critical
Tradition, New York 1953, s 58 ff: The familiar Neoplatonic gure of the soul as a fountain,
or an outowing stream, is also frequent in romantic poetry (s 61). Detta bildsprk har inte
minst ftt terverkningar p svensk psalmdiktning, t ex 25:1 (1819): ndens klla. Jfr ven
Almqvist, Drmmarnes sng, SS 13 s 397: Ljuvligt r att tmma sjlens od uti Guds hjrtas
od.
127
{Sannerligen, en smutsig strm r mnniskan. Man mste redan
vara ett haf fr att kunna upptaga en smutsig strm utan att blifva
oren.
Si, jag frkunnar eder fvermnniskan: hon r detta haf, i henne
kan edert stora frakt g under.}
278

Frutom Zarathustras lngtan efter ett strre sammanhang har vermnnisko-
tematiken en viss likhet med Largo, dr Edfelt anvnder uttrycken foster-
land och vermnsklig ssom motvikt till den nazistiska propagandans
Vaterland {fdernesland} och bermench {vermnniska}. Edfelts Fosterland
(ID s 41), som apostroferar bottenlsa svallvg, dunkla de, avser sjlarnas
frening och skildrar inte ngot hav eller ngon sj.
279

ppet vatten antrffar man dremot i den ddsspeglande Ensamhetens
hav (ID s 77), vars rubrik ordagrant verensstmmer med en formulering ur
Karin Boyes dikt gonen r vrt de (1935 s 34).
280
Edfelts dikt brjar:
Men ren g, och ensamheten vxer.
Du str en dag vid stranden av dess hav.
Det kastar ej semesterbl reflexer
Det var din vagga. Det skall bli din grav.
Inledningsraden alluderar p upptakten till Malmbergs dikt Hemma III (1927
s 71): Men tiden yr, och fristen r till nda.
281
Frutom anslagets syntaktiska
och verbala verensstmmelser har de bda texterna en liknande rytmisk
struktur, det vill sga femtaktig jamb med hyperkatalektiska inslag dr Malm-
bergs oregelbundna versschema avviker ngot frn denna struktur. Den inled-
ande konjunktionen i Hemma III markerar hur texten utgr en del av en
diktcykel, ssom framgr ven av den romerska numreringen, medan samma
ord i upptakten till Ensamhetens hav framhver den intertextuella dialogen.
I Edfelts nstkommande versrad (Du str en dag vid stranden av dess hav)
nns likaledes ett eko frn Malmberg, vars dikt Sngerna om mandomens
ngest I (1927 s 35) brjar: Nu r den timme slagen, d du str/ vid stranden
av en dimmig lv. Det r inte bara ordval och metaforik som gr att dikterna
278
vers, 1900, s 59.
279
I dikten En morgondrm (1896 s 101) anvnder Frding odmetaforen ssom en bild fr
den erotiska sammansmltningen.
280
Alf Kjelln har pekat p hur havssymboliken i nlndsk modernism p 20-talet och i
Karin Boyes lyrik under samma decennium r en viktig frutsttning fr dess renssans i
svensk 30-talsdiktning. Idem, Diktaren och havet: Drift och drmsymbolik i svensksprkig
lyrik 18201940, 1957, s 176.
281
Jfr Edfelts I denna natt (ID s 5): dr fristen/ fr publikum r ute strax.
128
erinrar om varandra, utan ocks gestaltningen av en livskris i existentiell belys-
ning. Liksom lven blir en ocean i Edfelts tappning, fr Ensamhetens hav en
mer allmngiltig betydelse. Diktens alkemistiska tema, som terkommer i dik-
terna Gtfulla stund (VL s 82), Insegel (SR s 103) och Pulvis et umbra
(EK s 81), har medeltida rtter och skulle indirekt kunna hrstamma frn Stag-
nelius eller Jung.
282
Fosterlandet
Att Edfelt under 1930-talet anvnder metaforen fosterland uppfattar Pohl (1969
s 229) ssom ett stllningstagande mot likalydande fascistiska slagord i Tysk-
land och Italien. I anslutning till vattenmetaforiken anknyter bildsprket sam-
tidigt till psykoanalytiska frklaringsmodeller, som betonar hur saknaden av
tillvaron i moderlivet utgr en grundlggande erfarenhet.
Edfelts syn p den sinnliga krleken ssom vrt enda, rtta fosterland i
Fosterland (ID s 41)
283
erinrar ven om nedanstende avsnitt ur Esaias Teg-
nrs (17821846) dikt Skaldens hem (SS 2 s 58), som har en text av den danske
romantikern Adam Oehlenschlger (17791850) ssom frlaga.
284
Hos Tegnr
heter det:
Men dit, kring hvilket alla verldar ljunga,
det som ej mlas kan af menskohand,
som ej frtolkas kan af menskotunga,
hans eviga, hans rtta fosterland:
der inga elementer strida,
i sanningens och fridens stat,
der vnligt sitta vid hvarannans sida
Johannes, Balder och Sokrat [];
dit strfvar han frn grus och tcken,
det anar han i allt hvad stort och sknt [].
Temat fr Skaldens hem r delvis detsamma som fr Tegnrs dikt Det
Eviga (SS 2 s 25), dr den svenske romantikern protesterar mot Gustav IV
282
Jfr ven William Shakespeares sonett 33: heavenly alchemy; Baudelaires dikt
Alchimie de la douleur {Smrtans alkemi} (1942 s 83).
283
Se ven J s 7. Jfr latinets ubi bene, ibi patria {dr jag har det bra, dr r mitt
fosterland}; se Holm, Bevingade ord, 1989, s 74, sub verbum fosterland. I dikten Till Tron
(SS 2 s 187) uppfattar Stagnelius fruttillvaron ssom vrt fosterland. Jfr ibid s 68.
284
Detta anger Tegnr i en underrubrik.
129
Adolfs utrikespolitik genom att i schillersk
285
anda frkunna sin tro p det rtta,
det goda och det skna. Liksom Tegnr
286
i sistnmnda dikt tecknar en negativ
bild av Napoleon
287
har Edfelt tagit intryck av hndelser i vrldspolitiken, och
liksom Det Eviga
288
uttrycker han detta engagemang utifrn Platons idealism,
men till skillnad frn Tegnr r krleken i Fosterland lngt ifrn platonisk:
Lnge eftert skall brstet hvas
av en outgrundlig vrmeod.
Lnge skall vrt inre genombvas
av ett minne, som r ktt och blod.
I Tegnrs Skaldens hem, som alluderar p Shakespeare och Goethe, samsas
kristet och hedniskt, semitiskt och fornnordiskt i ett mngkulturellt samhlle,
som refererar till Paulus bermda ord i Brevet till galaterna (Gal 3:28): Hr r
icke jude eller grek, hr r icke trl eller fri, hr r icke man och kvinna: alla
ren I ett i Kristus Jesus. Bakom Edfelts intertext kan man skymta ett stll-
ningstagande fr judarnas sak, som han engagerade sig fr ven p annat
stt.
289

Genom stilgurerna anafor (upprepning av likalydande ord) och antites
(olika begrepp stllda mot varandra) framhver skalden tillvarons dualism i
Osynligt land (SR s 85):
Lngt frn kommandoropen,
lngt frn stder i brand,
lngt frn krevaden och gropen
ligger det, sjlens land.
Dikten innehller era metaforer och rim, som skulle kunna hrrra frn reli-
gis diktning (syster och broder, oder, underbar, klar, morgonen).
I Edfelts Tunnel (SR s 91) anknyter formuleringen d kompakta/ skuggor
veko i ens hjrna! till Stagnelius metafor nr ditt inre af mrker betckes i
285
Se Algot Werin, Tegnrdikter analyserade, Lund 1966, s 13. Jfr Fredrik Bk, Esaias
Tegnr, Frsta delen, Till 1814, Stockholm 1917, s 127: Tegnr anluter sig i Det eviga, ssom
redan ofta framhvts, till schillerska tankegngar och schillerska frebilder.
286
Bk, Esaias Tegnr, 1917, s 131: Den utveckling, som den schillerska, platoniserande
idealismen ftt hos Tegnr, pekar avgjort hn p intryck frn Fichte.
287
Bk, 1917, s 130: Det mest slende uttrycket fr intensiteten i [Tegnrs] patriotiska
knsla r att tiden fr ett gonblick vervunnit hans lidelsefulla och djupt inrotade Napo-
leonsbeundran. [...] Harmen driver Tegnr att framstlla Napoleon som vldsverkaren,
sanningens och rttens ddsende.
288
Bk, 1917, s 132: Det r den lososka sublimering [sic] av fosterlandskrleken, som
lgar mot oss i Tegnrs strof.
289
Se Lagerroth, Johannes Edfelt, 1993, s 223.
130
dennes distika Vn! i frdelsens stund (SS 2 s 54). Samtidigt alluderar upp-
maningen Kaos, fd en morgonstjrna! inte bara p ett vlknt Stagnelius-
citat (Chaos r granne med Gud), utan ocks p Nietzsches Also sprach Zara-
thustra {Slunda talade Zarathustra} (1883; uppl 1893 s 15), dr huvudpersonen
sger: Ich sage euch: man muss noch Chaos in sich haben, um einen tanzen-
den Stern gebren zu knnen. Ich sage euch: ihr habt noch Chaos in euch. {Jag
sger eder: man mste nnu hafva kaos i sig fr att kunna fda en dansande
stjrna. Jag sger eder, I hafven nnu kaos i eder.}
290

Ngot liknande har Edfelt uttryckt i Poeten och samtiden (1941 s 62), som
stller den antika traditionens kosmos mot beredskapsrens vnda: Aldrig var
det mer angelget att framhlla ordningens ndvndighet n i de tider, d kaos
stod vid trskeln. Sist och slutligen mste sngen leva och andas under dubbel-
stjrnorna Frihet och Ordning. Formuleringen erinrar om Martin Bubers bild-
sprk, nr denne i skriften Ich und Du {Jag och du} (1923; uppl 1962 s 113) talar
om tv frenade krafter: Schicksal und Freiheit sind einander angelobt. {de
och Frihet r frenade med varandra.} Redan fr Homeros var det en gudom-
lig storhet, ven om han inte sammanstllde detta med mnniskans fria vilja
utan med alltings frgnglighet.
290
vers, 1900, s 63.
131
Sammanfattning
Licentiatavhandlingen kartlgger Edfelts bruk av allusioner 193247. Utmrk-
ande fr dennes diktsamlingar Aftonunderhllning (1932), Hgmssa (1934), I den-
na natt (1936), Jrnlder (1937), Vintern ar lng (1939) och Sng for reskamrater
(1941) r hur de visionrt blickar framt, samtidigt som skalden frkunnar bde
apokalyps och frlsning. Frnyelse av Edfelts formsprk, det Barthes kallar
lcriture, sker i samlingarna Elden och klyftan (1943) och Brddjupt eko (1947),
som r mer introspektiva och tillbakablickande n tidigare bcker av frfatta-
ren. Studien analyserar ven intertexter i Edfelts tidiga samlingar Gryningsrster
(1923) och Unga dagar (1925) samt i de senare Hemliga slagflt (1952), Under
Saturnus (1956) och Insyn (1962).
Genom begreppet alludem, som str fr minsta kommunikationsbrande
enhet i en allusion, skdliggr avhandlingen inte bara intertexternas olika
strukturer, utan ocks dikternas dialogicitet. Alludemen kan man frdela p sju
underkategorier, som vardera anknyter till (1) ordval, (2) grammatik, (3) rytm,
(4) stavning, (5) bildsprk, (6) tematik och (7) komposition. P detta stt har jag
kombinerat intertextuell analys med ett tematiskt och lingvistiskt studium.
Allusionerna utgr ett viktigt stilmedel i Edfelts strvan att verbrygga dis-
krepansen mellan litterr tradition och formsprkets frnyelse. Studiens
slutsats r att bara genom vr syn p framtiden kan vi frndra nuet och att
den engagerade diktaren inte fr glmma bort detta faktum.
De mnga dubbelexponeringarna liksom allusionerna p Bibeln och Dantes
La Commedia {Den gudomliga komedien} frdjupar intrycket av grnsverskri-
dande och frstrker ascensionstemat hos Edfelt. ven Birger Sjberg utgr
hr en viktig intertext. Likheter med formsprket och stilen i Kriser och kransar
(1926) framkommer d man studerar kombinationen av sjlslandskap och
konkreta detaljer. Andra gemensamma stildrag r nybildningar, genitivmeta-
forer, dialog och personikation. Ett terkommande tema hos Edfelt r indivi-
dens utsatthet i storstaden, samtidigt som den skildrade ngesten anknyter till
en lososk tradition, som strcker sig frn Job till Sren Kierkegaard, frn
132
Augustinus till Sigmund Freud och frn Charles Baudelaire till Bertil Malmberg.
Vad betrffar ordval och bildsprk har Edfelt vertagit situationen dr
mnniskan str infr Guds granskande blick frn den judiske losofen Martin
Bubers skrift Ich und Du {Jag och du} (1923). Den religisa vertygelsen utgr
hr ett negativt alludem. Nr det gller bruket av ord som nd och stund
har Edfelt tagit intryck av Malmbergs metaforik.
Esaias Tegnr kombinerar i tolkningen av Adam Oehlenschlgers dikt
Skaldens hem Platons idvrld med en lososk sammankomst, litterra
allusioner samt kristen och antik symbolik p ett stt som fregriper Edfelts
litterra teknik, ngot som mjligen har ftt ett intertextuellt svar i dennes
Fosterland (ID s 41). I den p era plan polyfona Symposion (VL s 46)
alluderar skalden p Platon, Friedrich Nietzsche, Kierkegaard, Johan Olof
Wallin, Tegnr och Gustaf Frding. Nr Edfelt i essn Marginalia (1943 s 34)
betonar bildsprkets betydelse, frknippar han Nietzsches begreppspar
apollonisk och dionysisk med tv litterra inriktningar.
Under inverkan av Pr Lagerkvist och svensk psalmdiktning reducerar
Edfelt mnniskan till en enda egenskap eller kroppsdel, och ssom i Platons
<&&$ {Lagarna} r hon utsatt for hgre makters cyniska spel. Guds nrvaro
skdliggr skalden i form av en hand eller ett verktyg. Tillsammans med de
fyra elementen pminner detta reducerande stildrag bde om barockens
emblematik och om modernistisk metaforik. ven nr Edfelt liknar vrlden vid
en scen eller ett drhus anvnder han ett barockartat bildsprk. Han apostro-
ferar ofta dda ting och abstrakta begrepp i form av en invokation. Detta sjls-
landskap visar slktskap med antika (&%&$ {platser}, William Shakespeares
dramer, romantisk poesi och Baudelaires spleen {svrmod, livsleda}.
I andra sammanhang r landskapet beslktat med Malmbergs hstliga
scenerier. Dikten Aning (1927 s 45) rymmer, ssom Lagerroth (1993 s 160 f)
har visat, samma kvalfyllda metaforik som i Demaskering (HM s 51). Sist-
nmnda dikt innehller ocks, i verensstmmelse med den polyfona princip
som Edfelt tillmpar, allusioner p Kierkegaards skildring av hur der kommer
en Midnatstime, hvor Enhver skal demaskere sig i boken Enten-Eller (1843;
SV 2 s 145). Formuleringen ditt underliga hjrtas slag i Frklaringsberg
(HM s 75) alluderar p versraden ditt frmmande, sllsamma hjrtas slag i
Malmbergs dikt Frvandling (1927 s 52). Edfelt har ven lnat metaforik frn
Hjalmar Gullbergs dikt Krleksroman XIII, som utgr frn Baudelaires dikt
SAMMANFATTNING
133
Perfum exotique {Exotisk parfym} (1857; uppl 1942 s 25), vad gller erotiskt
bildsprk. Samtidigt refererar Edfelts och Gullbergs respektive metaforik till
Karl August Hagbergs tolkning av Jean Racines tragedi Phdre {Fedra} (1677;
vers 1906).
Liksom Baudelaire och Eliot skildrar Edfelt livets avigsidor. Dessa terger
han i form av descension, ssom drunkning, eller rumsmetaforik, dr vrlden
utgr ett fngelse, ett hotellrum, en skola, en teaterscen eller ett kloster. Mot
jagets instngdhet stller Edfelt den knslomssiga gemenskapen med ett
kvinnligt du. Vl medveten om resonansen i bildsprket jmfr skalden den
kroppsliga freningen med ett tervunnet fosterland. ven fr Eliot utgr den
litterra symbolismen en viktig utgngspunkt. Matthiessen skriver (1958 s 15):
But actually the manner in which sudden transitions are made in Eliots verse
owes much more to the method of the French symbolists [than to Donne].
En intertextuell metafor i Edfelts ungdomsdikt Fngen (Gryningsrster,
1923 s 11) r sjlens galler. Ordvalet verensstmmer delvis med Frdings dikt
En ghasel (1891 s 67), medan tematiken hrrr frn Platons dialog 43$/,-
{Faidon} (vers 1984 s 101) och Johann Wolfgang von Goethes drama Faust
(1808). Motivet terkommer i Avsked (ID s 52) med dess erotiska mysticism
och albastmning. Gallermetaforen i Fngen, Avsked och Osynligt land
(SR s 85) skapar ett slags intertextuell ghazl. ven betrffande andra motiv
tervnder skalden till ungdomliga frebilder, ssom Ernst Josephson, Bo Berg-
man och Lagerkvist.
Edfelts bruk av s kallade kryptologismer, det vill sga metaforiska uttryck
med hg frekvens, kan man knyta bde till Vilhelm Ekelund och till Eliot.
Natten r hos Edfelt en viktig och mngtydig symbol, som str fr svl under-
gng som pnyttfdelse. Detta gller ven de antitetiska elementen vatten och
eld. Nr skalden anvnder en och samma symbol fr motsatta fenomen, blir
det i grunden till en frsoning mellan dessa. Landgren (1977), som har visat hur
Edfelt formar sitt bildsprk efter ett enhetligt mnster, bortser frn hur bilder
och allusioner ingr i en strvan efter harmoni. Fr att n denna enhet mste
man, enligt skalden, lyssna till sitt omedvetna. Den skildrade krleksakten
frmedlar kontakt med det frutna och upphver jagets grnser p ett stt
som hr samman med poesins mystik och formsprkets frnyelse.
Valet av den antika mytologins hesperider ssom symbol fr en stundande
renssans fr ytterligare djupperspektiv, om man ser dessa Nyx dttrar mot
134
bakgrund av Stagnelius distika Vn! i frdelsens stund (SS 2 s 54), dr det
heter: sjung i bedrfvelsens mrker:/ Natten r dagens mor, Chaos r granne
med Gud. ven i Tunnel (SR s 91) alluderar Edfelt p romantikerns bild-
sprk, samtidigt som utropet Kaos, fd en morgonstjrna! refererar till frsta
delen av Nietzsches Also sprach Zarathustra {Slunda talade Zarathustra} (1883;
uppl 1893 s 15), som frkunnar: Ich sage euch: man muss noch Chaos in sich
haben, um einen tanzenden Stern gebren zu knnen. Ich sage euch: ihr habt
noch Chaos in euch. {Jag sger eder: man mste nnu hava kaos i sig, fr att
kunna fda en dansande stjrna. Jag sger eder: I haven nnu kaos i eder.}
Edfelt uttrycker ngot liknande i essn Poeten och samtiden (1941 s 62), dr
bildsprket ven anknyter till Buber: Aldrig var det mer angelget att fram-
hlla ordningens ndvndighet n i de tider, d kaos stod vid trskeln. Sist och
slutligen mste sngen leva och andas under dubbelstjrnorna Frihet och Ord-
ning.
Edfelt utgr stundom frn en ldre dikts metriska struktur, som kan
inverka p andra stmningskapande element i den nya texten. Detta gller inte
minst Frklaringsberg (HM s 75), vars meter, rimtning, ordval, bildsprk
och syntax uppvisar likheter bde med Frdings dikt Atlantis (1894 s 142) och
med Sjbergs dikt I Ditt allvars famn (1926 s 22). Edfelt har hr vertagit
nittiotalistens rimtning. Man kan ven pvisa verbala verensstmmelser,
ngot som tyder p att den yngre skalden har velat terskapa vissa lsintryck.
Dessutom har han hmtat bildsprk, troker och cesur frn I Ditt allvars
famn, som frenar hrsel med vatten, samtidigt som metaforiken uttrycker
undergng.
SAMMANFATTNING
135
Litteraturfrteckning
Abrams, M[eyer] H[oward]. The Mirror and the Lamp: Romantic Theory and the
Critical Tradition. New York 1953.
Aischylos. Orestien: Agamemnon, Gravoffret, Eumeniderna. Tolkad av Emil
Zilliacus. Helsingfors 1947.
Algulin, Ingemar. Tradition och modernism: Bertil Malmbergs och Hjalmar Gullbergs
lyriska frnyelse efter 1940-talets mitt. Diss. Stockholm 1969
Edfelts Aftonunderhllning och Gullbergs Andliga vningar i ny belys-
ning. Svensk litteraturtidskrift. Utgiven av Samfundet De Nio. rg 34 (1971),
nr 4, s 3234.
Almqvist, Carl Jonas Love. [SS 13] De sju sngerna under tlten. Ingr i Sam-
lade skrifter XIII. Frsta fullstndiga upplagan, med inledningar, varianter
och anmrkningar. Under redaktion av Fredrik Bk. Utgiven av Olle
Holmberg et al. Trnrosens bok: Imperialoktavupplagan. Bd I, s 381406.
Stockholm 1922.
[SS 14] Songes. Ingr i Samlade skrifter XIV. Under redaktion av Fredrik
Bk. Utgiven av Olle Holmberg et al. Trnrosens bok: Imperialoktavupplagan.
Bd II:i, s 6179. Stockholm 1923.
Andersson, Per. Pseudonymregister. Lund 1967.
Aristoteles. On the Heavens. With an English Translation by W. K. C. Guthrie,
M. A. (The Loeb Classical Library). Cambridge & Massachusetts 1945 (1939)
Om diktkonsten. Ny versttning av Jan Stolpe. Inledning av Arne Mehlberg.
Gteborg 1994.
Atterbom, Per Daniel Amadeus. Samlade dikter. Frsta bandet. Upsala 1837.
Bachtin, Michail. ! . e !ee (3 uppl).
1972 (1929).
Dostojevskijs poetik. versttning: Lars Fyhr och Johan berg. Grbo 1991.
Barney, Stephen A et al (red). The Etymologies of Isidore of Seville. Cambridge
2006.
Barthes, Roland. Le Degr zro de lcriture. Paris 1953.
136
Litteraturens nollpunkt (Boc-serien). versttning Gun och Nils A Bengtsson.
Staffanstorp 1966.
De luvre au texte. Revue desthtique. rg 24 (1971), s 225232.
Baudelaire, Charles. Dikter. verfrda i svensk drkt av Axel Cedercreutz.
Helsingfors 1920.
Les Fleurs du Mal. Texte de la seconde dition suivi de pices supprimes en
1857 et des additions de 1868. ditions critique, etablie par Jacques Crpet et
Georges Blin. Paris 1942.
Bellman, Carl Michael. Valda Skrifter af Carl Michael Bellman. Frsta delen.
Stockholm 1835.
Valda Skrifter af Carl Michael Bellman. Sjette delen. Stockholm 1836.
Dikter av Carl Michael Bellman. Frsta delen: Fredmans epistlar utgivna av
Richard Steffen, Text (Svenska frfattare utgivna av Svenska Vitterhets-
samfundet V). Stockholm 1916.
Dikter av Carl Michael Bellman. Tredje delen: Fredmans epistlar, Ordbok
utarbetad av Carl Larsson och Magdalena Hellquist. Lund 1967.
[Bendixson, Nanna (red).] Visbok: Dikter, visor och barnramsor ur handskrifter och
skillingtryck. Valda och utgivna av N. B. Stockholm 1923.
Bergman, Bo. Valda dikter. Stockholm 1919.
Bergman, Hjalmar. Clownen Jac. Roman. Stockholm 1930.
Clownen Jac. Ingr i Hjalmar Bergmans samlade skrifter, 26, s 23350. Den
andre, Clownen Jac. Stockholm 1952.
Berry, Ralph. The Shakespearan Metaphor: Studies in Language and Form. London
1978.
[Bibeln p latin, Versio vulgata.] Biblia Sacra: iuxta vulgatam versionem. Tomus II:
ProverbiaApocalypsis, Appendix. Stuttgart 1983 (1969).
[Bibeln 1534 i Luthers vers.] Biblia, Das ist: Die ganze HeilSchrift. Altes und
Neues Testaments, Nach der Deutschen Uebersetzung D. Martin Luthers:
Mit iedes Capitels kurtzen Summarien, auch beygefgten vielen und
richtigen Parallelen; Nebst der Vorrede, Des S. Hrn. Baron Carl
Hildebrands von Canstein. Die LIII Auage (53 uppl). Halle 1753.
[Bibeln 1541.] Biblia, thet r: all then helgha scrifft, p swensko. effter frre bibliens
text, ofrandrat: medh frsprk p the bker ther frr inge woro, medh
summarier fr capitelen, marginalier, ere concordantier, samt nyttighe
frklaringar och register, etc. frmerat. [Gustav Vasas bibel, faksimilupp-
REFERENSER
137
laga utg. under samverkan med Samfundet Pro de et christianismo, med
en efterskrift av Isak Collijn.] Malm 1959 (Uppsala 1541).
[Bibeln 1611 i King James version.] The Holy Bible. Containing the Old and New
Testaments. Translated out of the Original Tongues: Being the Version Set
Forth A. D. 1611. Compared with the Most Ancient Authorities and
Revised. Printed for the Universities of Oxford and Cambridge. Oxford
1885.
[Bibeln 1703.] Biblia: Thet r All then Heliga Skrift p Swensko. Efter Konung Carl
then Tolftes Befalning, Medh frriga Editioner jmnfrd; Summarier, och
Marginalier nyo fwersedde; Concordantier, och Anmrckningar fr-
kade; Nya Register, och Biblisk Tiderkning inrttade; medh mera, som
Fretalet nrmare uthwisar, Medh Kongl. Maj:ts allerndigsta frihet.
[Facsimileutgva av Carl XII:s kyrkobibel av r 1703.] Stockholm 1978.
[Bibeln 1917.] Bibeln: eller Den Heliga Skrift. Innehllande Gamla och Nya testa-
mentets kanoniska bcker, i verensstmmelse med den av konungen r
1917 gillade och stadfsta versttningen. Stockholm 1931.
[Bibeln 1921.] De apokryska bckerna: Gamla testamentets apokryska bcker. I
verensstmmelse med den av Konungen r 1921 gillade och stadfsta
versttningen. Stockholm 1921.
Biedermann, Hans. Symbollexikonet. Stockholm 1991.
Blanck, Anton. Geijers gtiska diktning. Stockholm 1918.
Blomberg, Erik. Jorden. Stockholm 1920.
Ernst Josephsons konst: Frn Ncken till Gslisa. Stockholm 1959.
Bonniers musiklexikon. 2 uppl. Stockholm 1983 (1975).
Boye, Karin. Moln. Stockholm 1922.
Fr trdets skull. Dikter. Stockholm 1935.
Buber, Martin. Ich und Du. Ingr i Werke. Erster Band: Schriften zur Philo-
sophie. Mnchen 1962.
Bk, Fredrik. Svenska studier i litteraturvetenskap. Stockholm 1913.
Esaias Tegnr. Frsta delen: Till 1814. Stockholm 1917.
Erik Johan Stagnelius levnadsteckning. Ingr i Stagnelius samlade skrifter 1:
Lyriska dikter till 1818. Redigerade av Fredrik Bk, s ixlxv. Malm 1957.
[Catullus, Gajus Valerius.] C. Valerii Catulli Carmina. Recognovit brevique
adnotatione critica instrvxit R. A. B. Mynors. (Scriptorum Classicorum
Bibliotheca Oxoniensis.) Oxonii 1958.
138
Colebrook, Claire. Irony. (The New Critical Idiom.) New York 2004.
Coleridge, Samuel Taylor. The Rime of the Ancient Mariner: A Handbook. Edited
by Royal A. Gettman, University of Illinois. San Francisco 1961.
Columbus, Samuel. Samlade dikter. Utgivna av Bernt Olsson och Barbro Nilsson.
Volym I: Fem diktsamlingar. (Svenska frfattare, ny serie Svenska Vitter-
hetssamfundet.) Stockholm 1994.
Dante Alighieri. La Commedia: Inferno. Secondo lantica vulgata, a cura di Giorgio
Petrocchi, 2. (Le Opere di Dante Alighieri. Edizione Nazionale, a cura della
Societ Dantesca Italiana.) Milano 1966.
La Commedia: Paradiso. Secondo lantica vulgata, a cura di Giorgio Petrocchi,
4. (Le Opere di Dante Alighieri. Edizione Nazionale, a cura della Societ
Dantesca Italiana.) Milano 1967.
[Sv vers 1921.] Dante Alighieris Gudomliga Komedi. versttning av Arnold
Norlind. I: Inferno. Stockholm 1921.
Donne, John. Complete Poetry and Selected Prose. Edited by John Hayward,
London 1946 (1929).
Dostojevskij, Fjodor. !eee e. e
. (e !e e . . e,
e, e !e [2 uppl].) .-ee!! 1884.
Edfelt, Johannes. Gryningsrster. Dikter. Malm 1923.
Unga dagar. Dikter. Stockholm 1925.
Ansikten. Dikter. Stockholm 1929.
Heidenstams betydelse fr Frdings genombrott. Ingr i Edda: Nordisk
tidsskrift [sic] fr litteraturforskning. Bind XXX (1930), s 497540. Oslo 1930.
Aftonunderhllning. Dikter. Stockholm 1932.
Hgmssa. Stockholm 1934.
Frn Karelen. Fnstret. rg 6 (1935), nr 78, s 56.
I denna natt. Stockholm 1936.
Dostojevski: En kommentar till hans diktning. Stockholm 1936.
Lyriskt bokslut 1936. Bonniers Litterra Magasin. rg 6 (1937), s 6266.
Jrnlder. Stockholm 1937.
Svensk lyrik 18371937. Bonniers Litterra Magasin. rg 6 (1937), nr 8,
s 593599.
Vintern r lng. Stockholm 1939.
Tolkningar av tysk, engelsk och amerikansk lyrik. Stockholm 1940.
REFERENSER
139
Sng fr reskamrater. Stockholm 1941.
Lyrisk stil: Ngra marginalanteckningar. Tiden. rg 33 (1941), s 301311.
Poeten och samtiden. Horisont: Litterr kalender. rg 1 (1941), s 5763.
Elden och klyftan. Dikter. Stockholm 1943.
Karelsk sommar. Ingr i Hrd hst: Debatt och vrdering, s 8190.
Helsingfors 1943.
Marginalia. Horisont. Litterr kalender. rg 3 (1943), s 3134.
Diktaren och hans lsare. Birger Sjberg: Vid mrka strnder (ur Kriser
och kransar). Samtid och framtid: Tidskrift fr idpolitik och kultur. rg 1
(1944), nr 2, s 29-30.
Lyrisk stil. Ingr i Poeter om poesi, s 8095. Stockholm 1947.
Brddjupt eko. Dikter. Stockholm 1947.
Hgmssa. 2 uppl. Stockholm 1948.
Hemliga slagflt. Stockholm 1952.
Under Saturnus. Stockholm 1956.
Insyn. Dikter. Stockholm 1962.
rens spegel. Esser. Stockholm 1963.
Fljeslagare. Bokvnnen. Utgiven av Sllskapet Bokvnnerna. rg 19
(1964), nr 5, s 99.
dernt. Stockholm 1968.
Erik Lindegren: Intrdestal i Svenska Akademien. Stockholm 1969.
Birger Sjberg: Konturer av liv och dikt. Stockholm 1971.
Brev frn en atelj. Stockholm 1976.
Dagar och ntter. Stockholm 1983.
Spelrum. Stockholm 1990.
Brnnpunkter. Stockholm 1996.
Ek, Emy. Johannes Edfelts lyrik. Studiekamraten: Tidning fr det fria och frivilliga
bildningsarbetet. rg 35 (1953), nr 5, s 103111.
Ekelund, Vilhelm. Melodier i skymning. Stockholm 1902.
In Candidum. Stockholm 1905.
Hafvets stjrna. Stockholm 1906.
Ekman, Hans. Frn Gryningsrster till Aftonunderhllning: Studier i Johannes
Edfelts ungdomsdiktning. Samlaren: Tidskrift fr svensk litteraturvetenskaplig
forskning. rg 88 (1967), s 5683.
Eliot, T[homas] S[tearns]. Det de landet: Tolkning av Erik Mesterton & Karin
140
Boye. Spektrum. rg 2 (1932), nr 2 (februari), s 2544.
Triumfmarsch: versttning av Johannes Edfelt. Karavan. Vol 3 (1935),
s 2425.
Tv dikter i svensk tolkning av Johannes Edfelt: gon som sist jag sg i
trar. Klockan fyra blste det upp till storm. Ord och Bild. rg 45 (1936),
s 164.
Tradition and the Individual Talent [1917]. Ingr i Selected Essays, s 1322,
2 uppl, London 1941 (1932).
Hamlet [1919]. Ingr i Selected Essays, s 141146, 2 uppl, London 1941
(1932).
Philip Massinger [1920]. Ingr i Selected Essays, s 205220.
Ulysses, Order, and Myth [1923] Ingr i James Joyce: Two Decades of
Criticism, s 198-202. Givens, Seon (red). New York 1948.
The Three Provincialities [1922]. With a Postscript [1950]. Essays in
Criticism. Volume I (1951), s 3841. Oxford 1951.
The Waste Land: A Facsimile and Transcript of the Original Drafts Including the
Annotations of Ezra Pound. Edited by Valerie Eliot. London 1971.
Espmark, Kjell. Att verstta sjlen: En huvudlinje i modern poesi frn Baudelaire till
surrealismen. With a Summary in English. Stockholm 1975.
Sjlen i bild: En huvudlinje i modern svensk poesi. With a summary in English.
Stockholm 1977.
Dialoger. Stockholm 1985.
Fischer, Wilhelm. Johannes Edfelt i 20-talets Uppsala. Ingr i En bok om
Johannes Edfelt, s 7784. Redigerad av Stig Carlson & Axel Liffner.
Stockholm 1960.
Freud, Sigmund. [GS 2] Die Traumdeutung. Gesammelte Schriften. Zweiter Band.
Wien 1925.
[GS 7] Vorlesungen zur Einfhrung in die Psychoanalyse. Gesammelte Schriften
Siebenter Band. Wien 1924.
Drmtydning. Bemyndigad versttning till svenska jmte inledning av John
Landquist, III (Vetenskap och bildning. Albert Bonniers handbcker i vr
tids vetande, band XXXVI och XXXVII). Stockholm 1927.
Neue Folge der Vorlesungen zur Einfhrung in die Psychoanalyse. Wien 1933.
Friberg, Axel. Den svenske Hercules: Studier i Stiernhielms diktning. Diss.
Stockholm 1945.
REFERENSER
141
Frlsningsarmns sngbok. Stockholm 1929.
Frding, Gustaf. Guitarr och dragharmonika: Mixtum pictum p vers. Stockholm
1891.
Guitarr och dragharmonika: Mixtum pictum p vers. Genomsedd och ngot
utkad. 2 uppl. Stockholm 1893.
Nya dikter. Stockholm 1894.
Stnk och ikar. Stockholm 1896.
Efterskrd. I: Vers. Stockholm 1910.
Gautier, Thophile. Posies compltes. Publies par Ren Jasinski. Nouvelle
dition, revue et augmente. Tome II. Paris 1970.
Gawronsky, Dimitry. Friedrich Nietzsche und das Dritte Reich. Bern 1935.
Geijer, Erik Gustaf. Samlade Skrifter. Frra afdelningen. Tredje bandet.
Stockholm 1851.
Genette, Grard. Palimpsestes: La Littrature au second degr. Paris 1982.
Goethe, Johann Wolfgang von. [Faust 1] Faust: Der Tragdie: Erster Theil.
Bearbeider des Bandes Ernst Grumach, Inge Jensen (Faust [Band] 2, Werke
Goethes. Herausgegeben von der deutschen Akademie der Wissenschaften
zu Berlin unter Leitung von Ernst Grumach.) Berlin 1958.
[Faust 2] Faust: Der Tragdie: Zweiter Theil. In fnf Acten (Goethes Werke.
Herausgegeben im Auftrage der Groherzogin Sophie von Sachsen. 15.
Band, Erste Abtheilung.) Weimar 1888.
[Gedichte] Herausgegeben von Gerhard Sauder. (Smtliche Werke nach
Epochen seines Schaffens. Mnchner Ausgabe. Band 2.) Mnchen 1987.
[GW 16] Aus meinem Leben: Dichtung und Wahrheit. Herausgegeben von
Peter Sprengel (Smtliche Werke nach Epochen seines Schaffens. Mnchner
Ausgabe, Band 16.) Mnchen 1985.
[Grimm, Jacob & Wilhelm (red).] Deutsches Wrterbuch. Dritter Band. Leipzig
1862.
Gullberg, Hjalmar. Andliga vningar. Dikter. Stockholm 1932.
Krlek i tjugonde seklet. Stockholm 1933.
Gustafson, Emil. Hjrtesnger: Fr enskild och allmn uppbyggelse. Utgifna af
E. Gn. rebro 1892.
Bref till nyomvnda af E. Gn. P begran utgifna. Krklinge 1898.
Hallberg, Peter. Diktens bildsprk: Teori metodik historik. Gteborg 1982.
Hallstrm, Olle. Edfelts Demaskering. Lyrikvnnen. rg 14 (1967), nr 4, s 78.
142
Hansson, Ola. P hemmets altare. Stockholm 1908.
[SS 2] Paul Bourget. Ingr i Litterra silhuetter och Materialismen i skn-
litteraturen. Samlade skrifter, andra delen, s 153193. Stockholm 1920.
von Heidenstam, Verner. Vallfart och vandringsr. Dikter. Stockholm 1888.
Ett folk. Med illustrationer af Gunnar Hallstrm. Stockholm 1902.
Heln, Gunnar. Birger Sjbergs Kriser och kransar i stilhistorisk belysning.
(Nordiska texter och underskningar utgivna i Uppsala av Bengt
Hesselman, 16.) Diss. Stockholm 1946.
Hemlandssnger. Utgifna af Augustana-Synoden, Rod Island. Illinois 1891.
Henderson, Joseph L. Ancient Myths and Modern Man. Ingr i Man and His
Symbols, s 104157. Carl G. Jung et al (red). London 1990 (1964).
Herakleitos. Fragmente. Ingr i Die Fragmente der Vorsokratiker. Griechisch
und deutsch von Hermann Diels. Herausgegeben von Walter Kranz. Erster
Band, s 150182. Achte Auage (8 uppl). Berlin 1956.
Hesiodos verk och dagar. versttning av Elof Hellquist. Lund 1923.
Heym, Georg. Lyrik. (Dichtungen und Schriften. Gesamtausgabe. Heraus-
gegeben von Karl Ludwig Schneider. Band 1.) Hamburg 1964.
Hildebrand, Karl-Gustaf. Bibeln i nutida svensk lyrik. 2 uppl. Uppsala 1939.
Hofstadter, Douglas R. Gdel, Escher, Bach: An Eternal Golden Braid. New York
1979.
[Holm, Pelle.] Pelle Holms Bevingade ord och talestt: Den klassiska citatboken.
Reviderad av Sven Ekbo. 15 uppl. Stockholm 1989.
Holmberg, Olle. Frdings mystik: Ngra grundlinjer. Stockholm 1921.
Homeros Iliad. Frn grekiskan af Erland Lagerlf. Frsta och andra delen.
Stockholm 1912
Homeros Odysse. Frn grekiskan af Erland Lagerlf. Stockholm 1908.
[Horatius Flaccius, Quintus.] Q. Horati Flacci Opera. Recognovit breviqve ad-
notatione critica instrvxit Edvardvs C. Wickham. Editio altera cvrante H. W.
Garrod. (Scriptorvm Classicorvm Bibliotheca Oxoniensis.) 2 uppl. Oxonii
1967 (1901).
The Internet Movie Database. http://www.imdb.com/.
Isaksson, Folke. Hemliga slagflt: En studie i Johannes Edfelts diktning. Ingr
i Perspektiv p Johannes Edfelt. Studier samlade av Ulla-Britta Lagerroth och
Gsta Lwendahl, s 1137. Stockholm 1969.
Jansson, Mats. Tradition och frnyelse: Den svenska introduktionen av T S Eliot. Diss.
REFERENSER
143
Gteborg 1991.
Jonsson, Inge. Ider och teorier om ordens konst: Frn Platon till strukturalismen.
Lund 1971.
Josephson, Ernst. Svarta rosor. Dikter. Stockholm 1888.
Gula rosor. Kristiania 1896.
Joyce, James. Ulysses. The corrected text. Edited by Hans Walter Gabler, with
Wolfhard Steppe and Claus Melchior, and with a new preface by Richard
Ellman. Rev ed. London 1986.
Julkvllen 1920. rg 40 (1920).
Jung, Carl Gustav. Sjlen och dess problem i den moderna mnniskans liv.
Stockholm 1936.
[GW 1] Kryptomnesie [1905]. Ingr i Psychiatrische Studien. (Gesammelte
Werke. Erster Band, s 103115). Zrich 1966.
[Juvenalis, Decimus Junius.] D. Junii Juvenalis exdecim satirae ad codices Parisnos
recensitae. Cum interpretatione latina lectionum varietate notis Rupertianus
quibus plurima subjunxit additamenta N. E. Lemaire. Vol. II. (Bibliotheca
Classica Latina.) Parisiis 1815.
Juvenalis Satirer. P svenska af Erland Lagerlf. Lund 1894.
Karahka, Urpu-Liisa. Studier i Johannes Edfelts stilutveckling frn Grynings-
rster till Hgmssa. Samlaren: Tidskrift fr svensk litteraturvetenskaplig
forskning. rg 86 (1965), s 115139. Ingr ven i Perspektiv p Johannes Edfelt.
Studier samlade av Ulla-Britta Lagerroth och Gsta Lwendahl, s 185207.
Stockholm 1969.
Karlfeldt, Erik Axel. Vildmarks- och krleksvisor. Stockholm 1895.
Fridolins visor och andra dikter. Stockholm 1898.
Fridolins lustgrd och dalmlningar p rim. Stockholm 1901.
Vildmarks- och Krleksvisor. Andra, delvis ndrade upplagan. 2 uppl.
Stockholm 1902.
Flora och Pomona. Stockholm 1906.
Flora och Bellona. Stockholm 1918.
Hsthorn. Stockholm 1927.
Katolsk katekes fr det apostoliska vikariatet i Sverige. Med kyrkligt godknnande.
Stockholm 1893.
Katolska kyrkans katekes. Vejbystrand 1996.
Kierkegaard, Sren: [SV 1] Af en endnu levendes papirer: Om begrebet ironi.
144
Samlede Vrker. Anden Udgave. Frste Bind. 2. uppl. Kjbenhavn [sic] 1920.
[SV 1] Enten Eller: Et Livs-Fragment. Udgivet af Victor Eremita, Frste
Deel, 1843. Samlede Vrker. Anden Udgave. Frste Bind. 2 uppl. Kjben-
havn [sic] 1920.
[SV 2] Enten Eller: Et Livs-Fragment. Udgivet af Victor Eremita, Anden
Deel, 1843. Samlede Vrker. Udgivne af A B Drachmann, J L Heiberg og H
O Lange. Anden Bind. Kjbenhavn [sic] 1901.
[SV 3] Gjentagelsen. Et Forsg i den experimenterende Psychologi, af
Constantin Constantius, 1843. Ingr i Samlede Vrker. Anden Udgave.
Tredie Bind, s 189293. 2 uppl. Kjbenhavn [sic] 1921.
[SV 4] Begrebet Angest: En simpel psychologisk-paapegende Overveielse i
Retning af det dogmatiske Problem om Arvesynden af Vigilius Hafniensis,
1844. Samlede Vrker. Anden Udgave. Fjerde Bind, s 303473. 2. uppl.
Kjbenhavn [sic] 1923.
[SV 6] Stadier paa Livets Vei: Studier af Forskjellige. Sammenbragte,
befordrede til Trykken og udgivne af Hilarius Bogbinder, 1845. Samlede
Vrker. Sjette Bind. Kjbenhavn [sic] 1902.
Kittang, Atle & Aarseth, Asbjrn. Lyriske strukturer: Innfring i diktanalyse.
8 uppl. Oslo 1985.
Kjelln, Alf. Diktaren och havet: Drift och drmsymbolik i svensksprkig lyrik
18201940. (Kungl vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens hand-
lingar. Filologisk-lososka serien. Tredje delen.) Stockholm 1957.
Kom. Ungdoms- och vckelsesnger. Utgiven av E. F. S:s ungdomsorganisation,
De ungas frbund. Ny fljd. Stockholm 1931.
Kster, Konrad. Mozart: A Musical Biography. Oxford 1996.
Lagercrantz, Olof. Johannes Edfelts diktning. Bonniers Litterra Magasin. rg 7
(1938), s 615619.
Frn helvetet till paradiset: En bok om Dante och hans komedi. Stockholm 1964.
Lagerkvist, Pr: ngest. Stockholm 1916.
Den lyckliges vg. Stockholm 1921.
Lagerroth, Ulla-Britta. Jag r den trtte pianisten Musiken som bild och
formprincip i Johannes Edfelts diktning. Ingr i Perspektiv p Johannes
Edfelt. Studier samlade av Ulla-Britta Lagerroth & Gsta Lwendahl,
s 85151. Stockholm 1969.
Johannes Edfelt: En frfattarskapsbiogra. Stockholm 1993.
REFERENSER
145
Landgren, Bengt. De fyra elementen: Studier i Johannes Edfelts diktning frn
Hgmssa till Brddjupt eko. Uppsala 1979.
Landquist, John. Sigmund Freud: Inledning. Ingr i Drmtydning av Sigmund
Freud. Frra delen, s viiliv. Stockholm 1927.
Lavers, Annette. Roland Barthes: Structuralism and After. London 1982.
Liljegren, Bengt. Adolf Hitler. Lund 2008.
Ljung, Magnus & Ohlander, Slve. Allmn grammatik. Lund [1971].
Luxemburg, Rosa. Gesammelte Werke. Band 1. 1893 bis 1905. Zweiter Halbband.
Berlin 1972.
Lwenhjelm, Harriet. Dikter. Stockholm 1927.
Lvgren, Oscar. Psalm- och snglexikon. Stockholm 1964.
Lina Sandell: Hennes liv och sngdiktning. 2 uppl. Stockholm 1965.
Malm, Einar. Recension av I denna natt. Nya Dagligt Allehanda 21/10 1936.
Malmberg, Bertil. Sljan. Stockholm 1927.
Illusionernas trd. Stockholm 1932.
Johannes Edfelt. Ord och Bild. Illustrerad mnadsskrift. rg 46 (1937),
s 472476.
Malmstrm, Sten. Stil och versform i svensk poesi 19001926: Valda analyser
och problem. (Svenska Akademiens handlingar. Ifrn r 1886. Sjuttiofemte
delen, 1967.) Stockholm 1968.
Takt, rytm och rim i svensk vers: Verslra. Stockholm 1980.
Mann, Thomas. Der Tod in Venedig. Novelle. Neunte Auage (9 uppl). Berlin
1913.
Martinson, Harry. Johannes Edfelts lyrik: En studie. Bonniers Litterra
Magasin. rg 10 (1941), s 781792.
Matthiessen, F[rancis] O[tto]. The Achievement of T. S. Eliot: An Essay on the
Nature of Poetry. London 1935.
The Achievement of T. S. Eliot: An Essay on the Nature of Poetry. With a
Chapter on Eliots Later Work by C. L. Barber. Third Edition (3 uppl). New
York & London 1958.
Mesterton, Erik. T S Eliots metod. Spektrum. rg 2 (1932), nr 3, s 4153.
Mozart, Wolfgang Amad. Die Entfhrung aus dem Serail: Komisches Singspiel in
drei Aufzgen. KV 384. Text nach Christoph Friedrich Bretznervon Gottlieb
Stephanie d. J. http://opera.stanford.edu/iu/libretti/entfuehr.htm.
Naert, Pierre. Stilen i Vilhelm Ekelunds essayer och aforismer. Diss. Lund 1949.
146
Nietzsche, Friedrich. Also sprach Zarathustra: Ein Buch fr Alle und Keinen. Mit
Portrait und Brieffacsimile des Autors. Zweite Auage (2 uppl). Leipzig 1893
(188385).
Antikrist: Frsk till en kritik af kristendomen. Stockholm 1899.
Slunda talade Zarathustra: En bok fr alla och ingen. fversttning af Albert
Eriksson. Bd I. Stockholm 1900.
[GW 6:3] Der Antichrist. Ingr i Nietzsche Werke. Kritische Gesamt-
ausgabe. Herausgegeben von Giorgio Colli und Mazzino Montinari.
Sechste Abteilung, Dritter Band, s 163252. Berlin 1969.
Nilsson, Albert. Svensk romantik: Den platonska strmningen: Kellgren, Franzn,
Elgstrm, Hammarskld, Atterbom, Stagnelius, Tegnr, Rydberg. 2 uppl. Lund
1924 (1916).
Nilsson, Martin P:n. Olympen. 2 uppl. Stockholm 1985 (1919).
ONeill, Eugene. Mourning Becomes Electra: A Trilogy. New York 1931.
Oremus: Katolsk bnbok fr Sverige. Andra omarbetade upplagan. Stockholm
1930.
Ovid[ius Naso, R]. The Art of Love and Other Poems. With an English translation
by J. H. Mozley. De medicamine faciei artis amatoriae IIII remediorum
amoris nux ibis halieuticon consolatio ad liviam appendix to ibis. (The Loeb
Classical Library.) 3 uppl. London 1947 (1929).
Platon. [vers 1920] Gstabudet. Ingr i Skrifter. I svensk tolkning av Claes
Lindskog. Frsta delen, s 251319. Stockholm 1920.
[vers 1984] Faidon. Ingr i Skrifter. I svensk tolkning av Claes Lindskog.
Reviderad och kommenterad av Holger Thesleff. Frsta delen, s 65141.
Lund 1984.
[vers 1984] Ion. Ingr i Skrifter. Andra delen, s 325345. Lund 1984.
[vers 1984] Staten. Ingr i Skrifter. Tredje delen. Lund 1984.
[vers 1985] Timaios. Ingr i Skrifter. Fjrde delen, s 593. Lund 1985.
[vers 1985] Kritias. Ingr i Skrifter. Fjrde delen, s 99116. Lund 1985.
[vers 1985] Parmenides. Ingr i Skrifter. Fjrde delen, s 391466. Lund
1985.
[vers 1985] Sjunde brevet. Ingr i Skrifter. Fjrde delen, s 497533. Lund
1985.
[vers 1985] Lagarna. Ingr i Skrifter. Femte delen, s 171657. Lund 1985.
[vers 2000] Gstabudet. Ingr i Skrifter. Bok 1, s 143-212. versttning,
REFERENSER
147
frord och noter av Jan Stolpe. Stockholm 2000.
[vers 2000] Faidon. Ingr i Skrifter, Bok 1, s 213306. Stockholm 2000.
[vers 2000] Staten. Ingr i Skrifter, Bok 3. Stockholm 2000.
[Pochat, Gtz. Antiken till renssansen. (Estetik och konstteori: En versikt I.)
Stockholm 1981.
Barocken till 1800-talets mitt. (Estetik och konstteori: En versikt II.) Stockholm
1981.
Pohl, Margit. Johannes Edfelt som tidsdiktare. Ingr i Perspektiv p Johannes
Edfelt. Studier samlade av Ulla Britta Lagerroth & Gsta Lwendahl,
s 208245. Stockholm 1969.
Psalmebog for Kirke og Hjem. 3 uppl. Kbenhavn 1904 (1899).
Psalmer och snger fr alliansmten. Utgivna av Frikyrkliga Samarbetskommittn
i Uppsala. Tierp 1931.
Publicistklubbens portrttmatrikel 1936: Med biograska uppgifter om publicist-
klubbens medlemmar. P uppdrag av publicistklubbens styrelse utgiven av
Waldemar von Sydow. Stockholm 1935.
Publicistklubbens portrttmatrikel 1952: Biograska uppgifter om publicistklubbens
medlemmar. P uppdrag av publicistklubbens styrelse utgiven av Gunnar
Wijkmark. Stockholm 1951.
Racine, Jean. Fedra. Tragedi i fem akter af J. Racine. fversttning af Karl
August Hagberg. Stockholm 1906.
Phdre. Mise en scne et commentaires de Jean-Louis Barrault. (Collection
Mises en scne.) Paris 1946.
Rilke, Rainer Maria. Die Sonette an Orpheus. Ingr i Gedichte. Dritter Teil:
Neue Gedichte, Duineser Elegien, Die Sonette an Orpheus, Letzte Gedichte
und fragmentarisches, s 311375. (Gesammelte Werke. Band III.) Leipzig
1930.
Rimbaud, Arthur. uvres compltes. dition tablie, prsente et annote par
Antoine Adam. Paris 1972.
Rollboken. http://www.dramaten.se/dramaten/Medverkande/Rollboken/
Ruin, Hans. Poesiens mystik. Stockholm 1935.
Poesiens mystik. Andra upplagan med en efterskrift. Lund 1960.
Samlingstoner. Snger fr ungdoms- och vckelsemten. 4 uppl. Stockholm
1922.
[Sandell-Berg, Carolina Wilhelmina.] Samlade Snger af L. S. I. Stockholm 1882.
148
Samlade Snger af L. S. II. Stockholm 1885.
Samlade Snger af L. S. III. Stockholm 1892.
[SAOB] Ordbok ver svenska sprket. Utgiven av Svenska Akademien. Lund
18932007.
Saussure, Ferdinand de. Cours de linguistique gnrale. Publi par Charles Bally
et Albert Sechehaye. Avec la collaboration de Albert Riedlinger. dition
critique prpare par Tullio de Mauro. Paris 1972.
von Schiller, Friedrich. Cabale och krlek. fversttning [af Olof Bjurbck].
Carlstad 1821.
Kabale und Liebe: Ein brgerliches Trauerspiel in fnf Aufzgen. Ingr
i Schillers Werke. Nationalausgabe. Fnfter Band. Neue Ausgabe, s 5193.
Herausgegeben von Herbert Kraft, Claudia Pilling und Gert Vonhoff in
Zusammenarbeit mit Grit Dommes und Diana Schilling. Weimar 2000.
Selander, Sten. Recension av Vintern r lng. Svenska Dagbladet 25/10 1939.
von Seth, Carl Magnus. Hjalmar Gullberg och Johannes Edfelt: En studie i
parallellitet. Ord och Bild. rg 60 (1951), s 459471.
Shakespeare, William. Hamlet. Ingr i Shakspeares [sic] Dramatiska Arbeten.
fwersatta af Carl August Hagberg. Frsta bandet: En Midsommarnatts-
drm, Coriolanus, Hamlet, prins av Danmark, s 269-446. Lund 1847.
Stormen. Ingr i Shakspeares [sic] Dramatiska Arbeten. fwersatta af Carl
August Hagberg. Ellofte bandet: Konung Lear, Muntra fruarna i Windsor,
Stormen, s 285385. Lund 1851.
[Arden Edition.] Macbeth. Edited by Kenneth Muir. (The Arden Edition of
the Works of William Shakespeare.) 8 uppl. London 1959 (1912).
[Arden Edition.] The Merchant of Venice. Edited by John Russel Brown. (The
Arden Edition of the Works of William Shakespeare.) 7 uppl. London 1959
(1905).
[Arden Edition.] Romeo and Juliet. Edited by Brian Gibbons. (The Arden
Edition of the Works of William Shakespeare.) London 1980.
[Arden Edition.] King Richard III. Edited by Anthony Hammond. (The
Arden Edition of the Works of William Shakespeare.) London 1981.
[Arden Edition.] The Tempest. Edited by Frank Kermode. (The Arden
Edition of the Works of William Shakespeare.) 5 uppl. London 1954.
[Arden Edition.] The Tempest. Edited by Frank Kermode. (The Arden
Edition of the Works of William Shakespeare.) 6 uppl. London 1958.
REFERENSER
149
[Arden Edition.] As You Like It. Edited by Agnes Latham. Ingr i The
Arden Shakespeare Complete Works, s 161190. Edited by Richard Proudfoot,
Ann Thompson and David Scott Kastan. Walton-on-Thames Surrey 1998.
[Arden Edition.] Hamlet. Edited by Harold Jenkins. Ingr i The Arden
Shakespeare Complete Works, s 291332. Walton-on-Thames Surrey 1998.
[Arden Edition.] King Henry VI: Part 3. Edited by A. S. Cairncross. Ingr i
The Arden Shakespeare Complete Works, s 531566. Walton-on-Thames Surrey
1998.
[Arden Edition.] Romeo and Juliet. Edited by Brian Gibbons. Ingr i The
Arden Shakespeare Complete Works, s 10051038. Walton-on-Thames
Surrey 1998.
[Oxford Edition.] The Tempest. Edited by Stephen Orgel. (The Oxford
Shakespeare.) Oxford 1987.
[Yale Edition.] As You Like It. Edited by S. C. Burchell. (The Yale
Shakespeare.) 2 uppl. New Haven 1954 (1910).
Shelley, Percy Bysshe. The Lyrical Poems and Translations of Percy Bysshe Shelley.
Arranged in Chronological Order With a Preface by C. H. Herford. London
1918.
Sjberg, Birger. Kriser och kransar. Stockholm 1926.
Sjgren, Peter A. Termer i allmn sprkvetenskap: Ett systematiskt lexikon,
Stockholm 1978.
Sofokles. Konung Oidipus. Tolkad av Emil Zilliacus. Stockholm 1942.
Spegel, Haquin. Guds Werk och Hwila. Det r Hela Werldens Underwrda
Skapelse, Uti sex dagar af den allsmgtige Guden fullbordad: samt Den
Sjunde dagens ndwndiga Helgelse, af samma allwisa Gud insticktad,
Efter mnga lrda Mns anledning, af Christeligt och wlment uppst uti
Swenska rim beskrifwen. Gteborg 1857.
Spengler, Oswald. Der Untergang des Abendlandes: Umrisse einer Morphologie der
Weltgeschichte. Erster Band, Gestalt und Wirklichkeit. Zweite Aufgabe
(2 uppl). Wien & Leipzig 1919.
Stagnelius[, Erik Johan]. [SS 1] Lyriska dikter intill tiden omkring 1818. (Samlade
skrifter I. Utgifna af Fredrik Bk.) (Svenska frfattare. Utgifna af Svenska
Vitterhetssamfundet, III.) Stockholm 1911.
[SS 2] Lyriska dikter efter tiden omkring 1818, Liljor i Saron (Samlade skrifter II.
Utgifna af Fredrik Bk.) (Svenska frfattare. Utgifna af Svenska Vitter-
150
hetssamfundet, III.) Stockholm 1913.
Stenstrm, Thure. Existentialismen: Studier i dess idtradition och litterra yttringar.
Stockholm 1966.
Kllor och brunnar i Johannes Edfelts lyrik. Ingr i Tanke och tro: Till Georg
Landberg, s 145153. Stockholm 1977.
Stiernhielm, Georg. Hercules. Ingr i Samlade skrifter. Utgivna av Johan Nord-
strm. Frsta delen, frsta hftet, s 726.) (Svenska frfattare utgivna av
Svenska Vitterhetssamfundet, VIII.) Stockholm 1929.
& Columbus, Samuel. Spel om Herculis Wgewal. Utgivet av Agne Beijer och
Elias Wessn. (Svenska frfattare utgivna av Svenska Vitterhetssamfundet,
XXI.) Stockholm 1955.
Strindberg, August: [SS 36] Ett drmspel. Ingr i Samlade skrifter XXXVI:
Kronbruden, Svanevit, Ett drmspel, s 213330. Stockholm 1923.
[SS 45] Spksonaten. Ingr i Samlade skrifter XLV: Kammarspel: Ovder,
Brnda tomten, Spksonaten, Pelikanen, Svarta handsken, s 146211. Stockholm
1921.
Svensk sndagsskolsngbok: Till bruk fr skolor och vid barngudstjnster. Stockholm
1909.
Svenska Missionsfrbundets sngbok: Snger och psalmer till enskilt och offentligt
bruk. Ny omarbetad upplaga. Stockholm 1920.
Svenska missionsfrbundets sngbok: Snger och psalmer till enskilt och offentligt
bruk. Ny omarbetad upplaga. Stockholm 1928.
[Svenska psalmboken 1694.] Then Swenska Psalm-Boken. Med the stycker som
ther til hra, och p fljande blad opteknade nnas, Upp Kongl. Maj
ts
.
ndigste befalning af thet wyrd. Predikombetet hr MDCXCIII, Med it
fwersedd, frbttrad och frmehrad, Och hr 1694 i Stockholm af trycket
utgngen. Stockholm 1694.
[Svenska psalmboken 1695.] Den svenska psalmboken 1695, 1697 rs koralbok.
Frord av Magnus von Platen. Efterskrift av Folke Bohlin. Facsimilutgva.
Stockholm 1985 (1695).
[Svenska psalmboken 1819.] Svenska psalmboken. Af konungen gillad och stad-
fstad r 1819. Stockholm 1847.
[Svenska psalmboken 1921.] Den svenska psalmboken. Av konungen gillad och
stadfst r 1819, och Nya psalmer, av konungen r 1921 medgivna att anvn-
das tillsammans med 1819 rs psalmbok, med fullstndigt versregister och
REFERENSER
151
korta biograska uppsatser om psalmfrfattarna jmte alfabetiskt sak-
register. Gteborg 1932.
Svenska psalmboken [1937]. Av Konungen gillad och stadfst r 1937. Stockholm
1939.
Svenskt litteraturlexikon. 2 uppl. Lund 1970.
Smundar-edda: Eddukv"i. Finnur Jnsson bj til prentunar. Reykjavk 1905.
Smunds Edda. versatt frn islndskan av Erik Brate. Stockholm 1913.
Sdergran, Edith. Rosenaltaret. Helsingfors 1919.
Taube, Evert. Dikter. Stockholm 1955.
Teater i Stockholm 19101970: Repertoar. (Acta Universitatis Umensis. Ume
Studies in the Humanities 54:11.) Ume 1982.
Tegnr, Esaias. [SS 2] Samlade skrifter. Ny kritisk upplaga, kronologiskt ordnad.
Utgifven af Ewert Wrangel & Fredrik Bk. Andra delen: 18081816.
Stockholm 1919.
Tigerstedt, E[ugne] N[apoleon]. Dante: Tiden. Mannen. Verket. Stockholm 1967.
Interpreting Plato. Stockholm 1977.
Tjechov, Anton. Damen med hunden och andra noveller. Urval och versttning av
Asta Wickman. (Forumbiblioteket, 68.) Stockholm 1955.
. Ingr i ! .
: ! 18951903, s 389405. 1962.
Tollin, Sven. Svensk dagspress 19001967: En systematisk och kommenterad
kartlggning. Stockholm 1967.
Torstendahl, Rolf. Introduktion till historieforskningen: Historia som vetenskap.
Stockholm 1966.
Trakl, Georg. Helian och andra dikter. Tolkningar av Johannes Edfelt. Stockholm
1956.
Dichtungen und Briefe. (Historisch-kritische Ausgabe, herausgegeben von
Walther Killy und Hans Szklenar. Band 1.) Salzburg 1969.
Trnqvist, Egil. Strindbergian Drama: Themes and Structure (Svenska Litteratur-
sllskapets skrifter, vol 37.) Stockholm 1982.
Wellek, Ren. A History of Criticism: 17501950, 1: The Later Eighteenth Century.
4 uppl. New Haven & London 1977 (1965).
[Vergilius Maro, Publius.] P. Vergili Maronis Aeneidos: Liber sextus. With a
Commentary by R. G. Austin. Oxford 1986 (1977).
Verlaine[, Paul]. uvre potiques compltes. Texte tabli et annot par Y.-G. le
152
Dantec, dition rvise complte et prsente par Jacques Borel. (Biblio-
thque de la Pliade.) Paris 1989 (1962).
Werin, Algot. Tegnrdikter analyserade av Algot Werin. (Skrifter utgivna av
Modersmlslrarnas frening.) Lund 1966.
Williams, Gordon. Tradition and Originality in Roman Poetry. Oxford 1968.
Vita bandets sngbok. Stockholm 1915.
Wizelius, Ingemar. Birger Sjberg som lyrisk inspiratr: Ett samtal med
Johannes Edfelt. Ingr i Birger Sjberg sllskapet[s rsbok]. Minnen och
impulser, s 6578. Vnersborg 1964.
Zilliacus, Emil. Grekisk lyrik. Andra utvidgade och omarbetade upplagan.
Helsingfors 1928.
strm, Paul. Johannes Edfelt och antiken. Med kommentarer av Paul strm.
(Studies in Mediterranean archaeology and literature.) Partille 1989.
sterlund, Birgitta. Symboler i Johannes Edfelts lyrik. Ingr i Nysvenska
studier: Tidskrift fr svensk stil- och sprkforskning. Utgiven av Olof Gjerdman,
Valter Jansson, Olof stergren. rg 34 (1954), s 5397. Ingr ven i
Perspektiv p Johannes Edfelt. Studier samlade av Ulla-Britta Lagerroth &
Gsta Lwendahl, s 152182. Stockholm 1969.
REFERENSER
153

Lic

Загружено:

Сведения о документе

Исходное описание:

Оригинальное название

Авторское право

Доступные форматы

Поделиться этим документом

Поделиться или встроить документ

Параметры публикации

Этот документ был вам полезен?

Это неприемлемый материал?

Авторское право:

Доступные форматы

Lic

Загружено:

Авторское право:

Доступные форматы

Torgny Lilja

Вам также может понравиться