You are on page 1of 187

Doktor Smirnos dagbok

av
S.A. Duse

INNEHLL
KAP. SID.
I. ETT UPPSLAG 1
II. DE HOPKLISTRADE SIDORNA 6
III. KONSTAPELN N:R 317 12
IV. SLUMPEN 23
V. FRHRET 36
VI. ER EGEN HUSTRU 48
VII. KLOCKSLAGET 60
VIII. DEN TREDJE BORDSGSTEN 72

IX. NYA UPPTCKTER 85


X. LEO CARRING FR EN MEDHJLPARE 98
XI. DET ANDRA SKOTTET 113
XII. NAMNET? 124
XIII. EN OVNTAD VNDNING 137
XIV. MIN NATTLIGA EXPEDITION 145
XV. EN OBLYG INKRKTARE 159
XVI. NYA INDICIER 173
XVII. BRYTNINGEN 185
XVIII. VEM VAR DET? 195
XIX. BEKNNELSEN 212
XX. LEO CARRINGS POSTSKRIPTUM
________

KAP. I.
Ett uppslag.
Leo Carring var inte riktigt vid sitt vanliga humr denna afton. Han sg trtt och
nedstmd ut och stirrade frnvarande in i den ppna spiseln, dr en brasa i det
nrmaste brunnit ut. Frgves hade jag frskt att f en konversation i gng. Och det
frargade mig mycket.
Jag skulle nmligen dagen drp brja en sex veckors semester uppe i Jmtland p ett
stlle, dr jag var fullkomligt ostrd. Och dr skulle jag i lugn och ro kunna skriva om
ngot av den bermde privatdetektivens mnga underbara ventyr om han nu bara
velat bertta ngot. Men han var, som sagt, tyst och sluten denna afton.
Sdan hade jag inte sett honom sedan han trttade ut sig p det ohyggliga
Grimsbo-mysteriet, som upptog honom nstan ett halvt r, under vilken tid han flera
gnger var nra att stta livet till i striden mot ett internationellt frbrytareband. Nr
saken var utagerad erknde han sjlv att den enerverat honom tskilligt och framfr
allt trttat ut honom, och att han var utledsen p alltsammans.
Ungefr p samma stt sg han nu ut.
Hur r det egentligen med dig, gamle vn? frgade jag efter en lng tystnad. Har
det hnt dig ngot ledsamt?
Nej, fr all del, svarade han kort. Varfr frgar du det?
Du r dig inte lik, svarade jag. Kanske du r sjuk?
Nej, jag r fullkomligt frisk.
D r du utarbetad. Du ser ut som om du skulle behva vila ut ordentligt och slnga
alla svrlsta och tilltrasslade problem fr en tid.
Du kan ha rtt, medgav han. Ibland blir verkligen detektivens spnnande och
ventyrsfyllda liv ganska enerverande. Emellant, d jag har det som mest jktigt,
ngrar jag nstan att jag lmnade min lugna verksamhet som advokat och gnade
mig t lsandet av kriminella gtor.

n din ventyrslust d, gamla gosse, sade jag. Du skulle aldrig kunna trivas med
ett liv som en vanlig stillsam medborgare. Enformigheten skulle dda dig.
Han slog avvrjande ut med handen.
Det kan bli fr mycket av ventyr ocks, sade han. Fr en vecka sedan kom jag hem
frn Kpenhamn, dr jag haft att utreda en invecklad spioneriaffr. Och det var en
trttsam och svr historia. De hemliga agenterna ro inte ltta att handskas med. De
ha outtmliga resurser och sky inga medel.
Du har erfarenheter om sdana dr skurkar frn vrt eget land, sade jag.
Han nickade.
Nr jag kom hem frn Danmark, fortsatte han, hade jag fyra nya affrer, som
vntade p mig hr hemma. Tmligen invecklade kriminella gtor, som inte voro utan
sitt intresse, men som i alla fall voro trkiga.
Tv av dem har jag redan lst. Du har sett det av tidningarna. Det ena var mordet p
professor Gertner med anvndande av stelkrampsbaciller mrkvrdigt att
bakteriologien s sllan tas i frbrytelsens tjnst. Det andra var problemet med konsul
Ratzlings frsvunne betjnt, bakom vilket lg en ganska tragisk krlekshistoria.
nnu ro emellertid tv av de dr affrerna outredda. Och i stllet fr att vila, som jag
s vl behver, fr jag nu ett ganska intensivt arbete en lng tid framt. Jag r rdd att
ventyrslusten, som du kallar den, kommer att f sitt lystmte.
Bertta ngot om de problem du nu hller p med, bad jag.
Nej, det vill jag icke. Du vet, att jag inte ens fr min bste vn blottar ngot rrande
en affr, som nnu icke ftt sin lsning.
Men du har ju en hel mngd gamla upplevelser, spnnande historier om trassliga
hrvor och svrlsta gtor, som fr lnge sedan ro bragta ur tiden. Ge mig en sdan
till livs nu. Jag har gott om tid fr nrvarande och skulle vilja freviga ngot av dina
mnga ventyr.
Jag har dremot inte tid att bertta ngot, svarade Leo Carring bestmt. Och jag
skulle nu bli en mycket dlig berttare. En annan gng, d mitt huvud inte r s fullt
av ett problems alla trdar, skall jag grna gra det.

Skada, sade jag, motvilligt fogande mig i det oundvikliga. Jag skall resa upp till
fjllen, i Jmtland i morgon och vila mig minst en mnad. Och d skulle det passa s
bra att skriva ned en berttelse om ngon av dina detektivbragder.
Jag knner mig mycket smickrad.
Om du tminstone hade ngon brevsamling, en dagbok eller dylikt.
Dagbok, sade Leo Carring drjande. Ja, det skulle jag ju kunna st till tjnst med.
Jag har ngra stycken ganska intressanta att vlja p.
Han ppnade en lda i sitt stora dokumentskp och skte bland luntor av handlingar
och anteckningsbcker. Efter en stund tog han fram en bok med svarta
vaxduksprmar.
Hr har du en ganska egendomlig redogrelse fr de olika faserna i ett brottml. Jag
blev tillkallad nstan genast och jag utfrde mina underskningar jmsides med de
officiella detektiverna.
Det egendomliga i fallet var att polisen hade mrdaren inom rckhll hela tiden utan
att inse det. I det fallet kan man sga att det var ett motstycke till rnmordet i
Arbetareringens bank. Man hll p att stupa omkull p mrdaren, men man frstod
det icke.
Nvl, efter bara ngra timmars underskningar hade jag fullkomligt klart fr mig
vem som utfrt brottet. Men jag behll min sikt fr mig sjlv. Ty indiciebevisningen
var inte fullt bindande, och jag frstod att enda sttet att f brottslingen fast var att
framtvinga en beknnelse. Jag lyckades ocks komma drhn, men det var icke ltt.
Jag tvingades att anvnda medel som jag i vanliga fall inte brukar tillgripa.
Men jag vill inte g historien i frvg. I denna dagbok fr du lsa allt. Den r skriven av
doktor Valter Smirno, som nu r dd, s att det r ingenting som hindrar att den
publiceras.
Smirno, sade jag. Den bekante bakteriologen?
Ja. Och du kan tillgga en av de mest framstende rttsmedicinska auktoriteter vi
haft. Han var ett ovanligt skarpt huvud, en rent av genial man, men som inte kom till
sin fulla rtt p den bana han valt, fastn han dr skaffade sig ett knt namn.
Genom en tillfllighet kom doktor Smirno att p nra hll frn brjan till slut studera
gngen av de detektiva spaningarna i denna till synes mycket invecklade hrva.

Han har i sin dagbok redogjort fr sina intryck och iakttagelser frn frsta stunden
han anlitades av kommissarien Sanderson att utfra en likbesiktning och till dess
gtan var lst. Vi kommo varandra drunder litet nrmare, han och jag, han
fungerade till och med som min medhjlpare fr en kort tid.
Det kan drfr vara av intresse fr dig att se, hur han bedmer min enkla person.
Omdmet r inte vidare smickrande. Du, som knner mig bttre n de flesta, kommer
att skratta t hans skarpa kritik. nda tills problemet var lst och jag spelat ut min
trumf, ansg han mig nmligen vara en stor bluff. Sedan blev det en annan ton.
Ja, allt det dr fr du lsa i doktor Smirnos dagbok. Och du fr grna publicera
historien. Jag sg dock helst att du inte romantiserade det hela, utan framstllde det
lika enkelt och naturligt som det gjorts i dagboken. Hll dig s exakt du kan till hans
egna ord.
Som du ser utspelades det morddrama, som skildras hr, i brjan av frra ret. Det var
detta drama, som gjorde att doktor Smirno terupptog sina dagboksanteckningar
efter ett rs vila.
Och flera sidor frn de fregende ren ha som synes varit hopklistrade, drfr att
frfattaren i och med sin frlovning ville dra ett streck ver det frflutna. Texten hr
r delvis olsbar, fastn jag ppnat sidorna s frsiktigt jag kunnat.
Det jag strukit under p dessa sidor berr emellertid de personer, som sedan blevo
inblandade i mordaffren, och r ven s pass belysande fr frfattarens person och
karaktr att du br ta med det viktigaste.
Jag tackade, tog dagboken och brjade studera den s snart jag kommit i ro.
P de fljande sidorna har jag tergivit doktor Smirnos anteckningar nstan utan
ngon omarbetning. Den enda egentliga frndring jag vidtagit r att jag infrt
kapitelrubriker och gjort ngra strykningar hr och var.
I slutet av dagboken hade Leo Carring nedskrivit ngra rader, som ytterligare belysa
detta ur flera synpunkter ganska enastende fall. Och dessa den bermde
privatdetektivens anteckningar har jag tagit mig friheten att ocks terge.
________

KAP. II.
De hopklistrade sidorna.

1912. Den 26 januari.

Fabian Bolls r en skurk!


Min vn har han kallat sig under alla dessa r. Och jag har trott p hans vnskap
nda tills nu.
Men nu r han demaskerad. Vnskapen han alltid haft p tungan har varit bara
frstllning och lgn.

Smygande lmskt har han trngt sig emellan Asta Dur och mig. Och nr jag ertappade
dem bda, visade han inte ett spr av blygsel. Han var tvrtom cynisk och frck. D jag
sade honom, vilken lumpen man han var, vilken falsk usling, skrattade han mig mitt
upp i ansiktet.

Men jag glmmer ingenting, Fabian Bolls! Vi trffas vl n en gng, och d .

1914. Den 9 juli.

Det jag sist av allt kommer att bli klok p r mig sjlv. Jag r ju dock en mogen man
och en mycket framstende man efter vad andra sga. Som lkare en av vra
skickligaste.
Och infr en kvinna r jag blyg och bortkommen som en skolpojke.
I dag hade vi en hrlig vandring i skogen, Nina Felsen och jag. Fgelkvitter och
glittrande sol

Jag hade beslutit mig fr att det i dag skulle ske. Men det blev aldrig talat ett allvarligt
ord mellan oss. Min beknnelse om hur varmt jag lskar henne, min frga om hon vill
bli min hustru brnde hela tiden p min tunga. Men ingenting av det jag mnat sga
blev sagt.
Vi talade om tusen olika saker, Nina och jag. Vi skmtade och skrattade som vanligt, ja
nstan nnu mera uppsluppet. Och jag mrkte att det blev mer och mer omjligt fr
mig att komma fram med vad jag hade p hjrtat.
Kanske var det dagsljuset, solen, som hindrade mig
Jag har frr mer n en gng mrkt att jag mitt p dagen i blndande solsken knt mig
frunderligt skygg, nstan blyg i en ung kvinnas nrvaro. Solljuset verkar nyktert
dmpande p mina knslor och sinnen och tar bort min tilltagsenhet och djrvhet.
Annat r det p kvllen, i skymningen, i mnskenet eller i konstgjord aftonbelysning.
D r jag mig sjlv, d har jag kvar hela min dristighet gent emot kvinnan och talar
fritt ur mitt innersta. D kan jag, utan att vara blyg eller tafatt, behandla en ung
varmblodig kvinna s som hon vill bli behandlad.
Men det hade varit omjligt att f en kvllsstund ensam med Nina. Det enda hon velat
bevilja mig var denna skogspromenad i strlande sol.
Frst d vi stodo vid hennes port i begrepp att skiljas, gjorde jag ett klumpigt frsk.
Du r frtjusande, Nina! sade jag. Och jag knde att jag rodnade som en skolpojke.
Hennes svar blev s avkylande det kunde vara.
Prata inga dumheter, sade hon. Och s, en sak till: kalla mig inte fr du.
Inte det? sade jag frvnad. Det ha vi ju gjort i mnga herrans r.
Jag vet det. Men nu mste det bli slut. Om ngra dagar kommer jag att frlova mig
och d
Frlova dig! utbrast jag hpen.
Ja visst. Tycker inte doktorn att det kan vara p tiden?
Joo jo d, stammade jag. Men det kommer s pltsligt s verraskande. Jag jag
hade inte vntat det.

Nu r det emellertid s, fortsatte hon glttigt. Och hur gamla goda vnner vi tv n
varit, s r det nog nd bst att vi verg till titlarna. Min fstman vill ha det s
Men det r ju fnigt! utbrast jag.
Ja, det frefaller er kanske s, sade hon med ett oemotstndligt leende. Och,
uppriktigt sagt, tycker jag ocks att det r litet hm dumt. Men jag vill ju gra min
fstman till viljes. Och han tycker inte om att jag kallar andra herrar fr du n mina
nrmaste slktingar.
Men vi tv ro ju barndomsvnner, invnde jag.
Hon ryckte p axlarna, som om hon inte kunde gra ngot t saken.
Vem r din er fstman? frgade jag.
Det r ingenir Bolls.
Fabian Bolls! utbrast jag. Det r inte mjligt!
Och varfr inte, om jag fr frga? sade hon p sitt flickaktigt sklmska stt. Vi
hlla mycket av varandra. I vermorgon eklateras det.
Det fr icke ske! sade jag bestmt. Gr det inte, Nina! Tag inte Fabian. Jag varnar
dig.
r r ni tokig?
Nej. Jag r klok nog att varna en ung frtjusande flicka fr att kasta bort sig till en
sdan man som Fabian Bolls, sade jag. Det blir bara olyckor. Gr det inte!
Bste doktor Smirno, sade hon hgdraget, jag vet inte vad ni har fr rttighet att
kritisera mitt val, och jag vill inte lyssna till era ord. Fabian r en god och prktig man.
Och han lskar mig av hela sitt hjrta.
Fabian Bolls r en skurk! sade jag dystert. Du mste hra p vad jag har att sga
dig. Jag
Men Nina Felsen hade utan vidare vnt mig ryggen. I nsta gonblick smllde porten
igen efter henne.

Jag r utom mig uppriven feberhet i stnd till vad som helst. All min
levnadslust r borta. Nu frstr jag dem, som kunna taga sitt eget liv.

Detta r andra gngen Fabian Bolls korsar min vg och kullkastar allt fr mig. M han
akta sig!

1914. Den 5 december.


Jag kommer nu frn Ninas och Fabians brllop.
Hur jag kunnat betvinga min antipati mot honom nda drhn att jag gick dit r mig i
denna stund ofattligt. Och inte heller frstr jag nu hur jag under hela brllopsfesten
kunnat behlla jmvikten, tminstone till det yttre. Ty hela mitt inre var i uppror
Brudgummen var skroderande och bullersam som vanligt. versittaretonen gr aldrig
ur honom. Bruden dremot frefll att vara ovanligt tyst och frsagd. Jag sg inte ett
leende p hennes lppar under hela tiden. Och hon var ohyggligt blek. Jag har aldrig
sett Nina s blek och tyst.
Kanske hon redan brjat ngra sig.

Det var Nina som vertalade mig att komma p brllopet. Vad skulle inte hon kunna
vertala mig till. Jag har ju till och med lovat henne fr vr gamla vnskaps skull,
som hon sger att lta allt groll mot Fabian fara och umgs i deras hem.
Nina har inte en aning om att jag fortfarande lskar henne, och att jag alltid kommer
att gra det. Ingen mer n jag sjlv vet det, och ingen kommer heller att f veta det.
Det r och frblir min egen hemlighet.
Och jag r lycklig i medvetandet att vara ensam, och att ingen nyfiken blick trngt in i
djupet av mitt inre. Ingen mer n jag vet vad som finnes dr, p vilka minnen jag
lever, vilka tankar och frhoppningar jag nr, vilka framtidsdrmmar jag drmmer,
p vilka problem jag grubblar.

Jag tycker om att vara ensam med mitt eget jag, att studera mig sjlv prva mina
nervers styrka, spnstigheten i mina muskler och kraften i min skarpa, klara
tankegng.

Min trna p brllopet var en vacker flicka och olik alla andra unga damer jag trffat.
Helena Sundhagen heter hon och lr vara stormrik.
Efter middagen viskade fru Bolls jag mste ju kalla henne s nu till mig: Helena r
en flicka, som skulle passa er, doktor Smirno. Lgg an p henne .

1915. Den 18 januari.


Jag r ruinerad!
Detta frdmda krig har bragt mig drhn. I somras kpte jag p spekulation stora
partier grngesbergare och andra papper, kpte fr dubbelt s mycket som jag
verkligen ger, och belnade alltsammans.
Nu har jag mst slja till halva vrdet. Jag r fullstndigt renskrapad

1915. Den 20 februari.


Jag har frlovat mig med Helena Sundhagen.
Men jag har inte gjort det bara drfr att hon r rik. Jag r sker p att hon kommer att
passa mig, och det roar mig att frska tmja denna vildkatt.
Helena r inte som andra. Kanske det r detta, som gjorde att jag frst fste mig vid
henne. Full av excentriska ider r hon. Jag har aldrig trffat en ung dam med s
bestmda sikter och s fasta principer som Helena.
Hennes hjrta har jag vunnit genom att jag ltsat ta henne p allvar

Nu vill jag lta allt gammalt vara glmt. Och fr att jag inte i ondan skall bli pmind
om det, klistrar jag ihop dessa sidor i dagboken.
Kanske kommer ngon annan att ppna dem en gng och d flla domen ver mig,
som lskar en kvinna som aldrig kan bli min lskar henne s att jag utan minsta
tvekan skulle ge mitt liv fr henne och dock frlovar mig med en annan.
Jag frstr mig inte sjlv
Men en sak frstr jag: i fattigdom kan jag inte leva. Pengar mste jag ha, och mycket
pengar! Drfr lter jag alla skrupler fara.
Kanske jag fr resten kan gra Helena lycklig Vem vet?
________

KAP. III.
Konstapeln n:r 317.

1916. Den 13 februari (sndag morgon).


En genomvakad natt. Och fortfarande omjligt att somna
Jag r ddstrtt, inte bara till kroppen. Min hjrna r veranstrngd av grubbel p den
sllsamma gta, infr vilken jag helt pltsligt blivit stlld. Och i mina irrande tankar
genomlever jag ter och ter de spnnande ventyr jag varit med om denna natt.
Fr att bli kvitt de hetsande, oroliga tankarna, de sorgliga bilderna ur den livstragedi
jag ftt bevittna har jag nu p morgonen tillgripit min gamla dagbok igen. Och nu
anfrtror jag t papperet allt vad jag upplevat.
Den gamla dagboken har legat bortglmd nstan ett helt r. Jag slutade ju att skriva i
den samma dag jag frlovade mig. Sedan har jag inte anfrtrott den ngot.

De hopklistrade bladen, som finnas hr och var, tala till mig sitt stumma sprk om det
som varit. Minnena dyka ter upp, fastn jag nu icke kan erinra mig allt vad jag skrivit
p de sidor, som nu inte kunna lsas.
Det gllde honom, som tv gnger vldsamt strande ingripit i mitt liv. S mycket
minnes jag. Det gllde ocks en kvinna eller kanske det var flera
Hur sllsamt r det icke att de fljande sidorna i denna dagbok komma att handla om
just de kvinnor, som en gng spelade en sdan roll i mitt liv att jag skt glmma
alltsammans. Nu mste det rivas upp igen, det gamla. Brutalt och hnsynslst skall
det fram i dagsljuset. Ungdomliga drskaper, inbillade och verkliga sorger
Det verkar stimulerande p mina nerver att nu ter ha den gamla dagboken framfr
mig. Den r som en frtrogen vn, som jag kan delge mina innersta tankar utan att
dlja ngot.
Det jag nu skall skriva ned det som hnt mig i natt och p morgonen har s mnga
egendomliga sidor, att jag knappast vet, hur jag skall brja. Ett pojkaktigt, farsartat
upptg, som helt pltsligt frflyttar mig mitt in i en blodig tragedi.
Emellant frestas jag tro, att det jag upplevat denna natt varit bara en drm. Det r
sannerligen inte s ofta ngot dylikt hnder i vrt lugna Stockholm, dr de verkligt
svrlsta kriminella problemen ro ganska f. Man r hr inte bortskmd med
uppskakande brott av den sort, som fordrar en genial detektivs hela energi och
skarpsinne fr att utredas, och som nd kanske frblir en olst gta.
Men jag vill brja frn brjan.
ventyret med konstapeln n:r 317 brjade egentligen som ett skmt frn min sida,
visserligen barnsligt och dumt, men utan ond avsikt.
Jag vet inte om alla poliser ro lika obehagliga att rka ut fr en natt, d man r litet
uppspelt och glad, som konstapeln n:r 317. Jag har inga erfarenheter.
Men jag kan konstatera att konstapeln det hr gller inte hade ett uns av humor,
tminstone sett frn den synpunkt man kan ha, d maskeradstmningen nnu sitter i
en.
Vad som egentligen framkallade hans missnje har jag inte riktigt klart fr mig.
Kanske var det den svarta sidenmasken jag satte p mig strax innan jag gick fram till
honom, dr han stod som en Hindenburgstaty i hrnet av Kungsgatan och
Drottninggatan. Eller ocks berodde det kanske p att jag utan vidare ceremoni bad
om eld till min slocknade cigarr.

Jag r i varje fall rdd att jag i hans gon bar mig litet egendomligt t. Jag hade inte en
aning om att en patrullerande poliskonstapel var s mtlig om sin vrdighet. Kanske
hr det till hans yrke om ntterna. Eller kanske hans knslighet berodde p att det
var en ovanligt kall och blsig februarinatt.
Med en gest, som om han utdelat frsta klassen av jrnkorset, rckte han mig en
smutsig och trasig tndsticksask. Jag kan svra p att det inte fanns mer n ngra f
tndstickor i den, fastn konstapeln behagade svra p att den var full. Men han svor
ju ocks p att jag var full, s det r ju egentligen ingenting att fsta sig vid.
Han kunde fr resten ha ltit bli att lna mig tndsticksasken, fr jag fick nd inte
eld p min cigarr den natten. Hur jag bar mig t i min fumlighet s tappade jag de f
tndstickorna, och den hrda blsten drog frsorg om att skingra dem.
Jag bad om urskt. Det gr jag alltid, d jag ofrivilligt stller till obehag fr ngon
annan. Men det gjorde inte det minsta intryck p konstapeln n:r 317. Han tog sig till
ngonting, som jag frmodar inte r freskrivet i hans instruktion. Han svor. Inte
ver blsten, som ju kunde ha varit berttigat, utan ver mig.
Fr att blidka honom ville jag bjuda honom en cigarr, men knappt hade jag rckt fram
mitt cigarretui, frr n det trffades av konstapelns kraftiga hand och gjorde
tndstickorna sllskap utefter gatan.
Detta ansg jag opassande. Visserligen hade jag i samma gonblick etuiet frsvann
mrkt att det var tomt, men det var i alla fall mitt. Aldrig har jag varit s nra en
verilad handling som i detta gonblick. Jag var i sjlva verket s nra, att handlingen
fljde strax drp:
Tag upp etuiet! sade jag s bestmt jag frmdde.
Han ltsades inte hra.
G hem och lgg er, sade han. Ni r onykter.
Tag upp cigarrfodralet! sade jag hrdnackat och utan att inlta mig p detta
sprsml.
Nej! svarade han hnfullt. Det kan ni hmta sjlv. Man frsker inte driva med
polisen p det dr sttet.
Kanske det bara var min mening att skicka konstapelns plsmssa att gra
cigarretuiet sllskap. Jag tror knappt att jag tnkte sl mannen i huvudet. Men jag var

litet osker p hand, och jag lade in all min kraft jag r mycket stark i slaget. Det
blev en sjungande rfil, som kom ordningens vktare att helt hastigt visa sina
skosulor.
Vad som nu fljde gick s fort att jag knappast minns det. Jag hrde en skarp vissling,
varp tv nya konstaplar dko upp som p en teater, dr de bara vntat p repliken fr
sin entr. En bil kom ocks framrusande som en illustration till polispipans
frunderliga makt. Och jag blev trots allt mitt motstnd instuvad i bilen och forslad
till polisvaktkontoret.
Konstapeln n:r 317 avlade hr en rapport, som framkallade min odelade beundran. I
mlande frger och med en fantasiens frodighet, som kunde framkalla en
romanfrfattares avund, beskrev han det brutala nattliga verfall, fr vilket han varit
utsatt.
Mina tricks med tndstickorna och det tomma cigarrfodralet voro bara listiga medel
till att komma konstapeln in p livet fr att utdela drpslaget. Och masken jag hade p
mig bevisade att attentatet var planlagt.
Ju lngre konstapeln n:r 317 kom i sin rapport, som hade en avsevrd episk bredd,
desto tydligare blev det fr mig, att jag upptrtt som en maskerad lnnmrdare, som
bara genom en lycklig slump ankomsten av de tv andra poliserna hindrats frn
att utfra sitt lmska dd. Rapporten var s vervldigande, att det inte kunde falla
mig in att protestera. Hade jag p detta talangfulla stt blivit beskylld fr att ha
mrdat ett dussin mnniskor, s skulle jag inte kunnat opponera mig det minsta.
Och d konstapeln n:r 317 slutade sin mlande skildring, kunde jag inte lta bli att ge
uttryck t min beundran.
Bravo! sade jag. Det dr var det styvaste jag hrt p lnge. Skulle ni inte vilja vara
vnlig och dra hela historien en gng till. Jag har sllan hrt ngonting s
skmtsamt.
Denna min hvliga anmodan blev inte alls upptagen som en appld till konstapelns
vltalighet, utan som en frolmpning. Konstapeln n:r 317 morrade som en retad
hund, och verkonstapeln sade med en ton av sublimt frakt: Karlen r full!
Min vrdnad fr ert hga mbete hindrar mig att bestrida ert pstende, sade jag
med en bugning.
Ert namn! utbrast verkonstapeln rd av harm.

Valter Smirno, sade jag. Jag r medicine doktor, fdd i Stockholm den 1 oktober
1883, ogift, r i besittning av medborgerligt frtroende och har aldrig varit talad eller
straffad.
Det hr blir sledes frsta gngen, sade verkonstapeln hnfullt.
Jag bjer mig fr er vishet, svarade jag dmjukt.
Nu r det nog med frckheter! skrek mannen och slog nven i bordet. Erknner ni
rapportens riktighet?
r mitt erknnande av ngon betydelse? frgade jag.
Inte det minsta, svarade han. Ni blir fast nd.
D fredrager jag att ge konstapeln n:r 317 min komplimang fr hans
fantasirikedom och berttartalang, svarade jag. Detta m vara mitt erknnande.
Vill ni drmed sga, att ni bestrider rapporten?
Det vare fjrran frn mig.
Ni erknner allts att ni verfallit konstapeln n:r 317 och slagit honom i gatan?
Det var enda sttet att f honom att bja sig ned fr att ska efter mitt cigarrfodral,
som han
Nog nu med krumbukter! skrek verkonstapeln utom sig. Ni har sledes
misshandlat en patrullerande poliskonstapel?
Nej. Det bestrider jag bestmt. Han patrullerade inte alls, utan stod fullkomligt stilla
invid vggen. Jag trodde frst att det var en reklamskylt fr Paul U. Bergstrm.
Det r mrkvrdigt hur svrt somliga mnniskor ha att behrska sig. verkonstapeln
kunde det inte alls och inte heller konstapeln n:r 317. Under de nrmaste minuterna
fick jag av dem bda veta s mycket om mitt pbelaktiga upptrdande, min nattsvarta
karaktr och alla andra en yrkesfrbrytares vackra egenskaper, att jag knde mig
riktigt enkel. De bda herrarna sekunderade varandra i all smja, till dess
verkonstapeln sansat sig s pass mycket, att han upptckte att han inte talade
ensam. D slog han nven i bordet och befallde den andre att vara tyst.
Hr r det jag, som hller frhret, sade han i en ton, som bevisade, att han var fullt
medveten om sin beflsstllning. Drp vnde han sig ter till mig.

Erknner ni att ni verfallit konstapeln? rt han.


Det har jag ju aldrig frnekat, svarade jag. Jag gav honom en ordentlig rfil. Men det
frtjnade han. Mitt cigarrfodral
Jag fick inte fortstta. Det dr frdmda cigarrfodralet, som p stt och vis var
orsaken till att jag var hr, och som kanske nu hamnat i en lycklig upphittares ficka,
framkallade tydligen polisens speciella motvilja. S fort jag nmnde ett ord om det,
blev jag genast nedtystad. Man ville inte hra talas om denna i mina gon ganska
viktiga sak.
I stllet koncentrerade man sig p en mngd detaljer, som inte hade det minsta med
den hr historien att gra. Jag anmodades att redogra fr hur jag tillbringat aftonen
och natten intill sammantrffandet med konstapeln n:r 317.
verkonstapeln blev rent av nrgngen i sina frgor. Han ville ndvndigt veta varfr
jag upptrtt maskerad p gatan, och han gjorde ngra klumpiga anspelningar p att
jag kommit frn ngon maskis. Jag tror att han var nyfiken p maskeradinterirer.
Men den nyfikenheten blev d inte stillad av mig. Det fattades bara att jag skulle
anfrtro honom att jag varit p National. Det fick ju ingen veta. Som frlovad karl var
jag tvungen att hemlighlla en sdan dr liten utflykt.
Jag hade fr resten upptrtt inkognito p maskeraden. Och jag var nstan uteslutande
skdare. tminstone hll jag mig s mycket som mjligt undan, sedan jag helt
ofrmodat sttt p den kvinna jag sist av alla velat trffa, nmligen Asta Dur,
danssen, som en gng var nra att bli mitt de. Tack vare min mask knde Asta inte
igen mig. Fr vrigt hade hon inte tid att se t ngon annan n sin kavaljer, som var
ingen mer och ingen mindre n Fabian Bolls.
Asta och Fabian!
Det r inte mycket mer n ett r sedan han gifte sig. Och han har redan hunnit brja
sitt gamla lttsinniga ungkarlsliv igen.
N, det frvnade mig d inte s mycket. Jag har vntat ngot dylikt av den mannen.
Och jag varnade ju Nina fr honom. Men hon ville inte lyssna till mig. Hon kommer
nog att f ngra sig. Som man bddar fr man ligga
Fabian tycktes vara alldeles betagen i Asta Dur. Den kvinnan mste fortfarande ha en
frunderlig tjusningskraft. Tur att jag sluppit helskinnad ur hennes klor. Fabian gr
det nog inte utan att bli ordentligt klst.

Och det unnar jag honom av hela mitt hjrta. Att bedra en sdan kvinna som Nina r
en skndlighet.
Men det hr hr egentligen inte hit. tminstone kom ingenting av vad jag sett p
National fram i polisfrhret, trots alla snrjande frgor. Jag frnekade bestmt att
jag varit p ngon maskerad.
S smningom tycktes verkonstapeln trttna p det onyttiga frhret. Han gick i
stllet tyst igenom protokollet och lste slutligen med hg rst upp det sista:
Efter tskilliga frsk att slingra sig undan, erknde den anhllne, att han i berusat
tillstnd verfallit och misshandlat konstapeln n:r 317 Johansson under dennes
tjnsteutvning.
Hr hll han upp, som om han vntat en ny protest frn min sida. Men den uteblev.
Jag var nu trtt p alltsammans och ville bara komma drifrn.
Hur mycket kostar det? frgade jag fogligt och tog efter plnboken.
nej, s ltt skall ni inte komma ifrn det, frskrade verkonstapeln mig
frtrstansfullt, och den andre skrattade hnfullt.
Jas, sade jag. Ja, det kvittar mig lika hur det blir med den saken. Men klockan r nu
en kvart ver tre ser jag, och jag tycker det kan vara p tiden att jag kommer hem.
verkonstapeln ryckte p axlarna och min antagonist frn gatan slog till ett nytt
flatskratt.
Jas, ni har frst nu upptckt att det r sent, sade den frre. Vad var egentligen
klockan, nr ni stllde till upptrdet p gatan?
Jag hade hoppats att frhret skulle vara slut nu, och denna nya frga frefll mig
srdeles ondig. Klockslaget d jag sttte p den dr ohvliga poliskonstapeln, vad
kunde det egentligen vara av fr intresse? Jag teg.
Uppfattar ni inte min frga? rt mannen slutligen. Hur dags skedde det?
Det verlmnar jag t konstapeln att avgra, svarade jag frsiktigt. Jag har
nmligen i tidningarna sett hur ltt det r att infr polisen lta besl sig med tvetalan.

Konstapeln funderade ett gonblick och frskrade sedan, att jag hllit p att brka
med honom minst en kvarts timme innan jag blev anhllen. Till polisstationen hade vi
kommit kl. 2,40 f. m., och frden dit hade vl tagit omkring 5 minuter.
Enligt konstapelns uppgift skulle jag allts ha kommit fram till honom p gatan kl.
2,20 f. m.
Jag nmnde nyss att konstapeln n:r 317 hade en sllsynt frmga att breda ut sig i sin
rapport. Detta tycktes ha smittat verkonstapeln, ty nu frenade sig de bda herrarna
i att nyo genomg rapporten frn brjan, kommenterande och kompletterande den
samt d och d givande mig en ny frga.
Mina upprepade gspningar ignorerade man fullstndigt, och frst d klockan var
ver halv fyra p morgonen tillt man mig att g.
Med en suck av lttnad befann jag mig ter p gatan. Ett gonblick hade jag verkligen
befarat att polisen skulle driva sitt tjnstenit s lngt att lta mig tillbringa terstoden
av natten i finkan. Drfr njt jag i nnu hgre grad av min frihet.
Den lnga vistelsen p polisstationen hade fr resten gjort mig en erfarenhet rikare,
nmligen att ett skmt aldrig fr drivas s lngt, att man riskerar att det blir
trttsamt. Och jag ngrade verkligen nu, att jag ngonsin givit mig i delo med polisen.
Det var den maskeradstmning av uppsluppen gldje jag frde med mig frn
National, som frlett mig att i pojkaktigt vermod brja det dr skmtet.
Nu frefll det mig inte alls skmtsamt.
Hur ltt kunde inte ngot om det nattliga upptrdet sippra ut och komma till min
fstms ron. Mnniskor ro s vlvilliga, nr det gller en skandal.
Om ngra dagar skulle jag kanske f en stmning till polisdomstolen. Historien skulle
naturligtvis komma att stta i Fderneslandet, kanske ocks i andra tidningar
I detta gonblick ngrade jag mig verkligen s pass, att jag beslt g in igen till
konstaplarna och ska f saken nedtystad. En urskt och ett lmpligt skadestnd vore
kanske tillrckligt.
Men det ville att jag i stllet fr att komma in till min frra antagonist frn gatan och
den strnga verkonstapeln, skulle hamna i detektiva avdelningen och dr f bevittna
brjan till utredningen av ett invecklat och ohyggligt morddrama.
I detsamma jag skulle g tillbaka ver gatan krde en bil fram och stannade. En
poliskonstapel och en nattvakt stego ur och slpade med sig en kvinna, som tycktes

utom sig av frtvivlan. Hon frmdde knappast stdja p sina ben, och hennes
snyftningar och stnande voro hjrtslitande.
Slpp mig! kved hon. Fr Guds barmhrtighets skull lt mig g! Jag har inte gjort
det. Jag har inte gjort det!
Den rsten knde jag igen. Hastigt gick jag nrmare. Och i belysningen frn gatlyktan
sg jag ett gonblick kvinnans ansikte.
Det var Nina Bolls.
Jag stod stel av bestrtning vid denna upptckt. gonblicket drp var det emellertid
klart fr mig att jag mste ingripa. Jag strckte hejdande ut hnderna mot de bda
mnnen.
Det hr mste vara ngot misstag, sade jag. Denna dam
Var god och g ur vgen! sade konstapeln befallande. Ni hindrar polisen.
Nina knde genast igen mig, och en strle av hopp lyste fr ett gonblick upp hennes
trdrnkta ansikte. Hon frskte slita sig ls frn de bda mnnen och komma fram
till mig. Men de hllo henne obarmhrtigt fast.
Vad skall det hr betyda? frgade jag.
, doktor! Det r ett misstag, ett ohyggligt misstag! utbrast hon. Hjlp mig! Rdda
mig!
Drp frlorade hon medvetandet.
Jag r lkare, sade jag ivrigt. Det r inte alls min mening att hindra polisen. Men
jag knner denna dam och kan kanske vara till hjlp.
Konstapeln nickade.
Det r bra, sade han. Vill d doktorn flja med. Vi ska in p detektiva avdelningen.
Detektiva avdelningen! utbrast jag. Vad har d hnt?
Det r mord, sade konstapeln. Och jag tror vi ha mrderskan hr.
Omjligt! utbrast jag. Ingenjr Bolls hustru skulle vara mrderska? Det r
vansinnigt! Vem r d mrdad?

En danss, som heter Asta Dur. Hon har blivit skjuten i natt i sitt hem.
________

KAP. IV.
Slumpen.
Asta Dur mrdad!
Jag hade ju sett henne samma kvll p National. Levnadsfrisk och sprittande glad,
mera frfrisk n ngonsin hade hon dr gjort sitt bsta fr att frvrida huvudet p
Fabian Bolls. Jag, som knde till hennes frfrelsekonster bttre n kanske ngon,
hade genast frsttt varthn hon syftade. Att frleda en gift man till otrohet var en av
Asta Durs strsta triumfer. Och hon misslyckades sllan.
Nu var denna farliga fresterska dd, mrdad mitt i natten i sitt eget hem. Och Fabians
unga hustru var hr, anhllen av polisen som misstnkt fr mordet.
Detta var ju ohyggligt.
Men var kunde d hennes man vara? Var hll han hus, den dr Fabian, som varit Asta
Durs maskeradkavaljer i natt? Kunde han ha blivit verraskad av hustrun, och hon i
sin svartsjuka ?
Nej, och tusen gnger nej. Nina Bolls r inte av den sorten. Fin och mild och vek r
hon, temperamentsfull visserligen och skert ganska varmblodig, men ett sdant
utbrott av hmnd eller svartsjuka, det r otnkbart fr henne.
En tragedi hade emellertid utspelats, och i den hade fru Bolls p ngot stt blivit
invecklad. Det tjnade ingenting till att grubbla p den saken. De frgor jag stllde till
konstapeln blevo obesvarade, och jag mste ge mig till tls.
Vi hade kommit in med den avsvimmade i kommissariens rum och lagt henne p en
soffa. Jag brjade genast upplivningsfrsken.
Under tiden hrde jag, hur man samtalade i det yttre rummet. Det gllde mordet. Av
vad man sade kunde jag frst, att detektiver fr nrvarande hllo p med

underskningar p mordplatsen, och att kommissarien Sanderson kunde vntas hit


vilket gonblick som helst. Han skulle frhra den anhllna.
Det var tur att Sanderson skulle ta hand om saken. Jag knde honom rtt vl och hade
fr en tid sedan hjlpt honom med ett ganska invecklat rttsmedicinskt problem. Han
skulle skert lta mig vara nrvarande vid frhret. Och fru Bolls behvde fr resten
ett std.
Det drjde en god stund innan hon terkom till medvetande. Jag skall aldrig glmma
nr hon slog upp sina stora, mrka gon och sg sig omkring, frst med frvirring och
sedan d hon erinrade sig vad som hnt, med ett uttryck av frtvivlan, som nstan
lockade trar i mina gon.
Se s, fru Bolls, frsk att lugna er, viskade jag. Och tala nu om fr mig vad som
hnt. Det r inte omjligt att jag kan hjlpa er p ngot stt.
Till en brjan fick jag icke ngot annat svar n hysteriska snyftningar. Hon tycktes
vara fullkomligt uppriven.
Jag r inte den, som i ondan lgger mig i andras affrer. Men hr hade slumpen
bokstavligen frt Nina Bolls i min vg. Hr gllde det sledes en av mina nrmaste
vnner och en kvinna, som tydligen var i stort behov av hjlp. Jag mste gra min plikt
bde som lkare och som mnniska.
Tala om fr mig vad som hnt er, upprepade jag. Hur kommer det sig att ni r hr?
Man har talat om ett mord, men med det kan vl inte ni ha det minsta att skaffa?
Hon ryste.
Det r frfrligt! viskade hon. Jag jag skte Fabian hos henne, den dr
mnniskan. Detta ord uttalade hon med ett obeskrivligt frakt. Jag telefonerade
frst och knde genast igen hans rst i telefonen.
Vems rst? Fabians?
Ja, just Fabians.
Ni telefonerade till varitdamen, som nu r mrdad? utbrast jag frundrad. Och
detta mitt i natten?
Ja, svarade hon knappast hrbart.
Och er egen man svarade i telefonen. r ni sker p det?

Fullkomligt. Han svarade frst, men sedan blev det alldeles tyst. Han hade nog ocks
knt igen min rst.
En sn usling! mumlade jag fr mig sjlv. Men hon hrde mina ord och nickade.
Jag hade inte vntat det av Fabian, sade hon. Vi ha ju varit gifta s kort tid
Jag varnade er, infll jag.
Och jag trodde er inte. Jag har aldrig velat tro att mnnen ro s dliga, som mnga
pst. Srskilt om Fabian har jag bara trott gott och vackert. Och nu
Hon begravde ansiktet i hnderna.
Det kanske inte r s farligt, som det ser ut, trstade jag. Det kan ju mjligen finnas
ngot allvarligt skl varfr en gift karl besker en demimondedam. Ngot skl, som vi
inte knna.
Hon skakade p huvudet.
De superade tillsammans, sade hon tonlst.
Hur vet ni det?
Jag jag gick dit.
Mitt i natten?
Ja. Jag gick dit, till henne, den dr damen. Och nr jag kom dit, var Fabian borta.
Han hade givit sig i vg. Och hon hon lg i sitt blod mrdad ute i kket!
Jag frstr ingenting, stammade jag.
D bar jag mig s dumt t, fortsatte hon. Jag blev skrmd frn vettet och rusade
hals ver huvud ut igen och ned fr trapporna. Jag tror jag skrek hgt av frskrckelse
nr jag kom ut p gatan. D fick en nattvakt tag i mig, och en poliskonstapel kom till.
Och nu nu pstr man, att det r jag, som mrdat henne.
De sista orden voro knappt hrbara.

Det finns d inte ngot frnuft i ett sdant antagande, sade jag trstande. Var och
en som knner er, fru Bolls, kan g ed p att ni aldrig skulle kunna gra en mask fr
nr. Lita p mig. Jag skall hjlpa er till det yttersta.
I detsamma hrde jag genom drrppningen kommissarien Sandersons rst.
Tag genast en bil, sade han, och kr till denna adress. Jag har inte lyckats f svar i
telefonen. Finns emellertid vederbrande hemma och ni fr liv i honom, anmodas han
att omedelbart flja med hit. Han fr inte lmnas ensam ett gonblick och inte heller
underrttas om vad det gller. Gr han motstnd, anhller ni honom.
Fr vad? hrdes en rst frga.
Fr delaktighet i mordet p frken Dur, sade han allvarligt. Vem r egentligen
kvinnan ni frt hit? tillade han drp.
Hon har inte sagt sitt namn. Det har varit omjligt att f ett frnuftigt ord ur henne.
Men hr utanfr porten sttte vi p en herre han r visst lkare som tycktes vara
bekant med henne. Han kallade henne fru Bolls.
Kommissarien kom nu in, och jag gick honom till mtes.
Jas, r det ni, doktor, sade han och rckte mig handen. N det var d bra att det r
en bekant. Ni har vl ingenting att gra med den hr bedrvliga affren?
Nej fr all del, inte det minsta, svarade jag litet frlget. Jag var hr i nrheten av
en helt annan orsak. Och jag rkade av en slump bli vittne till hur fru Bolls frdes ur
bilen hr utanfr. Som jag knner henne mycket vl och sg, att hon var nra att
svimma, erbjd jag min hjlp. Och den var vl behvlig. Hon har alldeles nyss
terkommit till medvetande efter en lng svimning.
Jas, sade kommissarien viskande och frde mig bort till ett hrn av rummet. Ja jag
anade att det var fru Bolls. Det r en ful historia, det hr. Sannolikt en hmndeakt av
en svartsjuk kvinna. Knner ni fru Bolls nrmare?
Ja, mycket vl. Med mitt huvud gr jag i pant fr att hon r ur stnd till ngon slags
brottslig handling. Att misstnka henne fr mord vore rena vansinnet.
Sger ni det? Men ven den lskligaste och mildaste kvinna kan bli som en furie, d
svartsjukan fr henne i sitt vld. I min praktik har jag tskilliga exempel p den
saken.
Skall hon frhras genast? frgade jag.

Ja. Jag har fr princip att smida medan jrnet r varmt. Hon str vl ut med det?
Jag tror det. Om hon fr sitta.
Ja visst. Stannar ni kvar, doktor?
Jag hade tnkt be om det. Denna affr intresserar mig naturligtvis alldeles speciellt,
d det ju gller en av mina nrmaste bekanta.
Varje invecklat brottml intresserar mig fr vrigt och har gjort det nda sedan jag
var pojke. Min far sade mnga gnger att jag tagit fel p levnadsbana och bort bli
detektiv i stllet fr lkare. Men jag ngrar mig icke. I mitt yrke kan jag komma
frbrytarna och brottslingarna lika nra in p livet som ngonsin en detektiv.
Som rttskemist har jag flera gnger blivit anlitad. Och jag tror att jag utan skryt kan
sga, att mina underskningar vckt ett visst uppseende.
Vad denna ohyggliga mordaffr betrffar, s berrde den mig djupare n jag kan
sga. Icke bara som ett brottml, dr det fanns en gta att lsa, och dr jag sannolikt
skulle f tillflle att flja detektivernas underskningar, utan som en tragedi ur
levande livet, dr icke blott den misstnkta brottslingen var en bekant till mig, utan
dr ocks offret var en kvinna, som jag knt mer n vl.
Asta Dur hade som jag ju redan antytt en gng spelat en roll i mitt liv. Hon hade
fngslat och bedrat mig, helt och hllet haft mig i sitt vld och varit nra att frstra
hela min framtid. Fr att tala rent ut, hade jag varit hennes lskare. I tv hela r.
Jag var oerfaren, nr jag trffade henne. Gott om pengar hade jag, mina studier gingo
utmrkt, och hela livet log emot mig. Hon var vacker, Asta Dur, och frestande som
synden. Jag trodde jag dre att det med henne var krleken, som kommit in i mitt
liv. Jag trodde, att jag hos henne skulle finna det mtt av lycka jag drmt om.
Frst allt fr sent upptckte jag vem hon egentligen var. Jag upptckte, att jag bara
varit en leksak, ett tidsfrdriv som hon redan trttnat p. Det var mina pengar hon
ville t. Jag sjlv var en bisak.
En vacker dag fann jag, att jag delade hennes gunst med en annan man. Det blev ett
stormigt upptrde mellan henne och mig, som slutade med fullkomlig brytning. Och
med en krossad illusion och ett betydligt reducerat kapital lmnade jag henne.
Det r lngesedan nu. Mer n fyra r har frflutit sedan dess.

Vart hade inte nu hennes njutningslystnad, hennes penninghunger och falska


intrigspel frt henne? Nu lg hon dr kall och dd, brutalt mrdad. Det heta blodet
skulle inte lngre forsa i hennes dror. Aldrig mer skulle hon fresta och frleda
ngon.
Man talar s vlvist om en frsyn, som styr mnniskornas steg och lnkar deras den.
En mktig och rttvis frsyn, som inte lmnar just ngonting t slumpen.
Jag har aldrig kunnat frst det talet, och jag har inte riktigt velat tro p den dr
frsynen, som skulle f ett frskrckligt gra med att styra och stlla fr varenda liten
obetydlig mnniska. Visserligen skulle jag kunna vara med om att det som hnt Asta
Dur kunde se ut som verk av en rttvis frsyn. Hon har ftt sitt vlfrtjnta straff,
varken mer eller mindre. Och Fabian Bolls kommer nog ocks att f fr sina synder.
Jag misstnker att han har mera att gra med det hr mordet n som r nyttigt fr
honom. I varje fall kommer det att drja tills han nsta gng gstar en
demimondedam mitt i natten. Den skandal, som nu r under uppsegling, kommer nog
att berva honom lusten fr vidare snedsprng till en tid.
Fabian Bolls behver fr resten en riktig grundstukning fr att det skall bli mnniska
av honom. Felet r att han har haft fr stor framgng i sina affrsjobberier.
Penningen har blivit hans gud. De f moraliska begrepp han frut gde ha frsvunnit
i samma mn som hans rikedom kats.
Lika rttvist som det allts r att Bolls genom frsynens ingripande fr sig en
ordentlig nsbrnna, lika orttvist r det att en nyckfull slump skall dra hans unga,
vackra hustru in i elndet. En egendomlig dets nyck fr henne till mordplatsen,
sannolikt strax efter det brottet blivit begnget och lagom fr att hon skall bli
anhllen.
Hade indicierna i stllet pekat p hennes man, s att han blivit hktad, skulle det inte
ha frvnat mig det minsta. Han r skert i stnd att med kallt blod dda en
mnniska. Uppriktigt sagt anser jag Fabian Bolls vara i stnd till vad som helst. Ingen
vet fr resten vad den mannen redan har p sitt samvete.
Jag r av naturen varken hmndlysten eller ondskefull, men skall jag vara riktigt
sanningsenlig och det r jag i allt vad jag hr nedskriver s glder det mig
uppriktigt att Fabians galanta nattventyr tog en nda med frskrckelse. Att i en
sdan situation som hans bli verraskad av sin egen hustru, om ocks bara per
telefon, det mtte inte vara det angenmaste.
Och s det gtfulla mordet, epilogen p det hela

Jag rkade ju, som jag redan nmnt, p maskeraden bli vittne till ventyrets brjan,
Fabians och Astas sammantrffande. Bolls var omaskerad och stod i ett hrn, med
affekterad likgiltighet granskande de olika maskerna. Han tycktes vara ensam.
En dam i ljusbl domino kom gende tvrs ver golvet. Nr hon fick se Bolls gav hon
till ett ltt utrop av igenknnande. Men just som hon skulle skynda fram till honom,
hejdades hon av en lng maskerad herre. Jag stod s nra dem att jag hrde varje ord
de vxlade.
God afton, Asta, sade mannen med utprglad finsk dialekt. Varfr har du s
brtt?
Jas, r det du, svarade hon nonchalant och litet retligt. Jag knde igen Asta Durs
rst. Vad vill du?
Det vet du mycket vl.
Jag har inte tid nu. Det r en bekant drborta, som jag mste trffa.
Du glmmer att vi ha en sak ouppgjord oss emellan, sade han med ett egendomligt
tonfall. Jag tyckte det lg ngot hotande i rsten. Du har lovat.
Lt mig vara i fred nu fr den dr trkiga historien. I kvll skall jag ha roligt.
Jag kan inte ha roligt frr n jag ftt igen papperet, sade han. Du har redan skjutit
upp det alldeles fr lnge.
Skall du frstra hela kvllen fr mig? G. Jag ber dig. Sedan skall jag grna .
Sedan r en sklm, avbrt han. Du kommer alltid med svepskl.
D blev hon ond. Jag sg hur hennes mrka gon blixtrade under masken.
Inte kommer du lngt p det hr sttet! utbrast hon och stampade med foten i
golvet. Lter du mig inte vara i fred nu, s blir det inte ngot av med utbytet. Kom i
hg det!
Med en halvkvvd svordom vnde han henne ryggen och hll i detsamma p att trna
ihop med mig. Jag hrde hur han mumlade fr sig sjlv: Det hr skall hon f ngra!
Jag har antecknat denna hndelse drfr att den i belysning av vad som ngra timmar
senare uppdagades i mordaffren fick en helt annan betydelse.

Under maskeradkvllens lopp kom jag sedan ett par gnger ofrivilligt i nrheten av
Fabian Bolls och Asta Dur. Han hade nu frsiktigtvis skaffat sig en mask, men jag
knde igen honom nd. De glammade och skmtade och hade ptagligen ytterst
angenmt tillsammans. Ingen av dem kunde ju d ana, vad slutet skulle bli p deras
fest.
Men vad hade egentligen Fabian haft fr roll i tragedien? Att allt vad hans hustru
berttat fr mig var sant, drp tvivlade jag inte ett gonblick. Asta Dur var mrdad
redan innan fru Bolls kom inom hennes drrar.
Detta borde bli utgngspunkten fr detektivernas forskningar. Men skulle det bli s?
Kommissarien Sanderson hade ju redan konstruerat fram ett motiv till brottet. Och
tyvrr ett mycket naturligt och nra till hands varande motiv, nmligen svartsjukan.
Att en svartsjuk hustru kan g s lngt, att hon tar livet av mannens lskarinna, det
hade hnt mer n en gng.
Fr fru Bolls kunde man allts tnka sig ett motiv till brottet. Men kunde man icke det
ocks fr hennes man?
Vad gr han, d han verraskas av hustruns telefonering? S snart han mrker att
hans egen rst blivit igenknd av henne, finner han fr gott att ta sin Mats ur skolan
och frsvinna. Som den fega stackare han verkligen r, ur stnd att manligt st fr
sina grningar och mta stormen, tar han helt enkelt till flykten.
Men gr han det utan protester frn f. d. lskarinnans sida? Skerligen inte. Och
varfr kunna icke dessa protester leda till ett vldsamt upptrde mellan dem? Ett
upptrde, som slutar med att han i ett utbrott av ursinne tar hennes liv.
Jag strdes i mina funderingar av att verkonstapeln, som nyss frhrt mig, kom in.
Han stannade verraskad, d han fick se mig.
Jas, sade han i en ganska impertinent ton. Ni har kommit ver p den hr sidan
nu.
Kommissarien sg frvnad p honom. Vad menar ni med det? frgade han.
, det betyder bara att jag fr en liten stund sedan haft njet gra verkonstapeln en
visit, infll jag skrattande. En ren tillfllighet var orsaken. Sanderson sg ut som
ett frgetecken, och jag mrkte att verkonstapeln gjorde sig beredd att ge en
mlande skildring av mina synder. Drfr skyndade jag mig att frekomma honom.

Egentligen var det en ren bagatell, sade jag. Jag bad en patrullerande konstapel om
en tndsticka och rkade tappa asken. Det ena ordet gav det andra, och rtt som det
var befann jag mig infr denne verkonstapel anklagad fr ja vad var det nu?
Fr vld mot polis och Hr tystnade verkonstapeln och sg ganska generad ut.
Och vad mer? sade jag. Ni har det ju nedskrivet inne hos er.
Han han tycks ha nyktrat till nu, sade mannen, vnd mot kommissarien, och med
en ton som om han velat urskulda sig.
Det r inte s mnga minuter sedan vi skildes, sade jag leende, och verkonstapeln
frklarade mig d vara berusad. Kanske kommissarien vill vara vnlig att intyga att
jag tminstone nu r fullt nykter.
Sanderson nickade.
Det blir nog bra med den saken, sade han. Med synbar otlighet lt han drp
verkonstapeln framfra sitt rende.
Fru Bolls hade hrt vad vi talat om. Och drfr passade jag nu p att bertta om mitt
pojkaktiga upptrdande mot konstapeln n:r 317, och att detta var orsaken till att jag
nu befann mig hr.
Vad ni karlar nd ro fr ngra odjur! suckade fru Bolls. Sdana dumheter ni
hitta p. Vad skulle Helena sga om hon fick veta att hennes fstman roade sig med
att misshandla polisen?
Det vore frskrckligt! utbrast jag. Hon skulle aldrig frlta mig. Ni talar vl inte
om det, sg?
P mig kan ni lita. Men tidningarna
, jag kan nog hindra att det kommer i tidningarna.
Jag hade brev frn Helena i gr, sade fru Bolls. Hon skrev att hon tnkte komma
och hlsa p mig. Att tnka sig att hon kan komma nr som helst mitt i detta elnde!
Helena Sundhagens mor dog, d hon var helt liten, och fadern omkom genom en
bilolycka fr bara ett par mnader sedan. Det r detta som gjort att vrt brllop blivit
uppskjutet, tills sorgetiden r slut.

Helena uppfostrades p en av Sundhagens strsta egendomar, dr flickan fick


utveckla sig utan en mors krleksfulla ledning. Drfr blev hon ocks tidigt van att
skta sig sjlv. En viss brdmogen skerhet fanns i hela hennes upptrdande och
finns dr nnu. Somliga pst att hon r emanciperad.
Hon r full av motsatser. Jag har nog inte kommit under fund med dem alla, men det
r vl nppeligen frlovningstiden avsedd till. Sdana upptckter komma sedan.
Helena r emellertid, som jag nyss sade, en ovanligt sjlvstndig och sker ung dam i
hela sitt upptrdande. Kanske gr hrvidlag medvetandet att vara millionrska sitt
till. Och hon har ett ganska obndigt och svrt humr.
Egentligen r hon skygg fr mn och hyser inte ngon hg tanke om det manliga
slktet. Detta drfr att hon haft en farbror vars resa utfr, tack vare dryckenskap och
spel, hon ftt bevittna i alla dess faser.
Detta tror jag r grundorsaken till hennes verdrivna fordringar p en man. Den som
en gng skulle f henne mste i hennes gon vara sedligt ren. Hon pstr sjlv att
detta r en grundprincip, frn vilken hon aldrig kommer att vika.
N, jag har ju inte tagit detta p allvar, fastn jag ltsats gra det. Kan man ver
huvud ta ngon kvinna p allvar? D jag friade till Helena och hon gav mig sitt ja, det
vill sga under frutsttning att jag uppfyllde denna fordran, ansg jag det bara vara
en barnslig nyck av henne. Och jag gav henne utan tvekan en hgtidlig frskran, att
hon var den frsta kvinnan fr mig.
Skulle Helena komma hit innan den hr mordaffren var utredd, och fick hon p
grund av den veta att jag haft en lskarinna, s skulle hon gonblickligen vnda mig
ryggen. Jag knner henne.
Jag skall skriva till Helena att hon drjer litet, sade jag. Det hr missfrstndet med
er, fru Bolls, blir snart uppklarat. Det r bara en olycklig slump, som ltit er bli
inblandad i den hr ruskiga historien.
Jag menade vad jag sade. Slumpen tycktes verkligen ha roat sig med att arrangera
tskilligt i denna hrva ven fr min del. Hade jag inte givit mig i delo med
konstapeln n:r 317, s hade jag heller inte varit hr nu och skerligen inte ftt det
minsta att gra med mordaffren. En nyckfull slump har frt mig hit.
Samma slump lt mig ju ocks vara nrvarande i kvll vid frsta akten av dramat,
maskeradbalen, d de bda funno varandra. Och fr ngra r sedan spelade jag ju
med i prologen till denna tragedi, alltjmt med Asta Dur som huvudfigur.

Ridn har nu gtt ned efter andra akten, som varit utan skdare och slutat med ett
mord.
nnu har icke sista akten brjat. Rollerna ro kanske icke ens utdelade. Skall samma
nyckfulla slump ocks styra om det?
________

KAP. V.
Frhret.
Sedan verkonstapeln gtt, vnde sig kommissarien Sanderson till fru Bolls.
Vill ni vara god och besvara de frgor jag nu stller till er, sade han. Ni kan frbli
sittande.
Drp slog han sig ned vid bordet.
Ert namn?
Nina Bolls.
Hustru till ingenjr Fabian Bolls?
Ja.
Er lder?
Jag r fdd den 3 maj 1892.
Vill ni nu hra p de rapporter, som hr avlggas.
Kommissarien gav drp en vink t nattvakten, som redogjorde fr vad han visste.
Han hade lngsamt gtt Regeringsgatan fram mot Gustaf Adolfs torg, d han helt
pltsligt ur porten till ett av hrnhusen vid Lstmakaregatan fick se en kvinna komma
utrusande. Hon frefll till det yttersta upprrd och uppgav hga rop av
frskrckelse.

Frst trodde han att hon var frfljd av ngon, och i avsikt att skydda henne sprang
han fram. I sin upphetsning rusade kvinnan nstan rakt i armarna p honom, och han
hrde henne rysande mumla orden blod! och mrdad!
D i detsamma en patrullerande poliskonstapel kom om hrnet, ropade han till denne
att hr var ngot p tok. De frskte nu bda utfrga kvinnan om vad som hnt, men
de kunde inte f annat n virriga och obegripliga svar av henne. Hon kunde inte ens
frms uppge frn vem hon kommit eller vem hon var.
D frde de ter in henne i porten. Konstapeln vntade med henne dr, under det
nattvakten gjorde en titt upp i huset.
Han fann d tamburdrren till Asta Durs vning tre trappor upp halvppen. Ingen
mnniska syntes till, och p hans upprepade ringningar kom ingen.
D gick han in.
I vningen brann verallt den elektriska belysningen. I matsalen stod kvar resterna av
en sup, dukad fr tv. I rummet bredvid, salongen, var p ett rkbord framstllt en
kaffebricka med tv koppar samt likrglas och en flaska chartreuse.
Svl koppar som glas voro orrda. Dremot hade man nyligen rkt cigarretter hr
inne. Det kndes p lukten och syntes p askan i cigarrkopparna.
I sngkammarn var det mrkt, och dr fanns heller ingen mnniska. En ljusbl
sidendomino och en mask i samma frg lgo kastade p sngen.
Nattvakten gick d ter genom matsalen och ut i serveringsrummet. Drren till kket
stod ppen, och till sin hpnad sg han p kksgolvet en kvinna ligga utstrckt. Hon
var ikldd en baldrkt av ungefr samma frg som dominon, mycket dekolleterad och
med en bukett mrkrda nejlikor vid barmen.
Nr han gick nrmare sg han att det runnit blod frn vnstra delen av brstet ned p
golvet, dr en blodpl hade bildats. Det sg ut som om hon blivit stucken genom
hjrtat. P kldningslivet fanns nmligen ett fint hl.
S fort han kunde, skyndade nu nattvakten ned till konstapeln och talade om, vad han
sett. Kvinnan i farstun brjade drvid storgrta och tiggde och bad att f komma
drifrn. Men de tvingade henne att flja dem upp i vningen.
Hr greps hon emellertid av en fruktansvrd skrck, kunde inte f fram ett ljud,
darrade i hela kroppen och svimmade slutligen i armarna p konstapeln.

Med tillhjlp av kallt vatten fick man s smningom ter liv i henne, men d hon
fortfarande inte kunde ge ett redigt svar p deras frgor, beslt man att fra henne
till detektiva polisen.
Poliskonstapeln vitsordade i allt nattvaktens berttelse. Omedelbart sedan kvinnan
blivit infrd i den mrdades vning hade konstapeln gjort en visitation av trapporna
nda upp till vinden utan att trffa ngon mnniska eller finna ngot mrkvrdigt.
S snart han konstaterat att ett mord gt rum, hade han p den mrdades telefon
ringt upp detektiven och relaterat saken, och en liten stund drefter hade Grimmer
och Roland kommit till platsen och brjat underskningen.
Konstapeln hade d anvnt deras bil fr att med nattvaktens hjlp fra den mystiska
kvinnan till detektivstationen.
Nr konstapeln slutat, vnde sig kommissarien till fru Bolls.
Ni har hrt rapporterna, sade han. Frhller det sig s?
Ja, jag tror det, svarade hon med sklvande rst. Jag jag vet inte. Det r som en
ohygglig drm alltsammans. Drp tillade hon lidelsefullt: Jag har inte gjort det! Ni
tror vl inte att jag har gjort det, sg?
nnu tror jag ingenting, svarade kommissarien. Men ni inser, fru Bolls, att under
de egendomliga omstndigheter ni upptrtt, mste ni anses misstnkt.
Vid detta ord ryckte hon till.
Misstnkt, fortsatte kommissarien, fr att, om ni ocks inte skulle vara brottslig,
dock p ngot stt ha med saken att gra.
Drp vnde han sig till nattvakten.
Vad var klockan, d denna dam kom ut genom frken Durs port?
Det vet jag inte. Men i det gonblick hon av konstapeln och mig frdes in i porten
igen sg jag p klockan. Hon var d sexton minuter ver tre.
Vad r orsaken till ert besk vid denna tid p dygnet hos en dam av frken Durs
klass? frgade kommissarien skarpt och fste en genomtrngande blick p fru Bolls.
Knde ni henne frut?
Nej, jag hade inte en aning om att hon existerade frr n i natt.

Frklara er.
Min man var i gr afton ute med ngra affrsvnner. Han ligger ju, som ni kanske
vet, i stora affrer. Visserligen hade han sagt att han skulle komma sent hem, men jag
satt i alla fall uppe och vntade p honom. Jag knde mig inte det minsta smnig och
lste en intressant roman.
Nr klockan var nra tv, och Fabian nnu inte kommit, beslt jag att g och lgga
mig. Just d jag var i begrepp att g till sngs ringde det i telefonen. I den tron att det
var Fabian svarade jag.
En fullkomligt frmmande rst sade d: r det fru Bolls? Jag svarade ja. Jag vill d
bara meddela er, fortfor rsten, att er man fr nrvarande p det tarvligaste stt
bedrar er med en ovrdig kvinna. Han har i afton p karnevalen p National upptrtt
som kavaljer t en beryktad demimondedam och befinner sig nu i hennes hem. En
liten krlekssup p tu man hand, det r snyggt, eller hur?
Jag var som lamslagen, kunde inte f fram ett ljud till svar. Och jag sklvde i hela
kroppen, s jag frstr inte att jag kunde hlla kvar telefonluren.
Hall! fortsatte rsten. Tror ni mig inte, s finns det mnga mjligheter att
frvissa sig om saken. Damen ifrga heter Asta Dur. Hon bor Regeringsgatan 67 och
hon har telefon.
Och s ringde det av i rat p mig.
I frsta gonblicket blev jag ond. En sdan frckhet, tnkte jag, att vilja
misstnkliggra Fabian i mina gon. Det skall d inte lyckas.
Men ni vet hur det r. Hur mycket man n tror och litar p sin man, r dock en sdan
anklagelse, direkt framslungad och noggrant preciserad, ngot fruktansvrt. Och hur
grna man n vill, gr det inte att helt och hllet kasta bort alltsammans som ett fegt
och lmskt frtal.
Till en brjan gjorde jag det. Jag sade till mig sjlv: Det r omjligt detta, absolut
omjligt! Ngot sdant skulle Fabian aldrig kunna gra. Vi ha ju varit gifta bara i tv
r, och jag vet att han lskar mig. Nej, det hr r bara en usel, infam lgn, en frstlig
hmnd av ngon fiende till honom.
Och jag beslt att inte tnka p saken vidare, utan g och lgga mig. Men hur det var
brjade tvivlen komma. En gnagande misstro smg sig ver mig. Om det vore sant?
Tnk, om det nd vore sant!

Och jag erinrade mig de sista orden i telefonen: Tror ni mig inte, s finns det mnga
mjligheter att frvissa sig om saken. Damen ifrga heter Asta Dur. Hon bor
Regeringsgatan 67, och hon har telefon.
Asta Dur. Jag hade aldrig hrt det namnet frr. Hon hade telefon, den dr damen. Om
jag skulle . Hon behvde ju aldrig f veta vem som ringde p.
I nsta gonblick hade jag telefonkatalogen i min hand och hade slagit upp henne.
Mycket riktigt, dr stod hon. Och adressen stmde. Den uppgiften var d tminstone
sann.
Och om jag ringde upp, vad skulle jag d sga? Bara frga efter ingenjr Bolls, be att f
tala med honom. Fanns han dr, skulle han kanske lta verrumpla sig och komma till
telefonen. I varje fall skulle jag f veta om frken Dur nnu var uppe, och jag skulle d
kanske kunna mrka, om min frga efter Fabian stadkom ngon frvirring hos
henne.
Om ni visste, hur jag stred med mig sjlv. Ena gonblicket var jag frdig att telefonera,
andra gonblicket hade jag beslutit att g till sngs och frska somna ifrn
alltsammans. Till slut kunde jag inte st emot lngre, utan ringde verkligen upp
henne.
Hr tystnade fru Bolls och dolde ansiktet i hnderna.
N, sade kommissarien. Fick ni ngot svar?
Ja, viskade hon utan att se upp. Det fick jag.
Bertta allt utan omsvep. Det r det bsta ni kan gra, fru Bolls, sade Sanderson
vnligt.
Jag hade under hela tiden icke sagt ett ord, fastn jag sg hur fru Bolls pinades under
detta frhr. S medtagen hon var efter vad hon mtte ha upplevat och efter tv
svimningsanfall, var det rent av frunderligt att hon kunde st ut med att relatera vad
som hnt henne.
Jag hrde en rst i telefonen, fortsatte hon, en rst, som kom mig att spritta till.
Hall, sade den. Vem r det?
Den rsten var min mans. Jag knde tydligt igen den. Och jag blev s verraskad, s
hpen fastn jag ju nstan bort vara beredd p detta att jag helt overlagt utbrast:
Min Gud! r det du, Fabian?

Hr tystnade fru Bolls igen.


N, vidare, sade kommissarien Vad svarade han p det?
Ingenting. Det blev alldeles tyst, fastn jag mnga gnger sade hall. Och p
ytterligare tv uppringningar till samma nummer fick jag inte ett ljud till svar.
r ni fullt sker p att det var er mans rst ni hrde?
Ja, fullkomligt. Fabians rst tar jag inte miste p.
Vad hnde sedan?
Ni fattar vl, sade fru Bolls, att jag efter detta var som bedvad. Det gick runt i mitt
arma huvud.
Fabian var sledes verkligen hos den dr damen mitt i natten. Den anonyme
angivaren hade inte ljugit. Min man bedrog mig sledes med en skamls kvinna, en
demimondedam.
Hon har nu ftt sitt straff, sade kommissarien allvarligt. Kanske fr vrigt hennes
fel inte var s stort.
Ack ja, frlt, svarade fru Bolls. Jag terger bara mina tankar i det gonblick, d jag
ftt klart fr mig att jag var en bedragen hustru. Jag kan inte beskriva vad jag knde.
Som i yrsel gick jag fram och tillbaka i vningen, fram och tillbaka. Hur lnge vet jag
inte.
S brjade jag hastigt kl p mig. Jag tnkte inte lngre, reflekterade inte. Jag gjorde
mig inte det minsta reda fr vad jag skulle ta mig till. Helt mekaniskt kldde jag mig,
tog p mig ven hatt och kappa. Och jag kom inte till besinning frrn jag befann mig
ute p gatan.
Vad mnade jag gra?
En enda tanke behrskade mig: Jag mste ha full visshet. Jag mste ertappa Fabian
hos den dr kvinnan. Bevis skulle jag skaffa mig, bevis p hans otrohet.
Hon suckade djupt och tillade drp sakta: Kanske det ocks var nyfikenhet. Jag ville
se den kvinna, som frmtt slita Fabian ifrn mig.

Ni gick d direkt till hennes bostad? frgade kommissarien, som under tiden fru
Bolls berttat gjort en del anteckningar.
Ja. Jag skyndade mig s mycket jag kunde. Och jag gick bakgator. I hastigheten hade
jag glmt min portmonn, s jag kunde inte ta en bil.
Hur dags kom ni dit?
Jag vet inte. Tror ni jag tnkte p ngot sdant som vad klockan var? Jag hade bara en
enda tanke, att hinna dit i tid fr att kunna verraska dem.
Vad var klockan nr ni fick det anonyma telefonbudet?
Det kan jag sga, svarade hon livligt, fr jag sg just d p klockan och undrade att
Fabian ville ringa upp mig s sent. Hon fattades fem minuter i tv.
Kommissarien antecknade detta.
Hur lnge drjde det, tills ni sjlv ringde upp frken Dur?
Det kan jag ocks sga. Klockan var d en kvart ver tv.
Gott, sade kommissarien. Hr ha vi allts ngra exakta hllpunkter betrffande
tiden. Men sedan? Ni tvekade lnge innan ni beslt att ge er ut mitt i natten. Ni sg
inte p klockan nr ni gick?
Nej, det gjorde jag inte. Men det var s sant: Jag har ett svagt minne av att jag hrde
en kyrkklocka sl ngot, nr jag kom ut p gatan. Det mste ha varit tre.
Ni bor ju Strandvgen 7?
Ja.
Och ni gick bakgator, sade ni?
Ja, Riddaregatan och sedan Lstmakaregatan.
Vad hnde sedan?
Porten till huset, dr hon bodde, var inte lst, och nr jag kom upp, fann jag till min
frvning att frken Durs tamburdrr stod litet p glnt. Vilken tur! tnkte jag.

Ljudlst smg jag mig in. Jag skulle ju verraska dem. Ni kan nog frst hur upphetsad
och nervs jag var. Jag tror jag sklvde i hela kroppen. Nu skulle det ske
Men inte en mnniska trffade jag, Fabian var frsvunnen. Jag sg den avslutade
supn, jag sg ocks kaffebrickan med dess orrda koppar och glas. I samma rum stod
telefonen. D frstod jag, att jag med mitt telefonerande skrmt min man p flykten.
Han hade naturligtvis knt igen min rst.
Men jag ville tminstone sammantrffa med den skndliga kvinnan, jag ville st
ansikte mot ansikte med henne, som velat berva mig min mans krlek. Jag skulle tala
med henne, frestlla henne vad hon stod i begrepp att gra, vad hon kanske redan
gjort. Sga henne, att det var ett hems lycka hon skvlade, att vi ocks hade ett litet
barn.
Och ni trffade henne?
Ja som dd. Jag fann henne i kket, liggande p golvet i sitt blod, mrdad.
En rysning skakade fru Bolls, och strida trar runno utfr hennes kinder. Jag sg p
kommissarien. Han frefll alldeles oberrd.
, det r frfrligt, frfrligt! mumlade hon. Aldrig kommer jag att bli kvitt den
synen.
Och d blev ni rdd och sprang ut igen?
Ja visst. En vild fasa grep mig. Som en galning sprang jag min vg och blev nere p
gatan nstan genast tagen av nattvakten och konstapeln.
Jag ber att f tacka er fr er tydliga och klara berttelse, fru Bolls, sade
kommissarien. Jag tror inte jag skall behva besvra er vidare nu. Ni behver fr
resten vila.
Han gav drp order till en konstapel att telefonera efter en bil. Sedan vnde han sig
ter till fru Bolls som under tiden med lg rst samtalat med mig.
ger er man ngon revolver eller browning- pistol? frgade han.
Ja, sade hon frvnad. Fabian har bde pistol och revolver. Han r en mycket
skicklig skytt.
Jas, hm. Brukar han ha sina vapen framme, tillgngliga fr vem som helst?

Revolvern hnger p vggen, men pistolen, som brukar vara laddad, har han inlst i
en skrivbordslda.
Och till den ldan har han ensam nyckeln?
Ja, naturligtvis. Varfr frgar ni det?
, det intresserade mig bara att hra.
Han gjorde ngra anteckningar. Drp tog han ur sin kavajficka upp ett cigarrettetui
av guld.
Knner ni igen det hr? frgade han.
Hon behvde bara kasta en blick p det.
Ja visst. Det r ju Fabians, sade hon livligt. Var har ni ftt tag i det?
P golvet i frken Durs kk, nra drren till serveringsrummet.
I kket! stammade hon. I samma rum som den mrdade!
Ja, i samma rum som den mrdade. Och etuiet innehller samma cigarretter,
Westminster, varav jag fann ngra nyrkta stumpar p kaffebrickan i salongen.
Etuiet har ju er mans hela namn ingraverat. Och detta gav mig anledning att innan
jag brjade frhret med er skicka ett bud efter honom.
Min Gud! flmtade hon. Ni tror vl inte ? Fabian m vara hur draktig och lttledd
som helst, men ngot sdant! Nej, det r omjligt!
Jag tror fortfarande ingenting, svarade kommissarien med orubbligt lugn. Jag har
hittills bara hrt er relation av saken. Det terstr fr mig att ocks hra er mans. Och
kanske ven andra personer beskt frken Dur under mordnatten. Vi f vl se. Jag
bildar mig aldrig ett omdme fr tidigt.
Drp vinkade kommissarien mig till sig.
Jag vntar bara p ingenjr Bolls, sade han, fr att gra ett besk p mordplatsen.
Har ni lust att flja med och gra en frsta underskning av liket?
Jag tvekade ett gonblick inte s mycket fr att jag knde mig ganska trtt, utan
drfr att uppdraget var allt annat n lockande. Jag gra likbesiktningen p Asta Dur.
Vem kunde ha drmt om det fr ngra r sedan.

Men varfr icke? det hade nu fogat det s att jag var till hands. Och ur tskilliga
synpunkter tycktes den hr mordaffren verkligen bli intressant.
Det gr jag grna, svarade jag. Natten r nd frstrd fr mig.
Herr kommissarie, infll nu fru Bolls med sklvande rst. Ni tror vl att det r sant
vad jag berttat?
Hm, sade kommissarien. Det r inte jag, som skall svara p frgor hr. Fr
gonblicket ha nnu inga sdana fakta framkommit, att jag har direkta skl att tvivla
p era uppgifter, om ocks ett och annat lter litet hur skall jag sga fantastiskt.
Vad d? Vad syftar ni p?
Den dr anonyma telefoneringen till exempel, mitt i natten. Ni har inte en aning om
vem det var, som ringde upp er?
Nej. Rsten var alldeles frmmande. Den hade fr resten en egendomlig brytning, en
sjungande finsk brytning. Ingen av de herrar jag knner talar s.
Det var intressant, sade han. Vet ni om er man knner ngon finne?
Nej.
Nu tror jag inte jag behver besvra er mera fr tillfllet, fru Bolls, sade
kommissarien. Jag har styrt om en bil t er och ni kan fara hem. Men det r p det
uttryckliga villkor, att ni tills vidare stannar hemma och r till hands s snart jag
behver er fr vidare utredning.
Jag frstr, svarade hon sorgset. Sg mig nu uppriktigt, herr kommissarie, om ni
anser mig eller min man s komprometterade i denna rysliga historia, att ngon av
oss p allvar kan bli misstnkt fr fr mordet.
Det kan jag inte svara p.
Jag knner det som om en frfrlig fara hotade oss, klagade hon. Och jag r sker
p att Fabian lika litet som jag har med mordet att skaffa. Men hur skola vi kunna
bevisa det? En skicklig privatdetektiv r det tilltet att anlita ngon!
Det kan jag naturligtvis inte hindra er, svarade kommissarien. Men sanningen
skall nog komma fram nd.

Jag knner den bermde privatdetektiven Leo Carring, svarade hon drjande. Och
jag tror nog att han vill taga sig saken, om jag kan vertyga honom om att vi ro
oskyldiga.
Ni fr mer n grna anlita advokaten Carring, sade kommissarien, som frgves
skte dlja ett uttryck av missbeltenhet vid privatdetektivens namn. Han r
onekligen ett skarpt huvud, och han har lst mnga kinkiga gtor. Men kanske det hr
mordet inte alls r ngon gta, nr vi kommit litet mera under fund med det. Det r
fr tidigt att nu konstruera fram ett svrlst problem.
I detta gonblick kom en konstapel in och meddelade viskande, att ingenjr Bolls
anlnt och var i yttre rummet.
Kommissarien lt fru Bolls g ut genom en sidodrr, s att man och hustru inte skulle
trffas. En detektiv fick order att flja henne hem och tills vidare bevaka huset.
Drp infrdes ingenjr Bolls.
________

KAP. VI.
Er egen hustru!
Jag har redan antytt att Fabian Bolls inte r ngon sympatisk mnniska. Och detta
inte bara i mitt tycke. Hans nrmare bekanta ro verens om att det torde vara svrt
att f tag i en mera hnsynslst egoistisk mnniska.
I sina egna gon r han helt skert universums medelpunkt. Allt rr sig omkring
honom, alla ro till fr att befrmja hans syften. Snl och girig nda till abnormitet,
nr det gller andra hustrun icke undantagen r han en slsare betrffande sig
sjlv, det vill sga d det gller hans trevnad och njen.
Ingenjrstiteln r bara en etikett. Ingen vet varifrn han ftt den eller vilken examen,
som berttigar honom att bra den. Och ngon verksamhet som ingenjr har han mig
veterligt aldrig haft.
Hans yrke r helt enkelt jobbarens utan hjrta och samvete. Han jobbar med allt som
finnes mellan himmel och jord, med hus och egendomar, med aktier och andra

vrdepapper, med spannml och mjl, med import och export av otaliga varor. Och
alltid r frtjnsten oskligt hg. Det pstods att han i brjan af vrldskriget lade
grunden till sin rikedom genom att till uppskruvat pris slja stora partier tvivelaktigt
vetemjl, som han fre krigsutbrottet kpt in som sjskadat och ltit ligga. Han lr p
detta under en veckas tid ha frtjnat mellan femtio och sextio tusen kronor om
dagen.
Sdana affrer, dr det gller att i grund lura kparen, r regel fr honom. Drfr
kallas han ocks fr skojare av dem, som riktigt knna honom. Har man inte skriftlig
uppgrelse med Fabian Bolls blir man bet. Hal som en l slingrar han sig undan ett
givet lfte, om inga vittnen finnas. Ja det har till och med hnt, att han frnekat sin
namnteckning p en revers. Risken var inte s stor d bda vittnena hade dtt. Han
frelades edgng, och han gick eden utan att blinka.
Man och man emellan berttas det rtt fula saker om honom. Smutsiga och tvetydiga
affrer har han givit sig in p utan tvekan. Men alltid har han hllit sig utanfr de
rmrken dit lagens straffande hand kan n.
Skulle ngon hndelsevis f lsa dessa rader, som ju endast ro skrivna fr min egen
del, skulle kanske uppfattningen bli att jag gjorde en svartmlning av Bolls karaktr.
Men det r ett stort misstag. Skulle jag hr bertta allt vad jag vet om honom, s skulle
vem som helst dela min sikt.
Vid ett par tillfllen har jag kommit t att utan vittnen sga Fabian sanningen. Frsta
gngen gjorde jag det i samband med den kvinna, som nu r mrdad. Och andra
gngen, d han lurat Nina Felsen att ge honom sitt ja.
Nr jag nu hrde att Fabian Bolls var i yttre rummet, och att han i nsta gonblick
skulle st till ansvar fr kanske inte bara nattliga utsvvningar, utan ett verkligt
brott, knde jag att det mste finnas en rttvis frsyn.
Nr Bolls kommit in gick han, utan att mrka mig, rakt fram till kommissarien
Sanderson.
Vad berttigar er att skicka efter mig p det hr sttet mitt i natten? frgade han
hgljutt och myndigt. Jag skall
Ni skall vara god och snka rsten, avbrt kommissarien skarpt. Hr r det jag som
frgar.
I detsamma fick Bolls syn p mig.
Valter Smirno! utbrast han hpen. Du hr! Vad skall det betyda?

Jag gav en knapphndig nick till svar.


Doktor Smirno r hr som rttsmedicinsk auktoritet fr utredandet av en
mordaffr, sade kommissarien. Och i det han skarpt iakttog Bolls, rckte han fram
cigarrettetuiet.
r det hr ert? frgade han.
Ja, svarade Bolls, som jag tyckte litet oskert. Det r mitt etui.
Nr och var anvnde ni det sist?
Vid denna frga blev Bolls blodrd i ansiktet.
Varfr vill ni veta det? frgade han hastigt.
Det skall jag tala om sedan. Var god och svara frst p min frga, nr var detta etui
senast i er hand?
Det det minns jag inte.
Den gode Fabian hade nu mrkvrdigt nog frlorat hela sin skerhet. Omedvetet hade
han snkt rsten och tycktes nstan barnsligt frvirrad. Jag, som skarpt iakttagit
honom, mrkte att han ljg. Kommissarien mste ha kommit till samma slutsats.
Frsk att dra er till minnes, ingenjr Bolls, sade han. Nr rkte ni senast av de hr
westminstercigarretterna? Det r nnu tre stycken kvar.
Bolls teg hrdnackat. Det sg ut som om han frgves forskade i sitt minne.
Det r vl inte s lnge sedan, att ni glmt det? fortsatte kommissarien litet
hnfullt. Skulle det mjligen varit i natt?
I natt?
Fabian Bolls sg ut som ett stort frgetecken.
Jag ser att ni frstller er, och att ni frsker undvika att svara p mina frgor, sade
kommissarien strngt. Men p det sttet kommer ni inte lngt. Som jag emellertid
har brttom vill jag frkorta saken genom att friska upp ert minne litet grand.

Ni beskte i gr karnevalen p National. Dr trffade ni en viss Asta Dur, som fngade


ert intresse till den grad, att ni fljde med henne hem.
Ett sdant phitt! utbrast Bolls, synbarligen mycket indignerad.
Var god och var tyst tills jag slutat, sade kommissarien. I frken Durs hem
superade ni sedan p tu man hand, en liten trevlig sup, dr det inte sparades p
champagnen. Vid kaffet eller rttare sagt vid cigarretten, strax innan kaffet skulle
serveras, verraskades ni av en ringning i telefonen. I hastigheten tog ni luren och
frgade vem det var. Till er bestrtning knde ni d igen er hustrus rst.
Och hon hade ocks knt igen er rst. Min gud, r det du, Fabian? sade hon.
Hr tystnade kommissarien ett gonblick och sg forskande p Bolls. Denne tycktes
emellertid ha terftt ngot av sin skerhet och frskte komma med ett nonchalant
leende. Men det lyckades inte riktigt. Leendet blev till ett grin.
S lngt, som jag nu berttat, vet jag att det verensstmmer med verkliga
frhllandet, fortfor kommissarien, vilket ni vl heller inte torde kunna frneka.
Jo, det gr jag visst, svarade Bolls frckt. Det r lgn vartenda ord. Varifrn har ni
ftt den dr fantastiska historien?
Det skall ni nog s smningom f veta. Jag frgar er emellertid nnu en gng,
frhller det sig icke s som jag beskrivit det?
Nej, svarade Bolls hftigt. Jag har ju sagt er, att det r fantasier och phitt
alltsammans.
Jas, sade Sanderson lugnt. Ja, d ge vi oss ivg till ort och stlle. Och ni fljer
med.
Jag! Vart d?
Till platsen fr era nattliga orgier, herr ingenjr. Till frken Durs vning.
Aldrig i livet! utbrast Bolls. Det kan inte falla mig in. Vad har jag dr att gra?
Det m falla er in eller icke, sade kommissarien, som var nra att frlora tlamodet,
s gr ni klokast i att flja med utan motstnd. Eljest
Eljest? avbrt Fabian Bolls hgdraget.

Eljest ser jag mig ndsakad att anhlla er, svarade kommissarien lugnt.
Anhlla mig? Jo, det vore snyggt! Och fr vad d, om jag fr lov att frga?
Som misstnkt fr mord p Asta Dur.
r ni galen? utbrast Bolls och frskte skratta, men skrattet stockade sig i halsen p
honom.
Sedan ni, ingenjr Bolls, lmnade frken Dur i natt, fortsatte kommissarien
obevekligt, antrffades denna dam i sitt eget hem, mrdad, skjuten genom hjrtat.
Och i nrheten av den dda fann man ert cigarrettetui.
Fabian Bolls blev vid dessa ord fruktansvrt blek. Med ett uttryck av hjlpls skrck
sg han msom p mig och msom p kommissarien.
r r det sant? stammade han. Smirno, r det s?
Jag fruktar det, svarade jag. Det r en ruskig historia.
Kanske ni nu ndrar ton litet grand, bste herr Bolls, fortsatte kommissarien. Det
blir en ltt sak fr mig att skaffa bevis p att ni var i frken Durs sllskap p
karnevalen. Hennes ljusbl domino r ltt igenknd, och er har man nog lagt mrke
till.
Jag kan skerligen ocks leda i bevis att ni fljde henne hem. Och vad cigarrettetuiet
betrffar, s torde det inte vara ngon svrighet att konstatera, att ni hade det p er,
nr ni gick ut i gr afton.
Vill ni nu erknna att ni superade hemma hos den dr damen i natt och blev
verraskad genom er hustrus ovntade telefonering?
Ja, svarade Bolls efter ett gonblicks tvekan. Det r s. Jag vill inte frneka det nu.
Att jag nyss ville blanda bort korten var uteslutande fr min stackars hustrus skull.
Det skulle bli ett hrt slag fr henne, om hon fick verkligt bevis p att jag mitt i natten
varit hemma hos Asta frken Dur menar jag. Hon skulle naturligtvis ge besket en
helt annan innebrd, n det verkligen hade. Det hela var i sjlva verket s oskyldigt, en
bekantskap sedan gammalt
Tills vidare skola vi inte berra arten av er bekantskap eller ert hm frhllande till
frken Dur. Det blir en frga sedan. Ert hrdnackade nekande nyss skulle allts bero
uteslutande p hnsyn fr er hustru? Ni ville hemlighlla er nattliga visit fr henne

och hoppades kunna vertyga henne att hon misstagit sig, och att det icke var er rst
hon hrt i telefonen. r det s?
Ja visst, svarade Bolls ivrigt. Visserligen har jag i obetnksamhet gjort en dumhet,
men inte alls ngot sdant, som hon skulle tro, om hon fick veta det.
Det ni kallar en dumhet fr ett helt annat utseende nu, d ett ohyggligt brott
freligger, och vi nnu icke veta vem som r grningsmannen. Frken Dur har vid
tretiden i natt funnits mrdad. Och det faktum kvarstr, att ni tillbringat en del av
natten hos henne. Efter vad jag nu kunnat utreda, ser det ut som om ni r den siste,
som sg henne i livet.
Den siste! utbrast Bolls frskrckt. Det vore ju det samma som att jag r mrdaren!
Ngot sdant kan vl inte falla er in?
P denna frga gav kommissarien icke ngot svar, utan vnde sig till telefonen och
ringde upp. Det klack till i mig, nr jag hrde vilket nummer han begrde. Det var Asta
Durs. Hur mnga gnger hade inte jag ringt upp det numret fr lnge sedan.
Ja, jag r klar nu, sade Sanderson. Vi komma strax. Lkare har jag med mig. Ja, det
r bra.
Se s, mina herrar, vnde han sig drp till oss. Nu ge vi oss av. Det r ingen tid att
frlora. Bilen vntar.
Skall skall jag flja med? frgade Fabian Bolls och sg mkta frskrckt ut.
Naturligtvis. Ni r orienterad p platsen, och det r skerligen tskilligt jag behver
frga er om. Och doktor Smirno fljer ocks med. Han skall gra likbesiktningen.
Bolls gav mig en snabb blick.
Den blicken var vltaligare n ord. Ty Fabian Bolls visste ju bttre n ngon annan,
vilket frhllande, som en gng funnits mellan Asta och mig nda tills han
upptrdde p skdeplatsen och frstrde alltsammans.
Det var ju han, som lmskt och svekfullt trngde sig emellan henne och mig, och stal
hennes gunst bakom min rygg. D frbannade jag honom, som jag trodde hade stulit
hela mitt livs lycka. Man r s snar att frbanna vid sdana tillfllen. Men sedan, nr
jag hunnit sansa mig, frstod jag att Bolls i stllet hade rddat mig ur den dr
kvinnans klor, och att jag borde vara honom tacksam.

Det drjde lnge innan vi ter nrmade oss varandra, Fabian och jag. Klyftan mellan
oss blev nra nog overstiglig sedan jag upptckte att han lurat Nina Felsen att ge
honom sitt ja.
D frbannade jag ocks Fabian Bolls. Men det var p ett annat stt
Tack vare Ninas frunderliga makt ver mig brjade jag s smningom att nrma mig
Bolls igen. Det vill sga nrmandet kom frn honom, men jag sade inte nej. De gamla
historierna voro som begravna men icke glmda. Asta Durs namn nmndes aldrig
vare sig av Fabian eller av mig, ochoch vad Nina betrffar hade hon skerligen inte en
aning om att jag en gng tnkt be henne bli min hustru.
Jag umgicks i deras hem, till det yttre som en intim vn. Men mitt hat till honom jste
stndigt inom mig. Det slppte mig aldrig.
Jag visade det icke. Men han knde det nog, det mrkte jag p hela hans stt. Det var
uteslutande fr Ninas skull, som vi bda till det yttre frdrogo varandra.
Han visste ju att Nina och jag voro barndomsvnner, och han ville vl inte sra henne
genom att visa mig p drren. Och jag ja, fr mig var det ju enda mjligheten fr att
ngon gng komma i Ninas nrhet att frdraga hennes osympatiske man. Och s voro
ju min fstm och Nina vninnor sedan gammalt .
D jag denna kvll fick se Fabian och Asta tillsammans p maskeraden, blev jag
verkligen verraskad. Jag trodde att han hade slutat upp med alla galanta ventyr.
Aldrig kunde jag ana att han skulle lta det g s lngt, att han fljde den kvinnan
hem.
Men det kanske r ganska mnskligt att man vill upptrda p skdeplatsen fr sina
frra triumfer. De gamla minnena locka, och kanske r det ngon liten uppgrelse
man har kvar med den skna. Man ser det som varit med andra gon. Frgorna: Minns
du? Minns du? trnga sig p en. Och s r man mitt uppe i leken igen utan att riktigt
ha ftt klart fr sig, hur det gtt till.
Om mnniskorna frstodo att lta det vara slut, nr det skall vara det, att lta ridn
vara nerdragen efter sista akten, skulle mycket elnde undvikas. Men hur r det? I
stllet vill man ha fortsttning, nnu ett kapitel i romanen. I synnerhet kvinnorna
pocka p det. Ridn skall upp igen och det gamla dras fram till en ny akt, som av
lustspelet gr en tragedi eller tminstone blir fruktansvrt trkig.
Det ohyggliga drama jag nu skriver om skulle aldrig ha intrffat, om inte Fabian Bolls
hade ltit frleda sig att lgga en epilog till sin redan avslutade krleksroman. Pomps

och sjlvbelten som alltid, stolt ver att frnya den ervring han fr lnge sedan s
gentlemannalikt gjort, hade han n en gng trtt inom den sknas drrar.
Och vad blev fljden?
En lmsk angivelse av ngon fr tillfllet sidosatt rival, hustruns konstaterande av
mannens ovrdiga tilltag, ett frhastadt steg av den frorttade kvinnan i hennes
frsta upphetsning och slutligen upptckten av ett mord, som kastade misstankens
skugga p bda dessa, vars familjelycka sannolikt nu var fr alltid grusad.
Jag vcktes ur mina funderingar av kommissariens rst.
Se s, kom nu, doktor, sade han. Vi ha drjt alldeles fr lnge.
En detektiv tog plats bredvid chauffren, och vi andra stego in i bilen. Kommissarien
satte sig mitt emot ingenjr Bolls, och under frden fortsatte han det pbrjade
frhret.
Var frken Dur nrvarande, d er hustru telefonerade? frgade han.
Nej. Jag var ensam i salongen. Asta hm frken Dur hade nyss gtt ut i
serveringsrummet tror jag. Hon skulle brygga kaffet.
Kaffet, det borde vl en tjnare kunna laga i ordning.
Hennes jungfru var bortrest. Frken Dur var alldeles ensam.
D ni mrkte att er hustru knde igen er rst, frmodar jag att ni brjade ngra att ni
givit er in p det dr nattliga ventyret.
Ja visst. I frsta hpenheten var det som om ngon hade hllt ett mbar kallt vatten
ver mig. Hur i all vrlden har Nina ftt reda p att du r hr? tnkte jag. Det blir en
snygg historia!
Min hustru hade inte en aning om att jag knde Asta Dur sedan gammalt. Hr gav
Bolls mig ter en snabb blick. Det lg en skymt av frlgenhet i den. Mitt besk hos en
danss mitt i natten skulle i Ninas gon naturligtvis f bara en tolkning.
ktenskapsbrott, varken mer eller mindre.
Drfr mste min hustru vertygas om att hon misstagit sig, och att det var en annan
rst n min hon hrt. Men hur? Jag tappade totalt huvudet. I stllet fr att svara p
nsta pringning och frstlla min rst eller be frken Dur svara, rusade jag utan

vidare ut i tamburen, nappade t mig rock och hatt, och s bar det av nedfr
trapporna och ut p gatan.
Vad sade er tillflliga vrdinna om denna hastiga och ovntade sortie?
Henne hade jag totalt glmt bort. Hon hll vl fortfarande p med sitt kaffe. Jag sade
inte ens adj t henne.
Det var hgst besynnerligt. S brtt hade ni vl i alla fall inte, att ni inte kunde
frklara varfr ni gav er i vg. Och om det verkligen varit er mening att inbilla er
hustru, att ni aldrig varit dr, s borde naturligtvis frken Dur invigas i detta, eller
hur? Frsiktigheten skulle i s fall ha bjudit er att frst komma verens med frken
Dur, s att hon, om s skulle behvas, kunde intyga att ni inte varit inom hennes
drrar.
Fabian Bolls vred p sig. Han sg orolig och frvirrad ut.
Jag har ju sagt er att jag helt och hllet tappade huvudet, d jag hrde min hustrus
rst. Jag tnkte bara p att komma drifrn.
Varfr det? Var ni rdd fr att er hustru mjligen skulle frska verraska er, att hon
mitt i natten skulle gra ett besk hos Asta Dur fr att frvissa sig om verkliga
frhllandet?
Min hustru ge sig ut mitt i natten och till en oknd demimondedam! Nej, det vore d
fr galet! Ngot sdant tnkte jag mig inte ett gonblick.
D frefaller mig er hastiga flykt absolut ofrklarlig.
Fabian Bolls tvekade ett gonblick.
Sanningen att sga, svarade han drp, s slog mig mitt samvete, d jag hrde
Ninas rst i telefonen. I ett gonblick stod det klart fr mig, att jag genom min
draktiga handling riskerade hela vr lycka, vr framtida lycka. Jag insg att jag gjort
en ohjlplig dumhet, som tagit emot frken Durs inbjudan, och jag hade bara en
knsla att jag s fort som mjligt mste bort drifrn.
Var ni icke ute i kket, innan ni gick?
Nej. Jag har ju sagt att jag rusade direkt ut genom tamburen. Jag ville inte mta Asta.
Hon skulle bara ha frskt vertala mig att stanna kvar, det visste jag.
Var ni inte heller frut vid ngot tillflle ute i kket?

Nej, varfr skulle jag det?


Ert cigarrettetui lg ju p kksgolvet bredvid den mrdade.
Ett uttryck av rdsla visade sig i Fabians ansikte.
P kksgolvet, sade han. Det r obegripligt. Skulle mjligen Asta ha kunnat ta
etuiet med sig . Nej. Jag hade det bredvid mig inne i salongen. Jag hade ju nyss tagit
en cigarrett ur det, nr det ringde i telefonen.
r ni fullt sker p det?
Ja, absolut. Det mste ha varit ngon annan hos Asta sedan jag gtt. Ngon, som lagt
mitt cigarrettetui ute i kket fr att gra mig misstnkt, sade Bolls livligt. Ja,
naturligtvis. Det r mrdaren, helt enkelt. Det r ju klart att han skall frska skjuta
skulden p en annan.
Mycket mjligt, medgav kommissarien.
Ni mste frska ta reda p, vem det var, som kom till frken Dur sedan jag gtt. Gr
det! Dr har ni skert lsningen p gtan, fortsatte han vertygande.
Vi ha gjort det, svarade kommissarien kort.
Och det har ni inte talat om! Vem r det d? Vem r det?
Er egen hustru!
________

KAP. VII.
Klockslaget.
Nr jag nu sitter hr i min ensamhet och skriver dessa rader i dagboken tycker jag mig
nnu se uttrycket i Fabians ansikte vid kommissariens ord: Er egen hustru! De
trffade honom som piskrapp. Han formligen sjnk ihop.

Visste ni inte det? fortsatte kommissarien skoningslst. Visste ni inte att er hustru
var utgngen nr ni kom hem? Att hon givit sig av fr att ska rtt p er?
Nej. Vi ha skilda sngkammare, och
Och ni brydde er inte om att se efter hur er hustru hade det efter den sinnesrrelse
hon mste ha varit utsatt fr. Ni tittade inte in till henne fr att se, om hon
fortfarande var vaken, och i s fall frklara er?
Nej. Jag lyssnade vid drren. Och nr jag hrde att det var alldeles tyst, trodde jag att
hon sov.
Ett ganska lttvindigt stt att ta saken frefaller det mig, fortsatte kommissarien
Sanderson med skrpa. Ni mste dock ha insett att er hustru, d hon fr klart fr sig
att hennes man mitt i natten r ute p sdana ventyr, utan tvivel blir fruktansvrt
upprrd. Och detta i nnu hgre grad, nr hon mrker att mannen d han finner sig
upptckt genom att hlla tyst sker lura henne. Tror ni verkligen att ngon kvinna
efter sdana upptckter lugnt gr till sngs och somnar?
Bolls hostade frlget. Han knde sig synbarligen inte riktigt vl till mods. Och han
sg verkligen minst sagt grundstukad ut, dr han krp in i sitt hrn av bilen.
Nu stannade vi och stego ur.
Det var med ganska egendomliga knslor jag i denna gryende morgon gick upp fr de
vlbekanta trapporna. Hr hade Asta Dur bott i samma lgenhet under hela den tid jag
knde henne.
Men det var ju s lnge sen . Och dock kunde jag inte lta bli att minnas. Alla de
gamla minnena frn denna tid av drskap och frjd dko nu i en hast upp igen och
trngde sig oemotstndligt p mig. Min fantasi var uppjagad. Icke en blund hade jag
sovit denna natt, som fr mig brjat med skmt, och som nu slutade med det
tryckande allvar, som endast dden kan framtvinga.
Slumpen hade frt mig hit. Objuden hade jag denna gng, den sista, kommit till
hennes drr. Och nu skulle hon inte ta emot mig med sin leende vlkomsthlsning och
inte heller med avsky, som d vi sista gngen sgo varandra.
Nu lg hon dr inne, kall och dd .
Med en rysning frskte jag skaka av mig de underliga tankarna. Det hr dg inte. Jag
var ju sentimental som en gammal ungm infr sina frbleknade minnen.

Bort med all nervositet! Nu var jag lkaren, den rttsmedicinska auktoriteten, som
skulle hjlpa till att reda ut frgan om ett mord. Att det en gng i tiden funnits ett
band mellan den dda och mig mste jag i denna stund helt och hllet glmma.
Vi mttes av verkonstapel Grimmer, som ppnade drren.
N, sade kommissarien, har ni upptckt ngot nytt?
Ja, svarade den tilltalade. En hel del.
Vi stego in i matsalen, och Grimmer brjade sin redogrelse.
Jag har talat med tv hyresgster, som blivit strda av allt spring i trapporna, sade
han. De tittade in, som de sade, fr att hra vad som stod p s hr tidigt p
morgonen. Och jag passade genast p att frga ut dem om frken Durs frhllanden i
det ena och andra avseendet.
En del upplysningar lyckades jag inhmta jag aktade mig naturligtvis att tala om att
hon var dd, sade bara att hon rkat ut fr ett olycksfall. Hon pstods leva ett ganska
vilt liv, hade fr nrvarande ingen anstllning och upptrdde sista gngen fr ett
halvt r sedan p Novilla, dr hon hade ett par mnaders engagement.
Man trodde att hon varit gift, men att mannen frlupit henne. En liten st flicka hade
hon, men barnet var bortackorderat p landet, och hon visade just inte ngon
versvallande moderskrlek. Den lilla, som heter Vera, r nu nra fyra r gammal.
Ngon gng gjorde frken Dur en phlsning hos sin lilla dotter, men vanligen
verlmnades den saken t hennes tjnarinna, som var mycket frtjust i barnet.
Tjnarinnan, den gamla Charlotta, reste i gr till flickan och skall stanna hos henne
ver sndagen. Jag har adressen hr. Det kanske r bst att telegrafera efter
gumman?
Ja, svarade kommissarien och lste adressen. Det skola vi gra klockan tta. Frr r
inte telegrafen ppen dr borta. N, fick ni veta ngot mera?
Ja. De voro pratsamma, de dr grannfruarna, och tycktes ha anstrngt sig fr att
skaffa sig upplysningar om den intressanta danssen. P min frga om hennes
nrmare umgnge, svarade de att den, som sedan ngra mnader tycktes vara hennes
speciella favorit, var en ung odga frn Finland, vid namn Gotthard Runestam. Han
rnde hr bittida och sent och det sg ut som om han hade gott om pengar,
tminstone att dma av alla blommor och andra presenter till den skna.

Det dr r gott och vl, avbrt kommissarien, som jag tyckte, litet otligt. Alla de
dr upplysningarna kunna vi skaffa oss sedan. r det ingenting ni ftt veta, som har
direkt sammanhang med mordet? De ha vl hrt skottet?
Nej. Ingen av dem har sitt sovrum t samma sida som kket hr, och de ha inte hrt
det minsta.
Kommissarien vnde sig nu till mig.
Vi verg d till en underskning av liket. Vill ni, doktor, nu ta hand om den dda och
se vad ni dr kan gra fr upptckter. Under tiden kanske ingenjr Bolls vill flja mig
in i salongen, s f vi dr resonera litet om vad som hnt.
Kommissarien gav en vink t verkonstapel Grimmer att flja med, och de gingo in i
matsalen.
D konstapeln nmnde vad grannarna sagt om den finska odgan, som under sista
tiden varit Asta Durs utkorade, kom jag ofrivilligt att tnka p tv saker.
Det frsta var vad jag sjlv p maskeraden hrt yttras mellan Asta Dur och den
maskerade mannen. Han hade ju till henne talat med tydlig finsk brytning.
Det andra var att den, som mitt i natten telefonerade till fru Bolls, ocks hade ett
finskt uttal. Detta kunde knappast vara en tillfllighet. Hr hade vi skerligen inte att
gra med tv finsktalande individer, utan med en och samma man. Asta Dur hade
vnt honom ryggen p maskeraden och gnat sig t Fabian Bolls. Och mannen hade
hmnats genom att per telefon alarmera Fabians hustru.
Och hr hade vi nu ftt den upplysningen, att Asta Durs uppvaktande kavaljer var en
finne, vars namn man till och med knde! Vad behvdes mer? Denne Gotthard
Runestam var det naturligtvis, som arrangerat fru Bolls upptrdande p
skdeplatsen.
Men, hade han njt sig med det? Var det inte sannolikt att han fullfljt sin hmnd mot
Asta lngre n till detta, som egentligen inte drabbade henne, utan Fabian Bolls. Var
det inte sannolikt att han ngonstans avvaktat resultatet av sitt lmska
telefonerande. Och nr han sg Fabian helt hastigt ge sig i vg, smg han sig i sin
ordning upp till den skna, dr han naturligtvis stllde till ett upptrde fr att f
tillbaka det mystiska papperet.
Sannolikt hade Asta vgrat, och s hade det slutat med ett ddande skott.

Till denna slutsats hade jag kommit p ngra sekunder, och jag tog ett steg efter
kommissarien fr att tala om min teori. Men i nsta gonblick ndrade jag mig.
Kanske mina uppgifter om vad den dr finnen sade p maskeraden mste tas p ed.
Jag skulle figurera i tidningarna. Den frlovade doktor Smirno frlustar sig p
National! Det fick inte ske.
Beslutsamt gick jag ut i kket fr att ta itu med likbesiktningen. Detektiven Roland,
som redan var dr ute, frgade om han kunde vara till ngon nytta. Han hade redan
gjort en frsta underskning i kket.
Visserligen arbetade jag helst utan skdare, i synnerhet i ett sdant fall som detta,
men jag ville inte sra mannen genom att avbja hans hjlp. Dessutom kunde han
kanske ge mig en och annan vrdefull upplysning.
Den mrdade lg p rygg, obetydligt vnd t vnstra sidan. Armarna voro utstrckta,
och huvudet hade fallit ned, s att det stdde mot vnstra axeln. Ansiktet var vnt mot
drren till serveringsrummet. De brustna gonen stirrade mot mig med ett ohyggligt
uttryck av bde skrck och avsky.
Det var frunderligt att nu, nr jag stod hr s att sga ansikte mot ansikte med den
dda, var jag fullkomligt lugn och kall. Strax frut hade jag ju knt mig s
egendomligt nervs vid tanken p de band, som en gng bundit mig vid denna kvinna.
En beklmmande knsla hade kommit ver mig, och jag nstan ngrade att jag tagit
mig att hjlpa kommissarien.
Och nu, d jag sg in i de vlbekanta dragen, sg den hemska prgel dden satt p
hennes vackra ansikte, voro alla de dr tankarna som bortblsta. Jag hade inte kunnat
vara mera oberrd om det gllt en vildt frmmande mnniska.
Ingen har rrt liket, upplyste konstapeln. Hon ligger precis som vi funno henne.
Jag nickade och brjade underskningen. Invid vnstra brstet syntes p
kldningslivet en ganska stor blodflck och midt i denna flck var ett litet hl, som
mycket vl kunde ha stadkommits med en stilett eller ett annat spetsigt stickvapen.
Frn detta hl hade emellertid mycket litet blod flutit, och blodplen p golvet kunde
icke ha kommit frn det.
Frsiktigt vnde jag p den dda. Mellan ryggraden och vnstra skulderbladet var ett
strre hl, utan tvivel utgngsppningen fr en kula. Och hrifrn hrstammade det
egentliga blodfldet.

Ddsorsaken var allts klar. Asta Dur hade blivit skjuten. Kulan, som trffat hjrtat
och varit gonblickligen ddande, hade trngt ut genom ryggen.
Hon hade icke varit dd lnge. Kroppen var nnu varm och icke ett spr av likstelhet
hade intrtt. Det kunde vara tv timmar sedan hon fick det ddande skottet, knappast
mera.
Jag sg p min klocka. Den var ngra minuter ver fem. Mordet hade allts gt rum
omkring klockan tre p natten.
I fallet hade hon tydligen slagit huvudet i kanten av den framskjutande underdelen
till ett kksskp. En ganska ordentlig kontusion vid tinningen hade ocks blivit
fljden.
Fr vrigt kunde jag vid denna frsta ytliga underskning inte upptcka ngot spr
efter strid eller ngot egentligt yttre vld. Detta dock med ett undantag, som fr
resten verraskade mig.
Det syntes nmligen mrken efter ett hrdt grepp av fingrar omkring den ddas
hgra verarm. Jag underskte dem noga. Ngra av fingrarna hade varit i berring
med blod och lmnat efter sig ovanligt tydliga avtryck. Jag sg genast att det var en
mans hand, som satt dessa mrken, till och med en ovanligt stor hand.
Det som emellertid frapperade mig var att detta vldsamma tag i armen gjorts sedan
dden intrtt.
Nr jag kommit s lngt med likbesiktningen hrdes en ringning frn tamburen.
Ngon ppnade och en frmmande rst samtalade med kommissarien Sanderson. Det
gllde mordet, och av vad som sades frstod jag, att den nykomne var den omtalade
privatdetektiven Leo Carring. Han kom fru Bolls vgnar.
Jag hade hrt talas om att advokaten Carring i sina metoder var en motstndare till de
officiella detektiverna och speciellt till kommissarien Sanderson, som kallade honom
en fantastisk teoretiker. Ingen kunde dock frneka att privatdetektiven genom sitt
teoretiserande lst gtor, som de andra icke frmtt.
Jag mste erknna, att jag knde en viss nyfikenhet att f se Leo Carring arbeta. Och
jag lovade att gra allt vad jag kunde fr att p nra hll f flja hans underskningar
i detta morddrama.
Vi voro fr resten inte helt och hllet obekanta fr varandra, Leo Carring och jag. Fr
ungefr ett r sedan hade jag ftt tillflle att gra honom en liten tjnst vid
utredandet av en ganska invecklad frgiftningsaffr. Jag tyckte inte om honom. Han

behandlade mig nmligen d med just en sdan dr verlgsen skerhet, som bara
kan finnas hos ett verkligt snille eller en mycket stor dumbom.
Det var ju rtt naturligt att hans verlgsenhet, ven i frgor som rrde mitt fack, och
dr han fr resten var frvnande hemmastadd, i lngden mste bli olidlig. Jag
tvingades mot min vilja att avsky mannen, som i hela sitt stt, i varje detalj av sitt
upptrdande tycktes mig vilja verka som en kopia av Sherlock Holmes. Och han
mrkte nog att jaginte ville rkna mig till hans beundrare. Han blev gent emot mig allt
mera tvr och avmtt.
Men s, nr jag till slut meddelade honom mina upptckter i frgiftningsdramat jag
nyss nmnde, upptckter som fr vrigt helt och hllet fllo inom rttskemien, och
som voro av avgrande betydelse fr fallet i frga, d tycktes Leo Carring verkligen
brja frst, att jag var en faktor att rkna med. Han ndrade helt och hllet sitt stt
emot mig, och jag mste tillst att mina antipatier delvis frsvunno.
Men jag vill inte tala mera om Leo Carring nu. Jag fr tillflle att gra det tillrckligt
sedan, ju lngre utredningen av den hr mordaffren framskrider.
Betrffande Asta Durs tragiska dd hade jag allts utan svrighet konstaterat, dels att
hon blivit skjuten genom hjrtat, dels ocks att detta mste ha skett omkring klockan
tre p natten. Ngon nrmare underskning av liket kunde jag fr nrvarande icke
gra.
I detsamma jag reste mig upp kom jag att nrmare se p den ddas vnstra hand. Jag
kan inte neka till att jag studsade. Ty jag mrkte att en stor diamant jag sett glnsa p
hennes lillfinger, d hon tillsammans med Fabian Bolls p maskeraden tmde en gul
Cliquot, nu var borta.
Konstapel Roland, som hela tiden med en rtt naturlig nyfikenhet givit akt p mig,
mrkte genast min verraskning. Och d jag tog upp hennes hand fr att nrmare se
p den, frgade han mig vad jag upptckt.
Jag svarade inte genast. Jag mrkte nmligen i detsamma att ringen med vld blivit
dragen av fingret, och att ven detta med skerhet skett sedan Asta Dur var dd.
Konstapeln upprepade sin frga.
Dden har frorsakats av ett skjutvapen, sade jag. Skottet har avfyrats frn en
browning eller ngon annan kraftig pistol p tmligen nra hll, men dock inte s
nra att krutstnk synas p kldningen.
Nr skedde det? frgade han ivrigt.

Omkring klockan tre i natt, svarade jag. Skerligen inte tidigare.


Det stmmer! utbrast konstapeln.
Stmmer? sade jag. Vad stmmer det med? Edra egna berkningar?
Visst inte. Jag kan inte bedma tidpunkten fr ett sdant hr mord, tminstone p en
timma nr. Men det stmmer med klockan.
Jag r rdd att jag visade ett ansikte, som var mer n lovligt dumt.
Klockan? sade jag. Vad menar ni?
Konstapeln var nra att brista i skratt, det sg jag tydligt. Men han behrskade sig.
Skall jag vara rlig, sade han, s hade jag, redan innan doktorn kom, konstaterat
precis samma saker, nmligen att den mrdade blivit skjuten och att mordet skett
strax efter klockan tre. Doktorn har nu bekrftat detta.
Hur har ni kunnat komma till detta resultat? frgade jag.
Det var inte s svrt. Av blodfldet p golvet frstod jag att ngot annat sr mste
finnas p kroppen n det lilla obetydliga sret i brstet. Min tanke riktade sig d
genast p mjligheten av en kula, som haft kraft att genomtrnga kroppen och d
naturligtvis stadkommit en mycket strre utgngsppning ngonstans i ryggen. Jag
fick emellertid enligt mina instruktioner inte rra den dda, och drfr inriktade jag i
stllet min uppmrksamhet p att finna kulan.
Jag letade lnge innan jag mrkte att i urtavlan p den gamla klockan, som ligger dr,
var ett hl. Urverket r, som ni ser, ppet frn sidorna, och det r inte svrt att
upptcka att orsaken till hlet i urtavlan och till att klockan ligger omkullslagen och
har stannat, r en kula, som fastnat drinne.
Hr ha vi allts kulan, som ddat frken Dur, och hr ha vi ocks bevis fr tidpunkten
d detta skedde. Frutsatt att denna klocka gick rtt, och att den stannat
gonblickligen, d kulan trffade den, har mordet utfrts sju minuter ver tre.
Nr jag hrde doktorn, som nnu inte sett den snderskjutna klockan, sga att frken
Dur mrdades omkring klockan tre i natt, s kunde jag inte lta bli att frklara att det
stmde. Det var alltsammans.
Jas, sade jag. D frstr jag. Min sikt om tidpunkten bekrftas av ett faktum.

Jag tittade p klockan, som jag fr resten mycket vl knde till. Asta hade en gng fr
lnge sedan ftt den av mig. Det var ett gammalt dyrbart pendelur, dr urtavlan
stddes av tv marmorpelare, och urverkets bakre del satt fast vid en marmorplatta,
som allts utgjorde klockans bakre vgg. Det var en ganska vacker pjs, som frr i
vrlden hade sin plats inne i salongen, men som vl efter brytningen mellan oss
frpassats ut till kket.
Urtavlan, som var av porslin, var fstad p en ganska tjock metallplatta. Kulan hade
trngt igenom hela urverket och stannat invid den bakre marmorskivan, som den
sprckt.
En egendomlig tillfllighet att just klockan skulle trffas, sade jag.
Ja, en tillfllighet, som skerligen inte r s trevlig fr mrdaren, svarade
konstapeln med en min, som om han gjorde en riktigt genial slutledning. Den hr
snderskjutna klockan skulle nog kunna bertta ett och annat fr den, som kan tyda
dess sprk.
Vad d? sade jag intresserad. Vad finner ni av den?
Att mordet sannolikt icke var verlagt, utan utfrt i upphetsning. Vidare att
mrdaren inte var ngon van frbrytare, som efter mordets utfrande helt kallblodigt
skulle ha sett sig om fr att utplna varje spr. Mrdaren eller mrderskan tappade
helt och hllet koncepterna, s snart ddet var utfrt, och flydde sannolikt hals ver
huvud. Eljest skulle man inte
Hr avbrts konstapeln av en rst frn drren. Jag vnde mig hastigt om och sg Leo
Carring st dr jmte kommissarien och ingenjr Bolls.
Jas, min gode Roland, ni roar er med att teoretisera, sade privatdetektiven ironiskt.
N, fortstt. Vad franleder er att tro att mrdaren tappade besinningen och
flydde?
Konstapeln sg litet frlgen ut.
Eljest hade han nog inte lmnat kvar den snderskjutna klockan, som skvallrar om
tidpunkten, d mordet utfrdes.
Leo Carring kastade en hastig blick p den dda och gick drp fram till konstapel
Roland.

Kanske har ni rtt, sade han. Hon r genomskjuten, och kulan har trffat den hr,
eller hur? Ja, s r det.
Privatdetektiven tittade p klockan frn alla sidor.
Besynnerligt! mumlade han. Ganska besynnerligt!
Vad r det? frgade kommissarien nyfiket.
Klockan tycks verkligen visa det exakta klockslaget, d den trffades, sade han.
Som ni ser har kulan trngt igenom urtavlan just i vinkeln mellan minut- och
timvisaren och drvid nstan snuddat vid bda visarna.
En tillfllighet, sade kommissarien. Vart vill ni komma med det?
Hade ngon av visarna befunnit sig innanfr den vinkel de nu bilda p vardera sidan
om skotthlet, skulle de ha blivit trffade, eller hur?
Ja, visst. Det r klart.
Nvl. D sger oss allts denna klocka exakt under vilken tid mordet icke har
begtts. Minutvisaren passerar nmligen ver skotthlet frn sju till sexton minuter
ver varje timme. Och timvisaren frn klockan tjugu minuter ver ett och till
gonblicket strax innan skottet trffade, eller sju minuter ver tre.
Ni sger allts
Jag sger allts att frken Dur att dma av denna klocka och under frutsttning
att den gick rtt blivit skjuten antingen fre kl. 1,20, efter kl. 3,16 eller precis kl. 3,07,
som visarna nu ange. r det ngon som har ngot att invnda?
Man kan ha vridit visarna, sedan klockan trffats, sade kommissarien frnumstigt.
Det skulle vara sttet fr mrdaren att skaffa sig ett alibi.
Mycket riktigt, sade Leo Carring. Visarna sitta ju i tappar och kunna vridas
oberoende av verket. Men det kullkastar inte mitt pstende. Hade ngon av visarna
varit i vgen fr kulan, skulle den otvivelaktigt ha blivit krossad. Och detta r fallet
frn kl. 1,20 och till kl. 3,16 med ett enda undantag, nmligen kl. 3,07, d kulan kan ha
trffat dr den gjort utan att skada visarna.
Saken r allts denna: Har skottet icke trffat klockan vid den tidpunkt som visarna
nu ange, s mste det ha skett fre kl. 1,20 i natt eller efter kl. 3,16 p morgonen.
Visarna m sedan ha vridits hur mycket som helst.

Ni har rtt, sade kommissarien motvilligt.


Fre kl. 1,20 har mordet icke utfrts, infll jag.
Frst nu sg Leo Carring p mig.
Nej, se doktor Smirno, sade han med i mina gon tillgjord verraskning. Vi ha ju
trffats frr, och jag har haft turen dra frdel av era vetenskapliga underskningar.
Det glder mig att n en gng f samarbeta med er.
________

KAP. VIII.
Den tredje bordsgsten.
Det r mrkvrdigt hur vl jag erinrar mig varje detalj av vad som hnt, nr jag nu i
oerhrd hast fyller sida efter sida i dagboken. Inte ett gonblick behver jag fundera,
inte tnka efter det minsta.
Medan pennan raspar ver papperet trnger sig alltsammans nyo p mig s levande
som om jag vore mitt i hrvan igen. Jag tycker att jag fortfarande str i Asta Durs lilla
kk dr tragedien gt rum. Jag har framfr mig alla dessa mn, som skola anstrnga
sig till det yttersta fr att finna grningsmannen. En oriktig benmning fr resten,
nr man inte vet om mordet inte begtts av en kvinna .
Kommissarien Sanderson r en sympatisk man. Jag frestller mig att han p en
yngre individ mste verka som en vlmenande gammal farbror. Han inger
ovillkorligen frtroende. Och jag r vertygad om att hans lugna skerhet ftt
mngen frbrytare att beknna.
Sedan Leo Carring undanstkat sin tillgjort lskvrda hlsning, frgade
kommissarien om jag slutat min underskning. Jag meddelade det resultat till vilket
jag kommit betrffande ddssttet och tidpunkten fr mordet.
Jas, sade kommissarien, ni fastslr klockslaget till omkring tre. Det r bra. Vad
mera har ni upptckt?

En ganska egendomlig sak, svarade jag. Ngon har p likets hgra arm lmnat kvar
mrken efter blodiga fingrar. S tydliga fingeravtryck att de med ltthet kunna
identifieras.
Ja, jag ser, sade Carring, som fallit p kn och underskte armen. Det har varit ett
kraftigt tag och mste ha gjort mycket ont.
Nej, svarade jag lugnt. Det dr nypet knde hon inte, ty d var hon redan dd.
Privatdetektiven nickade, och jag tyckte att ett nstan omrkligt leende drog ver
hans ansikte.
Ni har rtt, doktor, sade han. Det hr greppet har gjorts en god stund efter det
dden intrtt.
Jag var vertygad om att Leo Carring genast mrkt detta. Men varfr hade han d
kommit fram med ett frmodande om motsatsen? Var det fr att prva min kapacitet,
s kunde han grna f roa sig med sdana dr sm finter. Jag skulle nog hlla honom
stngen.
Om ni tittar p hennes vnstra hand, fortsatte jag, s skall ni finna mrket efter en
ring p lillfingret. Det ser ut som om denna ring suttit ganska trngt. Den har med
svrighet avlgsnats, och ven detta har skett en stund efter mordet.
Ni r skarpsynt, doktor, sade Leo Carring erknnande. Och ni har fullkomligt rtt.
Ngot som emellertid frvnar mig litet r att ni s skert kan fastsl klockslaget fr
mordet. Ni har ju gjort detta helt och hllet oberoende av den snderskjutna klockan,
och denna har bevisat att ni har rtt, s att om den saken kan ingen tvista.
Drvid ppnade han litet p den ddas underkke.
Hm. Ngon likstelhet finnes icke, fortsatte han mera fr sig sjlv. Jag skulle i alla
fall knappast ha vgat fixera tidpunkten s bestmdt. Men jag har ju inte s stor
erfarenhet.
Jag knde, hur jag skiftade frg vid dessa ord.
Det kanske r bst att ni anmodar en annan lkare att ocks yttra sig, svarade jag
kort. Jag har emellertid sagt min sikt.
Kan inte falla mig in, svarade han. Ert ord r absolut avgrande fr mig. Vad jag nu
sagt innebr inte den minsta kritik, utan i stllet ett erknnande.

Advokaten Carring tycktes fr gonblicket vara vid ett briljant humr. Han vnde sig
nu med ett frbindligt leende till Sanderson.
Det glder mig, sade han, att ni inte betraktar mitt upptrdande hr som ett
intrng, herr kommissarie. Vi arbeta ju fr alldeles samma ml, den verklige
mrdarens gripande.
Ni vet fr vrigt sedan gammalt, att jag inte det minsta kommer att g i vgen fr
polisens forskningar, utan tvrt om efter min frmga bist er. Och jag tackar er fr
det tillmtesgende ni redan visat mig.
Kommissarien sg belten ut.
Er hjlp r alltid vrdefull, sade han. Och den blir det kanske nnu mer i detta fall,
som tminstone fr nrvarande tyckes mig vara ganska invecklat.
Sger ni det? Ja, kanhnda. Lt oss se vad vi i detta gonblick med skerhet veta. Leo
Carring sg drvid i sin anteckningsbok. S vidt jag nu frstr spelar i denna affr
klockslagen en ganska viktig roll, fortsatte han. Och jag har drfr frskt f s
exakta uppgifter om dem som mjligt. Se hr till vilka resultat jag kommit:
Ungefr klockan ett i natt lmnade ingenjr Bolls tillsammans med frken Dur
National. De gingo till fots hem till henne fr att supera. Sedan supn var slut och
medan vrdinnan hr ute i kket hll p att brygga kaffet, eller nrmare bestmt en
kvart ver tv, verraskades ingenjr Bolls av en pringning i telefonen. D han
svarade, knde han igen sin hustrus rst. Gripen av samvetskval, nger eller vad jag
skall kalla det, rusade han genast p drren, som han sger, utan att ha sagt adj t
frken Dur eller ens ha sett henne.
Jag frutstter nu tills vidare att s vl ingenjr Bolls som hans hustrus uppgifter ro
riktiga.
Nvl. I det gonblick d ingenjren gav sig i vg mste frken Dur nnu ha varit vid
liv, vilket ju ven doktor Smirnos underskning bevisat.
Men om allts frken Dur livslevande befann sig hr i kket, r det d icke sannolikt
att hon genast skulle ha gtt in i salongen, nr hon hrde ringningen i telefonen?
Denna frga riktades till ingenjr Bolls.
Jo, helt skert, sade denne, om hon verkligen hrt det.
Gott, sade Leo Carring. Vi kunna med ltthet frvissa oss om den saken.

Han gav konstapel Roland ett kort, p vilket han skrev ngra rader, och bad honom per
telefon ombestyra saken.
Vill nu ingenjr Bolls vara snll och stlla kksdrren s, som ni sg att den stod, d
ni passerade genom tamburen, sade privatdetektiven.
Ingenjren stllde drren ungefr en tvrhand p glnt. Strax drp hrde vi mycket
tydligt, hur Roland ringde i telefonen, och vi kunde ocks utan svrighet uppfatta vad
han sade. I Leo Carrings namn bad han ngon, som han kallade fr Johan, ta en bil och
genast komma hit med det stora mikroskopet och en del andra saker.
Nr Roland kommit tillbaka, sg Leo Carring med den retfullt verlgsna min, som r
honom egen p de nrvarande.
N, herr ingenjr, vad sger ni nu? Det r allts bevisat att frken Dur mste ha hrt
svl ringningen i telefonen som de ord ni sade. Och sedan ringde ju er hustru p
ytterligare tv gnger utan att f ngot svar. Vad kunde orsaken vara till att frken
Dur inte brydde sig om att hra efter vad dessa pringningar betydde, och att hon
heller inte frskte hejda er, d hon ocks mste ha hrt att ni gav er i vg?
Det finnes bara en frklaring, sade kommissarien, som tycktes inse att han inte
lngre kunde vara stum. Hon hindrades p ngot stt.
Ni har rtt, herr kommissarie. Hon hindrades frn att g in till telefonen, och hon
hindrades frn att tala med ingenjr Bolls, d han s hastigt avlgsnade sig.
Men vem kan ha hindrat henne? sade kommissarien undrande.
Ingen annan n mrdaren, svarade Leo Carring med en vertygelse, som mste ha
smittat de andra, men som p mig verkade uteslutande komisk. Mrdaren mste ha
funnits hr i vningen samtidigt med ingenjr Bolls, fortfor privatdetektiven med
samma orubbliga skerhet. Han hade p ngot stt, sannolikt kksvgen, kommit hit
in och vntade hr p det gonblick, d han skulle st ansikte mot ansikte med Asta
Dur eller mjligen med er, ingenjr Bolls.
Jag frstr inte, stammade denne. Med mig?
Ja, varfr inte? Vi ha inget bevis fr att mordet var verlagt. Visserligen medfrde
mrdaren sannolikt skjutvapen, men detta kanske bara var avsett till sjlvfrsvar gent
emot en rival, eller ocks fr att gra sig av med denne, det vill sga er. Jag sger nog
inte fr mycket, d jag pstr, att det var tur fr er, att ni s hastigt gav er i vg. Eljest
hade ni sannolikt ftt dela frken Durs de.

I detta gonblick, d Leo Carring med sin verlgsna, segervissa min utslungade detta
pstende, sg jag p samtliga de nrvarande. Vore jag mlare skulle jag vilja terge
deras olika ansiktsuttryck.
Fabian Bolls hajade till och visade ett frskrmt ansikte, som verkade uteslutande
ljligt. Kommissarien Sanderson ryckte p axlarna och vnde sig bort, som om han
inte ansg det lnt att opponera sig mot sdan bevisfring. Och de. andra tv,
verkonstapel Grimmer, f. d. inbrottstjuven, som Carring gjort folk av, och konstapel
Roland, som ocks hade honom att tacka fr sin plats, de sgo bda p sin mstare
med en min av den djupaste beundran.
Vid synen av dessa fysionomier, kunde jag inte terhlla ett gapskratt, som kom
samtliga att rycka till och Leo Carring att fsta sina skarpa, stlgr gon p mig.
Jag insg genast att jag burit mig dumt t. Man skrattar inte infr det dda offret fr
en sdan tragedi som den hr utspelade.
Frlt, sade jag stammande. Det var Jag kom att tnka p en sak. Den hr inte alls
hit.
Leo Carring tog inte sin kalla, genomtrngande blick frn mitt ansikte.
Ert skratt verkar litet hysteriskt, doktor, sade han. Ni ser trtt och utarbetad ut. Jag
slr vad om att ni inte har sovit en blund i natt.
Det har ni ovillkorligen rtt i, svarade jag. Jag har icke sovit ngot nnu.
Nej, jag kan se det. Det blir ganska ofta fljden av att g p sdana dr maskerader,
sade han med eftertryck.
Jag kunde inte hjlpa att jag ryckte till. Och han mrkte det.
Maskerader? upprepade jag mera fr att sga ngot. Vad syftar ni p?
Naturligtvis p nattens maskerad p National. Doktorn vill vl inte frneka, att ni var
dr?
Och om jag gjorde det?
S skulle jag bevisa motsatsen, det r allt.
Hur kan ni veta det? utbrast jag frvnad.

Det r barnsligt enkelt. D jag kom hit, voro bde kommissarien och ingenjr Bolls
ute i tamburen, dr ingenjren tog ngot ur fickan p sin verrock. Nr jag tog av mig
dr ute, sg jag en svart sidenmask sticka upp ur fickan p en annan verrock, som
allts inte kunde vara hans. Jag frgade vems rocken var och fick veta att den var er.
Vidare finner jag er frackkldd vid denna tid p dygnet, vilket tyder p en
genomvakad natt. Ngon annan maskerad n p National var det inte i gr i hela
Stockholm. Allts vgade jag gra den kombinationen, att ni varit p just den
maskeraden. r det ngot ni har att invnda?
Ingenting annat n det, svarade jag litet hetsigt, att ni har tur och gissar rtt. En
gissning r det i varje fall, icke en logisk slutledning.
Leo Carring ryckte p axlarna med en min, som om han ville beklaga min dumhet. Och
detta eggade upp mig till opposition.
Masken kan ju ha legat kvar i min verrocksficka sedan ngon fregende
maskeradbal, sade jag. Och vad fracken betrffar kan jag ju ha varit borta p ngon
annan fest, eller hur?
Otvivelaktigt, svarade Carring. D jag av premisser, som jag samlat, gr en
slutledning, sger jag drmed icke att alla andra mjligheter ro absolut uteslutna.
tminstone i vanliga fall. Jag vervger endast helt hastigt de tnkbara alternativen
och frkastar de minst sannolika. Det som r kvar framkommer sedan helt naturligt
som mitt pstende.
Vad detta fall betrffar, s r det ju mindre antagligt att en praktiserande lkare, som
dagligen gr p mnga sjukbesk, lter en sidenmask en hel vecka ligga kvar i sin
verrocksficka. Det vore icke frenligt med hans vrdighet vare sig som lkare eller
som frlovad karl. Mste allts frkastas. Vad ter en annan fest betrffar, s r denna
mjlighet ju inte helt och hllet utesluten, fastn ert frstrda utseende, som talar sitt
tydliga sprk om nattvak, direkt hnvisar p nattens maskerad.
Mot min vilja mste jag erknna, att han hade rtt.
Jag har inte ett gonblick velat frneka att jag varit p National, sade jag. Men jag
frstr inte vad det har med den hr saken att gra.
Naturligtvis inte det minsta, svarade Carring. Men efter s nu r fallet, mste jag
frga er, doktor, om ni p maskeraden lade mrke till ingenjr Bolls och frken Dur.
Detta var en frga, som jag anade skulle komma, s jag var inte ofrberedd p den. Jag
hade fr resten i samma gonblick jag blev genomskdad betrffande mitt

maskeradbesk, frsttt att jag nnu mer n frut mste vara p min vakt fr att inte
bli en ofrivillig medspelande i den hr skandalhistorien. Hur ltt kunde jag inte eljest
komma i den situationen att mitt gamla frhllande till den mrdade skulle
nagelfaras. Jag skulle kanske bli tvungen att svara p nrgngna frgor, mot min vilja
blotta allt det gamla. Och s skulle tidningarna f tag i det, och jag st dr och
figurera, inte bara som Asta Durs f. d. lskare, utan kanske ocks som misstnkt att
vara p ngot stt invecklad i mordet.
Hr gllde det sledes att vara frsiktig. Drfr svarade jag ett bestmt nej p Leo
Carrings frga.
N ja, det r d heller inte s underligt, sade han. I det vimlet r det inte ltt att
knna igen personer, i synnerhet om de ro maskerade.
I detta gonblick slog det mig att jag nu faktiskt helt och hllet klippt av mjligheten
att tala om att jag varit vittne till den korta uppgrelsen mellan Asta Dur och den dr
mystiske mannen, som brt p finska.
Det ringde p tamburdrren, och konstapel Roland gick och ppnade. Han kom
tillbaka med de saker han fr en liten stund sedan telefonerat efter.
Innan jag brjar underskningen av den snderskjutna klockan, sade Leo Carring,
s skulle jag av ingenjr Bolls be att f veta vem den tredje bordsgsten var under
supn.
Den gode Fabian ryckte till som en skolpojke, som blivit ertappad med ngot fuffens.
Den tredje! stammade han. Honom hade jag totalt glmt. Hur i Guds namn kan ni
veta ?
Leo Carring skrattade. Han tycktes fortfarande vilja lgga sina kort p bordet och ge
oss en liten lektion i slutledningskonst.
Det r lika enkelt som att konstatera doktor Smirnos nrvaro p maskeraden, sade
han. Ja nnu enklare. Bordet dr inne r fullstndigt dukat fr tv. Men dr finnas
tre anvnda champagneglas, och i tre sm askkoppar har cigarrettaska blivit lagd.
Detta bevisar att ni tv under er sup, sannolikt mot slutet, ftt besk av en tredje,
som bjudits p champagne och cigarretter, men som fr vrigt inte deltagit i supn.
Ni har fullkomligt rtt, sade Fabian Bolls. Hr var verkligen en tredje. Och nr jag
nu tnker p vad som hnde, d han trngde sig in till oss, brjar jag inse att det mste

finnas ngot samband mellan den mannen och mordet. Pistolen, hotet och
alltsammans. Jag r en sna som inte har tnkt p det frut.
Frklara er.
Bst vi sutto vid supn, frken Dur och jag, blevo vi strda av en skarp ringning p
tamburdrren. Vi sgo frvnade p varandra. En beskande s hr dags. Klockan var
tjugu minuter ver ett.
ppna inte, sade jag. Jag vill inte att ngon skall f veta, att jag r hr.
Ringningen upprepades emellertid fyra eller fem gnger, omvxlande med hftiga
bultningar p tamburdrren. Den kvinnliga nyfikenheten tog till slut verhand.
Jag mste se vem det kan vara, viskade Asta. Men jag slpper inte in ngon.
Hon gick ut i tamburen. Jag hrde drren frsiktigt ppnas och strax drp ett rop av
bestrtning.
r det du? utbrast frken Dur med sin gllaste diskant. Har du blivit tokig? Eller
vad r det t dig, som kommer hit och fr snt hr liv midt i natten? Vad vill du
egentligen?
Det skall du strax f se, min lilla duva, hrdes en skrovlig karlrst med finskt uttal.
Den hr gngen skall du inte krngla dig ifrn mig.
I det samma gav hon till ett rop av frskrckelse, rusade in i salen och slngde igen
drren efter sig.
Min Gud! flmtade hon. Han r full. Och jag tror han tnker skjuta mig!
I nsta gonblick rycktes drren upp, och en man, som vl kunde vara tjugufem r,
visade sig p trskeln. I handen hade han en browning. Jag behvde bara kasta en
blick p honom fr att se, att han var ganska onykter.
D han fick se mig hejdade han sig ett gonblick och stirrade fnigt p mig. Drp slog
han till ett flatskratt, rtt och obehagligt.
Jas, du har sllskap, skrockade han. En nattlig beskyddare kan jag se. Ha, ha, ha!
Ni kan vl frst, att det dr inte var ngon vidare angenm situation fr mig. Att bli
avbruten i supn, just d man slutat med hummern och skulle brja med den kalla

kycklingen. Och att bli avbruten av en berusad karl med en browning. Trevligare saker
har jag varit med om.
Jag hade ju heller inte en aning om vad det gllde. S mycket frstod jag emellertid att
mannen inte upptrdde som ngon frsmdd lskare. Det rrde sig synbarligen om
helt andra saker.
Jag frskte se s oberrd ut som mjligt och gick fram till honom.
Se s, lugna er, sade jag. Vad r det ni vill?
Angr er inte. Er vill jag fr resten ingenting.
Ni gr er skyldig till hemfridsbrott.
Jag kommer att gra mig skyldig till ngot mycket vrre, om ni inte lter Asta och
mig i lugn och ro gra upp vrt lilla mellanhavande.
Jag gjorde en rrelse fr att ta pistolen, som han hjt.
Stt er ned! rt han. Och lgg er inte i det som inte rr er!
Drp vnde han sig till frken Dur.
Bst att du ber honom dr hlla sig p mattan. Annars kunde det ltt bli farligt. Du
och jag kunna gra upp det hr i sngkammaren. Kom nu, min vn! Jag vill inte drja
lngre.
Frken Dur hade blivit mycket blek. Men jag sg att trotset lyste ur hennes gon.
Du kan brka och kommendera s mycket du vill, sade hon kallt, s tjnar det nd
ingenting till. Jag har inte papperet dr inne.
Nu ljuger du!
Nej, det gr jag inte. Tror du mig inte, kan du f se efter sjlv. Jag har det i mitt
kassafack p banken.
Vilken bank?
Handelsbanken, i fyrtifemman hr p samma gata.

Inkrktaren sg tveksam ut. Han tycktes inte vilja bestrida hennes uppgift. Med kta
kvinnlig slughet begagnade hon sig hrav.
Jag kan inte hmta ditt papper frr n i morgon. Men d skall du f byta ut det. Jag
lovar det i denne herres nrvaro. Ocks jag r trtt p allt det hr brket.
Lurar du mig inte nu? sade han med ett sista tvivel.
Jag talar sanning. Och du frstr att du inte vinner ett dugg genom att komma och
hota mig s hr. Var i stllet snll gosse nu. Lgg ifrn dig den dr otcka tingesten
och sl dig ned ett tag. Ett glas champagne kanske skulle smaka?
Mannens misstroende och hmndlystnad tycktes helt och hllet ha frsvunnit. D hon
satte fram en stol t honom sjnk han ned i den och lade pistolen p bordet.
Helt behndigt snappade hon t sig vapnet. Jag tror inte att han mrkte det. I varje fall
sg han fullkomligt apatisk ut och stirrade sltt i taket.
Hon gick ut i serveringsrummet, eller kanske det var i kket, och kom tillbaka med ett
champagneglas. Nu hade hon inte browningen med sig, det lade jag srskilt mrke till.
Champagnen fylldes i, och jag ndgades p ett tecken av Asta frken Dur menar jag
skla med den dr obehagliga gynnaren, vars namn jag inte ens fick veta. Jag bjd
honom en cigarrett, och han rkte under trumpen tystnad. Det frefll som om han
grubblat p ngot.
Efter en stund reste han sig och bad ganska hvligt om urskt fr att han strt. D han
tog adj, viskade han ngot till frken Dur. Jag uppfattade bara orden: I morgon kl.
elva, allts och drp ett vsande: Akta dig!
Drp gick han sin vg utan att sga s mycket som adj t mig.
Fick ni inte veta hans namn?
Nej. Hon tycktes generad ver bekantskapen och ville vl helst frtiga vem han var.
D jag frgade henne, svarade hon bara att namnet inte betydde ngot. Han var
egentligen en ganska hygglig gosse. Hon var bara rdd att han hll p att spra ur.
Tack fr edra upplysningar, sade Leo Carring. Hr ha vi allts en ny upptrdande
p scenen. En tills vidare oknd, finsktalande ung man, som mjligen r en bifigur i
dramat, men som ocks kan vara grningsmannen.
Det hade ni kanske inte vntat, herr kommissarie?

Nej, sade Sanderson litet generad. Jag gav verkligen inte akt p det tredje
champagneglaset. Men varfr har ni inte frut berttat om den nattliga inkrktaren,
ingenjr Bolls? Ni frstr vl vilken betydelse detta kan ha fr vra underskningar.
Ja, visst. Men det r vl ingen tid frliden. Jag har verkligen haft huvudet fullt av s
mnga dystra tankar, att det m vara frltligt om jag glmt bort episoden med den
druckna finnen. Han gick ju helt beskedligt sin vg, och det kunde aldrig falla mig in
att han kunde ha ngot med mordet att gra.
Vad var klockan d han gick? frgade Leo Carring.
Nr frken Dur slppt ut honom och kom in igen frn tamburen sade hon: S synd
att han skulle frstra hela tjugu minuter av vr trevliga sup. Jag sg d p
salsklockan, som fattades tjugu minuter i tv.
Och strax fre klockan tv fick fru Bolls det anonyma telefonbudet frn en man, som
brt p finska, infll kommissarien. Jag tror vi kunna spra sammanhanget, eller
hur?
Kanhnda, sade Leo Carring begrundande. Ja, nr allt kommer omkring, s kanske
det hr inte alls r ngon gta.
________

KAP. IX.
Nya upptckter.
Vet ni, var frken Dur gjorde av pistolen? frgade Leo Carring.
Nej, det talade hon inte om. Nr hon kom in med det nya champagneglaset, viskade
hon bara till mig att hon hade gmt den p ett skert stlle.
Ni sg inte om den var laddad?
Nej.

Pistolen har allts blivit gmd antingen i serveringsrummet eller i kket, fortsatte
privatdetektiven. Men ledsamt nog inte p ett s skert stlle, att inte mrdaren
hittade den.
Ville han inte ha igen sin pistol, nr han gick, den dr besynnerliga karlen? infll nu
kommissarien.
Nej, han hade glmt bort pistol och alltsammans. Han var ganska stagad. Ni frstr
att champagnen han drack inte precis gjorde honom klarare i huvudet.
Tror ni inte att han gjorde sig till, att han inte var s full som han ltsades?
Jag vet inte. Ett par gnger upptckte jag att han i smyg sg p mig med en lurande
blick, d jag trodde att han dsat av.
Frken Dur gick ju sjlv ut och ppnade fr honom. Slppte hon d genast in
honom?
Ja. Han trngde sig utan vidare p.
r ni ocks sker p att han gick ut samma vg?
Bolls funderade en stund.
Nej, sade han slutligen. Det kan jag inte g ed p. Drren mellan salen och
tamburen var visserligen bara lst tillskjuten, s att jag kunde hra, vad han sade. Men
jag sg inte att han gick ut i farstun.
Ni kanske hrde tamburdrren ppnas och stngas?
Ja, det hrde jag, men det var sedan frken Dur kommit in igen.
Hon lmnade allts mannen kvar i tamburen och gick in utan att vntan p att han
gtt ut?
Ja. Hon var mycket frargad ver hans frcka intrng.
Det kan jag frst. Hr nu p vad jag sger. Frst sedan frken Dur allts kommit in i
salen och stngt drren efter sig, hrde ni farstudrren ppnas och stngas. Men ni
kanske inte hrde ngra steg i trappan och inte heller att porten ppnades och slogs
igen?
Nej, det kan jag inte erinra mig.

Det r allts icke omjligt att han bara ppnade och stngde tamburdrren utan att
g ut, och att han sedan tyst smg sig genom serveringsrummet ut i kket fr att dr
ska rtt p sin pistol och kanske sedan fortstta uppgrelsen med kvinnan?
Det det har jag aldrig tnkt p, sade Fabian Bolls bestrt. Men nr ni nu sger det,
s frefaller det mig mycket sannolikt.
Kommissarien sg p privatdetektiven med en blick, som skte erknnande.
Vad sger ni, herr Carring?
Jag sger, att det r ett ypperligt uppslag ni kommit med. Ingenting hindrar fr s
vitt vi nu knna detaljerna att det r som ni sger. Och i s fall vore hela gtan
kanske lst med ens, och vi hade bara att lgga vantarna p mrdaren genom att
spra upp den nattliga inkrktaren.
Men s enkelt tror jag inte det r. ven om den mannen, utan att ngon visste om det,
smg sig ut i kket kl. 1.40 p natten, och ven om han erknde detta, s r det ett
ofantligt stort steg drifrn och till ett mord, som utfrdes strax efter kl. 3. Under
nra en och en halv timme kan mycket hnda.
Och vi veta att tskilligt har hnt. S har t. ex. fru Bolls kommit dit vid en tidpunkt,
som vi icke knna. Vi veta blott, att hon kom utrusande igen, togs hand om p gatan
och frdes in i huset. Detta sista, d klockan var sexton minuter ver tre.
Under frutsttning att den snderskjutna kksklockan gick rtt, sade
kommissarien, s skulle fru Bolls sledes ha varit hr ungefr d det ddande skottet
avlossades. Hennes egen svvande tidsuppgift kan icke lggas till grund fr ngon
annan sikt!
Hr kunna minuter och sekunder vara avgrande, anmrkte Leo Carring torrt. Den
viktiga frgan r: kom hon hit innan mordet frvats, eller kom hon strax efter, s att
mrdaren hunnit frsvinna? Hennes egen tidsuppgift r, som ni framhller alldeles
fr svvande. Nattvakten har uppgivit att klockan var sexton minuter ver tre, d de
ter frde in henne i porten. Och detta gjordes ju omedelbart sedan de hrt hennes
frvirrade ord om blod och mord. P sin hjd kunna vl ngra minuter ha frflutit
frn det gonblick hon kom utrusande genom porten och till dess hon frdes in igen.
Lt oss sga tv tre minuter.
Klockslagen spela, som jag redan framhllit, en viktig roll i detta morddrama. Huru
mnga minuter anser ni, herr kommissarie, att en mnniska, som r frmling p

platsen, behver fr att g upp fr trapporna, ska igenom vningen, finna den
mrdade i kket och s rusa ned igen?
Fru Bolls gav sig tid att ge akt p att den avslutade supn varit fr tv, att
kaffebrickans koppar voro orrda, och var telefonen hade sin plats. Hon tittade ocks
in i sngkammaren, innan hon utstrckte sin forskningsfrd till kket. Jag frestller
mig att en kvinna i hennes situation smyger sig sakta och frsiktigt fr att helt
pltsligt utan fregende varning verraska det sta paret. Hon gr sig ingen brdska.
Nog har hon anvnt minst tio minuter.
Carring skakade p huvudet.
Tror ni det? sade han. Tnk er in i hennes stlle. Upphetsad som hon r och ivrig att
st ansikte mot ansikte med den otrogne mannen och rivalen, skyndar hon sig nog s
mycket det r henne mjligt. Hon gr skert ingen underskning av rummen, utan
njer sig med en helt hastig verblick fr att frvissa sig om att de hon sker inte ro
dr. Och hrvid kan hon ju knappast undg att ge akt p den framdukade supn och
kaffebrickan.
Jag r vertygad om att fru Bolls skyndat genom rummen s fort det varit henne
mjligt. Att hon under sitt skande kom till kket sist r ju rtt naturligt. Allt det dr
har hon i andls hast stkat undan p ett par minuter. Det kunna vi fr resten f hra
av henne sjlv. Det r kanske bst att vnta med teoretiserandet tills dess.
Ni har rtt, sade kommissarien.
Leo Carring vnde sig nu till Bolls med en ny frga.
Nmnde frken Dur ingenting om vad det var fr slags papper den dr nattliga
beskaren ville ha igen?
Jo, det var s sant. Hon anfrtrodde mig att det gllde pengar. Jag tror att hon hade
en liten hemlig lnerrelse. Jag har hrt glunkas om det, och att rntan brukade vara
drygt tilltagen. S mycket antydde hon betrffande den dr slyngeln, att det var en
vxel han ville byta ut mot en annan, men att hon inte var livad fr saken.
Leo Carring visslade.
Procenteri i smtt, sade han. Jo jag tackar, jag. Frst lt hon en lskare ruinera sig
p henne, och sedan lnade hon honom pengar mot hg rnta. Rent av vlgrenhet,
sledes.

Man byter emellertid inte ut ett papper mot ett annat utan ngot srskilt skl.
Nmnde hon det?
Ja. Ett av namnen p den vxel hon hade var falskt. Det var drfr han var s ivrig
att f byta ut den mot en vxel med riktiga namn.
Och hon visste, att en falsk vxel under vissa frhllanden kan vara mycket
vrdefullare n en kta, och var inte pigg p bytet utan skt upp det frn dag till dag.
Jag brjar frst. r det motiv till mordet vi ska, s ha vi d hr ett, som r ptagligt,
eller hur?
Kommissarien nickade.
Utan tvivel, sade han. Har ni knt den mrdade lnge, ingenjr Bolls? tillade han
drp.
Fabian sg generad ut vid denna indiskreta frga. Jag tror att han ett gonblick tnkte
frneka sitt gamla frhllande till Asta Dur. Men s kom han att kasta en blick p mig,
ryckte till och frskte strama upp sig.
Fr ngra r sedan, under min ungkarlstid var jag bekant med henne, sade han.
Men sedan jag gifte mig har jag inte en enda gng trffat henne frr n just i kvll.
Det var en ren slump, att vi rkades p National.
Hm. Ni sade ju att supn redan var framdukad fr tv, nr ni kom hit i natt?
Ja, det var den.
Eftersom frken Dur inte kunde veta, att hon skulle trffa er p maskeraden, s
mste det allts ha varit ngon annan, som hon frn brjan tnkt invitera hit, eller
hur?
Det frefaller s.
Denne andre, som ftt stryka p foten fr er skull, var sannolikt ursinnig.
Ja, om han visste av det.
Tror ni att denne andre kan vara identisk med den berusade unge mannen, som
strde er?
Nej, det r knappast troligt. Han tnkte bara p sin falska vxel, och hon hade under
en veckas tid skt undvika honom.

Hr riktade Leo Carring en ny frga till Bolls.


Hll frken Dur p med sin privata lnerrelse, d ni frut var bekant med henne?
Carring uttalade ordet bekant med en tonvikt, som kom Fabian att skifta frg och
mig att ofrivilligt dra p munnen. Bolls mrkte mitt leende, som kanske var litet
hnfullt och han gav mig en hmndlysten blick.
Nej, sade han strvt. Det mrkte jag aldrig. Men kanske doktor Smirno har reda p
det. Han knde frken Dur mycket bttre n jag.
I vilken grad jag rodnade vet jag inte. Jag har den fula ovanan att rodna mycket ltt. I
det fallet kan jag inte det minsta behrska mig. Och d nu bde kommissarien och Leo
Carring med ett oefterhrmligt uttryck av frvning p en gng utbrusto: Ni ocks!
s rodnade jag naturligtvis nd mer.
Inom mig svor jag att Fabian Bolls skulle f betalt fr det hr. En sdan slyngel! Att av
pur gemenhet babbla om just det, som jag hoppats aldrig skulle komma fram, som jag
beslutat under alla omstndigheter frtiga, och som mste vara dtt och begravet fr
min fstms skull.
Ja, jag ocks, sade jag. ven jag har varit ung och draktig. Men det r lnge sedan.
I varje fall fre ingenjr Bolls. Han var vnlig nog att verta min roll, d jag slutade.
Han br allts ha senare erfarenheter. Vad mig betrffar behvde jag lyckligtvis inte
anlita frken Durs bankirrrelse, och jag r vertygad om att ngon sdan heller inte
existerade p den tiden. Den har skerligen framsprungit p grund av senare
bekantskaper inom vissa affrskretsar.
Fr vrigt vill jag sga att jag grna meddelar allt om mitt frra frhllande till frken
Dur. Och jag skall gra det s snart kommissarien eller advokaten Carring nskar.
Visserligen r det ingenting jag knner, som kan ha ngot med mordet att skaffa, men
mina upplysningar kanske nd kunna vara till gagn fr era underskningar.
Fabian Bolls erbjd sig nu mycket beskftigt att ocks tala om allt han knde till frn
sin tid. Leo Carring sg frn den ena till den andra av oss.
Det r ganska egendomligt att ni tv ro hr i detta gonblick, sade han. Kanske ha
ni frr ngon gng mtts hos denna kvinna, och nu st ni infr hennes lik, medan vi
ska mrdaren. Ni, ingenjr Bolls efter en nattlig utflykt, som ovillkorligen invecklar
svl er som er hustru i detta morddrama. Och ni, doktor Smirno, efter
Hr tvekade han litet, och jag passade p att infalla:

Efter att som lkare ha gjort min plikt. Jag blev anmodad att gra likbesiktningen,
och det har jag ocks utan tvekan gjort, trots alla gamla frbleknade minnen.
Ni r kallblodig, ni, sade Leo Carring.
Inte mer n andra mnniskor skulle jag tro. Att jag vid det hr tillfllet inte visat
ngon djupare rrelse bevisar bara, att banden, som en gng bundo mig vid henne
som nu ligger dr, inte voro s vrst fasta, och att de fr lnge sedan ro
snderslitna.
Den dr frfalskade vxeln ni talade om, tertog nu kommissarien, r den p stort
belopp?
Jag vill minnas hon nmnde fem tusen kronor, svarade ingenjr Bolls.
Vxeln finns vl hr kan jag tro. Eller var det sant att den frvaras i banken?
Nej. Den finns dr inne i kassaskpet. Hade han inte ltit henne lura sig, utan gtt in
och sett efter, som hon ju fr resten erbjd honom, s hade han nog funnit sitt
papper.
Finns det mnga sdana dr mystiska accepter i kassaskpet?
Det vet jag inte alls. Visserligen ppnade hon det medan jag var hr, men
vrdehandlingarna visade hon mig inte.
Varfr ppnade hon det fr er?
Det var en sak vi hade talat om. Det hr inte alls hit.
Var god och tala om det i alla fall.
Fabian Bolls sg inte vidare glad ut t denna direkta uppfordran. Skert r att han
helst skulle velat undvika att svara. D sg han hndelsevis p mig och jag lste i hans
blick en djvulsk elakhet.
Det var en samling brev hon ville visa mig, sade han.
Vad var det fr brev?
Jag lste dem inte. Det var meningen att vi skulle se p dem efter supn, men det blev
ju aldrig av.

Ni vet vl vad breven gllde. Var det penningeaffrer?


Nej. Det var helt enkelt krleksbrev. Frken Dur hade en liten intressant samling
sdana. Det berttade hon mig p maskeraden. Av varje man, som gnat henne sin
hyllning, hade hon som minne behllit ett brev .
Omjligt! avbrt jag. Inte av mig!
Jo, min vn, ocks av dig, sade Fabian Bolls med ett ondskefullt leende. Jag sg
frteckningen ver breven, och dr fanns ocks ditt namn.
Jag har ftt igen hela min korrespondens, sade jag. Vid uppgrelsen lmnade hon
mig alla brev.
Utom ett, infll Fabian. Utan att du visste det behll hon ett som souvenir.
Har du lst det? flmtade jag.
Nej. Jag har ju sagt att vi skulle g igenom breven efter supn. Min hustrus
telefonerande kom emellan, och det blev aldrig ngot av.
I den dr samlingen fanns d ocks ett brev frn er, ingenjr Bolls? frgade
kommissarien.
Nej, sade han med en glimt av triumf. Jag r frstndigare n s. Jag har aldrig
komprometterat mig med brevskrivning till kvinnor.
Ni sade nyss att brevsamlingen togs fram ur kassaskpet fre supn, infll nu Leo
Carring. Lste frken sitt kassaskp ordentligt efter det?
Ja, det gjorde hon. Och nyckeln hngde hon in i nyckelskpet. Jag sg sjlv p.
Vi skola terkomma till kassaskpet sedan. Var lade hon under tiden breven?
Det vet jag inte. Hon hade dem frvarade i en liten lderportflj, och denna lade hon
ngonstans inne i sngkammaren. Jag sg inte var det var. Men jag hade just tnkt g
in och ska rtt p portfljen, d det ringde i telefonen.
Och nr ni gav er i vg lg portfljen kvar inne i sngkammarn?
Ja visst. Jag tog den inte med mig.

Mitt brev! utbrast jag och mnade rusa drifrn, d jag hejdades av Leo Carring.
Gr er inte besvr, doktor, sade han lugnt: Breven finnas inte lngre dr inne.
Har ni tagit dem? flmtade jag.
Nej. Ngon annan har lagt sig till med den intressanta brevsamlingen, sade han.
Sannolikt en av brevskrivarna eller ock ngon amatr p komprometterande
krleksbrev. Samlarevurmen tar sig s egendomliga uttryck ibland.
Detta hade jag icke vntat. Ett av mina krleksbrev till den dr kvinnan i en annans
hand! Vem kunde ha intresse av att ga det? En utpressare eller en fiende till mig. En
fiende, ja. Och naturligtvis ingen annan n Fabian Bolls. Han hade tagit breven med
sig, nr han gav sig i vg. Drom var intet tvivel.
Och nu stod han dr och sg p mig med ett brett hnleende. Vilken infernalisk skurk.
Om jag bara hade varit ensam med honom .
Nu r det p tiden att telegrafera efter frken Durs gamla jungfru, sade
kommissarien och sg p sin klocka.
Nr jag kom, hrde jag av Grimmer att ni nnu inte skickat bud p henne, sade
privatdetektiven. Och d tog jag mig friheten att lta min bil kra och hmta henne.
Jag hoppas ni ursktar det. Hon kan vara hr nr som helst. Och det r ingen tid att
frlora fr oss.
Kommissarien nickade, varp de vxlade ngra ord, som jag inte uppfattade.
Sanderson skakade frvnad p huvudet.
Har ni verkligen inte mrkt det? sade Leo Carring.
Nej, jag har inte underskt dominon n, svarade han.
Jas. Ja, kanske ingenjr Bolls kan upplysa oss om frken Dur p maskeraden var
utsatt fr ngon olyckshndelse med sin drkt.
Nej. Inte vad jag kunde mrka.
Hennes domino var utan skavank, d ni kommo hit?
Ja, s vitt jag kunde se. Jag hjlpte henne av med den och lade den p sngen dr
inne.

P en vink av Carring gick konstapel Roland efter dominon. Nr man vecklade ut


plagget, visade det sig att ett ganska stort hrn nedtill var avrivet. Det fattades en
fyrkantig bit av mer n en decimeters sida.
Kunde ni ha undgtt att se det hr? frgade privatdetektiven.
Nej, absolut icke, frklarade ingenjr Bolls bestmt. Den dr luckan fanns inte nr
jag tog av henne dominon. Ngon har rivit snder den eftert.
Det var hgst besynnerligt, lt kommissarien undfalla sig. Vad kan meningen ha
varit med det?
Det finns tskilliga ganska besynnerliga saker i den hr mordaffren, sade Leo
Carring. Sm egendomliga biomstndigheter, som peka n hit, n dit, och som
faktiskt ro mycket svrfrklarliga. Fr min del mste jag i detta gonblick stlla till
mig frgan: r mrdaren en stor dumbom eller en ovanligt genialisk man?
En kuris frga, sade kommissarien.
Jag tror jag har skl fr den, tertog privatdetektiven. Hr finnas drag som tyda p
det slugaste, listigaste tillvgagngsstt, men ocks drag som framvisa obotlig
dumhet. Jag r frestad tro, att vi inte ha att gra med en och samma person hr, utan
med minst tv stycken.
Allts minst en medbrottsling?
Nej. Dessa personer ha opererat oberoende av varandra. De ha inte ens vetat av
varandra. Slumpen har ordnat det s att bara en t gngen upptrtt p scenen.
Menar ni att mrdaren skulle varit ensam om sitt verk? frgade kommissarien.
Ja, han har berknande kallt och hnsynslst utfrt sitt dd, och sedan lika kallt och
lugnt sopat igen spren efter sig. Men utom mrdaren har hr varit en annan eller
mjligen tv som snokat omkring i alla vinklar och vrr och drvid med avsikt eller
ofrivilligt blandat bort korten fr oss.
Tnk bara p det dr egendomliga greppet i armen p den dda. Doktorn har ju
konstaterat att det gjorts sedan hon var dd, vilket ju fr vrigt ocks framgr av att
ngra fingrar slat ned sig med blod naturligtvis den mrdades. Hr har mannen i
frga allts lmnat efter sig en fullkomligt sker identifieringsmjlighet.

Tror ni att den, som nyss frut med kall och mlmedveten berkning utfrt ett mord,
verkligen kan vara en sdan idiot att han lmnar s att sga sitt visitkort kvar, och det
p sjlva liket?
Vrre dumheter har en mrdare gjort, invnde kommissarien med vertygelse. I
upphetsningens och nervspnningens gonblick kan den lugna, berknande
eftertanken svika ven den kallblodigaste skurk. Det har jag mnga bevis p.
Och vad fingeravtrycken betrffar, s har den, som satt dit dem, helt enkelt inte
mrkt det. Vilket fr resten r ganska frklarligt, d det r p armens undersida, det
vill sga den som i likets liggande stllning r vnd mot golvet, som blodflckarna
sitta. Den, som har tagit i armen, har tryckt tummen mot armens versida, och
tummen har inte lmnat ngon blodflck efter sig, drfr att den inte varit nedslad
med blod.
Det dr r mycket sant, sade Leo Carring. Mannens strsta blunder r att han fick
blod p fingrarna utan att sjlv mrka det. Ngot sdant tror jag inte mrdaren skulle
ha gjort. Vi ha i den har affren inte att gra med en brottsling, som i ngon slags
nervs verretning eller distraktion gr och gr sdana dumheter. Den, som planlagt
och utfrt detta mord, tappar inte s ltt huvudet, det r min vertygelse.
Kommissarien sg inte vertygad ut.
Jag frstr inte riktigt, vad det r som till denna grad vcker er beundran fr
mrdaren, sade han torrt. Jag kan sannerligen inte finna ngot som pekar p
genialitet hos honom.
Jag beundrar honom visst icke, sade privatdetektiven. Men jag sger, att det finns
flera ovanligt geniala drag i utfrandet av brottet. Den snderslitna dominon till
exempel och det lmska telefonerandet till fru Bolls. Men han har ocks gjort sig
skyldig till frbiseenden, riktigt grova bockar till och med. Och sdant hmnar sig.
Bsta beviset r att jag redan genomskdat honom.
Jag r rdd att jag inte hinner med, sade kommissarien harmset. Ni har s
frbaskat brttom. Och ni talar i gtor. Hur vet ni att det r mrdaren, som telefonerat
till fru Bolls?
Jag mste erknna att jag verkligen icke vet det, men en logisk slutledning sger mig
att det mste vara han.
Och ni anser att detta telefonerande, detta ditlockande av fru Bolls r ett genialt
drag?

Ja, om det sammanstlles med hans vriga tillvgagngsstt.


Kommissarien skrattade.
Om mrdarens tillvgagngsstt svvar tminstone jag fr nrvarande i ganska stor
okunnighet, sade han. Det vill sga betrffande detaljerna. Och drfr anser jag det
ocks frhastat att framhlla ngon enskild detalj som genial hur obegriplig den n
m vara. Jag syftar nu p till exempel snderrivandet av dominon. Lika grna skulle ni
kunna sga att skottet i klockan hr r bevis p mrdarens genialitet.
Leo Carring gick fram till kommissarien och lade sin hand p hans axel.
Ni vet icke sjlv hur rtt ni har, herr kommissarie, sade han. Skottet i klockan r
helt enkelt mrdarens finaste schackdrag.
Hm, sade Sanderson. Nu str mitt frstnd stilla. Ni vill vl inte pst att mrdaren
med avsikt placerat kulan mellan minut- och timvisaren, s att vi kunna fastsl den
exakta tidpunkten klockan trffades?
Nej, det pstr jag inte. Hr har slumpen spelat in och givit mrdaren ett duktigt
handtag.
Detta kallar jag teorier, sade kommissarien och ryckte p axlarna.
Det r teorier, svarade Carring. Utan att gra upp en teori, kanske flera, r det
omjligt att p ett elegant stt lsa ett kriminellt problem.
Ni har kanske redan lst detta? frgade kommissarien ironiskt.
Leo Carring tnde en cigarrett.
Nej, svarade han lugnt. Inte nnu. Men s snart jag ftt underska klockan och tala
ngra ord med den mrdades jungfru skall problemet vara lst.
Kommissarien och jag vxlade en blick. Om denna blick omsatts i ord, skulle det ha
blivit: Bluff!
________

KAP. X.
Leo Carring fr en medhjlpare.
Jag skall nu se mig omkring i vningen ett tag, sade kommissarien Sanderson.
Tillter ni att jag under tiden forskar litet i kket? frgade Leo Carring. Jag inbillar
mig att jag hr mjligen kan finna ngon detalj, som kan vara av intresse. Och
samtidigt mste jag beknna, att jag helst ser att jag fr vara ensam under denna
underskning.
Mer n grna, sade kommissarien. Vi ha slutat hr ute. S snart fingeravtrycken
blivit fotograferade kommer liket att avhmtas.
Vi lmnade nu privatdetektiven ensam. Vad mig betrffar helt och hllet mot min
vilja. Ty jag brann av nyfikenhet att flja hans underskning.
D jag sist av alla kom till drren ropade Leo Carring p mig. Doktor Smirno, sade
han. Har ni lust att stanna kvar?
Mer n grna, svarade jag ivrigt, om jag bara kan vara till ngon nytta.
Det kan ni skert. Men orsaken varfr jag bett er stanna r den, att jag skulle vilja av
er egen mun hra ngot nrmare om er gamla bekantskap med den mrdade och
framfr allt s mycket som mjligt om denna dams karaktr, person och
frhllanden. Ju mera jag knner till om henne dess bttre r det fr mina kommande
underskningar.
Jag frstr det, svarade jag. Och jag skall frska erinra mig allt, som kan vara av
ngon betydelse. Men, som ni kanske vet, r jag sedan ett halvt r frlovad med en ung
frtjusande flicka, som jag hoppas f gra till min hustru s snart sorgetiden efter
hennes far gtt till nda. Skulle mitt namn dragas in i den hr mordaffren, som
sannolikt i pressen kommer att ta formen av en skandalhistoria, skulle det bli ett
frfrligt slag fr min fstm.
Jag skall hlla tand fr tunga, sade Leo Carring. Ni kan tala fullkomligt ppet. Men
kanske ni tycker det r obehagligt att vi stanna hr hos den dda?
Nej. Inte det minsta, svarade jag lugnt.
Jag slog mig ned p en stol, som Leo Carring stllde fram, d jag skulle brja bertta
vad jag visste om den mrdade. Stolen var placerad s att jag kunde se den mrdades
ansikte. Det var frunderligt vilken dragningskraft detta dda ansikte hade p mig,

hur det helt och hllet fngade min uppmrksamhet nr jag talade. Den stirrande
hemska blicken, hyns gulvita skiftning och det hrda draget av skrck kring den
halvppna munnen jag kunde inte slita mina gon ifrn det.
Och ju lngre jag talade, ju mer jag berttade om den dda och mig, dess tydligare
frefll det mig som om hon ville avbryta mig, ville opponera sig emot att jag
frtalade henne.
Jag tyckte hon sg p mig. Ja, visst sg hon p mig med sina stora, glanslsa gon. Det
lg frebrelse i den dda blicken, frebrelse och ddsngest.
Jag knde hur kallsvetten sakta krp fram p min panna, sakta och klibbande som
blod. Med en rysning reste jag mig mig upp och vnde mig bort.
Det var d ocks en id att man hr, invid liket av en kvinna, som en gng trots allt
sttt en nra, skulle redogra fr det som varit emellan en sjlv och henne. Jag knde
att jag behvde luft, och jag gick till kksdrren och ppnade den. En kall och litet
unken flkt slog emot mig frn kkstrappan. En kvljande knsla kom ver mig.
Leo Carring, som hllit p att underska hyllan dr klockan sttt, vnde sig om.
Hur r det, doktor? sade han. Tycker ni nd att det r obehagligt att s hr lnge
sllskapa med den dda? Ni ser blek ut, nstan lika blek som hon.
Vilken cyniker! En sdan jmfrelse, tnkte jag. Hgt sade jag: Jag har ju inte sovit en
blund p hela natten.
Det glmde jag, sade han. Frlt mig. Och han fortsatte med underskningen.
Med spnd uppmrksamhet fljde jag varje hans rrelse. Det var mrkvrdigt, hur tyst
han arbetade och hur grundligt han underskte allt. Fr att anvnda ett vulgrt
uttryck skulle jag kunna sga, att han snokade igenom varje vr av kket precis p det
stt jag tnkt mig att en detektiv skulle gra.
Golv och vggar, bord och stolar, varje liten smsak p skp och hyllor synade han,
ofta med tillhjlp av en lup. Ingenting tycktes undg honom. Han underskte till och
med graden av damm p kksbord och hyllor, och det sg ut som om han trodde sig
finna gtans lsning hri.
S tog han fram ett mttband.
Vill ni hjlpa mig ett tag doktor? sade han. Jag vill veta hur hgt ver golvet kulan
trffade henne.

Jag tog i mttbandets ena nda och hll den p Carrings anvisning precis ver kulans
lilla ingngsppning. Han frde mttbandets andra del ned till den ddas ftter.
Det fll mig pltsligt in att jag hll min hand, som om jag med en stilett genomborrat
hennes barm. Ofrivilligt lyfte jag handen litet och jag sg den lilla mrka flck, dr de
frsta blodsdropparna sipprat fram, blodet frn detta unga hjrta, som fr bara ngra
timmar sedan klappat
Ni darrar p handen, doktor. Jag tror att ni inte r s kallblodig, som jag frst
inbillade mig, hrde jag Carrings rst. Tack emellertid fr hjlpen.
Jag knner mig trtt, sade jag urskuldande.
Ja, det r d inte underligt.
Drp gick privatdetektiven fram till hyllan, dr den snderskjutna klockan sttt, och
mtte hyllans hjd ver golvet. Och slutligen tog han mtt p avstndet frn klockans
fot till hlet, dr kulan trffat urtavlan.
Besynnerligt, mumlade han. Mycket besynnerligt.
Vad r det? sade jag. Stmma inte mtten?
Nej, sade han och ruskade p huvudet. Skotthlet i urtavlan sitter ungefr
halvannan decimeter fr hgt. Kulan borde ha trffat i klockans nedersta del under
pendeln. Det r egendomligt, eller hur?
Kulan har vl ftt en annan riktning, d den passerade genom kroppen, sade jag.
Det hnder ibland.
Han vnde frsiktigt p liket och sg p utgngsppningen efter kulan.
Nej, sade han och rynkade pannan. Det mste finnas en annan frklaring, en helt
annan frklaring.
Hr tystnade han och gick ter fram till hyllan, dr klockan sttt. Nr han vnde sig
om, hade hans ansikte ett uttryck av triumf, som han inte frskte dlja.
Hur r det? sade jag. Kan ni frklara saken?

Ja, sade han, det var inte s svrt. Bara jag frstod att lsa innantill vad hyllan dr
har att bertta, s hade jag sammanhanget klart fr mig. Och drp tillade han mera
fr sig sjlv: Det mste vara s. Det r enda frklaringen.
S bytte han samtalsmne och visade mig kaffekokaren, varmed frken Dur sannolikt
varit sysselsatt, d hon verraskades av mrdaren. En liten emaljerad kastrull med
vatten stod ver gasspiseln, som var slckt. Den lilla sidenpsen i bryggapparaten var
fylld med finmalet kaffe. Men frken Dur hade aldrig kommit s lngt, att hon ftt
hlla det kokande vattnet p kaffet.
Se, sade privatdetektiven. Samma person man eller kvinna som hindrade henne
att g in, d telefonen ringde, har ocks hindrat henne att brygga kaffet.
Hon brydde sig vl inte om att brygga ngot kaffe, sedan Bolls, hennes gst, givit sig
av, sade jag.
Kanske det, sade han drjande. Och vem tror ni slckte gasen, hon eller den andra
eller den tredje?
Den tredje? utbrast jag frvnad. Vem r det?
Visste jag bara det, s vore gtan redan lst, svarade han. Utom den mrdade har
hr bevisligen varit tre personer i natt, de bda makarna Bolls vid olika tidpunkter och
den objudna gsten samtidigt med ingenjr Bolls.
Men r vl ngon av dessa den andra eller den tredje? Det vill sga av dem, som
upptrtt p sjlva mordplatsen, i detta kk?
Jag r rdd att jag inte frstr er, sade jag.
Fr gonblicket kan jag inte
Hr avbrt han sig pltsligt och stirrade ned mot golvet invid kksdrren. Dr hngde
en gammal regnkappa, sannolikt jungfruns, och ngra handdukar och trasor. Ngon
verdriven ordning tydde det inte p.
Men det var icke detta, som frapperat detektiven. Under regnkappan, som rckte
nstan nda ned till golvet, syntes en galosch av ganska ansenliga dimensioner. I
nsta gonblick var Leo Carring dr och tog fram tvenne mansgaloscher, som han
noggrant synade.
Hr ha vi terigen den tredje, sade han. Mrk det, icke den andre. Och nu tror jag
mig ha tmligen klart vem den personen r i dramat.

Vem r det? frgade jag nyfiket.


Det skall jag sga sedan, svarade han. Fortstt nu er berttelse.
Jag avslutade min gamla krleksroman. Och Leo Carring fortsatte underskningen i
kket, allt under det han d och d med ett inpass visade att han fljde med vad jag
sade.
Jag tackar er, doktor, fr alla vrdefulla upplysningar ni givit mig, sade han, d jag
slutat. Nu har jag nstan lika bra reda p den dda, som om jag knt henne sjlv. Och
jag mste sga er, att ni har haft tur, som sluppit ifrn denna kvinna s pass lindrigt,
och utan att hon skaffade sig ngra band p er.
Ja, svarade jag lugnt. Det har ni rtt i.
Jag har hrt, fortsatte Carring, att hon skall ha ett barn, en liten flicka. Vet ni vem
som r far till henne?
Hr hade jag nu helt pltsligt den frga jag borde varit beredd p att besvara. I stllet
kom den fullkomligt verraskande, ty jag hade inte vntat den just nu. Och drfr gav
jag ocks i hastigheten det dummaste svar jag kunde ha givit. Jag erknde sanningen.
Lilla Vera r min flicka, sade jag. Men det r en hemlighet, som ingen annan n
Asta Dur och jag knde till. Inte ens barnet har en aning om vem som r hennes far.
Jas, sade Leo Carring. Det fanns sledes nd ett band mellan er forna lskarinna
och er.
Nej, det kan jag inte kalla det. Jag betalade Asta en ganska rund summa i ett fr allt,
tiotusen kronor, till barnets uppfostran, vilken summa enligt ett kvitto jag har ansgs
tillrcklig fr all framtid. Jag har sledes i detta avseende fullgjort mina frpliktelser
och mer n ngon lag skulle dma mig till. S att jag r fullkomligt fri, och har icke
ngot som binder mig vare sig vid moder eller barn.
Modern beskte ni ju aldrig?
Nej, svarade jag kort, inte efter brytningen. Och nr den intrffade var Vera ett r
gammal.
Och sedan har ni inte heller tersett barnet?

Jo. Jag har ansett det vara min plikt att utan att upptrda som anfrvant vaka ver
den lillas sktsel och uppfostran. Jag har emellant tagit mig en tur ut till landet, dr
Vera finnes. Det r mycket prktigt folk, som tagit hand om henne, och de vrda
henne som om hon vore deras eget barn. Bde barnets och deras hjrtan har jag
vunnit genom att d och d ha med mig presenter av alla mjliga slag. Man anser mig
dr vara ngon slags barnkr filantrop med excentriska vanor.
Och skall jag vara uppriktig, s har jag genom de dr utflykterna fst mig mycket vid
lilla Vera. Hon har fr varje gng blivit mig allt krare. Snart r hon fyra r, och ett
vackrare barn fr man sllan se. Till det yttre r hon frappant lik sin mor, men jag
hoppas att likheten skall stanna vid det. Och jag har varit glad t att hon inte levat
tillsammans med modern.
Det r ganska intressant det ni nu berttat, sade Leo Carring. Visste frken Dur av
att ni beskte barnet?
Det tror jag inte. Hon bekymrade sig fr resten inte alls om den lilla.
Och vad tror ni nu skall ske med flickan?
Jag skall fortfarande vaka ver henne, naturligtvis utan att lta barnet ana
blodsbandet mellan oss. Och jag kan fr resten inte gra ngra fadersrttigheter
gllande. Fadern oknd r den enda anteckning, som finnes i kyrkboken. Dessutom
kommer jag, som jag nyss nmnde, att inom ett r gifta mig. Och av hnsyn fr min
fstm, som ingenting vet om allt detta, kan jag naturligtvis heller inte taga mig an
barnet som mitt eget.
Hade det inte varit bttre att ni biktat er fr er fstm och talat om hela historien?
frgade Leo Carring allvarligt.
Jag tnkte nog ocks p det, svarade jag. Men ni vet hur knslig och mtlig en ung
flicka kan vara. Min fstm r sdan, och hade hon ftt den hr historien om en f. d.
lskarinna, faderskap m. m. till livs, s hade hon aldrig tagit mig. Jag knner Helena
Sundhagen bttre n ngon annan.
Frken Sundhagen, sade Carring. Dotter till den rike possessionaten?
Ja, och som ni vet nu frldrals.
Gratulerar! Hon skall ju vara frtjusande.
Ja, det r hon, och en ovanligt prktig flicka, trots sin rikedom. Men hon har en
princip, en fix id, eller vad jag skall kalla det. Hon anser att man av mannen har

rttighet att fordra samma sedliga renhet som av kvinnan. Och hon skulle aldrig
frlta mig att jag haft ett flerrigt krleksfrhllande. Det vore detsamma som en
gonblicklig brytning mellan oss.
Men, om hon nd fr veta det? sade privatdetektiven. Ingenjr Bolls delar ju
hemligheten med er, och ni tv tyckas av allt att dma inte vara s vrst sta vnner.
Fabian Bolls r en skurk! utbrast jag. Jag r sker p att han tagit det dr
olycksaliga brevet, som Asta behll. Och d kommer han ocks att gra bruk av det.
Jag skulle knappast tro att han stoppade p sig ngra brev, nr han gav sig i vg,
sade Carring eftertnksamt. Men det r ju mjligt. I s fall har han tagit hela
portfljen. Visste ni inte av att frken Dur behllit ett av edra brev?
Nej, det hade jag inte en aning om. Vid min slutuppgrelse med Asta fick jag igen alla
gamla brev och allt annat, som kunde bevisa att ett frhllande existerat mellan oss.
Det kostade mig fr vrigt en ganska stor summa pengar.
Jag knde mig drfr fullkomligt trygg nda till det gonblick, d jag fick veta att ett
av mina brev fanns kvar. Det r naturligtvis en fara, och en nnu strre fara nu, d jag
inte vet i vems go det satans brevet r.
Ni har rtt, sade Leo Carring. I en ovns hand kan detta brev bli ett vapen, som inte
r att frakta. Och fr en samvetsls utpressare hand om det, kan det komma att kosta
mycket pengar.
Pengarna bryr jag mig inte om, sade jag, bara min fstm inte fr se det. Hela den
hr gamla historien mste hllas hemlig fr henne. Det frstr ni, eller hur?
Ja, tyvrr, sade Leo Carring. Ni skulle ha talat sanning frn brjan. En lgn drar
andra med sig.
Det ingen konst att moralisera fr andra, sade jag harmset. Hade ni varit i mina
klder skulle ni ha gjort precis som jag och tegat med det frflutna. Allt hade gtt bra,
om inte den hr mordhistorien kommit emellan och grvt fram det gamla igen.
Nyfikenheten och skandalhungern skola vl f sitt lystmte nu.
Nog tror jag att vi kunna hindra att ert namn nmnes i samband med mordet, sade
privatdetektiven begrundande. Svida ni inte p ngot stt blir misstnkt att vara
invecklad i affren.
Jag frstr inte vad ni menar?

Att ni skulle kunna bli misstnkt att ha haft ert finger med i spelet.
Ni r galen! utbrast jag hpen.
Tack, det vgar jag bestrida, svarade han tmligen skarpt. Och jag hoppas kunna
bevisa att jag r ganska klok. Ni vet emellertid hur ltt somliga ha att fatta
misstankar. Och bara detta, att ni sedan gammalt knner den mrdade, kanske bttre
n ngon annan, att ni just i afton varit p samma maskerad som hon och en f. d. rival
till er, och att ni slutligen r till hands, d fru Bolls skall frhras liksom av en
slump.
En trevlig slump! utbrast jag. Jag har ju i natt rkat i delo med polisen. Det var inte
lngt ifrn att man stoppat in mig i finkan. Men nr jag tnker p saken, s har jag
nog ocks hrigenom ett alibi. Man antecknade klockslaget d gruffet med konstapeln
brjade. Jag tror det var tjugu minuter ver tv. Sedan har jag gud bevars haft
polissllskap hela natten nda tills fru Bolls frdes dit. Jag var just p vg drifrn, d
bilen kom krande med henne.
Det glder mig att hra, sade Leo Carring. Ett polisbestyrkt alibi stller ju er helt
och hllet utanfr affren. Jag har fr resten inte ett gonblick p allvar tnkt att ni
skulle ha ngot med mordet att skaffa. En annan sak skulle det ha varit om ni redan
frut vetat av att ett av era brev, och skert ett mycket farligt, behllits av frken Dur.
D hade man tminstone kunnat konstruera fram ett motiv frn er sida.
Till att mrda henne?
Nej, det sger jag icke. Men att p ngot stt, sak samma vilket, komma i besittning
av brevet.
Om det varit s vl! utbrast jag. Om hon bara p ett eller annat stt ltit mig ana att
hon behllit en rad frn mig! D skulle jag fr lnge sedan ha haft detta brev, det kan
ni vara vertygad om. Hon var girig, Asta Dur, och fr pengar kunde man f henne till
allt. Jag skulle inte ha knusslat i ett fall som detta. Det kan ni frst.
Fullkomligt, sade Carring. Ni hade inte haft annat val n betala.
Fr en stund sedan sade ni, herr advokat, att ni skulle ha den hr mordgtan lst s
snart ni underskt klockan och talat vid jungfrun, tertog jag. r det verkligen
sant?
Jag brukar inte lova mer n jag kan hlla. Jag vet p frhand vilka upplysningar jag
kan f av klockan, och jag r lika sker p att vad jungfrun kommer att sga ocks
passar in p min teori. Jag vill bara ha bekrftelse p den, innan jag handlar.

Har ni redan er teori klar? utbrast jag. Det frefaller mig vl tidigt, d vi nnu veta
s litet.
Nej, viss inte. Motiv till brottet saknas inte. Och jag har redan samlat s mnga
indicier, att jag i detta gonblick har en bestmd sikt om hur det hela tillgtt. Min
teori r byggd p fakta. Men jag kan nnu inte delge den t ngon. Ni ser besviken ut,
doktor.
nej, sade jag. Men nog skulle det ha varit intressant att f hra den. Jag har gnat
mig mycket t straffrttsliga och kriminalmedicinska studier, och jag har lnge
nskat f flja en skicklig detektivs underskningar i ngot riktigt invecklat fall.
Just det att steg fr steg f flja med frn de frsta iakttagelserna, under samlandet av
indicier och fakta, vid kombinationen av olika detaljer och omstndigheter, vid det
gradvisa uppbyggandet av beviskedjan och fram till det sista avgrandet, d
brottslingen blir ohjlpligt fast. Det skulle jag ge mycket fr att f vara med om. Och
kanske jag fr vrigt kunde hjlpa till och vara till ngon nytta.
Leo Carring tvekade, men blott fr ett gonblick.
Nvl, sade han. Ni skall f som ni vill. Jag skall fr en gng g ifrn mina
principer och lta er flja min underskning. Ja, varfr skulle ni inte rent av kunna bli
min medhjlpare: Ni, som en gng varit den mrdades vn, och som r far till hennes
barn, mste ha intresse av att mrdaren blir straffad, eller hur?
Ja visst, svarade jag. Och ni kan vara sker p att jag skall gra mitt bsta. Jag skall
obetingat flja era anvisningar.
Gott, svarade han. G d genast hem och lgg er. Ni behver sova ngra timmar nu.
Sedan kunna vi brja arbeta.
Men era upptckter, invnde jag. Ni har vl nd kommit till ngot resultat, som ni
kan tala om fr mig?
I detsamma han svarade, ppnades drren, och kommissarien Sanderson och ingenjr
Bolls kommo ut till oss.
ja, svarade privatdetektiven lugnt. Ngot skulle jag vl kunna tala om.
Exempelvis detta: Vi ha att ska rtt p en man, sannolikt mellan tjugu och trettio r,
omkring 190 cm. lng, med stora ftter och dito hnder, och vars vnstra lngfinger
r borta, tminstone delvis. Jag kan tillgga att det r en bildad man, van att leva hgt,

men med trassliga affrer. Han heter Gotthard i frnamn, och hans tillnamn brjar p
R.
Under det Leo Carring talade, iakttog jag ingenjr Bolls, som stannat i drrppningen.
Och ett mera typiskt uttryck av hpnad har jag aldrig sett i ett ansikte. Ju lngre
Carring kom i beskrivningen p den man vi hade att ska, desto strre blev Fabians
verraskning. Och d beskrivningen p Gotthard R. var slut, upplt Bolls sin mun
och sade med oefterhrmligt uttryck:
Det var sjlva fan!
Kommissarien gav honom en ogillande blick. Och Leo Carring svarade med en
humoristisk glimt i gat: Jag trodde inte att jag gav ngot signalement p just den
potentaten.
Frlt, sade Bolls generad. Jag blev s verraskad. Ni mste ha sett honom, herr
advokat.
Vem d? frgade denne.
Den dr druckna lymmeln, som avbrt vr sup. Det r precis honom ni ritar av,
lngfingret och alltsammans. Den dr frcka krabaten r en lng rkel, och dliga
affrer tycks han ju ha.
Gotthard R., sade kommissarien. Det pminner mig om en sak, som jag totalt
glmt. Grannarna hr ha talat om att frken Durs senaste uppvaktande kavaljer r en
ung finne, som heter Gotthard Runestam.
Utmrkt! sade Leo Carring. Det skall inte bli ngon konst att f tag i honom. Det
blir polisens sak.
Var lugn, sade kommissaren. Vi ska nog spra upp honom i sinom tid.
I edra klder skulle jag inte drja en minut med det, sade privatdetektiven
vertygande.
Hur har ni deducerat fram signalementet p Runestam? frgade jag.
, det var inte s stor konst. Huvudsaken r att samla och lgga ihop. Hr st hans
galoscher, riktiga btar fr resten, mrkta med bokstverna G. R. P den ddas arm
ha vi blodiga fingeravtryck av en hand, dr lngfingret tycks saknas, tminstone
synes icke ngot mrke efter det fingret.

Handen, som gripit sitt vldsamma tag i den ddas arm, tillhr utan tvivel en storvxt
man. Av detta och av galoschernas storlek kan jag bedma att karlen r lng, omkring
190 cm.
Vidare hittade jag invid frken Durs sekretr dr inne ngra bitar av ett snderrivet
brev, som kastats s slarvigt i papperskorgen, att en del fallit bredvid och p ngot stt
kommit under gardinen. Papperskorgen var tmd, men av dessa f bitar kan jag se att
brevskrivaren r en bildad man. Brevet r vidare daterat i gr och undertecknat din
Gotthard.
Av innehllet har jag fljande fragment: xeln omstt, vilket jag tyder till vxeln
omsttes. Vidare: ver tillflligt ett tu, vilket tolkas behver tillflligt ett tusen
kronor. Och slutligen orden upp saken i kv, som betyder t. ex. jag vill gra upp saken
i kvll, eller vi skola gra upp saken i kvll. Detta torde vara tillrckligt fr att visa
att brevskrivaren har dliga affrer, och att han i gr afton eller i natt skt trffa
frken Dur.
Synar jag brevpapperet och det frgyllda monogrammet, som r till hlften avrivet, s
kan jag konstatera att det r det dyrbaraste papper och det finaste tryck, som str att
f i vrt land. Detta tyder p att brevskrivaren r van att leva hgt.
S enkelt det r, nr ni frklarar det, sade Bolls. Det frefaller inte vara ngon
konst alls att komma till dessa slutsatser.
Leo Carring log.
I detta fall har ni rtt, sade han. Jag har ftt alla fakta fullkomligt till sknks. Men
det r inte alltid lika gynnsamma frhllanden.
Tror ni att Runestam r mrdaren? frgade jag.
Min bsta doktor, svarade Carring allvarligt. Skola vi samarbeta, mste ni ur ert
ordfrrd stryka ordet tro. Jag tror aldrig ngonting i en sdan sak som denna.
Vad Runestam betrffar har jag tills vidare endast konstaterat att han i natt funnits i
detta kk, dr han av ngon orsak glmt sina galoscher. Vilken roll han spelat i
morddramat, kan jag inte avgra frrn jag underskt klockan hr, ftt tala med den
mrdades jungfru och lrt knna Runestam.
Ni sade, ingenjr Bolls, att frken Dur lovade att ta emot unga herr Runestam i dag
p frmiddagen, infll nu kommissarien. Jag vill minnas att det var klockan elva.
Ja, det var det.

Gott, d ha vi vr man hr vid den tiden.


r ni s sker p det? infll jag. Jag betvivlar den saken. r han inte mrdaren, s
vet han i varje fall att frken Dur r dd. Och att beska ett lik r vl ingen id.
jo, invnde Leo Carring, innan kommissarien hann sga ngot. Det kan vara
ganska stor id i det hr fallet. Har Runestam ngot med mordet att gra, s gller det
fr honom frst och frmst att ltsas vara okunnig om det. I s fall kommer han
ganska skert att gra sitt verenskomna besk hr i dag och visa ett mycket bestrt
ansikte, d han fr hra talas om mordet.
Vilket med andra ord betyder, infll jag, att hur han n gr, antingen han kommer
hit eller ej, s r den gode Runestam misstnkt.
Ja, svarade Leo Carring. Det r han ocks. Jag vill som sagt rda kommissarien att
inte vnta p hans besk, utan s fort som mjligt spra upp honom och frskra sig
om hans person.
Kommissarien Sanderson lydde verkligen vinken. Han skickade omedelbart ut de
bda detektiverna med Gotthard Runestams signalement fr att spra den misstnkta
finnen.
Strax drp kom polisfotografen fr att freviga de komprometterande
fingeravtrycken p den ddas arm. Och sedan detta var gjort frdes liket drifrn fr
vidare underskning och eventuell obduktion, som dock jag lyckligtvis slipper att
gra.
________

KAP. XI.
Det andra skottet.
Privatdetektiven frdjupade sig nu i underskningen av den snderskjutna klockan,
som lades p ett stort, vitt papper. Jag fljde hans tgranden ytterst uppmrksamt.

Frst beskdade han genom starka frstoringsglas skotthlet i urtavlan. Ngra nstan
osynliga partiklar skrapades bort frn hlets kanter och placerades i mikroskopet, dr
han en lng stund underskte dem.
Med en urmakares ltta hand tog han drp bort visarna, skruvade ls urtavlan och
metallplattan, p vilken denna var fstad, och plockade drp bort urverkets olika
delar.
Kulan satt inkilad lngst in mot den bakre marmorvggen, som ftt en ordentlig
remna. Ytterst frsiktigt lsgjorde han den nu med en fin tng. Utan att ta i den med
fingrarna lade han den p ett srskilt papper.
Efter en ny, grundlig underskning genom frstoringsglas borttogos ven frn kulan
och de sndriga kugghjulen ngra fina partiklar, som fingo vandra till mikroskpets
objektglas.
Leo Carring sg s belten ut nr han slutat, att jag knde mig franlten att frga, om
han gjort ngon ovntad upptckt.
Nej, svarade han. Ngra nstan mikroskopiska partiklar av ljusbltt silke r ju inte
ngot verraskande, eller hur? Och inte heller spr av blod p kulan. Det sista har jag
emellertid nnu inte konstaterat. Kanske ni vill gra den analysen, doktor?
Analysen r ltt gjord, nr vi ha mikroskopet hr, svarade jag. Fastn jag anser den
vara ondig. Vill ni ocks ha konstaterat att det r mnniskoblod?
Det behvs inte. Vilken metod anvnder ni, doktor?
Den Teichmannska r i detta fall enklast.
Riktigt. P hminkristallerna kan man inte missta sig. De ingredienser ni behver,
koksalt och ttiksyra, har ni i mitt lilla schatull dr.
Ganska motvilligt tog jag itu med saken. Han hade verkligen sina ider, den dr Leo
Carring. En mera verfldig analys hade jag aldrig utfrt, och hade jag inte nyss s
beredvilligt stllt mig till hans disposition, skulle jag sannerligen inte ha gjort den.
Egentligen var det bara en sak, som helt och hllet upptog mina tankar: brevet. I vems
hand var nu det komprometterande papperet, som kunde frstra hela min lycka?
Hade Fabian Bolls, trots sitt nekande, tagit det, s skulle han nog inte drja att
begagna sig av det. Hittills hade han ingenting yppat om mitt gamla frhllande till
Asta, helt enkelt drfr att han inte kunde prestera ngot bevis fr saken. Han var vl
ocks rdd att hans egen krlekshistoria i gengld skulle blottas av mig.

Men nu var det helt annorlunda. Sjlv hade han i ett tag blivit s komprometterad,
som det var mjligt, och detta infr sin egen hustru. Hans gamla drskaper hade ocks
dragits fram i dagsljuset, och han hade nu ingenting mer att frlora. Mjligen i stllet
att vinna, om han kunde visa sin hustru att ocks jag levat samma ltta ungkarlsliv
som han. Och han skulle nog inte stanna vid att visa henne brevet. Utan att direkt
upptrda som angivare, skulle han skert hitta p ngon utvg att ocks f min
fstm att lsa det. Och sedan
Men om det nu icke var han, utan Runestam, som tagit brevportfljen? Vad skulle d
ske? En utpressning kanske. Ja, det gjorde ju mindre. Med den mannen skulle jag nog
komma verens, bara jag fick tag i honom.
En tredje mjlighet fanns ju slutligen att breven aldrig blivit tagna hrifrn. De kunde
ligga kvar, dr Asta Dur lagt dem sedan hon tagit ut dem ur kassaskpet. Leo Carring
hade vl inte letat s noga. Jag mste ska, ska igenom varenda vr av vningen,
srskilt salongen och sngkammaren.
Dessa tankar korsade min hjrna, d jag brjade blodanalysen, som jag fr resten
utfrde helt mekaniskt, utan ett spr av intresse.
Fabian Bolls hade under tiden gjort ett frsk att f g hrifrn och hem till sig, men
d detta tvrt avslogs av kommissarien stannade han kvar i kket och fljde med
trumpen min och under ihrdig tystnad gngen av min analys.
Advokaten Carring och kommissarien lmnade oss ensamma och slogo sig ned i
salongen, dr de diskuterade mordgtan. Det var nog inte meningen att vi skulle hra
deras resonemang, men de talade s hgt, att vi inte kunde undg det.
Fr vrigt verkade det rtt distraherande att lyssna till dessa bda sprhundar, som
med sina olika metoder nu brjat skandet efter en mrdare.
De tycktes vilja g var sin vg med sina antaganden och slutledningar, och de lto inte
rubba sig i sina pstenden av ngra som helst skl. Mrkvrdigt nog tycktes
kommissarien inte vilja luta t den sikten, att Gotthard Runestam var den brottslige.
Han ansg att svrare indicier frelgo mot svl ingenjr Bolls som hans hustru.
Advokaten Carring ter frklarade bestmt att av dem man nu med skerhet visste
hade varit hr i natt var Runestam den, som drog sig de flesta misstankarna.
Indicierna formligen hopade sig omkring honom.

Lt oss inte teoretisera fr mycket, sade kommissarien. Lt oss hlla oss till fakta.
Av de fakta vi nu knna kunna vi utan svrighet dra fram motivet till brottet, eller
hur?
Ett motiv kan otvivelaktigt vara att komma t ngot av de vrdepapper frken Dur
frvarade. Allts stld, vilket vill sga detsamma som rnmord. Men nnu ha vi inga
bevis fr att ngot vrdepapper stulits.
Mycket sant. Men det kanske vi f, s snart vi komma in i den ddas kassaskp. Finna
vi d icke unge herr Runestams accept p femtusen, torde vl saken vara klar. Men en
stld har nd utfrts. En ring har med vld dragits av den mrdades finger. Jag
sammanstller utan tvekan denna stld med fingeravtrycken p hennes arm. Sedan
vi identifierat dessa, kunna vi utpeka tjuven.
Men inte mrdaren, invnde kommissarien. Ingenting bevisar att de ro en och
samma person.
Jag vill inte motsga er, nr det gller lsa antaganden, svarade Leo Carring torrt.
Dessa indicier m peka p enbart stld eller p rnmord, skert r att de riktas direkt
mot Gotthard Runestam.
N, n det andra motivet d, muttrade kommissarien, svartsjukan. Den kan d inte
grna peka p Runestam, som ju inte hade tankar fr annat n sin vxel.
Det medger jag.
Detta klara motiv pekar i stllet, som jag frut sagt, p fru Bolls, som kom hit fr att
stlla rivalen och sin kta man till ansvar.
Medgives till en viss grad, sade Carring. Men av skl, som jag redan framhllit, r
det dock bst att tills vidare lmna fru Bolls ur rkningen. Hon kan icke ha utfrt
mordet, av det enkla skl att hon kom fr sent.
Men r svartsjukan drivfjdern och det inte r den ena partens bedragna hustru, som
skipat rttvisa, s mste det vara den andra partens sidosatta lskare.
Hm, sade kommissarien tvivlande. Jag vet inte av ngon lskare.
Tag reda p fr vem supn frn brjan var framdukad, s har ni den saken klar. Jag
hoppas jungfrun kan ge oss ngra upplysningar, nr hon kommer.
Ni talar som om ni misstnkte n den ena, n den andra, sade kommissarien
frtretad. Ena gonblicket pstr ni att Runestam r mrdaren och det andra

Nej, frlt mig, avbrt Carring. Jag har bara sagt att det kan vara Runestam. Han
har bevisligen varit hr fre mordet och ni har sjlv ppekat, att han kan ha smugit
sig ut i kket i stllet fr att g ned p gatan. Visa sig fingeravtrycken vara hans, r
han starkt komprometterad. Galoscherna, som han glmt kvar, ro ocks ett indicium
och bevisa, att han frlorade besinningen efter mordet.
Jas, sade Sanderson med en logik, som frapperade mig och som kom Fabian Bolls
att rycka till. Jas, galoscherna bevisa det. D bevisar vl ocks ingenjr Bolls
cigarrettetui, som lg bredvid liket, att han frlorade besinningen sedan mordet
utfrts.
Jag r av den vertygelsen att cigarrettetuiet blivit med avsikt ditlagt av den verklige
mrdaren, sade Carring, fr att stadkomma ett direkt indicium mot ingenjr Bolls.
Och den, som gjort detta, mste ju veta att just Bolls varit hr i natt, och glmt kvar sitt
etui.
Utan tvivel.
Unge Runestam visste detta, sade Leo Carring triumferande. Han blev bjuden p
cigarretter ur etuiet.
M vara, sade Sanderson. Men tillt nu mig att ett gonblick anvnda er egen logik.
Vad hindrar att det r just mrdaren, som placerat Runestams galoscher i kket. Den
berusade finnen har sannolikt glmt dem kvar i tamburen vid sitt frsta besk. Bolls
glmde ju sitt cigarrettetui, nr han gav sig i vg. Mrdaren kan ha konstruerat fram
ett indicium mot Runestam lika vl som mot Bolls, det r hela saken.
En liten skillnad finnes dock, invnde privatdetektiven. Bolls pstr sig med
bestmdhet aldrig ha varit i kket, d vi dremot p grund av fingeravtrycken veta att
Runestam varit det. Dessutom tror jag inte att mrdaren konstruerar fram indicier
mot tv personer. Det vore att blanda bort korten fr sig sjlv.
Men kanske nd mer fr polisen, sade kommissarien. Jag har lrt mig att det
ibland hnder att en frbrytare gr just det, som man skulle anse minst troligt.
Rknar man inte med en sdan mjlighet, kan man ltt komma till korta och bidra till
att frbrytaren vinner spelet.
Jag rknar med alla mjligheter, sade Leo Carring verlgset. Denne mrdare
kommer icke att vinna spelet, hur tilltrasslad hrvan nu n m vara.
Ni r tminstone frhoppningsfull, sade kommissarien ironiskt. Och det frefaller
mig rtt lovande.

Kommissarien Sanderson r typen fr den praktiskt skolade, erfarne yrkesdetektiven,


d Leo Carring dremot framfr allt r en teoretiker. Nog var Sanderson ibland litet
lngsam i vndningarna jmfrd med Carring, kanske rent av trg. Men han r ju
ocks minst ett tiotal r ldre. andra sidan upptrdde han alltid sansat och lugnt,
svvade aldrig ut i vidlyftiga spekulationer, utan hll sig till fakta, som s att sga
voro att ta p.
Leo Carring r otvivelaktigt i vissa avseenden verlgsen. Han har skarpare blick och
snabbare uppfattning och framfr allt en ganska enastende kombinationsfrmga.
Man sger om honom att hans bevisfring och hans logik i slutledningarna ro
msterliga, och det r mycket mjligt.
Fr min del tror jag dock, att denne msterdetektiv r betydligt verskattad. Hans
mnga framgngar ha gjort honom alltmera sker och verlgsen. Genom att han s
ofta har tur, blir han allt djrvare i hypoteser och slutledningar, och han lter ofta
gissningen komma i stllet, nr bevisfringen klickar.
Mrkvrdigt att inte andra genomskdat honom. Jag har ganska grundligt studerat
honom de sista ren och genom tidningar och rttegngsfrhandlingar fljt de
viktigare fall han utrett. Och jag har icke kunnat frigra mig frn den uppfattningen
att han, i likhet med s mnga andra talanger, inte frstr sin begrnsning.
Hans svaghet r att han alltid vill framst som ett klart skinande ljus infr
allmnheten. Huvudsaken tycks vara att det hela verkar effektfullt och och
verraskande. En trollkonstnr, som fr skdarna att hpna ver de stora undren, de
vernaturliga prestationerna.
Naturligtvis har Leo Carring genom sin obestridliga intelligens och sllsynt
mngsidiga bildning i regel redan frn brjan av ett problems utredning vertaget
ver yrkesdetektiverna. Och detta begagnar han sig sedan av utan hnsyn.
I det fall, som nu frelg, representerade som sagt han och kommissarien
diametralt motsatta sikter. Och jag mste erknna att hur mycket jag n avskydde
Fabian Bolls, och vilka skurkstreck jag n ansg honom kunna beg, s voro de
indicier kommissarien kunde prestera frsvinnande infr dem Leo Carring lade fram
mot finnen Runestam.
Det frefll som om Sanderson bara av motsgelselust hll fast vid sikten att
ingenjr Bolls eller hans hustru kunde vara mrdaren och icke Runestam.
Lt oss se, vad vi ha fr indicier p den ena eller den andra, sade Leo Carring.
Betrffande ingenjr Bolls saknas, som jag redan framhllit, motivet. Mjligheten att

ocks han hade ett komprometterande brev i frken Durs lilla samling r visserligen
inte helt och hllet utesluten. Men han hade icke behvt tillgripa ngra vldstgrder
fr att komma t det brevet. Han hade det ju inom rckhll medan hon var i kket.
Vi veta icke arten av hans mellanhavande med den mrdade, invnde
kommissarien, Det kan ha gllt lngt viktigare saker n ett gammalt krleksbrev,
som vl knappast kan ha ngon betydelse fr en man i ingenjr Bolls nuvarande
stllning, gift och familjefar, som han r.
Det jag anser minst sannolikt av ingenjrens egen redogrelse r att hans flykt
hrifrn gick s lttvindigt och enkelt. Frken Dur lr ha varit en ganska hetlevrad
kvinna. Hon hade den andres pistol dr ute. Kanske har hon tagit fram den fr att
skrmma Bolls att stanna kvar, han har tagit vapnet ifrn henne, och helt pltsligt har
skottet gtt, kanske utan att han velat det.
Tillt mig anvnda era egna ord, infll Carring. Det dr kallar jag teorier utan
ngon reell grund. Med sdana fantasier tror jag inte vi komma lngt. Vill ni i stllet
hra p vilka fakta jag kan framlgga, som direkt tala mot Runestam.
Fr det frsta var mannen genom sin vxelfrfalskning helt och hllet i Asta Durs
vld. Han mste p ett eller annat stt skaffa sig ter det desdigra papperet.
Sannolikt ville han byta ut den falska vxeln mot en, dr namnen voro kta.
Fr det andra fljde Runestam efter Bolls och hans dam frn National och trngde sig,
bevpnad med en browning samma slags vapen, varmed mordet begicks in till dem
mitt under deras sup. Dr upptrdde han hotfullt och obehrskat.
Sannolikt var han inte s berusad som han ltsades. Ingenjren sger sig ha
verraskat mannen med att denne i smyg satt och sg p honom med en lurande
blick. Naturligtvis upptckte han ingenjrens namn p cigarrettetuiet, och detta r
orsaken till att han kunnat ringa upp till fru Bolls. Lgg mrke till att den, som
meddelade henne var mannen hll hus, brt p finska.
Vidare hade Runestam skl att gra en ny visit hos Asta Dur p natten. Han hade
mrkt att han glmt sin browning kvar, mjligen hade han ocks ndrat sig och ville
gra en titt i hennes kassaskp.
Kksdrren var olst. Den vgen har han allts kommit tillbaka sedan han telefonerat
till fru Bolls, kanske funnit sin pistol i kket och sedan helt lugnt invntat sitt offers
ankomst.

Slutligen ha vi de omtvistade galoscherna och fingeravtrycken p den dda, vilka


fingeravtryck jag redan nu, innan de identifierats, r djrv nog att pst hrrra frn
den mystiske finnen.
Ni skulle verka mycket vertygande infr en domstol, sade kommissarien. Vore jag
i Runestams klder skulle jag inte vilja ha er till klagare.
Den hr gtan kommer att vara lst innan ngon domstol fr hand om den, sade Leo
Carring lugnt.
Ja visst, infll kommissarien. Jag hade s nr glmt att ni lovat sga namnet p
mrdaren, s snart ni underskt klockan och utfrgat jungfrun. Det frsta r redan
gjort, och jungfrun kan inte vara lngt borta. Jag brinner av otlighet. Men det hr
kanske r en svrare nt att kncka n vad ni trott. Kanske ni inte kunde avlocka den
snderskjutna klockan ngra hemligheter?
Just ingenting utver vad jag vntat finna. Jag har redan ppekat att smpartiklar av
ljusbltt silke fanns i kulans nrhet, och jag r vertygad om att doktor Smirnos
analys skall pvisa blodspr.
Det r vl ingenting mrkvrdigt. En kula, som passerar genom en mnniskokropp
och omedelbart eftert trnger in i ett annat medium, mste ju fra med sig spr av
svl klder som blod.
r ni d s sker p att denna kula verkligen har gtt igenom en mnniskokropp?
frgade Carring.
Ni behagar skmta.
Nej, jag r fullkomligt allvarlig.
Varthn vill ni d komma? utbrast kommissarien med en rst, som om han hll p
att frlora tlamodet. Det r ju redan bevisat att kulan frst ddade frken Dur.
Nej, sade Leo Carring bestmt. Den kula, som kommit klockan att stanna, har icke
trffat den mrdade.
Efter detta djrva pstende var det tyst ett gonblick. Drp hrdes kommissariens
skallande skratt.
Nu knner jag igen Leo Carring, utbrast han. Nu brjar ni jonglera med fakta och
teorier som en ekvilibrist med sina kulor. Jas, kulan har inte trffat den mrdade.
Vad r det d, som ddat henne, om jag fr lov att frga?

Det r en annan kula.


En annan kula?
Ja, en kula, skjuten frn en browning, liksom den som trffade klockan. Men inte
samma kula.
En fnysning var kommissariens enda svar.
Hr har nmligen skjutits tv skott, fortfor Carring med orubbligt lugn. Den frsta
kulan ddade frken Dur. Den andra trngde in i klockan.
Detta blev tydligen fr mycket fr kommissarien Sanderson. Jag hrde hur han
hftigt reste sig upp och gick ver golvet med hastiga steg.
Bravo! utbrast han. Jag har ju sagt att ni jonglerar som en ekvilibrist med sina
kulor. Hittills har ni bara tv. Men snart kommer ni vl med den tredje kulan och den
fjrde. G p, ni bara!
Det skts inte mer n tv skott, upprepade privatdetektiven kallt. Vi ha bara att
gra med tv kulor, jag sger det n en gng. Den ena utslckte ett mnniskoliv. Den
andra kom ett urverk att stanna.
Om ni inte frivrar er, min bste kommissarie, skall ni snart inse att jag har rtt.
Redan frut har jag ppekat, att vi hr ha att gra med en frbrytare, som inte r av
den vanliga sorten. Det r en djrv och kallt berknande skurk, som sopat igen spren
efter sig p det listigaste och mest raffinerade stt.
Jag kallade honom fr en stund sedan genial och jag pstod att hans finaste
schackdrag var skottet i klockan. Jag upprepar ven detta n en gng. Ty de spr vi
redan funnit och genom analysen p blod ytterligare kunna finna av att kulan frst
passerat genom en mnniskokropp, innan den trffade klockan, dessa spr har
mrdaren sjlv stadkommit delvis sedan skottet var skjutet.
Fortstt, sade kommissarien ironiskt. Ni vet inte hur intressant det r att hra p
er, herr advokat.
Ni tror mig inte? hrdes Leo Carrings rst. N, det hade jag knappast vntat. Det r
nog ocks bst att jag drjer tills jag kan framlgga fullstndiga bevis.
________

KAP. XII.
Namnet?
Med spnning lyssnade jag till de bda detektivernas diskussion. Och nr Leo Carring
slutligen kom fram med sina djrva teorier om tv skott, satte jag mig i hpenheten p
nrmaste stol och stirrade p Fabian Bolls, som i sin ordning sg ut som ett stort
frgetecken.
Det var djrva pstenden, sade jag.
, han kommer nog att bevisa sina ord, sade Bolls. Han mste ha rtt. Leo Carring
har alltid rtt.
Du kan ju trsta dig med den frhoppningen, sade jag, s lnge han tar dig i
frsvar. Men han kan ndra sig.
Fabian ryckte till.
Du tror vl inte att jag gjort det? frgade han.
Det frvnar mig att du inte redan r hktad, svarade jag litet hjrtlst. Men du blir
det nog.
P detta svarade Fabian ingenting, men jag sg hur han darrade, dr han gick fram
och tillbaka ver golvet. Om det var av raseri eller skrck vet jag inte. Hans nervositet
hade emellertid tilltagit i en orovckande grad under detektivernas lnga
resonemang, som ju till stor del gllde hans eller hans hustrus ifrgasatta brottslighet.
Han kunde inte det minsta behrska sig. Och nrvaron av denne man, som upprrd
till det yttersta n tassade omkring p golvet som ett spke, n andls av spnning vid
drren lyssnade till de bda detektivernas hgrstade samtal gjorde ocks mig nervs.
I mitt stilla sinne nskade jag karlen lng vg.
Hur antipatien mot en mnniska kan knnas rent av fysiskt plgsam. En knsla av
obehag, som jag inte kan beskriva, kom ver mig varje gng Fabian nrmade sig
platsen, dr jag stod. Och d han stannade bredvid mig och sg p mitt arbete, och jag
hrde hans flmtande andedrkt och sg de sklvande hnderna taga std mot
kksbordet, d blandade sig mitt hat med en knsla av ckel och frakt.

Till slut kunde jag inte st ut med detta.


G din vg! brt jag ut. G in till kommissarien och frsk frsvara dig. Det kan
nog behvas!
Och jag skrattade hnfullt.
Kan du skmta med detta? frgade han frebrende. Kan du skratta, nr det
kanske gller livet fr en annan? Du r en cyniker!
Kanske det, sade jag s lugnt jag frmdde. Men jag r ingen mrdare och icke
heller en skurk, som gr och lgger sig till med andras brev.
Vad menar du med det?
Precis vad jag sger, svarade jag utmanande. Ingen borde frst det bttre n du.
Har du en gnista av heder kvar, s ge mig igen brevet! Jag vet, att du har tagit det.
Han ryckte likgiltigt p axlarna.
Du tar fel, svarade han. Jag har det inte, tyvrr. Hade jag det, vet jag nog vad jag
skulle gra.
Kom inte nra mig! utbrast jag darrande av raseri. Eller du kommer vid Gud att
ligga dr Asta Dur nyss legat.
Frskrckt ryggade han ngra steg.
Du r tokig, sade han. Komplett galen!
Jag vnde honom fraktligt ryggen, och han drog sig ter till drren, ivrigt lyssnande
till hur hans sannolika brottslighet diskuterades.
Slutligen var min analys frdig och visade under mikroskopets tckglas de typiska
bruna hminkristallerna, beviset p att blodspr frefunnits p kulan. D jag brjade
analysen ansg jag den verfldig, emedan jag p frhand kunde sga, hur den borde
utfalla. Och nu nr blodets frekomst r pvisad, hr jag ungefr samtidigt Leo
Carring i rummet bredvid komma med nya teorier, som kullkasta alla fregende
antaganden och gra analysen vrdels.
Tv skott skulle ha avskjutits hr ute i kket. Den frsta kulan gick igenom Asta Durs
hjrta. Den andra dremot trffade klockan. Kunde man bli klok p detta?

Om tminstone ordningen p kulorna varit omkastade. Om den frsta trffat klockan


och den andra ddat frken Dur. D kunde man ju mjligen frst det s att
mrdarens frsta skott var en bom. Men som Leo Carring ville frklara saken blev den
i stllet ofrklarlig.
Jag mnade just g in till detektiverna och meddela resultatet av min analys, d
kksdrren kastades upp och frken Durs gamla jungfru, Charlotta kom instormande.
Vad i Guds namn str p? flmtade hon. Hr blir man vckt tidigt p
sndagsmorgonen och fr stta sig upp i en bil utan s mycket som en kaffetr i
magen. Den dr karlen hll rent p att skrmma livet ur mig, d han sa att ngonting
sorgligt hnt min frken. Var r hon?
Sanderson och Carring hade under denna harang kommit ut i kket.
Hon r dd, svarade kommissarien rakt p sak, mrdad.
Jag hade aldrig trffat Charlotta frr. Och det gladde mig i detta gonblick. Hennes
irrande, frskrmda blick gick frn den ena till den andra av oss, som om hon skte
ngot freml, vrdigt att mottaga uttrycken av hennes stora sorg och frtvivlan. Men
vi voro alla lika frmmande fr henne, och hon mste nja sig med en mera obestmd
veklagan, som s smningom vergick till de blodtrstigaste nskningar om tortyr
och dd t mrdaren.
Kommissarien avbrt henne med en frskran att mrdaren inte skulle undg sitt
straff. Polisen behvde emellertid all hjlp den kunde f fr att f tag i brottslingen,
och Charlotta kunde skert ge mnga vrdefulla upplysningar, om hon ville.
I medvetandet om vilken viktig person hon i en hast blivit, pste gumman.
Beror det bara p mig, sade hon, s skall den uslingen inte g fri lnge!
Vilka mnniskor ha under sista tiden beskt er matmor? Grannarna ha talat om en
finne, som heter Runestam?
Herr Runestam, ja, sade Charlotta, som genast sken upp. Det r en riktigt rar herre,
ska jag sga. Han r mycket frtjust i frken. Han kommer att ta det hr
frskrckligt hrt, stackars gosse. Jag r sker p att han tnkte gifta sig med henne.
Vet ni var han bor?

Ja d. Jag har mnga gnger varit med bud till honom. Han har en liten trevlig
dubblett p Riddaregatan jag vill minnas nr 27.
Hrde man p hans tal, att han var finne?
Nog talade han litet konstigt. Jag har aldrig hrt ngon tala s.
Vet ni om han saknade ett finger p ena handen?
Ja, d. Han har en gng fr mnga r sedan huggit av sig vnstra lngfingret. Det
hrde jag honom sjlv sga t frken. S hr mycket r borta. Och Charlotta antydde
att fingret var avhugget mitt emellan frsta och andra leden.
Voro er matmor och herr Runestam alltid riktigt goda vnner?
Hm, sade Charlotta och sg litet generad ut. Jag vet inte vad jag skall sga. Ibland
grlade de nog litet grand, men vilka gra inte det? Till och med salig Jonas och jag
kunde ibland komma ihop oss, ska jag sga. Jonas var min fstman, innan han dog,
tillade hon frklarande.
Lade ni mrke till om det var ngot srskilt de grlade om? Pengar till exempel?
Ja, ibland. Och s var det ngra papper de brkade om, papper som hade konstiga
namn.
Reverser? freslog kommissarien.
Nej.
Accepter, d.
Ja visst, det var det. Frken hade visst ftt lna en sn dr accept av herr Runestam,
och den ville han ha igen. Men det fick han inte. Jag tyckte att frken gjorde ortt mot
honom.
Var hade frken den dr accepten frvarad?
I sitt lilla kassaskp i sngkammaren.
Och nyckeln till kassaskpet?
I ett nyckelskp p vggen dr inne. Men det brukar alltid vara lst och den lilla
nyckeln slppte frken aldrig ifrn sig.

r det den hr? Sanderson visade fram en liten nyckel.


Jaha, det r det.
P kommissariens anmodan gingo vi nu med undantag av ingenjr Bolls, som fick
tillsgelse att stanna kvar in i sngkammaren. Nyckelskpet var ett litet smitt
stlskp, fastskruvat vid vggen invid sngen. Kommissarien ppnade det, och
Charlotta visade genast p kassaskpsnyckeln, som mycket riktigt hngde dr.
Man ppnade nu kassaskpet, ett litet gammalmodigt skp med ett enkelt ls. Dess
inre fretedde en fruktansvrd oordning. Konvolut voro uppslitna och papper
utstrdda ver allt.
Min Gud! utbrast Charlotta. Vem har huserat hr? Frken, som hade en sdan
ordning p sina kuvert. Och skrinet hennes silverskrin r ju borta!
Vad hade hon i det?
Jag vet inte. Men ngonting mycket dyrbart mste det ha varit, fr hon sa en gng att
dr fanns en liten frmgenhet.
Det anade jag, mumlade Leo Carring.
Kommissarien hade emellertid brjat leta igenom kassaskpets innehll, som var
ganska brokigt. Brev, rkningar, gamla varitkontrakt, en mngd portrtt av olika
herrar, ngra askar och etuier med smycken och ringar, de flesta billiga efterapningar
och slutligen ngra anteckningsbcker, det var allt.
Sker ni efter den Runestamska vxeln? frgade Leo Carring.
Ja visst.
Det r ondigt besvr. Vxeln lg skert i det stulna skrinet. Tjuven visste nog vad
han tog.
Hr har jag ngot annat, som kanske kan bli en ledtrd, sade kommissarien och hll
upp en bok med rda saffiansprmar. Det tycks vara en dagbok, och skriven nda
tills i gr.
Han blddrade i boken, och Leo Carring, som i en hast blivit mycket intresserad, lste
ver hans axel.

Se hr vad hon skrev fr fjorton dagar sedan, sade kommissarien. Det tycks handla
om en man, som hon inte namnger:
Han brjar verkligen bli besvrlig. Nu har jag varit tvungen att ta emot honom i
djupaste hemlighet bde i onsdags och i gr. Han anstrnger sig att vertala mig. Och
han kommer verkligen med frestande anbud. Men jag hr svurit
Hm, sade privatdetektiven eftertnksamt. Det dr lter mystiskt.
Och hr en vecka senare:
Nu har han hotat mig. Men jag tror inte han menar allvar. Han vill nog bara
skrmma mig. Jag har trumfen p hand. Och det r lngt mellan ord och handling.
Men jag skall vara p min vakt. I natt kommer han hit igen, och jag tror att han skall
g in p mina villkor.
Fan anamma! svor kommissarien. Jag tror ni brjar f rtt betrffande Runestam,
herr advokat. Det hr kan inte grna glla ngon annan n honom.
Det har jag mina tvivel om, mumlade Carring. Men vi f vl se.
Och hr, fortsatte kommissarien. Hr ha vi hennes sista anteckning. Den r
skriven i gr:
I natt kommer han igen. Men det r sista gngen. Gr han inte in p mina villkor nu,
ro alla frsk lnlsa.
Hon hade rttare n hon sjlv visste, sade privatdetektiven. Det blev sista gngen i
natt.
Och den hon frivilligt tagit emot i natt r just ingenjr Bolls, sade kommissarien.
Bed honom komma in.
Charlotta gick efter Fabian, och kommissarien lste upp de sista raderna i dagboken.
Inte annat n jag kan frst, syftar det hr p er, sade han. Det bidrar just inte till
att minska mina misstankar.
Blek av frskrckelse frskte Bolls protestera, men avbrts av ett ursinnigt utbrott av
Charlotta.
r det ni, som har gjort det? skrek hon med gnistrande gon. Jag kan just se det p
ert ansikte. En sn bovfysionomi! Ett snt odjur! Hugg honom genast, den uslingen!

Tyst, tyst, min goda kvinna, sade kommissarien lugnande.


Jag r inte er goda kvinna, s mycket ni vet det! frskrade Charlotta med
indignation. Drp vnde hon sig ter mot ingenjr Bolls och skulle skert ha fortsatt
med sina utgjutelser, om inte Carring trtt emellan.
Brukade er matmor bra mnga smycken? frgade han.
Nej, sade hon. Frken brydde sig inte mycket om sna dr grannlter. Hon tyckte
bttre om pengar, ska jag sga. Det enda hon brukade bra var en diamantring, som
hon ftt av herr Runestam. Hon pstod att den kostat tusen kronor.
Hon bar den p vnstra handens lillfinger, eller hur?
Ja, det gjorde hon.
Givaren har efter dden tagit igen sin gva, sade Carring.
Eller ocks ngon annan, inflikade kommissarien, varp han vnde sig till
Charlotta. Tror ni att herr Runestam skulle kunna gra er matmor ngot ont?
frgade han.
Nej d. Han var from och snll som ett barn, nr han var nykter, frsts. Men det
hnde ibland, att han tog sig ett glas fr mycket till bsta, och d kunde han bli brkig
och vild. Han var fr resten sjuklig p ngot stt, hade visst ett svrt hjrtfel.
Ni sade ju att frken och han grlade ibland.
Det var bara om den dr accepten. Och det tror jag var frkens fel och inte herr
Runestams.
r ni sker p att er frken inte tog emot ngon annan n herr Runestam. I sin
dagbok talar hon ju om nattliga besk, kanske det fr resten var sm super som i
natt. Men det mste ha varit ngon annan herre.
Ja, visst, sade Charlotta och spnde ter sina stickande gon i Fabian Bolls. Det var
naturligtvis den dr karln, om det r han som superat hr i natt. Fr frken sa i gr att
han skulle komma i natt ocks.
Varfr var hon s hemlighetsfull med de dr besken?

Det vet jag inte. Han ville inte visa sig frsts. Roligt att jag nu fr se hans ansikte i
alla fall. Det gick inte att gmma sig i lngden.
Tala om vad ni vet om de dr besken.
Ja, det var verkligen mrkvrdiga super. Alltid kall mat. Och d det var framdukat
och klart krde frken mig att g och lgga mig.
Frskte ni aldrig se efter vad det var fr gst hon hade?
Nej, hur skulle jag kunnat det? Hon lste ju igen om mig.
Kan det ha varit herr Runestam?
Nej, hll i mig! sade Charlotta skrattande.
Herr Runestam var vl frken aldrig generad fr att visa. Nej, det var naturligtvis
ngon gift karl, som var rdd fr skandalen. Ni r vl gift ni, kan jag tro?
De sista orden riktades mot Bolls, som verkligen skiftade frg och sg mycket generad
ut. Han gjorde onekligen en mklig figur infr Charlotta.
Kan ni sga mig vilka kvllar de dr superna avtos? frgade kommissarien.
Ja, fr all del. Jag har skrivit upp nr jag kpte godsakerna.
Vid jmfrelse mellan Charlottas hushllsrkenskaper och frken Durs dagbok visade
det sig, att den mystiske nattlige beskaren varje gng blivit bjuden p sup.
Ja, sade kommissarien och sg forskande p Bolls. Det hr ser inte s lovande ut fr
er. Av frken Durs dagbok svl som av hennes yttrande till jungfrun framgr det
tydligt, att det r samme man, som varit hennes nattliga gst varje gng.
Vid den sista av dessa super, den enda vi hittills knna litet nrmare till, var gsten
ni, herr ingenjr. Sedan r det inte svrt att dra slutsatser, eller hur?
Jag har inte p flera r varit med min fot inom dessa drrar, bedyrade Fabian Bolls.
Det var vid Gud frsta gngen i natt! Och jag blev ju inviterad p maskeraden helt
propos.
D jag frst tog er i frhr frskrade ni med samma min av tillfrlitlighet som nu,
att ni inte alls varit hr i natt, sade kommissarien strngt. D serverade ni mig en
medveten lgn. Hur kan jag veta att ni inte gr det ocks nu?

Det gr han, utbrast den ofrbtterliga Charlotta. Se bara p hans ansikte! Det syns
vl att karlen ljuger!
Kommissarien knde sig tydligen litet besvrad av det entusiastiska medhll han fick
frn den goda Charlottas sida.
Inte s hftigt, sade han. Lugna er litet. r det ngot mera ni har att upplysa oss
om?
Det beror p vad ni vill veta, sade Charlotta, som sg sttt ut.
Bara ett par smsaker, infll nu Leo Carring. Skulle ni vilja g med mig ut i kket
ett tag?
Dit utkommen pekade privatdetektiven p hyllan, dr klockan sttt.
Hr stod en klocka, sade han. Gick den rtt?
Ja, p minuten. Jag stllde den efter kyrkklockan i gr morse.
Gott. Det trodde jag ocks. N, sg mig d, vad det var som stod p hyllan bredvid
klockan.
Charlotta sg hpen ut.
Det var ju stenmorteln, vet jag. Vart kan den ha tagit vgen?
Jas, en stenmortel. Och den var vl inte s hg som klockan, kan jag tro?
Nej d. Den rckte inte upp till klockans mitt en gng. Det var en ganska liten mortel.
Jag undrar vem som kan ha tagit den.
Det undrar jag ocks, sade Leo Carring. Ingenjr Bolls kan vl inte ge ngon
upplysning?
Jag? utbrast Fabian frskrckt. Jag har ju sagt att jag inte var med min fot ute i
kket i natt.
Hur kunde ni veta att det sttt ngot bredvid klockan? frgade jag verraskad. Det
var vl nd en gissning?

Nej, min bste doktor, det var en logisk slutledning. Charlotta har kanske slarvat litet
med damningen i gr. Titta p hyllan, fr ni se. Den som tog bort morteln har gjort en
blunder. Han har nmligen frbisett att det fanns spr i dammet efter den. En liten
tmligen dammfri cirkelyta sger ju direkt att ngot blivit borttaget, eller hur?
Och invid denna runda flck synes spr i dammet, som om en krka hoppat omkring.
Detta bevisar att morteln slagits snder och att bitarna plockats upp.
Jag tittade p spren i hyllans damm. Han hade otvivelaktigt rtt.
Och morteln stod p sin plats, d ni lmnade vningen i gr? frgade
kommissarien.
Ja d. Den stod bredvid klockan, som den alltid brukar. Jag kan inte begripa var den
tagit vgen.
Det finns en person, som skulle kunna upplysa oss om den saken, sade Leo Carring
lugnt. Och det r mrdaren.
Jas, sade Sanderson och skte i sin ficka. Ni sger att den, som kan upplysa er var
morteln finnes, r identisk med mrdaren. Ledsamt nog kan jag inte helt och hllet
gra mig frtjnt av titeln mrdare. Men en del av morteln har ni hr.
Och till vr verraskning tog han fram ur fickan ett par grgrna stenflisor, som han
rckte Leo Carring.
Herr kommissarie, sade denne. Ni slr mig med hpnad. Var har ni ftt tag i de
hr?
Nere i denna portgng vid mitt frsta besk i natt.
Leo Carring visade stenflisorna fr Charlotta, som under de livligaste tbrder
frklarade, att de just voro delar av den frsvunna morteln.
Ni missfrstod mig emellertid nyss, herr kommissarie, sade privatdetektiven. Jag
pstod att den r mrdaren, som kan upplysa oss om vem som tagit bort morteln ur
detta kk. Eller nnu nrmare preciserat: det r mrdaren sjlv, som gjort det.
Och nu skola vi f veta mrdarens namn, eller hur? sade kommissarien. Ni har vl
ingenting mer att frga jungfrun om?
Nej, sade Leo Carring. Men jag kom att tnka p en sak. Vnta ett gonblick. Jag r
strax tillbaka.

Han gick hastigt ut genom serveringsrummet, och vi hrde honom syssla med ngot
ute i tamburen. Efter en liten stund kom han in igen.
N, sade kommissarien. Jag vntar med iver att f hra en lsning av gtan. Vem
r mrdaren?
Ni har n en gng missfrsttt mig, sade Leo Carring. Jag har sagt att gtan skulle
vara lst, d jag underskt klockan och ftt tala med den mrdades jungfru. Detta har
jag nu gjort. Och
Och allts lst gtan? infll Sanderson.
Ja. Om ni vill kalla det s. Jag har lst gtan.
Ni vet namnet p mrdaren?
Ja, jag vet det.
N, s sg det d? utbrast kommissarien ivrigt.
Nej, sade Carring, det har jag aldrig lovat. Dri ligger ert misstag. Det r litet fr
tidigt att sga namnet nu.
Vi sgo p varandra, och i kommissariens blick kunde jag n en gng lsa ordet bluff!
Sanderson skrattade hgt.
P det sttet r det ingen konst att upptrda som trollkarl, sade han med bitande
hn. Ni tror er veta vem mrdaren r, men ni vill inte riskera att ta miste. Drfr
tiger ni. Det kan vem som helst gra.
Jag tror ingenting, svarade Carring. Jag vet. Men jag har mina skl att inte nu sga
er namnet. Fr att vertyga er skall jag emellertid g en medelvg.
Han tog fram ett visitkort.
P detta kort skall jag skriva mrdarens namn, fortsatte han. Jag lgger kortet i ett
kuvert, som jag frseglar med ett sigill av min ring. Detta kuvert lmnar jag i ert
frvar, herr kommissarie, om ni frbinder er att inte ppna det frr n i min nrvaro,
och sedan jag sagt att tidpunkten r inne. Gr ni in p det?
Ett originellt frslag, sade Sanderson. Men, lt g. Ni r ju en gng fr alla en
originell man. Jag gr in p ert frslag.

Sedan kommissarien ftt kuvertet skiljdes vi t. Ingenjr Bolls och Sanderson gjorde
sllskap, och Leo Carring tog en bil.
Jag vandrade till fots.
________

KAP. XIII.
En ovntad vndning.
Nr jag kom ut och knde den kyliga morgonvinden svepa omkring mig, frsvann all
min trtthet. Jag mste ha luft och jag mste framfr allt frska f litet lugn och
ordning i mina irrande och upphetsade tankar. P mf strvade jag framt, gata upp
och ned, genom staden mellan broarna och lngt ut p sder.
Och ju lngre jag gick, dess mera dyster och tungsint knde jag mig. Det var en
frunderlig tungsinthet, en oro, som vxte och vxte. En obestmd frnimmelse av att
vara frfljd kom mig att gng p gng vnda mig om. Det var som om ngon andades
bakom mig, ngon vars steg jag inte kunde hra.
Inbillning. Foster av min uppjagade fantasi. Bakom mig fanns inte en mnniska.
Nej, icke hr, icke p gatan fanns han, denne osynlige fiende jag hade att kmpa emot.
Han behvde inte flja mina steg, jag var nd i hans vld. Han kunde sl till nr han
ville.
Och mina famlande tankar kommo ter till samma sak, omformade sig till samma
hotfulla ord, som jag sakta mumlade om och om igen: Brevet!
Detta frdmda brev mste jag ha, var det nu n kunde finnas. Jag mste ska, forska,
leta igenom varje vr, dr ngon kunde ha gmt det. Och denne ngon var antingen
Bolls eller Runestam, om brevet inte lg kvar ngonstans i Astas rum.
Ingenting skulle hindra mig. Brevet var ju mitt. Jag hade rligen kpt det av henne, det
skulle ha fljt med min vriga korrespondens. Att Asta Dur behllit detta brev, skert
det mest komprometterande av alla, var ett svek, en stld.

Hade Fabian Bolls, trots sina frskringar, nd tagit det, s mste det finnas i hans
hem. Dr borde jag ocks ska, passa p ett lmpligt tillflle.
Varfr inte nu? Sannolikt skulle det drja lnge innan Bolls kom hem. Ingen annan n
Nina skulle jag trffa, om jag genast gick dit. Jag beslt allts att utan en minuts
drjsml gra henne ett besk och samtidigt varfr inte med hennes hjlp? ska
efter det desdigra brevet.
Klockan var elva nr jag kom till det eleganta hus vid Strandvgen, dr Bolls bodde.
Jungfrun svarade frst att frun var dlig och inte kunde ta emot, men sedan jag
skrivit ngra rader p ett visitkort, blev jag inslppt.
Nina Bolls var blek och sg frstrd ut, men frefll mrkvrdigt lugn.
Hur r det stllt fr Fabian nu? frgade hon. r han verkligen misstnkt?
Ngra indicier tala visserligen emot honom, sade jag, men ngon fara r det inte.
Drp tillade jag mera fr att sga ngot och vinna tid: Det som skrast skulle frita
honom frn alla misstankar vore, att vi kunde pvisa, att varken hans revolver eller
browning varit anvnda i natt.
I samma gonblick dessa ord voro sagda slog det mig, hur betydelselsa de egentligen
voro. Mordvapnet var ju med all sannolikhet den browning Asta Dur gmt undan fr
Runestam. ven om Fabians skjutvapen voro obegagnade, var det ju inget bevis p att
icke han kunde vara mrdaren.
Men jag mste som sagt vinna tid fr att se mig omkring hr inne. Hitta p ngot skl
fr att gra en ordentlig husvisitation. Brevet mste vara i min hand, nr jag gick
hrifrn.
Revolvern ha vi hr, sade fru Bolls och tog ned den frn vggen. Den r inte
dammad p en tid, ser jag, s den kan d inte ha anvnts.
Jag nickade bekrftande.
Och browningen r inlst i ngon av skrivbordsldorna, fortfor hon. Jag vet
verkligen inte vilken. Men vi kunna kanske se efter. Jag tyckte jag sg Fabians
nyckelknippa dr inne. Han har vl i hastigheten glmt den.
Hon skyndade ut fr att hmta nycklarna, och jag sg mig omkring i det stora
rummet. Var kunde han ha gmt brevet? Eller var det kanske hela portfljen han
tagit?

De lnga raderna av bcker runt vggarna skulle vara ypperliga gmstllen. Och dem
skulle jag inte hinna leta igenom p en hel dag. Men Fabian hade nog inte gmt det
med tanke p att ngon skulle ska efter det. I en skrivbordslda kanske, eller ock lg
det kvar i ngon ficka.
P skrivbordet fanns det icke. Det hann jag frvissa mig om, innan fru Bolls kom
tillbaka. Utan minsta tvekan brjade jag nu leta igenom ldorna. I de tv frsta fanns
inte ett spr vare sig av pistolen eller brevet. I den tredje ldan vi ppnade lg
verkligen en browning, men ngot brev fanns dr icke.
Jag tog pistolen och gick bort till fnstret fr att f bttre ljus. Magasinet visade sig
innehlla fyra patroner. Den femte satt i pipan och kastades ut, nr jag ppnade
mekanismen.
Brukar Fabian ha hela magasinet fyllt? frgade jag.
Ja, det r alltid fyllt. Han brukar sga att frdelen med en browning r, att man alltid
har sju skott till hands.
Hr finns bara fem, sade jag s lugnt jag frmdde.
Min Gud! utbrast hon. Skulle det nd vara mjligt? Och strax drp tillade hon:
Fem, sger ni? Men d skulle det ju fattas tv patroner, eller hur?
Det ser s ut, sade jag och rknade fr skerhets skull igenom dem en gng till. Ja
det fattas tv. Det r alldeles skert. Skulle han sledes ha rtt?
Vem? Vad menar ni?
Den dr privatdetektiven, som ni engagerat, sade jag frsiktigt, har visst gjort upp
ngra teorier om tv skott.
Fru Bolls brast ter ut i trar.
Lt oss frska att ta saken lugnt, sade jag. Det r inte nnu bevisat att det har
skjutits med den hr pistolen i natt. Vi skola se efter.
Drp tog jag snder pistolen och hll upp pipan mot dagsljuset. En enda blick var nog
fr att konstatera, att det nyligen skjutits med vapnet, och att loppet sedan icke blivit
rengjort.
Hur hur r det? frgade hon ngsligt.

Det ser litet egendomligt ut, sade jag tvekande. Vet ni, fru Bolls, nr Fabian sist
gjorde ren den?
Fr fjorton dagar sedan gjorde han ren alla sina skjutvapen. Jag minns srskilt att
browningen var med.
Och sedan har han inte skjutit med den?
Nej d. Jag tror det r mer n ett r sedan han skt ngot med den.
Det har skjutits ett skott med den hr pistolen sedan den blivit rengjord, sade jag.
Drom finns intet tvivel. Se sjlv, hur nedsmutsad pipan r invndigt.
Hon sjnk ned p en stol och brast nyo ut i en konvulsivisk grt.
Se s, sade jag lugnande. Inte klara vi upp det hr genom att hnge oss t
frtvivlan. nnu r det ju bara vi tv, som veta av det, ni och jag. P mig kan ni lita. Jag
skall inte frrda ngot.
Med en anstrngning reste hon sig upp, gick fram till fnstret och hll upp den lilla
pipan mot dagern.
Ja, sade hon med en trstls suck. Jag frstr mig ocks litet p skjutvapen min far
var ivrig jgare, som ni vet och jag ser att ni har rtt. Det r ju frfrligt!
Ingen kommer att f veta det, sade jag som just d ftt idn till ett fortsatt letande
efter mitt brev.
Men pistolen! utbrast hon. Den frrder ju alltsammans.
Ba! Den kan jag gra ren genast. Var har han grejorna?
Det vet jag inte. Vi skola se efter.
Darrande av ngest hjlpte hon mig att ska igenom alla andra ldor bde i
skrivbordet och i den stora chiffoniern. Hon skulle ha vetat att jag hrunder inte hade
en tanke fr ngot annat n att finna det frdmda brevet.
Vad angick det mig om Fabian blev fast fr mordet? Han skulle d bara f sitt
vlfrtjnta straff och samhllet en skurk mindre.

Jag skulle sannerligen inte ha rrt ett finger fr att utplna beviset fr hans
brottslighet, om jag inte varit tvungen att ha det som frevndning fr att ska efter
mitt brev.
Sedan vi skt igenom de rum, som hrde till Fabians avdelning utan att finna ett
spr av ngot brev erinrade sig fru Bolls, att han hade patroner i en garderob. Detta
gav mig tillflle att i smyg underska hans klder, dock med samma negativa resultat.
Expeditionen hit var allts misslyckad. Ingenting hade jag funnit. Och hade Fabian
verkligen lagt sig till med brevet, s var han fortfarande i ostrd besittning av det.
Jag darrade av frbittring, d jag bland patronaskar och annat brte till slut fann en
flaska Ballistol, en lskstng och andra rengringsverktyg. Jag mste ju spela min
roll till slut och rdda denna usling. Mitt lfte till hans hustru kunde jag inte bryta.
Situationen r rddad, sade jag med tillgjord glttighet. Ingen kommer att mrka
ngot. Och jag skall dessutom stoppa in ett par nya patroner s att magasinet blir
fullt.
Nina Bolls ryste.
Jag vet inte hur jag skall kunna tacka er, doktor Smirno, sade hon. Det r dock
ohyggligt att tnka sig att Fabian r en mrdare.
Tyst! Tyst! sade jag. Ingen skall ana det. Och p mig kan ni lita.
Men ni och Fabian ro ju inte vnner? sade hon stammande.
Nej, det r sant. Jag gr det heller inte fr hans skull, utan fr er, sade jag. En
kvinna som ni fr inte schavottera som en mrdares hustru.
Hon brjade ter snyfta.
Ni mste hlla modet uppe, sade jag trstande. Ls nu in pistolen igen och ltsas
om ingenting.
Jag lade tillbaka vapnet i ldan, som fru Bolls lste. Det vi tagit ur garderoben stlldes
ter p sin plats, och ingen mnniska kunde se att ett indicium p en mrdare hr
blivit utplnat.
Och nu, sade fru Bolls, d jag var i begrepp att g. Vad skall nu ske? Hur skall det bli
fr oss sedan?

Fr jag sga er en sak rent ut, sade jag allvarligt, s r det att Fabian icke r er
vrdig. Och detta ven om han inte hade mordet p sitt samvete. Hans nattliga besk
hos en varietdam och den skandal han drigenom stadkommit anser jag vara
tillrckligt skl fr er att vnda honom ryggen. Med en mrdare kan ni fr vrigt icke
leva tillsammans, eller hur? Ni har ju edra frldrar i livet?
Ja, sade hon sakta under det strida trar runno ned fr hennes kinder. Ni har rtt,
doktor. Allt annat skulle jag kunna frlta, men ett mord . Hon ryste. Jag tar barnet
med mig och lmnar detta hus. Fabian vill jag aldrig mera se!
Hennes sista ord till mig, d jag gick voro: Jag litar p er, doktor Smirno. Ni r nd
en verklig vn.
Ja, till er, svarade jag och tryckte mina lppar mot hennes hand. Men icke till
Fabian.
Under hela tiden jag infr fru Bolls gon letade igenom Fabians gmmor, hade jag
varit i en stark spnning. Hoppet att finna det frdmda brevet hll mig uppe och
gjorde, att jag inte knde ett gonblicks trtthet.
Men nr jag helt automatiskt vandrade hem, knde jag hur nervs och uppriven jag
var. Mina ostyriga tankar gjorde de mest fantastiska utsvvningar, och i min
uttrttade hjrna fick ett tag den inbillningen plats, att allt vad jag upplevat denna
natt bara var en ohygglig drm. Det hela, mordet och alltsammans frefll som ngot
overkligt, som produkter av en febersjuk hjrna.
Men strax drp stod ter den nakna sanningen klar fr mig.
Min frsta instinktiva misstanke mot Fabian Bolls hade allts blivit visshet. Han och
ingen annan var Asta Durs mrdare. Hans cigarrettetui hade sledes inte blivit
placerat p kksgolvet av ngon annan. Han hade sjlv tappat det och i sin
upphetsning icke mrkt frlusten.
Jag grubblade icke p vilket motiv Fabian kunde ha haft att dda Asta Dur. Mordet
mste ha varit verlagt. Han hade ju gtt bevpnad dit, och han hade anvnt sin egen
pistol och icke Runestams. Den lg naturligtvis nnu kvar p sitt gmstlle.
Och nr man funnit den pistolen oanvnd, kanske till och med oladdad, d skulle
spaningarna efter mrdaren ta en annan riktning. Man mste finna det verkliga
mordvapnet och man skulle ska ven hos Bolls. Men frgves, tack vare mig.
Och i samma stund, som jag rddar honom, kanske han strtar mig genom att skicka
det frdmda brevet till Helena!

Nr jag kom hem mste jag frst lugna min hushllerska med en antaglig frklaring
ver min bortovaro hela natten. Drp ringde jag upp en kollega och bad honom skta
min praktik ngra dagar. Ett anslag om detta satte jag p min drr.
Sedan jag tit litet aptiten var inte stor beslt jag att sova ngra timmar. Men
fastn jag var utvakad och ddstrtt ville inte smnen komma. Mina nerver hade nog
varit utsatta fr alltfr stark pfrestning. Tankarna fortsatte sin hetsande kretsgng,
kring det som hnt under den gngna natten. Min fantasi hjlpte till
Jag kunde inte lngre ligga stilla. Jag mste upp igen. Ngot att sysselstta mina
tankar med mste jag ha, ngot som kunde binda och lugna dem.
En ordentlig dos bromnatrium, ett glas konjak. Det gjorde gott. Men vad sedan?
D kom jag att tnka p denna gamla dagbok, som jag inte skrivit i p s lnge. Den
kom fram. Och nstan utan att tnka p vad jag gjorde brjade jag skriva om det som
hnt mig denna hndelserika natt och morgon.
Med feberaktig iver har jag nu skrivit sida efter sida. Timme efter timme har gtt utan
att jag mrkt det. Det har varit som om jag haft en vn att anfrtro mig t. Allt det
egendomliga jag av en slump ftt uppleva, hur jag mot min vilja blivit intrasslad i
denna hrva, mina missden och frhoppningar har jag nedskrivit hr.
Ingen mer n jag kommer ju att lsa detta.
Frst nu knner jag hur trttheten och smnlusten smyger sig ver mig. Jag mste
lgga mig och frska sova
________

KAP. XIV.
Min nattliga expedition.

Mndag morgon.
ter en hndelserik natt.

Nr jag vid tretiden p morgonen kom hem efter en ganska ventyrlig upptcktsfrd,
fann jag vid mitt skrivbord ingen mer och ingen mindre n Leo Carring. Utan krus
hade han gjort sig hemmastadd under min bortovaro. Helt ogenerat satt han dr nu,
blossande p en av mina bsta cigarrer, och framfr honom lg denna dagbok, som
han ivrigt studerade.
Men jag skall inte g hndelserna i frvg. Frst vill jag skriva ned vad jag upplevde
innan jag kom hem.
Vid midnattstid vaknade jag, badande i svett. Jag hade haft en ohygglig drm. Asta
Dur, nnu bldande ur skottsret i brstet och med det gulvita ansiktet frvridet av
ett hemskt grin, hade pltsligt kommit in i rummet, dr jag satt tillsammans med min
fstm. Helena blev ddligt frskrckt, och jag frmdde inte lugna henne.
Asta hade i handen mitt frdmda brev, som hon hmndgirigt skakade framfr
gonen p oss. Slpp honom! befallde hon Helena. Valter r min. Du har ingen
rttighet till honom! Och drp brjade hon med sin skrockande, hesa rst lsa upp
brevet.
Allt efter som Asta lste, flyttade sig Helena lngre och lngre ifrn mig. Och d
lsningen var slut, tyckte jag att min fstm frsvunnit. P stolen dr hon suttit lg
bara hennes frlovningsring kvar.
Nr Asta Dur blivit ensam med mig strckte hon hotfullt sin hand mot mig. Det var ett
benrangels kttlsa, kloliknande hand, som nrmade sig min strupe. En ohygglig fasa
grep mig. Jag ville fly, men kunde inte rra mig ur flcken. I detsamma skeletthanden
grep mig om strupen, vaknade jag och rusade upp.
Jag frs s att jag hackade tnderna. Lnge satt drmmen i mig som en mara. Jag
knde de kalla fingerkotorna kring min hals, och en centnertyngd klmde ihop mitt
brst.
S smningom lugnade jag mig emellertid, och min viljestyrka och energi tervnde.
Jag beslt att just i natt gra ett sista frsk att komma ver det desdigra brevet, som
nu till och med spkade i mina drmmar. Det mste bli ett slut p det hr. En liten titt
i Asta Durs tomma vning skulle jag utan drjsml gra. Charlotta hade skert redan
flyttat drifrn, s att ingen skulle stra mig.
Bland gamla nycklar jag har en ganska rikhaltig samling sdana letade jag fram
dem jag frr anvnde vid mina besk hos Asta. Det var port- och drrnyckel.

Just som jag skulle smyga mig ut p t fr att inte vcka min gamla hushllerska, kom
hon in.
Det har kommit ett telegram medan doktorn sov, sade hon. Men jag hade inte
hjrta att vcka doktorn.
Jag slet upp telegrammet. Det var frn Helena. Kommer morgon bittida, stod det.
Mt mig vid stationen.
Se s dr ja. Skulle nu ocks Helena komma mitt i den hr vevan! Det var just trevligt.
Men hindra det kunde jag ju inte
Det r bra, sade jag mekaniskt och stoppade telegrammet i fickan. G och lgg sig
nu, Johanna.
Skall doktorn ut i natt ocks? frgade gumman. Det lg frebrelse i hennes rst,
och det plgade mig.
Ett sjukbud, sade jag kort. Jag r snart tillbaka.
Skakande p huvudet lmnade hon mig. Och jag gav mig ut p min upptcktsfrd.
Nr jag kom i nrheten av huset, som var mitt ml, mrkte jag till min verraskning
att det lyste frn Asta Durs vning. Fr att mjligen f klarhet i vem som kunde hlla
till druppe mitt i natten, stllde jag mig i porten mitt emot och spanade ivrigt upp
mot fnstren.
Ljusskenet, som syntes, var fladdrande och oskert och rrde sig lngsamt frn rum
till rum. Det flyttade sig frn salen till salongen och drifrn till sngkammaren.
Ngra rrliga skuggor skymtade ocks frbi och avtecknade sig svagt och suddigt mot
de ljusa rullgardinerna.
D ljuset kommit till sngkammaren, sg jag helt pltsligt ngot, som kom mig att
studsa. Drmde jag eller var det verklighet? Fr ett gonblick syntes den skarpa och
tydliga skuggan av en kvinlig profil. Och denna profil var frbluffande lik min
fstms! Samma stora karaktristiska hatt som hon hade, d vi sist trffades, samma
bjning p nacken, som var henne s egen, och Helenas nsa och mun upp i dagen.
Silhuettbilden syntes, som sagt, bara ett gonblick, varp det blev fullkomligt mrkt
dr uppe.

Helena i Stockholm! Och hr i en mrdad demimondedams vning! Det var ju


otnkbart. Fr vrigt hade jag ju hennes telegram i min ficka. Frst i morgon skulle
hon komma,
Nej, Helena kunde det inte vara. En frvillande likhet var enda frklaringen. Jag var
nog fortfarande litet nervs, och min inbillning spelade mig skert ett spratt.
Innan jag hann samla mina virriga tankar syntes ett hastigt vergende och mycket
skarpt ljussken i sngkammarfnstret. Det var precis som om man tagit en
blixtfotografi. Och ter sg jag samma kvinnliga skugga nnu skarpare avteckna sig
mot gardinen. Drp blev det ter mrkt.
Det var Helena, drom fanns intet tvivel. Var enda detalj av profilen var hennes. En
silhuettklippare hade inte kunnat gra det mera likt.
I denna frga mste jag ha visshet. Om jag utan vidare skulle g dit upp? Mitt
intrngande skulle jag ju alltid kunna motivera med att jag var amatrdetektiv och
Leo Carrings medhjlpare. Och dessutom kunde ju de, som nu huserade dr uppe
vilka de n voro nr som helst finna just det jag kommit hit fr att ska, nmligen
brevet.
I detsamma jag fattat beslutet att utan vidare g dit upp, ppnades porten. En kvinna
kom ut och vek hastigt om hrnet till Lstmakaregatan. Ett gonblick sg jag skymten
av hennes ansikte. Det var verkligen Helena!
Fr ett gonblick knde jag mig som frlamad. Jag kunde inte tnka en redig tanke.
S terkom jag med ens till besinning.
Helena! ropade jag. Helena!
Hon hade hunnit en bra bit uppt gatan. D hon hrde mina rop vnde hon p
huvudet. Men i stllet fr att skynda emot mig brjade hon av alla krafter springa
gatan fram mot Oxtorget.
Jag var inte sen att flja efter. Men hon hade fr stort frsprng. Just som jag vek om
hrnet till Oxtorget, sg jag henne hoppa in i en bil, som genast med rasande fart satte
i gng nedt Oxtorgsgatan.
Det hade varit lnlst att ska springa efter den. Och ingen annan bil fanns i
nrheten.

Vldsamt upprrd och ffngt grubblande p min fstms ofrklarliga hrvaro och
nnu ofrklarligare beteende gick jag tillbaka ned till Regeringsgatan. Nu lyste det
terigen dr uppe i vningen, fastn helt svagt. Det var i salongen.
Utan ett gonblicks tvekan gick jag fram till porten. Jag skulle tminstone ta reda p
vilka de kvarvarande nattliga beskarna voro.
Porten var olst. Utan att tnda nattbelysningen smg jag mig upp fr trapporna. S
tyst jag kunde ppnade jag tamburdrren och steg frsiktigt in. En svag lukt av
cigarrk slog emot mig.
Genom den stngda salsdrren hrde jag rster. Man resonerade ivrigt. Jag kunde
urskilja tv mansrster och en kvinnas. Vad de sade hrde jag icke, men jag tyckte mig
knna igen kommissarien Sanderssons rst. Och s en annan kvinnans. Visst var det
Nina Bolls, som talade.
D frstod jag sammanhanget med Helenas hrvaro. Hon hade vl p ngot stt ftt
reda p den hr tragedien, kanske av tidningarna, och rest hit med ett tidigare tg fr
att trffa och trsta sin vninna, Nina. Och s hade hon fljt med, d detektiverna n
en gng ville p mordplatsen frhra fru Bolls.
Jag hrde, dr jag nu stod i tamburen, hur de talande nrmade sig. De kommo ut i
matsalen.
Jag sger er, sade fru Bolls, att s lnge man inte funnit Runestams pistol, och det
kan bevisas att den icke anvnts i natt, r det heller icke bevisat att Fabian skjutit det
ddande skottet. Han nekar ju med hela sin energi. Och jag, jag tror honom, trots allt.
Jag hrde inte mer. Hr gllde det att inte lta ertappa sig. Det kunde bli nya
komplikationer med alldeles ondiga frklaringar. S ljudlst jag kunde smg jag mig
ut i kket. Och som frsiktig general mste jag frskra mig om en retrttvg. Drfr
lste jag upp drren till kksfarstun.
Det var inte en sekund fr tidigt. Nu hrde jag rsterna i serveringsrummet. De
mnade sig allts hit ut.
I nsta gonblick stod jag i den lilla farstun, lyssnande till vad de skulle sga. Mina
tankar gllde fortfarande brevet och den stora frgan, huru lngt Helena blivit invigd
i detta drama. Hennes ovntade flykt frn mig tydde nstan p att hon redan ftt veta
allt fr mycket om mitt gamla frhllande till den mrdade. Men kanske hon, nr
allt kom omkring, inte knt igen mig dr nere p gatan.

Jag r vertygad om att pistolen mste finnas hr ute, hrde jag genom kksdrren
kommissarien sga.
Jag har skt tmligen grundligt, svarade en annan rst, som jag knde igen som Leo
Carrings. Mrdaren har skert tagit den med sig.
Privatdetektiven var sledes ocks hr. Detektiverna roade sig tydligen med en nnu
grundligare underskning n p morgonen. Det frklarade ven blixtfotograferandet.
Jag hrde, hur man letade igenom kket, under det man samtalade med lg rst. Men
jag vgade inte st s nra den olsta drren, att jag kunde uppfatta vad som sades.
Pltsligt gav kommissarien till ett jubelrop. Hr ha vi den! skrek han. Jag visste vl,
jag, att den skulle finnas hr.
Var? I vedlren! ven Leo Carring hade hjt rsten. Dr har jag skt.
Men inte tillrckligt grundligt, sade Sanderson triumferande. Den hade stuckits
under ngra vedtrn. Ett listigt gmstlle!
Carring mumlade ngot, som jag inte hrde. Jag frstod emellertid att det mste vara
Runestams pistol de funnit.
Den r obegagnad! jublade ter kommissarien. Ingen har skjutit med den hr
sedan den kommit hit. Precis vad jag vntat! Nu r saken klar, eller hur?
Nej, svarade privatdetektiven med tonvikt p varje ord. Frst nu brjar den p att
krngla in sig riktigt.
Ett skratt blev Sanderssons svar, och drp hrdes ett vresigt mumlande av Leo
Carring. Den gode privatdetektiven var visst inte riktigt i sitt esse. Det gjorda fyndet
tycktes inte passa in p hans teorier. Men s hade han ju ocks gtt ut ifrn att Fabian
Bolls var oskyldig.
De tycktes fortstta sitt skande i kket, och jag hrde att de p ett orovckande stt
nrmade sig kksdrren. Anande en verrumpling smg jag mig p t ned fr
trappan, och ven denna gng kom jag undan i grevens tid. Ty kksdrren ppnades
hastigt, och jag sg ovanfr mig skenet av en ficklampa.
Den gamla jungfrun mste ha glmt att lsa drren, muttrade kommisssarien.
Satans slarv!

Drp stngdes drren igen, och nyckeln vreds om i dubbla slag. Den vgen var allts
nu stngd fr mig.
Min upptcktsfrd frefll mig skligen misslyckad. Hr i kkstrappan hade jag d
sannerligen inte ngot att gra. Bst att jag gav mig ivg och vntade tills de trttnat
p sitt letande. Sedan skulle det bli min tur.
Egentligen borde jag ha ftt nog av att leka kurra gmma, men jag ville nd gra ett
sista frsk. Brevet kunde ju finnas kvar dr inne.
Utan ngon brdska gick jag ned fr den sista trappan. Vid porten till grden vntade
mig emellertid en mindre trevlig verraskning. Den var nmligen stngd, ordentligt
lst, och ingen av mina nycklar passade, inte ens huvudnyckeln jag alltid hade med
mig.
Fngad allts! Instngd i en kall och fuktig kksuppgng. Det skulle d bli mindre
trevligt att f stanna hr hela natten. Och huru frklara min hrvaro i morgon bittida,
d den frsta som kom skulle f se mig?
Jag har lst tskilliga skrattretande skildringar om situationer, d man glmt nyckeln,
funnit sig utestngd och tillgripit de mest vansinniga tgrder fr att klara sig. Det
hr var emellertid allt annat n skrattretande. Jag var ju fr resten instngd som en
rtta i sin flla. I detta gonblick frbannade jag min dumhet att ngonsin ha givit
mig in i det hr ventyret.
Men, det mste vl finnas ngon mjlighet, att komma hrifrn. Genom kllaren
kanske, eller ver vinden? Jag mste frska.
En drr i nedersta kksfarstun ledde verkligen till kllaren. Tack vare min lilla
ficklampa vilken tur att jag tagit den med mig! kunde jag lotsa mig fram genom
kllargngarna. Men ngon annan utgng fanns inte.
nyo smg jag mig upp fr trapporna. P lset till Asta Durs kksdrr lyste jag.
Nyckeln satt mycket riktigt i p insidan. Den vgen var allts fortfarande stngd.
Jag fortsatte uppfr nsta trappa. Vindsdrren var visserligen lst, men en av mina
nycklar passade. Utan ventyr stod jag snart framfr den jrndrr, som ledde till stora
trappuppgngen.
Nu hade jag tur. Denna drr var inte lst, bara tillskjuten. Frsiktigt skt jag upp den.
Den gnislade otckt.

Vad nu? hrdes en gll rst nerifrn trappan. r det ngon uppe p vinden? Och
trappbelysningen tndes.
Den rsten knde jag igen. Den tillhrde Charlotta, Asta Durs gamla jungfru.
Skulle nu det fra mig ihop med alla mnniskor denna frdmda natt? Fick den
hetlevrade gumman syn p mig, s skulle hon naturligtvis ge hals och vcka hela
huset.
Villrdig stod jag bakom den halvppnade jrndrren lyssnade till hur Charlotta
mumlade, att ngon mste ha glmt stnga den, och att det kanske bara var blsten,
som rrt den.
Bst att jag lser den genast, sade hon fr sig sjlv. Och hon stultade in fr att hmta
nyckeln.
Nu var gonblicket kommet fr mig. Innan Charlotta kom tillbaka, mste jag vara
nere. Men i samma gonblick jag kommit igenom drrppningen och brjat smyga
mig ned fr trappan, slocknade den automatiska trappbelysningen.
I mrkret tog jag fel p trappsteg och ramlade med ett frskrckligt brak och en
ganska ljudlig svordom ned fr terstoden av trappan. Charlotta, som i detsamma
kom ut igen, fick ta emot trnen. Och hon rkade ganska illa ut.
I hastigheten grep jag efter det frsta jag fick tag i, och det rkade bli gummans
ganska stadiga smalben. Med ett gllt skrik frlorade hon balansen, och vi rullade om
varandra.
Lyckligtvis var det fortfarande mrkt, s hon inte kunde se vem det var, som kastat
omkull henne. Men tack vare mrkret, min frvirring och inte minst Charlottas
vidlyftiga kjolar, trasslade jag in mig ordentligt, och det drjde en god stund innan jag
kom loss. Och under hela tiden skrek Charlotta, som om det gllt livet.
Det var sannerligen inte underligt att hyresgsterna i vningen inunder vaknade. Jag
hrde drrar ppnas, och en ursinnig rst skrek frn farstun inunder: Vad r det fr
ett frbannat ovsen?
Hjlp! Mrdare! Hjlp! vrlade Charlotta.
I detta gonblick tndes ter nattbelysningen, och jag hrde ngon komma uppfr
trappan. Hastigt gav jag den vettskrmda Charlotta, som, alltjmt skrikande p hjlp,
just hll p att kravla sig upp, en knuff bakifrn s att hon nyo stod p huvudet. Och
hastigt som tanken tillgrep jag drp den retrttvg, som var nrmast till hands,

nmligen in till Asta Durs tambur, vars drr jag smllde igen efter mig, s att den gick
i ls.
Flmtande av anstrngning stannade jag ttt intill drren och vntade med spnning
vad som nu skulle ske. Inne i vningen var det tyst. Detektiverna hade allts givit sig
ivg, s att frn det hllet kunde jag vara lugn.
Men ute i farstun blev det liv. Flera mnniskor hade kommit till, och med sin gllaste
rst beskrev Charlotta hur hon hade blivit verfallen av en rnmrdare eller kanske
ngonting nd vrre. Han hade burit sig s konstigt t. Och nu hade han gmt sig i
vningen och stngt henne ute.
Tamburnyckeln hade hon glmt kvar dr inne. Och fr resten s skulle hon d aldrig i
livet vga sig in igen. Det var tillrckligt att hennes frken blivit mrdad. Hon tnkte
d inte alls lta slakta sig. Boven dr inne var skert bevpnad. Kanske det fr resten
var just mrdaren, som kommit tillbaka. Hon hade hrt sgas att de brukade gra s.
Skna utsikter fr mig! Fick man nu tag i mig, skulle det bli en skandal, vrre n varje
annan. Jag knde mig precis som en inbrottstjuv, som varit nra att lta ta sig p bar
grning. Och jag skulle ju inte kunna ge en rimlig frklaring p min nrvaro utan att
tala om vad det var jag kommit hit fr att finna.
Brevet! Det hade jag ju nstan glmt under tumultet. Nu skulle jag vl i alla fall gra
ett frsk att hitta det. Om jag nd bleve fast hr och utsikterna till det voro
tmligen stora skulle jag kanske i alla fall hinna frstra det olycksaliga brevet, om
jag bara fann det.
Man bultade ursinnigt p tamburdrren och ringde flera gnger, men nr jag inte gav
ett ljud ifrn mig, tycktes man lugna sig litet. En av mnnen dr ute erbjd sig att g
efter polis. Sedan blev det tyst.
Med en nervs iver brjade jag nu mitt skande i sngkammarn, dr Asta enligt
Fabians utsago skulle ha gmt den lilla brevportfljen. Belysningen vgade jag inte
tnda, men min ficklampa var tillrcklig. verallt skte jag, ven p de minst
tnkbara stllen. Jag r rdd fr att jag i mitt vansinniga letande skulle ha frefallit en
trnad detektiv ganska ljlig.
Hur lnge jag hllet p vet jag inte, d jag helt pltsligt trampade p ngot freml,
som stuckits under gngmattan alldeles invid snggaveln. Darrande av spnning lyfte
jag upp mattan, och hr lg den frsvunna lderportfljen!
Jag trodde knappast mina gon. Hade detta gmstlle verkligen undgtt Leo Carrings
skarpa blick? Och fanns mitt brev nnu kvar?

D jag tog upp portfljen och ppnade den, hrde jag som i en drm, hur man utifrn
farstun arbetade p att ppna tamburdrren. Det gllde kanske bara sekunder fr
mig. Fanns det, eller fanns det icke? Detta frdmda brev
I nsta gonblick hade jag det i min hand. Helt flyktigt sg jag p det. Ja visst knde jag
igen det. Det hr hade jag skrivit, d jag var som krast och tokigast. Det var strax
efter lilla Veras fdelse, och jag talade om flickan, Astas och min, och jag svor
hgtidligt att Asta och ingen annan skulle bli min hustru.
Hur kan man vara nog draktig att skriva sdana brev? Det var som om en naiv
gymnasist skulle ha givit sina hjrteutgjutelser.
Det hr skulle allt ha varit en trevlig epistel att stta i hnderna p min fstm. Men
nu nu skulle det frintas! In i kakelugnen slngde jag bde mitt och alla de andra
breven och till slut ocks portfljen. Och med en knsla av jubel och triumf sg jag
alltsammans brinna upp.
S ltt jag knde mig om hjrtat. Precis som en ung pojke i sin versvallande gldje
frdig till ngot sklmstycke. Jag brydde mig inte det minsta om att man n ivrigare
hll p att bryta upp tamburdrren.
Men varfr skulle jag nu lta verraska mig? Ingen hade nnu knt igen mig. Och jag
hade fortfarande kksvgen och i ndfall vinden
En id. Varfr inte ndra utseende? Varfr inte upptrda som kvinna? Jag r ju
relativt kort och smrt, och mitt sltrakade ansikte skulle nog kunna g fr sig. Jag
visste var Asta hade sina varitperuker och andra scenattribut.
En rdbrun peruk valde jag ut. Sannerligen kldde den mig inte riktigt bra. Litet
smink p kinder och lppar gjorde resten. Jag var inte alls oven. Mitt ansikte sg
riktigt kvinnligt ut.
Och s klderna. Astas kunde jag inte anvnda. Jag var inte smrt nog om livet.
Kanske det fanns ngot i Charlottas rum?
Jag hrde nu hur det brakade i tamburdrren. Som om jag haft vingar flg jag ut i
kket och in i jungfrukammarn. En gammal kjol hngde dr, och en slngkappa lg
kastad ver en stol. P byrn lg en hatt, som sg ut att ha anvnts p min mormors
tid. I en blink hade jag alltsammans p mig. Kappan gick till och med utanp min
verrock.

I samma gonblick jag hade ppnat kksdrren, hrde jag en smll frn tamburen och
hgljudda rster. Man hade lyckats bryta sig in. Men efter mig skulle man inte komma
s ltt. Jag tog ur nyckeln och lste kksdrren p utsidan. Och s gav jag mig i vg
upp p vinden igen och fram till den gnisslande jrndrren p andra sidan.
Gamla Charlotta hade i frvirringen efter det inbillade verfallet inte stngt den. Och
till min gldje hrde jag nu inte lngre ngra rster dr nere i farstun. Man hll vl p
att leta igenom vningen.
Sk ni, mina vnner! tnkte jag. Det skall drja tills ni f tag i mig.
Och s smg jag mig ned. Ingen mnniska sttte jag p. Och med en lttnadens suck
ppnade jag porten d jag ofrivilligt tog ett steg tillbaka och lt den smlla igen.
Framfr mig hade jag sett min gamle antagonist frn fregende natt konstapeln
n:r 317. Han hade naturligtvis blivit tillkallad och placerad hr fr att hindra
inbrottstjuven att komma undan.
Men nu var det fr sent att vnda. Jag mste g p, hnda vad som helst.
Nr jag nyo ppnade porten, sg konstapeln ut som om han var beredd att kasta sig
ver mig. Men d han fick se en kvinna med respektabelt yttre omodernt kldda
kvinnor ro alltid respektabla i en poliskonstapels gon hejdade han sig. Och han
njde sig med att granska min kvinnliga person p ett stt, som en federationsdam
otvivelaktigt skulle ha kallat nrgnget.
En oemotstndlig lust att ter driva med konstapeln kom ver mig. Jag trippade fram
till honom, neg, som jag antar Charlotta skulle ha gjort, och frgade med min
pipigaste rst om herr konstapeln kunde sga vad klockan var.
Efter ett gonblicks tvekan tog han fram sin klocka. Hon r strax halv tre, sade han.
Varifrn kommer ni?
En svr frlossning hr uppe, sade jag med en menande blick och pekade mot huset.
Hos vem d?
Hos kanslirdet Taugenichts, sade jag allvarligt. Men det r ett frfrligt ovsen i
huset, spring och skrik i trapporna. Den sjuka behver ro. Kan inte konstapeln f det
litet tystare?
Han tycktes vertygad om min trovrdighet, den gode konstapeln, och frskrade mig
att det snart skulle bli tyst.

Jag neg n en gng min Charlotta-nigning och fortsatte. Vid hrnet sg jag mig om.
Konstapeln n:r 317 stod kvar och stirrade efter mig med ett ovanligt fnigt uttryck.
Min pojkaktighet tog helt pltsligt ter ut sin rtt, och alldeles impulsivt, utan att
reflektera ver fljderna, rckte jag i detsamma jag vek om hrnet lng nsa t
honom.
Jag undrar inte p att han gonblickligen satte efter mig. Mitt beteende var nog inte
vrdigt en allvarlig jordemoder och mste framkalla hans misstankar, att inte allt
stod rtt till.
D jag hrde konstapelns steg efter mig, stannade jag. Mitt tjocka spanska rr med sin
massiva silverkrycka i form av en ddskalle hade jag dold under Charlottas vida
kappa. Och i samma gonblick konstapeln vek om hrnet, trffade ddskallen honom
i huvudet, s att han utan ett ljud fll till marken och blev liggande.
I denna stund, d jag skriver ned detta, vet jag nnu icke om jag sprckt skallen p
konstapeln eller om plsmssan rddat honom. Jag drev till med hela min styrka. Han
fick betalt ocks fr sin drumlighet natten frut.
Emellertid sprang jag genast min vg s fort jag frmdde i de frdmda kjolarna, och
jag skulle skert inte ha hejdat farten frr n i nrheten av Stureplan, om jag inte ftt
se en port st ppen.
Som en blixt var jag drinne, och i en handvndning befriade jag mig frn alla
kvinnliga attribut. Ngra minuter senare vandrade jag i min vanliga skepnad helt
lugnt hem till mig.
Hr vntade mig, som jag antecknade, d jag brjade nedskriva denna natts
hndelser, en stor verraskning.
Leo Carring satt vid mitt skrivbord.
________

KAP. XV.
En oblyg inkrktare.

Nr jag fick se Leo Carring helt bekvmt installerad i min skrivstol, blev jag s hpen,
att jag inte kom mig fr att sga ett ord. Det var han, som tilltalade mig, och det gjorde
han s lugnt och ogenerat, som om han varit hemma hos sig, och jag kommit p besk.
Nej, se doktor Smirno, sade han fryntligt. Roligt att ni kom till slut. Jag brjade
nstan bli trtt p att vnta p er. Ni har vl varit ute p ngot sjukbud kan jag tro?
Ja, svarade jag, ett viktigt sjukbud. Har har ni varit hr lnge?
Nra en timme skulle jag tro. Och jag behvde inte stra ngon. Tamburdrren stod
olst. Det r farligt att g ifrn sina drrar s, doktor.
Omjligt! utbrast jag. Jag lste drren nr jag gick.
Patentlset hade inte tagit, svarade privatdetektiven lika lugnt. Men det mrkte ni
vl inte.
Vad r det ni vill? frgade jag tmligen strvt. Hans upptrdande var allt fr
nonchalant fr att vara i min smak.
Har ni glmt att ni r min medhjlpare? sade han. Vi mste rdgra om vra
gemensamma planer. Ni r nu amatrdetektiv.
I detta gonblick fick jag, som jag redan nmnt, se att framfr detektiven p
skrivbordet lg denna min dagbok uppslagen.
Vad tusan tar ni er till? utbrast jag. Lser ni i min dagbok? Hur kan ni underst er!
Vad skulle jag gra? sade han urskuldande. Ni drjde ju s lnge. Och d boken lg
framme, trodde jag att den inte innehll ngra hemligheter. Jag har
Framme! avbrt jag. Det r en frdmd lgn! Jag hade lst in den i skrivbordet.
Det r misstag, sade han lugnt. Samma misstag som med tamburdrren. Ni mste
ha varit litet yrvaken nr ni gick ut. Hade dagboken inte legat framme, skulle jag
naturligtvis inte ha den hr nu.
Jag knde hur det brjade koka inom mig.
Ni ljuger! utbrast jag. Boken hade jag lst in i skrivbordsldan. Och nyckeln har jag
i min ficka.

Leo Carring reste sig lngsamt upp. Hans panna lg i djupa veck, och hans kalla,
stlgr gon sgo p mig s genomtrngande och hotfullt som vl ngonsin gon
kunna gra.
Herr doktor, sade han. Hittills har ingen mnniska ostraffat beskyllt mig fr lgn.
Jag r inte den, som utan vidare lter frolmpa sig. Om det s ocks bara vore ett
hnfullt skratt, glmmer jag det aldrig. Och ni har ocks skrattat t mig.
Frn brjan behagade ni se p mig med en ringaktning och ett misstroende, som
roade mig, och som jag frlter. sikten att jag r en humbug, som ni d och d ltit
framskymta inte bara i dagboken kommer ni snart att verge, mot er vilja, om s
behvs. Om inte frr s i den stund, d jag infr allesammans utpekar mrdaren och
logiskt bevisar att de andras teorier ro falska. D skall ni tvingas erknna att jag inte
r ngon bluff, och drmed fr allt vara gott och vl.
Nu har ni emellertid beskyllt mig fr lgn, en medveten lgn. Det blir fr mycket.
Men jag vet att jag lste in boken.
Ni tror er ha lst in den. I verkligheten lg den hr p skrivbordet.
Redan d jag upptckte boken hade jag ryckt den till mig. Har har ni lst allt vad jag
skrivit? frgade jag.
Jag tror jag lst vad jag behver.
Ocks det jag skrivit om Fabian Bolls pistol.
Ja visst. Det var ju det intressantaste av alltsammans.
Hur kan ni vga att lsa i en annans ?
Det r vl mera skl att jag frgar, hur ni kan vga att sopa igen spren efter en
annan. Ni lgger ju p detta stt hinder i vgen fr detektivernas spaningar, ni som
skulle vara min medhjlpare. Och vad vrre r, ni gr er ju till medbrottsling t
mrdaren.
Jag ryckte p axlarna.
Ni vet att min avsikt har varit god, svarade jag.
Visserligen. Men det r inte ensamt motivet, som vrdestter en handling.

Kanhnda. Jag fr vl st risken d, svarade jag. N, har ni upptckt ngot nytt


under dagens lopp? Den dr mystiska finnen har ni vl lyckats f tag i?
Nej, tyvrr. Den gode Sanderson har nog varit litet fr lngsam i vndningarna den
hr gngen. Runestam har undgtt honom och r frsvunnen.
Det var ledsamt, sade jag. Han skulle nog ha kunnat frklara ett och annat.
Han skulle ha frklarat allt, sade Leo Carring med vertygelse. Och jag r drfr
rdd att hans frsvinnande inte uteslutande har till orsak, att han vill undg vra
efterspaningar.
Frklara er.
Runestam har inte varit synlig i sitt hem sedan tidigt i morse. D lmnade han sin
vrdinna ett kuvert, p vilket det bara stod Max, och sade att en herre med det
namnet skulle komma och ska honom vid niotiden och d skulle ha kuvertet.
Strax fre nio kom verkligen en man efter vrdinnans beskrivning rdhrig och med
bl glasgon och frgade efter Runestam. r det ni, som heter Max? frgade
gumman, som inte r s klyftig. Max? upprepade mannen frvnad. Ja, r det ni,
som skall ha det hr brevet? sade hon och visade honom det. Ja visst, svarade han
och nappade t sig kuvertet, innan hon kunde hindra det. I nsta gonblick var han
borta.
Skickade d inte kommissarien ngon detektiv till Runestam s fort han ftt veta
hans adress? Han hade ju d kunnat lgga vantarna tminstone p den rdhrige och
ven p brevet.
Nej. Sanderson gjorde inte det. Han drjde tills han kommit till detektivstationen
med ingenjr Bolls. Drifrn skickade han en konstapel till Runestams bostad. Och
konstapeln kom dit strax efter det den rdhrige givit sig ivg.
Det var otur, sade jag. Ni kunde eljest dr kanske ha gjort en god fngst.
Den sikten har inte kommissarien. Han anser fortfarande att Runestam aldrig varit
annat n en bifigur i det hr dramat. Men Sanderson var nd frsiktig nog att lta
bevaka Runestams bostad. Och en halvtimme senare kom den verklige Max. Nr han
fick hra att en annan ftt hans brev, blev han alldeles ursinnig och utste de vildaste
frbannelser.

Nvl. Hans utgjutelser fingo ett hastigt slut, d tv karlar kommo fram och
presenterade sig som detektiver. Max tog d genast till benen, men kom inte ens ut p
gatan frr n han blev gripen. Och nu sitter han i skert frvar.
Har man ftt ngot ur honom? frgade jag.
Nej, inte ett ord. Han tycks vara en konstig kropp, stller sig som om han inte begrep
ett ord och svarar inte p frgor.
D har han sannolikt en trasa med i den hr byken.
Ja, om ni menar Runestams litet konstiga affrstransaktioner, men knappast
betrffande mordaffren.
N, Runestam efterspanas vl fortfarande? frgade jag.
Naturligtvis. Kommissarien r ivrig att gottgra sin frsummelse. Och ven om
Runestam r oskyldig till mordet, s ha vi ju nd vxelfrfalskningen.
Ja visst. Den hade jag glmt. N, Fabian Bolls d? Vad vidtar ni fr tgrder gent emot
honom, sedan ni lst i min dagbok?
Inga alls.
Inga alls? upprepade jag frvnad.
Nej, det behvs inte.
Jag frstr inte vad ni menar.
Fabian Bolls hktades redan fr tskilliga timmar sedan.
Vad sger ni? utbrast jag hpen. Och utan att det dr med browningen kommit
fram.
Ja, Sanderson har verkligen lyckats f ihop en ganska hotande bevisning mot honom.
Den anvnda pistolen blir vl det sista fllande indiciet kan jag tro.
Ni sger det dr s lugnt, sade jag frvnad. Ni har dock tagit er ingenjr Bolls
sak i den vertygelsen att han r oskyldig. Och ni r ju inte van att f ortt, eller hur?
Leo Carring tnde helt lugnt en ny cigarr.

Nej, sade han. Hittills har jag aldrig misslyckats. Det hr skulle i s fall bli frsta
gngen.
Men frklara mig en sak, tertog jag. Vad har man haft fr skl att hkta ingenjr
Bolls?
Hans hustru ringde i eftermiddag upp kommissarien Sanderson och frklarade att
hon efter moget betnkande inte lngre ville vara under sin mans tak, utan ville flytta
hem till sina frldrar.
Det hade naturligtvis kommissarien ingenting emot. Tvrtom. Han hade ju under
sdana frhllanden inget skl att hlla ingenjr Bolls kvar, utan kunde lta honom
tills vidare tervnda hem.
Fru Bolls frefll emellertid litet mrkvrdig i telefonen, nstan hysterisk. Hon
motsade sig sjlv flera gnger, krnglade in sig och brast slutligen ut i krampaktig
grt.
Kommissarien tog d en bil och kte dit. Han trffade fru Bolls just som hon skulle ge
sig av med det lilla barnet. Efter en liten stund frstod Sanderson att ngot nytt mste
ha intrffat, som tvingade henne hemifrn. Det mste ligga ngot mer till grund fr
hennes beslut att lmna hemmet n mannens nattliga besk hos varietdamen.
Han tog fru Bolls i ett skarpt frhr. Och d hon ohjlpligt snrjde in sig, dock utan att
yppa ngot, beslt han gra en underskning av vningen. Och d fann han i den
ppna spiseln i ingenjr Bolls rkrum, helt och hllet dold under askan, strsta delen
av Asta Durs sndriga mortel.
r det mjligt? utbrast jag.
Det r ett faktum, svarade privatdetektiven torrt. Nu sitter Fabian Bolls tills vidare
inom ls och bom.
Men ni, herr advokat, ni tror honom ju vara oskyldig. Vad sger ni om det hr?
Jag sger att jag hittills aldrig haft att gra med en mera slugt berknande och
snabbt handlande frbrytare.
n Fabian Bolls?
Leo Carring sg p mig med en medlidsam blick. Jag talar om den verklige
mrdaren, sade han. Det borde ni frst.

Jag trodde att Bolls nu var verbevisad, sade jag. Det r ju konstaterat att det
skjutits med hans pistol i natt. Och kommissariens fynd, den snderskjutna morteln
r vl nd avgrande.
Ja, i kommissariens gon och kanske ocks i andras. Men inte i mina. Jag tror jag ser
litet djupare i den hr affren.
Vill ni fortfarande inte inviga mig i era teorier och till vilket resultat ni kommit? Jag
svr att inte ett ljud av det skall komma ver mina lppar. Ni skulle med fullkomlig
trygghet kunna anfrtro t mig mrdarens namn, som ni skrev p visitkortet.
Leo Carring smlog.
Det r mjligt, sade han. Jag tror nog inte att ni skulle lta det g vidare. Jag r till
och med sker p att ni inte skulle gra det. Men jag har nd mina skl att inte sga
det. En gng fr ngra r sedan yppade jag i frtid en sdan sak naturligtvis mot
heligt tysthetslfte och drigenom var brottslingen nra att komma undan.
D hll inte vederbrande sitt lfte om tystltenhet, invnde jag.
Jo fr all del. Det var inte orsaken. Men den, som delade hemligheten med mig, kunde
inte behrska sig. Nr han sammantrffade med den jag utpekat som skyldig, visade
han, helt och hllet ofrivilligt naturligtvis, i hela sitt stt ett s frndrat
upptrdande, att vederbrande, som ju var ytterst misstnksam, brjade ana ord. Jag
gr inte om detta en gng till.
Nr mnar ni d blotta hemligheten eller, som det heter p detektivsprket, lta
minan springa? frgade jag litet sttt.
Nr jag ftt ntet s fast kring mrdaren att det inte lngre finns ngot kryphl fr
honom.
Det kanske inte blir s ltt, sade jag begrundande. Ni sger ju sjlv, att han r
ovanligt slug.
Det r han. Den listigaste skurk jag haft att gra med p lnge. Och de fel och
frbiseenden han gjorde sig skyldig till vid mordets utfrande hller han nu p att
reparera. Fr han i lugn och ro fortstta, r det fara vrt, att han helt och hllet
blandar bort korten fr oss.
Hur skall ni d bra er t fr att f honom fast?

Det finns s mnga stt att f fast en frbrytare. Det vet ni vl sjlv som intresserad
kriminolog. Frr eller senare frrder sig brottslingen p ngot stt. Har det inte skett
d frbrytelsen begicks eller strax efter kanske vid detektivernas frsta ingripande
s kan det ske sedermera, nr som helst. Den, som r medveten om att ha utfrt ett
brott, mste med intensiv spnning flja gngen av underskningarna, jubla nr han
ser detektiverna sl in p fel spr eller famla i mrkret, och darra av ngest, nr han
mrker att misstankarna riktas mot honom.
Frbrytaren i synnerhet nybrjaren, som nnu inte r s frhrdad har alltid en
knsla av obehag i detektivens nrhet. Den ger sig tillknna kanske i en viss skygghet i
blicken, kanske i en viss nervs tafatthet eller p annat stt. Hur det r s frrder
han sig alltid infr ett skarpt iakttagande ga. Drfr r det fr detektiven ocks
ndvndigt att komma i berring med den han misstnker fr brottet, studera
honom, d han r p sin vakt, och d han tror sig icke observerad. Enbart ett dylikt
studium har tskilliga gnger gjort att jag ftt en bestmd sikt, som sedan visat sig
vara riktig.
Jag kunde inte undertrycka en gspning.
Det dr r gott och vl, sade jag. Men i det hr fallet tycks ni f litet svrt fr ett
sdant studium. Ni har frkastat makarna Bolls brottslighet. Den enda tnkbara vi nu
veta av r d finnen Runestam. Och han tycks verkligen lyckas i att gra sig osynlig.
Den enda tnkbara brottslingen r icke Runestam, sade Leo Carring allvarligt.
ven om ingenjr Bolls skulle g fri vilket fr vrigt r ganska skert kommer icke
polisen att koncentrera sig endast p finnen. Man har redan kastat sina blickar p
annat hll. Detta hindrar emellertid inte att det r av stor vikt att vi f tag i Runestam.
Och det snart. Varje drjsml kan vara desdigert.
Hur s?
S lnge Runestam gr fri, kan vad som helst intrffa. Jag r inte sker p att kunna
verbevisa mrdaren frr n jag har Runestam vlbehllen inom ls och bom.
Nu talar ni, som om ni vore sker p att mrdaren och finnen inte vore samma
person.
Det r jag ocks. Runestam r fr nrvarande i stllet mrdarens strsta fara. Och
det r denne skerligen medveten om. Drfr kommer han ocks att gra allt vad som
str i hans makt fr att hindra polisen att f tag i finnen.

Ni talar i gtor, herr advokat, sade jag misslynt. Skall jag vara er medhjlpare,
kunde ni vl vara litet mer ppen mot mig. Nu r ni tystlten och hemlighetsfull och
framkallar drigenom sjlv hos mig uppfattningen att det r litet bluff med i spelet.
Det enda jag hittills inte velat tala om r namnet p den jag anser vara mrdaren.
Nej, visst inte. Ni r nstan lika hemlighetsfull i allt. Till exempel betrffande de
upptckter ni gjorde p mordplatsen.
Det sgo ni ju allesammans. Vem som helst kan dra sina slutsatser av de fakta jag
fann, och som jag ju visade alla. I synnerhet ni, doktor, som nu r min medhjlpare
borde gra ett frsk. Vad sger er exempelvis den krossade stenmorteln, skottet i
klockan och den snderrivna dominon? Dessa tre saker ro nra frbundna med
varandra.
Jag tror liksom kommissarien att det frsta skottet, som skts mot Asta Dur var en
bom, sade jag. Det var den kulan, som krossade morteln. Nsta skott, som ddade
henne, trffade ocks klockan. Vad den snderrivna dominon har med detta att gra
frstr jag inte.
Och detta r allt?
Ja.
N, d skall ni f hra mina slutsatser. Jag har redan frut sagt att det frsta skottet
som skts var det ddande, och det krossade stenmorteln. Det andra dremot skts av
mrdaren med full avsikt mot klockan, och detta fr att stadkomma ett alibi. Vid det
sista skottet anvndes den avrivna biten av dominon.
Jag bara stirrade p privatdetektiven, och jag r rdd att jag sg mycket dum ut.
Ni tror kanske fortfarande att jag bluffar, sade Carring leende. Flj d med, s skall
jag logiskt bevisa vad jag sger.
P grund av likets lge var det klart att frken Dur mste, d kulan trffade henne, ha
sttt invid kksskpet och strax framfr hyllan, dr klockan stod. Ni minns att ni
hjlpte mig att mta avstndet frn den ddas ftter till skottsret, d. v. s. kulans hjd
ver golvet, d den trffade henne. Nr jag sedan mtte avstndet frn golvet till
skotthlet i klockan, fann jag att detta skotthl satt minst 15 cm. fr hgt. Kulan, som
gtt igenom den mrdades kropp, borde i stllet ha trffat klockans fot och icke
urtavlan. Av svl skottkanalens riktning genom den dda kroppen, som kulans
stllning inne i urverket framgick, att bda skottriktningarna varit i det allra
nrmaste horisontala.

Slutsats: skottet i klockan var ett annat n det som ddade Asta Dur.
D jag kommit s lngt var min frsta tanke att kulan i klockan var en bom och att
mrdaren strax drp utfrt sitt verk med en ny kula. Men, d jag underskte klockan
fann jag, som ni vet, sm fina partiklar av ljusbltt silke, och ni konstaterade sedan
genom er analys ocks blodspr.
Slutsats: mrdaren har velat gra troligt att den kula, som kom klockan att stanna,
frst passerat genom Asta Durs kropp.
Motiv: att fastsl ett visst klockslag fr mordet, ett klockslag d naturligtvis mrdaren,
om han blev misstnkt, kunde bevisa att han varit p annat hll.
r det ngonting ni har att invnda mot mina slutledningar, doktor? Eller gr ni
kanske in p att det finns en viss logik i bevisfringen.
Jag minns inte vad jag svarade. Jag tror det var ngon fundering om hur blodspren
kommit i klockan. I detta gonblick slog det mig verkligen, vilken skrpa och kraft det
kunde ligga i en dylik bevisfring, och hur oemotstndligt logiskt slutledningar kunna
dragas. Det fanns intet tvivel om att inte Leo Carring hade fullkomligt rtt. Hur mste
icke den mannen vara bde fruktad och hatad av en frbrytare, som har honom i
hlarna.
Jag har skl att tro att detta mord utfrts tmligen overlagt, fortsatte
privatdetektiven. Det vill sga mrdaren har helt pltsligt funnit ett lmpligt tillflle
att p detta stt gra upp sitt mellanhavande med offret.
I betraktande hrav har mrdaren gjort sina kalkyler svl fre som i synnerhet efter
brottet beundransvrt snabbt och kallblodigt. Tnk er i mrdarens stlle, doktor. Det
ddande skottet r lossat, Asta Dur har fallit, och ni str dr med browningen i
handen. D faller er blick p hyllan, dr bitar av den krossade stenmorteln ligga kvar.
Strax bredvid str klockan. Er frsta reflexion r kanske att det var tur att inte
klockan trffats, ty d skulle ju detektiverna alldeles gratis ftt veta tidpunkten fr
mordet.
Men strax drp slr er tanken att med tillhjlp av klockan konstruera fram en annan
tidpunkt fr mordets utfrande. Ni gr in i sngkammaren av ngon orsak kanske
vet ni att den ljusbl dominon ligger dr. Ni river av ett hrn p dominon, fster biten
ver urtavlan, sedan ni vridit visarna s som ni vill ha dem, och skjuter drp det
andra skottet, som mycket riktigt stannar urverket.

D sidenbiten hngde omedelbart framfr urtavlan mste ngra spr av den ryckas
med in i skotthlet. Men ni vill ocks ha blodspr. Nvl, det r ltt gjort. En knappnl
ngra gnger doppad i blodet bredvid liket och avskrapad mot skotthlet i klockan och
mot kulan r tillrckligt.
Har jag framstllt frloppet naturligt och levande?
Mycket, sade jag. Det skulle vara intressant att se minen p mrdaren, om ni infr
honom demonstrerade detta.
, han skulle nog vara fullkomligt oberrd. Det ligger ju p stt och vis berm i vad
jag sagt. Men kanske skulle han reagera litet om jag ppekade att han, frutom
misstaget med de olika skotthjderna, som jag nyss ppekat, gjort sig skyldig till en
felkalkyl p grund av okunnighet och ett frbiseende.
Det vore intressant att hra, sade jag. Ni ger mig p det hr viset en riktig lektion i
slutledningskonst. Jag kan inte vara er nog tacksam. Men jag tycker vi ta oss en grogg,
eller hur? Jag r trstig.
Tack. Och en cigarr om ni tillter. Ja, felkalkylen r den att kulan skulle dra med sig
s betydliga spr av silke och blod in i klockan. En modern mantlad kula gr icke det,
d den har att passera c:a 3 dm. genom luften frn den genomskjutna
mnniskokroppen till det nya fremlet, vari den intrnger. Hade denna kula
verkligen frst genomtrngt Asta Durs kropp skulle ni skerligen inte funnit ngra
blodspr inne i klockan annat n av blod, som mjligen stnkt dit, men som d ocks
borde ha flckat ned urtavlan.
Frbiseendet ter gller kulans intrngningsfrmga, sedan den passerat genom en
mnniska. Jag har genom provskjutningar mot samma klocka och en bulvan framfr
med ungefr samma motstnd som mnniskokroppen frvissat mig om att kulan d
ntt och jmnt har kraft att trnga igenom sjlva urtavlan. Den tjocka metallplattan
bakom den erbjd dremot fr stort motstnd. Som ni minns hade den kula vi funno i
klockan passerat genom hela urverket och stannat mot bakre marmorplattan, som
den sprckt.
Och dessa misstag av mrdaren, sade jag, vad ha de fr betydelse?
Ingen annan n att de bevisa att min teori om de bda skotten r den riktiga.
Detta bevisas ju ocks av tskilligt annat, sade jag, icke minst av att tv patroner
fattades i ingenjr Bolls browning.

Lt oss tills vidare lmna ingenjr Bolls t sido i den hr affren, sade Leo Carring
otligt.
Ni frvnar mig, sade jag. Trots alla indicier frkastar ni totalt mjligheten av hans
brottslighet och ven Runestams, om jag frsttt er rtt. Vad terstr vl d? Ni
antydde fr en stund sedan att polisen kastat sina blickar t annat hll. r det en
hemlighet?
Nej, sade privatdetektiven. Det tycks ha kommit fram ett och annat, som gr att
man nyo brjat kasta sina misstankar p fru Bolls.
Vad sger ni, mnniska? utbrast jag. Brjar man med de dr dumheterna igen?
Kommissarien anser sig ju ha nra nog full bevisning mot Fabian Bolls!
Det r inte heller Sanderson, som kommit fram med dessa fakta, sade Leo Carring,
utan verkonstapel Grimmer, som arbetat p egen hand.
Det r kompletta galenskapen att misstnka Nina Bolls, frskrade jag. Jag vgar
mitt huvud p att hon inte har det minsta med mordet att gra.
Det r mycket sagt, doktor, sade privatdetektiven med ett leende, som retade mig.
Fr en kvinna br man inte allt fr lttvindigt riskera sitt huvud.
Vad r det fr vansinnigheter den dr Grimmer kommit fram med?
Inte s hftigt, bste doktor Smirno. Ni hugger i som om det gllde er egen
Hr avbrts han av en ringning i telefonen. Jag tog luren. En manlig rst frgade efter
advokaten Carring.
Det r till er, sade jag. Hur tusan kan man veta att ni r hr?
Han tog telefonen, och av vad han sade frstod jag, att man gjort en ny ovntad
upptckt.
Vad r det? frgade jag nr han slutat.
Man har funnit Runestam, sade privatdetektiven. Men mannen r dd.
Dd! r han mrdad?
Jag r rdd fr det, svarade Leo Carring allvarligt. Men nnu r det icke
konstaterat. Vill ni flja med, s kunna vi f den saken avgjord med ens?

Jag samtyckte, fastn med tvekan. Det sg verkligen ut som om den hr mordaffren
skulle hindra mig att sova varenda natt.
________

KAP. XVI.
Nya indicier.
Man har funnit Runestams lik p ett litet hotell i staden mellan broarna, sade Leo
Carring sedan vi tagit plats i den eftertelefonerade bilen. Nrmare underrttelser
saknar jag nnu. Men jag misstnker, att det inte r en slump att vi terfinna honom
dd.
Menar ni att Asta Durs mrdare skulle ha varit framme ocks hr?
Ni minns vad jag sade fr en stund sedan. Runestam var inte sker fr sitt liv.
Det ser ut som om ni vore sannspdd, herr advokat, svarade jag. Men jag tror nd
att ni betydligt verskattar mrdarens bde skurkaktighet och prestationsfrmga.
Vi f vl se, mumlade privatdetektiven.
Ja, vi f se, svarade jag. Men ni har nnu inte nmnt de nya indicierna mot fru
Bolls.
De ro rtt graverande. Frst ha vi motivet, som s att sga r att ta p, nmligen en
hmndeakt framkallad av svartsjuka. Kommissarien har ju redan ppekat detta.
Det r ingenting nytt, invnde jag otligt.
Det har nu kommit i dagen, fortfor privatdetektiven lugnt, att fru Bolls haft gott
om tid att utfra mordet. Hennes uppgift att klockan slog tre, nr hon kom ut p
Strandvgen, har visat sig alldeles felaktig. I sjlva verket gick hon ut minst en
halvtimme tidigare, vilket intygas bde av en herre, som sg henne p gatan, och av
hennes kammarjungfru, som vaknade, d hon gick i tamburdrren.

r detta allt? sade jag. Det var d inga svra indicier. Fru Bolls kan i sin
upphetsning mycket vl ha irrat omkring p gatorna en god stund innan hon kom
fram till huset vid Regeringsgatan.
Mycket mjligt, svarade Carring torrt. Men det har hon inte psttt. Och jag tror
det icke. Det r fr resten vrre saker n detta, som kommit i dagen. Jungfrun, som
vcktes, d fru Bolls gick ut, smg sig yrvaken in i vningen fr att se vad som stod p.
Hon sg d, att en av ldorna i ingenjrens skrivbord var utdragen, en nyckel satt i
lset.
Nyfiken som alla tjnsteflickor tittade hon i ldan, och hon kan g ed p att det icke
lg ngon pistol i den. Jag behver inte sga er, doktor att jag nu talar om den lda, dr
ni i morse fann den begagnade browningen. Nyckeln, som satt i lset, hr till
matsalsbuffn, det har Grimmer konstaterat.
Det dr r inga indicier mot fru Bolls, invnde jag. Fabian hade naturligtvis tagit
pistolen med sig, d han gick ut, och glmt att stnga ldan.
S ltt gr det inte att bortfrklara saken, sade Leo Carring. Varfr skulle ingenjr
Bolls ha anvnt en annan nyckel n sin egen?
Jungfruns uppgifter ro osanna! utbrast jag. Dr har ni frklaringen. Fr vrigt
har jag inte hrt talas om att polisen fann ngon browning hos fru Bolls, d hon
anhlls i gr natt.
Nej, dr har ni just en av polisens ofrltliga blunder. Man glmde att underska
henne. Om det nu berodde p att ni upptrdde och bedyrade hennes oskuld eller att
kommissarien koncentrerade hela sin uppmrksamhet p hennes man alltnog, fru
Bolls slpptes utan ngon slags visitation och kan allts helt lugnt ha tagit med sig
pistolen hem igen, utan att ngon visste av det.
Vad jungfrun betrffar frefaller hon att vara sin matmor mycket tillgiven, och det
var med stora svrigheter verkonstapel Grimmer fick henne att tala om vad jag nu
berttat. Han mste lova att inte nmna ett ord till kommissarien.
Och det har han inte gjort?
Nej. Sanderson vet nnu ingenting.
Jag drog en lttnadens suck.

Gud ske lov fr det! sade jag. Laga d s att han inte fr veta det. tminstone inte
nnu p en tid. Ni skall f se att alla de dr indicierna snart komma att peka p ngon
annan n fru Bolls.
Jag kunde i den skumma bilen inte se uttrycket i Leo Carrings ansikte. Men hans rst
lt sorgsen d han svarade.
Ni har nnu inte hrt allt, sade han. P de bitar av den sndriga morteln, som
hittades hemma hos Bolls, har man funnit fingeravtryck, som vid analys visade sig
vara av blod.
Vems fingeravtryck? frgade jag andlst. Fabians?
Nej, hans hustrus!
Jag r rdd att jag bar mig litet dumt t, nr jag hrde denna frbluffande nyhet. Jag
svor en ganska kraftig ed.
Tig! skrek jag. Ni ljuger! Ni ljuger!
Vad gr t er, doktor? sade Leo Carring skarpt. Mr ni inte riktigt bra?
Nej, det gr jag visst inte. Man kan bli sjuk fr mindre n att hra era vansinniga
pstenden.
Ni misstar er fullkomligt. Jag pstr ingenting. Jag bara relaterar fakta, som fr
vrigt f tala fr sig sjlva. Slutsatserna komma vl fram s smningom. Mrk vl att
jag nnu icke dragit ngra slutsatser betrffande fru Bolls. Det enda jag nu vill sga r
att dessa upptckter, som peka p henne, kommit helt och hllet verraskande fr mig
och trasslat till hrvan p ett betnkligt stt.
Vill ni sga mig en sak, herr advokat, sade jag. Vad r er personliga uppfattning om
fru Bolls? Anser ni det tnkbart att hon kan vara en mrderska?
Som ni kanske mrkt, har jag redan frn brjan bestmt frklarat ingenjr Bolls
oskyldig till mordet, sade Leo Carring. Men jag har icke varit lika sker betrffande
hans hustru. Hennes tilltag att mitt i natten rusa ivg till en obekant demimondedam
fr att fordra upprttelse eller stlla till en scen tyder p en sdan grad av
upphetsning eller rttare sagt brist p sjlvbehrskning, att hon mste ha varit i stnd
till vad som helst. Jag anser det mycket mjligt att en kvinna i dylik sinnesstmning
kan beg ett mord.

Ni knner inte Nina Bolls s bra som jag, invnde jag. Hon skulle aldrig kunna gra
det.
Privatdetektiven teg.
Har fru Bolls en aning om att nya misstankar riktats mot henne? frgade jag.
Nej. Hon anar ingenting.
Nu stannade bilen, och vi stego ur.
Vid drren till Runestams rum mttes vi av konstapel Roland och
hotellfrestnderskan, en ldre kvinna, som beskrmade sig ver att ddsfallet dragit
detektiver till hennes vlrenommerade hotell. Av det frhr Leo Carring genast
brjade med henne framgick, att den dde tidigt i gr morse kommit till hotellet.
Strax efter kl. nio p morgonen hade han ftt besk av en rdhrig herre, som stannat
i ungefr tio minuter. D den rdhrige gick, hade han sagt till stderskan att
Runestam var dlig och mste vila, varfr han inte fick stras.
Frst ganska sent p kvllen hade stderskan gtt in i rummet. Runestam lg d i
sngen vnd mot vggen och tycktes sova. Hon vckte honom inte.
Fr en halvtimme sedan kom konstapel Roland dit och frgade efter en man med
Runestams signalement. Nattvakten erinrade sig d den sjuke, och man fljdes t till
dennes rum.
Till sin verraskning fann Roland mannen dd. Han underrttade genast
kommissarien Sanderson, men ven privatdetektiven, som han visste befann sig hos
mig. Ngon underskning av rummet eller den dde hade Roland icke gjort.
Detta var alla upplysningar vi kunde f. Och Leo Carring tycktes vara ganska belten
med dem.
Hr ha vi den rdhrige igen, sade han. Mannen som snappade t sig brevet, som
Max skulle haft. I det brevet fanns utan tvivel Runestams adress, och den dr
gynnaren har inte drjt en minut med att gra finnen ett besk. Jag nskar jag visste
vad som avhandlats mellan dem.
Min underskning av liket gav icke vid handen att ngot mord frelg. Inga tecken till
yttre vld syntes och inte heller ngot spr av gift. Jag erinrade Leo Carring om gamla
Charlottas pstende att Runestam skulle lida av hjrtfel.
Det kan mjligen vara ddsorsaken, sade jag. Endast en obduktion kan avgra det.

r ni s sker p att en obduktion r avgrande? frgade privatdetektiven, som hll


p att underska innehllet i Runestams kappsck.
En egendomlig frga, sade jag. Vad syftar ni p?
Jag tnker mig mjligheten av att en obduktion fastslr t. ex. att dden frorsakats av
hjrtfel, och att likvl den verkliga ddsorsaken kan vara ngot gift, som inte lmnar
spr efter sig.
En frgiftning kan alltid konstateras.
Hur r det med vissa digitalispreparat, doktor? Jag vill minnas att tillrckligt starka
doser kunna medfra dden under symptom av hjrtfrlamning, och att en analys av
liket efter en viss tid bara ger negativt resultat. r det icke s?
Jo, svarade jag litet verraskad. Ni har bra reda p er. Jag kom verkligen inte att
tnka p det.
Leo Carring hade nu kommit till bottnen av kappscken och tog upp ett litet
silverskrin, som han visade mig.
Knner ni igen det hr skrinet, doktor? frgade han.
Jag nickade. Skrinet var Asta Durs.
Det hade blivit uppbnt med ngot verktyg, som delvis brutit snder locket och
frstrt lset. Men det var icke tomt. En hel liten samling av skuldfrbindelser,
reverser och vxlar fanns i det.
Se s dr, ja, sade jag med en suck av lttnad. Nu ha vi d tminstone Runestams
inbrott bevisat.
Kanske det, sade Leo Carring. tminstone ha vi hr ett motiv fr hans andra besk
p natten hos den mrdade.
Nu kan ni vl avgra frgan om fingeravtrycken? sade jag.
gonblickligen svarade Carring, som var sysselsatt med att underska
silverskrinets innehll.
Inte en enda av de hr skuldfrbindelserna har haft ngot vrde fr Runestam, sade
privatdetektiven, nr han slutat. De ro allesammans stllda p Asta Dur personligen

och icke p innehavaren. Men den falska vxeln, Runestams egen accept, finns hr
inte.
Han har vl brnt upp den, sade jag.
Leo Carring ppnade kakelugnsluckorna, och jag hrde honom mumla ngot fr sig
sjlv.
Hr har verkligen brnts upp papper, sade han. Men jag kan icke f ngra
hemligheter ur askan.
Leo Carring var misslynt. Med rynkad panna och mumlande ngot fr sig sjlv, gick
han fram till den dde och brjade underska hans hnder, som voro ovanligt stora.
Vnstra handens lngfinger saknades.
Vid jmfrelse med fotografiet av fingeravtrycken p Asta Durs arm syntes genast att
dessa fingeravtryck gjorts av Runestam.
Dr ser ni, sade jag, som nyfiket fljde privatdetektivens underskning. Nu ha vi
allts fullt bevis fr att Runestam varit i frken Durs kk inbrottsnatten.
Det r sant, men vad jag aldrig kommer att f veta r den exakta tidpunkten, det
verkliga klockslaget, d han var dr. Det sannolikaste tyckes mig emellertid vara, att
han och fru Bolls sttte tillsammans dr uppe i vningen. Detta frnekas visserligen
av henne, men allt tyder p att s mste varit fallet.
Fru Bolls sger icke en osanning, sade jag.
Fru Bolls har visat att hon kan ljuga i handling, d hon hjlpte er att gra ren
pistolen, sade Leo Carring. D mste man frutstta att hon kan ljuga ven i ord.
Hennes tidsuppgifter ha fr vrigt, som jag nyss nmnde, visat sig oriktiga, och jag r
ganska sker p att det inte beror uteslutande p glmska. Jag har mina skl att tro att
fru Bolls r en ovanligt listig och berknande kvinna, som dljer sin raffinerade
slughet bakom ett lskligt och oskyldigt yttre.
Ni borde blygas! utbrast jag alldeles utom mig. Mot en vrnls kvinna, som inte r i
tillflle att ens med ord frsvara sig, utslungar ni sdana tillvitelser rena
anklagelser!
Leo Carring svarade inte. Han frdjupade sig i stllet i underskning av Runestams
fickor. I plnboken fanns en del papper, men inga sedlar. Finnen tycktes ha haft
ganska stor brist p kontanter.

Utan ett spr av intresse fljde jag privatdetektivens tgranden. Mina tankar voro p
annat hll, hos henne, som med varje stund tycktes bli allt mera misstnkt i hans
gon. Hur det sjd inom mig, d han helt kallblodigt och hjrtlst kom med sina
beskyllningar.
Och nu, d jag skriver detta, darrar jag av harm och ngslan vid tanken p att Leo
Carring verkliden p allvar kan misstnka Nina. Han r farlig, den dr mannen. Med
sin talangfulla advokatyr, sin enastende frmga att i ett korsfrhr snrja en
stackare och sin msterliga slutledningskonst kan han frvandla svart till vitt och till
och med f en oskyldig att beknna.
Nr jag stod bredvid honom under det han letade igenom Runestams plnbok knde
jag en nra nog obetvinglig lust att krossa hans huvud med min tunga kpp. D skulle
allt sedan g sin gilla gng utan hans strande ingripande. Fabian Bolls skulle bli
verbevisad om mordet och dmd, om s behvdes mot sitt nekande. Och p Nina
skulle inte skymten av en misstanke falla.
Som om han anat mina mordiska tankar, vnde Leo Carring sig hastigt om mot mig
och sg mig i gonen.
Ni r inte vidare vnligt stmd mot mig, doktor Smirno, fr de graverande indicier,
som jag drar fram mot fru Bolls. Ni beundrar henne mycket och tror henne bara om
gott ?
Ja, svarade jag impulsivt och utan att tnka p vilken betydelse han kunde ge t
mina ord. Jag beundrar henne! Jag stter henne hgre n ngon annan kvinna!
Det dr r mycket sagt av en frlovad karl, sade privatdetektiven gckande. Vad
skulle er fstm sga, om hon hrde er?
Det lg uppenbart hn i hans ord. Anade han att mina knslor fr Helena Sundhagen
inte ro de mest gldande? Den tanken kom ett gonblick p mig, att han mjligen
ppnat de igenklistrade sidorna i denna dagbok och dr sett det ingen br se.
S snart jag kom hem, sg jag drfr efter. Sidorna ro fortfarande hopklistrade.
Ingen tycks ha rrt dem.
Var fick han d sin hnfulla ton ifrn? Gissade han sig bara till att jag mnar gra ett
resonemangsparti? Vem vet? Ngot srskilt lg bakom hans ord.
Min fstm, svarade jag. Ja, henne tycks ni ju ocks ha blandat in i det hr. Eller r
det kanske fru Bolls som gjort det?

P detta fick jag inte ngot svar av den orsaken att Leo Carring i det samma ur en av
Runestams fickor drog fram ett hopskrynklat papper.
Se hr! utbrast han. Hr ha vi ntligen hans falska vxel. Och namnen verstrukna
med blck. Det har han nd haft tid till .
Hr avbrts detektiven av kommissarien Sanderson, som kom in. Han var i allt annat
n behagligt humr ver att ha blivit vckt mitt i natten.
Frdmd historia, den hr Asta Dur-affren! muttrade han. Det r nu andra natten
jag inte fr sova fr den.
Drp sg han retligt frn den ena till den andra av oss.
Och ni ro redan i farten, kan jag se, fortsatte han. Jag skall frsts komma efter
som Traska- Patrullo. N, vad r det nu som har hnt hr? r mannen mrdad?
Ingenting tyder p det, svarade jag. Ngot yttre vld finns det icke spr av.
Leo Carring redogjorde nu fr vad han upptckt, att det verkligen var Runestam som
lmnat de blodiga fingeravtrycken p den mrdade kvinnans arm, att det stulna
silverskrinet hittats hr och ven den falska vxeln.
Jo, jo, sade kommissarien. Det var nog en ganska ful fisk den hr gossen. Har ni
hittat frken Durs ring?
Jag har inte underskt vstfickorna n, sade privatdetektiven.
Kommissarien gjorde det och fann genast ringen jmte en pennkniv och en liten
blyertspenna.
Se s dr, ja, sade han. Nu tror jag vi f vara beltna. Har ni ndrat era sikter, herr
advokat, betrffande vilken roll finnen spelat i morddramat?
Som ni vet har jag aldrig psttt att han r mrdaren, svarade Carring. Jag har
bara ansett honom vara misstnkt. Men denna hans pltsliga dd tar bort varje
misstanke frn honom.
Det var en egendomlig slutsats? utbrast kommissarien. Frklara er.
Jag kan inte frklara mig nrmare. Men jag har upptckt en annan sak som jag i min
ordning skulle vilja ha frklaring p.

Vad d?
Doktor Smirno har infr mig erknt att han i gr morse i fru Bolls nrvaro och rrd
av hennes trar gjort ren ingenjr Bolls pistol, som helt nyligen skerligen natten
frut varit anvnd, och i vars magasin fattades tv patroner.
tusan! sade kommissarien hpen. Det hade jag inte en aning om. N d r han d
s fast han kan bli, den gode Bolls. Tv skott! Det r ju precis efter er teori.
Gratulerar!
Han r nog inte s fast han kan bli, svarade Carring. Det r inte han, som skjutit av
de skotten. Men det kommer jag ter till sedan.
Ingenjr Bolls browning blev emellertid rengjord i gr och loppet draget, icke med
vaselin, utan med vapenoljan ballistol, som ingenjrn alltid anvnder.
Det r vl ingenting mrkvrdigt, infll jag frvnad.
Jag har jmfrt Runestams pistol, som kommissarien fann i vedlren, med ingenjr
Bolls. Den Runestamska pistolen r nyligen rengjord, och ven den med ballistol.
Det r d inte s konstigt, sade kommissarien. Det har inte skjutits med det
Runestamska vapnet, och finnen gjorde vl rent det strax innan han stoppade det p
sig, allts p lrdag afton.
Jag har talat med vrdinnan, dr Runestam bodde, sade Leo Carring. Och hon
frskrar att pistolen inte blivit rengjord p mycket lnge. Den hngde dammig och
smutsig p vggen dr hemma. Vidare har det konstaterats att Runestam inte har
annat vapenfett hemma n vaselin. Ballistol finnes icke i huset.
Lgg mrke till att Runestam hade varit ute hela kvllen, kom hem vid elvatiden i
dligt humr och inte fullt nykter. I stor hast kldde han om sig, tog p sig smoking
och stoppade den dammiga browningen i byxfickan. Och s gav han sig i vg ut igen.
Frklara mig d, att vi terfinna hans pistol, nyligen rengjord och anoljad med
ballistol.
Stller ni denna frga till mig? sade kommissarien och sg smtt generad ut. Att s
hr mitt i natten lsa gtor vill jag inte alls ta mig.
Inte jag heller, sade privatdetektiven. I synnerhet som den hr gtan verkligen r
ganska svrfrklarlig. Men jag tror att vi hr ha krnan i hela historien.

Hur kan ni tro en sdan sak? Mordgtan i sin helhet r ju redan lst, sade
kommissarien. De indicier vi ha mot ingenjr Bolls ro nog fr att flla honom.
Upptckten att med hans pistol skjutits just tv skott torde helt enkelt vara
avgrande.
I morgon eftermiddag skall ni ndra sikt, herr kommissarie, sade Leo Carring
lugnt. Vill ni gra mig ett besk vid sextiden skall jag ppet framlgga mina teorier
och ven bevisa dem. Fr gonblicket r det nog att sga er att, d jag i gr natt gjorde
min frsta underskning av Asta Durs kk, allts ngra timmar efter mordet, fanns
icke ngon pistol i vedlren. Jag lyfte p vartenda vedtrd. Den pistol ni fann dr
ltom oss kalla den Runestams har blivit ditlagd senare.
Det r omjligt, sade kommissarien tvrskert, alldeles omjligt. Vningen har ju
varit lst.
Det r emellertid som jag sger, svarade privatdetektiven. Ngon har lagt dit
pistolen. Kanske rent av ngon som var i vrt sllskap vid sista underskningen i
afton, d vi funno den.
Vem tusan syftar ni nu p? sade kommissarien. Det kan vl inte vara fru Bolls?
P detta kan jag inte svara nu, sade Leo Carring torrt. I morgon skall ni f veta det.
Men tag d med er kortet dr jag skrivit mrdarens namn. Det kan ju vara mjligt att
jag den hr gngen har misstagit mig.
Apropos frken Durs vning, sade kommissarien, s har det varit ett frskrckligt
liv dr i natt, sedan vi gick.
Gamla Charlotta blev i farstun verfallen av ngon mystisk individ man eller kvinna
r nnu outrett som hll p att ta livet av gumman. Charlotta pstod att
vldsverkaren tog sin tillflykt in i vningen, men nr man sent om sider brutit upp
drren och kom in, fanns det inte en katt dr inne.
Att det inte varit bara inbillning av Charlotta bevisas emellertid drav att man sedan
fann konstapeln, som blivit stlld att vakta porten, avsvimmad och ganska illa
tilltygad. Hans berttelse r litet virrig, men s mycket har jag ftt klart fr mig att en
besynnerlig kvinna kommit ut ur porten, tilltalat honom och passat p att ge honom
ett drpslag i huvudet.
En kvinna? sade Leo Carring undrande. Har ni ftt hennes signalement?
Nej, svarade Sanderson. Konstapeln r inte riktigt redig n, och hans uppgifter ro
mycket virriga. Men han tror att det var en frkldd karl.

________

KAP. XVII.
Brytningen.

Mndag middag.
Mitt frnuft sger mig att jag begtt den draktigaste, dummaste handlingen i mitt
liv. Men mitt hjrta sger ingenting.
Det r slut mellan Helena och mig. Framfr mig p skrivbordet ligger den
frlovningsring jag en gng gav henne. I ett anfall av vredesmod har hon i dag givit
mig den tillbaka. Och jag, minst lika ursinnig, upphetsad och nervs som jag var, jag
svarade p samma stt.
Brytningen r nu s fullstndig den kan bli. Ingenting kan sannolikt gra det gott igen
mellan oss. Vi eggade upp oss bda tv, hrda ord vxlades, och jag slutade med att
frklara att jag fraktade henne.
Men s ljg hon mig ju ocks mitt upp i ansiktet. Och med den lugnaste, frckaste min
i vrlden.
Vilken besynnerlig mnniska r jag inte. Hur har jag inte alltsedan mordet anstrngt
mig att f tag i det gamla krleksbrevet Asta Dur behllit. Hur har jag inte plgats och
ngslats vid tanken p att detta frdmda brev skulle kunna komma i Helenas hnder.
Jag skulle varit i stnd till vad som helst fr att hindra det.
Hela min energi har jag ju haft inriktad p att terfinna detta brev och f frstra det.
Offrande nattro och lugn och driven av en gnagande ngest vid tanken p att en
inbillad fiende skulle f tag i brevet, har jag kastat mig in i detta ventyr med risk att
bli tagen som inbrottstjuv.
Allt detta fr att hindra en brytning mellan Helena och mig.

Och nu, nr jag lyckats, nr det farliga papperet ntligen r frintat d stller jag
sjlv till med en scen med henne, ett upptrde som har till fljd en brytning kanske fr
alltid.
r det ngon som kan bli klok p mig? Jag kan det inte.
Stller jag nu till mig sjlv frgan om jag ngrar mig, mste jag svara med ett bestmt
ja. Jag skulle ge vad som helst om denna brytning varit ogjord. Det r ohyggligt svrt
fr mig att slppa hoppet om den stora rikedom jag skulle ftt med Helena. Jag r
skapad fr ett liv i verfld. Fattigdomen skrmmer mig. Att vnda p slanten, spara i
stort och smtt kommer jag aldrig att kunna.
Men jag vill skriva ned hur brytningen gick till.
Jag var inte i den gladaste sinnesstmning, d jag i morse gick ned till Centralen fr
att mta Helena. Frgves hade jag grubblat p hennes besynnerliga upptrdande i
natt. Det var och frblev ofrklarligt.
Faktum kvarstod emellertid, att hon skyndat ifrn mig, och detta naturligtvis bara
drfr att hon inte ville visa sig. Hon ville frska inbilla mig att det det inte var hon.
I konsekvens hrmed skulle hon naturligtvis ocks frska inbilla mig att hon kom
med morgontget i dag. Och det skulle inte bli s svrt. Hon kunde ju ha tagit en bil till
Liljeholmen och stigit p tget dr.
Men det var ocks ngot annat n tanken p Helena, som gjorde mig nedstmd och
dyster denna morgon. Jag tnkte p henne, som brjat draga sig detektivernas
misstankar.
I mina ron hrde jag nnu de beskyllningar Leo Carring kom fram med i natt, de rent
av fllande indicier han hopade mot Nina Bolls.
Fr henne sg det nu lngt mera hotande ut n fr Fabian. Det var ju ohyggliga
upptckter man gjort, och dessutom absolut ofrklarliga.
Jag r rdd att jag visade ett ganska dystert ansikte, d jag tog emot Helena vid
stationen. Det betydliga nattvaket hade nog ocks lmnat spr efter sig.
Vad du ser frstrd ut, Valter, sade hon. r du sjuk?
Nej, sade jag. Men det r ledsamma saker som hnt. Du knner ju ocks till vilket
slag, som drabbat Nina Bolls.

Jag? Nej, hur skulle jag gra det? r hon sjuk?


Du har ju trffat henne senare n jag, sade jag. Du har ju reda p hur det hnger
ihop.
Jag har inte sett Nina p tv mnader. Det vet du vl, kre Valter.
Nej. Jag trodde det var i gr afton och i natt.
Du pratar s besynnerligt, min vn, sade hon. Jag knner inte igen dig. I gr afton
i natt? Vad menar du?
En sdan lgnerska, tnkte jag. Hur bra frstller hon sig inte! Och hon skall fordra
fullkomlig uppriktighet av en annan. Men vad kunde hon ha fr skl att ljuga fr mig?
D jag inte genast svarade, upprepade Helena sin frga. Vad menar du med det hr
pratet, Valter? sade hon otligt. Har du blivit tokig?
En impertinent frga, just i Helenas stil. Hon visste ju fullkomligt, vad jag menade.
Nej inte n, gud ske lov, sade jag. nnu har jag mina sinnen i behll, och drfr vet
jag ocks att du trffat fru Bolls i natt. Vill du frneka det?
Helena svarade inte. Hon njde sig med en axelryckning och en blick, som jag inte
gjorde mig besvr att frska tolka.
Det brjade jsa inom mig. Jag upprepade min frga. Vill du frneka det? sade jag n
en gng.
I natt har jag rest p tg, sade hon hgdraget. Det borde inte vara dig obekant. Och
Nina har inte gjort mig sllskap, s vitt jag vet. Ditt skmt r malplacerat, lille Valter.
Jag tl inte att du kallar mig lille Valter! brusade jag ut.
Det finnes ingenting jag avskyr s som att kallas fr lille Valter. Att jag r relativt
liten till vxten fr att vara karl har alltid varit en mtlig sak fr mig. Redan under
min skoltid var det fr kamraterna skraste sttet fr att f mig riktigt ursinnig att
alludera p detta.
Helena knde mycket vl till min lilla svaghet. Och det var bara fr att reta mig hon
nu kallade mig lille Valter. Hon kunde retas nr hon var vid det humret. Och nu
tycktes hon ha satt sig i sinnet att gra det.

Min lille vn, sade hon lngsamt och sg p mig med en blick av obeskrivlig
nedltenhet hon var i sjlva verket obetydligt lngre n jag. Inte rr vl du fr att
du r litet kort i rocken. Vrre r att du tycks vara kort om huvudet ocks.
Jag r sker p att jag bleknade. Det gr jag alltid, nr jag blir riktigt ond.
Tala inte om huvud, Helena, sade jag. Det mste vara ett ganska frmmande
begrepp fr dig. Du har ju aldrig haft ngot.
Helena teg och svljde. Jag hade trffat hennes srbara punkt. Hon inbillade sig
nmligen vara mycket intelligent.
Vi ha grlat rtt mnga gnger, Helena och jag. Och jag visste att nr hon inte genast
gav svar p tal, s var det bara lugnet fre stormen. Fr gonblicket voro vi emellertid
inte ensamma, s hon mste behrska sig.
Du upptrder som, som , sade hon. Lyckligtvis var hon s ond att hon saknade ord.
Skall det hr vara ett skmt, s r .
Jag skmtar inte alls, avbrt jag.
S mycket vrre fr dig. Jag tar nu en bil och ker hem till Nina Bolls. Hon kanske kan
frklara vad det r som flugit i dig.
Hr nu ett frnuftigt ord, Helena, sade jag. Lt det vara slut p det hr upptrdet.
Du vet ju vad som hnt bde Nina Bolls och hennes man.
Jag vet ingenting. Vad r det du pratar om?
Jag syftar p mordet. De ro ju inblandade i det bda tv.
Mordet! Vad i herrans namn sger du?
Vi hade nu kommit igenom sprren och stannat p andra sidan. De flesta
passagerarna hade redan gtt. Det fanns ingen som lyssnade till oss.
Jag talar om mordet p varietdamen Asta Dur. Hon som bodde Regeringsgatan 67.
Det dr mtte vl du knna till.
Jag knna till? utbrast Helena med vl spelad hpnad. Hon visade sig verkligen vara
en ypperlig skdespelerska. Vad skall jag knna till om ett mord? Jag har inte hrt
talas om det frr n nu.

Jag sg dig ju dr i natt.


Du sg mig var? Och nr?
Jag sg dig komma ut frn huset, dr mordet begtts. Det var efter midnatt.
Det r inte sant!
Du frnekar det, fastn jag sg dig med mina egna gon. Jag ropade ju p dig, och du
hrde mig alldeles skert, fr du vnde p huvudet. Men i stllet fr att komma till
mig sprang du din vg, som om du varit rdd fr mig?
Sprang jag?
Ja, s fort du kunde.
Det hr r vl starkt, lille Valter. Hon lade tonvikt p lille, och det frde mig med
ens till kokpunkten. Du yrar. Du har drmt hela historien. Jag kom med tget nyss.
Det har du ju sjlv sett.
Visserligen sade jag. Men det hindrar inte att jag har rtt. Du kan ha kommit frn
nrmaste station. Den bluffen gr inte i mig. Tala i stllet nu om alltsammans, Helena.
Varfr narras du? Du, som ger dig ut fr att vara en sanningslskare.
Nu var Helena blek. Jag mrkte att ett utbrott var i antgande. Men jag var sjlv s
uppretad, s ursinnig ver hennes halsstarrighet, att ingenting nu skulle kunnat
hindra mig att sga min mening rent ut.
D Helena teg, fortsatte jag.
Varfr kom du i verkligheten hit i gr, Helena? frgade jag. Du telegraferade fr
att lura mig. Du skte i hemlighet upp fru Bolls i gr afton, och med henne och
detektiverna gjorde du i natt ett besk p mordplatsen. Varfr vill du dlja det fr
mig? Varfr ljuger du? Jag mste ha ett svar.
Du skall f det, sade hon med sklvande rst. Du skall f svar, fastn dina frgor
visa att du mste vara tokig. Jag kom med tget nu och har rest direkt hemifrn. Allts
har jag inte kunnat vara i Stockholm i natt. Om ngot mord har jag inte hrt talas frr
n av dig. Tror du mig inte?
Nej.
Tror du att jag ljuger?

Uppriktigt sagt, ja. Jag inte bara tror det, fr resten. Jag vet det. Jag sg dig ju med
mina egna gon.
Hon vnde mig ryggen och sysslade med ngot utan att svara.
Helena, sade jag. Varfr vill du fra mig bakom ljuset?
Hastigt vnde hon sitt bleka ansikte mot mig. Nu var hon vildkattan, frdig att klsas.
gonen gnistrade och nsvingarna sklvde som i hennes mest obehrskade gonblick.
Hade inte ngra stationskarlar gtt frbi, hade det skert resulterat i ett ytterst
vldsamt upptrde.
Hon rckte fram handen mot mig.
Se hr, sade hon. Tag den!
I nsta gonblick lg hennes frlovningsring i min hand.
Ringen! sade jag hpen.
Du har frolmpat mig. Du har psttt att jag ljuger, sade hon med darrande rst.
Fr att tro den man sger sig lska om en medveten lgn, mste aktningen vara
borta. Och utan msesidig aktning r ett samliv omjligt.
Du har rtt, sade jag. Men med lgner .
Tig! utbrast hon. Ge mig tillbaka min ring, och lt det g fort! Jag vill inte hra en
ny frolmpning.
Som du behagar, sade jag och drog av mig ringen. Jag inser att jag aldrig skulle
kunna lita p en kvinna, som ljuger med en sdan virtuositet som du. Jag skulle
frakta henne.
Drmed vnde vi varandra ryggen och gingo t var sitt hll.
________

Nr jag kommit s hr lngt i dagboken beslt jag mig fr att ringa upp fru Bolls. Hon
hade inte gjort verklighet av sin plan att flytta hem till frldrarna, utan p
kommissarien Sandersons inrdan stannat kvar.

Naturligtvis var Helena hos henne. Upptrdet mellan oss och frlovningens
uppslagning hade vl dryftats av de bda vninnorna. Jag var nyfiken att f veta vad
fru Bolls tnkte om saken. Jag ville hra hennes rd. Kunde ngon stlla det tillrtta
igen, s var det hon.
Men, till min oerhrda ledsnad fick jag inte tala med henne. Jungfrun, som svarade i
telefonen, frklarade att frun var dlig, hon hade nyss somnat och fick inte stras av
ngon.
Vad skall jag nu ta mig till?
Jag mste ut och f luft.
Att sitta hr lngre med mina grubblande, dystra tankar r omjligt.

Senare samma dag.


Jag r frfljd av det.
I hrnet av Norrmalmstorg och Hamngatan mtte jag helt ovntat Helena. Men hon
var inte ensam. Vid hennes sida och hllande henne i handen gick lilla Vera.
Min och Astas flicka tillsammans med Helena Sundhagen!
Jag stod som fastnaglad och stirrade p dem bda.
Med ett jubelrop strckte Vera armarna mot mig, och jag tog henne helt impulsivt i
min famn.
Jas, sade Helena med tydlig frvning. Ni knna varandra? Jag trodde inte du ville
knnas vid .
Hr avbrt jag henne.
Det var bra att jag trffade dig, Helena, sade jag. Har du tid att prata ngra ord med
mig?
Jag vet inte att vi ha ngot mer att sga varandra, svarade hon trumpet. I
synnerhet nu, d jag ftt reda p alltsammans.

Hon gjorde en menande gest t Vera.


Jag knde att jag rodnade.
Jag tnkte just frga dig, sade jag. Hur har du ftt tag i detta barn?
Genom Nina. Man skte ngon som kunde ta hand om den lilla varelsen och svara fr
hennes uppfostran. Och det har jag tagit mig.
Du har gott hjrta, Helena! utbrast jag. Jag ngrar min hftighet i morse. Kanske
jag nr allt kommer omkring tagit fel. Kanske det inte var dig jag sg i natt
Den mjligheten frkastade du i morse, sade hon stelt. Men jag skulle nog inte
fsta mig s mycket vid det. Hr ha ju hnt frskrckliga saker, som till och med
kunna f en man ur jmvikt. Du var nog inte dig sjlv, nr vi sist talades vid.
Tack, Helena! utbrast jag.
Nej, tacka mig inte. Det kan aldrig bli gott mellan oss mer. Du har beskyllt mig fr
lgn, du, som sjlv ljugit fr mig.
Jag?
Ja, just du. Hon tog fram ett kuvert och rckte mig. Tag det hr, sade hon. Det har
i dag skickats till mig p posten. Frn vem vet jag inte. Men om du lser det, skall du
frst vad jag menar. Beskyll aldrig mer ngon annan fr lgn, Valter!
Jag ppnade kuvertet och i min hand hade jag brevet till Asta Dur, det frdmda
brev, som jag med egna hnder brnt upp i natt!
Du kan behlla den dr episteln, hrde jag Helenas rst. Jag vill inte ta i den mer.
Nr jag tittade upp, hade hon redan vnt mig ryggen och gick sin vg med lilla Vera
vid handen.
Nu sitter jag hr och har brevet framfr mig. Det gr runt i mitt huvud. Det r
otvivelaktigt det brev jag sjlv skrivit. Just det brev jag anstrngt mig s oerhrt att f
tag i. Jag lste det ju i natt, rad fr rad detsamma. Till och med den lilla blckplumpen
i kanten knner jag igen. Och jag sg det brinna upp. Jag gick inte drifrn frrn
alltsammans var frtrt av lgorna.
Och nu ligger det faktiskt framfr mig igen!

Driva d onda andar sitt spel hr?


Nej. Detta mste vara mnniskoverk. Vem tror vl p vernaturliga makter?
tminstone inte jag.
Ngot djvulskt skurkstreck av mnniskor r det. Ett listigt bedrgeri.
Det hr brevet r det jag verkligen skrivit. Jag kan g ed p det.
Men d mste det jag i hastigheten brnde upp i natt ha varit en skicklig efterapning.
Har Asta Dur ltit gra den frfalskningen fr att ha brevet i dubbla upplagor? Eller r
det ngon annan?
Nr skall jag f veta det?
________

KAP. XVIII.
Vem var det?

Mndag afton.
Nu har det skett.
Kuvertet r ppnat. Och vi ha lst namnet p mrdaren. Det namn Leo Carring skrivit.
Och nu mste jag tillst ngot, som jag frut aldrig trott vara mjligt: Jag beundrar
Carring! Han r mstaren.
Men han r en ohygglig mnniska, denne privatdetektiv. En tankemaskin utan hjrta.
En man som kallblodigt spelar sitt spnnande spel med frbrytaren ofta om liv och
dd och som alltid vinner.
Frn nra nog frsta gonblicket han fick hand om mordaffren Asta Dur, denna
mordaffr, som av de andra detektiverna kallades svrlst, mystisk, en trasslig hrva

och allt mjligt annat i den vanliga stilen, genomskdade han hela mysteriet och
lste gtan lika enkelt som han bevisade att jag varit p maskeraden mordnatten.
Men eftersom jag nu terigen sitter med pennan i handen vill jag beskriva vad som
hnt i afton.
Just d jag strax fre klockan sex, stod i begrepp att ge mig av till privatdetektiven,
ringde han upp mig. Fru Bolls hade hastigt insjuknat och kunde inte lmna sitt hem.
Och som hennes nrvaro var ndvndig, mste platsen fr den lilla sammankomsten
ndras till ingenjr Bolls vning.
Jag r redan dr, slutade han. Vill ni vara med d minan springer, s kom genast.
D minan springer! En knalleffekt sledes i hans vanliga stil. En helt och hllet
verraskande vndning p det hela. Men detta mste vl nd betyda detsamma som
att han upptckt ngonting alldeles nytt, och att Nina Bolls i hans gon inte lngre var
skyldig.
Men varfr skulle d hennes nrvaro vara ndvndig? Naturligtvis som vittne. Han
mste ha slppt sin vansinniga id att hon var brottslig. Han mste
Jag var i en feberaktig spnning nr jag kom till Strandvgen. Jungfrun som ppnade
knde jag igen frn mitt besk i gr morse. En mrkgd, ganska ntt flicka, vars tcka
ansikte bar spr av trar.
r advokaten Carring hr? frgade jag.
Ja, svarade hon viskande. Och poliskommissarien r ocks hr och den dr
frskrcklige verkonstapel Grimmer. Jag tror de komma ta livet av frun, om de f
fortstta.
Jag kvvde en ed.
Hur r det med fru Bolls? frgade jag. Vl inte ngot allvarligt?
Nu trngde trarna fram i flickans gon. Jag vet inte, svarade hon. Fru Bolls ligger
och r s matt att hon knappast kan tala. Och nd har advokaten Carring plgat
henne med tusen frgor.
Har ngon lkare varit hr?
Ja, vid middagstiden. Och han ordinerade ngon medicin. Nu r frken Sundhagen
inne hos frun

Frken Sundhagen! Ja, jag borde d ha vntat att Helena vid ett sdant tillflle skulle
vara hos sin vninna.
Hon har varit hr ganska lnge, fortsatte flickan. Och hon hade med sig en ldre
kvinna och ett litet barn, den vackraste lilla flicka man kan se.
Jag hade inte gjort mig ngon brdska med att ta av mig ytterplaggen. Innan jag gick
in, ville jag veta litet mer av jungfrun, som sg ppen och rlig ut.
Vad r det fr barn? frgade jag.
De kalla henne Vera, mer vet jag inte.
Jas, sade jag. Och den dr ldre kvinnan, ser hon ut som en trotjnarinna?
Ja, jag tycker det. Jag hrde dem kalla henne Charlotta.
Se s dr ja! Charlotta hr ocks. Det fattades bara att Fabian Bolls ocks kom hit, s
skulle hela samlingen vara fullstndig. Och detta hos en sjuk, som efter alla
sjlsskakningar hon ftt utst, bst av allt behvde lugn och ro.
Han hade styrt till det bra, den dr privatdetektiven.
Vill ni vara god och anmla mig, sade jag kort.
I detsamma jungfrun skulle g, hejdade jag henne.
Det r vl inte ni, som upptrtt mot fru Bolls? sade jag.
Flickan visade ett frskrmt ansikte.
Jag frstr inte , sade hon.
r det ni, som kommit med uppgiften om den ppnade skrivbordsldan och allt det
dr, som gjort fru Bolls misstnkt?
Nu brast flickan ut i hftig grt.
Jag jag mste ju sga sanningen, klagade hon. Han pressade mig s nedrigt, den
dr verkonstapeln, lurade orden ur mig, innan jag hann tnka mig fr. Inte hade jag
en aning om att jag kunde skada frun med vad jag sa. Stackars fru Bolls. Det r
frfrligt ledsamt!

Flickan verkade onekligen trovrdig. Och hon tycktes verkligen, som Leo Carring sagt,
vara sin matmor tillgiven. Skulle vad hon berttat fr Grimmer vara sant? Det hela
frefll mig nnu mer obegripligt.
r ni fullkomligt sker p att ni inte misstagit er? frgade jag. Skulle ni infr
domstol kunna ta era uppgifter p ed?
Jag har bara talat sanning, utbrast hon under en strm av trar. O, jag nskar att
jag aldrig blivit fdd!
Se s, lugna er, sade jag. Alltsammans kommer nog att till slut lta frklara sig.
Inte tror vl ni er matmor vara i stnd att dda en mnniska?
Fru Bolls? Nej, aldrig i livet!
Och hon fortsatte att grta.
Jag lmnade henne och gick in.
I Fabians rum fann jag Leo Carring och kommissarien samsprkande. P en stol vid
bortre drren satt verkonstapel Grimmer och sg ut som om han var nra att somna.
Vlkommen doktor, sade kommissarien. Advokaten Carring har lovat oss en
intressant stund. Affren Asta Dur skall vara uppklarad innan vi g hrifrn. Vi ha
bara vntat p er. Nu kan frelsningen brja.
Leo Carring frndrade inte en min vid de ironiska orden. Med en gest bjd han mig
sitta ned.
Jag trodde att den hr mordaffren redan var uppklarad, sade jag vnd mot
kommissarien. Har ingenjr Bolls inte beknt?
Nej, inte nnu. Men det frefaller som om han brjat mjukna upp litet. Jag blir mer
och mer vertygad om, att han r mrdaren. Ni skall f se att jag fr rtt i detta fall
liksom jag ftt det betrffande Runestam. Till och med advokaten Carring r nu
vertygad om att Runestam inte har ngot med mordet att skaffa.
Ni har sledes inte ndrat sikt, herr kommissarie? sade jag.
Nej, sade Sanderson. Den mest komprometterade r fortfarande ingenjr Bolls.
Och jag r ganska sker p att det r hans namn vi ha hr.

Med dessa ord tog han fram det lilla kuvertet med Leo Carrings visitkort.
Det r ju nu vi skola ppna det, sade han. Jag mste beknna att jag r nyfiken.
Leo Carring hejdade honom.
Nej, ppna det inte n, sade han. Jag har litet att sga frst.
Drp vnde sig privatdetektiven till mig.
D vi senast trffades, sade han, det r frresten inte s mnga timmar sedan,
nmnde jag fr er, doktor, i vilken ny riktning de senaste upptckterna frt mig
personligen.
Nu hade vi sledes kommit dit. Nu skulle minan springa, Nina Bolls chavottera som
mrderska. Han var i stnd att f henne flld om han ostrt fick hlla p
Jas, sade kommissarien Sanderson. r det ngonting nytt, ngonting som jag inte
har reda p?
P stt och vis r det nytt, svarade Leo Carring.
Hr tystnade han, och hans kalla stlgr gon sgo p mig med ett uttryck som kom
mig att rysa.
Doktor Smirno vet vem jag syftar p, fortsatte han. De indicier jag nu skall
framlgga peka icke p ingenjr Bolls, utan p hans hustru.
r ni dr nu igen? utbrast jag. Jag trodde det var slut p det dr vanvettet!
Fru Bolls! infll kommissarien hpen. Det var ju min frsta tanke. Ett mord av
svartsjuka en ganska vanlig freteelse. Men det antagandet mste jag ju sedan
verge, inte minst drfr att alla indicier tycktes peka p hennes man.
Jag frstr, sade privatdetektiven. Det var vl ocks drfr ni underlt att visitera
fru Bolls, d hon frdes till er efter mordet?
Hur s? Varfr skulle jag visitera henne?
En kvinna, som anhlles som misstnkt fr mord, borde alltid visiteras innan hon
slppes. Jag skulle aldrig underlta det, i synnerhet om hon tages nra nog p sjlva
mordplatsen som i detta fall.

Kommissarien sg generad ut.


Jag frstr inte vad en visitation skulle tjna till, sade han. Jag hade inget skl att
anta att ngonting var stulet.
S mycket vrre fr er, sade Leo Carring kallt. Hade ni gjort det, skulle ni hos henne
ha funnit bde mordvapnet och bitarna av den snderskjutna stenmorteln.
Jag hade suttit som p nlar. Nu kunde jag inte hlla mig lngre.
Fantasier! utbrast jag. Vansinniga fantasier! Ni kan inte bevisa ett ord av vad ni
sger.
Kommissarien teg.
Jag skall g i ordning med frgorna, sade Leo Carring, oberrd av mitt infall. Fr
doktor Smirno har jag redan logiskt bevisat min teori om hur detta mord tillgtt. Och
ni har ju inte kunnat invnda ngot, eller hur?
Nej, muttrade jag. Det m vara. Men betrffande vem som gjort det har ni inte
bevisat ngonting alls. En ensam kvinna kan aldrig ha utfrt detta.
Det ddande skottet har hon varit ensam om, sade privatdetektiven. Men sedan har
hon haft hjlp med att sopa igen spren efter sig. Innan jag emellertid fortstter med
att bevisa mina pstenden, vill jag ocks fr kommissarien framlgga min teori om
hur mrdaren gtt till vga. Vi mste nmligen ha detta som utgngspunkt fr att
kunna g vidare.
Drp genomgick Leo Carring n en gng detsamma som han relaterat fr mig, hur de
bda skotten skjutits, det frsta ddande och det andra i avsikt att stanna klockan,
vars visare p frhand blivit stllda fr att stadkomma ett alibi. Han klargjorde hur
mrdaren velat konstruera fram ett indicium mot ingenjr Bolls genom att placera
cigarrettfodralet bredvid liket inte bara fr att skydda sig sjlv, utan av hmnd: Vem
hade skl att hmnas p Bolls, om inte just hans hustru?
Kommissarien Sanderson hade ingenting att invnda mot detta. Han gav tvrtom sitt
erknnande t Leo Carrings skarpsinniga och logiska bevisfring.
Och ni inbillar er verkligen att en kvinna, som fru Bolls skulle kunnat gra allt det
dr? infll jag. Det r ju otnkbart.
Jag har aldrig psttt ngot sdant, sade privatdetektiven. I stllet antydde jag
nyss att hon haft hjlp med att sopa igen spren efter sig.

Frklara er, sade kommissarien, som var mycket intresserad.


Fru Bolls har ptrffat sin gynnade rival i kket, sade Leo Carring och sannolikt
genast gtt till attack, det vill sga frgat om Fabian varit dr i natt. Frken Durs svar
har vl nnu mer retat upp henne, och slutligen har hon skjutit.
D hon fick se liket vid sina ftter har sjlvbehrskningen svikit henne och hon har
svimmat. Detta har hnt omkring klockan halv tre p natten.
N, vidare, sade kommissarien. Det dr lter inte alls osannolikt.
S kommer Runestam dit fr andra gngen han vill kanske ha igen sin pistol eller
ocks har han nyktrat till och vill gra ett nytt frsk att komma t sin vxel. Han
finner de bda kvinnorna p kksgolvet och ser genast hur det hnger ihop.
I frsta hpenheten griper han tag i Asta Durs arm och stter utan att mrka det dit
sina fingeravtryck. S kommer tanken att dra nytta av situationen. Han rycker loss
ringen frn den mrdades finger det var ju av honom hon ftt den. Drp letar han
rtt p nyckeln till kassaskpet, tar fram silverskrinet, bryter upp det och finner sin
falska accept.
Under tiden har fru Bolls vaknat upp ur sin svimning och de bda stta ihop, hon,
mrderskan och han, frfalskaren och inbrottstjuven. Vad r d naturligare n att
dessa tv hjlpas t att sopa igen spren efter sig?
Nu frst stlles klockan om, dominon rives snder, biten hnges ver urtavlan, det
andra skottet stannar urverket och slutligen infras blodspr i skottppningen. Det r
Runestam, som hjlper henne med allt det dr. Fru Bolls stoppar slutligen i sin
handvska, som hon av gammal vana tagit med sig, ned bitarna av den snderskjutna
morteln, browningen gmmes i en vid innerficka i hennes plskappa och de ro
frdiga att ge sig av.
Men de vga inte g bda p en gng. Runestam fordrar att f g frst. Fru Bolls
mste falla till fga. Hon lovar att vnta druppe i fem minuter.
Dessa fem minuter mste fr henne ha varit ohyggliga. Hennes upphetsning kas
med varje sekund. Hennes irrande tankar komma ter och ter tillbaka till mordet
hon utfrt. r det ngot hon glmt? Har Runestam frbisett ngon liten smsak, som
kan leda detektiverna p hennes spr? Hennes tankar arbeta intensivt, rastlst.

Ja, visst r det en sak hon glmt. Runestams pistol, som han lmnat kvar. Den mste
finnas ngonstans, han har ju sjlv talat om fr henne att han glmt den och nu inte
kunnat hitta den.
Om man finner den oanvnd d mste man frst att det varit en annan browning
som ddat. Forskningarna skulle fra dem till henne. Fabians pistol skulle bli
underskt och sedan
I sin upphetsning kan hon inte tnka klart. I sin inbillning ser hon allting vanstllt,
frvridet. Tystnaden omkring henne jagar upp hennes fantasi. Hittar hon inte
Runestams pistol r hon frlorad.
Hon sker verallt med feberaktig iver och glmmer att tiden gr, och att hon
kommer nrmare och nrmare det framkonstruerade klockslaget. Slutligen ger hon
sig ut i kket igen. Och hr finner hon ntligen pistolen i vedlren och stoppar den i
plsfickan tillsammans med den andra.
Men hon har inte kunnat lmna kket utan att kasta en sista blick p sitt offer. Och
detta blev fr mycket fr hennes redan till ytterlighet anstrngda nerver. Tystnaden,
ensamheten med den dda, vars brustna gon stirra emot henne, allt detta gr att hon
helt och hllet frlorar herravldet ver sig sjlv.
Och i vild skrck rusar hon ut fr att p gatan bli hejdad av nattvakten och slutligen
frd till polisstationen.
Hr gjorde Leo Carring ett uppehll. Och det var en liten stund s tyst i rummet att jag
kunde hra mitt eget hjrtas slag. Under det omedelbara intrycket av hans levande,
gripande framstllning kom sig ingen av oss fr att yttra ett ord.
Kommissarien, som naturligtvis varit beredd att av gammal vana sga emot och
bestrida varje Leo Carrings pstende, som inte stmde med hans egen teori, tycktes
helt och hllet omvnd. Han stirrade p privatdetektiven med en min av hpnad, som
s smningom vergick till ofrstlld beundran.
Ni har rtt! utbrast han slutligen. Ni har otvivelaktigt rtt. Det mste ha gtt till p
detta stt. Men kan ni ocks stadkomma bevis?
Jag tror ni skall bli njd, sade Leo Carring lika lugnt som om det rrt sig om den
enklaste lilla fickstld. Jag har hela beviskedjan klar. Fr vrigt tror jag mig om en
liten stund kunna skaffa fru Bolls egen beknnelse.
Drp vnde han sig till verkonstapeln.

Sg till Gerda att komma in, sade han.


Det var kammarjungfrun, som ppnat fr mig. Flickan sg nu verkligt frskrmd ut,
och hennes bnfallande blickar gingo frn Leo Carring till kommissarien.
Skall det bli nnu mer? sade hon. Lt mig slippa! Lt mig slippa!
Lugna er, sade Leo Carring. Vi skola inte plga er mer n ett par minuter. Vill ni nu
infr oss upprepa vad ni redan talat om fr verkonstapeln. Jag menar vad som hnde
er i lrdags natt. Ni vcktes ju av telefonen?
Ja. Jag hrde flera ringningar efter varandra. Yrvaken rusade jag upp och glntade p
drren dr. Och d sg jag frun sitta vid skrivbordet med telefonluren vid rat. Hon
upprepade flera gnger hall! hall!, men ingen tycktes svara. Slutligen hrde jag
henne mumla: Min gud, det var nd han!
Vad var klockan d?
Nr jag gick tillbaka in till mig kastade jag en blick p salsklockan. Den var en kvart
ver tv.
Fru Bolls mrkte er inte?
Nej. Jag ville inte stra henne och gick s tyst jag kunde.
Vad hnde sedan?
Jag kunde inte somna, utan lg och funderade p vad frun gjorde uppe s hr sent.
D ungefr tio minuter hade gtt, hrde jag tamburdrren ppnas och stngas. Ngon
gick nedfr trapporna. Det kan vl inte vara frun, tnkte jag, som gr ensam ut mitt i
natten? Jag tyckte hon sg s mrkvrdigt upprrd ut, d hon satt vid telefonen.
Ngonting mste bestmt vara p tok jag smg mig in hit igen, och d sg jag
Hr tystnade Gerda.
Se s, tala ut. Allt vad ni sagt r redan antecknat. Ni sg vad?
Den vnstra skrivbordsldan var till hlften utdragen, fortsatte flickan. Och i den
satt en annan nyckel n den vanliga.
Var det den hr?

Leo Carring visade fram en nyckel med en liten vidhngande silverplt, p vilken det
stod: Buffn.
Ja, det var det.
Privatdetektiven stack nyckeln i lset och ppnade ldan.
Den gr verkligen hit, sade han. N, ni tittade ju i ldan, eller hur?
Ja jag har ju redan talat om det fr verkonstapeln.
Jag frstr. Litet nyfiken. Lg det ngon pistol i ldan?
Nej. Den var nstan tom. Bara ngra papper p bottnen.
Men ni, doktor Smirno, fann ju i gr morse ingenjr Bolls nyligen anvnda browning
i just denna lda? tminstone har fru Bolls sagt det.
Ja, sade jag mellan mina sammanbitna tnder. Det r sant.
Nsta frga stlldes till jungfrun.
Vem kan ha ppnat ldan? Lmnade mjligen ingenjrn den efter sig s, nr han gick
ut?
Vem som ppnat den vet jag inte. Men sedan ingenjrn gtt, det var vid sextiden p
eftermiddagen stdade jag skrivbordet, och d var alla ldor stngda. Ingen nyckel
satt i.
Jag lmnar t er, mina herrar att sjlva dra slutsatserna, sade Leo Carring. Vem
ppnade ldan och behvde drtill en falsk nyckel? Vem tog med sig en laddad pistol
mitt i natten? Och i vad avsikt?
Saken r enkel som addition! utbrast kommissarien. Det r naturligtvis hon. Det
mste vara hon.
Nej, sade jag bestmt och reste mig upp. Det r inte mjligt. Ni mste ha misstagit
er, Gerda. Ldan hade sttt ppen sedan ingenjrn gick, eller hur? r det inte s?
Jag nskar det vore s! snyftade flickan. Men jag jag kan ju inte ljuga

Det r allts klart, fortsatte Leo Carring obevekligt, att fru Bolls gick ut ungefr
fem minuter fre halv tre och bevpnad med sin mans laddade browning. Tiden
bestyrkes av ett annat vittne, som sett henne p gatan. Jag vill emellertid g vidare.
Han visade jungfrun en handvska, som lg p skrivbordet.
r denna er matmors? frgade han.
Ja svarade hon med en min av frvning. Ni bad mig ju fr en stund sedan hmta
in den frn tamburen.
Jag gjorde det, svarade Leo Carring, drfr att jag frst helt nyligen fick veta att fru
Bolls haft den med sig mordnatten. Vi skola se vad den innehller.
P ett vitt pappersark tmde han ut vskans innehll, ett par visitkort, en liten brs
och ngra nycklar. Dessutom fljde med ett stoff som av grgrn sand och ngra
stenflisor med samma frg.
Flisor frn den snderskjutna morteln, s sant jag lever! utbrast kommissarien.
Ja. Fru Bolls har, som jag nyss sade, i sin handvska burit hit bitarna av den
mrdades mortel. Men hon har inte tnkt p att de kunde lmna spr efter sig. Fr
resten har jag ytterligare ett bevis, kanske nnu mer graverande. P en av stenbitarna,
som kommissarien lmnade mig till underskning fanns ett par fingeravtryck. Jag
har underskt dem. De ha satts dit av fingrar, som doppats i blod och de ro fru
Bolls.
Jag hade hllit mig tyst. I andls spnning hade jag tegat. Jag visste att han med varje
ord skulle dra ntet allt trngre kring den arma Nina. Lugnt och skert gick han mot
sitt ml, steg fr steg kom han det nrmare. Fick han fortstta var Nina Bolls frlorad.
Jag mste ingripa, sak samma hur.
Det dr r lgn! skrek jag besinningslst. Lgn alltsammans! Fru Bolls har aldrig
tagit i de dr bitarna.
Vad gr t er, doktor? infll kommissarien. Hur kan ni yttra er om det?
Leo Carring hade ur en ask tagit fram en bit av den frdmda morteln. Han visade mig
tv ganska svaga mrken av fingrar p den samt ett par tydligare fingeravtryck p ett
vitt papper.

Ni kan sjlv jmfra, sade han. Ett mera avgrande indicium har vl aldrig
existerat.
Det fanns verkligen intet tvivel om att de gjorts av samma fingrar. Mitt frstnd stod
stilla.
Som i fjrran tyckte jag mig hra Leo Carrings rst igen.
Fru Bolls har allts burit hit den snderslagna morteln, sade han. Och detta inte
bara fr att dlja det ena skottet hon kunde i s fall ha kastat bitarna i Nybroviken
utan fr att konstruera fram ett nytt indicium mot sin man. Cigarrettetuiet var inte
nog. Hon ville utkrva en grundlig hmnd.
Galning! utbrast jag. Ni vet inte vad ni sger. Tror ni verkligen att fru Bolls r s
listigt berknande, s raffinerad och genomelak att
Jag tror det inte, sade Leo Carring. Jag vet det. Hennes manipulation med mannens
browning i gr morse det vapen varmed hon sjlv mrdat d hon under sken av
sorg och frtvivlan hjlpte er, doktor, att gra ren den, r inte det det listigaste man
kan tnka sig? Hon kan spela teater, den kvinnan.
Jag hindrades frn att svara genom att drren ppnades och Charlotta kom in med ett
fullskrivet pappersark i handen. Hon sg sig skyggt omkring och rckte det till
Grimmer utan att sga ett ord.
Har hon skrivit under? frgade Leo Carring med synbar iver.
Ja. Och vi ha bevittnat, bde frken Sundhagen och jag, sade gumman nigande.
Det r bra, sade privatdetektiven och tog papperet, vars underskrifter han
granskade.
D frstr jag hur det hnger ihop med Runestams browning, sade kommissarien.
I upphetsningen p natten efter mordet och under tryck av en inbillad fara tog fru
Bolls pistolen med sig hem. Men sedan, nr hon frstod att ingenjrns anvnda pistol
blev ett indicium mot honom, och inte mot henne, insg hon att den andra mste
terfinnas p sin plats. Och s passar hon p att i natt smussla ned den i vedlren
igen.
Ja visst. Ni minns hur angelgen hon var att f flja med oss till Regeringsgatan. Jag
frstod att det lg ngot bakom hennes iver. Och sedan hjlpte hon oss att ska. Har ni
ngonsin trffat en listigare frbryterska?

Knappast, sade Sanderson. Men nu r hon ocks fast. Frn motivet och nda till
denna trick med browningen r beviskedjan fullstndig. Hade Runestam levat, skulle
vi ftt veta alla detaljer.
Dem f vi veta nd, sade privatdetektiven lugnt och rckte fram papperet
Charlotta nyss lmnat. Hr har jag fru Bolls beknnelse, nedskriven av mig i
verensstmmelse med den relation jag nu givit er och vederbrligen undertecknad
av henne sedan hon hrt den upplsas. Hon kommer skert att villigt komplettera
detaljerna.
Hon r inte tillrkneliga utbrast jag och frskte frgves rycka t mig papperet.
Hon visste inte vad hon gjorde, d hon skrev under det dr. Hon r sjuk. Som lkare
protesterar jag mot detta.
Kommissarien sg frebrende p mig.
S ni hugger i, doktor! sade han. Den hr beknnelsen r inte alls ndvndig. S
vitt jag kan se ha vi full bevisning.
Ja, sade Leo Carring och vek lngsamt ihop papperet. Hon skulle otvivelaktigt bli
dmd ven mot sitt nekande.
Jag var i detta gonblick i ett tillstnd som jag inte kan beskriva. Ju lngre denna
debatt hade pgtt, dess mera uppskakad hade jag blivit. Varje ord privatdetektiven
uttalat var en skymf mot den enda kvinna jag ngonsin lskat. Ett vanmktigt raseri
grep mig, d jag hrde hur Nina av denne frdmde detektiv lngsamt drogs allt
djupare ned i smutsen. Jag tyckte mig se henne infr en hnskrattande pbel slpas
fram till skamplen.
Hll upp! skrek jag. Hon r oskyldig!
Jag hade ofrivilligt gtt Leo Carring in p livet, s att han tog ett steg tillbaka.
Hon har ju redan beknt, sade han.
I ett anfall av sinnesfrvirring, ja. Det r enda frklaringen. Ni hr ju att jag sger att
hon r oskyldig.
Nonsens, utbrast kommissarien. Jag skall genast skaffa en hktningsorder. Vad vet
ni fr resten om det hr, doktor Smirno?
Min rst var hes, och orden stockade sig i halsen p mig, nr jag svarade.

Jo, sade jag. Jag vet det fr det var jag, som mrdade Asta Dur.
Det blev alldeles tyst. Bde Sanderson och Carring sgo p mig i stum hpnad, och
verkonstapeln vid drren kom ngra steg nrmare. Slutligen vnde sig
privatdetektiven bort med en medlidsam axelryckning.
Ni! utbrast kommissarien. Nej, det r d fr galet!
Han vill offra sig sjlv fr att rdda henne, sade Leo Carring och skakade p
huvudet.
Nej, sade jag ivrigt. Jag har ddat Asta. Tro mig! Hon frtjnade det fr resten. Jag
vill beknna allt. Det var jag som ringde upp fru Bolls i lrdags natt och talade om var
Fabian hll hus. Sedan smg jag mig upp i Astas kk och vntade. Det var jag, som
hindrade henne att g in, d Fabian svarade i telefon och sedan smg sig bort. Jag
hade hittat Runestams pistol dr ute. Med den skt jag henne.
Jag har vl aldrig hrt p maken! sade kommissarien och satte sig ned. Vill ni
verkligen ta p er en annans brott? Jag skall sga er att rttvisan inte tillter ngot
sdant.
Ingen kommer att tro er, sade Leo Carring. Ni kan inte bevisa
Doktorn har ju fr resten sitt alibi den natten, infll kommissarien. Kontroversen
med konstapeln och sedan polisstationen.
Det var eftert, sade jag. Jag ddade henne s fort ingenjr Bolls hade gtt. Klockan
var sjutton minuter ver tv. Sedan stllde jag om klockan, vred fram visarna femtio
minuter, innan jag med min andra kula stannade urverket. Advokaten Carring har ju
redan ppekat detta. Mitt alibi r falskt.
Det frefaller mig ondigt att fortstta det hr resonemanget, sade
privatdetektiven otligt. Det r en del handling ni vill utfra, doktor. Men ni kan
inte rdda mrderskan.
Bevis! utbrast jag. Vad vill ni d ha fr bevis? Jag skt henne med Runestams pistol
inte med Fabians. Det var Runestams pistol jag gjorde ren i fru Bolls nrvaro. Jag
hade den med mig, d jag gick dit. Utbytet var ltt, d hon ett gonblick vnde ryggen
till. Jag hade ocks med mig bitarna av morteln, och jag lade dem i den ppna spiseln,
d jag blev lmnad ensam ett tag.
Runestams pistol hittades ju hos frken Dur i natt? sade Carring tvivlande. Den
enda som kunnat smussla dit den r fru Bolls.

Nej. Det var jag, som lade dit den. Jag var ocks dr i natt, fastn ingen vetat av det.
Ni kan lsa det i min dagbok. Jag rkade ju snava i vindstrappan och sl omkull gamla
Charlotta
Den dar frkldda kvinnan, som kom ut ur porten och var nra att sprcka skallen p
konstapeln skulle det ha varit ni? utbrast kommissarien.
Det var jag. Frkldnaden slngde jag sedan in i en portgng p Lstmakaregatan
det var visst i n:r 11. Dr kan man hitta den.
Det stmmer, sade verkonstapel Grimmer. Man har funnit alltsammans dr.
Det kan vl hnda, infll nu Leo Carring. Ni gick i hemlighet till Regeringsgatan fr
att ska ert brev. Men det r lngt mellan det och ett mord.
Vad vill ni d ha fr bevis? skrek jag alldeles utom mig. Fru Bolls r oskyldig. Hon
fr icke fllas fr detta!
Leo Carring hade nu helt och hllet ndrat stt. Med ett uttryck av spnning i sitt
ansikte kom han fram till mig.
Den dr rdhrige, som hann till Runestam fre polisen, var det ?
Det var ocks jag! utbrast jag. En gammal peruk, som jag en gng haft p en
amatrfrestllning, och ett par bl glasgon. Jag har det dr hemma hos mig. I
dokumentskpet i min sngkammare ligger det. Och dr har jag ocks brevet till Max
och sidenbiten jag rev av dominon och de bda tomma patronhylsorna. Hr har ni
nyckeln
Leo Carring drog en djup suck.
Det r nog, sade han. Och drp tillade han mera fr sig sjlv: Nu r det gjort!
Vad sger ni? Vad r gjort? frgade Sanderson frvnad.
Ni har ju glmt att ppna kuvertet med mrdarens namn, sade Carring och tnde
helt lugnt en cigarrett. Gr det, s skall ni frst.
Kommissarien slet upp kuvertet.
Vad vad r det hr? mumlade han verraskad.

Ls det hgt, sade Leo Carring.


Kommissarien lste:
Doktor Valter Smirno.
Det gick runt i mitt huvud. Mitt namn!
Ni har d anat det ? sade jag.
Nej. Jag har vetat det hela tiden. Men jag har inte kunnat bevisa det. Nu har ni
emellertid hjlpt mig, doktor. Tack!
n fru Bolls d? Fingeravtrycken och jungfruns vittnesml? infll kommissarien.
Den skriftliga beknnelse ?
Komedi alltsammans, sade Leo Carring. Fingeravtrycken ro inte alls fru Bolls. Jag
har ltit stta dit dem. Gerda r ingen kammarjungfru, utan en av mina kvinnliga
medhjlpare, en detektiv sledes. Hon sktte sig bra, eller hur? Och den s. k.
beknnelsen har ju ingen av er lst. Den
Mera hrde jag inte.
Lurad! Lockad i en flla allts.
Jag tror jag skrek hgt. Jag vet inte vad jag tog mig till. D jag kom till besinning lg jag
p golvet, fasthllen av dem alla tre.
________

KAP. XIX.
Beknnelsen.

Tisdag.
Schack och matt!

Nu r spelet slut fr mig. Dithn skulle det allts g.


Fr sista gngen sitter jag nu med dagboken framfr mig. Jag vet att det som vntar
mig r dden. Och jag skall inte frska slippa undan. Tvrtom.
Men nu vill jag skriva min beknnelse.
Genom Leo Carrings list har jag allts lurats att strcka vapen och ge mig.
Sedan reaktionen kommit efter den ohyggliga spnningen, frefaller mig
alltsammans som en fasansfull drm. Det har gtt s frunderligt fort. I lrdags natt
gav jag Asta det ddande skottet, och innan det hade gtt tv dygn var jag fast.
Jag hade trott mig vara lngt starkare n jag r. Efter tjugufyra timmar voro mina
nerver alldeles upprivna. Och i gr afton, d jag visste att den stora kraftmtningen
skulle ske, och att jag framfr allt mste vara kall och lugn, d var jag inte det minsta
herre ver mig sjlv, utan lt dupera mig som ett barn.
En kallblodig skurk, som kan dda med ett leende p lpparna, var Leo Carrings
omdme om mig. Och jag trodde att han tminstone betrffande min kallblodighet
hade rtt. Ngra samvetskval har jag aldrig knt, och inte heller ngon nger ver
ngot annat n att jag till slut lt fnga mig i en s simpelt utlagd snara.
Men jag har inte alls varit s kallblodig som Leo Carring inbillade sig. Jag frmdde
inte stlstta mig mot en egendomligt gnagande oro, som smg sig ver mig i samma
gonblick jag fick en bestmd frnimmelse av att den store detektiven brjade gissa
sig till hur mordet utfrts.
Men han vnde sig inte mot mig med framlggandet av de indicier han samlat. Han
visste att han med sin bristflliga beviskedja skulle komma till korta infr min
frmga av frstllning, min sllsynta skicklighet som debattr och mitt mngsidiga
frutseende.
Han har sjlv sagt att mrdaren visade en enastende frmga i att reparera
begngna misstag. Tacka fr det! Han lt mig ju se i sina kort. Vartenda fel jag gjort
demonstrerades ju fr mig.
Nu frstr jag att den leken roade honom. Han ville ge mig tillflle att fortstta mina
operationer s att sga infr gonen p honom. Han ville studera mig under olika
faser av detta spel p liv och dd.
Hade Leo Carring endast visat att han misstnkte mig, hade skert allt gtt bra. Jag
skulle mtt varje hans anfall, vl frberedd i min skra position.

Men han riktade sin stt mot min enda srbara punkt, mot den kvinna han visste att
jag lskade. Ty han visste det. Han har erknt att han utan att ppna de hopklistrade
sidorna i dagboken mot den elektriska lampans skarpa sken kunde lsa den korta
beknnelsen om min krlek till Nina.
Han lste det och frstod, att hr skulle jag anfallas fr att tvingas att strcka vapen.
Och med sllsynt list frstod han att hopa indicierna, sanna eller lgnaktiga, allt
eftersom det gagnade hans plan, mot henne, som han visste att jag skulle ge mitt liv
fr att skydda.
Vad genomgick jag icke under de timmar, d jag frstod att ntet drog ihop sig kring
henne, obevekligt och hotfullt. Behrskade jag ocks alla jordens sprk skulle jag inte
finna ord att skildra det.
ngslan, oron fr henne sg sig fast i mig och vxte till en frlamande ngest, som
slutligen vergick i vildaste skrck. Sdana gonblick kommer jag aldrig mer att
uppleva och vill det inte heller, om jag s drmed kunde kpa mitt liv.
Nu r jag lugn. Men jag r ohyggligt trtt. Och nd kan jag inte lta bli att skriva
dessa rader de sista.
Det r av fri vilja jag skriver. Jag har bett om det. Allt sedan det gonblick, d jag
mrkte att spelet var frlorat fr mig, har jag knt ett oemotstndligt behov att fylla
de sista sidorna i min dagbok. Man skickade efter boken t mig. Och nu skriver jag
rligt och sant min beknnelse.
Jag vill att man skall frst mig. Sedan m man dma.
Leo Carring har rtt i att det jag frut skrivit i dagboken alltsedan mordet inte r fullt
sant. Leo Carring har alltid rtt.
Men jag har inte direkt ljugit. Jag har bara hllit tyst med sdant som kunde gra mig
misstnkt. Fr vrigt mste jag erknna, att jag skrivit dessa dagboksanteckningar
inte bara fr min egen del, utan fr att de tminstone delvis skulle lsas av ngon
av sprhundarna. Jag hade tnkt placera boken s att den mste komma i hnderna p
den, som i hemlighet gjorde en phlsning hemma hos mig. Ty det vntade jag mig att
man skulle gra.
Sedan jag verraskat den store detektiven vid studiet av boken och litet lugnat mig
efter min frsta frtrytelse, jublade det inom mig: Han gr i fllan! Han lter lura
sig!

Men han lt inte lura sig. Han lste inte bara vad jag skrivit. Han lste ocks mellan
raderna den oskrivna, nakna sanningen. Och han lste dessutom om det frflutna
och om mitt hjrtas stora hemlighet.
Jag dre, som inte rev ut dessa sidor och brnde upp dem, i stllet fr att klistra ihop
dem!
Nu vill jag skriva sanningen, fullstndigare och klarare n detektivens skarpsinne
kunnat konstruera fram den. tminstone tror jag inte att Leo Carring genomskdat
mig i allt.
Fr rtt lnge sedan hade jag beslutat att dda Asta Dur. Och det beslutet hade jag
fattat efter lugnt och moget vervgande inte alls i uppbrusning eller hastigt mod.
Det var enda sttet fr mig att f leva ostrt och lyckligt. Ty s lnge Asta levde, skulle
hennes snikenhet vara ett stndigt hot mot mig.
Fr resten tror jag, att hon hatade mig. I det fallet sympatiserade hon med Fabian
Bolls. Hon avskydde mig, fastn jag aldrig gjort henne ngot ont. Till och med sedan
jag upptckt att hon bedrog mig, hade jag varit oerhrt frikostig mot bde henne och
barnet. Trettiotusen kronor betalade jag inalles fr att bli fullkomligt fri.
Det var d tanken att lura mig kom p henne. Hon har sjlv sagt det. I uppgrelsen
ingick terlmnandet av alla brev, och hon frstod att det var det viktigaste fr mig.
Jag var ju d nnu frmgen, och en utpressning skulle sannolikt bli ganska givande.
Drfr smusslade hon undan det farligaste och mest komprometterande brevet, det
brev vari jag erknde mig vara far till lilla Vera, och vari jag frband mig s juridiskt
det kan vara mjligt att gra Asta till min hustru. Detta brev behll hon fr att
anvnda det nr ett tillflle kom, d jag var srbarare fr ett angrepp n vanligt.
Och tillfllet kom.
S snart min frlovning med Helena Sundhagen eklaterats, lt Asta hra av sig. Hon
fordrade en halv miljon fr att lmna ifrn sig brevet. Nr jag skulle gifta mig till en
frmgenhet p nra tre miljoner, var det inte fr mycket att jag betalade en halv fr
att bli fri frn henne. Med otrolig frckhet och av girighet tindrande gon, som lto
mig ana att jag aldrig skulle bli kvitt henne, sade hon mig detta.
Drfr mste hon bort. Jag hade intet val.
De sista veckorna fre den desdigra kvllen hade jag trffat Asta flera gnger. Jag
beskte henne i hemlighet sent om kvllarna. Inte ens gamla Charlotta visste att det
var fr mig superna dukades fram.

Asta var under dessa sammankomster p tu man hand lskvrdheten sjlv. Jag var ju
den fgel hon skulle plocka.
Inte ett gonblick hade jag fr avsikt att gra upp med henne i godo. Hela tiden tnkte
jag bara p hur jag skrast skulle kunna befria mig frn henne, det vill sga dda
henne utan att ngra misstankar skulle falla p mig.
Min plan hade jag gjort upp i minsta detalj. Ah, jag skulle inte beg ngon
ofrsiktighet, inte lmna ett enda spr efter mig.
Men slumpen ingrep och lt det hela ske mycket frr n jag berknat. Min vl
genomtnkta plan kom aldrig till utfrande. Hennes undanrdjande blev i stllet en
helt impulsiv handling, framkallad av den tillflliga situationen, fr gonblicket s
tillspetsad, att katastrofen mste intrffa.
Det var fr mig supn stod framdukad hos henne i lrdags natt. Den natten hade hon
lovat att ta emot mig igen. Mitt ltsade anbud hade brjat nrma sig den siffra hon
begrde, och hon trodde vl att hon skulle kunna frm mig att till slut g in p
hennes fordringar. Vid midnattstid skulle jag komma, och vi skulle brja
frhandlingarna med att ta vr vanliga lilla sup.
Hon hade tnkt g hem frn maskeraden. Men, nr hon trffade Bolls, glmde hon
totalt bort bde mig och den mjliga uppgrelsen. Till slut vertalade hon i stllet
Fabian att flja med och dela den nattliga supn. Och detta hrde jag.
D fick jag idn att arrangera ett litet avbrott i deras tte tte. Jag ringde upp fru
Bolls frn en telefonkiosk och frstllde rsten. Helt ofrivilligt kom jag att hrma
finnens dialekt, som jag samma kvll hrt.
Sedan jag allts lagt ut minan, det vill sga vckt Ninas svartsjuka, hade jag bara att
avvakta resultatet, som jag trodde skulle stanna vid en telefonering fr att f visshet.
Aldrig kunde jag ana att Nina Bolls skulle g dit mitt i natten alldeles ensam.
Jag smg mig sedan upp till Asta kksvgen. Nyckeln satt inte i p innersidan, och jag
ppnade med min huvudnyckel. Den kvllen voro lyckligtvis alla grdsportar olsta.
I kket stannade jag och vntade. Drifrn hrde jag tydligt allt vad de sade inne i
salen, deras glam och skmt, Fabians ckliga kurtis och hennes frivola kvickheter.
S kom Runestams ovntade intrng och upptrdet med honom. Nr Asta kom ut i
kket med hans pistol, som hon stoppade ned i vedlren, hade jag ntt och jmnt
hunnit smyga mig in i den tomma jungfrukammaren.

Genom drrspringan sg jag var hon gmde vapnet, och s snart hon gtt in, var jag
ute igen och tog browningen. Den var laddad.
En vink av det sledes.
Efter en stund kom Asta helt ovntat ut i kket fr andra gngen. Hon gick s tyst att
jag blev helt och hllet verraskad. Eljest hade jag naturligtvis ocks denna gng gmt
mig.
Nr hon fick se mig, blev hon s hpen att hon till en brjan inte kom sig fr att sga
ett ord. Jag sg, hur hon bleknade. Och skert skulle hon ha stllt till ett upptrde och
kallat Bolls till hjlp, om jag inte helt resolut stllt mig mellan henne och drren och
riktat pistolen mot hennes brst.
I frsta gonblicket blev hon rdd, men sedan skrattade hon och frgade, vilka vgar
jag kommit och vad jag ville.
Vi ha ocks en liten affr att gra upp, du och jag, sade jag. Men jag lter inte
avspisa mig s ltt som den druckne finnen. Ge mig igen brevet du stulit!
Du anvnder s starka uttryck, sade hon hnande. Inte imponerar du p mig
genom att komma hit och spela teater p det dr sttet.
Och helt nonchalant vnde hon ryggen t mig och brjade syssla med gaskket och
kaffekokaren, som om jag inte funnits.
Ge mig igen brevet! upprepade jag doft.
Du fr det p de villkor jag sagt. Inte ett re billigare! sade hon. Kom ihg att det r
mitt sista ord.
I detta gonblick ringde det i telefonen, och Asta Dur gjorde min av att vilja g in. Men
jag stod dr med browningen obevekligt riktad mot henne.
Du kommer inte hrifrn, viskade jag.
Frst d tror jag att hon riktigt fattade, att jag menade allvar, och att det var fara
frde. Med av skrck uppsprrade gon stirrade hon p mig, som om hon sett ett
spke. Och steg fr steg gick hon baklnges till dess hon sttte emot kksskpet. Hr
stod hon fullkomligt orrlig.
Ingen av oss yttrade ett ord.

Vi hade bda hrt vad Bolls sagt i telefonen. Vi uppfattade ocks mycket riktigt hans
obegripliga och brdstrtade flykt, hur han rusade utfr trapporna, och hur han
smllde i porten.
D knde jag att stunden var kommen, den stund d det mste ske.
Ge mig tillbaka brevet, sade jag. Ge mig tillbaka det utan ett res ersttning. Det
gller ditt liv.
Jag lade mrke till att min rst var lika lugn och stadig som handen med pistolen.
Aldrig! vste hon och gjorde en ansats till att rusa p mig.
D skt jag, och hon fll gonblickligen.
Det hade allts skett, det oundvikliga. Jag stod dr med pistolen i min hand och
stirrade p den livlsa gestalten, utan att egentligen tnka ngot annat n att den
samvetslsa utpresserskan nu ftt sitt straff. Fullkomligt lugn och oberrd var jag.
Min hjrna arbetade kallt och klart.
Det frsta jag gjorde var att ska rtt p den tomma patronhylsan. Drp samlade jag
ihop bitarna av den sndriga stenmorteln och stoppade dem i rockfickan. Och
slutligen letade jag rtt p kulan som fallit frn hyllan ned p golvet.
Jag vgar pst att jag sedan gick fullkomligt metodiskt tillvga, d jag sopade igen
spren efter mig. Ingenting skulle jag frsumma, inte glmma en enda liten detalj.
Och jag tyckte att jag gjorde alltsammans s klokt, s omtnksamt, med den
kallblodigaste, skarpaste berkning.
Som jag inte hade en tanke p att fru Bolls skulle vga sig hit, rknade jag bara med
att tv mn skulle kunna bli misstnkta fr detta mord, nmligen Fabian Bolls och
den berusade finnen. Och jag konstruerade p sjlva mordplatsen fram indicier mot
dem bda, d jag lade Fabians cigarrettetui bredvid liket och placerade finnens
kvarglmda galoscher p ett annat stlle i kket. Galoscherna hade jag funnit i
tamburen.
S kom turen till kassaskpet. De f minuter jag kunde offra p att dr ska efter mitt
brev skall jag aldrig glmma. D fick jag frsta knningen av vad en hetsande
nervspnning vill sga.
Varje sekund var dyrbar. Jag mste ju hinna att skaffa mig ett alibi. Genomsvettig
och darrande av oro skte jag igenom kassaskpet, vnde upp och ned p

alltsammans, men fann ingenting. Det lilla silverskrinet brt jag upp, men lmnade
det kvar, nr jag sg att det bara innehll hennes vxlar.
Brevet hittade jag icke.
Slutligen mste jag ge mig i vg, om jag inte skulle riskera att bli fast. Och jag var som
bedvad, nr jag gick drifrn. Jag tror att jag raglade som en drucken, nr jag kom ut
p gatan.
Den frgan stllde jag oupphrligt till mig sjlv: Vad har du vunnit genom att skjuta
henne? Brevet fanns ju fortfarande kvar ngonstans och kunde nr som helst komma
i en ny utpressares hnder. ndamlet med mordet var allts totalt frfelat.
Jag vill inte tala om i vilken sinnesstmning jag var, nr jag lmnade Astas vning. Jag
tyckte jag i mina ron hrde en hnskrattande rst Fabians som vste: Du har
misslyckats!
D rann p mig idn att gra Fabian Bolls n mera misstnkt fr mordet. Det var inte
bara fr att ska efter brevet som jag dagen drp gjorde visit hemma hos honom. Det
var ocks fr att p lmpligt stlle placera de komprometterande bitarna av morteln.
Knepet med pistolrengringen hade jag d nnu inte tnkt p.
Nr jag kom ut p gatan brjade jag bli herre ver mig sjlv. Klockan var d nra halv
tre. Sledes hade alltsammans passerat med en nstan otrolig hast.
Det gllde nu att skaffa mig ett alibi. Jag hade turen att i hrnet av Smlandsgatan f
tag i en bil och kte hem till mig, dr jag tills vidare lste in pistolen och resterna av
stenmorteln.
Slumpen frde konstapeln n:r 317 i min vg, nr jag sedan gav mig ut igen. Jag tror jag
kom fram till honom tio minuter efter det jag lmnat huset vid Regeringsgatan. Att
konstapeln i sin iver att gra strsta mjliga affr av upptrdet mellan oss pstod att
jag brjat brka med honom redan tjugu minuter ver tv r ganska frklarligt. Det
m frltas mig att jag inte korrigerade hans uppgift.
Frn det gonblick jag p lrdag natt sttte ihop med konstapeln och till dess jag p
sndag morgon tillsammans med detektiverna och Fabian Bolls lmnade huset, dr
mordet gt rum, har jag i dagboken beskrivit allt precis som det verkligen hnde. Men
sedan har jag verkligen hoppat ver ngra sm detaljer, som jag tyckte det var skrast
att inte anfrtro t papperet.
Innan jag gick till fru Bolls p sndag morgon, hann jag verkligen tack vare den
rikliga tillgngen p bilar verallt att frst ka hem till mig, stoppa p mig

mortelbitarna och pistolen, gra mig oigenknnlig med den rda peruken och ett par
bl glasgon och gra en titt hemma hos Runestam.
Hur den rdhrige allts jag sjlv snappade t sig brevet till Max, genom det fick
veta finnens tillflliga adress och inte drjde med att beska honom r redan berttat.
Vad jag dremot inte talat om r att jag till min oerhrda verraskning och, jag mste
sga det, ven lttnad fann Runestam dd nr jag kom till hotellet. Han lg i sin sng
s som Leo Carring sedan fann honom, och s vitt jag kunde se var hans dd naturlig.
Spritmissbruket och den uppskakande hndelse han ftt bevittna blev vl fr mycket
fr hans sjuka hjrta.
Med Runestams dd har jag allts inte det minsta att skaffa. Drvid vill jag dock inte
sga, att jag ett enda gonblick skulle ha tvekat att gra mig av med mannen, om det
varit ndvndigt.
Mitt nsta tgrande, sedan jag lmnat Runestam, var att utan frkldnad beska fru
Bolls. Hr lyckades jag, medan Nina lmnade mig ensam i Fabians rum, placera
bitarna av stenmorteln i den ppna spiseln. Och sedan gjorde jag mitt fr hennes nsa
min finaste taskspelarkonst, d jag bytte ut Fabians oanvnda browning mot
Runestams, som lg i min ficka. Det var slunda det verkliga mordvapnet, som blev
underskt och rengjort, och vars magasin fylldes.
Jag kom, tack vare min fingerfrdighet, ocks t att dra Fabians pistol och anolja den,
s att den sg nyrengjord ut. Att Bolls och Runestam inte hade samma slags vapenolja,
och att detta kunde upptckas, fll mig aldrig in. Ett nytt frbiseende.
Nu trodde jag mig allts ha stadkommit oerhrt svra indicier mot den man, som
fastn oskyldig till detta dock i mina gon var vrd att fllas. Och jag skulle skert
ocks p ngot fint stt ha fst sprhundarnas uppmrksamhet p dem, om inte fru
Bolls genom sitt hysteriska upptrdande gent emot kommissarien frekommit mig.
Jag behvde inte gra ngonting.
Och d Leo Carring lst min dagbok, trodde jag mig sker om att ta hem spelet.
Men det lyckades inte. Leo Carring var mig fr slug. Mot honom kan ingen strida.
Med en underbar skicklighet, som helt och hllet duperade mig, vnde han alla
indicier mot den kvinna han genom de gamla sidorna i dagboken visste att jag
fortfarande lskade. Och innan han lt minan springa hade han frmtt gra mig
mjuk som vax, ddstrtt och led vid det hela genom brytningen med Helena och det
infernaliska knepet med mitt brev.

Jag frebrr inte Leo Carring fr hans bedrgerier. Hade jag varit i hans stlle, hade
inte heller jag skytt ngra medel. Det var ju fr resten ett ytterst intressant
experiment han utfrde. I det psykologiska moment, d han hnfullt frkastade min
beknnelse ssom offer fr att rdda Nina, tvingade han mig att frivilligt lgga fram
de indicier mot mig sjlv, vilka han inte kunde skaffa, och som voro absolut fllande.
D han skenbart upptrdde som min frsvarsadvokat, mste jag ju bli bde angivare
och klagare mot mig sjlv,
Nu r hasardspelet slut, och jag r trtt, fruktansvrt trtt. Jag har biktat mig, och jag
har ingenting mer att sga.
Dden vntar mig eller kanske livstids straffarbete efter ndlsa, pinsamma och
ondiga rttegngsfrhandlingar, som ro lngt vrre n sjlva straffet. Men man
skall inte f sensationen av en rannsakning med mig.
Om jag skulle bli fri igen efter tio r, vad hade jag d att leva fr? Ingenting. Vera, min
egen dotter, skulle inte vilja knnas vid mig, om hon fick veta, att jag var hennes far.
Och Nina har ju redan nu frsonats med Fabian i gldjen ver att han inte hade ngot
med mordet att gra.
Nej, livet har inte lngre ngot vrde fr mig. Och drfr tar jag det sjlv.
Nr man kommer in hit om en stund, skall man finna doktor Smirno dd. Men inte
ens Leo Carring skall kunna lista ut, hur jag dtt.
________

KAP. XX.
Leo Carrings postskriptum.
Fallet Smirno r i vissa avseenden det intressantaste jag hittills haft i min praktik.
Men som problem betraktat r det ganska enkelt.
Redan d doktorn efter likbesiktningen p den mrdade, kategoriskt frklarade, att
hon blivit skjuten tidigast klockan tre, brjade jag ana, att inte allt stod rtt till. Nr
mrdarens knep med klockan blivit klart fr mig, var min frsta tanke: Vad gjorde
doktor Smirno vid detta fingerade klockslag? Kan han framvisa ett alibi?

Nr han s gjorde detta och visade det skraste alibi ngon kan ha, nmligen att vara
omhndertagen av polisen, brjade min aning verg till visshet. Och nr jag slutligen
fick veta att han var far till den mrdades barn, och att det var av oerhrt stor vikt fr
honom att f igen sitt gamla krleksbrev, som Asta Dur s lmskt behllit, d var jag
sker.
Jag erknner att jag sedan gentemot honom anvnde metoder, som jag frut aldrig
tillgripit, och som jag helst velat slippa. Knep som kanske av en och annan skulle
kunna klandras. Men jag hade intet val.
Mina frsk att skaffa bevis mot honom misslyckades. Ett gonblick trodde jag mig
visserligen kunna f ett avgrande indicium. Och det var nr kommissarien visade
fram de bitar av stenmorteln han hittat i frstugan. Jag frstod att dessa bitar mste
ha dragits upp med en nsduk eller dylikt.
Det borde allts finnas ngra spr, ngra sm flisor kvar av de sndertrasade bitarna i
den ficka, dr de legat. Jag gick genast ut i tamburen och underskte doktor Smirnos
rockfickor, men fann intet.
Han hade varit mig fr slug.
I varje punkt jag sedan skte komma t honom gjorde han sig osrbar. Och han gjorde
det p det listigast tnkbara stt, nmligen genom att hopa nya indicier mot ingenjr
Bolls.
S upptckte jag hans hemliga krlek till fru Bolls. Det var hr han skulle anfallas. Jag
skulle tvinga honom att beknna.
Jag brjade genom att mera i frtroende tala om fr honom de indicier verkligt
fllande om de varit sanna som Grimmer skulle ha samlat mot fru Bolls. Detta gav
hans redan veranstrngda nervsystem en fruktansvrd stt.
Men, innan avgrandet skulle ga rum, ville jag ge honom nnu ett slag genom att
krossa hans frhoppningar p den stora rikedomen. Av en slump kunde jag frbereda
detta brytningen med fstmn p ett stt, som ytterligare uppjagade mrdarens
sjukliga fantasi och gjorde honom n mera orolig och misstnksam.
Jag hade upptckt att en av mina kvinnliga detektiver hade en profil, som var mycket
lik frken Sundhagens. Denna likhet upphjlpte jag ytterligare med litet smink och
annat, s att till och med fru Bolls hll p att ta fel.

Den falska frken Sundhagen fljde sista gngen med oss till den mrdades vning.
Jag vntade att doktorn denna natt skulle gra nnu ett frsk att komma ver sitt
brev. Drfr lade jag det av mig frfalskade brevet jag vgar smickra mig med att
frfalskningen var vl utfrd s att han borde finna det.
Jag fick per telefon rapport om nr han gick hemifrn, och d han kom fram och
stannade p gatan, bestrt ver att se ljus i vningen, d brjade komedien med
fstmns dubbelgngare.
Som jag berknat blev han osams med frken Sundhagen morgonen drp. Men att en
uppslagning av frlovningen redan d skulle bli resultatet hade jag inte vntat. Drfr
skickade jag ocks till henne det komprometterande brevet, som gjorde brytningen
nnu skrare och bragte brottslingen totalt ur jmvikt, s att mitt sista arbete med
honom blev relativt ltt.
Under dessa dagar har jag studerat doktor Smirno, och studiet har varit intressant
inte minst ur psykologisk synpunkt. Han var i vissa fall en mycket egendomlig
mnniska. Det blev ganska snart tydligt fr mig att han var en psykopatisk freteelse.
Allts p grnsen till det abnorma.
Av ngra lkare som knde honom nrmare, fick jag veta, att han sjlv berttat att
han ibland, utan ngon frklarlig orsak, hade lnga stunder av djup melankoli, som
kunde verg till en tryckande, neurastenisk ngslan. Han hade haft det redan som
pojke, och det hade inte blivit bttre med ren.
S smningom hade han blivit vertygad om att han var en av det hemskt man, och
han inbillade sig att han hade ddsfiender, som frfljde honom och ville hans
undergng. Det var en ganska tydlig tendens till frfljelsemani.
Den vrsta av hans frfljare var i hans uppjagade inbillning hans gamle vn ingenjr
Bolls, som efter vad han sjlv pstod redan tv gnger korsat hans vg.
Den skildring han i dagboken ger av Bolls, med alla tnkbara moraliska lyten och fel
r rtt betecknande fr hans tillstnd. Han trodde sjlv att vad han skrivit var sant.
Han var vertygad om att Fabian Bolls var en lgsinnad, usel skurk.
Ingenting r emellertid oriktigare n detta. Ingenjr Bolls r i grund och botten en
snll och god mnniska, fastn litet tankls och lttsinnig. Nr han fastnade i Asta
Durs garn hade han inte en aning om att han gick i vgen fr sin gamla vn Smirno.
Och lika litet anade han att Smirno ngra r senare var ddligt frlskad i just den
kvinna han tnkte gra till sin hustru.

Nr slutligen doktorns egen frlovning eklaterades, och han fick en verklig


frfljerska i sin f. d. lskarinna, sg han ven hr ingenjr Bolls bakom det hela.
Spken p ljusa dagen helt enkelt.
Hans verdrivna ngslan, hans intensiva, barnsliga rdsla, som s smningom
vergick till frfrlig ngest, koncentrerade sig slutligen kring det gamla
krleksbrevet, som i hans inbillning blivit till en fara av jttelika dimensioner.
Asta Dur visste detta och tnkte sl mynt av det. Hon trodde honom inte i stnd till en
vldshandling.
Fr mordet p en samvetsls utpresserska vill jag inte dma honom allt fr hrt. Men
hans frsk att gra en oskyldig misstnkt, att f sin inbillade ddsfiende dmd som
mrdare var en lngt strre frbrytelse.
Med sitt smygande mullvadsarbete bakom vr rygg, sin av sjuklig misstnksamhet
skrpta list och sin frmga av frstllning var doktor Smirno en av de vidrigaste
frbrytare jag ngonsin haft att gra med. Drfr hade jag ingen misskund med
honom. Jag skulle ha tillgripit vilka medel som helst fr att f honom fast.
________