Analys av tal

Inledande 7 minuter av Renata Calecls

”Our unhealthy obsession with choice”

Detta tal är hämtat från Ted Talk. Det genomfördes i Juni 2013. Platsen är Skottland på State
of the Nations.

Redan under antiken uppmärksammades åhörarens behov av tillit och trovärdighet hos en
talare. Talaren sågs som en vir bonus, ”en god man”
Idag, flera decenier senare möter vi Renata Calecl som minst sagt trovärdigt inleder sitt tal om
vårt,- för henne ohälsosamma strävande,- efter valmöjligheter.
Hon visar genomgående i sin inledning och under de följande 15 minuterna att hon verkligen
är en ”god kvinna” i vår nutid och samtid. Detta är en analys av en något långtgående retorisk
exordium, inledning.

Bara några sekunder in i hennes framförande hänvisar hon till pålitlige Samuel Johnsons
uppmanande att inte ”glömma livet i sig när viktiga val knackar på vår dörr”. Hon citerar
ytterligare en annan god talare, men konstaterar att hon inte vet vilket av citaten som griper
mest tag i henne själv. Efter sex minuters passage kommer hon citera Sören Kirkegaard i
samband med en spermadonation som konsekvensen av en kvinnas val av ”Dåliga män” i
livet. Det är humoristiskt upplagt, publiken rycks med i skratten. Men i detta finns något
kontraproduktivt, en ålderism och en påstådd desperation över den kvinnliga fortplantningen
som uteblir vid en viss ålder. (Och den manliga med om vi ska vara helt uppriktiga när
spermadonation kommer på tal) Rent biologiskt så har hon rätt. Kvinnan i fråga har inte fel i
sak heller, - men vi kan såklart tolka detta differentierade. Vi kan uskilja både genus och klass
i denna fråga som hon bearbetar så retoriskt här. Rationalitet, Irrationalitet. Hon belyser båda
polerna utan att egentligen avslöja sin egen på tok för mycket.

Retoriskt använder hon tillbakadragna gester. Hennes händer gör ödmjukt små utsvävningar i
luften under talets gång. Rösten vittnar om en balanserad nervositet. Hon har kontroll över
situationen, men spelar starkt på sin känsla att detta ämne är så viktigt, - så djupt rotat i henne
och åhörarna,- att självaste rösten darrar till med jämna mellanrum. Hon lyckas med konsten
att tala om stress på det allra mest lugnande vis, trots påtagligheten av hennes egen. Något
hon också vitsar om redan efter en minut.

Retoriken och dess tekniker påverkar vårt beteende, styr till mångt och mycket våra känslor
och innehar ett strategiskt bruk av symboler. Hennes persuasio är mer övervägande än
övertalande. Pistis (tilliten) är som nämnt tydligt representerat i detta tal. Hennes movere
griper, är själsrörande och manar till eftertanke redan inledningsvis. Bland annat går hon
snabbt in på punkten om kapitalismens öde i våra dagliga överväganden. Hon talar om en
passivitet i vårt tänkande som sociala varelser, snuddar vid egoismen som universal och drar
på läpparna som är så spännande skära till den ilande röda skinnjackans glans i
strålkastarskenet. Vad berättar den koden för oss i vårt läsande av henne som talare?
Retoriska yttringar är alltid situationsbundna. Hur hade vi tolkat om en man stått i en så röd
skinnjacka och talat om socialism? Hade vi tagit denne för en kraftigt uttalad kommunist och
inte sett av nervositeten eller skörheten? Känt oss mer politiskt uppmanade att agera än att
faktiskt bara lyssna och konstatera talets innebörd för oss?
Vår analys är deskriptiv. Därför ställer vi dessa frågor utan sakliga svar.
Hennes Topos är Särskilt så till vida att det är filosofiskt, men även så logiskt. Talet rör vid
populärkulturen på ett visst finkulturellt vis. Exempel på detta är hur hon ger oss ett något
trivialt exempel på hur hennes vän Mania jobbade i en bilaffär i Kalifornien.
”The car that you are buying now is perfect” brukade hennes vän alltid säga, oavsett vad
kunden gått hem och funderat över innan själva köpehandlingarna skulle undertecknas.
Dock upplyste alltid vännen om hur just en annan speciell bil skulle löna sig mer i framtiden,-
något som alltid ledde till att kunden redan där och då köpte den för framtiden bättre rustade
bilen.

Varför var kunderna så irrationella? Renata frågar oss detta. Genast är hennes gester cirkulära.
Axlarna mer bekväma, andningen inte lika ytlig. Ja, Renata frågor oss något så djupt att vi
måste tänka efter,- men inte nödvändigtvis tänka till. Visst har vi alla pådyvlats prylar,- ja
visst har vi? Renata talar väl om oss…
Men hon menar att vi ställer frågan om andras tyckande om våra val allt för ofta. Hon förstår
sin publik och sitt eget jag. Men hon kritiserar vi:et öppet nu.
Spännande är hur hon undviker symbolisk inversion genom att inkludera sig själv vid både sin
egen och andras poler. Hennes tal sammanför, fogar och exploaterar själen och handlandet.
Konsekvenser och tid är hennes nyckelsymboler.

Hon konstaterar att vi istället för att se till strukturer och dess inverkan på våra liv, vänder oss
inåt och inleder en många gånger orimlig form av självkritik. Vilket distraherar oss från att
kanske göra det allra bästa valet i just våra liv. Samtidigt menar hon att det vi verkligen
uppnår med vårt beteende är en verklighet i fantasins tecken.
Hon visar sig mycket skicklig på att inte komma med motargument i de inledande sju
minuterna av sitt tal. Verkan i Orsaksdispositionen är utpräglad. Orsaken något dold trots det
ständiga uttalet. Argumenten går tydligt i Pathos.

Renata är filosof och sociolog vid Ljubljana Universitet i Slovenien. Hennes profesur tog hon i London vid Birkbeck. Källa: https://www.uni-
lj.si/eng