Flickan och hunden

Kapitel 1

Ondskan

Det var 2005, det var höst och allt var grått. Jennifer var 10 år och bodde varannan vecka med sin pappa och hans nya flickvän Emilia mitt inne i stan. Det var trångt och alltid var det bråk. Emilia var världens sämsta människa tyckte Jennifer. Emilias barn Erik och Sam var också världens störigaste, sämsta och hemskaste..ja, det var inte mycket glädje på Storgatan i stan minsann.

Jennifer hade inte ens ett eget rum, Du bor ju bara här varannan vecka, sa alltid pappa när Jennifer tjatade om att få ett eget rum. Varannan vecka bodde hon hos sin mamma som bodde lite längre ut, utanför stan liksom. Där hade hon ett eget rum, det fanns inga andra barn som störade sig och ja…det var lugnt och skönt. Där ville Jennifer bo, ALLTID! Men pappa säger att det är inte hon som bestämmer det, utan att det är så här det ska vara, det är bäst så säger han. För vem då? Det har Jennifer frågat sig och pappa många gånger. Det slutar alltid med bråk.

Det är bara måndag och det är 4 hela, långa dagar kvar hos pappa och Ondskan som Jennifer kallar Emilia för. Hon längtar ihjäl sig tills det blir fredag.

Jennifer sätter på sig lurarna, sätter igång rock musik och spelar så högt så att hon får ont i öronen. Hon orkar inte höra på hur alla bråkar.

Nästa morgon vaknar Jennifer med ett ryck till klockan som ringde. Klockan är 6.00 och det är dags att gå upp. Jennifer ligger kvar