Artikel i Ad Lucem 3/2007 Ortodoxi och postmodernism Per-Arne Bodin Illustration till artikel i Ad Lucem 3/2007 Nr den ryska

ortodoxa kyrkan blev fri efter sjuttio r av frfljelser ppnades ett stort antal nya gudstjnstlokaler och kloster i landet. Hr fljer ortodoxin sin gamla trad ition: centrum fr trosutvningen r gudstjnsten och askesen.

Nr det gller kyrkans roll i samhllet har den moderna ryska ortodoxin snarast tergtt t ill traditionen frn 1800-talet: std till statsmakten, snvt och ibland intolerant mo raliskt budskap, avstndstagande frn den ekumeniska rrelsen, samt ibland ocks frmlings fientlighet och antisemitism. Det finns inte heller s mnga ppna och kreativa mten me llan kyrkans fretrdare och den moderna ryska kulturen. Mtet mellan ortodoxi och kultur i det nya Ryssland har istllet skett p ett annat oc h ovntat stt. De mest tongivande ryska kulturvetarna och litteraturkritikerna har anammat den ortodoxa teologins mest centrala begrepp och anvnder dem fr att analys era och frst den samtida ryska litteraturen och kulturen. Att fritt kunna anvnda de ssa begrepp utan att bli censurerad innebr ett srskilt nyhetens behag och fr med si g en srskild frschr. Vad de gr r att terknyta till den ryska religionsfilosofiska ren ansen i brjan av frra seklet, med namn som Florenskij och Berdjajev och deras arvt agare i den ryska emigrationen som Meyendorff och Schmemann. I vst finns i och fr sig i dag ett liknande intresse fr att anvnda teologiska begrep p fr att berika litteraturvetenskapen (till exempel kenosis och epifani) samtidig t som litteraturvetenskapliga begrepp brukas inom teologin. Ryssarna gr dock dett a mer konsekvent och med strre frenesi. De begrepp som srskilt anvnds r apofatik och drskap i Kristus (jurodstvo), som p olika stt likstlls med postmodernism, som r ett mycket mera aktuellt fenomen i Ryssland n i vst av idag. Frst ut bland kulturvetarna var Tatjana Goritjeva, som s tidigt som 1991 publicera de boken Ortodoxi och Postmodernism. Hon var en av de s kallade Leningradfeminist erna, som tvingades emigrera frn Sovjetunionen under Brezjnevtiden. Hennes bok be str av en egendomlig blandning av artiklar och fragment, som i en predikoton liks tller postmodernismen med den ortodoxa teologin. Postmodernismen, som ofta anvnds som skllsord av kyrkan och frknippas med allt dligt som samtiden fr med sig, fr hos G oritjeva tvrtom ett djupt kristet innehll. Apofatik, ett begrepp som r helt centralt fr Goritjevas resonemang, r den mest raffi nerade delen av den ortodoxa teologin. Dess mest knda fretrdare r kyrkofadern Dionys ios Areopagita som levde p 400-talet. Den apofatiska teologin hvdar att det r omjlig t att gra ngra positiva utsagor om Gud, man kan egentligen bara sga vad Gud inte r. Dionysios talar om det gudomliga mrkret, som inte r frga om agnosticism, utan snara st en filosofisk eller teologisk metod som vill undvika att frminska det gudomliga genom att stnga in det i mnskliga kategorier. Det r ett tillvgagngsstt som i modern id intresserat Jacques Derrida i Frankrike liksom Lars Gyllensten i Sverige. Goritjeva ser ett apofatiskt frhllningsstt i den europeiska kulturen frn Nietzsche oc h framt. Postmodernismens icke-svar p de existentiella frgorna innebr enligt henne in te att svaren inte finns, men de placeras utanfr vr fattningsfrmga. I postmodernisme n inkarneras intet som ngon eller ngot s kan man flja och fortstta Goritjevas resone ang. Michail Epstein, ytterligare en av de postmodernistiska ryska tnkarna, ser s in sida det apofatiska frhllningssttet som en naturlig fortsttning p den sovjetiska a teismen, frnekandet av Guds existens vergr sedan i en insikt om omjligheten att veta ngot om Gud, en insikt som i sig r en gudstro. Anvndningen av begreppet r intressan t men ibland s brett att det riskerar att frlora i mening. Epstein menar att hela ifrgasttandet av det ryska kulturarvet genom banalisering o ch upprepning av sjlvklarheter, s som sker i dag inom litteratur och konst, r ett a pofatiskt tillvgagngsstt. Ifrgasttandet gller allt: klassikernas status, olika genrer den ryska kulturens positivt vrdeladdade ord som sknhet, eller det sovjetiska klichb egreppet lycka. Ifrgasttandet och nedmonteringen av en hel rysk kulturtradition inne br inte ngon nihilism, enligt Epstein, utan ett apofatiskt frhllningsstt som ppnar f et som inte kan beskrivas, det Absoluta, allts Gud sjlv.

Det andra begreppet, drskap i Kristus, r en term frn bysantinsk och framfr allt rysk -ortodox fromhet. Det r frga om en frivillig drskap som en man eller kvinna tar p sig i stllet fr att avlgga ett vanligt klosterlfte. Det r en bokstavlig tolkning av Paul us ord om att vi r drar fr Kristi skull. Drarna gick ut i vrlden och upptrdde p et kativt stt fr att p s stt omvnda och vcka syndare till besinning. Dren skulle vara ig och lukta ckligt och p alla stt inge avsky. Goritjeva menar att drens groteska upptrdande frnekar allt vetande om det gudomliga och materialiserar detta frnekande. Fr henne r allts dren i Kristus i sig sjlv ett u tryck fr den apofatiska teologin. Hon sammanfattar: Dren i Kristus det r den mest nu tida, postmoderna formen fr helighet. Det finns ett ifrgasttande av estetiken och av frnuftet hos drarna som str nra postmo ernismen, menar de ryska kulturfilosoferna. Ytterligare en av dem, Malenkich, an ser att det enbart r i drskapen som den moderna mnniskan kan knna verkligheten som a nnars frvandlas till simulacra, falska verkligheter, i datalderns och massmedias t id. Han skriver: Nr frestllningen om Gud, kyrkan och tron profaneras, innebr drskapen i Kristus en form fr att uppn det sakrala. Det sakrala och det verkliga likstlls, me dan det profana uppfattas som simulacra. Drarna str ocks fr ett grnsupphvande, fr et rihetsstrvande som man ven finner i den moderna icke-auktoritra litteraturen. Det k aos som tycks finnas hos dren r kaoset som karakteriserar det postmodernistiska ve rket och verkligheten. Lipovetskij, den sista av de moderna ryska kulturfilosofe rna som jag vill nmna, sammanfattar: Kristusdren, liksom ocks den modernistiska frfat taren, gr i dialog med kaos och frsker att bland smuts och oanstndighet komma fram t ill sanningen. Det r ytterligare ett exempel p den vgade sammanlikning mellan drar i Kristus och postmodernismen som dessa tnkare gr. Kristusdrens egendomliga beteende r ocks en parallell till ifrgasttandet av den stora berttelsen i den postmoderna litteraturen och verkligheten. Fragmentarisering r y tterligare en freteelse som karakteriserar bde drarna och postmodernismen. Postmode rnismen tolkas genom jurodstvo och jurodstvo kommer till slut ocks att tolkas gen om postmodernismen bde som livsstrategi, som stil och berttarteknik. Fr Epstein begripliggr drskapen i Kristus inte bara postmodernismen utan ocks det ry ska avantgardet i brjan av 1900-talet med gestalter som Majakovskij och Chlebniko v. Intresset fr det fula, det avskyvrda, ja, till och med det hdiska hos avantgarde t, r en del av jurodstvo. Konsten gr samma vg till tillvarons botten som Kristus. Dr arna i Kristus talade ofta p ett mrkligt stt, deras sprk bestod ofta av obegriplighe ter blandade med svrord. Nedmonteringen av det vackra sprket hos en rad moderna ry ska frfattare frknippas av kulturfilosoferna med drskap i Kristus, och det ytterst vulgra sprket i till exempel romanen Bltt fett av Vladimir Sorokin blir d inte bara en upprrande provokation, utan ocks en sakral gest.

Drskap i Kristus anvnds sedan som ett instrument fr att analysera och tolka en rad moderna litterra verk. Srskilt lskad r Venedikt Jerofejevs roman Moskva Petusjki som r ett fyllos berttelse om sitt frsk att resa frn Moskva till en frort med pendeltg. ten frvandlas i kulturfilosofernas tolkningar frn alkoholist till Kristusgestalt. Blandningen av svrord och obegripligheter i hans sprk tolkas inte som fyllesnack u tan som Kristusdrens gtfulla tal. Hans vansinniga upptrdande omtolkas p samma stt i e tt sakralt sammanhang, ngot som underlttas av mngden av allusioner till Bibeln i Je rofejevs text. Jerofejev frsker skildra en dre i Kristus inifrn: allts hur tnker han, vilket aldrig helgonlegenderna gr. Detta innanfrperspektiv har ocks anvnts av andra moderna frfattare, till exempel Boris Jevsejev i den mycket uppmrksammade kortroma nen Kristusdren, som just beskriver huvudpersonens avstndstagande frn familj och sa mhlle och dragning till provokationen och till det fula och ckliga. Kulturvetarna har gtt vidare och stllt frgan om inte ortodoxin i sig r postmodernism . ppenheten i dogmerna och kanske ocks blandningen av djupaste mystik och sunt frnu ft gr att ortodoxin i mycket liknar postmodernismen. Hos den officiella kyrkan i dag r ortodoxin ibland en lra som tolkas i trnga moraliska termer, men hos kulturve tarna r den en lra ppen fr tolkningar, lika ppen som en postmodernistisk dikt eller e n dikt som tolkas i postmodernistisk anda. Man kan frga sig hur belsta dessa tnkare r och hur djup kunskap de egentligen besitter i frga om den ortodoxa teologin. De n r nog i allmnhet ganska begrnsad och kommer frn just den religionsfilosofiska renss

ansen och emigrantteologerna som jag tidigare nmnde. De flesta tongivande kulturfilosoferna i Ryssland i dag ger allts p olika stt en kr isten tolkning av den postsovjetiska ryska kulturen, dr ett skande efter Gud ses s om dess djupaste grund. Kyrkans fretrdare tycks inte alls svara p denna maning till dialog, samtidigt som det nd finns paralleller till vad som hnder inom kyrkan. Drar na i Kristus har vid sidan av martyrerna blivit den viktigaste gruppen av helgon i dagens ortodoxa kyrka. Ngra r innan Goritjeva givit ut sin bok helgonfrklarades Ksenia av Petersburg, en av de mest knda ryska drarna i Kristus. Den vrldsliga kult uren och den kyrkliga rr sig i samma riktning, men nd utan en verklig dialog dem em ellan. En stor del av den ryska poesin i dag behandlar ett kristet tema. Likas finns en del religisa element i den moderna prosan, men i lngt mindre utstrckning. Fr kulturf ilosoferna r inte det kristna temat i sig det viktiga, utan just att det kristna innehllet finns i sjlva den moderna litteraturens ansats och genomfrande. Epstein k allar sin bok frn 1994 Tro och bild. Det religisa undermedvetna i den ryska kultur en under 1900-talet. Mnga av de frfattare som diskuteras skulle nog ocks vrja sig mo t att sjlva tolka sina verk ifrn detta perspektiv. Vad dessa kritiker och kulturfilosofer gr r att frryska postmodernismen och ocks kri stna den. Egentligen kristnar Epstein till och med det ryska avantgardet genom a tt han ser dess poetik som en drskap i Kristus. Vad en av kulturfilosoferna slutligen gr r att se den ryska postmodernismen som en del av passionsdramat, dr denna nedmontering av den ryska kulturen uppfattas som kulturens dd och med den en vntan p den ryska kulturens och litteraturens uppstndel se. P s stt har den ryska postmodernismen blivit en del av den ryska ortodoxa tanke n i nstan alla dess delar. Det som i frstone tedde sig som en vrldslig frnekelse, ja , ett steg i den ryska litteraturens och kulturens slutgiltiga sekularisering, v isade sig vara ytterligare ett steg p den kristna vgen. Den postmodernistiska kult urfilosofin frvandlas till slut till beknnelselitteratur och den nyaste sknlitterat uren fr ett lika djupt kristet innehll som ngonsin en roman av Dostojevskij. Per-Arne Bodin Skribenten r professor i slaviska sprk vid Stockholms universitet. Tillsammans med filosofie doktor Maria Engstrm driver han ett projekt med medel frn Vetenskapsrdet om den ortodoxa traditionens betydelse i dagens ryska kultur.