The Project Gutenberg EBook of Boken om lille-bror, by Gustaf af Geijerstam

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org

Title: Boken om lille-bror

Ett �ktenskaps roman

Author: Gustaf af Geijerstam

Release Date: April 2, 2009 [EBook #28473]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK BOKEN OM LILLE-BROR ***

Produced by Ronnie Sahlberg and the Online Distributed

Proofreading Team at http://www.pgdp.net

BOKEN OM LILLE-BROR

ETT �KTENSKAPS ROMAN

AV

GUSTAF AF GEIJERSTAM

I TV� VOLYMER

VOL. I.

G�TEBORG

�HL�N & �KERLUNDS F�RLAG

COPYRIGHT 1914 BY

�HL�N & �KERLUNDS F�RLAG, G�TEBORG

EHRNFRIED NYBERGS BOKTRYCKERI, STOCKHOLM 1914

_Tryckt p� tr�fritt papper_

F�RLAGSR�TTEN TILLH�R ALBERT BONNIER, STOCKHOLM

N�r som jag tyst och d�d �r vorden,

drag ej den vita skruden av.
Jag ilar fr�n den sk�na jorden
att finna ro i djupan grav.

D�r vilar jag en stund allena;

s� �ppnas blicken ung och klar.
Jag l�mnar dr�kten kvar, den rena,
och kransen, jag kring pannan bar.

De himmelska gestalter fr�ga

ej efter jordiskt st�nd och k�n.
Se, kroppen som en klart�nd l�ga
st�r fl�ckfri och f�rklarat sk�n.

V�l slapp jag n�dens kval att lida,

men sm�rtan k�ndes nog s� tung.
Av hj�rtekval jag �ldrats tida;
g�r mig �nyo evigt ung!

Ur _Goethes_ WILHELM MEISTER

INLEDNING

Det var en g�ng en f�rfattare, vilken levde lycklig med sin hustru och
sina tre barn. Han var s� lycklig, att han sj�lv icke f�rstod det, och
under allt detta skrev han m�nga b�cker om m�nniskors olyckor.

Emellertid var det icke i k�rleken, som hans h�gsta lycka l�g; ej heller
bestod den i fadersgl�djen, vilken han tog som en s� naivt naturlig sak,
som skulle f�r�ldrar aldrig kunna ha annat �n gl�dje av sina barn; ej
heller l�g den d�ri, att den s�llsynta f�gel, som kallas obruten ungdom,
�ven efter m�nga �rs �ktenskap satt i orubbat bo i hans hem. Hans h�gsta
lycka bestod d�ri att han aldrig m�tt eller l�rt k�nna n�got ont, vilket
han ej trodde sig �ga kraft och h�lsa att avv�rja. De olyckor, vilka
hotat att dyka upp, hade som �verg�ende skyar f�rsvunnit fr�n horisonten
och l�mnat hans himmel �nnu mera ren och fri. �tminstone trodde han s�,
och denna tro var den verklighet, i vilken han levde. Fattigdomen, mot
vilken han f�rt en oavbruten kamp, hade han dock st�dse f�rm�tt h�lla p�
avst�nd. Det var blott en fiende, med vilken han aldrig m�tt sina
krafter, och denne fiende hette d�den. Det var kanske denne mans icke
minsta lycka, att han l�nge aldrig p� allvar fruktat, att d�den kunde
drabba honom sj�lv eller dem, som stodo honom n�rmast.

I denna k�nsla av tillvarons fullhet skrev samme f�rfattare en g�ng en

sommarljus bok, vilken handlade om hans egna tv� stora gossar, deras
lekar och n�jen, �ventyr och miss�den. Boken blev en munter lek f�r honom
sj�lv, och n�r jag nu t�nker tillbaka p� denna tid, tycker jag mig knappt
kunna fatta, att denne man, om vilken jag h�r talar, en g�ng var jag
sj�lv.

N�r boken var tryckt och h�ftad och allting var klappat och klart, f�r
att denna ber�ttelse skulle g� ut i den stora vida v�rlden, d� tog
f�rfattaren med sig hem n�gra exemplar av den i hemmet efterl�ngtade
boken. Han skrev Olofs namn p� en bok och Svantes p� en annan och
�verl�mnade h�gtidligen var sitt exemplar �t de f�revigade s�nerna.

Olof tog emot sin bok och Svante tog sin. Olof som �r en praktisk natur
och icke ligger �t det bokliga h�llet, p�st�s vid detta tillf�lle f�r
f�rsta g�ngen av egen drift satt sig att l�sa i en bok. Jag tror n�stan,
att han l�ste tre hela kapitel. Svante �ter l�ste hela boken i ett k�r
fr�n b�rjan till slut. D�refter tog han ut vissa kapitel, vilka han
s�rskilt tyckte om, och l�ste dem h�gt f�r vem som ville h�ra p�. Det var
med ett ord stort jubel i hela huset.

Vid detta tillf�lle sprang emellertid �nnu en liten pys omkring i rummen.
Det var Olofs och Svantes lille bror, och han hade l�ngt, lockigt och
ljusgult h�r och de st�rsta bl�a �gon, som n�gon liten gosse kunnat ha.
Han hette Sven och han var bara tv� �r gammal. Tala kunde han icke helt
och h�llet. Men f�rst� kunde han.

N�r nu Svante l�ste h�gt f�r honom, fr�gade mamma:

�Vem tror du det handlar om?� Och d� Sven icke visste, vad han skulle
s�ga, s� fortfor mamma:

�Jo, det handlar om de stora br�derna. F�rst�r inte Nenne det?�

Sven kallades n�mligen i vardagslag f�r Nenne. Och det hade han sj�lv
hittat p�, d�rf�r att han inte kunde s�ga s.

�Ja, men brorarne heter inte som det st�r i boken�, f�rs�kte Nenne.

�Vad du �r dum!� sade Olof, �det har han kallat oss f�r.�

D� f�rstod Sven, och med �gonen lysande av ot�lighet fr�gade han:

�St�r d�r ingenting om Nenne?�

Pappa hade emellertid kommit ut, och han lyfte kelgrisen �nda upp i
taket, satte ned honom igen och sade:

�Vad skulle det st� om en parvel, som �r s� liten, att han ingenting
gjort?�

Men Sven gav sig inte. Han anv�nde sina stora bl� �gon, det b�sta han
kunde, han delade ut kyssar med sin lilla r�da mun, han stred med alla
vapen, som stodo honom till buds. Han _ville_ ha en bok f�r sin egen
del.

�Ja, men Nenne kan ju inte l�sa.�

Detta sk�l gjorde inte det ringaste intryck p� Nenne. Han sprang ut och
in i rummen och var rosenr�d av iver i hela sitt lilla levande ansikte.
Olof hade f�tt en bok och Svante hade f�tt en bok. Varf�r skulle Sven
ensam bli utan?

Och det hj�lpte inte. F�rfattaren hade inte n�got nytt exemplar till
hands. D�rf�r sl�ppte mamma till sitt, och sedan hennes namn ordentligt
blivit utraderat, skrev pappa h�gtidligt utanp� boken:

_Till lille Nenne_

_fr�n Pappa._

Och f�rst d� blev Sven n�jd.

Det vill s�ga det s�g ut, som om han varit n�jd. Ty han gjorde icke n�gra
fler inv�ndningar. Han gick bara omkring och l�ste i sin nya bok. Han
kunde l�sa b�de framl�nges och bakl�nges, han h�ll boken upp och ner,
och han l�ste h�gt, s� att det skallade i hela huset.

Till sist satt han en stund f�r sig sj�lv och funderade. Och s� bar det
av genom alla rummen, som om han om�jligen kunnat komma nog fort fram.
Sven sprang direkt in i pappas rum, d�r pappa sj�lv satt och bolmade vid
skrivbordet. D�r gjorde han sig s� liten, s� att han kunde krypa mellan
pappas stol och bordet, och d�r stack han in huvudet och f�rs�kte se
pappa i ansiktet.

�Vad �r det, Sven?� sade pappa, som icke tyckte om att bli st�rd.

Men Sven gav sig icke, f�rr�n stolen blev skjuten undan, s� att han fick
komma fram. D�r st�llde han sig mellan pappas kn�n, s�g upp mot pappas
ansikte och sade milt, men best�mt:

�Pappa skriva bok _bara Nenne_.�

�Vad f�r n�got?�

�Pappa skriva bok bara Nenne�, upprepade den lille. Och denna g�ng h�jde
han r�sten n�stan hela tiden.

D� f�rstod pappa.

Det hade gr�mt lille-bror, att han inte f�tt vara med i boken. S� liten
han var, hade han sin fordran p� r�ttvisa. S� liten han var, tyckte han
kanske, att han hade lika stor fordran p� pappa som de andra br�derna,
och s� liten han var, visste han, att, d�r pappa, mamma och br�derna
voro, d�r hade han sin plats given. Han s�g p� pappa med stora, fr�gande
�gon, och han var ivrig som om det g�llt liv och d�d.

Pappa tog det ocks� mycket allvarligt och svarade:

�Jag lovar dig att en g�ng ska jag' skriva en bok om dig ocks�.�

�Bara _Nenne_�, upprepade lille-bror, tydligt angivande, att d�ri l�g

sj�lva kl�mmen p� hans �nskan.

�Bara Nenne�, sade pappa allvarsamt. �R�tt ska' vara r�tt.�

Lille-bror sprang d�rifr�n. Han skrek ut nyheten �nda bort i k�ket, och
hans uppr�ttelse var i detta �gonblick fullst�ndig.

Lille-bror f�rsummade icke heller att p�minna om detta. Men en f�rfattare

har ju s� mycket att skriva om. Han kan inte n�r som helst hinna med att
skriva om en liten ljuslockig pilt, som ingenting annat utr�ttat i
v�rlden, �n att han kom och gick och gjorde alla gl�dje. Och i dikten som
i livet f� de sm� v�nta, emedan de stora icke vilja sl�ppa dem fram,
f�rr�n deras tur kommer.

D�rf�r har lille-bror f�tt v�nta p� sin bok �nda till denna dag. Nu �r
jag sj�lv en annan, och allting omkring mig �r nytt. Lille-bror visste
nog inte, vad han bad mig om, lika litet som jag visste, vad jag lovade.

Men jag h�r i mitt �ra en r�st, som tvingar mig att h�lla, vad jag
lovade.

F�RSTA DELEN

I.

Hela denna bok �r en bok om d�den, och dock handlar den, synes det mig,
mera om lycka �n om olycka. Ty olyckan �r icke att mista, vad man har
k�rt, olyckan ligger i att smutsa, f�rsk�mma eller f�rfula det. Och det
finns en hemlighet till, vilket jag f�tt leva l�nge, innan jag kunde l�ra
mig. K�rleken st�r aldrig stilla. Den m�ste antingen v�xa med �ren eller
avtaga. Och det �r icke blott i det sista fallet, som den kan sk�nka
lidande. Den v�ldigaste Eros �r den, vilken giver lidande, d�rf�r att den
st�ndigt blir starkare.

Men jag vill b�rja fr�n b�rjan och ber�tta allt det, som i denna bok
skrivet �r, s� som man ber�ttar en dr�m. Och s� s�llsamt det �n m� klinga
f�r l�saren -- det �r alltsammans endast den bok, om vilken lille-bror
bad mig.

Har jag dr�mt, att jag �lskat, gift mig och f�tt barn? Har jag dr�mt, att
jag varit outs�gligt lycklig och outs�gligt olycklig? Har jag dr�mt?
Eller har jag verkligen upplevat allt detta, vilket icke synes mig erinra
om n�got annat av m�nskligt liv, som kommit inom min synkrets? Det
f�refaller mig nu, som om jag p� n�got ofattbart s�tt stode -- icke �ver,
ack, allt annat �n �ver -- men v�l bortom det alltsammans, och det enda,
som n�r mig nu, �r en ton av andakt, s� �versvinnelig, att icke ens musik
skulle kunna gripa och p� ett fattbart s�tt uttrycka den. Ja, n�r jag en
g�ng nedskrivit, vad som nu s�ker sig v�g till de oskrivna pappersark,
vilka en dag kanske skola utg�ra en bok, tycker jag mig kunna hoppas, att
sj�lva ber�ttelsen skall giva mig ledtr�den till att l�sa den g�ta,
vilken nu pl�gar och oroar mig, vad som i mitt liv varit dr�m, och vad
verklighet.

Det �r n�mligen icke blott sorgen, som trycker mig. Det �r �ven undran
�ver vad som skett, samma undran vilken r�r sig p� botten av allt
medvetet liv. -- -- --

Jag minns i detta �gonblick, hur jag en afton kom in i min hustrus rum
och fann henne grubblande med en uppslagen bok framf�r sig. Hon l�ste
icke i boken, och hennes ansikte uttryckte missbel�tenhet.

Jag b�jde mig ned �ver hennes axel och s�g, att hon l�st i bibeln. Boken
l�g uppslagen vid 1 Mose bok, och p� min fr�ga, vad hon l�st, pekade hon
blott p� ett par rader, vilka jag �nnu tycker mig kunna l�sa nederst p�
en sida. -- Och jag l�ste orden:

F�rbannad vare jorden f�r din skull ... Med sm�rta skall du f�da dina
barn.

��r det inte ot�ckt?� sade hon. �Jag minns inte, om jag f�tt med sm�rta.
Jag har aldrig t�nkt d�rp�.�

Hon reste sig upp och gick fram till en liten s�ng, som stod p� tv�ren
bakom v�ra egna s�ngar; och hon b�jde sig ned �ver ett runt och frodigt
barnaansikte, som snusade och sov, medan l�pparna r�rde sig, som om
gossen legat vid modersbr�stet.

�Har jag f�tt dig i sm�rta?� sade hon, som om hon talade f�r sig sj�lv.
�Nej, i lycka har jag f�tt dig, i lycka och jubel, en lycka, s� namnl�st
stor, att jag aldrig vetat det f�rr�n nu.�

Hon drog mig ned i soffan och lutade sitt huvud mot min axel, kr�p ihop
i min famn, som ville hon finna skydd mot all v�rldens sorger och tyngd.
Utan att �ndra st�llning str�ckte hon fram handen och slog igen boken.

�Det �r en dum bok�, sade hon. �Jag har aldrig f�rst�tt mig p� den.�

�Det �r den nog inte�, sade jag leende.

�Det har du sj�lv sagt�, sade hon och reste sig till h�lften upp.

�Jag? Aldrig!�

�N� d� har du sagt n�got annat d�.�

Hon lutade sig ned igen.

�Jag minns det inte. Jag vet bara att jag vill t�nka som du, tro som du,
vara som du. Ty ingen �r som du, ingen i v�rlden.�

P� s�dana ord kan ingen man svara. Man beh�ver icke avb�ja dem, emedan de
icke �ro �mnade som r�koffer �t egenk�rleken. De komma som en smekning,
som n�r en man ser p� sin hustru och s�ger: �Det finns f�r mig ingen
kvinna mer �n du.� Min hustru fortsatte ocks� efter ett uppeh�ll s� kort,
att jag knappast hade m�rkt det.

�Jag har visst aldrig tackat dig�, sade hon, �f�r att du l�rt mig att
tro, som du tror, men jag �r s� glad, att du gjort det. Du kan inte k�nna
det, som jag g�r. Du kan aldrig k�nna det s�. Var dag, som g�r, g�r mig
rikare. Var timme synes mig full av min lycka. Det �r s� m�rkv�rdigt att
t�nka p� nu, att jag en g�ng, n�r jag var mycket yngre, l�ngtade att f�
d� f�r att f� komma till himmelen. Vad menade jag d�, och vad l�ngtade
jag efter? Jag tycker, att jag har gl�mt det, som om det aldrig funnits
till. Det enda jag f�rr k�nde sv�rt ibland, �r, att jag aldrig skulle f�
�terse min far, som �r d�d. Men nu tycker jag, att jag beg�r ingenting
mer �n att f� leva med gossarna och dig. Jag skulle inte �nska, att det
funnes n�got annat �n det liv, som du och jag f�tt leva. Jag vill leva
med dig, till dess att gossarna blivit stora och kommit ut. S� f� vi
�ldras tillsammans -- du och jag -- och n�got mer kan jag inte t�nka
mig.�

�Tror du inte p� n�gon som helst m�jlighet av ett annat liv?� genm�lde
jag.

Hon skakade p� huvudet med en energisk �tb�rd.

�Nej�, utbrast hon. �Jag vill ingenting annat, �n det som �r. Jag vill f�
sova en g�ng i jorden under en vacker blomsterkulle. Det �r allt f�r
mig, och det ber jag Gud om varje afton.�

Hon bad till Gud varje kv�ll, och hon trodde icke p� ett od�dligt liv.
Jag visste det, och jag k�nde �nyo det underbara i denna hennes egen
g�ta, som f�r henne blott var naturlig verklighet. Jag str�k hennes
skuldra f�r att l�ta henne veta, att jag h�rt och f�rst�tt, och med en
pl�tslig �verg�ng fr�gade hon:

�Tror du p� n�got annat?�

�Jag varken tror eller inte tror.�

Hon upprepade mina ord alldeles tonl�st, ehuru hon h�rt dem flera g�nger
f�rr, upprepade dem, som om de innebure n�got alldeles ofattligt och
utbrast pl�tsligt:

�D� har du �ndrat dig.�

�Det tror jag inte.�

�Jo, du har. Hur skulle jag annars kunna tro, att livet vore slut med
d�den? Det �r du som l�rt mig. Varf�r vill du nu inte tro som jag?�

Vid hennes ord fl�g ett minne genom min sj�l. Jag s�g henne och mig g� en
smal stig under sk�rg�rdens ljusa bj�rkar. �ver oss tindrade himmelens
stj�rnor, och f�r v�ra f�tter darrade i gr�set det matta ljusskenet fr�n
f�nsterna i v�rt f�rsta sommarhem. Jag tyckte mig �nnu kunna h�ra de
ord, som i aftonens stillhet d� viskades oss emellan, ord om livet och
d�den, om Gud och det kommande, dessa ord, som fingo allvar och gl�d av
v�r f�rsta k�rleks berusning. Jag mindes, att det var hon, som fr�gade,
och jag som svarade. Jag mindes, att hon blev djupt bedr�vad och tyst,
medan hon satt och t�nkte �ver mitt svar, och n�r detta minne nu fl�g
igenom min sj�l med en tydlighet, som inga ord kunna �tergiva, f�ref�ll
det mig, som om, vad jag d� sagt, m�tte hava tr�ffat henne p� ett helt
annat s�tt, �n vad egentligen menat, och jag k�nde ett stygn i hj�rtat,
som om jag, utan att vilja det, gjort henne n�got ont.

Hon avbr�t mig med att s�ga:

�Jag kan inte fatta detta att varken tro eller icke tro. Jag m�ste
ettdera.�

Hon uttalade dessa ord med en ton, som om hon bett mig att icke mots�ga
henne och jag gjorde det icke heller. Jag beh�ll blott inom mig
st�mningen fr�n v�r ungdoms ljusa � och undrade �ver, att jag hela tiden
tyckte mig se stj�rnorna genom bj�rkarnas l�vverk.

Min hustru hade, medan vi talade, rest sig upp och stod �ter bredvid den
lilla s�ngen. Mitt under samtalet hade hon m�rkt, att gossen r�rde p�
sig. Hon lyfte upp honom, tog honom i sina armar p� det trygga, v�rnande
s�tt, som endast m�drar kunna, och lade honom till br�stet. Hennes
ansikte str�lade, n�r hon s�g och k�nde honom suga hennes mj�lk med detta
obeskrivliga lugn, varur samh�righetsk�nslan mellan moder och barn
spirar.

Vad vi nyss talat om och vad jag nu s�g, sm�lte p� ett egendomligt s�tt
till enhet i min k�nsla, och jag ih�gkom de ord, vilka hade utgjort det
korta samtalets b�rjan. L�nge satt jag och t�nkte p� vad jag ville s�ga.
Jag t�nkte p� de grymma orden: �F�rbannad vare jorden f�r din skull� och
p� till�gget om den stackars jorden: �t�rne och tistlar skall du b�ra�.
K�nslan av vad jag �gde och vad jag s�g var mig s� �verm�ktig, att jag
fruktade att b�rja tala, endast f�r att icke r�ja min r�relse genom
t�rar, och p� samma g�ng f�rs�kte jag �terh�lla mina egna tankar fr�n att
taga ordets form, f�r att icke synas patetisk inf�r min hustru.

Till sist tog jag bibeln i hand och lade undan den.

�Du har r�tt�, sade jag. �Och det h�rda ordet har or�tt. D�r borde st�:
V�lsignad vare jorden f�r din skull. Druvor och rosor skall den b�ra.�

Och som jag sagt detta, b�jde jag kn� och lutade pannan p� en g�ng mot
min hustru och mot mitt barn. Med den hand, hon hade ledig, str�k hon mig
�ver h�ret.

Ack! Vi voro unga d�, unga och mycket lyckliga.

II.

Jag har hittills icke n�mnt min hustrus namn och jag har �nnu sv�rt f�r
att g�ra det. I mina tankar kallar jag henne stundom Mignon, d�rf�r att
detta namn �r det enda under vilket jag kan se henne sj�lv, s�dan hon kom
och gick. Vad vet jag f�r �vrigt, om jag nu m�lar henne sj�lv, eller det
minne hon l�mnat? �r en m�nniska, vad hon synes vara f�r dem, vilka icke
sett henne s�, som kanske blott en f�rm�r? �r hon icke fastmer i sitt
innersta v�sen just det, som stannar kvar, n�r det yttre och tillf�lliga
f�rbleknat? �r det icke m�jligt, att, vad m�ngen kallar idealisering,
egentligen �r den innersta likheten, det som en g�ng, i en v�rld, dit
intet m�nskligt �ga n�tt, skall bliva v�rt verkliga jag och synligt f�r
alla?

Hon var liten till v�xten och sp�d, och n�r jag f�rsta g�ngen s�g henne,
var vid en flyktig presentation p� gatan i skenet av en gaslykta. N�r
jag l�mnat henne, beh�ll jag minnet av ett par underbart stora och djupa
�gon. F�r �vrigt mindes jag endast en svart skinnkrage, ett par l�nga
svarta handskar och trycket av en hand, som gav ett pl�tsligt och starkt
intryck av n�got uppriktigt, vaket och sant. F�r �vrigt mindes jag hela
utseendet s� illa, att jag ett par dagar senare gick f�rbi henne p�
gatan, utan att k�nna igen henne. Och dock hade dessa �gon aldrig l�mnat
mig n�gon ro, de hade st�dse �terkommit f�r min inbillning, str�lande och
sorgbundna, g�mmande n�got p� en g�ng livsbeg�rande och andaktsfullt. Om
n�gonsin ett par �gon speglat en sj�l, var det hennes.

N�r jag t�nker p� allt vad min hustru kommit mig att uppleva, vet jag,
att ingen s� som hon genom alla min levnads brokiga levnads�r l�rt mig
att bibeh�lla k�nslan f�r det religi�sa. Hennes v�sen var �mhet, och det
liv hon ville leva var en fest, och en fest, d�r hennes k�nsla f�r livets
v�rde och helgd icke kunde t�la ett missljud. Men allt, som var starkt
och levande inom henne, var p� samma g�ng br�ckligt och sk�rt. I djupet
av hennes sj�l fanns en helhetsdyrkan, som icke t�lde livet, d�rf�r att
den syntes st� p� ett h�gre plan �n livet sj�lvt.

Vi hade varit gifta i m�nga �r, n�r hon en g�ng sade till mig, pl�tsligt,
of�rberett och utan yttre anledning, som hennes starkaste k�nslor alltid
kommo:

�Du f�r aldrig, aldrig l�ta mig k�nna att n�gonting mellan dig och mig
blivit gammalt och vant. Den dagen, n�r det h�nder, vill jag d�.�

Hur m�nga kvinnor ha icke sagt detsamma och huru m�nga ha icke levat och
efter�t lett �t sina egna ord! Jag har h�rt n�gon g�ng om en kvinna, som
sade till en man:

�Tror du icke, att vad alla kvinnor s�ga, kan det finnas n�gra, som
k�nna?�

Jag minns, att detta f�ll mig i minnet vid min hustrus ord, och att jag i
k�nslan av deras sanning som svar endast tryckte hennes hand. Jag
f�rstod, att vad hon sagt, var hennes djupaste allvar, och jag visste,
att h�r passade icke ordet sentimentalitet. Men jag s�g ocks�, att hon
v�ntade ett ord fr�n mig, som skulle s�ga henne n�got, och d�rf�r svarade
jag:

�Tror du icke, att n�got kan bli gammalt och vant utan att d�rf�r mista
i styrka, gl�dje och helgd?�

Hon s�g p� mig med stora �gon, som ville hon se till botten av min sj�l.
S� gick hon emot mig och kysste mig, och jag m�rkte, hur hennes �gon voro
fuktiga, medan jag k�nde, hur hela hennes gestalt b�jde sig mot min i en
enda stor �mhet.

�L�t det bli gammalt och vant d�, sade hon. �Jag l�ngtar att det ska'
bli s�.�

Icke ett ord mera blev yttrat. Men hela dagen s�g jag, att hon gick
omkring som i stilla tyst jubel. P� eftermiddagen var hon ute i
tr�dg�rden, och jag h�rde fr�n mitt f�nster, att hon sj�ng ensam, sj�ng
med fulla, klockrena toner.

Om en stund kom hon in med en konstrikt bunden bukett av �ngsblommor, d�r

sommarens flora blandades som tonerna i s�ng. Hon satte den utan ett ord
p� mitt bord och log tyst f�r att icke st�ra mitt arbete. S� tog hon
sj�lv plats ett stycke bort i rummet, och medan jag skrev, s�g jag ibland
upp, endast f�r att f� se p� henne. Aftonsolen f�rgade hennes m�rka h�r
och spelade i de skiftande f�rgerna p� hennes ansikte, som st�dse var
nytt, aldrig sig likt.

III.

Det h�nde aldrig, att n�gonting mellan oss blev gammalt och vant. Jag
vet, att jag s�ger ett stort ord. Men det �r sant. Och d�rf�r kan jag
�nnu s�ga: V�lsignelse �ver livet, och vad livet gav! Att v�lsigna livet,
f�r vad det tog, det kan jag inte.

Men det h�nde oss i st�llet, att sorgen kom i v�rt hus, och jag f�rst�r
nu, att den kunde ha skilt oss, d�rf�r att jag icke f�rm�dde att s�rja
som hon. Men jag vet med �dmjuk tacksamhet, att s� dock aldrig skedde.
Och dock -- hade m�nniskor f�rm�tt detta, skulle det ha lyckats.
Hur tidigt jag s�g detta, vet jag �nnu ej. Men jag vet, att intrycket
h�rav �r s� djupt sammansm�lt med minnet av min hustru, att jag icke
l�ngre tycker mig kunna f�rst�, att jag n�gonsin sett henne i dagern av
enbar ungdom och lycka. Hon var n�mligen tidigt sjuklig, ja, jag har
aldrig k�nt henne annat �n med fr�et till sjukdom groende inom sig. Hur
kom det sig d�, att jag �nda in i det sista l�nga tider kunde gl�mma, att
hennes h�lsa var undergr�vd och att det sjukdomsfr�, som fanns, antingen
m�ste utvecklas eller ocks� alldeles f�rsvinna? Jag visste ju alltf�r
v�l, att det icke f�rsvann. Och dock l�rde jag mig aldrig att se hennes
liv i helt annan mening �n den vanliga som en v�g mot d�den. Lyssnade jag
icke till de f�rebud som kommo? Gjorde jag mig d�v och blind mot de
aningar, vilka flammade upp inom mig, som v�deldar hotande min lyckas
hus, vilket jag trodde s� fast murat? Jag vet ej, om det var s�. Men jag
vet, att, n�r jag gifte mig, var jag s� ung, att jag trodde k�rleken vara
ett botemedel mot all v�rldens olycka, och n�r jag s�g Elsa str�lande och
lycklig, n�r vi f�ljdes �t i skogen och p� sj�n, n�r jag s�g henne bli
brun av solen och hennes vita lemmar sk�ljas av sommarv�gen, d� gl�mde
jag, att olyckan kunde komma, och jag intalade mig att vad jag befarat
endast var en inbillning. Ack, jag blev till sist s� �vad i konsten att
gl�mma, det jag icke ville se, att jag dr�mde om h�lsa och l�ngt liv,
�ven sedan Elsa hade varit d�den s� n�ra, att det var ett under, att hon
undkom den, och hon gick med m�rkena efter operat�rens kniv, dolda under
sin dr�kt, alltid p� sin vakt mot pl�gor, aldrig fri d�rifr�n, gl�mmande
dem endast genom att g�ra v�ld p� sig sj�lv f�r att sk�nka gl�dje och
livets fest �t oss som hon �lskade, barnen och mig.

Men jag minns dock, hur tidigt jag s�g detta n�got, mot vilket hela v�rt
�ktenskap var en skiftande kamp f�r att kunna gl�mma. Jag s�g det p�
hennes ansikte, d� hon satt ensam och trodde sig osedd, och i b�rjan
inbillade jag mig, n�r jag s�g detta, att det brast n�got mellan henne
och mig. Jag pl�gade fr�ga henne d�rom och det �r sv�rt att s�ga, om det
var min k�rlek eller min egenk�rlek, som kom mig att tro, att ingenting
annat �n det som r�rde mig sj�lv kunde st�ra hennes lycka. Jag s�g, att
jag pl�gade henne outs�gligt med mina fr�gor, men jag fr�gade henne �nd�,
och vid s�dana tillf�llen kunde hon le med ett uttryck, som om hennes
sj�l varit l�ngt borta, ett uttryck, som �nnu pinar mig att minnas,
d�rf�r att det var detta uttryck, som jag i �ratal k�mpade att f�r alltid
besegra, men som till sist fick �verhanden och besegrade mig.

�Du skall inte fr�ga mig�, sade hon en g�ng. �Jag vet inte sj�lv vad det
�r. Jag vet bara, att ingen m�nniska kan f�rst� det.�

Vari hon d� blickade in, tillh�r det ok�nda, varom alla kunna fr�ga, men
varp� ingen f�r svar. Men hur skulle jag kunnat f�rst� detta d�? V�rt liv
var lyckligt, v�ra dagar glada, v�ra gossar v�xte och fyllde v�rt hem med
sitt muntra stoj. Och aldrig var Elsa �mmare emot mig, �n n�r jag lagt
m�rke till dessa stunder av tigande sorgsenhet, som jag skulle haft r�tt
att kalla omotiverad, om inga andra motiv funnes �n dem, vilka m�nniskor
kunde kl�da i ord.

IV.

Vid denna tid hade v�ra gossar v�xt upp och voro redan stora pojkarna.
Olof hade redan b�rjat i skolan, och Svante hade icke l�ngt igen, innan
han ocks� skulle b�rja kn�cka de torra n�tterna p� kunskapens tr�d.

Vid denna tid var det, som de m�rka stunderna f�rsta g�ngen b�rjade att
bliva min hustru �verm�ktiga, och mer �n en g�ng s�g jag sp�r av att hon
hade gr�tit. Hon undvek mig p� sitt stilla s�tt, och hon gjorde det f�r
att jag icke vid s�dana tillf�llen skulle komma �t att fr�ga henne. Jag
kan aldrig gl�mma, vilken �ngest som under denna tid beh�rskade mig. Den
kom smygande �ver mig nattetid, n�r jag satt ensam vid mitt skrivbord.
Den f�ljde mig, n�r jag gick in f�r att l�gga mig till ro, och den satt i
m�rkret kvar p� s�ngkanten, medan jag l�g vaken och lyssnade p� min
hustrus andedr�kt f�r att h�ra, om hon sov.

S� tyst det blev emellan oss under denna tid, s� underligt tyst. Vi kunde
komma in i v�rt f�rmak och t�nda lampan, och vi kunde sitta d�r utan att
s�ga ett ord och k�nna tystnaden v�xa som en mur emellan oss, en mur,
vilken ingen byggt upp, men ingen heller kunde riva ner. Och om v�ra
h�nder s�kte varandra, var det blott emedan vi m�ste g�ra s�, och ingen
av oss kunde uth�rda att vara borta fr�n den andra, fast�n vi b�da k�nde
att s� var.

S� kommo gossarna in f�r att s�ga godnatt. Vi kysste dem b�da, och vi
s�go efter dem, sedan de hade g�tt. Men icke ett ord blev talat, och n�r
jag �ter v�nde mitt huvud mot den sida, d�r min hustru satt, k�nde jag,
att hon gr�t, men jag h�rde det icke. Vi kunde icke ha varit olyckligare,
om en av oss eller vi b�da haft en m�rk hemlighet att g�mma. Och dock
visste vi b�da, att ingen s�dan fanns.

��r du olycklig med mig, Elsa?� sade jag.

Och till svar h�rde jag henne snyfta som i den h�gsta �ngest:

�Om jag icke hade dig, tror du, att jag d� kunde leva?�

V.

Hur l�nge denna tid r�ckte, minns jag ej med best�mdhet. Jag vet blott,
att jag minns den som en enda f�rf�rlig vinter utan sn�, ett l�ngt, m�rkt
streck i v�rt liv, vilket syntes mig tomt och utan mening. Efter�t har
jag sett d�den rycka det k�raste jag �gde ur min famn, jag har sett
v�nner d�, jag har k�nt mig ensam med allt, vad jag andligen velat d� f�r
eller leva. Men n�got j�mf�rligt med denna vinter har jag aldrig
upplevat, d�rf�r att jag d� trodde, att Elsa h�ll p� att glida ifr�n mig,
och d�rf�r att denna tanke var mig v�rre �n n�got, som andra m�nniskor
kunde tillfoga mig, eller som �verhuvud kunde drabba mig i livet.

Denna tid blev s� bitter, d�rf�r att jag d� den enda g�ngen i mitt liv
blev h�rd i mitt hj�rta emot henne, och jag blev det d�rf�r, att jag icke
f�rstod b�ttre. Jag slutade med att draga mig inom mig sj�lv som hon, ty
gr�melsen beh�rskade mig; till sist fick gr�melsen r�st, och de h�rda
orden darrade i luften omkring oss.

Jag fann henne i t�rar en dag, och med en st�mma, som icke l�ngre var min
egen, utbr�t jag:

�Hur l�nge tror du, att jag skall st� ut med detta?�
I samma �gonblick jag sagt det, �ngrade jag mina ord, och aldrig skall
jag gl�mma det uttryck av skr�msel, som f�rstelnade hela hennes ansikte.

�Vad menar du?� sade hon.

�Det jag s�ger.�

Det var, som om en ond ande talat genom min mun, och jag ej kunnat hejda
den. Allt vad jag lidit, steg upp inom mig, som om det velat kv�va mig,
och jag k�nde som en triumf, att jag gjort henne ont.

�G� d�, sade hon, �g� ifr�n mig. Varf�r har du n�gonsin kommit till
mig?�

Hon gr�t icke, n�r hon gick. Men mitt igenom min vrede k�nde jag, att jag
med mina o�verlagda ord tillfogat henne en sm�rta s� stor, att jag sj�lv
aldrig n�gonsin k�nt eller skulle komma att k�nna en liknande. Men jag
skakade av mig denna tanke och f�rskansade mig bakom det inskr�nkta
h�gmod, som f�rm�r m�nniskan icke att avv�rja en olycka, utan att r�kna
efter vems fel det �r.

�Det �r hennes fel�, sade jag till mig sj�lv, �om v�r lycka brister. Vad
har jag gjort, f�r att hon skall vara olycklig och pina mig med att icke
s�ga mig orsaken? Hon �lskar mig icke l�ngre. Det �r just livets g�ng.
Det som �r sk�nt skall f�rfulas. Den, som �r lycklig, f�r icke vara det
l�nge.�

Bakom s�dana tankar g�mde jag min verkliga k�nsla, som hela tiden var
fylld av henne. Jag trodde, att jag hade r�tt till vrede, och jag ans�g
att vad jag sagt f�tt ett svar �nnu h�rdare �n vad sj�lva orden
f�rtj�nat.

Det var sagan om Edens dagar, som voro f�rbi.

VI.

Denna tid var den enda, d� v�r lycka verkligen kunnat brista, och jag
tror, att vi b�da k�nde det lika starkt, som om �desdigra makter tumlat
om med v�ra liv. En hel dag f�rgick, under vilken icke ett ord v�xlades
oss emellan. Men p� aftonen, n�r vi skulle g� till vila, f�llo vi i
varandras armar och gr�to, utan att kunna tala.

D�refter blev allt som f�rut. Men den fr�ga, som br�nde mig: �Vad �r det?
vad kan det vara?� var och f�rblev obesvarad. Dock var jag lugnare, k�nde
�nger �ver mina outtalade tankar och v�ntade p� samma g�ng liksom en
uppl�sning.

Tv� dagar d�refter fann jag f�ljande brev p� mitt bord.

Jag minns, att jag br�t det med en k�nsla av �ngest, som om detta papper
skulle kunna avsl�ja inf�r mig n�gon hemlighet, vilken hade makt att
krossa hela mitt liv. Men p� samma g�ng brann jag av beg�r att f� svar
p� min fr�ga: �Varf�r �r hon icke lycklig? Kan man p� en g�ng vara
lycklig och olycklig?�
Brevet lydde s�:

_Min egen �lskade._

_Att det har kunnat falla s�dana ord mellan dig och mig! Att det �r
m�jligt blott, att det skett! Jag tyckte f�rst, att det var, som om
solen slocknat, och jag aldrig mer skulle f� se dagens ljus. Och
jag grubblade och grubblade �ver, hur jag skulle f� dig god emot
mig igen, och hur allt detta skulle kunna bli, som om det aldrig
varit._

_Men s� s�g jag, att du var god �nd� i ditt hj�rta, �ven fast det
icke s�g s� ut, och jag b�rjade f�rst�, att du aldrig kunde bli
annorlunda, att det bara var det, att jag icke kunde svara dig p�
dina fr�gor, som gjorde, att du blev s�nderriven och bitter, och
d�rf�r slog du blint utan att veta, att du kunde g�ra mig s� ont,
som du gjorde. Icke heller nu vet jag, vad jag skall svara dig, men
du f�r icke undra �ver, att jag skriver. Det �r bara d�rf�r, att
skulle jag f�rs�ka tala om =detta=, skulle jag aldrig s�ga mer �n
h�lften, av vad jag ville._

_Det finns s� mycket, som jag b�r inom mig, Georg, s� mycket, som
jag aldrig f�r sagt, varken till dig eller n�gon annan, d�rf�r att
jag vet, att jag aldrig kan s�ga det. Jag har alltid varit s�
Georg, och jag kommer nog alltid att vara det._

_Ibland, n�r jag t�nker p�, hur du �r emot mig, talar om allt, icke
d�ljer en vr� i ditt hj�rta, d� tycker jag, att jag bara �r ett eko
av dig, och jag �r s� fattig, att jag ingenting har att giva dig
igen. Och n�r du sagt mig, att det icke �r s�, d� har jag k�nt mig
s� lycklig, Georg, s� lycklig och s� rik. Och jag vet, att jag
givit dig allt vad jag kan giva och allt vad jag har._

_Men n�r du ser, att jag sitter och stirrar in i mig sj�lv, som du
brukar s�ga, d� skall du veta, att jag g�r inte annat �n vad jag
alltid har gjort, �ven n�r jag varit som mest lycklig, �ven l�ngt
innan jag k�nde dig, och mitt verkliga liv b�rjade. Och om jag
gr�ter, skall du icke tro, att jag �r olycklig. Det jag d� t�nker
p�, g�r mig icke olycklig. Det �r bara n�got jag m�ste grubbla �ver
ibland, d�rf�r att jag vet, att det skall komma, och d�rf�r att jag
alltid vetat det._

_Men du skall icke fr�ga mig d�rom, ty jag kan �nd� icke svara dig.
Kunde jag det, ack, kunde jag det, d� skulle ju mina t�rar torka av
sig sj�lva. Kanske �r det ocks� ingenting, kanske �r det bara
d�rf�r, att jag �r alltf�r lycklig._

_Men jag vill, att du skall tro mig, n�r jag s�ger dig, att du icke
beh�ver frukta, att det finns n�gonting hemligt och dolt i min
sj�l, som jag d�ljer och h�ller hemligt, d�rf�r att du icke =kunde=
f� se det. Det �r bara det, att jag icke kan._

_Bed mig d�rf�r icke att tala, utan h�ll av mig, s�dan jag �r. H�ll
av mig som din lilla flicka och v�n, vilken icke beg�r mer �n att
f� g� vid din sida, s� l�nge Gud l�ter mig f� leva och sedan f� d�
och sova i ro, gl�md av alla andra utom av dig. Ty du skall aldrig
gl�mma mig, och det �r det enda �od�dliga liv� jag beg�r._
 _Men en sak �nskar jag ibland. Och det �r, att du och jag vore
gamla och gr�, och att v�ra barn vore riktigt gamla. Jag �r s�
mycket mor, att jag skulle �nska, att mina gossar vore vuxna, och
jag finge g� i deras hem och taga sm�, sm�, riktigt sm� och
hj�lpl�sa barn p� mina armar och se, att jag levde en smula ocks� i
dem. Mina gossar �ro s� stora nu, och de beh�va mig snart inte mer.
Men det vore s� gott att vara gammal och f� g� samman med dig och
v�nta p� den dag, d� den stora vilan skulle komma. Jag tycker, att
jag skulle �lska dig dubbelt, om du vore gammal och gr� och ingen
kunde se p� dig med samma �gon som jag, och jag finge sitta och
t�nka p�, att ingen mera �n jag hade r�tt om dig, och ingen d�rf�r
riktigt visste vem du var._

_Nu har jag sagt dig s� mycket, och det du bett mig s�ga, har jag
�nd� icke sagt. Men t�nk icke p� det, Georg, t�nk bara p�, att jag
�lskar dig nu som jag alltid har gjort, att det, som jag nu k�nner
f�r dig, �r mer �n ord kunna uttrycka, mer �n du sj�lv n�gonsin kan
veta. Ty hos dig och h�r �r min plats, och jag har allt, vad n�gon
kvinna haft eller n�gonsin kan f�, om hon �n bleve aldrig s�
lycklig. Tro ingenting annat, ty d� g�r du mig olyckligare �n du
kan ana eller tro._

DIN HUSTRU.

VII.

Jag satt l�nge med detta brev i min hand, och den v�g av �mhet, som v�lde
emot mig, var s� m�ktig, att den kv�vde alla fr�gor och kom mig att g�
omkring i mina vanda omgivningar d�r ingenting syntes f�r�ndrat, och
ingenting heller var, med en k�nsla som om jag varit f�r mer �n
sagoprinsen, vilken p� v�stanvindens vingar n�tt Lycksalighetens �.

Jag hade fr�gat, varf�r min hustru syntes s� f�r�ndrad, och jag hade icke
f�tt veta det. Jag hade endast f�tt ett nytt bevis p� hennes �mhet, och
s�dan �r ju k�rleken, att den vill ingenting annat �n sig sj�lv, och alla
fr�gor, den d�rj�mte framst�ller, �syfta intet annat �n den enda visshet,
utan vilken den sj�lv icke kan finnas till. D�rf�r gav detta lilla brev
oss l�sningen p� allt, ehuru det icke f�rklarade n�got, och i stum
tacksamhet gick jag, sedan jag l�st det, in till min hustru, lycklig att
jag helt kunde tro.

Vi talade heller icke mycket om detta brev, men vi k�nde b�da som en
l�ttnad, att det hade blivit skrivet, och om aftnarna sutto vi l�nge
uppe, sedan barnen g�tt till ro. Jag minns, hur Elsa sj�ng under denna
tid, sj�ng, som hon aldrig sjungit f�r n�gon annan �n f�r mig. Och jag
satt och l�t tonerna smeka min sj�l, medan jag inom mig undrade, hur det
var m�jligt, att en misst�mning smugit sig mellan henne och mig.

Hur dagarna gingo, vet jag icke. Jag lade icke m�rke till, att de blevo
l�ngre, att sn�n droppade fr�n taket, och att Humleg�rdens tr�d b�rjade
knoppas. Snarast saknade jag, att icke vintern r�ckte l�ngre, s� att
lampan tidigt kunde bli t�nd och v�ra aftnar begynna.

�Har du m�rkt�, sade min hustru en morgon, �att jag �r gladare �n f�rr,
och att jag aldrig gr�ter mera?�
Jag hade m�rkt detta. Men otacksam, som en m�nniska �r, vilken undsluppit
en fara, som hon icke f�rst�tt, hade jag njutit av f�r�ndringen, utan att
t�nka d�r�ver.

�Gr�ter du kanske, n�r ingen ser dig i st�llet?� svarade jag.

Och jag k�nde som ett stygn av min gamla misstro vakna inom mig.

Men min hustru m�rkte det icke. Hon stod framf�r mig s� str�lande ung,
som om intet moln skymt hennes panna. Och p� hennes l�ppar lekte ett
leende, som jag tyckte mig hava sett f�rr. Jag kunde blott ej erinra mig
n�r.

�Jag gr�ter icke l�ngre�, sade hon.

Och hennes st�mma hade en n�ra nog utmanande klang, n�r hon tillade:

�Det �r _ocks�_ min hemlighet.�

Jag f�ljde hennes st�mning, utan att f�rst� hennes ord. Jag var n�jd och
lycklig i k�nslan, att livet �ter log och lekte framf�r oss.

Hela denna period efterl�mnade icke n�got annat sp�r i v�rt samliv, �n
att detta blev innerligare och liksom varsammare �n n�gonsin f�rr. Jag
kan icke l�ngre s�ga, p� vad s�tt jag s�kte klara denna underliga
parentes i ett lyckligt �ktenskap f�r mig sj�lv. Visst �r, att jag d� var
l�ngt ifr�n att ana, att den innebar fr�et till en hel framtids tragik.

VIII.

Fast�n hon med stolthet n�mnde sig moder till tv� gossar, var Elsa dock
�nnu ung, och n�r hon vid sin mans arm promenerade ned�t Strandv�gen,
voro hennes steg sp�nstiga, och hon sm�g sig intill mig, medan hon gick,
med en r�relse som visade, att, om n�got tyngde p� detta vackra huvud, s�
icke var det �ren.

Det var en av dessa farliga v�raftnar i Stockholm, d� solen faller ljumt

�ver nyknoppade tr�d, d� gatorna vimla av folk liksom p� lek och till
�gonf�gnad, d� utv�rdshusen locka gammalt gift folk att leka nygifta
eller f�rlovade, d� himlen �r bl� och isblocken dansa utf�r str�mmen, d�
vintern synes s� l�ngt borta, som skulle den aldrig komma igen och v�ren
lovar en sommar, s�dan ingen n�gonsin upplevat.

Det var en s�dan afton, som Elsa lockade sin man att promenera �nda ut
till Djurg�rdsbrunn, telefonera �terbud hem och bjuda p� en liten sup� �
deux i ett l�gt rum med vita gardiner, d�r man fick se ut �ver tr�d,
kl�dda i ljusgr�nt, genom vilkas grenar aftonsolen sken mellan l�nga
skuggor.

Detta var ett av v�ra b�sta �lsklingsn�jen, och ju mera s�llan vi, sedan
barnen v�xt upp, ville h�ngiva oss d�r�t och l�mna dem ensamma, desto
mera nj�to vi av en s�dan afton, vilken f�rde med sig hela den gl�ttighet
och det sv�rmeri, som �r ungdomens vardagsmat, och med �ren blir
h�gtidsstunder, vilka man g�mmer i minnet.
Jag minns ocks� Elsa s�v�l just fr�n denna afton.

N�jd och bel�ten, hopkrupen i soffh�rnet, satt hon och nj�t l�ngsamt av
sitt sista champagneglas. Hon liknade en kattunge, som v�ntar att bliva
smekt, eller att man skall leka med honom. Och mitt emot henne satt jag
sj�lv, r�kte omsorgsfullt en god cigarr, och l�t mina blickar f�lja
solskenet, som darrade mellan tr�dens skuggor. Jag k�nde mig lycklig och
n�jd, men jag hade under den sista tiden arbetat mycket, och det st�rde
mig n�stan, att min hustru satt och l�ngtade efter att jag helt skulle
l�ta mig ryckas med. Ty sj�lv var hon i feberst�mning. Hon s�g ut, som
om hon velat springa omkring i rummet, leka, rasa och l�ta sig f�ngas,
l�ngtande efter n�got nytt, n�got ovanligt, var fylld av det flickaktiga
beg�r efter lyckans od�dliga nonsens, vilket just h�rde till det, som jag
hos henne �lskade allra h�gst. Men jag kunde icke l�ta mig ryckas med,
hur g�rna jag �n ville. Det var, som om en ond aning eller ett
oemotst�ndligt vemod legat p� lur inom mig och hindrat mig fr�n att helt
f�lja hennes k�nslors flykt. Efter�t kan man minnas s�dant, och man kan
anklaga sig sj�lv f�r vad man d� f�rsummade, som om man beg�tt en
f�rbrytelse. Jag minns �nnu, att jag d� f�rstod hennes st�mning och, av
vad som sedan f�ljde, vet jag, vilken v�g hennes dr�mmar togo.

En smula f�rst�md �ver, att v�ra k�nslor ej som vanligt gingo i samma
rytm, satt hon tyst, njutande av det sista champagneglaset, och medan hon
satt s�, gledo hennes yra tankar �ver i en mild dr�mmande st�mning, och
medan hon s�g p� sin man, vars h�r vid tinningarna redan var ganska
gr�tt, s�g hon som i en dr�m den dag, d� vi b�da f�r m�nga �r sedan rott
fram till en solbelyst sk�rg�rds�, bakom vars tr�d skymtade v�rt f�rsta
ljusa sommarhem. Hon s�g och s�g. Bilden blev s� tydlig och s� skarp,
att hon tyckte sig urskilja varje buske och varje tr�d, allt, �nda till
de fina skiftningar mellan ljus och skugga, som aftonsolen kastade �ver
den gr�a byggningens sp�ntak. Hon s�g fj�rden vidga sig i ett o�ndligt
bl�tt, och d�r den sl�t sig kring �n, vaggade dess b�ljor spegelbilder av
ljusa bj�rkar, m�rka ekar och granar, vilka i vattnet tecknade sig n�stan
i svart.

Hur ofta har hon icke ber�ttat mig klarheten i dessa minnets visioner,
som var henne egendomlig! Jag kan se hennes dr�m b�ttre och vaknare nu,
�n jag kunde det d�.

Visst �r, att hon s�g allt detta, till dess att hela hennes yra st�mning
var f�rsvunnen, och jag m�rkte hur varma t�rar fyllde hennes �gon. Med en
hastig r�relse t�mde hon resten av sitt glas, gled ned ur soffan och
lutade sitt huvud mot mina kn�n.

Som om n�got av hennes k�nsla omedelbart �verflyttats p� mig, eller som

om v�ra tankar m�tts i det f�rflutna, d� livets lyckodr�m famnade oss
b�gge, greps �ven jag av en st�mning, helt olika min f�reg�ende, och i
det jag sakta lade min arm om hennes hals och str�k hennes kind, sade
jag:

�Vad t�nker du p�?�

�Jag t�nker p� v�r f�rsta sommar.�

I detta �gonblick f�ref�ll det mig, som om �ven jag t�nkt p� detsamma.
All min tr�tthet var som bortbl�st, och full av r�relse lyfte jag hennes
huvud upp och kysste hennes mun.
Och i samma nu satt Elsa uppr�tt.

Beg�ret efter n�got nytt, n�got ovanligt, vilket br�t s�nder det
vardagsaktigas enformighet, blandade sig i ett �gonblick med minnet av
det, som en g�ng varit, och med ett tonfall, som ej kunde motst�s,
utbrast hon:

�Jag vill fara dit, Georg! Jag vill fara dit!�

I samma nu k�nde jag mig f�rflyttad tillbaka till verkligheten. Min

sinnesst�mning var i grund och botten kanske densamma som min hustrus.
Men jag erfor p� samma g�ng denna underliga k�nsla av en v�ntande
missr�kning, vilken reser sig upp inom oss och vid livets mest �versp�nda
�gonblick tyglar v�ra dr�mmar. Jag ryggade tillbaka f�r detta f�rs�k att
kalla ungdomen till liv, som om jag fruktat att i st�llet m�tas av en
sm�rta, vilken jag till varje pris ville undvika. Jag k�nde mig s� viss
p� en d�sillusion, att min hustrus oskyldiga f�rslag, den lilla f�rden i
sk�rg�rden, bes�ket p� denna plats, d�r jag k�nde varje vik, varje sund,
ja till och med stenarna p� fj�rdens botten, syntes mig inneb�ra n�got s�
viktigt och avg�rande, att jag borde bet�nka mig noga, innan jag fattade
ett s� �desdigert beslut. Men p� samma g�ng s�g jag, att blotta tanken
h�rp� fyllde min hustru med en h�nryckning s� stor, att jag ej kunde s�ga
nej. D�rf�r sade jag ocks� ja och sl�t henne i mina armar f�r att d�lja
min egen misst�mning.

Men n�r vi sedan gingo hem�t, l�g �ver Elsas hela v�sen som ett skimmer
av ungdom. Ingenting, av vad jag verkligen k�nde, hade hon m�rkt. Liksom
om hon vetat sig g� fram mot en stor lycka, s� lyste hennes drag,
�terspeglande hela den livfulla k�nsla, med vilken hon f�rband det som
varit med det som var. Och det for igenom mig en s� sm�rtsam f�rnimmelse
vid tanken p� att min onda aning kanske skulle giva mig r�tt, att jag ej
kunde �terh�lla mina tankar.

��r du s�ker p�, att det blir, som du v�ntat?� sade jag.

Hon ryckte till, och hennes ansiktsuttryck var n�stan f�rbittrat, n�r hon
svarade:

�Varf�r ska' du alltid f�rst�ra f�r mig.�

�Brukar jag verkligen det?�

Hon blev genast god igen.

�Nej�, sade hon. �Men jag var s� lycklig just nu.�

Jag teg och drog henne blott n�rmare intill mig. Inf�r hennes tro gl�mde
jag mina tvivel, och i min inbillning tog v�r obetydliga resa helt
underliga former, som n�r sm� n�rbel�gna �ar h�ja sig mot horisonten och
h�gra i en fantastisk glans.

IX.

S� sutto vi �ntligen en s�ndagsmorgon p� �ngb�tens d�ck, �ngande ut mot

den k�nda farleden.
Det hade g�tt m�nga �r, under vilka vi icke farit denna v�g, �r, vilka
kommit med ont och gott, �r, som splittrat, och �r som f�renat. Skilda
v�gar hade v�ra tankar tagit, men de hade m�tts igen, och som enade i en
underlig, mystisk k�nsla, vilken syntes utmana �det, sutto vi vid
varandras sida, medan trakt efter trakt gled oss f�rbi, belyst av den
klara v�rsolen, sk�ljd av bl�glittrande vatten, som krusades f�r en l�tt
vind.

Min motsp�nstighet var nu alldeles borta. Jag l�t mig viljel�st f�ras av
min hustru, och jag tog emot varje intryck med en r�relse, som hade jag
varit tolv �r yngre och varit p� v�g ut mot nya, ok�nda m�l, vilka skulle
f�r�ndra mitt vardagsliv och �ppna nya vyer �ver hela tillvaron. Min
hustru syntes mig f�ryngrad liksom jag sj�lv. Hennes ansikte var f�rgat
av en mjuk rodnad, och �gonen lyste med den glans, som kommer av lycka.
Hennes r�st hade tonfall av en obest�mbar �mhet, vilken smekte mig med
hela styrkan av den illusion, som uppfyllde oss b�da, och mellan oss
gingo och kommo leenden och ord, blickar och �tb�rder, som endast pl�ga
h�ra hemma under k�rlekens f�rsta tid.

Och n�r �ngb�ten omsider satt oss i land och vi ensamma stodo p� bryggan,
seende b�ten �nga bort, d� togo vi varandra om livet och gingo l�ngsamt
v�gen fram, d�r den kr�kte mellan halvutspruckna hasselbuskar och h�ga,
knotiga ekar, p� vilkas grenar knappast syntes sp�r av v�rens knoppar. D�
f�rst s�go vi, hur f�ga utvecklad vegetationen omkring oss var. Havet,
som h�ller hela sk�rg�rden i sin kalla famn, l�gger l�nge kring �ar,
holmar och sk�r en iskyla, vilken h�ller v�rens arbete tillbaka. H�r var
icke gr�nt som in�t land, d�r �ngar och hagar l�vas i skydd just av denna
vida sk�rg�rd, vilken st�nger de h�rda nordanvindarna ute. H�r var �de
och kallt, p� tr�dens kvistar syntes svaga, ljusgr�na skott, vilka
skiftade i gult och brunt, s�lgen bar h�ngen, gr�set sov under vissna
blad, och sipporna, vilka in�t landet l�ngesedan blommat ut, v�xte bl�
och vita under hasselns grenar.

Sj�lva denna sena utveckling i naturen fyllde oss b�da, vilka voro som
bergtagna i v�r egen st�mning, med en ny lycka. �Ser du, det �r sent nu,
som det var d�?� -- �Minns du, det blir en andra v�r, n�r man bor i
sk�ren?� Och vi s�go ut �ver den vida fj�rden, som famnade hela denna
sena v�r, och gladde oss �ver, att fiskm�sarna i vida bukter kretsade som
f�rr �ver det bl� vattnet, gladde oss �t deras vita vingar, som bl�nkte i
solen, och stannade f�r att betrakta deras fria lek, n�r de d�ko genom
luften och n�dde vattnet, d�r deras klara �gon spanade efter byte.

Hand i hand som tv� barn gingo vi upp �ver backen till en liten r�d
byggnad, och vi betraktade varandra, som utbytte vi ett hemlighesfullt
f�rtroende, n�r en tullkarl med r�ttarekrans, vilken brukat ro oss f�rr,
kom ut i d�rren och lovade att f�ra oss �ver till v�r ungdoms �.

Tyst gick f�rden �ver det bl�a vattnet. Utan att v�xla ett ord, fyllda av
den s�llsamma st�mning, vilken beh�rskade oss b�da, och som syntes vidgas
och v�xa med varje utsikt som �ppnades, sutto vi hand i hand och l�to
minnena str�mma fram inom oss, medvetna om, att den ena visste vad den
andra t�nkte. Aldrig hade denna f�rd synts oss s� h�rlig, aldrig hade vi
som nu sett denna middagssolens f�rf�riska prakt, aldrig hade skimret av
vatten och l�vrika str�nder blandat sig s� melodiskt med den m�rka
granskogens allvarliga fond. Och n�r vi kommo n�rmare den lilla �n,
tyckte vi, att varje sten, varje tr�d, varje dunge v�xte upp, icke ur det
minskade avst�ndet, utan ur v�rt eget minne, som trognare �n verkligheten
bevarat denna omgivning, ur vilken hela livets lycka f�r oss hade
spirat.

Men n�r vi kommo i land, stannade vi b�da, och det utrop av f�rtjusning,
som redan sv�vat p� Elsas l�ppar, fr�s bort. Tigande betraktade vi
varandra, och som tyngda under n�got nytt och ov�ntat, vilket vi ej ens
ville se eller erk�nna, gingo vi l�ngsamt fr�n udden den smala stigen
fram.

Vad vi hade sett var, att det hus, som nu stod p� �n, var icke l�ngre
gr�tt. Det var r�df�rgat. Det var icke l�ngre en bred tv�v�ningsbyggnad.
Det var en l�g stuga, vilken liksom krympt ihop p� den plats, d�r v�rt
f�rsta hem hade st�tt, tr�ngt sig samman p� det gamla st�llet, som om
fattigdomen och n�den under �rens lopp tvingat den att g�ra sig liten. Vi
stodo tysta en stund, som om vi beh�vt h�mta andan.

�Georg�, sade Elsa. �Vad �r detta?�

Jag beh�vde blott peka p� de gamla ekarna, som stodo omkring byggnaden.
Deras grenar buro svarta m�rken, och deras bark var svedd. Jag visade
henne p� stenfoten, vilken var f�rgad som av sot, p� den lilla
tr�dg�rdst�ppan, som var oordnad, och p� en h�g gammalt virke, vilket l�g
kvar ute p� planen. Det var br�nt och f�rkolnat, ruttet och f�rvittrat.
Det var det enda, som fanns kvar av v�rt f�rsta hem.

�H�r har varit eldsv�da�, sade jag.

Och min st�mma skalv.

�Br�nda tomter.�

Som om vi b�da hade k�nt oss samh�riga med denna lilla fl�ck av jorden,
vilken vi icke �tersett p� m�nga �r, grepos vi nu av ett alldeles nytt
intresse, n�mligen att erfara vad som h�nt, vad som f�rvandlat denna v�r
lycko�, s� att den f�r oss var till h�lften oigenk�nnelig. Detta intresse
borttog liksom hela den v�rld av dr�mmar, som f�rut h�llit oss f�ngna,
vidgade v�r k�nslov�rld till att omfatta �ven deras liv, vilka h�r ute
levat och lidit, arbetat och str�vat, och vilka �ren format och bildat s�
str�vt, att inga lyckodr�mmar f�r dem l�ngre f�rgyllde den h�rda
verkligheten.

Och som v�ra tankar v�ndes till dessa m�nniskor, vilka vi f�rut erinrat
oss endast som det n�dv�ndiga bihanget till v�r egen gl�dje, �ppnades
stugans d�rr, och i solskenet, som f�ll �ver trappan, stannade en kr�kt,
gammal gumma och log ett igenk�nnande leende mot de fr�mmande. Hon s�g s�
gammal ut, att hon f�ref�ll som uppstigen direkt ur n�gon gammal saga.
St�dde sig p� en k�pp gjorde hon, och det rynkiga ansiktet f�rvred sig av
invand sm�rta, n�r hon r�rde sin giktbrutna kropp.

�Det ser annat ut nu, �n n�r herrskapet var h�r sist ...� sade den
gamla.

Och i det hon m�dosamt r�rde sig fram�t, gav hon plats �t sin gubbe,
vilken gammal vana trogen st�tt i skymundan, till dess hans tur kom. De
b�da gamla h�lsade p� de b�da, som nyss dr�mt sig unga, och gubben gned
sina h�nder, hostade och mumlade obegripliga ord, medan han l�ngsamt och
s�vligt gav plats p� trappan, d�r gumman bj�d de resande stiga in.

Genom skelettet till en ofullbordad veranda s�go vi fr�mmande ut �ver v�r

ungdoms fj�rdar och sund. Vanv�rdad var tr�dg�rden, f�rfallet syntes hela
det nya huset, gr�s grodde p� stigarna, som vi f�rr hade trampat, och i
l�vsalen nere vid stranden hade bord och b�nkar murknat, emedan ingen
lagat, vad v�der och �r f�rst�rt.

Utan att vi beh�vde fr�ga, ber�ttade de b�da gamla, huru olyckan kommit
�ver dem. Gumman ber�ttade, och gubben upprepade bekr�ftande hennes ord.
Olyckan hade kommit s� l�mskt och ov�ntat, att ingen kunde st� den emot,
och ingen kunde hj�lpa.

Ty en v�rdag i mars, n�r nordan bl�ste frisk och isen varken bar eller
brast mellan �arna, hade elden brutit ut. Och emedan isen varken bar
eller brast, hade grannarna p� landet omkring st�tt och sett det hela,
men icke kunnat komma dem till hj�lp. De b�da gamla hade ensamma burit
vad de kunde r�dda ut ur det brinnande huset, och maktl�sa hade de st�tt
bredvid och sett sin egendom brinna i aska. I denna aska, d�r de sett det
sista gl�den slockna, slocknade f�r dem ocks� varje f�rhoppning om en
sorgfri �lderdom. Ty l�g var den byggnad, som de efter l�nga �r byggt upp
p� stenfoten av den gamla. Ringa var bohaget. Torftig var omgivningen.
Och sj�lva voro de brutna och tr�tta. En enda olycksdag hade tagit allt,
vad de f�rra �ren byggt upp.

Som tyngda under samma �de sutto de tv�, som nyss dr�mt sig unga, och
lyssnade till de tunga, karga ord, med vilka de gamla ber�ttade om elden,
som lade deras hus �de. Sj�lva det gripande vardagliga i denna
framst�llning, avbruten av betydelsel�sa detaljer, blandad med fattigmans
minnen av �godelar som f�rst�rts, tyngde ned de fr�mmande, avkl�dde v�ra
egna dr�mmar illusionens prakt, och grep oss med ett stilla, sv�rmiskt
vemod. Vi tyckte n�stan, att under det att vi ingenting visste, medan vi
levde v�rt liv och trodde oss lyckliga, hade h�r, p� en liten � bland
sk�ren, brunnit ned och f�rsvunnit n�got av den livets skatt, som vi
trott oss hava samlat och �ga i s�kert f�rvar. Elsa k�nde det, som om hon
f�rlorat mera vid denna brand �n de b�da gamla och medan ber�ttelsen
framskred, s�g jag, att hon m�ste beh�rska sig f�r att icke brista i
gr�t. Ty vad betydde dessa m�bler, kl�der och husger�d? Vad betydde det,
att tvenne nedbrutna m�nniskor, vilkas liv var slut, h�r sutto och gr�mde
sig �ver motsatsen mellan f�rr och nu i det torftiga v�lst�nd, d�r
skillnaden dock var s� ringa? Vad betydde allt detta mot att hon aldrig,
aldrig mer skulle f� se sin ungdoms �, s�dan hon en g�ng sett den?

S� k�nde hon det, och hon v�nde sitt ansikte mot mig, och jag hade ingen
tr�st att giva henne. Ty jag t�nkte p� hur illa jag gjort som ej f�ljt
min f�rsta anings bud och besparat oss b�da att se de br�nda tomterna av
v�r f�rsta lycka. Men jag hade ej hj�rta att s�ga det, och i det jag tog
hennes arm, gingo vi b�da �nnu en g�ng tysta omkring �n.

Det var med oss som med barnen i sagan, vilka en g�ng g�tt vilse i
underlandet och vid �terkomsten d�rifr�n funno, att tiden g�tt ifr�n dem
och gjort m�nniskorna omkring dem tr�tta och gamla. Tysta och dr�mmande
sutto vi vid stranden och s�go ut �ver fj�rden. D�r var allt sig likt,
och som vi sutto d�r, gl�mde vi den nya byggnaden och f�rfallet bakom
oss. Vi mindes blott, att vi bott runt omkring denna fj�rd under tre �r,
varje sommar p� ett nytt st�lle, och i ett slags beg�r att forts�tta vad
vi en g�ng b�rjat, besl�to vi att fara vidare till den andra sommarens
hem, d�r vi mindes tv� sm� r�da stugor i skogskanten och en liten
gr�splan, d�r i en vit korgvagn v�r f�rsta gosse sov under en bl�
sufflett.

Vi l�to ro oss �ver dit, och vi visste nu, att vi rodde mot en �de
strand. Ty denna g�ng hade vi fr�gat oss f�r. Vi visste, att �ren ocks�
h�r hade sopat bort sp�ren av det som varit och f�r�ndrat allt.

P� den lilla udde, d�r vi nu stego i land, bodde n�gra �r tidigare en

gammal fiskare med sin hustru. Hon dog en vinternatt, n�r sn�n yrde kring
stugan, och n�r �ven en dag den gamles timme slog, s� togo barnen i arv
de b�da stugorna uppe i skogsbrynet, b�ten och notboden nere vid sj�n.

Men sk�rg�rdens sagor �ro m�nga, och en av dem var �ven sagan om de sm�
r�da byggnaderna vid skogens bryn. N�r de femtio �ren, p� vilka de d�da
en g�ng k�pt marken, voro f�rbi, kom bonden som �gde jorden och tog den
tillbaka. Han drev den nye �garen fr�n g�rd och grund. Och d�rf�r voro
husen j�mnade med jorden, virket var bortf�rt, det f�rra potatislandet
var �vervuxet med tistel och ogr�s, och marken s�g ut som om elden g�tt
fram �ven h�r.

De b�da resande, vilka s�kte sp�ren av sin ungdoms lycka, stodo �ter
bland spillrorna av ett sk�vlat hem. Det var, som om vi f�rf�ljts av
ruiner. Och gripen av den ohyggliga bekl�mning, som f�ljde p� alla de
illusioner, vilka brustit, sl�ppte Elsa min arm. G�ende upp�t den torra
risbacken, nalkades hon st�ngslet, d�r grinden var bortsliten, och ett
par rostade g�ngj�rn snedvridna h�ngde kvar p� stolpens hakar.

H�r st�dde hon b�da sina armar mot
lopp �t alla de skiftande k�nslor,
sj�l, brast hon i en v�ldsam gr�t.
olyckor st�rtat samman �ver hennes
n�r jag ville smeka henne, och hon
och yrkade p�, att vi borde g� f�r
stolpens kant, och i det hon gav fritt
som str�mmat samman �ver hela hennes
Hon snyftade, som om livets alla
huvud. Hon st�tte tillbaka min hand,
gr�t s� l�nge, att jag blev ot�lig,
att ej komma f�r sent till �ngb�ten.

Hon h�rde ej p� mig, tog mig blott om axlarna och sade:

�Du hade r�tt, vi borde aldrig ha kommit hit.�

Och hon bek�nde, att hon t�nkt p� denna resa l�nge, att hon �nskat den
under �ratal, att hon av en slump -- hon visste ej huru -- kommit att
t�nka p�, att nu skulle den ske, just nu. I hennes hemliga dr�mmar hade
tanken p� denna resa p� ett underligt s�tt f�rbundit sig med tanken p�
hela v�rt livs lycka. Det hade synts henne, som om vi borde och m�ste
f�retaga denna resa en g�ng, som om hon aldrig skulle kunna k�nna sig
s�ker p�, att hon verkligen var lycklig, f�rr�n hon f�tt se dessa trakter
s�, som hon en g�ng sett dem i sina dr�mmar. Hon sade att det varit
hennes avsikt, att, n�r vi kommit ut tillsammans, skulle hon bedja mig,
att vi finge bo d�r en sommar till. Och hon visste, att jag ej skulle ha
kunnat neka henne denna b�n. Men nu, n�r ingenting fanns kvar, ingenting
av allt det, som en g�ng varit hennes, nu var det, som om den l�nk
brustit, vilken h�ll henne fast vid sj�lva livet.

Jag f�rblev stum under hennes f�rtvivlade utbrott, och jag f�rstod mer �n
v�l, att jag stod inf�r en av dessa fantasier eller dr�mmar, vilka f�r en
m�nniska med rikt k�nsloliv i ordets egentliga mening kunde betyda mer
�n sj�lva livet. F�r egen del hade jag visserligen k�nt mig uppr�rd b�de
vid alla minnen, som dessa platser v�ckte till liv, och av den
f�rst�relse, som hems�kt v�ra k�ra platser. Men att s�tta denna f�r�delse
i n�got sammanhang med vad som f�r mig sj�lv var k�rt och betydelsefullt,
f�ll mig icke in. Och inf�r detta utbrott av sorg stod jag alldeles
r�dl�s.

Jag f�rs�kte det vanliga medel, varmed en man pl�gar kunna bringa en
kvinnlig sorg till tystnad. Jag f�rs�kte med smekningar. Men Elsa drog
sig undan min hand, emedan hon s�g att i min v�nlighet fanns tr�st, som
hon f�rsm�dde, i st�llet f�r sympati, som hon s�kte. Hennes ansikte fick
ett slutet, o�tkomligt uttryck, som om hon satte hela sin person in p�
den fantasi, vilken beh�rskade henne, och icke av n�got ville l�ta sig
st�ras.

Hon s�g sig omkring p� den oordnade, grusade planen, och i det hennes
blick blev fuktig som av medk�nsla, sade hon:

�Stackars m�nniskor!�

�ter flyttade hon sin egen missr�kning �ver i medk�nsla med de m�nniskors
olycka, om vilken hela den tomma jordbiten bar vittne. �ter satte vi oss
ned och l�to v�ra blickar sv�va kring den lilla backen i skogsbrynet,
vilken erinrade oss om en hel sommars sorgl�sa ro. Vi b�rjade samtala.
Och vi f�rs�kte framtvinga f�r v�r fantasi de scener, vilka f�reg�tt
denna f�rst�ring. Bonden, som r�dde om jorden, kom till det unga paret,
som tagit g�rden i arv. Han underr�ttade dem kort och gott, att tiden var
utlupen. De femtio �ren voro slut, och nu skulle byggnaderna rivas. Han
ville ha sin g�rd tillbaka. Det var tydligt, att han ej hade n�gon f�rdel
d�rav. Han skulle kanske haft st�rre f�rdel av att �nnu en g�ng s�lja
jordlappen. Men han hade sett, hur de andra hade haft hyresg�ster om
somrarna. Inkomsten av denna hyra hade v�ckt hans avund, och med styrkan
av en fix id� hade i hans hj�rna den tanken slagit rot, att h�r skulle
ingen bo. Marken skulle vara hans och ingen annans.

Och s� hade de unga, som bott h�r, f�tt riva sina byggnader ned till
grunden, flytta dem �ver till en annan � och bygga dem upp, d�r den rike
kunde bevekas att l�mna plats f�r den fattige. Men n�r den sista
b�tlasten stod f�rdig att l�mna bryggan, hade raseriet gripit mannen.
Och i sin tur, begagnande sig av sin r�tt, hade han gripit till yxan. Han
h�gg ned tr�den, som stodo p� hans faders mark, han f�rst�rde
b�rbuskarna, grinden slet han fr�n sina hakar och kastade den �verst p�
f�rjan. Och innan han lade ut, v�ltrade han stenarna fr�n den lilla
bryggan i sj�n, f�rst�rande b�thamnen, och for d�rifr�n, n�jd med den
h�mnd, som icke l�mnade hans fiende ens n�got att vinna.

Om detta talade vi, men hela tiden l�g v�r egen missr�kning p� lur bakom
v�ra ord, och Elsa ryste.

��r det vi, som f�ra olyckan med oss?� sade hon.

Jag log. Min hustrus ord syntes mig tomma och �versp�nda.

�L�t oss fara till v�rt tredje st�lle. D�r veta vi ju, att allt st�r som
det st�tt�, sade jag.

Men Elsa skakade blott p� huvudet, och i det hon pl�tsligt reste sig upp
sade hon:

�Jag vill g� v�r gamla v�g genom skogen.�

Utan att avvakta mitt svar gick hon f�re mig. Det var, som om hennes
f�rra livlighet kommit tillbaka, som om hon i ett nu skakat av sig hela
tyngden av andras lidanden och andras sorger, allt detta som skymde v�ra
minnens land och hela denna underliga dag f�rf�ljt oss med all livets ve
och el�nde. Hon f�rde mig r�tt in i skogen p� en smal v�g, d�r granarna
slogo sina grenar samman �ver v�ra huvuden. Stigen var mjuk och l�tt att
g�. Runt omkring oss dallrade solskenet �ver fuktig mossa och ett
perspektiv av stammar och barr. Stigen ledde ned till en liten vik. T�tt
utmed en brant klippa skar den in i skogen, och vid stranden glesnade
tr�den, sl�ppande fram solljuset, som f�ll �ver en �ppen, svagt
gr�nskande gl�nta.

H�r stannade ocks� Elsa och b�rjade leta i tr�dens stammar. Och n�r jag
s�g henne s�ka, d� vaknade ocks� inom mig ett minne, som l�nge slumrat,
som jag under elva �r knappast kommit att erinra mig.

Det var en afton, n�r vi �nnu bodde kvar i de stugor, som nu j�mnats med
jorden. En augustiafton var det. Och f�ljande samma stig, hade vi g�tt
hit f�r att s�ga farv�l �t en god sommar. D� hade min hustru tagit en
svart knappn�l ur sin kl�nning och f�st den i barken p� en tall.

�F� se, om den sitter kvar, n�r vi komma hit h�rn�st�, hade hon sagt.

Detta minne fl�g genom min sj�l, och jag k�nde mig helt vemodig. D� s�g
jag min hustru med ett l�tt utrop springa fram mot en l�g tall. Hon tog
en rostig n�l ur dess bark, och i det hon f�ll mig om halsen och kysste
mig, gr�t hon av lycka.

Hon satte omsorgsfullt reliken tillbaka i tr�dets bark. Ty hon hade icke
hj�rta att taga den bort. Kanske hade hon en rent av vidskeplig fruktan
att rubba den. Men sedan hon funnit den, f�rsvann det sorgliga intrycket
av egen missr�kning och andras n�d pl�nades ut hos oss b�da. Och som om
vi med denna lilla h�ndelse f�tt en tr�stande h�lsning fr�n goda andar,
vandrade vi lyckliga tillbaka �ver br�nda tomter, vilka ej l�mnat oss
annat kvar �n en gammal rostig n�l, som var s� v�l g�md, att ingen kunnat
taga bort den.

X.

Hur ofta har jag icke t�nkt p� denna f�rd �ver br�nda tomter, hur ofta
har den icke sedan synts mig som en symbol f�r hela v�rt liv!

Men d� verkade denna h�ndelse p� oss helt annorlunda, �n vad jag nu minns
den. D� verkade den s�, att vi gingo till v�rt tredje st�lle, vilket min
hustru nyss icke ens velat se, och hyrde d�r f�r andra g�ngen v�rt hem
f�r sommaren, och l�tta om hj�rtat flyttade vi ut till den trakt, vid
vilken vi k�nde oss bundna genom en rostig n�l, som ingen tagit bort.

Ren fr�n moln, som skymma solen, minns jag den sommar, vilken f�ljde p�
denna v�rutflykt. Med vilken lust arbetade jag icke, och hur l�tt skred
icke arbetet fram�t. Blad efter blad lades lugnt och utan anstr�ngning
till den bok, vilken skulle utkomma till h�sten, och mer �n en g�ng stod
middagen p� bordet, n�r d�rren till arbetsrummet st�ngdes och Elsa satte
sig ned f�r att lyssna till de sidor, som skrivits under f�rmiddagen.
Stilla och lycklig satt hon och gladde sig �t, att h�gen med t�tskrivna
sidor v�xt p� bordet. Ty hon visste v�l, vem det var, som gav arbetet
liv. Hon visste att vad jag diktade om m�nniskor, v�xte fram under l�nga
samtal mellan henne och mig, och hon nj�t av, att jag kallade henne f�r
min anteckningsbok, som s�krare �n n�gon skrift bevarade mina tankar och
gav mig dem �ter, friska och f�rnyade. Ty n�r jag d� h�mtade dem tillbaka
ur det trogna minne, vilket g�mde mina egna tankar b�ttre �n jag sj�lv,
�ters�g jag dem genom det k�rlekens f�rstoringsglas, varmed hon s�g allt
det, som r�rde henne och mig och framf�r allt mitt arbete. D�rf�r k�nde
ocks� hon, medan jag l�ste, att vad hon sj�lv med mig sett i oordnade
fantasier, i det skrivna tagit form. Hon nj�t en stilla och s�llsam
modersgl�dje vid att f�lja dessa mina andliga barn, alltsom de blevo
till, och �nd� var hon svartsjuk p� dem, emedan hon inbillade sig, att de
kunde fylla mina tankar, s� att de undantr�ngde henne sj�lv, hemmet,
barnen och allt vad i livet fanns. Ja, jag tror aldrig, att hon anade,
hur denna samdiktan med henne var mig dyrbarare �n dikten sj�lv.

Hur barnsligt det m� l�ta, s� �r det dock sant, att intet n�gonsin
sporrat mig s� till andlig verksamhet, som n�r jag f�rstod av hennes
ansiktsuttryck, vilket aldrig kunde d�lja vad hon t�nkte, att jag
lyckats, och att hon var n�jd. Jag kunde sitta och t�nka p� denna
uppl�sning, medan jag skrev, och denna tanke skingrade de hundratals
objudna fantasterier, vilka eljest s� g�rna vilja hindra pennan att
arbeta. Men n�r vi slutat l�sningen och kommo ut i salen, d� skrattade vi
�t, att g�ddan blivit kall, och att gossarna, som sutto d�r, n�dtorftigt
tv�ttade, barbenta och solbr�nda, s�go hungriga och v�ntande ut.

�Vi ha setat h�r och v�ntat s� l�nge�, knorrade Olof. �Var har ni
varit?�

�Vi ha l�st pappas bok�, sade mamma.

�Kunde ni inte v�nta med det till efter midda'n?�

�Nej, det kunde vi inte.�

�Det m�tte vara en konstig bok�, yttrade Olof.

Men Svante, som �nnu icke b�rjat stava, tog pappas obekanta bok i
f�rsvar, och som alltid blev det mamma, vilken m�ste bil�gga tvisten och
stilla de oroliga vattnen.

Men vilken sommar detta blev! Vilken h�rlig sommar, full av arbetsgl�dje,
sk�rg�rdsvindar, klar sol och ljumma m�nskenskv�llar! Jag minns den som
ett enda solljus, jag minns v�nner, som landade med segelb�tar vid v�r
brygga, jag minns utf�rder med matkorgar och frisk sommarbl�st, bad i
�ppna sj�n, d� Olof l�rde sig simma, och Svante rullade p� sandbottnen
f�r att visa sina anlag. Jag minns festdagar med blomguirlander och
verser, smultron och vin, l�nga, tysta promenader genom barrskogen, som
�ppnade sig mot en solbelyst fj�rd, och jag minns tullkarlen med
r�ttarkransen, vilken pl�gade f�lja oss i segelb�ten och i sitt gr�a
haksk�gg log �t en hel familj av bara ungdom och barn.

Vad den sommaren var kort, och vad h�sten kom tidigt! Med vilket vemod
f�ljde vi icke naturens v�xlingar, hur kv�llarna blevo l�ngre och dagarna
kortare, hur �ngarna med sina praktfulla blommor mejades av, s� att
naturen blev kalare, hur r�gen gulnade, och vassen v�xte h�g och stor
kring str�nderna, bildande som en t�t vajande skog av gr�nt med violetta
vippen, d�r f�rr vattnet fritt plaskade upp �ver stenarna.

Och n�r dagen f�r uppbrott �ntligen nalkades, hur upps�kte vi icke d�
alla sommarens platser f�r att f� �terse dem en sista g�ng. Vi gingo upp
p� utsiktsberget, och vi vandrade skogsv�gen fram och �ter, helst n�r det
blivit m�rkt, och stj�rnorna skymtade genom granarnas grenar. N�stan en
hel vecka anv�nde vi endast till att s�ga farv�l. Vi togo gossarna med
oss och seglade �n runt, och vi talade om boken, v�r bok, som var f�rdig
och skulle komma till h�sten. I timtal kunde vi g� den smala v�gen, som
ledde fr�n det r�dm�lade boningshuset ned till stranden, och vi stannade
varje afton l�nge p� bryggan, lyssnande till v�gornas skvalp, som l�t
lugnare nu �n under den oroliga v�ren, fast p� samma g�ng h�rdare.

Men den sista kv�llen, n�r augustim�nen redan var i nedan, gingo vi
ensamma ned till bryggan och lade ut b�ten.

F�r nattbrisen seglade vi ut p� den svarta fj�rden, d�r den gula

halvm�nen m�lade glittrande strimmor, och kring vilken tr�den stodo s�
m�rka och underliga, bildande helt nya konturer, mot vad dagsljuset gav.
Som genom ett trollandskap seglade vi fram, lyssnande till det klapprande
plasket av de sm� v�gorna mot b�tens bog. Vi ilade fram �ver den endast
krusade vattenytan med st�rre fart �n n�gonsin om dagen, ty nattens bris
har st�rre kraft �n dagens, eller ocks� synes den hava det. Men utan att
tala eller komma �verens om n�gonting, v�nde jag b�ten, s� att den gick
omkring klipporna, och p� badvikens stenar gingo vi i land. Vi togo
varandra i hand, och vi gingo v�r gamla v�g fram till den l�ga tallen, i
vilkens skrovliga bark den rostiga n�len satt. Vi beh�vde ej s�ka efter
tr�det, ty under sommaren hade vi ofta vallf�rdat dit, och vi hade aldrig
fruktat, att n�gon skulle r�ra den lilla tingesten, vilken satt s� v�l
g�md och syntes oss vara inseglet p� v�r egen om�tliga lycka, som hade
hotat att g�, men kommit tillbaka.

Men som vi sutto d�r i v�ra tankar och s�go m�nljuset uppslukas av
barrtr�dens dunkel, sade min hustru:

�Jag vill inte l�ta den sitta kvar. Jag vill ha den med mig.�

Med varsam hand tog hon den l�s och f�ste den i linnet innanf�r
kl�nningen.

�Kanske kommer jag aldrig hit mer�, sade hon, �och d� vill jag, att du
skall finna den efter mig.�

S� seglade vi ut igen i nattbrisen, och en f�rutaning om vad jag aldrig

trodde skulle komma fyllde mig med en on�mnbar k�nsla av sorg. Jag s�g p�
den plats i b�ten, d�r Elsa satt. Jag tyckte, att den blev tom inf�r mina
�gon, och att jag ensam seglade ut �ver en vattenyta, vilken f�tt andra
konturer �n dem, som solljuset gett. Jag satt fylld av denna k�nsla s�
starkt, att jag gl�mde, att jag icke var ensam, och jag spratt till, som
om jag vaknat till ny verklighet, n�r jag h�rde min hustrus r�st. Hon
talade sakta, som om hon talat till sig sj�lv, och jag h�rde i b�rjan
orden, som om jag icke f�rst�tt dem.

�Jag har t�nkt s� ofta�, sade hon, �att det m�tte finnas m�nniskor, som
beh�va n�got att tro p�, och fr�n vilka det �r synd att taga bort deras
tro. Jag �r s� lycklig, att jag tror som du. Jag vill inte g�ra n�got,
som du inte tycker om, inte tro n�got ens, som du inte vet. Men jag kan
inte l�ta bli att tro p� Gud. Tycker du mycket illa om det?�

Om min hustru hade fr�gat mig detta i v�r f�rsta ungdom, hade jag s�kert
blivit stridslysten och givit mig in p� alla de sk�l mot en s�dan tro,
vilken tidens illusionsl�sa riktning hade l�rt mig att betrakta n�rmast
med �verseende ringaktning. De �r, som gjort mig �ldre, hade v�l icke
givit mig n�gon tro, men k�nslan av de o�ndligt olika m�nniskornas
personliga okr�nkbarhet hade d�dat den sista resten inom mig av beg�ret
att g�ra s� mycket som en enda proselyt, ej ens om denna enda skulle vara
min egen hustru. Vad jag trodde var ingenting fast, endast ett s�kande
att finna det st�rsta, och mer �n en g�ng hade redan i min tidiga ungdom
fattigdomen i, vad man med ett d�ligt ord kallar materialism, �verraskat
mig genom sin torra kyla. Men om s�dant, som inom mig sj�lv var alltf�r
oklart och forml�st, talade jag i allm�nhet og�rna, och jag k�nde mig nu
p� en g�ng �verrumplad och f�r�dmjukad av min hustrus ord.

�Hur skulle jag kunna tycka illa om det?� svarade jag blott.

��h, vad jag �r glad�, kom �ter hennes r�st. Ty hennes ansikte urskilde
jag blott dunkelt. �D� blir du inte ledsen heller, om jag talar om f�r
dig, att jag varje afton l�ser min aftonb�n, som n�r jag var barn. Jag
vet inte, till vem jag ber. Men jag l�ter ocks� gossarna bedja f�r dig
och mig och f�r varandra. Tror du, att det �r or�tt?�

Jag lade ned rodret, steg upp fr�n min plats, tog min hustrus k�ra huvud
i mina h�nder och kysste henne, utan att kunna s�ga ett ord.

�Jag vill inte, att det skall finnas n�gonting, som du icke vet�, sade
hon enkelt.

�ter satt jag p� min plats vid rodret, �ter sk�t b�ten fart, och om en
stund s�g jag genom l�vverket ett ljus, som v�gledde mig fram till
hemmets brygga. Med armarna om varandras liv gingo vi den smala stigen
fram till v�rt sommarhem, och n�r vi kysste varandra till godnatt, sade
Elsa:

�Du har gjort mig s� lycklig i kv�ll. �h du vet inte vad du har gjort mig
lycklig.�

Den aftonen satt jag l�nge uppe, och jag gjorde, vad jag icke gjort under
hela sommarens lycka. Jag t�nkte p� Elsa och mig. Oupph�rligt �terkom den
tanken f�r mig, varf�r hon beh�vt fr�ga mig, om jag till�t henne att tro
p� Gud och att bedja. Ty detta var ju, vad hon hade gjort. Och p� samma
g�ng, som denna veka kvinnlighet ber�rde mig som en fl�kt av on�mnbar
lycka, k�nde jag ett styng inom mig, att hon n�gonsin beh�vt fr�ga s�.
Jag genomgick i tankarna v�r ungdom och alla de �r, vi �lskat varandra.
Jag tyckte, att jag st�dse velat b�ra henne p� mina h�nder, jag tyckte,
att jag alltid gjort s�, och nu klang igenom hela hennes v�sen en ton,
som om jag mitt under allt detta ovarsamt rivit i hennes innersta, och
utan att veta det tillfogat henne ett s�r, vilket kanske bl�tt l�nge,
innan hon v�gat eller kunnat l�ta mig ana, att hon led. Hon syntes p�
n�got s�tt frukta mig eller min kritik eller b�dadera. Och jag fr�gade
mig sj�lv: varf�r?

Jag visste, att om detta kunde jag icke fr�ga henne. Ty hon skulle alltid
sl� armarna om min hals och s�ga: �Du! Du! Aldrig har du gjort mig annat
�n gott.� Jag tyckte mig kunna h�ra fanatismen i hennes r�st, n�r hon
sade det. Ja, jag visste, att hon skulle svara s�, och jag visste ocks�,
att hon skulle k�nna allt vad hon sade som den innersta sanning, s� visst
som hon eljest icke kunnat s�ga det. Men denna tanke tillfredsst�llde
mig icke. Det var helt annat, som nu sysselsatte mig. Vad brydde det mig
f�r �vrigt i denna stund, om min hustru bad till Gud, eller om hon icke
bad? Vad brydde det mig, om hon t�nkte det eller icke t�nkte det? Vad hon
sagt, hade tr�ffat mig som pilar, vilka g�tt rakt in i mitt hj�rta.
Hennes ord hade sm�lt samman med henne sj�lv och hela den sommar, som
g�tt, med k�nslan av b�tf�rden p� det m�rka vattnet, med skogens brus och
m�nens glitterv�g �ver de krusiga b�ljorna. Det sm�lte hop alltsammans
till ett enda helt och det sj�ng om, att jag vunnit en skatt, som icke
kunde delas eller f�rvandlas, men som skulle vara min, s� l�nge jag
f�rstod, att den endast v�xte i tysthet f�r mig.
Men under allt detta pl�gade mig den tanken, att jag, utan att vilja det,
�nd� skr�mt henne. Den pl�gade mig tv�rt emot hennes egna ord, som �nnu
ringde mig i �rat. I tankarna genomgick jag allt emellan oss, som jag
kunde minnas, och vilket h�rmed kunde ha n�got sammanhang, och n�r jag ej
kunde minnas mera, s�kte jag i tankarna efter, vad jag ej kunde finna.

Ty det var skuldk�nsla, jag erfor, skuldk�nsla, som tryckte mig. Jag
kunde blott icke erinra mig, hur eller n�r jag blivit skyldig. Jag tyckte
blott, att jag var det och m�ste vara det. N�r jag kom in f�r att g� till
s�ngs, blev jag best�rt �ver att se min hustru ligga vaken. Men n�r jag
lagt mig, b�jde hon sig endast fram och kysste min hand.

Jag har aldrig sett ett lyckligare uttryck i hennes ansikte.

XI.

Emellertid nalkades dagen, som vi l�nge v�ntat, d� v�rt barn skulle

f�das, d� hemligheten, som min hustru l�nge sedan r�jt, och som givit
hennes sj�l sp�nstighet och hennes kropp vingar, skulle komma i dagen, d�
lyckan f�r alltid �nyo skulle s�tta bo i v�rt hus. Medvetandet h�rom var
det, som bidragit att g�ra v�r sommar s� ljus, �tminstone ser jag det nu
s�. Men s� underbart allt synes mig, n�r jag efter�t tycker mig ha f�tt
f�rklaringen, s� naturligt och enkelt kom allting d�, och hela inneb�rden
av allt, som skedde med oss, var jag d� l�ngt ifr�n att ana.

Vi hade ju f�tt tv� barn f�rut, och jag hade sett m�nga av dessa r�rande
bevis p� v�ntans modersgl�dje, vilka en man, som �lskar sin hustru,
aldrig gl�mmer. Men aldrig hade jag sett min hustru s� uppfylld av fr�jd
�ver det, som skulle komma, som hon nu var. Aldrig hade hon g�tt omkring
i en s� andaktsfull lycksalighet som nu, aldrig hade hon f�rst�tt att i
den grad gjuta helgdagar omkring hela v�rt vardagsliv som under denna
m�rka h�st i den trista staden, d� regnet oupph�rligt f�ll, och hela
livet utom oss syntes s� tungt och sv�rt, som v�l aldrig f�rr varit
h�ndelsen.

Vi hade ju tv� gossar, och d�rf�r blev det naturligt att kalla den lilla
varelse, som skulle komma f�r �flickan�. Det var henne, vi v�ntade,
henne, vi talade om. En middag, n�r jag kom hem fr�n mitt arbete, sade
min hustru till mig:

�Det �r min �ngel, som kommer, Georg, hon kommer f�r att r�dda mig.�

S� l�nge hade jag levat i gl�mska av, att n�gon fara n�gonsin hotat oss,
att jag f�rst icke f�rstod hennes ord.

�R�dda dig?� upprepade jag mekaniskt. �Fr�n vad?�

Hon fick ett underligt uttryck, som om hon drog sig in i sig sj�lv f�r
att liksom t�nka efter, hur det var m�jligt, att tv� m�nniskor, vilka
�lskade varandra, kunde k�nna s� olika.

�Har du redan gl�mt hur det var i vintras?� sade hon.

Jag f�rstod �nnu icke, eller jag ville icke f�rst�.

�Jag trodde, det var f�rbi�, sade jag.

�Tror du n�gonting n�gonsin kan vara f�rbi?� blev svaret. Och hon
tillade:

�Kanske kan den lilla, som kommer, g�ra vad ingenting annat kan.�

P� detta korta samtal t�nkte jag ofta, och jag s�kte f�f�ngt f� det att
rimma sig med den ost�rda lycka, vi njutit under den sommar, som g�tt.
Var det m�jligt, att min hustru under den lyckans solskensdagar, som gav
f�rg �t hela hennes v�sen dolde fr�et till en olycka, som en g�ng skulle
breda sig �ver v�rt liv? Var det m�jligt? Levde hon tv� liv? Kunde hon p�
en g�ng leva mitt i solskenet och samtidigt k�nna, att natten var n�ra?
Eller tillh�rde den aning eller fruktan, hon nu r�jde, blott det slags
fantasier, som voro en f�ljd av hennes tillst�nd?

Jag f�rs�kte sl� mig till ro med det sista alternativet, men det ville
aldrig riktigt lyckas, och mer och mer b�rjade jag se min hustrus hela
liv i en ny och annan dager, densamma som till sist skulle inh�lja henne
helt.

Jag kan icke beskriva den nya k�nsla av �mhet, som v�cktes inom mig av
dessa tankar, �t vilka jag ej ens kunde giva ord. Och jag v�gade knappt
tro, vad jag sj�lv s�g inf�r mina �gon, n�r allt gick lyckligt, och min
hustru efter en sv�r kamp l�ngsamt b�rjade tillfriskna efter att hava
givit livet �t en sp�d varelse, till vilken hon redan fr�n b�rjan talade
ord, som ingen annan fick h�ra.

Men flickan kom aldrig. Hon var bytt i en gosse, som fick namnet Sven.

ANDRA DELEN

I.

Lille Sven v�xte upp och blev allas �lskling. Han fick l�ngt gyllene h�r,
och till minne av flickan, som aldrig kom, brukade mamma krusa gullh�ret,
s� att det l�g i l�nga lockar kring hans lilla ansikte med den sk�ra hyn
och de underbara �ngla�gonen. Intet barn har haft djupare, stora �gon med
en tidig dr�mmande blick, och intet barn har haft en mera f�rtroendefull,
smeksam liten hand, vilken han sm�g in i en stor m�nniskas, som visste
han, att han �verallt kunde finna trygghet, d�rf�r att han sj�lv icke
visste om n�got ont.

Lille Sven var store-brors avgud. Ingenting kunde vara vackrare �n att se
store-bror, som tyckte om att vara karlaktig och d�rf�r og�rna lade sina
k�nslor i dagen, draga lille-bror i en liten vagn, njuta av hans glada
ansikte och oupph�rligt v�nda sig om f�r att se efter, att lille-bror
icke f�ll av. Det enda, som h�rmed kunde j�mf�ras var att se Svante g�ra
detsamma, och Svante nj�t dessutom av att vara beskyddare i s� mycket
h�gre grad, som han vid lekarna med store-bror alltid varit den, som var
liten och fick lyda. Sven var s� liten emot de stora br�derna, som han
beundrade och f�ljde, att han alltid var och f�rblev lille-bror, och han
var s� glad, att hela huset kom omkring honom, n�r det h�nt honom n�got
lyckligt, och hans klingande r�st eller klara skratt lj�d genom rummen.
Man kom d�rf�r, att man ville f� se, hur hans �gon tindrade, och hur hans
sm� vita h�nder f�ktade av f�rtjusning, se hela denna str�lande
barnagl�dje, som gav sol �t hj�rtat.

Ack, jag skulle �nska, att jag skrivit denna ber�ttelse om lille-bror
f�rr, s� att jag kunnat l�gga den fram blad f�r blad f�r henne, som kunde
hans korta levnadssaga b�ttre �n jag, b�ttre �n n�gon. Hon, som kom ih�g
varje hans ord, varje litet drag ur hans livs bok, hon som levde hans liv
och sitt eget i f�rening med honom, hon, som levde med honom, �ven n�r
hans klara �gon icke l�ngre lyste ibland oss, hon, som slutligen f�ljde
honom p� de stigar, d�r ingen, f�rr �n tiden �r inne, kan f�lja. Hon
skulle d� fyllt, vad jag ville s�ga med sin anda, och min dikt om ett
litet barn skulle f�tt den starka vissheten att handla om en, som �nnu
lever.

Ty lille Sven levde och verkade med sin mor, hos och f�r henne. Han hade
sin lekstuga hos henne, och hela f�rmiddagarna, n�r pappa var borta, och
gossarna l�ste, satt lille Sven p� golvet och h�rde mamma ber�tta sagor.
Mamma kunde m�nga sagor, men ingen saga tyckte Sven b�ttre om �n den om
lilla r�dluvan, som skulle g� till mormor med b�r, och som den stygga
vargen �t upp. Han blev s� f�rf�rligt uppskakad n�r han t�nkte p� den
lilla r�dluvans �de, och han var s� r�dd f�r den ot�cka vargen och s� ond
p� honom. Han skulle bli stor och g� ut och ta' reda p� honom och skjuta
honom.

S� hittade mamma och han p� lekar. De lekte, att Sven reste bort och var
borta, och mamma satt ensam och v�ntade p� honom. Och s� kom Sven hem,
och det blev en gl�dje s� stor, att mamma m�ste l�gga ifr�n sig sitt
arbete och taga honom i kn�t och kyssa honom m�nga g�nger. Och m�nga
andra lekar lekte de.

Lille Sven hade m�nga namn i hemmet. Han kallades f�r lille-bror och f�r
Nenne, vilket han uppfunnit sj�lv, f�r klimpen och gullebarn, allt som
det f�ll sig. Han k�ndes vid alla sina namn, kunde r�kna upp dem, och var
stolt �ver dem. Lille Sven lekte icke mycket med andra barn, och han
trivdes icke l�nge d�rmed. Han kom alltid tillbaka till mamma, som om
detta varit den naturligaste sak i v�rlden. Och han brydde sig d� aldrig
om, ifall han avbr�t leken och f�rargade de andra barnen. Fick han bara
syn p� mamma, s� sprang han ifr�n alltsammans, tog henne i hand och
f�ljde henne, vart hon gick. Det var en k�rlek, som gick �ver alla
begrepp, och som aldrig svalnade, emedan f�rem�let f�r densamma var f�r
lyckligt �t detta f�rh�llande f�r att n�gonsin finna den lille
besv�rlig.

Sven och mamma hade sina sm� hemligheter, och n�r Sven viskade n�got till
mamma, fick inte ens pappa h�ra p�. F�rs�kte han det bara f�r att retas
med Sven, d� skrek den lille:

�Nej, han f�r inte. Han f�r inte. S�g honom, att han inte f�r.�

Och mamma v�rjde sin skatt och h�ll pappa p� avst�nd, s� att Sven fick
tala ut i hennes �ra, allt vad han hade att s�ga.

N�r det d� var gjort, d� triumferade Sven.

�Ser du�, sade han. �Du fick inte h�ra det.�

Och s� gick han med mammas hand i sin och skrattade �t sin fader. Det
kallade han att �ckla pappa, och han visste f� saker, som han fann mera
n�jsamma.

Jag kan se dem b�da �nnu, n�r jag vill, hand i hand, g�ende fram och
tillbaka i den l�nga g�ngen, som b�rjade vid syrenh�ckarna, g� under de
bara tr�den p� vintern, n�r Sven var kl�dd i sin lilla p�ls, som var
gjord av mammas gamla, vilken han var s� stolt �ver, och som han f�tt,
d�rf�r att han som liten var s� klen. Det skulle f�r �vrigt vara sv�rt
att best�mma, vem av de tv� som egentligen hade mest att s�ga den andre.
Och om jag hade sett p� dem l�nge och fick lust att vara med, d� blev
Sven svartsjuk och satte ut sin lilla r�da mun, s� att mamma m�ste
f�rebr� honom hans uppf�rande mot familjens �verhuvud och tala om, hur
sn�ll pappa var. Detta ville Sven d� emellertid og�rna erk�nna. Och medan
vi gingo tillsammans, stal han sig till att g�ra miner �t mamma, som
pappa inte skulle f� se, alldeles som ville han lyckligg�ra sig sj�lv
med att bibeh�lla den trollkrets av hemlig f�rtrolighet, som han slagit
kring sin k�rlek och sig sj�lv, och d�r han icke t�lde det ringaste
intr�ng.

Men n�r pappa var i sta'n och kom hem, d� var det Sven, som stod g�md
bakom d�rren och v�ntade f�r att riktigt kunna f� skr�mma honom. Han gick
och st�llde sig d�r, l�ngt f�re den tid, d� pappa kunde v�ntas komma
tillbaka. Oupph�rligt v�nde han fr�n sitt g�mst�lle tillbaka till mamma
och fr�gade:

�Tror du inte, att pappa blir bra flat?�

Naturligtvis trodde mamma det, och naturligtvis var Sven �verlycklig vid
denna utsikt. Och n�r �ntligen pappa kom och stannade i f�rstugan f�r att
stampa sanden av sina galoscher, d� kom Sven framsmygande s� tyst och
sakta, och t�nkte inte alls p� att skr�mma honom, utan stod och sm�log
f�r sig sj�lv, som om han mycket v�l visste, att pappa inte kunde se
honom utan att bli glad, och l�ngsamt kr�p han n�rmare som f�r att njuta
av att se pappa ot�lig att f� ta honom i famn, h�ngde sig om pappas hals
och l�t sig b�ras in, medan samtidigt familjens dogg, som Svante i tiden
d�pt till Pudel, gnydde av gl�dje och hoppade omkring oss.

Jag minns s� v�l min hustrus �gon, n�r hon betraktade denna scen.

�Om du visste, hur mycket jag talar vid honom om dig�, sade hon, n�r Sven
�ntligen till�t sin fader att sl�ppa taget och l�mna mamma plats.

II.

Alltsedan Sven var s� liten, att han kunde r�ra sig, hade han varit
Pudels intimaste v�n och haft r�ttighet att g�ra med Pudel allt, vad han
ville. Han fick draga honom i �ronen och nypa i hans korta svans, ligga
p� honom och h�lla honom i de mest obekv�ma st�llningar. Pudel visade
h�r�ver ingen h�gre grad av missn�je, �n att han ibland s�g f�rv�nad ut
�ver, varf�r allt detta egentligen skulle �verg� honom, samt saktmodigt
och fridsamt lade sig p� annan plats i f�f�ng f�rhoppning, att hans
v�lvilliga pl�goande skulle tr�ttna och l�ta honom vara i fred.

Men kom Sven ut p� g�rden, f�ljde Pudel honom vart han gick. Fnysande med
sin korta kluvna nos, stod han och betraktade, hur Sven l�ngsamt och
bet�nksamt �ste sand i en liten bleckburk eller understundom �vergick
till den mindre l�mpliga f�rstr�elsen att plaska i vattentunnan. Pudel
f�ljde honom hela tiden, och n�rmade sig n�gon fr�mmande, f�ljde Pudel
dennes �tg�randen med misst�nksamma �gon, redo i varje �gonblick, ifall
omst�ndigheterna skulle fordra hans ingripande.

Sven och Pudel hade i �vrigt sina v�gar f�r sig sj�lva, och mer �n en
g�ng hade de satt hela huset i f�rskr�ckelse genom att pl�tsligt
f�rsvinna p� de mest ot�nkbara v�gar och sedan man hunnit f�rtvivla, om
att n�gonsin mera f� se dem vid liv, pl�tsligt uppenbara sig, som om
ingenting h�nt, b�da lika f�rv�nade �ver den uppst�ndelse, vilken de
framkallat.

Det vore synd att s�ga, att Sven egentligen var en olydig gosse. Men i
denna punkt var han icke l�tt att handskas med. Mer �n en g�ng hade mamma
lovat honom ris, om han en g�ng till sprunge bort p� egen hand, och mer
�n en g�ng hade hon strax efter�t inf�r mig bedyrat, att hon ville se
hj�rteblodet p� den, som v�gade r�ra Sven. Men h�rvidlag tycktes Sven
vara o�tkomlig f�r b�de r�ttelser och f�rmaningar, och han stod s�
f�rundrad vid mammas h�ftiga gl�dje �ver att efter s�dana utflykter
�terfinna honom levande, som om han f�rv�nat sig �ver, att de b�da
kunnat t�nka olika om n�gonting i hela v�rlden.

�Det var v�l inte farligt�, sade Sven. �Pudel var ju med.�

Mamma ville inte tala illa om Pudel, men hon f�rs�kte �vertyga Sven om,
att Pudel i alla fall inte var detsamma som en m�nniska. Hon sade allt,
vad hon n�gonsin kunde hitta p�. Och Sven lovade med armarna om hennes
hals, att han aldrig mer skulle springa bort och g�ra mamma ledsen.

Men n�r han gick ute f�r sig sj�lv och det var v�r och vattnet fl�t i
r�nnilarna p� g�rden, d� gl�mde Sven allt annat p� jorden, �n att han var
en liten gosse, som skulle g� l�ngt bort i skogen.

Vem vet, vad han gick i f�r tankar, eller om han ens m�rkte, att han kom
p� f�rbjudna v�gar? Han gick och sm�pratade f�r sig sj�lv, och Pudel
f�ljde honom, och n�r han kom �nda bort till grinden, s� stod den �ppen.
D� skulle han titta ut genom den och kasta en blick p� v�rlden, som
lockade utanf�r, och d� s�g han �verst p� dikesrenen tv�rs �ver stora
landsv�gen, hur de gula h�sthovsblommorna lyste mot den gr�a myllan, och
s� kravlade han sig �ver s� gott hans sm� ben orkade. Men nu var han
n�stan inne i skogen, och nu kunde han inte st� emot l�ngre. H�ga och med
knotiga grenar reste sig tallarna �ver hans huvud, och in gick han mellan
stammarna, d�r solen sken p� mossan, och de f�rsta v�rf�glarna b�rjat att
drilla. En liten �kerr�tta kilade mellan stenarna, och lille Sven sprang
efter den. L�ngre och l�ngre bort kom han. D�r l�g ett litet k�rr, och
ute i k�rret v�xte s�lgbuskar med gullgl�nsande h�ngen. Dem kunde han
inte n�, ty d� skulle han ha klivit ned sig och blivit v�t om f�tterna.
Men han kunde alltid kasta n�gra stenar i k�rret och h�ra, hur det sade
plump, och se p� de stora, vida ringarna, som gjorde v�gor av hela den
lilla vattenytan. Det gjorde han ocks�, och han h�ll p� med det en l�ng
stund. Han blev r�d om kinderna, och hans �gon bl�nkte av h�nryckning.
Gladare och gladare blev han, och han gick �nda ned till �ngen, d�r det
kungliga lustslottet l�g, och n�r han kom ut p� v�gen, b�rjade han
springa. Han sprang och sprang, och n�r han kom ut genom de h�ga
grindarna, s�g han, att han var n�ra hemma igen. D� blev han glad p�
nytt, d�rf�r att han k�nde igen v�gen, och d�rf�r att Pudel fn�s, viftade
p� stubbsvansen och ville hem. S� b�rjade han pl�tsligt l�ngta efter
mamma; och s� kom han ih�g de gula blommorna som han hade i hand.
L�ngsamt och bet�nksamt gick han hem�t igen, och det kan allt h�nda, att
Sven nu dunkelt erinrade sig att han inte borde ha g�tt hemifr�n. Men en
sak var det, som Sven inte visste, och som han inte heller f�rstod sig
p�. Det var, hur l�nge han egentligen varit hemifr�n. Ty ett par timmar
eller en liten stund, det var f�r honom ett och detsamma.

Men n�r han kom tultande �ver gr�smattan och just t�nkte springa igen f�r
att f� komma in till mamma och bli satt i kn�'t och klappad och kysst och
f� tala om, hur roligt han haft, d� skvatt Sven till vid, att det b�rjade
skrika runt omkring honom. Det var pappa och mamma, Olof och Svante, b�da
jungfrurna och �nnu flera, tyckte Sven. De skreko i mun p� varandra; den
ena h�r och den andra d�r; Sven hann aldrig ens se, var de kommo ifr�n.
Ty just som han skulle v�nda sig �t ett h�ll, skrek n�gon bakom honom,
och n�r han d� skulle v�nda om och se �t det andra h�llet, blev han
upplyftad fr�n marken och bortburen av n�gon, som sprang, s� mycket han
orkade, och innan han visste ordet av, var han inne i salen, och mamma
sj�lv tog honom p� sina armar och kramade honom, s� att han inte kunde f�
luft.

Sven visste nog, att han aldrig beh�vde vara r�dd f�r sin mamma, men den
h�r g�ngen svek honom �nd� modet. Ty nu kom han ih�g, vad hon hade sagt
om riset, och n�r han fick se pappa, blev han riktigt �ngslig. Ty pappa
s�g bister ut och sade i en mycket allvarlig ton:

�Nu f� vi lov att ta fram riset, Sven. Ty det vet jag, att mamma har
lovat dig.�

D� visste sig Sven ingen levande r�d, och i sin n�d tog han sin tillflykt
till blommorna, som han h�ll fram emot mamma.

Men det beh�vde han inte ha gjort. Ty mamma hade varit s� skr�md, och hon
var s� lycklig att ha f�tt honom tillbaka igen, att hon bara tog honom i
famn och l�t honom smeka sig, skrattade och gr�t om vartannat; och till
sist tog hon blommorna ifr�n honom och satte dem i ett litet gr�nt glas,
ordnade dem och l�t Sven se, hur vackert de stodo i solskenet. D� uppgav
pappa alla tankar p� avstraffningen, gick in till sig och k�nde sig
�verfl�dig.

Men n�r mamma blev ensam med Sven, tog hon honom i kn�t och ber�ttade
honom, som om det varit en saga, hur orolig hon k�nt sig, och hur hemsk
hon varit till mods. Hon talade om, att hon trodde, att Sven brutit av
sig benet och l�g ensam i skogen, och att de inte skulle finna honom,
f�rr�n han var d�d. Eller att han fallit i vattnet, och att de d�r skulle
hitta honom som ett lik, och d� kunde aldrig varken mamma eller pappa
eller syskonen n�gonsin bli glada mer. Allt detta h�rde Sven p� och
f�rstod bara, att mamma var sn�llare mot honom �n alla andra m�nniskor.
S� l�t hon Sven ber�tta, allt vad han hade sett och gjort, hur roligt han
haft, och hur l�ngt borta han varit. Hon fick reda p� b�de den lilla
r�ttan och f�glarna och k�rret och stenkastningen. Och till sist f�rstodo
de varandra b�da tv� och voro endast lyckliga �ver, att de �terfunnit
varandra.

Och n�r de riktigt talat ut, d� tog mamma Sven med sig till ateniennen.
D�r stodo m�nga rara saker, som Sven ibland brukade f� leka med, n�r det
var riktigt v�l. Bland annat stod d�r en vit pudel av porslin, som hade
en tofs p� svansen och bar en liten toffel i mun. Den var mycket gammal
och tillh�rde egentligen inte mamma. Ty pappa hade f�tt den av sin mor,
och den hade varit hennes, alltsedan hon var tv� �r gammal, d� hon f�tt
den av en gudmor.
Den var det b�sta Sven visste, och den tog mamma i sitt hj�rtas
lycksalighet ned fr�n ateniennen och gav honom i st�llet f�r ris. Den
fick st� kvar, d�r den stod.

�Ty�, som Sven sade, �eljest kan jag sl� s�nder den. Och d� blir pappa s�
ond.�

Men han gl�mde aldrig, att den var hans. Och han brukade tala om det
ibland, n�r det kom fr�mmande.

�Den fick jag av mamma�, sade Sven, �n�r jag sprang bort i skogen och kom
tillbaka igen. Det var, f�r att mamma blev s� glad, n�r hon fick se
mig.�

Och mamma f�rsvarade sin uppfostringsmetod mot varje kritik med att bara
lyfta upp gossen och l�ta alla se p� honom. Gud signe henne! Hon hade
r�tt.

III.

S� gick ett �r, utan att vi lade m�rke till dess g�ng. Men vid denna tid
b�rjade min hustrus h�lsa att allvarligt avtaga, och utan att vi talade
d�rom med varandra, f�rstodo vi b�da, att endast en m�jlighet fanns.
Redan en g�ng f�rut hade operat�rens kniv f�tt g�ra sitt livsfarliga
ingrepp och de sjukdomssymtom, vilka nu inst�llde sig, voro oss blott
alltf�r v�l bekanta. D�rf�r var det oss ingen �verraskning, n�r doktorn
en dag avkunnade domen och l�t oss veta vad vi anat f�rut, att blott en
snabb operation kunde r�dda Elsa �t mig och mina barn.

Som om en d�dsdom fallit �ver hela v�rt liv, gingo vi denna dag omkring i
v�rt hem, och jag s�g att Elsa gick d�r och tog farv�l. F�r f�rsta g�ngen
gick det fullt tydligt upp f�r mig, hur mycket av sina innersta tankar
hon dolt f�r mig liksom f�r alla, hur f�rtrogen hon var med d�dstanken,
och hur vissheten att hon skulle d� ung, gnagde p� hennes innersta
livskraft. Hon hade blivit vit och hennes kinder hade magrat. H�nderna
voro vaxgula, och hon gick i �ngest framf�r mig.

D� bad hon mig f�rsta g�ngen att f� d�. F�r f�rsta g�ngen talade hon om
allt detta, som hon burit p� och dolt, detta, som jag tr�ngt in p� henne
f�r att f� veta, och som aldrig annat �n med antydningar l�tit g� �ver
sina l�ppar.

�Sedan jag var mycket ung�, sade hon, �l�ngt innan du och jag l�rt k�nna
varandra, har det varit mig s� naturligt att t�nka p�, att jag aldrig
skulle f� leva l�nge. S� fann jag dig, och d� gl�mde jag alltsammans. Ty
du har gjort mig s� lycklig, Georg, du har gjort mig lyckligare, �n jag
n�gonsin kunnat g�ra dig. Du har givit mig mina tre gossar, mina tv�
stora gossar och lille Sven. Och vad kan jag vara f�r dem, f�r dig och
f�r er alla? Jag �r ju sjuk och jag blir aldrig frisk. Du skall gl�mma
mig, Georg. Ack, ja, jag vet, att du skall s�rja mig, d�rf�r att du
h�ller av mig, fast jag alltid varit klen och svag och aldrig varit till
nytta f�r n�gon. Men du skall �nd� gl�mma mig. Och du skall finna en
annan, som hj�lper dig med barnen.�
Och �ter bad hon mig att f� d�, bad att f� leva i ro de f� veckor, som
stodo henne �ter. Hon ville bara inte d� p� operationsbordet, men hon var
n�jd att f� g� bort, och hon ville blott f� leva med sina pl�gor s�
l�nge, att hon hann bereda barnen p� det, som m�ste komma, och s�ga
farv�l.

S� pl�tsligt hade allt detta kommit �ver mig, att jag icke ens kunde reda
mina tankar, �nnu mindre fann ord att svara. Jag k�nde dunkelt, att jag
genom att h�r ingripa kastade mig in i en kamp, som gick utom och �ver,
vad m�nniskor i allm�nhet �ro d�mda att uppleva. Jag k�nde den skygghet,
jag alltid erfarit, n�r det g�llt att r�ra vid n�got, som varit en annan
m�nniskas innersta och mest o�tkomliga egendom. Och om n�got �r, vad
ingen annan �n en m�nniska sj�lv kan best�mma, s� �r det v�l, om hon
skall b�ja sig under en s�ker d�d eller upptaga en sv�r kamp f�r att
m�h�nda vinna livet. Som jag s�g min hustru framf�r mig, f�ref�ll hon mig
s� n�ra och dock s� fj�rran. Hennes b�n att f� d� var s� r�rande och
allvarligt menad, att jag icke hade mod att bedja henne v�nda �ter till
livet f�r min skull. Ty f�r henne g�llde det varken mer eller mindre.
Och med f�rundran m�rkte jag, att hon kunde l�mna allt vad hon �lskade,
emedan hon var beredd. Men p� samma g�ng k�nde jag med f�rtvivlans
styrka, att jag inte kunde mista henne. Jag kunde det icke. Och i min
f�rtvivlan gripande efter det enda, som f�ll mig in, sade jag blott:

�Men Sven, kan du l�mna Sven?�

Hon ryckte till som f�r ett dr�pslag, och hon vred sina h�nder i
f�rtvivlan.

�Nej, nej! Jag kan inte.�

Hon vacklade bort mot s�ngkammard�rren och bad mig blott att f� vara
ensam. Jag s�g henne st�nga d�rren efter sig, och jag satt kvar, d�r jag
satt, och tyckte, att allt vad jag levat med henne var borta och d�tt,
och att hon nu skulle g� ifr�n oss. Jag f�rstod, att gjorde hon det icke,
s� var det icke f�r min skull, utan f�r den lilles skull med det gyllene
h�ret och de underliga barna�gonen, hennes lilla �ngel, som kommit och
kedjat henne fast vid livet. Jag f�rstod allt detta, men det s�rade mig
icke. Jag fann det helt naturligt, att icke jag ensam kunde h�lla henne
kvar. Jag b�jde mitt huvud och gr�t, gr�t f�r f�rsta g�ngen �ver mig
sj�lv och mitt eget liv. Och jag v�ntade ingenting, trodde icke p� n�got
annat, �n att nu skulle dagarna g� lugnt och obevekligt fram mot den
stund, som m�ste komma, och sist skulle d�den slita s�nder allt, f�r
vilket jag levat.

Hur l�nge jag satt d�r, vet jag icke. Jag vet blott, att det blev skumt
omkring mig, och att jag spratt till vid att k�nna min hustru, som l�g p�
kn� framf�r mig och lutade sitt huvud mot min arm. Hon hade kommit s�
tyst, att jag icke h�rt henne, och hennes r�st l�t lugn, n�r hon sade:

�Jag vill leva f�r dig, Georg, f�r Sven och v�ra stora gossar.�

Jag k�nde hennes r�st, n�r den blev s� djup och varm, som om allt annat
�n hennes k�rlek tystnat inom henne. Jag f�rstod, att hennes beslut nu
var oryggligt, att hon �ter tillh�rde oss alla, eller ville g�ra det, och
en varm v�g av tacksamhet mot henne och hela livet str�mmade igenom mig.
Det dr�jde l�nge, innan vi �ndrade st�llning, men n�r vi gjorde det,
reste hon sig upp och t�nde alla lampor som till fest.

S� kallade hon in barnen, och de kommo alla, tysta och undrande, och vi
beh�vde ingenting f�rklara f�r dem. Ty de hade alla f�rst�tt, var och en
p� sitt s�tt, de hade talat med varandra, som vi stora hade talat f�r
oss, och de visste, att mammas liv stod p� spel, men att hon v�gade det
f�r att f� leva f�r dem.

Sven kr�p upp i mammas kn� och sm�g sig intill henne. Och han fick oss
alla att le genom t�rarna, n�r han sade:

�Mamma f�r inte d� ifr�n lille klimpen.�

Detta sista var ju ett av hans smekord i familjen, och han anv�nde det
sj�lv utan skymt av medvetande om, att det l�t l�jligt. D�rf�r kommo hans
ord n�stan som ett l�fte om liv, och de lugnade oss.

Men n�r barnen g�tt till vila, gingo Elsa och jag med armarna om
varandras liv genom rummen. Och jag s�g, att hon �ter tog farv�l, men p�
annat s�tt �n f�r n�gra timmar sedan. Dagen d�rp� skulle hon �ka till
lasarettet.

Men n�r jag tidigt p� morgonen kom ut, satt Olof i den stora l�nstolen
mitt emot s�ngkammard�rren.

�Har du setat h�r l�nge?� sade jag �verraskad.

�Ja�, svarade gossen enstavigt.

Han hade setat d�r och t�nkt p� sin mor och p�, hur allvarligt allting
med ens hade blivit. F�r f�rsta g�ngen slog det mig, hur stor han var,
och jag tog hans hand som en j�mn�rings. Det ryckte till i tio�ringens
ansikte, men han kunde ingenting s�ga.

N�r Elsa och jag sedan sutto i droskan, var han herre �ver sig sj�lv, och
han steg upp p� fotsteget bredvid min hustru, str�k henne �ver kinden och
sade beskyddande som �t ett barn:

�Var inte r�dd mamma, det kommer nog att g� bra.�

Svante kom ocks� fram och lille Sven blev lyft upp och pratade och
jollrade. I det �gonblicket visste Elsa icke, vem av dem alla hon �lskade
mest. Men p� v�gen �terkommo vi i v�rt samtal oupph�rligt till v�r store
gosse, vilken f�rsta g�ngen talat och k�nt som en man.

IV.

D�ds�ngeln gick denna g�ng v�rt hem f�rbi, men hans vingar hade strukit
s� t�tt intill oss, att vad som nu skett l�nge gav sin pr�gel �t hela
v�rt liv, ja, egentligen aldrig upph�rde att g�ra det. Dock -- �nnu en
g�ng �terv�nde lyckan till v�rt hem, men d�mpad och mera allvarlig. �nnu
en g�ng �terv�nde hon, som gav helgdagar �t v�rt vardagsliv. V�ra gossar
h�lsade oss v�lkomna, n�r vi �terv�nde, och lille Sven kr�p upp hos
mamma, sm�g sig intill henne och s�g innerligt lycklig och sk�lmaktig
ut.

�Ser du det, att du fick inte d� ifr�n lille klimpen?� sade han.
Han s�g s� triumferande ut, som om han ansett, att den lyckliga utg�ngen
berodde p� honom, och mest f�r att muntra oss alla, sade jag:

�Jag tror, du anser, att det �r du, som gjort mamma bra.�

�Det �r det ocks�, svarade min hustru.

Och �ter s�g jag det uttryck p� hennes ansikte, som f�rr hade f�refallit
mig s� fr�mmande, men som jag mera och mera tyckte mig b�rja f�rst�.

Hon sl�t den lille i sin armar, och ur hennes �gon f�llo tv� klara t�rar.
D�rp� r�ckte hon mig handen och sade:

�Jag �r s� glad att vara hemma igen.�

Sj�lv kunde jag ingenting svara. Jag s�g bara p� gruppen framf�r mig, och
jag visste, att h�r hade jag den lycka, p� vilken jag f�r endast ett par
veckor sedan knappast v�gade hoppas. Och dock k�nde jag i mitt hj�rta ett
styng som vid en begynnade aning om hoppl�s ensamhet.

V.

Den v�r, som nu kom, minns jag som ett hav av blommor, vilka fyllde varje
ledig plats i v�rt hem. Hyacinterna uppblandades sm�ningom med bl�sippor,
bl�sipporna med vitsippor, gullvivor och violer, och sist, n�r det led
mot midsommartid, kommo de blommande syrenerna.

Det var mamma och Sven som skaffade blommorna, och det skulle vara sv�rt
att s�ga, vem av dem b�da, som �lskade blommorna mest. Jag ser dem �nnu
sida vid sida med h�nderna fulla av blommor, r�dkindade och pratande, g�
�ver den stora g�rden fram mot den �ppna verandan. Hennes h�r var lika
svart, som hans var blont, men deras djupa bl�a �gon voro lika. De
bildade den mest s�llsamma kontrast, och dock voro de mera lika �n vad
mor och barn pl�ga att vara. De h�rde samman, som om de skapats att
st�dse f�ljas �t, st�dse g� med blommor i h�nderna, �nda till livets slut
g� hand i hand och se i varandras �gon. Ingen kunde se dem tillsammans,
utan att hans ansikte upplystes av ett soligt leende, och ofta kunde jag
m�rka detta och k�nna min egen rikedom �kas.

Ty under denna tid k�nde jag livet rikt och fullt som aldrig. Jag gl�mde
�ter allt, vad som fyllt min sj�l med tunga aningar och nuet blev mig
nog. Det f�ref�ll mig, som om allt, vilket var sorgligt och sv�rt, hade
vi f�tt genomg� endast f�r att efter�t kunna njuta en s� mycket fullare
lycka. Jag var tacksam f�r varje ny dag, som gick, jag var glad, att jag
kunde gl�mma, och jag tyckte, att vi buros fram mot en lycka, h�gre �n
den, vilken m�nniskor n�.

Jag tror, att �ven min hustru, �tminstone under en tid, delade denna min
k�nsla. Ty det var fr�n henne, som denna st�ndiga str�m av lycksalighet
utgick. Hon hade verkligen �terv�nt till livet, hon k�nde sig frisk, hon
levde under stora, gamla tr�d och i ett �verd�d av blommor. Hon hade oss
alla omkring sig, och ingenting st�rde hennes ro.

S� gick hon en afton med mig genom den l�nga g�ngen, d�r vi ingen m�tte,
och d�r vi d�rf�r gingo helst. Runt om oss blommade syrenerna och fyllde
luften med sin doft, och p� den bleka, ljusa junihimmeln satt halvm�nen
utan att kasta n�got ljus, endast simmande i det bl�a, som v�lvde sig
gr�nsl�st vitt, d�r sl�tten tog vid, och varifr�n bleka stj�rnor liksom
f�rs�kte att tindra, utan att kunna bryta fram genom nattens dager.

N�r jag t�nker p� denna tid och allt som sedan f�ljde, m�ste jag med
f�rv�ning minnas v�r sp�nstighet. Som om endast ett str�moln kommit p�
v�r himmel och bl�st bort, s� gingo vi h�r lyckliga varje afton, och det
fanns icke ett st�nk av vemod i v�ra samtal. Allting, som varit, l�g
begravet bakom oss. Det var v�l icke den sorgl�sa lyckan med ungdomens
opr�vade blinda tillit till sig sj�lv. Det var n�got vida mer. Det var
denna lugna, tysta harmoni, som kommer mellan m�nniskor, vilka lidit
tillsammans och �vervunnit, en lycka, som ingenting kan grumla och
ingenting f�rst�ra, d�rf�r att den vuxit sig ouppl�sligt samman innerst
inne i tv� m�nniskors hela v�sen. Vi visste under denna tid, att vi
ingenting �nskade, ingenting beg�rde, utom det, som vi redan �gde. Det �r
vid s�dana perioder i livet, som den ena kan s�ka ensamheten f�r att
torka sina t�rar, emedan han blygs att visa, hur lycklig han �r. Inga
fr�mmande tankar, som g� p� egen hand, inga fantasier, inga beg�r kunna
st�ra denna oerh�rda st�mning, ur vilken livskraften v�xer. Allt, varom
sagor och s�gner sjungit, lever d� sitt fulla, aldrig sinande liv, s� som
ingen dikt m�ktar �tergiva, och jag tror, att det �r s�dana erfarenheter,
som ensamma m�kta att g�ra samlivet heligt mellan kvinna och man.

�tminstone k�nde vi det s� under dessa ljumma v�rn�tter, d� v�ra

promenader alltid slutade p� samma plats: framf�r de sovande barnens
s�ngar. Vi talade ej mycket om, vad vi k�nde, men en afton sade min
hustru:

�Hur l�nge �r det vi varit gifta?�

�Varf�r fr�gar du det? Du gl�mmer ju aldrig data.�

�Ja, men kan det vara sant, att det varit mera �n tio �r? Kan det vara
sant att vi �ro s� gamla?�

�G�r det dig ledsen?� svarade jag och log.

Hon sl�t sig intill mig och tog min arm.

�Det var en tid, n�r jag var s� r�dd f�r att bli gammal�, sade hon. �Och
det �r jag �nnu. Men jag f�rst�r inte n�r folk talar om, att man �lskar
mest och �r lyckligast i ungdomen. Det m�tte vara m�nniskor, som icke
kunna �lska.�

Jag f�rs�kte en inv�ndning. Men hon
andra. Hon talade om v�nner, som vi
umg�tts med. Och hon f�rnekade, att
drag ur deras liv, vad de gjort och
sig vid, vad de icke gjort och icke
avbr�t mig, i det hon b�rjade tala om
h�llo av, om bekanta, som vi hade
de kunde vara lyckliga. Hon ber�ttade
vad de sagt. �nnu mera uppeh�ll hon
sagt. Och hon sl�t med de orden:

�Jag tror, att m�nniskor i v�r tid gl�mt att �lska. De �ro upptagna av s�
mycket annat.�

Allt, vad min hustru nu sade mig, f�rv�nade mig. Ty ehuru hon var kvinna,
pl�gade hon s�llan syssels�tta sig med andra, n�r hon var ensam med mig,
och jag f�rs�kte taga m�nskligheten i f�rsvar.

Men hon svarade p� allt, vad jag hade att anf�ra, som om hon egentligen
icke h�rde p� mig, och n�r jag tystnade, fortfor hon, fullf�ljande sin
egen tankeg�ng:

�Varf�r �ro du och jag lyckligare �n alla andra m�nniskor?�

Hon sade detta med ett allvar, som om hon endast vidr�rt ett det mest
bekanta och erk�nda faktum, och hon tillade:

�Jag tycker, att alla andra �ro olyckliga, n�r jag j�mf�r dem med dig och
mig.�

Jag log �t hennes iver, p� samma g�ng jag v�rmdes av hennes ord.

�Varf�r skall du j�mf�ra?� sade jag.

�D�rf�r att det g�r mig s� lycklig�, svarade hon.

Och i det hon stannade framf�r mig och s�g upp i mitt ansikte, tillade
hon:

�L�t mig s�ga det nu, emedan jag annars kanske aldrig kommer att s�ga
det. Jag tycker det �r s� lustigt, n�r jag t�nker p� den f�rsta tiden,
n�r vi voro gifta. D� tyckte jag, att jag �lskade dig, och att jag var
lycklig. Det var d�rf�r, att jag ingenting visste och ingenting f�rstod.
Nu vet jag, vad det �r, och nu vill jag tacka dig.�

Innan jag hann hindra det, hade hon gripit min v�nstra hand och kysst
den, och n�r jag f�rs�kte rycka den tillbaka, h�ll hon den fast och
kysste den �nyo, d�r ringfingret satt.

Det l�g en makt i hennes k�nsla och hennes person, n�r hon sade dessa
ord, som n�stan f�rvirrade mig. Stum tog jag henne i mina armar och
kysste henne med en k�nsla av, att jag f�rsta g�ngen kysste min brud. Och
jag visste med henne, att st�rre s�llhet rymde icke jorden.

VI.

Sven hade f�tt en lekkamrat, och det var en h�ndelse i hans lilla liv. Ty
f�rut hade han endast lekt med de stora br�derna. Nu var denna lekkamrat
ett par m�nader yngre �n Sven, och dessutom var lekkamraten en flicka.
Allt detta var n�got s�rdeles nytt och h�nf�rande, och under denna tid
fick Sven mycket att tala med mamma om.

Lilla M�rta hade flyttat ut p� landet med sin pappa och mamma, och i
b�rjan hade hon och Sven betraktat varandra p� avst�nd. M�rta var en
liten obeskrivligt s�t flicka med r�da, friska kinder, klara bl� �gon och
ett l�ngt lockigt h�r, som var n�stan likt Svens eget. Och det dr�jde ej
synnerligt l�nge, innan hon en dag kom fram och satte sig i n�rheten av
Sven och nyfiket betraktade vad han f�rehade.

Sven var van att leka f�r sig sj�lv, och han hade en lek, som roade honom
mycket, och som egentligen var ganska l�ttfattlig. Den bestod d�ruti,
att han gick ut och satte sig p� en gr�smatta. D�r betraktade han med det
st�rsta intresse allt som f�rsiggick p� den n�rmaste fl�cken omkring
honom. Det var myror, som kl�ttrade p� gr�sstr�n, en fj�ril som kr�p p�
en blomma och s� p� vita vingar fladdrade vidare i solskenet, en
skalbagge, som kommit p� rygg och skulle v�ndas r�tt f�r att kunna krypa
vidare, eller ett par f�glar, som hoppade mellan tuvorna och icke l�to
st�ra sig av barnet, n�r de s�kte efter f�da �t sig eller ungarna. Eller
ocks� satt han helt enkelt och plockade av gr�sstr�na omkring sig och l�t
dem fundersamt och unders�kande glida mellan sina fingrar och n�r han
f�tt handen full, kastade han bort alltsammans och b�rjade plocka nya.
Det kallade Sven sj�lv att �sitta gr�na backen�, och h�rom kunde han tala
l�nga stunder, n�r han avbr�t leken och sprang in till mamma f�r att
f�rt�lja om de r�n han gjort. Detta satt nu lilla M�rta och tittade p�,
och till sist fr�gade hon Sven vad han gjorde.

�F�rst�r du inte, att jag sitter gr�na backen?� sade Sven.

Och hans �gon blevo stora av f�rv�ning.

Nej, det f�rstod M�rta inte alls. Men eftersom Sven kunde h�lla p� med
det s� l�nge, antog hon, att det m�tte vara n�got obeskrivligt
underh�llande och d�rf�r satte hon sig bredvid honom. Och de b�da barnen
plockade gr�s och petade p� myror och kommo varandra s� n�ra, att n�r de
gingo d�rifr�n, h�llo de varandra i hand och tyckte, att de aldrig mera
kunde skiljas.

Ett par dagar d�refter satt Sven inne hos mamma och talade om M�rta.
Numera talade han inte om gr�s och blommor eller f�glar och fj�rilar.
Numera talade han bara om vad M�rta hade sagt, och vad M�rta hade gjort,
och hur roligt de b�da hade tillsammans.

S� en dag sade mamma till honom:

�Du tycker visst mycket om M�rta?�

D� sk�t Sven ut l�ppen och svarade:

�Vet inte du, att M�rta �r min f�stm�?�

Mamma svarade mycket allvarligt:

�Det har du aldrig talat om f�r mig.�

�Det ska' v�l du veta �nd�, menade Sven. �Vi ska' gifta oss.�

�N�r ska' ni gifta er?� fr�gade mamma.

�N�r vi bli stora f�rst�s�, svarade Sven.

Sven var mycket lycklig att hava en f�stm�, som han skulle gifta sig
med, och det var det vackraste man kunde se, n�r de tv� barnen kommo hand
i hand �ver g�rden och solskenet lekte i deras lockiga h�r, eller n�r
Sven drog M�rta i sin lilla vagn och oupph�rligt v�nde sig om f�r att se
p� henne.

Men ibland blevo de ov�nner och d� blev Sven m�rk, gick in till mamma och
sade, att M�rta var ot�ck.

D� svarade mamma:

�Ja, men du ska' ju gifta dig med henne. Och d� f�r ni v�l lov att bli
v�nner igen.�
�Jag vill inte gifta mig med henne�, sade Sven.

Men hur det var blevo de v�nner igen, f�rsonades, kysstes och hade �nnu
roligare �n de n�gonsin hade haft.

Det faller av sig sj�lvt, att mamma dyrkade Svens f�stm� minst lika
mycket som han sj�lv, och n�r hon kom ut och ville ha Sven med sig och
Sven � sin sida inte kunde �vergiva M�rta (en alldeles ny erfarenhet i
hans lilla tillvaro), d� uppl�ste sig denna konflikt p� det s�ttet, att
mamma tog f�stfolket en i var hand och blev p� en g�ng deras lekkamrat
och deras f�rtrogna. Ja, jag fruktar att hon talade med dem b�de om
k�rlek och gifterm�l, d�rf�r att hon som ingen kunde deras spr�k, och
det kan nog h�nda, att hon i sin fantasis styrka redan b�rjade k�nna sig
som sv�rmor.

Det var inte v�rt f�r n�gon, att han f�rs�kte taga Svens k�rlek fr�n den
sk�mtsamma sidan. Olof h�nade visserligen lille-bror och s�kte f�rklara
att en riktig karl inte tycker om j�ntor. Till och med Svante, som i
denna punkt hade mindre rent samvete, f�rs�kte angripa lille-bror med att
han var f�r liten.

I sin n�d v�nde sig Sven till mamma som h�gsta auktoritet. Och mamma sade
honom, att han skulle inte bry sig om, vad de stora gossarne sade, utan
att om han tyckte om M�rta, s� var det ingenting att sk�mta med alls,
antingen han var liten eller stor.

D�rmed ans�g Sven, att br�derna hade f�tt br�ckan, och l�t dem icke
vidare grumla sin lycka. Han var s� allvarlig sj�lv mitt i sin gl�dje,
att han icke f�rstod, hur n�gon m�nniska kunde sk�mta om en s�dan sak,
och d�rf�r gjorde han heller ingen hemlighet av sina f�rh�llanden. Om
n�gon �ldre, vilket kunde h�nda, fr�gade honom, om det var sant, att han
hade en f�stm�, svarade han utan vidare ja, och strax d�refter sprang
han och lekte med henne, som om han velat fr�ga hela v�rlden, om hon inte
var vacker och s�t, som en riktig f�stm� skulle vara.

Ja, Sven uppf�rde sig �verhuvud s�, att man upph�rde att sk�mta med
honom, och till och med br�derna l�to honom vara i fred.

Men en dag hittade Olof p� att s�ga �t honom, att han hade h�r som en
flicka. Det hade Sven h�rt f�rr, och det hade aldrig r�rt honom.

Men nu tillade store-bror:

�Inte g�r det an f�r dig, som har f�stm�.�

Och det grep Sven djupt.

Fr�n den dagen upph�rde han aldrig att k�lta p� mamma om sitt h�r.

�Jag vill ha mitt h�r som de andra gossarna�, sade han.

Det hj�lpte inte att mamma stretade emot och bad Sven inte bry sig om,
vad de stora gossarna sade. Det hj�lpte ej ens, att hon bad Sven f�r
mammas skull beh�lla sina vackra lockar, som mamma tyckte s� mycket om.
Sven h�ll p�, att de skulle bort.

�Jag vill inte se ut som en flicka�, sade han.

Mamma s�rjde vid blotta tanken p�, att n�gon skulle s� mycket som r�ra
vid de vackra lockarna.

�Jag kan inte t�nka mig klimpen utan sina lockar�, sade hon.

Hon tog honom i sina armar, viskade vid honom, jollrade, �vertalade och
bad f�r de k�ra lockarna. Men Sven var om�jlig att �vertyga. Han bad s�
vackert och s�g s� bevekande ut, att till sist fick han sin vilja fram.

Han kom in i sin lilla r�da hatt och med den vita blusen fladdrande om de
sm� benen.

�Jag ska' in till sta'n och bli klippt�, skrek han.

Han var fylld av iver och h�nryckning, och n�r han satt p� t�get pratade
han i ett, och han v�nde sig till en fr�mmande gammal herre, som han
aldrig hade sett f�rr, och sade, att han skulle fara till staden f�r att
klippa sitt l�nga h�r.

Den gamle herrn s�g upp fr�n sin tidning, gav gossen en f�rstr�dd och
likgiltig blick och fortsatte sin l�sning.

Sven trodde, att han inte hade h�rt och upprepade f�r tydlighetens
skull:

�Jag ska' klippa mitt h�r, s� jag inte ser ut som en flicka.�

Men den gamle herrn f�rskansade sig bakom sin tidning och mumlade
n�gonting, som f�ranledde mamma att tysta sin lille klimp.

Sedan teg Sven hela v�gen och satt alldeles stilla, som om han grubblat
p� n�got. Han s�g s� olycklig ut, att mamma tog honom i kn�'t och smekte
gossen och var fullst�ndigt f�rbittrad p� den gamle herrn, som inte kunde
f�rst�, att den lille satt och s�rjde �ver, att inte alla fr�mmande
herrar bry sig om, n�r en liten gosse �r glad.

Sven teg, �nda till dess att han kom ut p� gatan. Men d� viskade han, som
om han varit r�dd att n�gon kunde h�ra dem:

�Det var best�mt ingen sn�ll gubbe.�

�Ja, men ser Sven, du k�nde honom inte�, sade mamma.

�Han kunde v�l ha varit sn�ll f�r det�, svarade Sven.

�Men sm� gossar ska' inte tala till fr�mmande�, inv�nde mamma.

�Jag trodde, han skulle bli glad, n�r han fick h�ra, att jag inte l�ngre
beh�vde se ut som en flicka.�

Stackars litet barn! t�nkte mamma, och �ter f�rgrymmades hon i sitt
hj�rta, n�r hon t�nkte p� alla trumpna m�nniskor, som f�rst�ra de sm�s
gl�dje. Stackars litet barn! Hur ska' det en g�ng g� dig i v�rlden?

Och f�r att riktigt tr�sta Sven och kalla hans gl�dje tillbaka, sade
hon:

�Det var en ot�ck och led gammal gubbe. Riktigt led var han.�
D� blev Sven idel solsken igen, och hans sorg var bortbl�st, d�rf�r att
han fick tro, att endast ot�cka m�nniskor g�ra s�dant. Han blev klippt
och fick g� p� ett konditori. D�r fick han bakelser och var �verlycklig,
emedan han trodde, att alla m�nniskor visste, att han f�r f�rsta g�ngen
var klippt som en pojke. S� for han hem med mamma igen, och n�r han kom
p� g�rden, sl�ppte han mammas hand och sprang, s� fort hans ben ville
b�ra honom, in f�r att g�ra pappa flat.

D�r stannade han vid skrivbordet, tog av sig sin hatt och gl�mde bort,
att man icke fick st�ra pappa n�r han arbetade. Han stod stilla med
hatten i hand, och hela hans kropp arbetade av iver f�r vad pappa skulle
s�ga. Ja, hans �gon v�xte, s� att det s�g ut, som om hela pojken skulle
bli bara �gon.

Pappa s�g och s�g och anade, att det var n�got riktigt m�rkv�rdigt, som
hade h�nt. Till sist gick det upp ett ljus f�r honom, och d� m�ste han
lyfta upp klimpen och s�tta honom ifr�n sig igen.

�Nu har Sven blivit en riktig pojke�, sade pappa.

Och med denna attest p� sin manbarhet sprang Sven ut i akt och mening att
visa sig f�r de stora br�derna och bli beundrad av M�rta.

VII.

Den sommar, vilken b�rjat i en s� leende omgivning, skulle emellertid

forts�ttas vid v�stkusten, och orsaken var den, att en l�ngtan, starkare
�n jag kan uttrycka, drog mig dit.

Jag kan icke redog�ra f�r, hur denna oresonliga l�ngtan kommit mig i
blodet. M�jligen l�g orsaken d�ruti, att jag en g�ng som barn tillbragte
en sommar p� v�stkusten, och det �r ju t�mligen avgjort vilken roll dessa
tidiga, �ven tillf�lliga, starka barndomsintryck spela vid bildandet av
den k�nslornas grundfond, som sedan best�mmer v�rt liv.

Det f�refaller mig sj�lv underligt, att minnena fr�n dessa veckor kunnat
h�lla sig s� levande i flera och trettio �r. Jag var n�mligen d� endast
sex �r gammal, och fr�n den �ldern bruka alla andra minnen �n minnena
fr�n hemmet, d�r man bott i �ratal, f�rblekna. Men under m�nga �r har jag
sett havet f�r mig, s� som jag s�g det d�. Jag har sett det med skyh�ga
v�gor, f�rstorade till det ot�nkbara genom barnets fantasi. Jag har sett
t�ngen, maneterna och sj�stj�rnorna, hela det rika livet p� havets botten
i grunda vikar och utmed de gr�a klipporna. Jag har sett klippor utan
tr�d resa sig �ver havet, som br�t vid deras fot, och jag har k�nt det
besynnerliga minnet dyka upp inom mig av en oerh�rd storm, som piskade
massor av sand mot mitt �mt�liga barnansikte.

Det �r underligt, att man s� l�nge kan g� och b�ra p� ett dylikt minne,
och �nnu underligare, att det kan ha en s� underbar makt �ver ens sj�l.
Ett s�dant minne �r fyllt av en sugande l�ngtan, vilken motsvarade den
unga flickans dr�m om riddaren, som en dag skall luta sig ned mot hennes
mun och viska henne l�ften om en lycka, som �r �versvinnelig. Det liknar
vad ynglingen k�nner, som h�r framtidens segerl�ften sjunga i svallande
blod. Ja, det liknar kanske mest den tysta framtidsro, som lever hos den
man, i vilken ynglingen aldrig d�tt. Det l�g djupt i min sj�l som
heml�ngtan, och det dr�jde i decennier, innan jag kunde lyda dess
maning.

Men n�r jag efter m�nga �r �ntligen kom s� l�ngt, att jag visste mig f�
njuta en sommar vid havet, d� var det min hustru, som kom mig att frukta,
att hela min gl�dje skulle g� upp i r�k. Min hustru hade n�mligen aldrig
sett v�stkusten, och jag visste, att hon hade n�gon sorts ovilja mot hela
resan, och att hon endast gav vika, emedan hon f�rstod, att det ringaste
motst�nd skulle g�ra mig ont. Detta visste jag d�rav, att hon en g�ng
sagt: �Jag kan inte t�nka mig en sommar, n�r man inte ser n�gra tr�d.�
Och jag f�rstod mycket v�l, att n�r dessa ord undf�llo henne, yppade hon
en motvilja f�r hela f�rden, vilken satt s� djupt, att hon sj�lv fruktade
f�r att icke kunna �vervinna den. D� hon emellertid s�g, att jag f�rst�tt
hennes motvilja, gjorde hon allt f�r att f� mig att gl�mma dessa ord. Men
de l�mnade mig icke och jag b�rjade k�nna mig n�stan bekl�md, n�r jag
t�nkte p� mitt efterl�ngtade hav.

Hela denna historia var f�r mig varken s� obetydlig eller narraktig, som
den m�h�nda kan l�ta. En verklig gl�dje kan ingen k�nna, om den skall
uppblandas med missljud, och det v�rsta missljud jag kunde t�nka mig var
om min hustru icke skulle komma att dela min fr�jd. Jag hade ju vant mig
vid att aldrig k�nna mig ensam, varken i gl�dje eller sorg, och det
gjorde mig utom mig, att jag nu m�rkte mig vara ensam om min l�ngtan.

Jag ville, att min dr�m om en sommar skulle bliva verklighet, och jag
k�mpade f�r detta m�l med samma iver som n�r jag en g�ng trodde mig p�
v�g att f�rlora min hustrus k�rlek och stred f�r att �tervinna den. Dag
och natt grubblade jag p� m�jligheten att f�rebygga den fara, vilken jag
fruktade skulle st�ra min sommargl�dje, och slutligen trodde jag, att jag
hade funnit ett medel. Jag f�reslog n�mligen en dag min hustru, att vi
skulle g�ra resan till v�sterhavet runt om hela den svenska kusten, och
jag gjorde detta d�rf�r, att jag ville besegra henne. Jag k�nde p� mig,
att mellan oss utk�mpades i tysthet en kamp, ur vilken jag icke ville g�
som den besegrade. Jag ville tvinga min hustru att �lska havet, och jag
tyckte, att det s�tt jag uppfunnit var n�got av de b�sta, p� vilket en
m�nniska n�gonsin kommit att t�nka. Min tankeg�ng var n�mligen denna:
�V�gen g�r ut genom Stockholms sk�rg�rd. Den forts�tter utmed hela v�r
h�rliga ostkust. Sm�ningom, n�stan om�rkligt, skall hon se den leende
ostkustnaturen g� �ver i v�stkustens karga, och utan att veta det skall
hon gripas av den storhet, som �verg�r allt i naturen.�

Jag kan dock ej s�ga att under sj�lva resan n�gonting intr�ffade, som gav
mig anledning tro, att min s� v�l utt�nkta plan haft �syftad verkan. Min
hustru nj�t som alltid av en vacker �ngb�tsresa, men att sj�lva f�rden
f�rde hennes tankar i n�gon s�rskild riktning kunde jag icke uppt�cka.
Det hela var f�r henne en l�ng �ngb�tsresa, som s�dan det h�rligaste hon
visste, men ingenting vidare.

Jag befann mig hela tiden i stark sp�nning och mitt mod b�rjade sjunka,
n�r vi passerat G�teborg, och jag s�g havsskummet fr�sa kring mina
efterl�ngtade v�stkustknallar.

Det bl�ste emellertid en rykande storm, och den var naturligtvis i detta
�gonblick allt annat �n v�lkommen, mindre d�rf�r att den f�rsv�rade
f�rden, vilken skedde i en �ppen b�t till v�r resas slutliga m�l, �n
d�rf�r att en v�stkuststorm ej �r �gnad att borttaga oviljan mot havet
och havsbandet, i fall en s�dan k�nsla verkligen finns. Jag satt nere i
kosterb�ten och iakttog hela tiden min hustru, och jag betraktade henne
fr�n sidan, medan b�ten steg p� de brytande sj�arna och v�gorna sk�ljde
d�cket fr�n st�v till akter. Men jag kunde ingenting uppt�cka, som
besvarade min stumma fr�ga. Hon syntes mig o�tkomlig, d�r hon satt och
s�g ut �ver det svarta vattnet, och inom mig ropade hundratals stridiga
r�ster, som jag tyckte alla samlade sig i en kraftanstr�ngning f�r att
tr�nga till hennes hj�rta och sympati.

Men som jag satt d�r, b�rjade min oro att giva vika, och ost�rd av alla
tvivel och all uppjagad nervositet, s�g jag f�r f�rsta g�ngen v�stkustens
natur. Den fyllde mig med en k�nsla, som jag vill kalla helig, och inf�r
densamma f�rsvann allt annat.

B�ten gungade fram �ver den uppr�rda fj�rden och framf�r dess bog
klarnade konturerna av en l�ngstr�ckt �, som avtecknade sig mot en
bakgrund av jagande skyar. Ju n�rmare vi kommo denna �, desto starkare
br�nde inom mig gl�djen av decenniers l�ngtan, som nu skulle bli
tillfredsst�lld. Vi stego i land p� bryggan, och jag uppfattade i ett
girigt �gonkast allt omkring mig. Jag s�g bryggorna, sj�bodarna, alla de
sm� byggnaderna, som lysande i ljusa f�rger tr�ngdes p� sluttningen av
den kala klippan. I hamnen gungade b�t vid b�t, och p� klipporna l�go
massor av fisk f�r att torka i solen. Ute p� en udde stod en gul grupp av
oljedukskl�dda m�n i sydv�ster och l�ngst�vlar och ordnade l�ngsamt och
bet�nksamt en hop storfisk, som jag aldrig visste mig hava sett.

Den starka luften stack mig i ansikte och kinder, och omkring mig f�rnam
jag ett d�n som av brusande vattenfall, frampiskade av rasande vindar.
Jag s�g klippornas konturer bl�na och svartna i fj�rran, n�r stormen drev
skyarna i vild jakt fram �ver himlen, som lyste bl� genom s�ndertrasade
moln. Och n�r jag kom fram till v�rt lilla vita hus, som l�g ytterst p�
den v�stliga udden, l�ngt borta fr�n klungan av andra m�nniskors
boningar, d� s�g jag f�r f�rsta g�ngen havet.

Jag stod l�nge och blickade ut �ver detta hav, som jag �ntligen hade
n�tt, och n�r jag kom in i v�ra rum, s�g jag att mina egna f�nster visade
samma utsikt, som jag nyss hade l�mnat, endast att havet syntes hava
kommit mig �nnu n�rmare. �ter stod jag stilla och visste ej vad som i
detta �gonblick f�rsiggick inom mig. Men i samma nu f�ll min blick p�
min hustru. Hon stod ensam vid f�nstret och s�g ut, och i ett �gonblick
slog det mig, att allt vad som under veckor sysselsatt mina tankar, all
�verretning, allt tvivel, all list, all ber�kning, hela kampen f�r att
tvinga min hustru att k�nna som jag -- allt detta hade jag gl�mt, sedan
jag satt min fot p� den klippiga �n. Nu stod hon d�r, och jag visste icke
om v�ra tankar i detta �gonblick reste sig till kamp mot varandra eller
m�ttes.

D� v�nde hon sig om, och jag s�g att hennes �gon voro fulla av t�rar. Hon
r�ckte sin hand emot mig, jag tog den, och tillsammans stodo vi och
blickade ut �ver vattnet. V�gorna vr�kte upp �ver stenarna under v�ra
f�nster och s� l�ngt �gat n�dde syntes endast de vita b�ljornas kammar
mot den m�rka havsytan och de sm� sk�ren, mot vilka havet br�t. Som
kaskader av vitt skum st�rtade v�gorna mot h�jden, pressade fram av
tyngden fr�n hela havet, som fr�n v�ster l�g p�. Det var ett uppror fullt
av lugn kraft, ett stort utbrott, som bar inom sig n�got av livets eget
fulla jubel.

Inf�r detta uppror lade sig mitt eget uppror till ro, och med min
hustrus hand i min k�nde jag, att vi b�da varit p� v�g mot havet och p�
olika v�gar n�tt fram. Vi talade icke ett ord, men vi stodo d�r l�nge,
och det som varit dog inom oss. N�r vi somnade in, h�rde vi �nnu stormens
och v�gornas d�n i v�ra �ron, och n�r d�net upph�rde, vaknade vi, emedan
tystnaden st�rt oss.

Utanf�r v�ra f�nster l�g havet stilla och stort i lugna dyningar.

VIII.

Detta minne har jag upptecknat redan f�r �ratal tillbaka. Jag visste icke
d�, att jag en g�ng skulle k�mpa en annan och st�rre strid med min
hustru, en strid, efter vilkens slut jag skulle st� ensam och dock icke
ensam, nedb�jd, men dock icke utan hopp.

Nu ser jag oss sittande p� den h�gsta klippan utanf�r v�rt vita, v�nliga
hus. I en prakt, som st�ndigt �r ny, kv�ll efter kv�ll v�xlar, g�r solen
ned i havet och emellan oss sitter Sven. Han �r barbent och brun, och
emedan det kyler mot aftonen sticker han sina sm� f�tter under mammas
kl�nning. Han tigger om att f� sitta uppe s� l�nge solen �r kvar.
Undrande f�lja hans �gon det sista flammande skimret av solen, som
f�rsvinner i det lugna, gungande havet. Han sitter med hakan st�dd mot
handen, som t�nkte han p� n�got allvarligt, vilket han icke kan giva ord.
Och n�r han �ntligen vet, att han m�ste i s�ng, h�nger han sig om pappas
hals och ber, att jag skall b�ra honom.

Med min l�tta b�rda p� armen stiger jag sakta utf�r klipporna och n�r jag
v�nder �ter, ser jag mot himlen den m�rka silhuetten av min hustrus
gestalt. Hon sitter som Sven nyss satt, och hennes �gon s�ka den punkt,
d�r solen g�r ned och d�r aftonrodnadens flammor slocknat.

IX.

Aldrig har Sven blivit s� beundrad, smekt, buren p� allas h�nder och
f�rgudad, som han blev under denna sommar. Lotsarna buro honom �ver
bergen och t�ljde honom b�tar, gummorna stannade och logo soliga leenden,
s� fort de fingo se honom. De unga hustrurna gl�mde sina egna sm�ttingar
och sade, att ett s�dant barn hade de aldrig sett, flickorna ledde honom
p� klipporna och lekte med honom, utan att han beh�vde be dem. Sven gick
omkring i ett st�ndigt solljus, och han blev brun och stark i denna luft,
som han aldrig varit.

Sven var med ett ord medelpunkten f�r allas v�ra tankar och solen i denna
v�r enda v�stkustsommar.

Det var emellertid underligt nog, att han just under denna tid fann ett
nytt samtals�mne, till vilket han st�ndigt �terkom. F�r Sven var det
n�mligen egendomligt, att han talade om allting som kom i hans tankar,
och han gjorde det mera okonstlat, �n barn pl�ga, fullkomligt
bekymmersl�s i fr�ga om det intryck han kunde g�ra p� en vuxen. Med barn
�r det ju eljest vanligt, att de till en viss grad g�mma, vad de t�nka,
och endast med en viss f�rbeh�llsamhet yttra sig inf�r de �ldre. Detta
kommer av, att de frukta att k�nna ironins sm�l�je tr�ffa sina tankar,
�ven om detta l�je �r blandat med v�lviljan. S�rskilt blir detta fallet,
om ett barn �r k�nsligare, naivare, till sin natur �ppnare, �n andra
barn, eller till sitt hela v�sen skiljer sig fr�n de flesta.

Sven hade, fr�n det han slog upp sina �gon, aldrig k�nt annat �n
f�rst�ende v�rme omkring sig. N�r han kom i den �ldern, d� f�r�ldrar
kunna syssels�tta sig med sina barn, hade han n�stan stundligen f�ljts av
ett par �gon, som gladdes �t varje hans r�relse, f�rstod och uppmuntrade
varje ord, avspeglade varje yttring av hans sp�da, oskyldiga sj�l klarare
och b�ttre �n han n�gonsin skulle kunna det sj�lv. Det var genom denna
k�rlek, som lille Sven l�rde k�nna hela v�rlden omkring sig, och emedan
den passade till hans egen smeksamt h�ngivna person, liksom han passade
samman med den, vilken dag f�r dag gav honom livet, kunde Sven heller
aldrig t�nka sig annat, �n att allt vad som v�xte, undrade eller log inom
honom, skulle han pladdra fram lika naturligt och enkelt, som det kom.

Kanske fanns inom honom, fast han aldrig kunde uttala den, ocks� en slags
aning, att han icke h�rde hit? Kanske band honom denna aning, ehuru
omedvetet, �nnu starkare vid henne, som levat l�nge med samma k�nsla g�md
under sin levnads lycka? Vem kan svara p� detta? Eller vem kan f�rs�ka
att svara? Ingen. Endast tystnaden sv�var �ver blommande gravkullar.

Men visst �r, att lille Sven en g�ng hade funnit en tavla p� sin mammas
v�gg, och n�r han sett p� den en stund, tog han ned den och s�g p� den
tyst, som om han m�tt n�got nytt, inf�r vilket hans f�rst�nd stod
alldeles stilla.

Det var ingen tavla efter nytidens smak. Det �r f�ga konst i den, och den
ber�ttar en saga. Det �r en saga som kallas d�dst�get. P� en vidstr�ckt
hed g�r d�den fram. Han �r kl�dd i en vit k�pa, som d�ljer benranglet,
men l�mnar d�dskallen bar. Honom f�ljer ett l�ngt t�g av unga och gamla
utan �tskillnad, och t�get �r s� l�ngt, att det synes f�rtona i det
o�ndliga, och ingen kan se dess slut. I handen h�ller d�den en klocka,
och man ser, att den nyss har klingat. Man ser det, ty det sitter en
�lderdomsbruten kvinna vid v�gen och str�cker b�nfallande sina h�nder mot
den obeveklige, som, utan att se till sidan, g�r henne f�rbi. Men n�ra
bakom d�den st�r ett ungt par, som �lskar varandra. I den unge mannens
�ra har d�dens klocka ringt, och f�rtvivlans k�rleksarmar kunna icke
h�lla honom kvar. D�dens t�g g�r vidare, och n�r den platsen kommer, som
�r �ppen f�r honom i t�get, skall han f�lja, och hans plats p� jorden
skall st� tom, och ingen l�ngtan skall r�cka till att kalla honom
tillbaka. Men d�r t�get synes sluta, skymtar som en dager av
morgonrodnad.

S�dan �r tavlan, och denna hade mamma medtagit till det yttersta sk�ret
bland andra tavlor och fotografier, med vilka hon prydde v�rt nya
sommarhem, och p� en fotografi av denna tavla var det som Sven en g�ng
stirrade, n�r han fr�gade mamma:

�Vad �r det?�

Och mamma ber�ttade sagan om den grymma d�den, som kommer och tar bort
den, som �r ung, och l�mnar kvar den gamla, som tigger att f� f�lja
honom. Och Sven h�ngde tavlan p� sin plats igen.

Men n�sta morgon tog han ned den �nyo, och n�r han sett p� den en stund,
fick mamma ber�tta hela sagan f�r andra g�ngen.

�ter satt Sven och h�rde p�, och �ter blevo hans stora �gon allvarliga
och undrande.
�Tror mamma, att den unga f�stman �r mycket ledsen, f�r att han beh�ver
d�?� sade Sven.

�Ja�, svarade mamma. �Men hon, som �r hans f�stm�, �r �nnu ledsnare.�

�Men han kanske blir en �ngel�, sade Sven, �och f�r vita vingar p�
axlarna.�

�Det blir han nog�, sade mamma.

Men Sven suckade och var �nd� inte n�jd.

�Varf�r kan inte den gamla gumman f� f�lja honom�, sade han, �n�r hon s�
g�rna vill?�

�Det vet ingen, Sven�, sade mamma. �Det vet bara Gud.�

�Vet han det d�?�

�Ja. Han vet det.�

Sven gick ut igen till solskenet och klipporna. Men sedan blev den sagan
hans k�raste, och n�stan varje morgon, n�r mamma satt och kammade sig,
kom Sven in, tog ned den f�runderliga tavlan och bad mamma ber�tta.

Men det hade h�nt Sven en sak till och det var under vintern. D� hade han
f�tt f�lja med p� teatern och se en pj�s, som spelades p� en s�ndags
f�rmiddag, d� Sven kunde f� vara uppe och inte beh�vde f�ras hem f�r att
g� och l�gga sig. Det var Strindbergs �Lycko-Per� som gavs och Sven
f�rstod nog inte mycket av pj�sen, men han hade roligt p� sitt s�tt. Han
hade s� roligt, att han smittade alla, som sutto omkring honom.

Men s� kom den scen, d�r d�den visar sig f�r Lycko-Per, och d� blev Sven
tyst. Ingen hade t�nkt p�, att denna scen fanns d�r, eller att den
�verhuvud kunde g�ra ett s�dant intryck. Men allt, som sedan f�ljde,
brydde Sven sig icke om. Och n�r n�gon efter�t fr�gade, vad han sett p�
teatern, s� svarade han bara:

�Jag har sett d�den. Det var ett stort l�ngt benrangel och kunde tala.
Och s� h�ll den en lie i hand.�

Detta minne satte nu Sven samman med tavlan om d�dst�get. Det enda gossen
aldrig kunde f�rlika sig med var, att n�r han s�g d�den, hade han en lie,
men p� tavlan ringde han i en klocka. Eljest var det som om minnet fr�n
teatern, bilden p� tavlan och mammas saga f�r barnet sm�lt samman till
ett.

Oupph�rligt brukade Sven tala om detta. Denna bild hade satt sig fast i
hans fantasi med en intensitet, som ingenting syntes kunna utpl�na. Och
han ber�ttade f�r vem som ville h�ra p� om d�den, som kom emot Lycko-Per
och hotade att taga honom, men som fick g� igen, d�rf�r att Lycko-Per bad
honom s� vackert. Han ber�ttade d�rom, s� att han ryste sj�lv endast vid
minnet, och om d�den i levande gestalt uppenbarat sig f�r honom, kunde
han ej blivit starkare gripen.

Men hans v�nner p� sk�ret tyckte det var underligt, att ett s� litet barn
kunde tala om s�dant. De gjorde aldrig narr av honom, utan vad han
ber�ttade st�rkte hos dem blott k�nslan av n�got s�llsamt sk�rt och fint,
som de g�rna togo p� armarna och buro �ver bergen.
Och Sven l�t icke st�ra sig i sin lycka av dessa sagor. Han var s�
f�rtrolig med dem, att de endast syntes f�lja honom, som skuggan f�ljer
det livliga solskenet. Och han skapade sig sin egen v�rld ute p� sk�ret.
N�r br�nningarna gingo h�gt och stormen r�t, d� stod han i f�nstret och
s�g ut �ver det vr�kande havet, och han kunde st� d�r i timtal, utan att
det var honom m�jligt att slita sig loss. N�r himlen var bl� och vinden
spelte sval och stilla �ver �n, d� gick han ensam ned till stranden,
f�ngade sj�stj�rnor och l�rde sig leka med b�tar.

Men allra helst uppeh�ll han sig vid lotsutkiken, d�r mamma satt med sitt
arbete, och d�r bad han henne ber�tta allt vad hon visste om sj�n. Han
var �verlycklig, n�r han l�rde sig springa barfota p� klipporna, och han
drog i sina sm� byxor och klev p� sina fina f�tter s� f�rsiktigt som en
liten prinsessa. Men n�r man skulle g� l�ngt, d� bad han att bli buren.
Och som ingen kunde neka Sven vad han bad om, var det alltid n�gon, som
tog honom p� armen eller p� axlarna. D� s�g han sig stolt omkring och log
i k�nslan av sin makt och s�llheten, att alla �lskade honom.

Men n�r mamma blev ensam med pappa, sade denne mer �n en g�ng:

�Han �r ju s� frisk och kry, som han aldrig har varit. Varf�r skall han
d� alltid tala om d�den?�

Och hon svarade:

�Det �r inte jag som l�r honom. Hans tankar komma och g� som de vilja. --
-- Ser du?�

Hon pekade ned�t stranden. D�r satt Sven ensam och s�g ytterst lycklig
och glad ut. Han h�ll ett sn�re i handen, och vid sn�ret var f�stat en
tr�bit, vilken s�g ut som en b�t. Den drog han fram till stranden,
lastade med stenar och sk�t ut den igen.

�H�r du inte?� sade Elsa.

Och f�r att h�ra b�ttre gingo vi sakta n�rmare utan att gossen s�g oss.

Han satt alldeles stilla, l�t tr�stycket g� fram och �ter i v�gorna, och
med en svag, klockren st�mma sj�ng han f�r sig sj�lv. Det var en
sj�mansvisa, som han l�rt av barnen p� �n.

Sjung falleralla, sjung falleralla la

och uti havet sin grav han f�r.

S� fick han syn p� oss, tystnade, hytte med sin lilla hand och
f�rklarade, att han inte ville sjunga n�r pappa h�rde p�.

SLUT P� VOL. I.

X.

Jag m�rker, att jag i denna bok n�stan endast skriver om v�ra somrar.
Detta kommer sig helt enkelt d�rav, att det var under sommaren, vi
starkast k�nde oss leva. Om vintrarna bodde vi ju antingen i huvudstaden
eller s� n�ra densamma, att vi n�r som helst kunde f�rflytta oss dit. D�
gick det oss som de flesta andra. Huvudstadslivet tog oss, kastade oss in
i sin j�ktande virvel och knappade in p� den tid, d� vi alla kunde leva
med varandra och k�nna oss som ett. Borta voro min hustrus och mina l�nga
f�rtroliga samtal p� tu man hand, borta det muntra samlivet med barnen.
Icke ens julen, eller allra minst den, var fri fr�n denna k�nsla av
�veranstr�ngande br�dska, vilken efterl�mnar tr�tthet, leda och
misst�mning. D�rf�r v�ntade vi sommaren n�stan som en befrielse fr�n
n�got ont, och n�r vi l�mnade huvudstaden, var det alltid, som foro vi
mot v�r egen och v�rt samlivs f�rnyelse.

Det �r om v�r sista sommar jag nu ber�ttar, den sista, d� vi verkligen

k�nde oss leva, den sommar, vilken blev s� annorlunda, �n vi hade hoppats
och t�nkt.

Vi hade denna g�ng valt en helt annan plats �n v�stkustens sk�rg�rd, och
vi hade gjort detta, f�r att min hustru skulle f� omgiva sig med allt
det, som hon under f�reg�ende sommar hade saknat. Ty hur �n havet hade
gripit henne, bar hon dock kvar ett slags avoghet till detta hav, vilket
vill h�rska i ensamt majest�t och icke till�ter h�ga tr�d och blommande
gr�smattor att v�xa i sin omedelbara n�rhet. Innerst l�ngtade hon alltid
efter lummiga lunder och blommor i �verfl�d, och den seger jag vunnit i
min kamp f�r havet, var allts� endast halv. D�rf�r kommo vi �verens om
att f�r framtiden skiftesvis best�mma platsen f�r v�r sommarvistelse. Och
denna sommar ville vi dessutom dela med andra, uppliva vad som en g�ng
fyllt v�ra hj�rtan, n�r all v�r lycka �terspeglades i kretsen av idel
v�nner, vilka kommo och gingo i v�rt hem som i deras eget.

F�r att g�ra kontrasten mot sommaren p� sk�ret s� stark som m�jligt valde
vi Liding�n, och i �vre v�ningen av en halvt f�rfallen herrg�rd redde vi
v�rt sommarhem.

Det var en v�ning med stora och m�nga rum, en v�ning med sneda f�nster,
fl�ckade tapeter och gammalmodiga, stora verandor, en l�ng och smal, som
vette �t g�rden, och en mindre, fr�n vilken man s�g ut �ver tr�dg�rden
med dess oskyfflade g�ngar och f�rvuxna b�rbuskar, s�g �ver ekarna l�ngt
ut �t udden och hela den stilla, ljusa viken, vilken l�g inb�ddad i
gr�nska och liknande en lugn insj� i det mellersta, rika Sverige.
Verandorna voro p� b�da sidor om huset helt och h�llet �vervuxna med
vildvin, och p� verandan ut�t sj�n var den ena sidan t�ckt med
kaprifolium. Det hela gav intrycket av en g�rd, som h�ll p� att
�verv�xas, myllas igen, f�rsvinna f�r att �ter bliva ett med naturen. N�r
man satt och dr�mde p� den mindre verandan och s�g ut �ver tr�dg�rden,
ekarna och den lugna viken, kom man att t�nka p� att allt, vad h�r var
r�jt eller byggt, en g�ng skulle vara borta och den dag komma, d� nya
m�nniskor skulle finna g�mt i jorden, vad som nu givit bo �t d�
l�ngesedan gl�mda m�nniskors gl�dje och sorg eller n�ring �t deras
kroppar. Vemodigt, utan en enda tillsats av dysterhet, sm�g sig denna
k�nsla �ver den, som satt och s�g in st�mningen av denna lilla fl�ck,
vilkens alstringstid hade varit, och det blev honom, som om all jordisk
lycka hade best�tt i att f� leva h�r, till dess att huset f�ll och
ogr�set blivit odlingens herre, och sedan f� slumra in med byggnaden som
f�ll i ruiner, de gamla tr�den, som sj�nko murkna och utlevade ihop,
bliva ett med sj�lva den ofruktbara jorden, vilken �ven den tycktes ha
tr�ttnat p� att b�ra det, som var best�mt att giva liv �t dess
bebyggare.

H�r v�xte syrenerna t�tt, gullregnen h�ngde praktfulla och tungt ned �ver
ov�rdade grupper och rabatter, d�r pionerna slokade �vermogna mot jorden,
och rosenbuskarna tr�ngdes f�r att f� luft. H�r fanns allt, vad min
hustru �lskade av st�mning och natur. H�r fanns n�got av en d�ende
melankolisk frodighet, vilken st�mde med hela hennes sj�lsliv. H�r gick
hon omkring, som om hon fr�n f�rsta stunden varit hemma. H�r gl�mde vi,
att hon sj�lv k�nt symptom av sin gamla sjukdom. H�r gl�mde vi, att livet
och m�nniskorna slagit oss onda s�r, och vi sj�lva v�rjt oss och slagit
tillbaka. H�r gl�mde vi vinterns tv�ng och vinterns enerverande n�jen.
Och mitt �ver viken hade vi v�nner, mellan vilkas brygga och v�r b�tarna
gingo t�tt. Men hela omgivningen l�g tung �ver mig och jag k�nde det, som
om den hindrade mig att arbeta. Den kastade mig in i en st�mning olika
allt vad jag n�gonsin hade erfarit. Men tiden gick, och med den kom
lugnet. Med en styrka, som aldrig f�rr kom arbetets genius �ver mig, och
jag st�rdes av ingenting annat �n av Sven.

Ty han var den ende, som vi aldrig kunnat l�ra att pappa skulle vara i
fred, n�r han arbetade. Han �ppnade d�rren s� sakta, som om han riktigt
ville visa, att han f�rstod, hur viktigt det var, att det var tyst. S�g
jag p� honom d� lade han fingret p� l�ppen och sade �tyst� med en s�
maktmedveten och p� samma g�ng oskyldig min, att jag ovillkorligen m�ste
l�gga bort pennan. S�g jag d�remot icke upp, d� gick han sakta fram till
skrivbordet och st�llde sig bredvid mig. Han kunde st� d�r t�ligt, hur
l�nge som helst, och h�ll jag mig d� stark och l�tsade, som om jag icke
anade hans n�rvaro, kunde han g� sin v�g igen, lika tyst som han kommit.
Det h�nde emellertid inte ofta, och v�nde jag bara aldrig s� litet p�
huvudet, s�g jag genast de bl�a v�ntansfulla �gonen, som s�kte mina. Och
d� var jag f�rlorad.

�Vad vill Sven egentligen?� sade jag.

Och jag tyckte, att jag borde se str�ng ut, men visste, att jag inte
kunde.

D� var det en blomma eller en sten eller n�gon annan raritet, som han kom
med. Och jag gav mig p� n�d och on�d. Jag sk�t undan b�de papper och
penna och l�t Sven st�ra mig s� mycket han ville. Och det gl�der mig nu.

XI.

H�r ute sj�ng lille Sven, som han hade gjort hela vintern, och det var
visst n�rmast f�r hans skull, som Elsa hade yrkat p�, att v�rt piano f�r
en g�ngs skull fick f�lja med ut i sk�rg�rden.

Ty allt sedan mamma uppt�ckt, att Sven kunde sjunga, var det endast helt
naturligt, att hon b�rjade odla hans anlag, och att hon var stolt �ver
hans r�st, som hon var �ver allt, vad han gjorde, sade eller f�retog sig.
Hon skaffade honom sm� visb�cker och l�rde honom orden utantill. Ty Sven
var bara fem och ett halvt �r, och han var alldeles f�r liten f�r att
kunna l�sa. Ocks� hade hans mamma heligt och dyrt lovat, att det skulle
dr�ja l�nge, innan han beh�vde pl�ga sig med n�got s� rysligt. Men
sjunga, det kunde han, och han kunde m�nga visor. Mycket s�llan tog han
fel p� en ton, och gjorde han det n�gon enda g�ng, d� s�g han helt
f�rtrytsam ut och b�rjade genast om alltsammans fr�n b�rjan.

Aldrig var han heller r�dd att sjunga, n�r fr�mmande h�rde p�. Hur m�nga
som ville, finge komma. Sven sj�ng och log, och de stora bl� �gonen
bl�nkte. Varf�r skulle han vara r�dd f�r att sjunga, n�r han sj�lv tyckte
det var s� roligt, och han f�r resten sj�ng vackert? Det hade mamma sagt,
och n�r hon tyckte det, m�ste ju alla tycka detsamma.

Bland alla vackra visor, som Sven kunde, var emellertid ingen n�pnare att
h�ra �n denna:

B�, b�, vita lamm,

har du n�gon ull?
Ja, ja, k�ra barn,
jag har s�cken full.
S�ndagsrock �t far och helgdagskjol �t mor
och tv� par strumpor �t lille lille bror.

Slutet p� denna visa var Svens glansnummer. Ty s� fort han kom till det
sista ordet bar det i v�g med takten, s� fort, s� fort, som om han velat
�ta upp slutordet och beh�lla det f�r sig sj�lv. �Lille lille bror�
trillade i v�g l�ngt f�re pianots ackompanjemang, och det berodde bara
p�, att han tog de tv� paren strumpor f�r egen r�kning och hela versen
som en anspelning. Varf�r skulle ocks� icke hela visan kunna vara
skriven enkom f�r honom, n�r han kunde sjunga den och var s� glad d�r�t?

Den visan fick ingen annan �n Sven sjunga, och det var heller ingen annan
�n han, som kunde, han, som var lille bror i livet, lille bror i d�den,
som aldrig blev n�got annat, och som alltid skall leva under detta namn.

* * * * *

F�nstren i salen st� �ppna, doften fr�n syrenerna str�mmar in med

aftonluften, solen �r i sin nedg�ng, och p� v�ggen �ver det uppslagna
pianot dallra dess str�lar. Vid pianot sitter hans mamma i vit
sommarkl�dning, runt om st� vi andra, och mitt ibland oss sjunger lille
Sven.

S�ndagsrock �t far och helgdagskjol �t mor

och tv� par strumpor �t lille lille bror.

Det �r midsommarafton, och Sven �r lycklig. Ty han har f�tt mammas l�fte
p�, att den kv�llen beh�ver han inte g� och l�gga sig, f�rr�n han sj�lv
vill. Det vill han aldrig naturligtvis, och med mammas hand i sin g�r han
med br�derna och de stora p� tr�dg�rdsg�ngarna, till dess att hans �gon
falla ihop, och han blir buren sovande in till sin s�ng, omedveten om sin
olycka att icke f� vara uppe l�ngre.

D�r sover han med sin v�n p� armen, den vita lilla hunden av tr�, vilken
har ull som ett lamm och �gon av svarta knappn�lar, och som Sven kristnat
till Ulltapp. Ulltapp �r en fredlig s�ngkamrat. Han st�r ingen.

Ute i tr�dens kronor ljuder det f�rsta svaga f�gelkvittret, som b�dar
morgonens gryning.

XII.

Jag tror aldrig, att Sven n�gonsin levat ett s� underligt samliv med sin
mor som under denna sommar, eller ocks� �r det m�jligt, att jag aldrig
haft tillf�lle att s� fullst�ndigt f�lja det. Kanske bidrog h�rtill, att
vi denna sommar f�r f�rsta g�ngen umburo v�r store gosses s�llskap. Olof
hade n�mligen f�tt resa norrut f�r att andas skogsluft och �va sig i att
vara ensam borta fr�n hemmet. Och f�ljden h�rav blev helt naturligt, att
de kvarvarande h�llo sig �nnu trognare samman �n vanligt. S� mycket �r
visst, att jag under denna sommar omedvetet b�rjade se Sven med samma
�gon, som hans mor gjorde, och att jag aldrig som just d� k�nt mig slagen
av, hur olik han var alla barn, jag n�gonsin sett, ehuru ingenting hos
honom var annat, �n vad man kallar f�r barnsligt.

En morgon minns jag, att han �verraskade mig, n�r jag var ute och
promenerade, med att sitta alldeles ensam i gr�smattan med en bukett
bl�klockor och ranunkler i handen. Jag fr�gade honom, om han ville f�lja
med mig och g� i parken. Detta var ett anbud, som han alltid pl�gade
mottaga med f�rtjusning, och det v�ckte d�rf�r min f�rv�ning, n�r han
denna g�ng energiskt v�grade.

�Vill inte Sven f�lja med pappa?�

Jag k�nde mig n�stan s�rad och trodde det var nycker.

Sven bara skakade p� huvudet och satt stilla som han suttit.

�Men varf�r det d�?�

�Jo, jag sitter h�r och v�ntar p� mamma�, sade lille-bror med mycken
best�mdhet.

�Men det vet du v�l, att mamma kommer inte ut f�rr�n senare. Mamma �r
inte s� frisk, som hon varit, och hon beh�ver sova l�ngre om morgnarna,
d�rf�r att hon aldrig sover om n�tterna.�

Detta var ocks� f�rh�llandet, och om det icke hindrade oss fr�n att njuta
av sommar och lycka, kom detta sig endast d�rav, att vi under �rens lopp
i den grad vant oss vid, att min hustrus sjuklighet periodvis m�ste
�terkomma, att denna omst�ndighet endast f�ref�ll oss helt naturlig och
alldaglig.

Sven l�t emellertid icke inverka p� sig av n�gra f�rnuftssk�l, utan satt
envist kvar.

�Jag _vet_, att hon kommer _i dag_�, sade han.

Jag log �t hans s�kerhet och gick vidare, medan jag t�nkte mindre p� hans
f�ruts�gelse �n p� denna allt uppslukande �mhet hos ett barn, vilken var
l�ngt �ver hans �r, och som kom gossen att sitta overksam med n�gra
blommor i hand, endast f�r att icke g� miste om att f� h�lsa p� modern, i
samma �gonblick hon visade sig.

Men medan jag gick fram�t, kom jag pl�tsligt att v�nda mig om, och d� s�g
jag min hustrus vita hatt och l�tta blommiga kl�nning skymta mellan
jasminbuskarna. I samma �gonblick h�rde jag ett g�llt anskri fr�n Sven.

Leende gick jag tillbaka, och jag s�g gossen i en paroxysm av �mhet h�nga
kring moderns hals. Jag ropade �t dem, men lille-bror sl�ppte icke sitt
tag. Han h�ll sig fast p� den plats, dit han alltid str�vade att komma,
och redan p� avst�nd ropade han med en blandning av f�rtrytsamhet �ver
min misstro och triumf �ver att falt r�tt:
�Ser du det, att hon kom! Ser du, att jag visste det!�

�Du hade v�l varit inne och tittat�, sade jag.

Ingenting kan beskriva det f�rakt f�r alla rationalistiska uttolkningar,

�ver vad han k�nde och visste, varmed Sven svarade:

�Nej, det har jag visst inte. Har jag det mamma?�

Och mamma tr�stade honom med, att han visst inte hade varit och tittat.
Men till mig sade hon:

�Du kan inte tro, hur ofta det h�r har h�nt. Det �r, som om han k�nde mig
i luften innan jag kommer. Barn _kan_ ju hitta p� s�dant.�

XIII.

Sven var sig emellertid �verhuvud icke lik denna sommar. Utan n�gon yttre
anledning kunde han pl�tsligt f�rklara sig tr�tt, och d� ville han bara
ligga i gr�set med huvudet i mammas kn�. Eller ocks� kom han till pappa
och bad att bli buren. D� tog pappa honom p� axlarna och bar honom ut i
skog och mark, och aldrig har hans blick varit tacksammare eller hans
vita, smala hand smeksammare �n d�.

S� klagade han �ver huvudv�rk och fick antipyrin, och s� ville han inte
stiga opp om morgnarna, utan p�stod, att han var s� tr�tt. Men som det
inte syntes n�got fel p� pojken, lyfte pappa upp honom ur s�ngen och
f�rklarade, att han skulle kl�da sig och laga att han kom ut i friska
luften. Sven steg d� upp och f�rs�kte, medan pappa var inne, s� gott han
kunde att draga p� sig de besv�rliga strumporna. Men s� fort pappa var
utanf�r d�rren, sm�g han sig fram till mammas b�dd och bad att f� krypa
ner hos henne.

Naturligtvis kunde mamma icke motst� en s�dan b�n. Och aldrig var Sven
lyckligare. D�r l�g han med huvudet p� mammas arm, sl�t igen sina �gon
och var stilla och lugn, �nda till dess att krafterna b�rjade �terkomma.
D� steg han upp igen, men innan han gjorde det, s�g han p� mamma med sina
m�rkv�rdiga �gon:

�Tala inte om det f�r pappa!�

�Ja, men varf�r det?� sade mamma.

�Jo, f�r d� blir pappa s� ond.�

Allt detta f�ref�ll mamma s� underligt, att hon skulle kunnat lova Sven
vad som helst, och f�ljaktligen lovade hon �ven detta. Och Sven gick ut
och k�nde sig lugn och glad, f�r att mamma inte skulle f�rr�da hans
olydnad, och f�r att han och mamma h�llo ihop.

Men n�r mamma skulle resa bort eller bara g� ut och g� utan honom, d� var
han f�rtvivlad. Hans sorg k�nde inga gr�nser, och hans gr�t var s�
hj�rtsk�rande, att man icke kunde g�ra annat �n tilltala honom med alla
de tr�stegrunder, som stodo att finna. Ja, �synen av hans lidelse fulla
sm�rta var s� pinsam, att man p� l�nge icke kunde gl�mma den, och vi
talade d�rom en f�rmiddag. Jag hade just �vertalat min hustru att f�lja
mig p� en utflykt i staden f�r att �ta middag med ett par v�nner, och,
som man s�ger, komma ut en smula. Och jag hade gjort detta, s�rskilt
emedan jag tyckte, att hon beh�vde vila sig fr�n Sven.

Vi lyckades ocks� till sist gl�mma det intryck vi haft av den lilles
gr�t, och vi tillbragte en angen�m dag, som vi alltid gjorde i staden,
n�r vi visste, att vi icke beh�vde stanna d�r. St�mningen stod just p�
sin h�jdpunkt, n�r min hustru i viskande ton fr�gade mig, om det skulle
g�ra mig mycket ledsen, ifall hon reste hem med en tidigare b�t. Det var
r�tt s�llan, vi foro ut f�r att roa oss, och f�rslaget var icke vidare i
min smak. Jag f�rest�llde Elsa d�rf�r, att vi hade sagt oss skola komma
f�rst med den sista b�ten, och att allts� ingen v�ntade oss. Med ett ord
-- jag gjorde alla de inv�ndningar, som f�llo mig in. Och till sist
f�rs�kte jag med, vad jag ans�g vara ett huvudargument:

�Sven har redan g�tt och lagt sig, n�r du kommer.�

�Det �r inte det�, blev svaret. �Jag vill bara g�rna komma hem.�

Hon s�g bedjande p� mig, och naturligtvis blev f�ljden den, att hon
reste.

Emellertid gick Sven hemma p� eftermiddagen och lekte. Men n�r klockan
led mot den tid, d� han brukade g� och l�gga sig, f�rsvann han sp�rl�st.
V�ra jungfrur h�rde icke till dem, vilka just l�gga n�got p� sinnet, och
n�r de ropat p� honom ett par g�nger, utan att f� svar, slogo de sig till
ro med, att han nog skulle visa sig, n�r det blev m�rkt, och att
herrskapet i alla fall inte skulle komma f�rr�n senare. Sven fick allts�
g�, som han sj�lv ville, och fram mot 8-tiden gick han ner och satte sig
alldeles ensam p� �ngb�tsbryggan. Inte visste han s� noga, n�r �ngb�ten
kom, och d�rf�r fick han ocks� sitta d�r l�nge. Men han satt kvar t�ligt
och tyst, och redan l�ngt ute p� fj�rden, medan b�ten gick fram och �ter
mellan de m�nga bryggorna, fick hans mamma syn p� honom. Han satt d�r
liten och hopkrupen, och hans gr�na krockethatt lyste mot det bl�a
vattnet.

Alltsammans kom s� underligt f�r henne, n�stan som om hon vetat p�

f�rhand, att han skulle sitta d�r, och hennes �gon f�ljde hela tiden den
lilla gestalten, som satt p� bryggans b�nk med huvudet nedb�jt och ryggen
kr�kt, som om han grubblat. Men n�r b�ten lade till, och mamma skulle
stiga i land, d� stod lille Sven i den h�gsta sp�nning uppr�tt p�
bryggan, och hans �gon s�kte och s�kte, som om hela livet hade st�tt p�
spel. Och n�r mamma kom emot honom, d� var det sv�rt att s�ga, vem som
var lyckligast, han, som icke setat f�rg�ves, eller hon, som fann barnet
sig till m�tes.

�Men hur kunde Sven sitta d�r?� sade mamma mitt i sin gl�dje. �Mamma
skulle ju inte komma f�rr �n sent i natt.�

�Jag visste, f�rst�s, att du skulle komma�, sade Sven.

Hans r�st och hans �gon voro fulla av f�rv�ning, att mamma inte kunde
t�nka sig en s� enkel sak.

�Jag visste f�rst�s, att du skulle komma, och d�rf�r satt jag bara och
v�ntade.�

Och p� mammas fr�ga, om han setat l�nge, svarade han:

�Ja, det f�rst�s. Annars hade Hanna f�tt tag i mig. Och d� hade jag f�tt
lov att g� och l�gga mig.�

Mamma svarade ingenting p� detta. Aldrig skulle det fallit henne in att
nu f�rebr� honom, f�r att han egentligen varit olydig. Hans oskyldiga
k�rlek, som var orsaken, skyddade honom mot varje f�rebr�else, och Sven
visste det mycket v�l. Han s�g fr�n sidan upp emot mamma och log:

�Jag narrade Hanna. F�r jag kr�p bakom busken, s� att hon inte kunde se
mig.�

�Nej, gjorde du�, sade mamma.

Hon och Sven gingo upp tillsammans, bel�tna som tv� medbrottslingar,
vilka lyckats, och f�ljden blev naturligtvis, att den kv�llen lade mamma
sin gosse sj�lv. Det gjorde hon f�r �vrigt ofta, fast�n han snart skulle
bli sex �r och vid allvarligare tillf�llen kallades f�r stora gossen.

Vad det gick l�ngsamt, n�r hon hj�lpte honom i s�ng! Hur l�tt och mjukt
tog hon inte av honom hans plagg, hur f�rsiktigt tv�ttade hon icke hans
sp�da lemmar, hur sakta torkades han icke, och n�r den l�nga nattskjortan
kom p�, gick det som en lek. Sedan satt hon med lillen i kn�'t och
dr�mde om den tid, d� han var riktigt liten, och hon sj�lv gav honom mat.
Och n�r han �ntligen skulle g� i s�ng, d� ville han aldrig l�sa sin
aftonb�n. Han hade tusen p�hitt, bara f�r att hindra att mamma skulle g�
ifr�n honom. Men n�r han l�st den, slog han armarna omkring henne och
viskade:

�Det �r s� bra, n�r du hj�lper mig. Ty du tar aldrig h�rt i mig.�

Elsa b�jde sig �nnu djupare ned �ver hans b�dd och viskade till svar:

�Jag ska' alltid hj�lpa dig. Ingen annan ska' f� g�ra det. �nda till dess
att du kan hj�lpa dig sj�lv.�

Hon var rikligt bel�nad, f�r att hon avbrutit ett n�je och rest hem, och
n�r jag kom efter med den sista b�ten, l�g hon vaken f�r att f� ber�tta
mig, allt vad Sven hade sagt.

Efter en glad dag med kamrater verkade dessa sm� r�rande drag av gossen
�nnu mera p� mig, �n vad de s�kerligen eljest skulle ha gjort.

�Vet du, att en stor och god man anv�nt samma ord till mig en g�ng, n�r
han ber�ttade om det f�rsta intrycket, n�r hans mor d�tt?� sade jag.
��ven han var d� mellan 5 och 6 �r, och det g�llde samma sak -- att byta
om skjorta. Han begagnade alldeles samma ord: 'Det var f�rsta g�ngen jag
k�nde, att n�gon tog h�rt i mig.'�

Jag stod bredvid Svens lilla b�dd och s�g l�nge p� honom. Det hade kommit
n�got insjunket vid hans tinningar. Men han sov djupt och gott, och jag
b�jde mig ned och kysste honom p� pannan.

Vi f�rs�kte byta om samtals�mne, men jag var s� uppfylld av tanken p�

barnet, att jag ej hade sinne f�r annat.

�Har du aldrig t�nkt p� en sak?� sade jag. �Olof kan jag t�nka mig som en
stor m�nniska, som fullvuxen. Och Svante ocks�! De �ro ju s� olika. Men
jag kan dock t�nka mig det med dem b�da. Men Sven? Kan du t�nka dig honom
som stor? Var vill du g�ra av honom i v�rlden? Var tycker du han skulle
passa utom hos oss?�

Min hustru log med ett sm�rtsamt drag, som bildade n�lfina rynkor kring
hennes mun.

�Det har jag t�nkt p� ofta�, sade hon. Och forts�ttande sin egen
tankeg�ng tillade hon:

�Det �r kanske d�rf�r, jag �lskar honom mer �n allt annat i hela v�rlden.
Mer �n de b�da andra gossarna, mer �n dig. Jag har t�nkt p� det ofta,
och jag vet, att om n�gon av de stora gossarna dog, skulle jag aldrig
sluta att s�rja dem. Men jag tror, att jag kunde b�ra det f�r Er skull
som levde. Om du dog -- jag t�rs aldrig t�nka p� det. Men om Sven dog, d�
kunde inte heller jag leva. Jag har m�nga g�nger t�nkt att s�ga dig det.
Ty jag ville, att du skulle veta det.�

Hon r�ckte mig sin hand, och hennes �gon s�kte mina, som om hon ville
bedja mig om f�rl�telse, f�r att hon trodde sig kunna leva utan mig. Och
sedan vi sl�ckt ljuset, l�g jag l�nge vaken och upprepade i tankarna
hennes ord. Jag somnade i den tron, att jag aldrig skulle f� veta, om hon
sagt sant eller ej.

XIV.

Sven blev s� sjuk, att han m�ste l�ggas till s�ngs. Men ehuru vi v�l
visste, att det var allvarligt nog, var febern s� svag, att vi aldrig
trodde p� n�gon verklig fara. Jag skrev of�rtrutet, och min hustru satt
vid gossens sjukb�dd, h�ll hans hand i sin och ber�ttade sagor f�r honom,
n�r han orkade h�ra p�.

Doktorn sade oss, att sjukdomen s�kert skulle bliva l�ngvarig, men trodde
sig i �vrigt kunna giva de b�sta utsikter, och d� jag l�nge haft en resa
i tankarna, for jag bort p� n�gra dagar i gott hopp, att, n�r jag kom
hem, finna det v�rsta �ver. Jag tillbragte allts� tre hela dagar med goda
v�nner, och jag nj�t, utan att i n�gon h�gre grad k�nna oro, b�de av
v�nskap och vacker natur. Men n�r jag sedan satt p� t�get och skulle
�terv�nda till Stockholm och d�rifr�n till mitt hem, f�ll det �ver mig en
�ngslan, som jag icke kunde betvinga. Strax innan jag for, hade jag
talat med min hustru i telefon. Jag hade h�rt hennes r�st p� avst�nd
darra av gl�dje: Sven var b�ttre! Han hade setat uppe i s�ngen och
skrattat och pratat. Han hade �tit och bett mamma h�lsa till
�farsgubben�, som var hans specialsmeknamn, n�r han var mycket
uppsluppen. Allt tydde allts� p� det b�sta, och dock kunde jag icke bli
min �ngslan kvitt.

N�r jag kom fram till Stockholm, var klockan tio p� aftonen. Jag hade
kommit samma minut, som sista b�ten gick ut till mitt hem. Jag gick
d�rf�r direkt till det hotell, d�r jag pl�gade taga in. Det var m�rkt,
och regnet f�ll i str�mmar. Hastigt tr�dde jag in i f�rstugan, erfarande
denna k�nsla av hoppl�st fr�mlingskap, som alltid �verfaller mig, n�r jag
sommartiden tvingas bes�ka Stockholm och vet, att jag m�ste vara ensam.
Jag hann icke framst�lla n�gon beg�ran om ett rum, f�rr�n portieren kom
emot mig och bad mig, i det han n�mnde ett nummer, genast ringa p� i
telefon.
Jag gjorde s� och fick bara det beskedet, att doktorn hade rest, och att
jag �gonblickligen skulle taga en vagn och �ka efter.

Slaget, som kom �ver mig s� h�ftigt och of�rberett, gjorde mig lam, och
den febrila verksamhet, jag utvecklade, f�ref�ll mig sj�lv alldeles
automatisk. Jag best�llde vagn, och i samma �gonblick detta skett, t�nkte
jag, att jag borde �ta. �Sven �r d�d�, t�nkte jag. �Han lever inte, till
dess att jag hinner hem. N�r jag kommer, f�r jag inte vara hungrig och
tr�tt. Jag m�ste kunna vaka och tr�sta min hustru.� Allt detta gick
igenom min hj�rna, medan jag satt och v�ntade p� hyrvagnsdroskan. Jag s�g
mig sj�lv som en annan person, s�g, att jag lade k�tt p� min tallrik,
skar i det och f�rs�kte �ta. Hela tiden t�nkte jag blott p� ett: vagnen,
som inte kom. Gud i himmelen! Vagnen kom inte, och d�r hemma l�g min
gosse och dog, och jag kunde inte komma till honom.

Jag betalade och gick ut i hotellets vestibul, d�r jag drev fram och
tillbaka, utan m�jlighet att sitta stilla, utan m�jlighet att t�nka en
redig tanke.

�Det �r mitt barn, som h�ller p� att d�, sade jag till portieren. �Det
�r d�rf�r, jag �r s� nerv�s.�

Jag f�rs�kte att le mot honom, f�r att han skulle f�rst�, hur v�l jag
sj�lv ins�g, att mitt uppf�rande var meningsl�st. Men jag k�nde sj�lv,
att leendet blev en grimas, och jag v�ntade heller icke p� hans svar. Jag
fortfor bara att g� med klockan i hand, som om jag velat p�skynda tiden,
och n�r vagnen �ntligen kom, var jag viss, att det var f�rbi. Jag f�rstod
inte, varf�r jag satt d�r, eller varf�r jag skulle �ka ut i det
str�mmande regnet, men automatiskt som f�rut sade jag till karlen:

�K�r allt vad en h�st kan springa, det �r min lilla gosse, som h�ller p�
att d�. Ni ska' inte g�ra det f�r intet.�

Kusken hade k�rt oss m�nga g�nger f�rr.

��r det den lilla sn�lla gossen, som �r s� vacker?� sade han.

Dessa enkla ord v�ckte mig �ter till verkligheten, och det fl�g genom
mitt br�st en varm str�m av tacksamhet mot den unge mannen, som k�rde
mig.

�Ja�, sade jag kv�vt. �Ja, det �r han.�

Och jag satte mig in i vagnen med k�nslan av, att jag m�tt en m�nniska,
som f�rstod vad det g�llde, och som ville hj�lpa mig. Medan vi ilade fram
�ver gatorna, talade jag tyst f�r mig sj�lv och gr�t av b�de gl�dje och
sorg: �Han �r s� vacker och s� god, att �ven en man, som blott har sett
honom stiga upp i en vagn, minns honom och s�ger mig det. Och han skall
d�. Det finns ju millioner barn, som f� leva. Varf�r skall just mitt
d�?�

Aldrig har jag �kt fortare, och aldrig har n�gon v�g synts mig mera l�ng.
Jag s�g gnistorna sl� upp i m�rkret kring h�stens hovar, k�nde hur regnet
l�ttade och m�rkte landskapet flyga mig f�rbi som ett m�rkt skuggspel,
och hela tiden satt jag och talade f�r mig sj�lv ofattbara ord, vilka jag
ej f�rstod, hur de kommo mig p� tungan. Det var, som om jag i m�rkret
f�rts fram mot just det, som f�r mig komma skulle, och jag bad blott om
uppskov, att han m�tte leva, n�r jag kom fram, s� att han �n en g�ng
skulle sl� sina armar om min hals, och jag fick h�ra hans r�st.

Fram�t gick det, fram�t i rasande fart. Vagnen hoppade fr�n den ena sidan
av v�gen till den andra. Men icke ett �gonblick f�ll det mig in, att
n�got kunde g� s�nder, eller att vi skulle �ka omkull. Det var en pr�ktig
karl, den kusken, som t�nkte p� min lille gosse, som var s� vacker och
sn�ll, och som icke fick d�.

�Det �r en fader och hans barn�, sade jag h�gt f�r mig sj�lv. �Es ist ein
Vater mit seinem Kind�. Utan att jag visste det, satt jag och reciterade
vers f�r mig sj�lv, och en krampaktig snyftning tr�ngde sig upp i min
hals, som om den velat kv�va mig, och f�r att f� luft b�jde jag mig ut ur
suffletten och s�g p� landskapet, d�r jag k�nde varje utsikt, varje
kr�kning av v�gen. P� stenarna, �ver vilka vagnen nu skakade fram, kunde
jag m�rka, att vi sv�ngt in p� den korta biv�gen, som f�rde upp till v�rt
hem. Med alla sinnen sp�nda s�g jag ut i m�rkret, jag s�g konturerna av
en droska, som h�ll p� g�rden. Doktorn �r kvar! Doktorn �r kvar! S� h�rde
jag fr�n verandan min hustrus r�st: �Han kommer. Gud vare lov, han �r
h�r.� Och inom ett par �gonblick var jag uppf�r trappan och stod i
salen.

Jag stod inne i rummet, och min sinnesr�relse var s� ytterlig, att jag
ingenting kunde fatta av vad jag s�g. Jag hade en f�rnimmelse av, att
doktorn stod d�r, och jag k�nde, att min hustru h�ll mig h�rt omfamnad.
Det var mig klart, att hon s�g glad ut, ja, �verlycklig ut, och att jag
borde vara detsamma. Jag h�rde n�got om ett anfall av vanmakt, som nu var
�ver, och som doktorn hoppades icke skola betyda n�gonting. Men jag kunde
ingenting s�ga och ingenting t�nka. Lyckan kom �ver mig s� of�rberett,
att den icke kunde v�cka mig ur den f�rf�rliga bed�vning, som �nnu h�ll
mig i sitt v�ld. Mekaniskt avtog jag mina handskar och min �verrock, och
�nnu stod jag d�r och liksom s�kte v�nja mina �gon vid ljuset i det
upplysta rummet.

�Ska' du inte g� in till honom? Ska' du inte se honom?� sade min hustru.
�Han �r vaken.�

Och hennes r�st l�t n�stan f�rebr�ende, som om hon icke f�rst�tt.

�Jo, jo�, sade jag.

Och utan att fatta, vad som nu skedde, gick jag in och s�g Sven ligga i
min s�ng och se upp till mig.

�K�nner Sven igen pappa?�

�Ja�, svarade den lille med f�rv�nad r�st.

Han kunde inte begripa, att alla de stora s�go s� uppr�rda och oroliga
ut. Han str�ckte upp sin lilla hand och smekte mig, och jag m�rkte, hur
mager och tunn den blivit.

Medan jag stod d�r och lutade mig ned �ver gossen, f�rstod jag, att det
var sant, och att mitt barn levde. Jag h�ll hans hand f�r mina �gon, och
jag k�nde, hur tyngden f�ll fr�n mitt br�st, och sl�jan gled bort fr�n
mina �gon.
XV.

Hur underlig och full av hopp, oro, f�rtvivlan och farh�gor blev icke
den tid, som nu f�ljde! Doktorn hade f�resp�tt oss en l�ng
sjuklighets-period, vi beredde oss d�rf�r p� t�lamod, och vi f�rs�kte att
�va denna dygd. Under tv� l�nga veckor, som nu f�ljde, ingick Svens
sjukdom i v�rt vardagslivs dagliga vanor, som sjukdomen alltid g�r, n�r
den gjort sig bofast i ett hus. Jag skrev d�rf�r varje f�rmiddag, utan att
l�ta mig st�ras, p� min bok, och min hustru gick varje dag mellan honom
och mig, satt i hans rum, emedan Sven blev lugn, n�r han k�nde henne
n�ra, och sm�g sig ut, n�r han sov, f�r att f� frisk luft och ber�tta
mig om alla de goda tecken, som hennes vakna �ga st�dse trodde sig
uppt�cka. Svante gick ensam och tyst och for �ver viken och ber�ttade f�r
sina v�nner, de sm� flickorna, att lille-bror var mycket sjuk, och att
allting blivit s� tyst d�rhemma.

Vi hade m�st skaffa en sk�terska, f�r att min hustru skulle kunna f� ro
om n�tterna. Det skedde icke utan m�nga protester fr�n Elsas sida. Ty hon
var s� svartsjuk om den lille, att hon icke t�lde n�gon annan, vilken han
bad om hj�lp, eller som gav honom s�dan. Och det var f�rst, n�r hon
m�rkte, att krafterna icke l�ngre stodo henne bi, som hon med t�rar i
�gonen gav sitt bifall och b�jde sig f�r det oundvikliga.

Ett par timmar efter, sedan sk�terskan anl�nt kom emellertid min hustru
in till mig och ber�ttade med str�lande �gon, att Sven blivit mycket
intagen i sin nya v�n.

�Du f�r g�rna hj�lpa mig, f�r du �r sn�ll� hade han sagt.

Och d�rmed sl�t han sina �gon och l�g stilla, som han pl�gade, med
isbl�san p� sitt huvud, vilket alltid v�rkte, och de sm� magra h�nderna
�ver t�cket.

En dag st�rdes vi pl�tsligt av positivspel ute p� g�rden, och emedan Sven

just den dagen �tit och pratat och sett riktigt kry ut, fr�gade vi honom,
om han inte ville bli buren ut och se p� en apa.

Annars var det alltid Sven, som kom rusande, n�r en positivspelare var i
ant�gande. Med andan i halsen brukade han komma in till pappa och be om
slantar. Det var hans fr�jd att f� ge, och n�r han kom med sina slantar,
och s�g str�lande lycklig ut, som om han vetat, vad det vill s�ga f�r en
fattig musikant att f� pengar till mat, d� fick han svartmuskiga ansikten
att le med vita t�nder och brungl�nsande �gon att str�la tillbaka mot
hans bl�.

Men nu h�ngde han s� tr�tt och liten p� pappas arm. V�l inlindad i en
filt var han, och strumpor hade han p� f�tterna. S� blev han utburen, och
pappa h�ll honom i sina armar p� verandan, d�rifr�n han kunde se ned �ver
den solbelysta g�rden, fr�n vilken positivets muntra toner lj�do emot
Sven.

Han blickade tr�tt och fr�mmande ned p� tr�den och p� g�rdsplanen, p�

klungan av barn, som stodo d�r i solskenet, och hans blick var hela tiden
undersam, som hade han grubblat �ver, varf�r allt detta icke var roligt
som f�rr. Han f�rs�kte att dra p� mun, n�r han fick se apan, som var det
roligaste han visste, och som hoppade upp och ned p� positivet, skramlade
med sin lilla kedja och gjorde fula miner, n�r hon f�rs�kte kn�cka en
n�t.
Men Sven orkade icke se allt detta. Han blev bara allvarligare och
allvarligare. Allt tyngre och tyngre satt han p� pappas arm. Det var, som
om han varit l�ngt borta och sett ned p� det, som jorden hade vackert och
glatt, och l�ngtat dit och k�nt, att allt detta icke l�ngre var till f�r
honom. Han lutade bara sitt huvud mot pappas axel, och s� blev han buren
in igen i sin s�ng.

Det var mamma, som lade honom ned i den och str�k kuddarna till r�tta:

�Tyckte inte Sven det var roligt?�

�Jo, ja orkade bara inte �n. Men jag blir snart frisk.�

D� b�jde sig mamma ner och str�k lille-bror �ver h�ret, men utan att han
s�g det, r�ckte hon ut sin andra hand och s�kte min, som hon krampaktigt
tryckte.

XVI.

S� satt jag en natt ensam i mitt rum, och dagen d�rp� visste jag, att
l�karna skulle komma och d�ma lille Sven till liv eller d�d. Jag visste
att de skulle vara tv�, d�rf�r att v�r husl�kare ville konsultera en
specialist, emedan han icke l�ngre v�gade lita p� sitt eget omd�me. Jag
satt ensam, lampan var t�nd, och framf�r mig l�g ett manuskript, d�r
slutkapitlen saknades.

Jag hade sagt godnatt till min hustru och n�mnt, att jag skulle arbeta.

�Att du kan skriva i kv�ll!� hade hon sagt.

Och det l�g en nyans av bitterhet i hennes ton, som om hon hade menat,
att jag icke k�nde som hon.

S� hade hon �ngrat sig och lagt sitt huvud mot mitt och sagt:

�Lycklig du, som kan.�

Och h�r satt jag nu ensam och darrade i varje nerv av en sj�lsskakning,
s� sammansatt och s� oerh�rd, att jag knappast kan beskriva den. Jag
hoppades trots allt, att mitt barn skulle leva, ja, jag trodde, att s�
skulle ske. Men p� samma g�ng hade jag en f�rnimmelse, att nu m�ste jag
skriva, nu eller aldrig. Jag visste snart sagt varje ord, som skulle st�
p� de papper, vilka blanka och oskrivna l�go framf�r mig. N�dv�ndigheten
drev mig fram, och jag skrev, fyllde ett efter annat av de vita bladen
och lade dem samman med h�gen av manuskript, som v�xte framf�r mig p�
bordet. Det var, som om en osynlig r�st hade viskat sin befallning i mitt
�ra, jag m�ste lyda denna r�st, lyda blint, och det var �ver mig en
jagande hast, som om jag vetat att det g�llde livet.

�I morgon�, lj�d det inom mig, �i morgon! Vem vet, vad som sker i morgon?
Det kan ske, att ditt barn skall d�. Och d� kan du icke skriva. D� kr�ves
det av dig: 'Pengar och �ter pengar'. Du kan arbeta om din bok, du kan
g�ra den b�ttre, men du kan icke skriva den f�rdig, om ditt barn skulle
d�.�
Som piskrapp jagade mig tankarna fram, och redan s�g jag morgondagern
genom gardinen i lampans bleka sken, som f�ll �ver papperet. �Pengar!
Pengar! Du m�ste skaffa pengar om ditt barn d�r, och du skall kunna
r�dda din hustru.�

Och genom r�sterna, som jagade mitt arbete fram, h�rde jag som en ton,
vilken jag tyckte mig k�nna igen: �Es ist ein Vater mit seinem Kind!� En
fader med sitt barn! Var hade jag h�rt det f�rr? N�r hade jag h�rt detta
f�rr? N�r hade jag k�nt denna jagande hast? Det var, som om piskor vinit,
som om hovar slagit gnistor ur stenbundna v�gar, som om jag k�nt
nattluften kyla mitt br�nnande huvud. Jag skrev och skrev. Och jag kom
ih�g, hur jag �kt som en rasande, i tanke att mitt barn var d�tt.

Men jag t�nkte icke l�ngre p� mitt barn. Jag t�nkte p� henne, som m�ste
�ga mig helt, om det skulle vara t�nkbart, att hon kunde stanna hos mig,
i fall det ofattbara bleve verklighet och Sven dog. Jag skrev och skrev,
skrev som ingen m�nniska skrivit f�r pengar, skrev de b�sta sidor, som
s�kert flutit ur min penna. Och n�r krafterna sveko mig, drack jag, drack
mycket f�r att h�lla mig sj�lv vid liv.

N�r solen redan en stund varit uppe, skrev jag de sista raderna. Och jag
satt som bed�vad.

Jag samlade ihop de fullskrivna arken och lade dem i min l�da, sm�g mig
ut i rummen och lyssnade vid den d�rr, innanf�r vilken Sven l�g. D�
�ppnade min hustru den och s�g ut. Jag vacklade emot henne och sade:

�Det �r f�rdigt.�

Hon log emot mig, och det l�g en v�rld av lycka i hennes r�st, n�r hon
svarade:

�Han sover s� lugnt. Det kan inte vara farligt.�

Jag gick ifr�n henne och f�ll en stund senare i d�dss�mn av tr�tthet.

XVII.

Innan n�sta dag hade f�rg�tt visste vi, att ingen hj�lp fanns, och att
lille Sven skulle d�. Vissheten hade kommit �ver oss som ett tungt slag,
ty hela tiden hade vi hoppats. Vi stodo ute i tamburen, de b�da l�karna
tysta och allvarliga, min hustru med �gonen f�sta p� deras anleten, som
om hon trodde, att de �nnu icke sagt allt. Jag s�g p� dem alla, medan jag
lade armen om min hustrus liv f�r att f�rs�ka att draga henne till mig,
och jag lade m�rke till, hur det ryckte i v�r v�n doktorns k�nsliga
ansikte. Professorn talade sakta och l�gm�lt, som om varje ord kostat
honom en �vervinnelse. Jag k�nde ingenting annat, �n att det oundvikliga
kom, och att jag m�ste st�ls�tta mig f�r att kunna b�ra det. Men med en
tryckning av min hand, i vilken jag k�nde hela hennes sm�rta, gjorde min
hustru sig l�s fr�n min arm, som l�g om hennes liv, och i det hon vred
sina h�nder, s� att man bokstavligen h�rde benstommen knaka, utbrast
hon:

�S�g, att det finns hopp. S�g det bara.�

De b�da m�nnen undveko hennes blick, men d� r�tade den unga kvinnan upp
sig och sade:

�Han skall inte d�. Jag skall visa er, att han skall leva.�

Hon gick bort och vi stodo tysta och s�go efter henne, d�r hon f�rsvann
p� v�gen till sjukrummet. Vi f�rstodo alla, hur djupt hon k�nde, att
varje m�jlighet till f�rhoppning verkligen var f�rbi, och att det var
d�rf�r hon gav l�ftet att rycka honom undan d�den, -- trots allt. Vi togo
farv�l utan m�nga ord, och jag gick den v�g, min hustru hade g�tt, utan
att veta vad jag ville s�ga henne, endast f�r att f� vara i hennes n�rhet
och se, kanske just vad jag fruktade mest.

Jag fann henne icke i sjukrummet. Jag fann henne i mitt eget rum och
hennes drag voro f�rstenade. Hon satt hopsjunken i soffan, med handen
h�rt pressad mot kinden, hennes �gon voro torra och glansl�sa, och hon
s�g in i det stora m�rkret. Hennes gestalt, ansikte, ja, till och med
hennes h�nder vittnade d�rom. Jag f�rs�kte tala henne till, jag f�rs�kte
att n�mna hennes namn, men hon svarade mig icke, och till sist m�ste jag
l�mna henne �t sin egen sm�rta, v�ntande i �ngest p� de ord, vilka skulle
komma, n�r den en g�ng br�t ut.

Det dr�jde mycket l�nge, innan denna tystnad br�ts, och n�r det skedde,
var det icke med ord. Min hustru str�ckte endast fram sin hand emot mig
och drog mig till sig i soffan. Hon f�ll i mina armar, och en l�ng
snyftning, som tycktes komma fr�n ett enda br�st, skakade oss b�da.

�Vad det �r synd om dig!� viskade hon. �Vad det �r synd.�

�Om mig?�

Jag slet mig l�s och s�g upp. Ty det l�g n�got i hennes r�st, som fyllde
mig med en aning, vilken jag icke ville l�ta stiga fram som tanke inom
mig.

Hon kn�ppte ihop sina h�nder emot mig och n�stan skrek:

�Du ber mig v�l inte om, att jag skall leva efter detta, leva utan Sven.
Jag kan det inte. Jag kan inte.�

Det var min aning, �t vilken hon givit ord, och jag stod d�r r�dvill och
utan att kunna f� ett ord �ver mina l�ppar.

�S�tt dig hos mig�, sade hon. �Jag ska' inte bli h�ftig. Jag ska' tala
lugnt. Ty jag �r inte orolig l�ngre. Jag k�nner bara, hur allting
brister. Jag �r borta redan nu, fast�n du inte kan fatta det �n, d�rf�r
att du vet s� litet, och d�rf�r att jag s� litet kunnat s�ga. Men varf�r
skulle jag s�ga dig det, f�rr�n det var alldeles n�dv�ndigt? Ty jag har
velat leva med dig, Georg, jag har velat leva med dig, d�rf�r att jag har
�lskat dig mer �n allting i hela livet. Jag �r inte ung nu. Jag �r s�
gammal, som du aldrig kan bli. Det �r bara, att du aldrig har vetat det,
aldrig har velat se det, och n�r jag sett dig lycklig, har jag icke velat
st�ra dig. Men s� l�ngt jag kan minnas tillbaka, har jag vetat, att jag
icke varit som andra m�nniskor. Inom mig har jag k�nt ett behov att f�
d�. Kan du f�rst�, vad jag s�ger nu, Georg? Jag f�rst�r det ju knappast
sj�lv. N�r jag varit som mest lycklig �t dig och barnen och allt som �r
vackert, alltid har jag vetat, att en dag skulle jag bort fr�n
alltsammans, och ingenting skulle kunna hindra mig. Jag skulle vilja och
icke vilja, �nska och icke �nska. Men jag skulle g� in i m�rkret, d�r
jag h�rde hemma. Jag har k�nt det s�, att n�got skulle komma och tvinga
mig, s�ga mig, att jag m�ste. Minns du den vintern, Georg, n�r det var s�
tungt och s� m�rkt mellan dig och mig? D� f�rs�kte jag att skriva till
dig, hur jag hade det. Ty tala kunde jag ju ej. Men jag kunde heller icke
skriva. Vad jag ville s�ga dig, kunde jag icke, och jag minns, hur jag
undrade �ver, att du icke fr�gade mig �ven sedan, fr�gade mig ofta och
entr�get, �ven fast jag bett dig att icke g�ra det. Ibland ville jag, att
du skulle fr�ga mig. Men mest var jag glad att du icke gjorde det. Vad
jag led den liden, Georg! Om du kunde ana, vad jag led! Du kom och tog
min hand och satte dig bredvid mig, och jag blev icke lycklig, som jag
brukade. Ty jag visste ju, att jag dag f�r dag t�nkte p�, hur jag skulle
kunna f� d� och g� bort ifr�n dig. Jag ville g�ra det sj�lv, Georg. Kan
du fatta det, att mitt i min lycka ville jag g�ra det sj�lv? Och du var
god emot mig och v�nlig och glad, och jag k�nde det, som om jag varit en
trol�s kvinna och bedragit dig. Och vet du, varf�r jag ville g� bort
ifr�n dig? Jo, d�rf�r att jag visste det s� s�kert, att en dag skulle det
ske, och d�rf�r ville jag hellre g�, medan du var ung och stark och
snart skulle kunna gl�mma mig och bliva lycklig med en annan.�

Hon tystnade ett �gonblick, och hennes �gon simmade i t�rar. S� fortfor
hon igen, och hennes r�st blev som ny:

�S� kom lille Sven, Georg, och allting blev som f�r�ndrat. Minns du, att
jag sade dig det redan d�? Minns du, att jag sade det? Jag trodde d�, att
Gud hade s�nt honom f�r att h�lla mig kvar i livet, f�r att jag skulle
kunna g�ra dig s� lycklig, som jag �nskade, och var kv�ll bad jag till
Gud, att jag skulle kunna. Jag trodde s� visst, att Gud hade b�nh�rt mig,
och det var det jag talade med lille Sven om, n�r vi voro ensamma, och
ingen kunde lyssna till v�ra ord. Men nu, Georg, nu g�r han ifr�n mig. Nu
vet jag, att allt det andra, allt det, som du aldrig har vetat f�rr�n nu,
skall komma igen, och nu vill jag bara att du skall f�rl�ta, f�r all sorg
jag gjort dig och all sorg jag g�r dig nu. Men du f�r icke bedja mig
stanna. Ty dit Sven g�r, dit g�r ocks� jag.�

Hon stod framf�r mig, och hon syntes mig i detta �gonblick st�rre, �n
m�nniskor �ro. Jag var i den grad of�rberedd p� allt, vad hon nu hade
sagt, att det syntes mig, som om hon ber�ttat en ohygglig mardr�m, vilken
jag icke kunde f�rvandla till verklighet. Men jag k�nde ocks�, att p�
samma g�ng hon tillfogade mig den st�rsta sorg, blottade hon vidden av en
k�rlek, inf�r vilken jag blott ville str�cka ut mina h�nder, f�r att den
icke skulle ber�vas mig i samma �gonblick den helt blivit min.

�Jag kan inte b�ra detta�, n�stan skrek jag. �Jag kan icke b�ra det.
Mista b�de dig och honom. Du kan inte mena det.�

Hon reste sig utan buller upp, och som en Niobe, vilken breder ut armarna
kring sina barn, dem gudarnas pilar s�ka till och med i modersfamnen,
stod hon framf�r mig.

�L�t mig ta' Sven med mig�, sade hon. �Han ska' ju �nd� d�. Jag b�r honom
ned till viken i kv�ll, n�r alla sova. Det �r en s� kort kamp. Och s�
slipper jag pl�ga dig mera, �n jag redan har gjort.�

Jag st�llde mig i v�gen f�r henne, och med mina armars kraft tryckte jag
henne v�ldsamt ned p� soffan.

�V�nta�, sade jag. �V�nta! Du vet ju inte sj�lv, vad du g�r.�

Men hon svarade mig endast:

�Det blir din och min olycka, om du hindrar mig. Anklaga icke mig, n�r
den sedan kommer.�

Hon vred sig i sm�rta under mitt tag, och efter en stund f�ll hon i en
l�ng vanmakt. Jag lade henne ned p� soffan och jag tyckte, att allt vad
som blivit sagt var en vanvettig dr�m. L�nge stod jag och betraktade
henne, �nda till dess att jag h�rde, hur hennes andetag blevo l�nga och
regelbundna, och jag var viss, att hon sov. D� makade jag kudden till
r�tta under hennes huvud och lade en filt �ver henne.

Vacklande av sinnesr�relse, gick jag in i rummet, d�r Sven l�g. Hans

h�gra �ga hade fallit samman och hans v�nstra hade blivit s� underligt
klart och stort. Jag b�jde mig �ver honom, tog hans lilla oskyldiga hand
och f�rde den till mina l�ppar.

�Du �lskade barn�, t�nkte jag. �Varken du eller jag kan hj�lpa den
andre.�

XVIII.

Vi hade flyttat lille Svens b�dd till verandarummet, f�r att han genom de
�ppna d�rrarna skulle h�ra f�glarna sjunga och vinden susa. D�r l�g han
nu p� sin vita b�dd, och n�r han s�g upp, var det i v�ntan att bli kysst,
eller ocks� r�rde han sakta p� de sm� svaga h�nderna, och d� lutade vi
oss ned �ver honom, d�rf�r att vi f�rstodo, att han ville smeka oss.

Svante gick p� t� i sjukrummet, och hans hj�rta var fullt av det

f�runderliga i, att lille-bror skulle d�. L�nga stunder stod han stilla
och betraktade honom eller b�jde sig ned och kysste hans kind. Men n�r
mamma vaknat ur sin dvala, d� gick han emot henne, n�r hon kom in, och
lade b�da sina armar om hennes hals.

Aldrig skall jag gl�mma den blick av outs�glig f�rtvivlan, varmed hon tog
gossen om huvudet och s�g in i hans �gon.

�Har du telegraferat efter Olof?� sade hon till mig.

Jag nickade till svar, och �ter s�g jag, hur hon b�jde sig �ver Svante
och sl�t honom intill sig. Driven av n�gon pl�tslig instinkt, reste jag
mig upp och gick ut, l�mnande min hustru ensam med det friska barnet och
det d�ende. N�r jag v�nde mig om i d�rren, s�g jag min hustru f�ra Svante
fram till lille-brors s�ng. D�r satte hon sig p� den ena sidan och l�t
gossen taga plats p� den andra. S� lutade hon sig ned �ver Sven. Men hela
tiden h�ll hon Svantes hand fast, och jag s�g, att hon smekte b�da
barnen, utan att g�ra n�gon �tskillnad.

N�r Svante slutligen kom ut, gick jag in och tog hans plats mitt emot min
hustru. D� r�ckte hon mig sin hand �ver det d�ende barnet och sade:

�Om det blir till lycka eller olycka, vet jag inte. Men jag skall stanna
hos dig. Ty jag tror nu, att Gud vill det.�

Och efter ett �gonblick tillade hon:

�Sven vill det ocks�. Jag har talat vid honom.�

Utan att kunna svara, b�jde jag mig ned och kysste hennes hand. Och i
denna stund visste ingen av oss, vad som var lycka och vad som var
olycka.

XIX.

De dagar, som nu f�ljde, skall jag f�f�ngt s�ka skilja ifr�n varandra.
Ja, det skulle vara mig om�jligt att ens s�ga, huru m�nga de voro. Natt
blev till dag och dag till natt, och v�rt liv hade blott en enda punkt,
kring vilken det r�rde sig: det lilla rummet, utanf�r vilket de blommande
kaprifolierna t�ckte verandan, fyllande luften med sin doft, och d�r v�r
lille gosse l�g och stred med d�den.

H�r gingo vi om varandra, sutto vid varandras sida, sovo, �to och vakade.
H�r sm�lte allt vad vi levat och dr�mt samman i en enda f�rt�rande
sm�rta. H�r gick min hustru fram, n�r det sista hoppet syntes utslocknat,
och satte korken i myskflaskan. Hon, som ville d� med honom, tog den
sista medlet av stimulus bort, f�r att hon icke sedan skulle beh�va
f�rebr� sig, att hon st�rt den lilles sista stunder endast f�r att sj�lv
ha den gl�djen att se hans stora �gon lysa emot oss.

Ty det h�gra �gat var slocknat och borta. �gonlocket l�g slutet d�r�ver,
som om halva hans lilla huvud redan l�nge varit d�tt, men n�r det v�nstra
�gonlocket �ppnades, gl�nste �gat s� mycket st�rre. Det blev s�
allvarligt och stort, som om det redan blickat in i en v�rld, dit hans
far och mor �nnu icke haft tilltr�de, och d�r vi icke skulle komma in,
f�rr�n den sista f�rl�ten brast, och vi f�ljde honom p� den v�g, d�r
d�dens klocka ringer, och d�r den, som h�r dess ringning, m�ste f�lja,
vilka band som �n h�lla honom kvar vid jorden.

H�r sutto vi, n�r dagens sol lyste, n�r regnet d�rute f�ll, och n�r
nattlampan inne i sjukrummet spred sitt svaga fl�mtande sken �ver den
vita b�dden. Och lille Sven sj�lv, han, vilken v�ra blickar s�kte, som
v�ra tysta samtal r�rde sig om, och som vi hade slutat med att �nska
befrielsen fr�n alla pl�gor! Stilla som han levat, l�g han p� sitt sista
l�ger, och n�r min hustru lutade sig �ver honom, r�rde han sina tr�tta
l�ppar och kysste henne.

�Klappa pappa, Sven�, sade hon. �Pappa �r h�r.�

D� riktade han sitt stora tr�tta �ga emot mig och lade sin smala, vita
hand mot min kind med en r�relse, som om han endast r�rt sig i s�mnen.

S� sutto vi den sista natten, och n�rmare ha inga m�nniskor setat

varandra. Vi h�llo varandras h�nder �ver barnets b�dd, och vi sprutto
till, f�r att ingen r�relse av liv i hans ansikte skulle g� oss f�rlorad,
n�r han s�g upp och s�kte oss med sitt stora �ga. Vi talade till
varandra: �S�g du det? S�g du?� Och medan vi girigt samtalade p� denna
minnenas skatt, vilken skulle bli det enda som stod oss �ter, gingo
nattens l�ngsamma timmar f�rbi, och morgonrodnaden steg �ver viken, �ver
ekarna, �ver hela den gamla tr�dg�rden under v�ra f�nster.
Som om vi ville giva lille-brors sj�l fritt rum att flyga den v�g, d�r vi
icke kunde f�lja honom, s� �ppnade vi d�rrarna till verandan, och den
friska morgonluften str�mmade in. Det hade regnat p� natten, och genom
splittrade moln br�t solen fram �ver landskapet, medan dimmorna fl�go
�ver vikens vatten. Den steg och steg, och vid dess str�lar b�rjade
f�glarna kvittra. Och hela det h�rliga uppvaknandet av naturen grep oss,
s� att vi m�ste tvinga oss till tystnad f�r att icke st�ra den lille,
som sov.

�Ser du�, sade Elsa, �ser du! S� vackert m�ste det bli, n�r han skall
d�.�

Men �nnu dr�jde d�ds�ngeln, �nnu fortforo barnets lugna, regelbundna

andetag, och tr�ttheten grep oss. Jag tog min hustru med halvt v�ld och
tvang henne att l�gga sig till ro p� soffan bredvid gossens b�dd. D�r
somnade hon med handen p� hans s�ng, och medan morgonsolen steg, satt jag
ensam vaken och lyssnade till deras tunga andedr�kt, under det att inom
mig allt blev stilla och lugnt, och jag ropade efter ett slut p� denna
pina f�r oss alla. Jag satt d�r, till dess att min hustru reste sig upp
ur s�mnen. D� bytte vi plats, och uttr�ttad somnade jag med handen p� den
plats, d�r hennes nyss hade vilat.

S� f�rgingo ett par timmar, och solen steg h�gre och h�gre p� en klar
sommarhimmel. Jag vaknade vid, att min hustru lade sin hand p� min arm.

�Vakna, Georg�, sade hon. �Nu d�r Sven.�

Jag kunde icke stanna d�r inne. Jag gick ut i tr�dg�rden, och i tanke att
bereda honom en sista gl�dje -- han, som st�dse �lskat blommor -- br�t
jag en rosenknopp, den vackraste jag kunde finna, v�nde �ter och lade den
p� min gosses kudde vid sidan av det �ga, som �nnu kunde se. Ur st�nd att
uth�rda l�ngre, gick jag tillbaka ut p� verandan. D�rute h�rde jag, hur
Svante kom in och satte sig vid b�dden. Men jag v�nde mig icke om. Jag
gick blott och lyssnade p� de l�nga, f�rf�rliga andedragen, vilka kommo
som fr�n en vuxen man och skuro mig i sj�len. D� h�rde jag ett ljud fr�n
min hustru, som kom mig att v�nda mig om.

Sven hade slagit upp �gat och sett rosen. S� hade han str�ckt sin hand
mot blomman, lyft upp den, som ville han se p� rosen en sista g�ng och
sedan l�tit den falla tillbaka p� kudden.

Pl�tsligt skakades hela hans kropp av hemska, l�ngvariga krampanfall. De

b�rjade vid huvudet, som vreds snett, och syntes forts�tta �nda ut i
lemmarna, vilka blevo styva och bl�nade. D� lutade min hustru ned sitt
huvud f�r att slippa se. Men n�r anfallen upph�rt, gr�t hon tyst, och
�ter r�ckte hon mig sin hand �ver den lilla b�dden.

S� sutto vi d�rinne, till dess att andetagen upph�rde ... fortsatte igen
... f�rl�ngdes, v�xte i styrka ... och upph�rde. S� blev allt tyst.
D�dens tystnad h�rskade. Nedb�jda och gr�tande f�ljde vi vingslagen av
den sj�l, som var p� flykt.

Vi hade h�llit honom i var sin hand och p� en g�ng sl�ppte vi de kalla
h�nderna ned mot t�cket.

S� gick min hustru ut ur rummet och s�kte vila. Men jag satt d�r ensam
och k�nde med f�rf�ran, hur allting hade blivit s� tyst.

* * * * *
P� eftermiddagen kom Olof och tillsammans med far och mor kom han fr�n
sin f�rsta utflykt i v�rlden fram till den b�dd, d�r lille-bror l�g d�d.
D�r gr�t han manligt och stilla, och n�r han kom ut i salen, visade
Svante honom allvarligt p� sitt finger.

Det hade f�tt ett djupt m�rke, och Svante beskrev hur lille-bror tryckt
in sin nagel d�r, innan han dog. Han beh�ll det m�rket i flera dagar, och
han saknade det, n�r det gick bort.

XX.

Det st�r en liten gul kista mitt i rummet p� samma plats, d�r f�r icke
l�nge sedan stod en b�dd med ett levande barn. Nu �r rummet prytt med
rosor. Man ser n�stan intet annat �n rosor, och in genom d�rren tr�der en
ensam kvinna.

Hon b�r ett barn p� sina armar och barnet �r d�tt. Hon vill icke, att
n�gon annan �n hon sj�lv skall r�ra vid hennes �lskling, och med egna
h�nder, som icke sk�lva, l�gger hon det i kistan. En liten hund av ull,
som han brukat sova med, n�r han var frisk och glad, och ingen t�nkte p�
d�den, l�gger hon p� hans arm. Det �r Ulltapp, som skall f�lja sin herre.
Han �r en fredlig s�ngkamrat och st�r ingen. S� ser hon efter, att hennes
gosse ligger bra och ordnar hans b�dd, som om han nyss l�st sin aftonb�n,
och hon kommit f�r att s�ga god natt. Hon ser p� honom, som ville hennes
hj�rta brista, och hon kysser hans kalla l�ppar.

S� g�r hon sin v�g, och jag st�r d�r ensam med locket, som jag lovat
henne, att ingen annan �n jag skall skruva fast. Jag skruvar och skruvar,
och mejselns ljud mot skruvarna, vilka tr�nga sig in i tr�t, gnissla och
ljuda, som om jag sj�lv skure t�nder av sm�rta.

Men n�r det �r gjort k�nner jag ingen sm�rta l�ngre. Det �r, som om de
sista dagarnas �ngest br�nt ut varje m�jlighet att k�nna inom mig, men
vart jag ser, m�ter min blick idel blommor.

D� g�r jag ut p� verandan, och jag m�ter doften av kaprifolium, som

stiger ur m�rkret, samma doft, som omgav mig, n�r jag k�nde mitt lilla
barns fingrar krama mina med d�dens kraft. Allting inom mig �r uppl�st,
allting �r f�rbi. Jag t�nker p� henne, som nyss gick ut, och p� allt, som
jag vet skall f�lja. Jag k�nner, att jag f�r aldrig tid att s�rja honom
s� som jag ville, min lille gosse med �ngla�gonen, och ensam b�jer jag
kn� vid hans kista, jag som icke vet, f�r vem jag b�jer kn�, eller till
vem jag skall bedja.

XXI.

Men ute p� kyrkog�rden ligger en liten grav. Den �r ordnad som en

tr�dg�rd i sm�tt med en h�ck av buxbom, ett rosentr�d och en kulle med
friskt gr�s, p� vilkens kr�n v�xer t�tt med pens�er. Den �r olik alla
andra gravar, och �ver den gr�nskar en ensam lind.
P� kullen �r en sten, och p� stenen l�sas orden: �V�r lille Sven�.

D�r sover v�r lycka, som en g�ng var st�rre �n andras. D�r under jorden
�r min hustrus sj�l f�ngen, bunden med trolldomsband, och ingen k�rlek
kan f�ra den �ter till jorden.

TREDJE DELEN

Evigt ejes kun det tabte.

HENRIK IBSEN.

I.

Det fanns intet av vad jag v�ntat och fruktat, som icke kom. Den enda
skillnaden var, att allt som olyckan v�xte, ville jag aldrig tro p� den,
ens fast�n jag anat den och visste, att den skulle komma. Ty att sorgen
skall komma, det kunna vi m�nniskor veta. Hur den verkligen kommer, veta
vi d�remot aldrig.

Det f�rsta jag med en on�mnbar fasa k�nde och f�rstod, n�r �tminstone s�
m�nga dagar hade f�rg�tt, att jag kunde komma i ro och t�nka �ver vad som
verkligen skett, det var, att aldrig hade min hustru s� talat ut ur sitt
innersta v�sen, som n�r hon setat inf�r mig i mitt rum och sagt, att hon
var f�dd f�r olyckan, och att nu, n�r Sven var borta, levde hon endast
f�r att d�. Om och om igen upprepade jag hennes ord, om och om igen
genlj�do de i mina �ron, och ju l�ngre jag t�nkte p� dem, desto vissare
blev det mig, att inom henne f�rdes en kamp mellan sj�lva beg�ret att d�
och hennes k�rlek till mig och v�ra barn, som befallde henne att leva.
Mer och mer b�rjade dock allt, vad hon sagt om sin k�rlek till oss att
stiga fram f�r mina tankar och undantr�nga de f�rf�rliga ord, vilka
talade om en d�dsl�ngtan, som n�stan blivit ett d�dsbeslut. Jag s�g henne
sliten mellan den k�nsla, som band henne till oss tre, vilka �nnu levde,
och den dunkla l�ngtan, vilken drog henne till den, som g�tt bort. Vi
hade varit ett helt f�r henne, och d�rav kom hennes lidande, att hon
k�nde sig aldrig kunna f�rlika dessa stridiga krafter, vilka brottades om
hennes sj�l.

Jag s�g allt detta. Jag s�g det under en resa, p� vilken jag ryckte henne
med mig f�r att sk�nka henne �synen av hav och sol, nya m�nniskor och
intryck av livet. Aldrig gl�mmer jag denna resa. Aldrig gl�mmer jag det
intryck av hoppl�shet, som bem�ktigade sig mig, n�r jag vecka efter vecka
allt tydligare m�rkte, att allt vad hon s�g, gled henne f�rbi, som om det
f�r henne ej varit till. Hon dolde mycket f�r mig, hon dolde till och
med sina t�rar, och jag f�rstod, att hon gjorde detta, d�rf�r att hon
s�g, hur jag endast levde i hoppet att kunna �terf�ra henne till livet,
och hon s� g�rna, s� g�rna ville, att jag i det l�ngsta skulle f� beh�lla
mitt hopp. Jag f�rstod detta en afton, n�r vi sutto p� en veranda och
s�go ut �ver en norsk tavla av fjord och fj�ll. Elsa betraktade l�nge
alltsammans, hon sl�t �gonen inf�r allt detta, som hon �lskade, och s�g
bort.

�Georg�, sade hon, �Georg! varf�r l�ter du mig se allt detta?�

S� brast hon stilla i gr�t, men f�rs�kte �ter hejda gr�ten och s�g upp
mot mig.

�Varf�r g�r du s� mycket f�r mig? Varf�r �r du god emot mig? Det vore
mycket b�ttre, att du l�te mig g� min egen v�g.�

Jag k�nde, att jag stod inf�r ett lidande, som icke kunde m�tas eller
v�gas. Jag k�nde �nger �ver, att jag velat draga henne bort fr�n sorgen,
och att jag l�tit henne m�rka det. Att �ver huvud s�ka leda henne eller
inverka p� hennes sm�rta, syntes mig i detta �gonblick endast el�ndigt
och sm�tt. Jag drog henne blott intill mig och sade:

�Gr�t hos mig! Gr�t s� mycket du vill! L�gg icke band p� dig! Tror du
icke, att jag s�rjer som du?�

T�rarna str�mmade ur hennes �gon, och dock var det ansikte hon v�nde mot
mitt s� str�lande av gl�dje, som om den st�rsta t�nkbara lycka hade h�nt
henne.

�G�r du verkligen det?� sade hon.

Det grep mig s�, att min hustru skulle tro, att jag redan hade gl�mt
eller var p� v�g att gl�mma, att min sm�rta fick utbrott, och jag h�rde
och s�g ingenting annat, �n vad jag sj�lv k�nde, och vad som marterade
mig. Jag ber�ttade henne, hur fattigt och fullvuxet hela v�rt hem
f�ref�ll mig nu, n�r Sven var borta. Jag sade henne, hur r�dd jag var att
�ter komma hem och b�rja vardagslivets arbete, n�r jag visste, att hans
klara r�st icke skulle h�lsa mig v�lkommen, och han sj�lv icke st� g�md
bakom d�rren och m�ta mig, n�r jag kom hem. Allt detta ber�ttade jag
henne, och jag k�nde, hur hon sj�nk till ro mot mitt br�st. Jag var
lycklig i medvetandet av, hur gemensamt vi �nnu kunde k�nna. Men jag
f�rstod ocks�, att hennes fruktan, att jag icke delade hennes sorg, s�
som hon ville, kom d�rav, att hon, utan att jag sagt det, anade, att allt
vad jag f�retog mig, allt vad jag gjorde, t�nkte och sade, samlades i ett
enda f�rs�k att �terkalla henne sj�lv till livet.

Detta satt jag och t�nkte p�. Men efter denna afton f�r�ndrade jag, som
jag sj�lv v�l m�rkte, mitt s�tt mot min hustru. Jag blev resignerad och
v�ntade icke att s� snart se henne v�nda sina tankar fr�n honom, som g�tt
bort, till oss, som hon hade kvar. D�rigenom blev hon mera f�rtroendefull
mot mig och mera �ppen. Men resan gled oss f�rbi, som hade allt vad vi
sett endast varit en inbillning. V�nner tr�ffade vi, men intet deltagande
f�rm�dde mer �n v�cka tacksamhet hos min hustru, m�nniskorna gledo oss
f�rbi, som hade vi sj�lva st�tt inom en gr�ns, vilken ingen av egen vilja
kan �verskrida.

Och det lugn, vi kunde uppn�, funno vi icke, f�rr�n vi en afton flyttade
in i v�rt nya hem. Det var en v�ning i Stockholm, mot vilken vi utbytt
den bostad p� landet, d�r vi upplevat s� mycket b�de ont och gott. Vi
hade gjort detta, innan vi anade, att vad som nu h�nt oss, skulle kunna
ske, och det var med en k�nsla av fruktan f�r vintern, vi tr�dde in i
v�ra rum.

Men i trots av detta upplevde vi h�r de f�rsta dagarna av l�ttnad och ro

under sorgen. Tusen g�nger �ngrade vi, att vi n�gonsin hade rest och
liksom sl�pat v�r sorg med oss att besk�das av andra.
II.

P� kyrkog�rden st�r en liten sten med inskriften �V�r lille Sven�. Den �r
lagd p� kullen, som v�lver sig under en lind, vilken l�nge sedan f�llt
sina blad. Vid lindens stam st�r en b�nk, och p� b�nken sitter en ensam
svartkl�dd kvinna med l�ngt krusflor som en �nkas. Hon sitter d�r l�nge,
och i h�stdagern talar hon med n�gon, som ingen kan se.

Hon befaller kusken, som h�ller i n�rheten av graven, att kora tillbaka
till landsv�gen. S� b�jer hon sig ned och samlar mull fr�n graven i sin
n�sduk. D�refter tar hon fram ur en syv�ska svart siden, n�l, tr�d och
sax. Av sidenet klipper hon till och syr en liten p�se. D�rp� tar hon av
mullen och fyller den. S� trycker hon sina l�ppar mot den m�rka mullen,
och n�r hon det gjort, syr hon igen om den. Hon syr t�tt och noga, s� att
icke ett korn kan tappas bort, och i den lilla p�sens h�rn f�ster hon
starka snodder. D�refter l�gger hon in sina sybeh�r och sitter l�nge med
den svarta amuletten i hand, t�nkande p�, att nu �r hon vigd vid honom,
som ligger i graven.

D�refter b�jer hon kn� under lindens kala grenar och kysser stenen, som
b�r hennes �lsklings namn. Stilla och h�gtidligt, som om hon beginge en
helig handling i m�nga m�nniskors �syn, h�nger hon snodden om sin hals,
�ppnar sin kl�nning och l�gger den heliga jorden vid sitt br�st.

Under hela tiden �r hennes ansikte allvarligt, men lyckligt och ljust,
och innan hon reser sig upp, kysser hon jorden under sina f�tter och
stannar sedan f�r att kasta en blick p� graven. En skog av sm� krukor
blomma omkring den, och friska blommor �ro lagda p� kullen. Ingen grav �r
s� vacker, ingen s� v�l sk�tt, ingen �r prydd med s�dan rikedom just nu,
n�r h�stvinden ruskar i tr�den.

D� ler hon av gl�dje och talar �ter tyst och innerligt till n�gon, som
ingen kan se. S� g�r hon fram till vagnen, som v�ntar ute vid
kyrkog�rdsgrinden, och �ker hem.

Men n�r hon kommer hem, g�r hon direkt in till mig, tar fram den svarta
amuletten och s�ger mig, vad den inneh�ller. D�rp� h�ller hon den fram
emot mig och ber mig, att jag skall kyssa den. Jag g�r s� f�r att icke
st�ra hennes gl�dje, och med ett lyckligt leende d�ljer hon den �ter vid
sitt br�st, i det hon s�ger:

�Om du visste, hur lycklig jag k�nner mig, n�r jag �r ute hos Sven,
skulle du aldrig vara ledsen, att jag far s� ofta. Jag blir lugn f�r
flera dagar, bara jag f�r komma till honom.�

S� g�r hon ut igen och l�mnar mig ensam. Och n�r jag efter ett par timmar
stiger upp fr�n mitt arbete och s�ker henne, finner jag henne vid Svens
lilla byr�, v�ndande p� de ting, vilka en g�ng tillh�rt honom.

III.

S� kretsa hennes tankar st�ndigt kring honom, som �r d�d, och det finns
ingenting, som kan st�ra henne. Hon talar om, att hon snart skall f�lja
honom, och hon g�r det i en lugn, sansad och f�rtrolig ton, som borde
detta vara den naturligaste sak f�r andra, liksom den �r det f�r henne
sj�lv.

Ibland brukar hon till�gga:

�Jag ville bara s� g�rna leva, till dess att gossarna bleve litet st�rre
och inte beh�vde mig l�ngre.�

D� kan hennes ansikte f� ett f�rtvivlat s�nderslitet uttryck, som visste

hon, att denna �nskan vore mer, �n hon kunde hoppas eller beg�ra, och
hennes panna f�r ett djupt veck mellan �gonen, som om hennes grubbel
v�llade henne sm�rta. Hon k�nner, att hon m�ste g�ra valet mellan liv och
d�d, �tminstone i sin �nskan och hon kan icke g�ra det. D�rf�r vill hon
leva en tid f�rst, f�r att f� vara allt vad hon kan f�r dem som leva,
och sedan d� f�r att f� stanna hos den, vilken hon k�nner sig tillh�ra.
Hon s�ker en f�rsoning mellan beg�ret att d� och behovet att leva, och
hon fruktar b�da, emedan de slitas om herrav�ldet i hennes sj�l och var
p� sitt s�tt pina henne gr�nsl�st. P� samma g�ng anar hon emellertid,
vilken av andarna till sist skall vinna seger, och d�rf�r omtalar hon
detta, icke som en utomordentlig h�ndelse, vilken b�r framkalla f�rv�ning
och h�pnad, utan som n�got sj�lvklart, vilket hon upplevat, och som ingen
kan betvivla.

�Minns du, n�r jag sade, att jag icke trodde p� ett liv efter detta?�
s�ger hon. �Det var du, som l�rde mig tro s�.�

Hennes ansikte f�rm�rkas, n�r hon s�ger det och det kommer n�got av groll
i hennes st�mma, som g�r mig ont. Hon ser det, och f�rsonande l�gger hon
sin hand p� min, i det hon forts�tter:

�Nu tror jag det, och nu vet jag, att man kan b�rja att leva ett s�dant
liv redan h�r p� jorden. Det beh�vs bara, att n�gon g�r bort, vid vilken
man �r s� f�stad, att det k�nns, som om sj�len f�ljde med. N�stan var
afton kommer Sven till mig. Han kommer inte, n�r jag vill, eller n�r jag
ber honom komma. Inte n�r jag gr�ter och l�ngtar, str�cker mina armar
efter honom och ropar hans namn. Men n�r jag minst anar det, d� ser jag
honom sitta bredvid mig. Och n�r jag d� �r riktigt lugn och glad, d� ler
han emot mig och ser lycklig ut. Han ser p� mig d�, alldeles som han
brukade, och innan jag hinner sansa mig, �r han borta. Men d� �r jag
lycklig �nd�. Ty jag vet, att han varit hos mig. Han har kommit ofta, n�r
du sovit och jag legat vaken. Mer �n en g�ng har jag t�nkt att v�cka dig.
Men jag har icke v�gat g�ra det. Ty jag har varit r�dd, att, n�r du
vaknade, skulle han vara borta, och d� skulle du kanske inte tro mig, n�r
jag ber�ttade vad jag sett.�

Hon betraktade mig hela tiden med skygghet, som trodde hon, att jag
skulle mots�ga henne. Jag g�r det aldrig. Jag vet ju icke sj�lv, vad jag
tror. Jag har genomg�tt skakningar s� f�rf�rliga, att jag icke v�gar
s�ga, vad som �r verklighet, och vad som �r sken i andras erfarenheter.
Vet jag det ens i fr�ga om mina egna? Vet jag, om endast vad jag kan n�
med mitt f�rst�nd �r verklighet? �r det icke t�nkbart, att det finnes en
verklighet, som endast kan �stadkommas med k�nslan eller -- varf�r icke
-- med inbillningen? Det f�refaller mig, som vore det att liksom stympa
mig sj�lv, om jag degraderade min k�nsla och min fantasi till att endast
existera f�r att kuvas av f�rst�ndet. I tanken j�mf�r jag det med, om jag
ville l�ta �gat f�rneka en kroppslig sm�rta, d�rf�r att den vore osynlig,
eller �rat kritisera m�jligheten av en smakf�rnimmelse, d�rf�r att den
icke kan h�ras. Och hur v�l jag �n k�nner alla de argument, som anf�ras
mot en dylik tankeg�ng, �r det mig dock om�jligt att g�ra dem g�llande i
detta fall. Jag varken tror eller icke tror. Jag g�r liksom i en pinsam
v�ntan att en g�ng f� klarhet i vad jag icke vet.

Och under allt detta v�xer hos mig en tanke, som spirat i den stund, d�
jag visste, att mitt barn skulle d�. Jag f�rst�r, att vad allt detta �r,
om det �r inbillning eller verklighet, s� skall det dock en dag taga min
hustru ifr�n mig. Hon har v�xt samman med mitt eget liv, och jag kan icke
mista henne. Mot min egen lycka, som jag en g�ng tyckte vara s� stark,
att jag fr�n dess h�jd kunde se ned p� andras, reser sig den makt, som �r
allt levandes �de. D�den kommer f�r mig, som den en g�ng kom f�r lille
Sven p� den tavla, vilkens inneh�ll han alltid ville ha ber�ttad f�r sig
som en saga. Den ringer i klockan och den, vilken icke borde, blir
kallad, men den, som kallelsen icke g�ller, f�r stanna kvar. Skillnaden
�r blott den, att jag ser d�den p� avst�nd, l�ngt innan han hunnit fram,
f�rst�r att hans klocka skall ljuda, och den, f�r vilken hon ljuder,
skall g� med gl�dje.

Men jag vill icke sitta ensam kvar och f�rbanna d�dens makt. Inom mig
v�xer ett beg�r, som g�r h�gre, �n jag sj�lv vet. Det �r samma beg�r, som
n�r vissheten om barnets d�d tryckte min hustru till jorden, manande
henne att s�ga: �Han skall inte d�. Han f�r det inte. Jag vet, att han
inte skall.�. P� samma s�tt s�ger ocks� jag till mig sj�lv: �Jag vill det
icke. Jag vill icke mista henne. Hon skall leva -- trots allt.� Jag
m�rker icke, att jag f�rs�ker det om�jliga. Den kritik, som genast var
vaken, n�r det g�llde henne, sover, n�r det g�ller mig sj�lv. Jag vill
k�mpa med d�den f�r att beh�lla hennes och min lycka, s�dan den en g�ng
blommade, icke just n�r livet log omkring oss, men �tminstone n�r vi
tagit dess tuktan och �nd� visste, att livet kunde le. Jag vill g�ra allt
f�r att vinna henne tillbaka. Som Orfeus vill jag stiga ned i d�dsriket,
med min k�rlek vill jag tvinga henne att komma tillbaka, och f�ljer hon
mig, skall jag aldrig v�nda mig om och snegla mot skuggorna.

S� lovar jag mig sj�lv, och jag v�ntar aldrig, att l�nen skall komma
snart. Tv�rtom bereder jag mig p� en l�ng och h�rd pr�votid, och jag vet
p� f�rhand, att det f�rsta jag beh�ver �r konsten att v�nta.

Men jag �r s� viss i min tro, att jag kan le f�r mig sj�lv, n�r jag h�r
hennes tal om d�den. Jag kan h�ra henne s�ga, att hon l�ngtar bort och
k�nna hennes smekningar, n�r hon ber mig f�rl�ta sig. D� njuter jag
smekningarna och gl�mmer hennes ord. Som en stor, o�ndlig visshet k�nner
jag, att segern �r o�terkalleligen min och icke hans, som sover i jorden.
Jag tager honom till bundsf�rvant i mina tankar, s�ger henne till och
med, i det jag g�r in i hennes egen tankeg�ng, att hon skall leva, d�rf�r
att Sven vill, att hon skall leva, ja, att han viskat det till mig, medan
jag sov.

Hon h�r p� mig med undrande, gl�nsande �gon, och l�ngt d�refter -- s�
l�ngt, att jag f�rst icke kan erinra mig, vad jag sj�lv sagt -- ber�ttar
hon mig, att Sven suttit p� hennes b�dd, kl�dd i sin vita nya dr�kt med
det bl� sk�rpet och sagt:

�Mamma ska' inte gr�ta s� mycket efter mig. Det g�r s� ont i mitt huvud,
n�r mamma gr�ter.�

Jag h�r p� dessa ord, och jag tager fasta p� dem som p� ett omen. Mera
f�rhoppningsfull �n n�gonsin dr�mmer jag om en framtid, d�r v�rt d�da
barn skall vara ett starkare f�reningsband, �n om han hade levat, och jag
minns med t�rar i �gonen de ord, hon sj�lv en g�ng l�rt mig: Att �ldras
tillsammans.
IV.

Det var ingenting mindre �n en kamp med d�den jag hade b�rjat, och den
tid, som f�ljde, blev en st�ndig v�xling mellan den m�rkaste f�rtvivlan
och det ljusaste hopp. Det sv�raste vid s�dana f�rh�llanden �r
naturligtvis den rena overksamheten, vilken blott best�r uti att lugnt
v�nta p� vad som komma skall och t�ligt l�mna allt �t tiden, medan man
samtidigt tycker, att vad som sker blott p�skyndar annalkandet av en
natt, vilken man hoppas att kunna f�rdriva. Huru �ngsligt jag iakttog min
hustru under denna tid! Hur jag f�ljde henne p� hennes f�rder till
graven! Och hur jag gladdes, n�r jag s�g henne lugnt och glatt samla
gossarna kring sig, ber�tta och l�sa f�r dem, som endast hon kunde, och
jag �ter fick h�ra deras muntra r�ster, som lj�do om varandra, n�r det
l�sta gav anledning till n�gon av dessa lustiga kommentarier, som g�ra
det till en h�gtid att l�sa h�gt f�r barn. Och hur kunde jag icke vid
middagsbordet eller aftonlampan spana efter det anstr�ngda, fr�nvarande
uttrycket i min hustrus ansikte, vilket kunde komma som en sky och g�ra
alla stumma.

D� var det, som om hennes sj�l pl�tsligt gick bort fr�n oss och l�mnade
oss ensamma. Gossarna utbytte blickar med mig, blickar, vilka tydligt nog
sade, att, s� gott deras �lder det till�t, f�rstodo de lika v�l som jag
och ledo �ven, om de ocks� hade l�ttare att sl� tankarna bort. Svante
steg upp och smekte mamma och han blev icke tillbakast�tt, genom att han
icke lyckades att f� hennes �gon att lysa upp. Han kunde komma till mig
efter�t och s�ga:

�Det �r synd om mamma.�

Det var alltsammans f�r honom, och d�rf�r var han kanske en b�ttre
tr�stare �n jag.

Olof satt vid s�dana tillf�llen mera stilla och f�rs�kte tala vid mig,
som om allt varit som det skulle. Men hans �gon f�ljde modern, och gick
hon ut f�r att vara ensam, vilket ofta h�nde, n�r hon m�rkte, att hon
icke l�ngre kunde se och tala med oss, d� pl�gade han smyga sig till
hennes d�rr och st� d�r l�nge och lyssna. Dr�jde tystnaden alltf�r l�nge,
gick han sakta in, och h�nde det, att han blev avvisad, kom gossen
stilla tillbaka och satte sig ned med en resignerad min, som om han
visste, att han icke fick beg�ra allt p� en g�ng.

Det var med honom som med mig, att han skulle k�nt det som en l�ttnad, om
han blott vetat, vad han skulle g�ra.

Och n�r vi tre s�dana stunder sutto ensamma, t�nkte vi alla p�, vad som
v�l f�rsiggick bakom den st�ngda d�rren, d�r min hustru arbetade sig allt
n�rmare och n�rmare den gr�ns, d�r livet upph�r, k�mpade sig fram emot
d�den.

�Vet ni vad mamma lider utav?� sade jag en dag.

Olof s�g bort utan att s�ga n�got, men Svante svarade:

�Ja.�
Jag hade f�r �vrigt icke beh�vt fr�ga. Ty jag visste, att hon berett dem
p�, vad som komma skulle.

V.

Om aftnarna, n�r jag blev ensam, satt jag ofta och, f�r att skingra mina
tankar eller �ver huvud kunna f�retaga mig n�got, skrev p� ett slags
dagbok, vilken jag g�mde i botten av en skrivbordsl�da, s� att Elsa icke
av n�gon olycklig tillf�llighet skulle f� se den.

Jag har l�st den �nyo nu, och allt vad d�ri st�r f�rekommer mig att vara
skrivet f�r s� l�nge sedan, att jag knappt kan tro, att icke ens tv� �r
f�rg�tt sedan dess. Men som jag l�ser i den blir mig allt som h�nt
levande och n�ra, och jag k�nner �ter marterna av den fruktansv�rda
illusion, vilken d� h�ll mig uppe.

DAGBOKEN

4 September.

Jag sitter h�r och t�nker p� lille Sven. Allt omkring mig �r s� tyst, och
jag tycker mig se honom, som han de sista dagarna, han �nnu kunde vara
uppe, gick omkring p� tr�dg�rdens g�ngar med sin lilla smeksamma hand i
min och pratade i ett, medan han s�g upp mot mitt ansikte med sina
tankfulla barna�gon. Och som jag f�rdjupar mig i detta minne, blir mig
hoppl�sheten i det att jag aldrig skall se honom igen, s� outs�gligt
bitter. Ty han var, utan att ana det, hemmets medelpunkt. Det var han,
som alltid kom springande mot alla oss fyra stora och fyllde rummen med
sitt kvitter, n�r vi kommo hem. Det var kring honom, vi samlades f�r att
utr�na, vad han tyckte, vid varje sm�sak, som bragte gl�dje. Nu g�r hans
pappa h�r och m�ste g�ra sig h�rd mot minnet f�r att r�cka till och h�lla
allt annat uppe. F�r icke ens t�nka f�r mycket. Icke ens s�rja. Ty d�
skulle allting brista.

Kom han f�r att taga sin moder med sig och l�mna oss alla i sorg? Eller
kom han f�r att g�, s� stilla och vackert, som han gick, och genom sin
d�d l�ra oss alla livets stora konst?

16 Oktober.

Jag har t�nkt p� allt och sett allt, och jag vet nu, varom det �r som
striden st�r. Dag f�r dag har jag sett, hur det blott blivit s�mre. Och
det �r ingen gl�dje att kunna f�rst�. Det �r ett lidande. Under denna tid
har jag kunnat f�lja varje detalj, och ett ord eller ett �gonkast ha
kunnat f� mig att sk�lva i hela min varelse, d�rf�r att jag visste, vad
det betydde. I min och gossarnes n�rvaro har jag sett henne falla ifr�n
och h�lla samtal med en osynlig. Till det yttersta har jag f�tt anstr�nga
varje nerv f�r att i hennes �gon framtvinga den blick, vilken visade, att
hon var medveten om, att hon icke var ensam. Jag har sett henne k�nna och
f�rst� alltsammans sj�lv, ana och veta, vad som lurade inom henne. Hon
har kastat sig ned f�r mig i �ngest och bett mig att icke skicka henne
bort -- utan ha litet t�lamod.

Jag lider fruktansv�rt av att f�lja hennes kamp och mitt under
alltsammans vet jag dock, att det, som nu �r min pl�ga, �r blott en annan
sida av just samma egenskaper i en rik och v�ldig natur, vilkens v�gor g�
h�gt som havets -- samma egenskaper, som en g�ng sk�nkt mig all livets
lycka och jubel.

30 Oktober.

Den f�rf�rliga sp�nningen b�rjar g� �ver, och min hustru blir b�ttre dag
f�r dag. Efter vinterns m�rker bli v�l en g�ng dagarna l�ngre och
timmarna ljusare.

8 December.

Det �r l�nge sedan jag r�rt vid min dagbok. Men det kommer sig d�rav, att
jag arbetat. Jag har skrivit ett teaterstycke, och det har g�tt underligt
till. Mitt i korrektur och arbete av alla slag, min hustrus sjuklighet
och en nervositet, vilken gjort, att hela min person f�refallit mig
sp�nd som en b�gstr�ng, har jag stigit upp om mornarna och stulit tid f�r
att skriva. Jag har skrivit natt p� natt till kl. 2. Jag har druckit
whisky f�r att h�lla mig vaken. Jag har g�tt ut och superat mitt under
arbetet f�r att f� h�ra larm och se m�nniskors anleten, vara mitt i
febrilt liv, k�nna det b�lja omkring mig och br�nna mina tinningar.

Men pj�sen blev f�rdig, och jag k�nner endast en stor mattighet. Vad jag
vill n�, �r nu sannerligen varken �ra eller f�rfattargl�dje. Jag k�nner
det, som om min hj�rna levde ensam p� hela den �vriga kroppens bekostnad.
Ja, det �r skada, att dygnets timmar �ro s� f�, n�r det g�ller att n� det
om�jliga.

17 December.

Det f�refaller mig som om, utan att jag visste det klart, allt vad jag
levat och lever, varit och �r, p� n�got underbart s�tt ginge till m�tes
en fullbordan, vilken sker, utan att jag kan r�ra ett finger. Under allt
detta lever jag mitt vanliga liv, och jag tror icke, att n�gon egentligen
finner mig f�r�ndrad. Jag �r glad, n�r jag kommer ut och tr�ffar
m�nniskor, till och med uppsluppen. Ty det lindrar.

Men inomhus har jag mitt egentliga hem, d�r jag lever mitt verkliga liv.
Och oupph�rligt k�nner jag d�r, som om �ver henne och mig glede n�got av
det, om vilket jag sj�lv en g�ng i ett helt annat sammanhang skrivit, att
det �r �st�rre �n lycka och olycka� n�got av det, som �r utan namn.

I allt detta �r naturligtvis min hustru medelpunkten. Om hon g�r till

h�lsa eller till underg�ng, vet jag icke. Detta synes mig nu vara n�got,
vari jag icke kan gripa in. Det f�refaller mig ibland, som om jag stode
utanf�r, icke hade n�gon del d�ri, aldrig kunde f� det eller n� det. Och
i allt detta finns ingen �versp�ndhet, endast en resignerad l�ngtan,
vilken �r djupt f�rgl�s.

25 Januari.

Min hustru har satt sig till pianot i dag f�r f�rsta g�ngen. Sjunga vill
hon v�l icke �nnu, men jag har dock h�rt musik igen i mitt hem, och
melodierna fr�n fordom ha st�mt v�ra sinnen liksom i en ny och ljusare
ton. �ver huvud har det p� sista tiden kommit n�got nytt �ver henne,
n�got, som lovar mera �n f�rut. Hon har vaknat upp till livet, och hon �r
med oss andra som f�rr. Icke riktigt �nnu kanske. Men jag k�nner, hur hon
med varje dag kommer oss n�rmare. Ibland tror jag vad hon s�ger, att allt
detta kommer d�rav, att hon vet, att hon snart skall g� bort, och att
detta hopp h�ller henne uppe. Men ibland tror jag, att om det ocks� �r s�
nu, s� �r dock allt detta p� v�g att glida �ver i n�got st�rre, vilket
hon sj�lv k�nner med undran och �ngslan, men icke vill tro.

Huru h�rmed �r, vet jag icke. Men jag vet, att jag icke �r f�rtvivlad nu,
som jag var det f�rr. Ty nu lever jag under det �de, som �r mitt, och
som, h�nda vad h�nda vill -- s� som jag nu ser det -- icke kan kasta
n�got styggt in i hennes liv och mitt. Detta �r det jag fruktat.

19 Februari.

Jag st�r icke ut med detta l�ngre. Jag har sett svart och svart och svart
omkring mig, s� jag r�kar i raseri bara jag ser mig sj�lv i en spegel.
Och det b�sta �r, att min hustru sj�lv tyckes b�rja k�nna en smula av
allt detta.

26 Mars.

Jag g�r bara och v�ntar att vintern skall f�rsvinna p� allvar, s� att vi
f� komma bort h�rifr�n. En apati av h�gst besynnerlig art beh�rskar mig,
och jag �r ibland r�dd, att denna vinter kn�ckt mig. Vad sommaren kan
komma att medf�ra, �r kanske heller icke s�dant, att man kan v�nta d�rp�.
Vi flyttade in till Stockholm, eller r�ttare: hyrde v�ning, n�r vi
trodde, att allt skulle b�ra oss fram, om ocks� l�ngsamt. Som det blivit,
hade det varit b�ttre, om vi stannat p� landet, i den avskildhet, som
synes vara v�rt b�sta �de. H�r �r mera ensamt �n d�r.

Sorgen skr�mmer.

31 Maj.

Det �r v�r br�llopsdag i dag. �Im wundersch�nen Monat Mai.� Jag kan icke
l�ta bli att anteckna en sak, hur full av barnslighet jag �n sj�lv
k�nner att den �r. Det �r n�mligen 14 �r vi varit gifta i dag, och det
�r, som g�tt, har varit det tyngsta. Det som gick var ju det 13 :de --
olycks�ret par pr�f�rance. Det �r, som om jag trodde, att n�gon eller
n�got nu h�ll p� att j�mna v�gen f�r oss, eller som om jag k�nde, att
n�got inom mig vore n�ra att l�kas. Och allt detta, f�r att jag kommit
att t�nka p� en siffra, vilken under normala f�rh�llanden s�kerligen g�tt
mig sp�rl�st f�rbi.

25 Juni.

Dagarna f�rflyta, under det att jag g�r och t�nker p�, att jag borde
b�rja att arbeta. Men diktens fj�rilar flyga blott oroligt fram och �ter
�ver n�got, som �r �de och f�rbr�nt. Ibland synes det mig, som skulle jag
kunna f�lja deras flykt. Men s� erinrar mig verkligheten �ter om det som
�r, och det blir, som n�r ett ljus bl�ses ut inne i ett rum om natten.

Kunde jag bara st�ndigt vara s�, att min hustru ingenting m�rkte. Kunde
jag vara j�mn och glad eller �tminstone synas s�. Men jag kan det icke,
och jag vet, att hon s�rjer, icke blott �ver sig sj�lv utan ocks� �ver
den sm�rta, hon v�llar mig. Det m�tte vara f�rf�rligt att g� som hon och
ingenting orka, ingenting f�rm�, utan bara sjunka ihop vid det minsta som
v�llar henne oro eller sorg. G� och grubbla �ver d�den, som hon tror
skall komma, men som icke kommer. Tredubbelt fasansfullt m�tte det vara
att mitt under allt detta tillfoga den man �lskar h�gst ett ol�kligt
lidande och icke kunna g�ra n�got f�r att bota det.

Hon kan sitta och se p� mig, n�r hon icke tror att jag m�rker det, och
�ver hennes ansikte kommer d� ett s�dant uttryck av f�rtvivlan, att det
sk�r mig in i sj�len.

I g�r kom hon och satte sig bredvid mig och lade sin hand �ver min.

�Om du bara inte hade mig�, sade hon, �vad du d� skulle vara mycket
lyckligare!�

Jag vet, att hon trodde p� sanningen av sina egna ord, och mitt svar
kunde v�l f�r ett �gonblick rubba hennes tro och framlocka en glimt av
hopp i hennes �gon, men det kunde icke �tergiva henne den s�kra
�vertygelsen att hon var oumb�rlig och d�rf�r beh�vde leva.

VI.

N�r jag l�ser dessa blad och ser, hur jag vacklat mellan hopp och
fruktan, f�rst�r jag icke, att vad dessa rader ber�tta verkligen kan vara
sant. Och dock m�ste det vara s�. Ty scripta manent. Och hur
ofullst�ndiga och fragmentariska dessa anteckningar �n �ro, ber�tta de
mig dock med full visshet, att jag hoppades mera d�, �n vad jag kan fatta
nu, n�r allt f�tt sin f�rklaring och sitt slut.

S� mycket f�rst�r jag, att det under denna vinter, till vilkens minnen
jag ej mera vill och icke kan �terv�nda, var min lycka, att jag omsider
fann n�got, vilket jag trodde kunna bidraga att r�dda min hustru. Vilken
lycka �r icke detta! Att slippa att endast vara en overksam �sk�dare, att
f� gripa in, att f� verka, arbeta med ett best�mt m�l f�r �gonen, ett
m�l, som man �tminstone tror sig kunna n�. I ungdomen skulle kanske en
s�dan lyckok�lla synas fattig och ringa. Men n�r �ren st�nkt en smula
gr�tt i h�ren, blir man n�jd med mindre �n f�rut. Man kan d� leva och
lida, n�r man tror, att det ligger inom m�jlighetens gr�ns att skapa en
f�rb�ttring, och man kan i blotta medvetandet om en s�dan m�jlighet finna
n�got, som n�stan liknar lyckan.

F�r mig kom denna hj�lp, i samma stund den aning jag l�nge haft, att
stadslivet var f�rd�rvbringande f�r min hustrus hela tillst�nd, allt mera
stadgades till verklig �vertygelse och till sist omsattes i ett beslut
att rycka henne loss d�rifr�n och �terv�nda till landet, som vi aldrig
borde ha l�mnat. L�karen uppmuntrade mig �ven i detta mitt beslut, och
n�r jag f�rsta g�ngen slog fram denna plan som en blott m�jlighet f�r min
hustru, lyste hela hennes ansikte upp, som om jag lovat henne paradisets
fr�jder, och hon sade bara: �Kan du g�ra detta f�r mig? Vill du det?�

Dessa ord v�ckte mig till handling och liv, och under alla tvivel, all
oro och allt, som jag f�rut skildrat och ber�ttat, vilket tyngde mig till
jorden, gl�nste dessa ord emot mig som stj�rnor genom m�rkret och eggade
mig till den stora anstr�ngning, vilken jag hoppades skulle �tergiva oss
alla gl�djen i v�rt hem. Ju mera jag t�nkte d�rp�, desto sannolikare
f�ref�ll det mig, att jag h�r hade funnit det �Sesam �ppna dig�, vilket
skulle bana v�gen f�r min hustru att �ter kunna tillh�ra livet. Som en
man, vilken tror sig hava funnit en talisman, vilken giver honom makt att
g�ra under, satte jag hela min lit till denna plan, och n�r vi �ntligen
flyttat in i den lilla villan, som l�g h�gt upp med utsikt �ver fj�rdar
och skog, och d�r asparnas blad darrade utanf�r det f�nster, d�r min
hustru skulle sitta och se mig, s� ofta jag kom hem fr�n mitt arbete, d�
var jag viss, att nu var l�sningen funnen. S� underligt det �n kan
f�refalla mig nu, jag var viss d�rp�. Jag trodde och jag var outs�gligt
lycklig i min tro.

Aldrig har jag v�l heller k�nt mig mera hoppfullt lycklig, �n n�r sn�n
denna vinter b�rjade falla och vi erforo denna egendomliga hemk�nsla att
vara avst�ngda fr�n alla och allt, vilken f�ljer med det nordiska
luftstrecket. Fr�n vinden och ned till k�llaren stod v�rt nya hem
f�rdigt, och som f�rr ordnade det hela och prydande rummen med alla de
sm� uppfinningar och f�rem�l, vilka �ro kvinnans hemlighet att kunna
framtrolla, gick min hustru �ter ibland oss. Gossarnas h�gljudda r�ster
genlj�do p� nytt i rummen, utan att n�gon beh�vde tysta dem.
Kanarief�glarna sj�ngo och drillade, utan att n�gon h�ngde det gr�na
nattskynket �ver deras bur. Pudel gav skall inomhus vid gossarnas lek och
ras. Och pianot var icke l�ngre st�ngt.

Det h�nde en afton, n�r jag minst anade det. Utan att s�ga ett ord om sin
avsikt, kom Elsa ned i f�rmaket och satte sig vid pianot. Hon s�g p� mig,
n�r hon gick mig f�rbi, och jag f�rstod hur lycklig hon k�nde sig �ver,
att hon kunde f�lja sin egen �nskan. Allt sedan Sven dog och hon icke
l�ngre kunnat h�ra hans klara st�mma samman med tonerna fr�n pianot, hade
min hustru aldrig velat sjunga de s�nger, till vilka han s� ofta ensam
hade lyssnat. Knappast troende mina egna sinnen, s�g jag henne sitta vid
pianot, h�rde henne sl� an en ton, och strax d�refter lj�do tonerna genom
rummet:

Min hvide Svane

du stumme, du stille;
hverken slag eller trille
lod sangr�st ane.

Och slutet:

I toners fl�den
du slutted din bane.
Du sang i d�den; --
du var dog en Svane!

Varken f�rr eller senare har jag h�rt denna s�ng klinga s�. Under det att
hon sj�ng, kommo gossarna sakta in, efter varandra kommo de och stannade
tysta innanf�r d�rren. De s�go undrande p� mig, som trodde ej heller de
sina sinnen, och jag nickade till svar, medan mina �gon blevo skumma. N�r
de sista tonerna tystnat, var det stilla i rummet, men stilla som vid en
h�gtidsfest.

Min hustru reste sig upp och slog igen pianot.

�Jag kan inte mer i dag�, sade hon som till urs�kt.

Men s� s�g hon p� oss alla och f�rstod, vilken gl�dje hon hade v�ckt.
Hennes ansikte lyste upp, hon gick f�rbi mig fram till gossarna, tog dem
emellan sig och tryckte b�das huvud mot sina axlar.
�Tacka lille-bror�, sade hon. �Det �r han, som har hj�lpt mig.�

Hon sade det icke sjukt som f�rr, icke med den snart sagt fientliga ton,
hon anv�nt, n�r hon tyckte, att vi som levde, hindrade henne att tillh�ra
honom som var d�d. Hon sade det mjukt, stilla och n�stan lyckligt, med
ett uttryck, som om hon tagit avsked fr�n n�got f�rg�nget, vilket aldrig
skulle komma igen.

VII.

Innanf�r s�ngkammaren l�g ett litet rum, vilket ursprungligen varit

avsett till toalettrum, men av n�gon anledning aldrig blivit inrett. Det
var mycket oregelbundet, dess f�nster sutto h�gt upp, och dagern d�rinne
var svagare �n i de andra rummen.

D�r bodde lille Sven. D�r var hans rum, och det rummet var st�ngt.

Ingen fick hj�lpa min hustru med att ordna detta rum eller st�da d�r. Hon
ensam skulle g�ra allt. D�r h�ngde hon ljusa gardiner framf�r det lilla
f�nstret, och i f�nstersmygen bakom gardinen st�llde hon ett bord. Till
detta bord sydde hon en duk, vilken var av samma tyg som gardinerna och
p� bordet stodo Svens leksaker. Det var en h�st, som drog en vagn, n�gra
tennsoldater och ett t�lt. Det var Svens vita kaffekopp med guldranden,
hans sparb�ssa, en liten sabel och en kask. D�r fanns allt vad han l�mnat
efter sig, hela hans lilla kvarl�tenskap. Under bordet stodo tv�
tr�h�star av vilka den ena alldeles tappat manen, och framf�r bordet var
st�lld en liten l�g tr�stol, som Sven hade f�tt, och som han brukade b�ra
efter sig i rummen, n�r han var riktigt v�nlig och glad och ville narra
mamma att ber�tta sagor.

Men mitt ibland leksakerna stodo sm� och stora portr�tt i ramar och p�
v�ggarna s� n�ra dagern som m�jligt h�ngde andra. Det var portr�tt av
mamma och pappa, av br�derna och av hela familjen. Det var portr�tt av
Sven i hans l�nga kolt och av Sven i den lilla p�lsen, d�r han stod p� en
b�nk och grinade emot solen, vilken lyste �ver sn�n. Men alla portr�tten
voro fr�n v�r ungdoms och lyckas tid, n�r �nnu ingenting hade h�nt, som
kunde slita det band, vilket �nnu f�renade oss alla. Och ensam, alldeles
f�r sig, h�ngde p� ett utspr�ng av muren avbildningen av Spangenbergs
d�dstavla, �ver vilken lille Sven grubblat, och vilkens saga hans mamma
ber�ttat honom, l�ngt f�re den dag, d� han sj�lv fick veta mera d�rom, �n
vad de stora n�gonsin kunde ber�tta.

Och s� stod d�r �nnu en sak. Det var en liten m�rkbetsad byr�, som Sven
en g�ng f�tt. Den hade sin lilla historia, ty i gamla tider hade den
varit pappas egen. D� var den gul och ljus, men sedan dess hade den
genomg�tt m�nga �den, och n�r den blev Svens, fick den sin nya f�rg. Men
i dess tre l�dor l�go alla de saker, som g�mde minnen om den lille, men
som icke fingo ligga framme. D�r f�rvarades hans sista skjorta och det
sista paret strumpor han begagnat. D�r l�go hans sm� noth�ften �Sjung f�r
oss mamma�, vilka aldrig mer fingo komma fram p� nothyllan nere i
f�rmaket. D�r g�mdes hans sista vita sommarkostym med det vackra bl�a
sk�rpet och rosetten i samma f�rg p� den vita m�ssan. D�r l�go hans sm�
bruna skor och lille Svens b�cker. D�r fanns ocks� pappas egen bok om de
stora br�derna, mammas eget exemplar, som Sven hade tiggt sig till, n�r
han bad pappa skriva en bok om bara Nenne.
Detta var Svens rum, och h�r var Elsas helgedom. Var afton gick hon dit
in, och var morgon satt hon d�r, innan hon talade med andra. Aldrig var
hon lyckligare, �n n�r pappa ocks� gick dit in och dr�jde d�rinne.

D�rinne bodde ocks� Sven, och vad d�r talades, vet ingen. �ven n�r Elsa
ber�ttade n�got d�rom, blev vad hon sade ingenting mot de ord, som
d�rinne v�xlades mellan henne och det ok�ndas v�rld.

�Du tror ju icke p� detta�, sade hon till mig en dag. �Men jag k�nner
det.�

�Hur vet du, att jag icke tror?� svarade jag.

Hon gav mig ett par stora, f�rundrade �gon.

�Du kan icke tro som jag�, sade hon. �Ty du undrar p� samma g�ng, om det
�r m�jligt. Men jag vet det, och jag undrar icke l�ngre.�

Ett minne rann upp inom mig, minnet om en stund, d� hon f�rebr�dde mig,
att jag tagit hennes tro p� det �versvinnligas verklighet. Jag f�rstod,
att hon beh�vde sin nuvarande tro, att hon alltig gjort det, att den
h�ngde samman med hennes innersta v�sen s� djupt och helt, att kanske
m�nget lidande varit henne besparat, om denna tro aldrig blivit rubbad.
P� samma g�ng visste jag med mig sj�lv, att tron p� en fortvaro efter
d�den hade jag aldrig helt bortkastat. Jag hade kritiserat, nagelfarit,
ja, till och med str�vat att g�ra denna tanke om�jlig i mina egna �gon.
Men jag hade gjort detta, kanske mest i f�rhoppning, att sj�lva s�kandet
till sist skulle f�ra mig till visshet om det motsatta. Vissheten hade
aldrig kommit, men med �ren hade vad jag t�nkte om det tillkommande
underg�tt en f�r�ndring. Od�dlighetstanken var och blev visserligen f�r
mig blott en m�jlighet, men mer och mer hade den tagit formen av n�got
svagt och milt, som jag n�rmade mig, utan att r�tt veta hur. Steg f�r
steg hade jag k�nt m�jligheten av en dylik �vertygelse v�xa inom mig, och
vad jag under det sista �ret genomlevat hade n�rmat min k�nsla till den
m�jlighet, vilken mitt f�rst�nd fortfarande varken kunde antaga eller
f�rkasta.

Men p� samma g�ng f�ref�ll det mig, som om jag stode ensam i allt detta,
och som om min hustru icke ville eller icke kunde se, vad som h�rvidlag
f�rsiggick inom mig. Men n�r hon svarade mig dessa ord: �du undrar p�
samma g�ng, om det �r m�jligt�, d� slog det mig, att hon m�ste missf�rst�
mig, emedan jag sj�lv ingenting hade sagt. Hur hade jag kunnat tiga om
allt detta? Hur hade jag kunnat gl�mma, att vad jag h�r verkligen hade
att s�ga s�kerligen skulle fylla henne med den st�rsta lycka? I ett nu
ville jag gottg�ra vad jag trodde mig hava f�rbrutit, och jag p�minde
henne d�rf�r om den dag, d� hon sagt, att hon ville tro som jag, t�nka
som jag, leva som jag.

�Jag vill, att du en g�ng skall veta det�, sade jag. �Det �r nu �r, som
f�rg�tt sedan dess. Men aldrig har jag beg�rt n�got s�dant av dig. Aldrig
har jag velat, att du skulle f�r�ndra n�got inom dig f�r min skull. Det
�r din k�rlek, som ingivit dig den tanken, icke jag.�

Hon s�g framf�r sig, som om hon grubblade l�ngt tillbaka i tiden.

�Aldrig�, svarade jag, �aldrig har jag �nskat n�got s�dant. Jag ville
kunna tala med dig om, hur jag t�nkte och k�nde. Men jag ville, att du
skulle g�ra detsamma tillbaka mot mig. Jag har saknat, att du icke har
gjort det.�

�Jag trodde du ville, att jag skulle bli som du�, sade hon.

Jag s�g, att det var n�got i allt detta, som pl�gade henne, mer �n ord
kunna uttrycka. Men jag anade ej vad det var.

�Jag har alltid trott, att du ville ha mig lik dig�, sade hon. �Det har
jag b�de t�nkt och sagt �t andra ocks�. N�r jag trodde, att jag icke
kunde tala med dig, har jag gjort det med fr�mmande.�

Det sista tillade hon med en ton, som om hon uttalat n�got o�vervinneligt
motbjudande, f�r vilket hon blygdes.

�Hur har jag kunnat f�rst� dig s� illa?� sade hon.

Och i det hon lade armen om min skuldra, s�g hon mig in i �gonen och
fr�gade:

�Du blir inte ledsen, n�r du ser mig g� in till Sven?�

�Ledsen?�

Jag m�ste ha betraktat henne med en min av f�rv�ning, som ej kunde

missf�rst�s. Ty hon fr�gade icke mera. Utan att s�ga ett ord, v�nde hon
sig ifr�n mig och gick in i Svens lilla rum. Hon stannade l�nge d�rinne,
och n�r hon kom �ter, s�g jag, att hon gr�tit, men icke av sorg.

Men medan jag satt ensam och v�ntade henne, kom jag att t�nka p�, att hon
aldrig f�rr i min n�rvaro �ppnat det lilla rummets d�rr och g�tt in dit
f�r att h�lla sin andakt. Och p� samma g�ng visste jag, att allt sedan
Sven dog, hade jag aldrig kommit henne s� n�ra som nu.

VIII.

Varf�r fick icke allt detta fortg�, som det hade b�rjat? Varf�r kom, vad
jag icke fruktat, och v�xte till en farligare makt f�r mig och de mina �n
n�gonsin det, som jag f�rr fruktade? Fr�ga lika g�rna: varf�r sker icke
allt, som m�nniskan �nskar? Eller varf�r ligger det icke i hennes makt
att l�nka livets utveckling, dit hon sj�lv vill?

Det fanns mellan min hustru och mig under denna tid, i trots av all �mhet
och allt f�rst�ende, i alla fall ett visst n�got, som skilde oss �t.
Detta l�g icke i n�gra teoretiska meningsskiljaktigheter. Ej heller var
det av den natur, att det hindrade oss att st�ndigt m�tas, st�ndigt s�ka
varandra, st�ndigt gl�djas, den ene �t den andres n�rvaro. Det var helt
enkelt en olikhet i v�rt s�tt att taga allt, vad som under denna tid
h�nde och v�xlades oss emellan. F�r henne var allt detta ett avsked,
under vilket hon allt mera n�rmade sig �verskridandet av den gr�ns,
varifr�n ingen �terv�nder. F�r mig syntes det som idel l�ften, att v�rt
liv �nyo skulle b�rja, och att min hustru skulle �ter v�nda till mig,
till oss alla, till livet sj�lvt.

Av allt som skedde, och varav d� mycket syntes mig dunkelt och
of�rklarligt, har jag f�rst�tt, att h�ri l�g den egentliga
f�rklaringsgrunden till hennes och mitt �de, hela f�rklaringen, av vad
som var, och vad som skulle komma, och jag f�rst�r ocks�, att det r�ddade
mig fr�n f�rtvivlan, att jag d� icke kunde se allt detta s� klart som nu.
Jag � min sida beg�rde, att min hustru skulle l�mna sina d�dstankar och
f�r min skull �tertaga den v�g genom livet, d�r hon stannade liksom
lamslagen, n�r Sven dog. Hon �ter �nskade, att jag skulle inse, att hon
o�terkalleligen tagit det f�rsta steget �ver p� den andra sidan, n�r
hennes �ngel, som hon alltid kallade honom, gick bort. Hon �nskade, att
jag skulle f�rst� detta s� djupt, att min uppgift blott skulle vara att
g� som en v�n vid hennes sida och h�lla hennes hand i medk�nsla f�r
m�rkret, som skulle komma, och dit hon sj�lv s�kte sig in. S� djupt
�lskade vi varandra, att ingen av oss kunde uppgiva dr�mmen att finna
den andres tanke harmonierande med sin egen. D�rf�r kunde heller ingen
l�ta den andre g� sin egen v�g och i resignation taga emot livets lott,
som heter att leva ensam. D�rf�r kunde heller ingen undg� att k�nna
bitterhet, n�r han m�rkte, hur hoppet sveks. D�rf�r sm�rtade henne min
str�van att f�ra henne dit hon icke ville, liksom jag led av hennes
motst�nd, och d�rf�r var ocks� hela v�rt liv i ordets egentliga mening en
kamp om k�rlek och en kamp p� liv och d�d.

S� l�nge hade jag levat i d�dens skugga, att jag icke l�ngre fann det ens
m�jligt, att n�got annat tillst�nd kunde vara mitt. Jag hade blivit
f�rtrogen d�rmed, som den kroniskt sjuke blir med sina pl�gor. Skuggan
f�ll icke blott fr�n den lille d�de, som g�tt bort, utan �ven fr�n henne,
som ville g�. Den kom icke blott fr�n det, vi l�mnat bakom oss. Den
v�ntade oss �ven, i det som komma skulle, det som l�g framf�r oss. De
b�da skuggorna m�ttes p� den punkt av livets v�g, dit vi nu kommit. De
b�da skuggorna famnade hela mitt liv, och mitt fel var, att jag icke
f�rm�dde rycka solen fr�n himlen f�r att f�rdriva den sista.

Detta var mitt fel och min illusion. Ty med seende �gon s�g jag icke. Med
h�rande �ron h�rde jag ej. Jag s�g blott min egen �nskan, h�rde blott
ljuden av min egen dr�ms starka livsl�ngtan. Och dock visste jag, att
endast i sagan kan en mans vilja kalla de d�da till liv. Ja, till och med
sagan l�ter honom bryta mot gudarna, genom att han f�rs�kt det
�verm�nskliga, och i skuggornas rike se sig tillbaka endast f�r att hon,
f�r vilkens skull han f�rs�kt det om�jliga, f�r evigt skall sjunka
tillbaka i Orcus' natt.

IX.

V�ren kom sent detta �r, v�ren, p� vilken jag hoppats som p�
lyckobringaren och befriaren, s�g ut, som om han alls icke ville komma.
Kall och h�rd l�g marken, bara sv�ngde tr�dens grenar utanf�r v�ra
f�nster f�r en isande bl�st. Sn�massor vr�ktes ned �nda till slutet av
april, och n�r n�gon g�ng solen sken, bl�ste nordanvinden, f�rande med
sig isig luft fr�n det tillfrusna Bottenhavet.

Vid denna tid kom en tillst�tande f�rkylning och kastade min hustru �ter
ned p� sjukb�dden. I veckor hade hon legat till s�ngs, och under de
veckorna hade vi fruktat det v�rsta. �ter hade det blivit tyst i v�ra
rum. �ter hade gossarna och jag utan att tala intagit v�ra m�ltider vid
det bord, d�r hennes plats stod tom. �ter hade ljuden d�mpats i hela
huset, och �ter hade sjukdomen kommit och bringat v�ra f�rhoppningar till
tystnad.
Men mot all f�rv�ntan kom sig min hustru. L�ngsamt gick tillfrisknandet,
och sm� voro krafterna. �ver all beskrivning s�llsamt f�ref�ll detta nya
uppvaknande till livet, vilket ingen hade kunnat v�nta. Men det var dock
verklighet, och n�r jag nu satt ensam i mitt arbetsrum p� nedre botten
och hela huset hade g�tt till ro, kunde jag �ter b�rja dr�mma dr�mmar om
sommaren.

Och det underbaraste av allt! Jag dr�mde dem snart icke ensam. Som om
tillfrisknandet efter den sista sjukdomen inneburit mer �n �terkommandet
endast till fysisk h�lsa, s� upplevde vi nu en tid, vilken i sig tycktes
innefatta f�rsoningen av allt som varit. Min hustru b�rjade att dela mina
dr�mmar, hon b�rjade l�ngta efter att �ter leva samman med mig. Hon kom
mig till m�tes, som hon icke hade gjort sedan den dag, d� vi jordade
Sven. Hon var svag och sjuk �nnu, och hon orkade icke tala mycket. Men
hon kunde dock h�ra p�, vad jag sade henne. Hon visste, att v�ren kom,
och hon gladde sig �t v�rblommorna, som stodo p� hennes nattduksbord.

�Vad vi varit lyckliga, Georg�, sade hon. �Vad vi ha varit lyckliga.�

Det var med en ton av den mest sk�rande sm�rta hon frampressade dessa
ord. Hon sl�t �gonen, n�r hon uttalade dem, och t�rarna sipprade fram
under hennes �gonlock.

�Vi ska' bli lika lyckliga �nnu en g�ng�, sade jag.

Jag trodde, vad jag sade, och jag tog hennes svar som ett l�fte.

�Ja, ja�, svarade hon hastigt. �I sommar.�

Hon h�rde p� mig, n�r jag ber�ttade om v�r ungdoms gl�dje�mnen och om
sk�rg�rden, som alltid varit v�rt b�sta hem.

�Vi ska' ro ut bland �arna�, sade hon, �och segla i nattbrisen.�

Och som om pl�gsamma minnen st�rde henne, utbrast hon:

�Du skall gl�mma och aldrig minnas, vad jag sagt dig under dessa sista
�r. Jag har varit s� underlig och inte f�rst�tt mig sj�lv. Ofta, ofta har
det varit, som om en annan talade genom min mun, utan att jag kunde
hindra det. Du har f�tt g�ra allting, och jag har bara tagit emot. Men
det skall bli annorlunda. Bara jag nu blir frisk.�

Jag tystade p� henne och bad henne inte tala f�r mycket, alltf�r lycklig
f�r att kunna s�ga mer.

�Ja, ja�, sade hon. �Jag har tegat inf�r dig och talat f�r andra. Och vad
�r de andra? Fr�mmande m�nniskor, som ingenting f�rst�.�

Hon sl�t �gonen och f�ll i slummer. Tyst satt jag kvar vid hennes b�dd
och betraktade henne, medan hon insomnade. Hon hade �terf�tt samma
ansikte, som n�r hon var en flicka n�stan, och jag f�rsta g�ngen vaknade
i min b�dd och s�g henne sova. Tunga gl�djedroppar f�llo fr�n mina �gon,
och medan aprilsn�n rasade ned d�rute �ver den h�rda marken, k�nde jag,
hur mitt eget hj�rta tinade upp.
X.

Min hustru kom upp och blev konvalescent, hon gick �ter uppe ibland oss,
och hon hade icke tanke f�r annat �n att g�ra oss andra lyckliga och
sj�lv k�nna, hur vi gladdes �ver, att hon �ter tillh�rde livet.

Ack, dessa korta veckor, under vilka ingen mer �n vi s�go henne, hur
minns jag dem icke nu! Och hur lyckades de icke att f� mig att gl�mma
allt som varit! Emot deras stumma lycka var all oro och sorg, som vi
f�rut upplevat, f�r intet att r�kna. Allt, som sades, har jag skrivit i
mitt minne och g�mt. Det, som icke sades, och som var st�rre, �n vad
livet eljest ger, slumrar i min sj�l, givande mig grundtonen till det
liv, vilket jag eljest aldrig skulle kunnat leva. Dessa dagar, vilka nu
kommo, pl�nade ut allt som funnits inom mig av oro, tvivel och misstro.
Ty jag hade misstrott henne, misstrott hennes k�rlek, d�rf�r att hon
icke ville l�ta sig f�ras fr�n d�den till livet f�r att leva med mig.

Nu var hela hennes motst�nd borta. Jag k�nde det i varje �gonblick jag
satt vid hennes sida, i varje ord hon talade till mig. Det var, som om
sjukdomen gjort rent hus inom henne, och som om hon kommit �ter, renad
och luttrad genom den. Hela hennes personlighet v�nde tillbaka, och i
timmar kunde jag sitta och njuta av hennes ansikte, d�rf�r att det var
detsamma som f�rr.

�Minns du, n�r jag sade till dig, att vi skulle skiljas?� sade hon en
dag.

Jag m�ste t�nka efter f�r att kunna erinra mig, att hon n�gonsin sagt
det. Och n�r �ntligen minnet vaknade, sade jag henne, att jag gl�mt
hennes ord, som man gl�mmer en febersjuks.

�Jag menade, vad jag sade�, fortfor hon ivrigt. �Jag tyckte det var n�got
du ville tvinga mig till. Och s� tyckte jag det var s� synd om dig. Du
har haft det s� sv�rt, mycket, mycket v�rre �n jag. Men du ska veta
ocks�, att jag har varit s� sjuk ocks�, mycket f�r sjuk f�r att jag
skulle kunna t�nka p� n�got annat �n mig sj�lv. �h, det �r, som om jag
hade vaknat upp igen!�

Hon tog sig om huvudet med en underlig �tb�rd av p� en g�ng oro och
lycka. Och hon tillade:

�Men n�r jag d�r en g�ng, d� ska du g� i Svens byr�. D�r �verst ligger
ett brev fr�n mig. Men du f�r aldrig l�sa det f�rr�n d�. Ty jag vet �nd�,
att jag d�r snart, och n�r jag d�r, kommer jag att d� alldeles som
Sven.�

Hur ofta hade jag icke h�rt henne tala s�dana ord, och hur ofta hade de
icke kommit mig att rysa in i min innersta sj�l! Nu gingo de mig f�rbi,
som om de aldrig hade varit uttalade. Jag uppfattade dem som de sista
dyningarna efter stormen, som de sista l�tta efterdyningarna, d� havet
varit i uppror. Jag log i segervisshet, att jag vunnit henne �ter, och i
det jag v�nde hennes ansikte mot mitt, s�g jag henne in i �gonen och
sade:

�Men nu vill du ju leva?�

�Ja�, sade hon. �Jag vill leva f�r dig och f�r gossarna och f�r att
aldrig gl�mma Sven.�
Den dagen gick hon vid min arm ute p� sandg�ngen utanf�r villan. Hennes
steg voro tr�tta och os�kra, och hon vilade tungt p� min arm. Men vi voro
n�jda som tv� barn, och hon skrattade �t sig sj�lv, d�rf�r att hennes
g�ng var s� os�ker, att hennes ben ville vika sig under henne n�r hon
gick, skrattade med ett litet sjukt, men innerligt lyckligt skratt, som
gjorde mig glad att f� st�dja henne.

�Vad jag �r lycklig nu igen, Georg�, sade hon, n�r vi �ter gingo in. �Och
du ska ocks� bliva det.�

S� f�rde jag henne uppf�r trappan. Men innan hon gick in till sig, m�ste
hon f�rst se gossarnes rum. D�r stod hon l�nge med mig och s�g p�
alltsammans, som om det blivit nytt f�r henne, under den tid hon legat
sjuk.

�De ha nog ocks� haft det mycket sv�rt�, sade hon. �Jag har ju ingenting
orkat. Men nu ska jag bli b�ttre.�

Sk�terskan hj�lpte henne i s�ng, och n�r gossarna kommit hem fr�n
lekplatsen, ropade hon p� dem med sin lilla tunna r�st, s� olik hennes
f�rra djupa och fylliga, f�r att de skulle f� komma in och ber�tta, vad
de hade gjort ute, och vad de roat sig med. Det gjorde de ocks� s�
grundligt, att jag mer �n en g�ng f�rs�kte att avbryta dem. Men hon
hindrade mig alltid. Och medan de talade i munnen p� varandra, l�g hon
hela tiden och s�g p� deras ansikten och h�rde p� deras ord, som om hon
beh�vt tid p� sig f�r att f�rst�, att vad hon nu upplevde, var verklighet
och icke en villa. D�rp� l�t hon dem komma fram till sig och kyssa henne
till god natt.

�Nu blir jag snart frisk�, sade hon. �Och n�r det blir sommar, skaffar
pappa oss ett st�lle i sk�rg�rden. Jag beh�ver inte se det eller veta var
det �r. Ty han f�r det alltid s� bra f�r oss alla.�

Med ett litet lyckligt leende sl�t hon �gonen och lade sig till r�tta i
b�dden f�r att somna. Men n�r jag f�ljt gossarna in, tog jag p� mig min
kappa och gick ensam fram och �ter samma sandg�ng, d�r min hustru och jag
nyss hade g�tt. Det var en lugn och klar v�rafton med nattfrost i
faggorna.

XI.

Under dessa dagar kom jag ofta, utan att jag kunde g�ra mig klart hur
eller varf�r, att t�nka p� Elsas och min f�rd mot havet. Den kom med
minnet av min tysta kamp att f�ra henne till att �lska, vad som var mig
k�rt, och erinringen om, hur jag b�de lyckats och misslyckats, p� en g�ng
eggade och oroade mig.

Den kom mig i minnet, n�r jag under dessa tillfrisknandets dagar satt med
min hustrus hand i min, och hon lutade sitt huvud mot min axel.

�Att jag varit s� l�ngt borta ifr�n dig�, sade hon en afton. �Att jag
varit s� l�ngt borta. Det var bara, f�r att jag trodde, att du ville
hindra mig fr�n att g� till Sven.�
�Det vill du ju inte nu l�ngre?� sade jag.

�Nej, nej�, sade hon. �Nu vill jag stanna hos dig. Men jag har t�nkt s�
m�nga stygga och dumma tankar under denna tid.�

Hennes r�st blev som ett barns, vilket bek�nner en f�rseelse, s� att jag
m�ste le, n�r jag h�rde henne.

�Nej, skratta inte�, fortfor hon. �Ty det �r sant. Jag har trott, att du
inte f�rstod mig, och jag har sagt det ocks�. Kan du f�rl�ta mig?�

Hon talade s� djupt allvarligt, att jag blev helt r�rd, och f�r att inte
uppskaka henne mera, svarade jag i en ton, vilken jag f�rs�kte g�ra s�
munter som m�jligt.

��r det den enda synd, du har p� ditt samvete?�

�Nej, nej�, sade hon. �Men mot dig vet jag ingen annan.�

Och hon fortfor, i det hon sm�g sig n�rmare intill mig:

�Men det �r ocks� det v�rsta, jag kunde s�ga och t�nka. Ty jag vet ju
det, att ingen har f�rst�tt sig p� mig mer �n du. Ingen av alla
m�nniskor, som jag talade med, n�r jag k�nde mig s� ensam och el�ndig,
och tyckte, att allting skulle brista inom mig.�

Hon ryser, n�r hon s�ger detta, och f�r handen mot pannan.

�Det �r borta nu�, s�ger hon. �Och allt �r s� lugnt och klart. Men nu ska
du veta en sak till.�

Hon satte sig upp och betraktade mig med en blick, s� ljus och s� djup,
som ville hon l�ta mig se �nda till botten av hennes sj�l.

�Du skall veta, vad som var det allra v�rsta�, sade hon. �N�r jag gick
och t�nkte p�, att jag skulle d� och f�lja Sven, och n�r jag t�nkte p�
det s�, att jag tyckte du gled bort ifr�n mig, och allt gled bort, och
jorden var �de och tom -- d� var jag s� r�dd, �, s� f�rf�rligt r�dd. Ty
jag trodde, att jag skulle bli tvungen att g�ra det sj�lv. Det var det
allra v�rsta. Men nu vet jag, att jag aldrig beh�ver det. Det har Gud
lovat mig.�

�Menar du, att du �nd� snart skall g� ifr�n mig?� sade jag.

Jag ryste �ver mina egna ord och jag k�nde, hur st�mman var n�ra att
svika mig.

�Det vet jag inte�, sade hon, i det hon �ter lutade huvudet ned mot min
arm. �Jag vet bara, att jag aldrig beh�ver g�ra det sj�lv.�

Hon teg och jag fann icke ord f�r att svara henne. Jag s�g p� henne. Hon
var sig lik igen, som jag mindes henne fr�n v�ra lyckliga �r. Hon
f�ref�ll mig liksom sp�dare och yngre, och lugnet, vilket eftertr�tt
hennes f�rra febrila oro, gav �t varje hennes r�relse en f�rtroendefull
smeksamhet, vilken sk�nkte mig lycka och sorg i samma andedrag.

N�r hon g�tt till s�ngs, och jag kommit in f�r att s�ga henne godnatt,
s�g hon p� mig med samma ljusa och djupa blick som f�rut.
�Du ska heller inte bry dig om, att jag talat om, att det var du, som tog
ifr�n mig min tro�, sade hon. �Det har du aldrig gjort. Det har jag bara
inbillat mig. Ack, jag har inbillat mig s� mycket. Jag har visst levat i
en enda inbillning.�

Det kom ett sm�rtsamt uttryck i hennes ansikte, och i det jag str�k henne
�ver pannan f�r att jaga det bort, svarade jag:

�Det har jag nog inte gjort. Det �r sant. Men jag borde alltid ha
f�rst�tt, att vad du trodde p�, var dyrbart f�r dig. S� dyrbart, att jag
aldrig skulle ha lett dig ens p� m�jligheten av andra tankar.�

Hela hennes ansikte lyste upp som av ett inre ljus, och med ett svagt,
tr�tt utrop av gl�dje slog hon armarna om mig och sade godnatt.

Jag sl�ckte ljuset vid hennes b�dd och gick sakta ut ur rummet. Mitt
hj�rta var �verfullt av tacksamhet f�r allt vad hon hade sagt. Det var,
som om hon givit mig en skatt att minnas.

I samma �gonblick jag t�nkte detta, slog det mig, att jag redan liksom
b�rjat s�ka henne i minnet. �Hon g�r ifr�n mig�, t�nkte jag. Och till min
f�rv�ning m�rkte jag, att jag nu kunde t�nka den tanken utan bitterhet,
endast d�rf�r att jag var henne n�ra som aldrig f�rr. �Hon d�r icke�,
t�nkte jag �gonblicket d�refter. �Hon kommer att leva.� Och jag m�rkte
icke mots�gelsen i min egen tankeg�ng.

Jag satt i mitt rum och f�rs�kte l�sa. Men jag var alltf�r uppr�rd,
alltf�r lycklig �ver den s�llsamma rikedom jag hade vunnit. Och pl�tsligt
s�g jag min hustru under sommaren vid v�stkusten, i det �gonblick, d� hon
fr�n f�nstret i lotsstugan v�nde sig mot mig, och jag k�nde hur vi enades
i samma k�rlek till det o�ndliga havet, som icke vet av n�gon gr�ns. Det
fanns en likhet mellan vad jag d� erfor och det, som nu fyllde mig med
lycka och hopp, och p� samma g�ng mindes jag, hur jag m�nga, l�nga �r
g�tt och l�ngtat till havet.

Som en syn dyker det upp f�r mig ett minne, vilket jag l�nge hade gl�mt.
En gosse st�r p� ett h�gt berg och ser ut �ver havet. Klippan �r brant,
och under honom vr�ka v�gorna i vildaste skum. Gossen har kn�ppt upp
rocken. Han h�ller den utsp�nd med b�da h�nderna, s� att den verkar som
ett segel. Han njuter gudomligt av att k�nna sig kunna trotsa stormen,
som hotar att lyfta honom ned fr�n klippan och slunga honom i sj�n. I
denna gl�dje st�res han av en r�st, som ropar hans namn genom bl�sten.
Ett par armar, starkare �n hans egna, fatta omkring honom och b�ra honom
med v�ld bort p� en g�ng fr�n det farliga st�llet och �synen av havet,
som ropar om faror och mod.

Gossen �r jag sj�lv, och jag ler vemodigt vid minnet, medan nattens
timmar skrida f�rbi, utan att jag m�rker det, och jag ensam sitter och
stirrar in i, vad som skall ske. Nu har jag f�tt, vad barnet l�ngtade
efter, men stormen har f�rt mig l�ngre ut, �n vad jag sj�lv ville. Nu
ville jag, att antingen elementerna lade sig till ro, eller att n�gon,
som vore starkare �n jag, kunde f�ra mig bort fr�n faran, vilken jag
trodde mig aldrig komma att frukta.

Men jag vet p� samma g�ng, att det icke kan ske. Och med en skamsen och
rysande k�nsla t�nker jag p� min hustrus lidande, som �r st�rre �n mitt.
XII.

Icke l�ngt efter denna dag hemkallades jag av ett telefonbud, som
meddelade, att min hustru tr�ffats av ett h�ftigt krampanfall. Man
tillade, att det var allvarligt, och bad mig p�skynda hemf�rden.

Samma dag hade jag tidigt sagt farv�l till min hustru, innan jag for till
mitt arbete. Det var f�rsta maj, och vi hade talat om att p� n�got s�tt
g�ra barnen en glad dag, som f�rr seden varit i hemmet. Det var mig ocks�
f�rst om�jligt fatta, att vad jag h�rt kunde �ga n�gon verklighet.

Jag begagnade d�rf�r den tid, jag hade �vrig, innan t�get skulle g�, f�r
att k�pa litet frukt och annat, som var n�dv�ndigt f�r den dagen.
Naturligtvis var det n�got �verg�ende, sade jag f�r mig sj�lv, d�r jag
satt i kup�n med mina paket. F�r att f� tiden att g�, tog jag fram mina
tidningar och f�rs�kte l�sa. Det lyckades i b�rjan, emedan jag anstr�ngde
mig att liksom taga allting s� alldagligt som m�jligt, f�r att min
�ngslan icke skulle bli mig �verm�ktig, �tminstone medan jag satt i
kup�n. Men ju n�rmare jag nalkades hemmet, desto starkare k�nde jag, hur
oron l�g p� botten av allt vad jag f�retog mig. Tankarna ville icke f�lja
med �gonen, som mekaniskt gledo utmed tidningsspalterna, och snart m�rkte
jag, att �gonen utan ordning s�kte sig v�g fr�n den ena spalten till den
andra. Jag vek ihop tidningen, och som ett styng for det igenom mig: �Du
far mot det du fruktat. Du kan inte neka, att du st�ndigt har fruktat.
Aldrig har du trott, att hon skulle leva. Du har bara velat intala dig
sj�lv detta. Nu �r stunden inne, och du undkommer den icke.�

Ett onaturligt lugn f�ll �ver mig. Kanske kom detta av, att jag nu for
mot den sista vissheten, inf�r vilken jag k�nde, att all kamp skulle vara
slut. �Gud, skall hon d�, mumlade jag, �m�tte hon d� f� d� utan pl�gor!�
Och fortfarande undrade jag �ver, att jag kunde vara s� lugn. Jag s�g mig
om p� perrongen, n�r t�get stannade. Jag hade v�ntat, att n�gon skulle
vara mig till m�tes, men d�r fanns ingen. �D� lever hon �nnu�, t�nkte jag
med samma egendomliga klara lugn. Och i n�sta stund t�nkte jag: �Kanske
�r just detta ett tecken p�, att allt �r slut. Man har f�rst�tt, att jag
icke ville bli uppskakad h�r inf�r fr�mmande �gon.� Men �ven inf�r denna
m�jlighet bibeh�ll jag samma underliga k�nslol�shet. L�ngsamt b�rjade jag
g� hem�t, tungt steg jag uppf�r backen. Jag blickade upp mot f�nstret,
och jag tyckte mig �nnu kunna se henne, n�r hon f�rsta g�ngen var kl�dd
efter sin f�rsta sjukdom. �ver den svarta kl�nning, hon numera alltid
bar, hade hon h�ngt en ljus kappkrage, och f�nstret stod vid�ppet. Hon
lutade sig ned och vinkade, ot�lig att jag inte f�rr hade kommit att se
upp, och hon darrade av iver att f� gl�dja mig med, att hon var uppe och
kunde g� sj�lv. Detta minne for igenom mig, och mekaniskt s�g jag upp mot
f�nstret, ehuru jag v�l visste, att ingen nu skulle st� och vinka mig
v�lkommen.

D� gick den tanken upp f�r mig: �Under mera �n ett och ett halvt �r har
du v�ntat, att hon skulle d�, och s�rjt henne, som om hon redan vore
borta, nu kan du icke k�nna l�ngre. Sorgen har br�nt bort sig sj�lv,
slocknat i sin egen l�ga, och endast askan �r kvar.�

Kort d�refter stod jag i s�ngkammarn och s�g, att min hustru var
medvetsl�s. Jag lyssnade p� hennes andetag, tog hennes hand och f�rs�kte
tilltala henne. Jag f�rstod, att allt var f�rg�ves och gick ned f�r att
sj�lv f� tala med doktorn i telefon, icke d�rf�r att jag trodde, att han
beh�vdes, utan d�rf�r att jag tyckte jag m�ste det. Han lovade att komma,
och sakta gick jag �ter upp f�r trappan, i vilken ljudet genom de �ppna
d�rrarna fr�n sjukrummet n�dde mig av min hustrus andetag, vilka tycktes
h�rska ensamma i hela det tysta huset.

D� s�g jag Olof, som stod stilla i trappan och tycktes lyssna. Jag lade
min hand p� hans axel och t�nkte g� f�rbi honom. Men gossen hejdade mig.

�Varf�r snarkar mamma s� underligt?� sade han.

Han blev r�d, som om han sagt n�got opassande och f�rs�kte le, utan att
lyckas.

�Det brukar h�ras s�, svarade jag, �n�r en m�nniska �r n�ra att d�.�

Gossen brast icke i gr�t. Han endast nickade och s�g bort.

�Han har v�ntat det som jag�, t�nkte jag.

Och i samma stund s�g jag, b�de hur stor och hur liten han var.

D� var det, som om n�got br�t upp inom mig. �H�r kommer det v�rsta�,
t�nkte jag. �Det, som du �nnu icke satt dig in i. Barnen, barnen!� Och
medan sk�terskan satt ensam hos den sjuka, gick jag ned med gossarna f�r
att �ta middag och tala med dem om det, som skulle ske.

Hur vi talade med varandra denna dag och de f�ljande! Hur vi d�mpade v�ra
r�ster, som fruktade vi att st�ra henne, vilkens �ron icke kunde n�s av
n�got ljud! Mina gossar syntes mig pl�tsligt som ett par j�mn�riga, vilka
ensamma hade delat allt och f�rstodo allt. Det var ingenting underligt
f�r dem, att mamma skulle g� till Sven. Det hade hon ju sj�lv s� ofta
sagt dem. Det var ingenting st�rande f�r dem i tanken, att mamma gick
bort, d�rf�r att hon icke �nskade leva. De oroades icke av n�gra teorier.
De kritiserade icke. De gjorde inga utl�ggningar av det, som bara var
enkelt och stort. De visste blott, att om mamma ville d� och g� ifr�n
dem, d� var det endast d�rf�r, att hon var sjuk och svag, och att hon
icke orkade leva. Om n�gon sagt dem, att deras mamma d�rigenom visade,
att hon h�ll mindre av dem, skulle de hava skrattat eller blivit
uppbragta.

Nu talade de till mig om m�ngt och mycket, som jag icke hade h�rt. Och
som vi talade, b�rjade sm�rtan att ljuda som p� avst�nd inom mig sj�lv.
Jag f�rstod, att den skulle komma en g�ng, komma med lindring. Men �nnu
kunde den icke helt �vervinna det lugn, som beh�rskade mig, och som jag
bibeh�ll, �ven n�r doktorn l�mnat sjukrummet och sagt mig allt vad jag
visste f�rut.

Men innan han kom, kallades jag av rop upp till s�ngkammaren. N�r jag
tr�dde in, l�g min hustru i krampryckningar, vilka syntes b�rja i
ansiktet och d�rifr�n fortsattes, till dess att de skakade hela hennes
kropp. Vi kunde ingenting g�ra. Och med mellanrum �terkommo de f�rf�rliga
anfallen.

Doktorn hejdade dem genom injektioner, och det f�rra lugnet �terv�nde,
men medvetandet �terkom ej. �nnu i n�ra tv� dygn l�g hon i samma dvala,
vari jag f�rst funnit henne. Oupph�rligt, l�ngt efter det att de hade
upph�rt, tyckte jag mig kunna se hennes ansikte f�rvridet och sk�lvande
p� samma ohyggliga s�tt. D� kom jag ih�g Svens d�dsb�dd. Jag visste, att
jag d� sett samma syn fr�n ansiktets och munnens f�rvridning till
lemmarnas darrning och de krampaktigt sammanslutna h�nderna. Jag
erinrade mig hennes ord: �N�r jag d�r, kommer jag att d� alldeles som
Sven.� Jag kom ih�g, att jag lett f�r mig sj�lv, n�r jag h�rde dessa ord,
och f�rklarat dem som ett uttryck av �versp�ndhet. Nu, n�r de hade
f�rverkligats, kunde jag icke bli dem kvitt. Hur visste hon det? Eller
hur kunde hon s�ga det s� s�kert, om hon ingenting vetat? Var detta
sammantr�ffande blott en slump? Och kan man �verhuvud kalla allt f�r
slump, vilket man vill slippa ifr�n att f�rklara?

Jag satt i timmar vid min hustrus b�dd och gick blott ut f�r att f� luft
eller vila. Jag satt med gossarna framme vid sjukl�gret, och vi viskade
till varandra, talade ord, som aldrig skulle komma igen, och som ingen av
oss l�ngre kan minnas. Jag sov i kl�derna p� b�dden bredvid Elsas, min
lilla Elsa, som aldrig skulle vakna mer, och jag satt ensam vaken, f�r
att sk�terskan skulle f� ro, och jag �tminstone skulle �ga minnet av
n�gra timmar, d� ingen mer �n vi tv� funnits i d�dsrummet.

Det s�gs om den d�ende, att hela hans liv rusar honom f�rbi, strax innan
slutet intr�der, och det b�r v�l vara s�, att man d� ser allt, vad man
sj�lv levat, kanske i ett nytt ljus. F�r min del vet jag, att den sista
natten, n�r det s� l�ngsamt blev dager, och gossarna uttr�ttade g�tt till
ro, d� s�g jag mitt eget liv och allt vad hon och jag upplevat med
varandra, s�som jag aldrig sett det f�rr. Och jag s�g att av allt, som
hon sagt mig, hade jag lagt p� minnet det, som jag helst bort s�ka
gl�mma, och gl�mt just det, som jag f�rst av allt bort skriva upp i mitt
minne. Jag hade lagt p� minnet, n�r hon talade enligt min egen �nskan,
och gl�mt allt, vad hon talade emot densamma. Medan jag trodde mig g�ra
allt f�r henne, hade jag d�rf�r endast arbetat f�r mig sj�lv och min egen
lycka. Allt vad jag hade levat, samlade sig i denna tanke som i en enda
br�nnande punkt.

Ty in i d�dens skugga hade hon f�rt mig. Det s�g jag nu, n�r den gr�a
dagern l�ttade utanf�r f�nstret, och en vid rand av morgonrodnad tecknade
sig runt kring f�stet. Av mig sj�lv och av egen fri vilja hade jag aldrig
s�kt mig dit, endast str�vat att komma bort d�rifr�n och gl�mma, att allt
s�dant fanns till. Och som jag satt h�r, tyckte jag, att jag visste lika
litet om v�rlden nu, som n�r jag f�rst vaknade till liv i denna v�rld,
full av mots�gelser, och undrande �ver allt vad jag m�tte d�r, tog mina
f�rsta steg. Alltid hade jag g�tt omkring med n�got av undran inom mig,
alltid med en k�nsla av, att, vad jag upplevde, endast till h�lften �gde
verklighet, alltid liksom str�ckt mig fram�t fr�n det som var mot det
obekanta, som skulle komma. Alltid hade jag dr�mt om lyckan, och lyckan
hade f�r mig aldrig visat sig annat �n i formen av ett hem. Denna lycka
hade jag vunnit, vunnit den, som blott en bland tusen g�r, men d�den, p�
vilken jag aldrig velat t�nka, hade g�tt osynlig i mina fj�t. Han tog min
lille gosse med �ngla�gonen och det gyllene h�ret. Och n�r han dog, b�jde
han sig �ver mig djupare �n f�rut, slog sina svarta vingar om mitt hus,
och sl�ppte mig icke f�rr, �n han fr�n mig och de mina tagit henne, som
var oss dyrare �n allt i livet, d�rf�r att hon var oss dyrare �n livet
sj�lvt.

Jag steg upp och s�g ut. Jag lyssnade p� hennes andetag, och det ville
icke bli verklighet f�r mig, att det var min hustru, som l�g h�r och
skulle d�. Jag b�jde mig ned och fuktade hennes tunga och l�ppar med
vatten, och jag betraktade hennes drag, till dess att det blev svart f�r
mina �gon, och jag ingenting kunde se. Men henne sj�lv tyckte jag mig
vara n�ra, och fanns det ett minne inom henne, som, o�tkomligt f�r mig,
skilt fr�n allt, vad vi d�dliga kalla tillvaro, arbetade och tumlade med
hennes eget liv, d� visste jag, att d�r var jag med. D�r fanns jag, s�dan
som jag aldrig skulle se mig sj�lv, och ingen mer �n hon n�gonsin kunde
se mig.

Och under det att mina tankar s� kretsade kring allt vad vi b�da levat
tillsammans, gl�mde jag mig sj�lv och s�g endast henne. Ung och h�ngiven
kom hon mig till m�tes, men under all lycka, som str�lade omkring henne
och gjorde hennes steg l�tta, l�g ett vemod, som var s� mycket starkare,
d�rf�r att det s� l�nge teg. Tidigt, tidigt tyckte jag mig nu kunna
minnas, att hennes hela v�sen stod p� ett plan, som icke var andras. Hon
var skapad att vara lycklig och sedan f� d�, och den dag kom, d� det blev
en grymhet att s�ka tvinga henne att leva. Hon kunde icke s�rja till en
tid och sedan gl�mma. Hon kunde endast s�rja och d�. Gl�mmande allt vid
k�nslan av hennes �de, borde jag hava vetat, att hon talade sanning
alltid, men mest n�r hennes tal syntes mig underligt och om�jligt. Och
allra mest var hon sann, n�r sm�rtan pressade orden �ver hennes l�ppar,
och hon bad mig att f� d�.

Varf�r hade jag icke l�tit henne f� det? Varf�r hade jag f�rs�kt tvinga
henne emot hennes vilja och �ver hennes f�rm�ga? F�rstod jag d� icke, att
det endast var genom en oerh�rd �veranstr�ngning, som hon under tv� l�nga
�r kommit och g�tt i mitt hem, lett med oss, som ville le, lekt med oss,
som ville leka?

Hur hade jag kunnat vara s� grym, och hur kan man vara grym, endast genom
att man icke kan se riktigt klart?

Och dessa fr�gor samlade sig till sist i den nya: Hur har hon kunnat
�lska mig, n�r jag mot min vilja pl�gat henne s�?

Ty som om jag kunnat f�lja hennes tankar, vilka redan voro skilda fr�n
mina, s� tyckte jag, att detta hade jag mot min vilja gjort, och detta
var, vad hon m�ste k�nna f�r mig, fast�n jag icke f�rr velat tro det. Men
aldrig skulle jag f� ett svar p� denna fr�ga, aldrig skulle hon vakna upp
ur denna dvala, och med f�rtvivlan i hj�rtat skulle jag en g�ng v�nda mig
mot det nya liv, som v�ntade mig utan henne.

S� s�kte jag i aningen f�lja den v�g, hennes tankar togo, medan hon
l�ngre och l�ngre gled in i d�dens v�ld. Det var, som om jag givit mig
sj�lv och mitt eget liv �t d�den, och som om vi b�da, hon och jag, gjorde
upp v�r r�kning med v�rlden tillsammans. Allt utom och inom mig blev s�
svindlande h�gt och stort, att det var ingenting, som jag tyckte mig
kunna n�. Det var ingen tr�st i allt detta, endast ett f�rtvivlans
avsked. Tr�gt skredo timmarna fram, och redan kom det �gonblick av
oemotst�ndlig tr�tthet, d� man sluter �gonen och pressar h�nderna samman
i en enda b�n, att allt m�tte vara slut.

D� upph�rde pl�tsligt de regelbundna andedragen, och jag k�nde, hur mitt

hj�rta blev som stelt. Jag trodde, att det var d�den som kom, och jag
sprang ut f�r att v�cka gossarna. De kommo in yrvakna och allvarliga, och
de satte sig ned vid b�dden, och i detta nu kom jag ih�g, vad hon en g�ng
hade sagt:

�N�r jag d�r, vill jag, att ingen mer �n du och gossarna skola finnas
omkring mig. Det �r �nd� bara till er jag h�r.�

S� sutto vi nu ocks�, och medan vi undrade, vad hennes l�ttade andedrag

skulle betyda, och v�ntade slutet, m�rkte vi, att hennes �gon liksom
arbetade f�r att �ppna sig, och vi s�go henne v�nda sig dit�t, d�r Svens
portr�tt h�ngde p� v�ggen, och h�rde henne s�ga:
�Nenne.�

Svagt och sakta uttalade hon detta lilla ord, men hon hade �nd� talat.
Krampaktigt grepo vi varandras h�nder, och v�ra t�rar runno icke av sorg,
men av gl�dje, att vi �ter hade h�rt hennes r�st.

Fr�n denna stund visste hon, att vi sutto d�r. Fr�n denna stund l�g det
som ett avsked i varje min, varje r�relse och varje ord. N�r hon h�rde
v�ra r�ster, slog hon upp sitt ena �gonlock, alldeles som Sven en g�ng
hade gjort, och vi kunde m�rka, att hon k�nt igen oss, och att hon var
medveten om v�ra smekningar.

�n en g�ng n�mnde hon Svens namn, som om hon velat s�ga, att det var
honom hon s�g och till honom hon gick. Men sedan sj�nk hon ihop, och vi
sutto andl�sa, girigt s�kande efter ett tecken, att hon �nnu icke l�mnat
oss och g�tt.

S� slog hon upp sitt v�nstra �ga, som Sven en g�ng hade gjort, och hennes
blick s�kte min. Jag b�jde mig �ver henne och s�g, att hon f�rs�kte tala.
Men hon f�rm�dde det icke, och med ett uttryck av outs�gligt lidande
sj�nk hon tillbaka i den dvala, som �r d�dens f�rebud. Flera g�nger
upprepade hon samma f�rs�k. F�r varje g�ng fick hennes ansikte detta
uttryck av f�rtvivlans vanmakt, och f�r varje g�ng blev det mera
hj�rtsk�rande. Det var, som tillh�rde hon oss icke l�ngre, men som om det
dock var n�got, hon ville s�ga, innan hon f�r alltid gick bort, n�got,
som icke kunde d� utan att ha f�tt meddela de efterlevande. Det var
f�rf�rligt att �se hennes kamp, och �nnu f�rf�rligare att kanske g� miste
om hennes sista ord. �ter b�jde jag mig ned �ver henne och i f�rtvivlan
viskade jag en b�n i hennes �ra. D� slog hon upp sitt �ga emot mig, och
jag s�g, att hon h�rde mig. I en sp�nning, som om hela mitt framtida liv
berott av hennes ord, lutade jag mitt �ra t�tt intill hennes mun.

D� h�rde jag hennes r�st. Den kom s� l�ngt bortifr�n, som �nnu ingen r�st
har ljudit i mina �ron. Den var svag, s� att jag blott med sv�righet
kunde urskilja den. Det var knappast hon sj�lv, utan hennes ande, som
talade. Men tydligt och klart f�rnam jag orden, och ingen mera �n jag
kunde h�ra dem:

�Jag ... h�ller ... s� mycket ... av er.�

Jag m�ste hava skrikit av sm�rta. Ty jag k�nde h�nder, som fattade om mig
och st�dde mig. Och det utrop som undsluppit mig, hade n�tt den d�ende.
Ty fr�n min hustru kom ett f�rtvivlans ljud av sm�rta, som sade, att hon
kunde h�ra mig, utan att f�rm� l�gga sin livl�sa hand p� mitt huvud.
Detta ljud kan jag h�ra, n�r jag vill.

F�r att f� s�ga dessa ord hade hon legat och k�mpat i timmar. Och n�r hon
sagt dem, sj�nk hon tillbaka i lugn. Det kom frid �ver hennes drag. Hon
�nskade ingenting mer, beg�rde ingenting mer. Hon hade slutat sin r�kning
med v�rlden, n�r hon hann att s�ga, hur hon �lskade gossarna och mig,
innan hon dog.

Ett par timmar senare hade hon slutit sina �gon. Det skedde utan
d�dskamp, stilla och lugnt, som n�r ett ljus brunnit ut.

Hon levde sitt eget liv och dog sin egen d�d.

Hon var s� svag, att hon icke fick n�gon d�dskamp. L�nge nog hade hon
k�mpat f�rut.
Men hon var stark nog att giva oss ett ord att minnas och leva p�, innan
hon gick. Hennes k�rlek var starkare �n d�den.

V�lsignelse �ver henne.

XIII.

Jag br�t det brev, som l�g �verst i min egen barndoms lilla byr� inne i
Svens helgedom. D�r l�ste jag detta:

_Jag har s� m�nga g�nger talat om att d�, men en g�ng skall det ju
ske. Den, som f�rst finner detta papper, skall visa det f�r den
eller dem, som skola sk�ta om min begravning. O Gud, n�r jag
skriver ned detta ord -- vore jag s� n�ra graven, som ordet �r
papperet. Jag skulle ju vilja leva f�r mina �lskade, som ha gjort
f�r mig mera, �n m�nniskor g�ra f�r en annan, och jag f�rs�ker allt
vad jag kan. Men om det icke lyckas -- och det k�nns s� -- d� vill
jag, att jag kl�ds i min vita kl�nning. I min nedersta byr�l�da
finns allt linne, som Nenne, min �ngel, begagnade._ _Beh�vas
handdukar, finnas s�dana ocks�. Men l�t dem f�lja med mig. L�t s�
mycket som �r hans och som rymmes i min kista komma dit. �ven p�
hans h�rda sm� leksaker skall jag ligga mjukt -- --._

_En sista �nskan �nnu. D�r jag h�r hemma, f�rs�k, om det �r
m�jligt, att ha likrummet i Nennes rum._

_Tack f�r allt, allt. Men jag var en olycklig m�nniska och kunde
icke leva, trots all �mhet och k�rlek -- --._

_Eder_
ELSA.

Och s� blev hon kl�dd i den vita kl�nningen, vilken hon icke begagnat,
sedan hon var glad �t jorden och allt som jorden var. Allt blev gjort,
som hon hade �nskat, och inne i Svens lilla rum b�ddades hennes sista
b�dd. D�r l�g hon med sitt rika svarta h�r utslaget �ver den vita
dr�kten, och kring henne stodo alla v�rens blomster. Bakom henne h�jde
sig mot det lilla f�nstret en purpurr�d azalea, och �ver b�dden l�g ett
regn av gula rosor.

Hon s�g ut, som om hon sov, och hennes ansikte hade f�ryngrats i d�den.

S� gick hon till Sven, som hon sj�lv hade sagt, och d�rf�r �r detta
�boken om lille-bror�, som kom och blev sin moders �ngel, om �n ej som vi
hade hoppats. Ty han tog henne med sig, n�r han gick.

XIV.

Men denna bok �r tillika ber�ttelsen om en kamp med d�den. Den �r

ber�ttelsen om en man, som k�mpat och blivit �vervunnen, men som icke
blyges �ver sitt nederlag.

Jag har farit l�ngt bort sedan dess, och jag har sett m�nga m�nniskor.
Men allt har varit mig fr�mmande, och allting d�tt, till dess att denna
bok blivit skriven. Den skrevs under ljusa sommardagar, d�r sk�rg�rden
slutar och det �ppna havet tager vid. Och det skrevs av en ensam man, som
icke l�ngre �r ensam.

Under l�nga veckor har han sett ut �ver havet, vilket i likhet med det
m�nniskoliv, som �r v�rt att levas, aldrig �r lugnt. Han s�g d�r, att
�ver uppr�rda vatten blinka fyrarna, och om ocks� fyrarna skulle slockna,
s� tindra dock himmelens stj�rnor.

SLUT

Transcribers note:
I brevet i slutet av kapitel VI finns i orginaltexten tv� ord
"d e t t a" och "k u n d e". Dessa tv� ord har i denna version �ndrats
till "=detta=" och "=kunde=".

In the letter at the end of chapter VI the original text contains

two words "d e t t a" and "k u n d e". These two words have in this
version been changed to "=detta=" and "=kunde=".

End of Project Gutenberg's Boken om lille-bror, by Gustaf af Geijerstam

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK BOKEN OM LILLE-BROR ***

***** This file should be named 28473-8.txt or 28473-8.zip *****

This and all associated files of various formats will be found in:
http://www.gutenberg.org/2/8/4/7/28473/

Produced by Ronnie Sahlberg and the Online Distributed

Proofreading Team at http://www.pgdp.net

Updated editions will replace the previous one--the old editions

will be renamed.

Creating the works from public domain print editions means that no
one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
(and you!) can copy and distribute it in the United States without
permission and without paying copyright royalties. Special rules,
set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark. Project
Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
charge for the eBooks, unless you receive specific permission. If you
do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
rules is very easy. You may use this eBook for nearly any purpose
such as creation of derivative works, reports, performances and
research. They may be modified and printed and given away--you may do
practically ANYTHING with public domain eBooks. Redistribution is
subject to the trademark license, especially commercial
redistribution.

*** START: FULL LICENSE ***

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE

PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free

distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
Gutenberg-tm License (available with this file or online at
http://gutenberg.org/license).

Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm

electronic works

1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm

electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.

1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be

used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement. See
paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
works. See paragraph 1.E below.

1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"

or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual works in the
collection are in the public domain in the United States. If an
individual work is in the public domain in the United States and you are
located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
are removed. Of course, we hope that you will support the Project
Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
the work. You can easily comply with the terms of this agreement by
keeping this work in the same format with its attached full Project
Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.

1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work. Copyright laws in most countries are in
a constant state of change. If you are outside the United States, check
the laws of your country in addition to the terms of this agreement
before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
creating derivative works based on this work or any other Project
Gutenberg-tm work. The Foundation makes no representations concerning
the copyright status of any work in any country outside the United
States.

1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1. The following sentence, with active links to, or other immediate
access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
copied or distributed:

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org

1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived

from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
and distributed to anyone in the United States without paying any fees
or charges. If you are redistributing or providing access to a work
with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
1.E.9.

1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted

with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
terms imposed by the copyright holder. Additional terms will be linked
to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
permission of the copyright holder found at the beginning of this work.

1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm

License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this

electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
word processing or hypertext form. However, if you provide access to or
distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
form. Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,

performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing

access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
that

- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
you already use to calculate your applicable taxes. The fee is
owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
has agreed to donate royalties under this paragraph to the
Project Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments
must be paid within 60 days following each date on which you
prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
returns. Royalty payments should be clearly marked as such and
sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
address specified in Section 4, "Information about donations to
the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."

- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
License. You must require such a user to return or
destroy all copies of the works possessed in a physical medium
and discontinue all use of and all access to other copies of
Project Gutenberg-tm works.

- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any

money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
electronic work is discovered and reported to you within 90 days
of receipt of the work.

- You comply with all other terms of this agreement for free
distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm

electronic work or group of works on different terms than are set
forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark. Contact the
Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable

effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
works, and the medium on which they may be stored, may contain
"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
your equipment.
1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH F3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a

defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from. If you
received the work on a physical medium, you must return the medium with
your written explanation. The person or entity that provided you with
the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
refund. If you received the work electronically, the person or entity
providing it to you may choose to give you a second opportunity to
receive the work electronically in lieu of a refund. If the second copy
is also defective, you may demand a refund in writing without further
opportunities to fix the problem.

1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied

warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
the applicable state law. The invalidity or unenforceability of any
provision of this agreement shall not void the remaining provisions.

1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
with this agreement, and any volunteers associated with the production,
promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
that arise directly or indirectly from any of the following which you do
or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.

Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of

electronic works in formats readable by the widest variety of computers
including obsolete, old, middle-aged and new computers. It exists
because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the

assistance they need, are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come. In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
and the Foundation web page at http://www.pglaf.org.

Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive

Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit

501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541. Its 501(c)(3) letter is posted at
http://pglaf.org/fundraising. Contributions to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
permitted by U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.

Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
throughout numerous locations. Its business office is located at
809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
business@pglaf.org. Email contact links and up to date contact
information can be found at the Foundation's web site and official
page at http://pglaf.org

For additional contact information:

Dr. Gregory B. Newby
Chief Executive and Director
gbnewby@pglaf.org

Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg

Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide

spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment. Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating

charities and charitable donations in all 50 states of the United
States. Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements. We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance. To
SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
particular state visit http://pglaf.org
While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make

any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses. Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card donations.
To donate, please visit: http://pglaf.org/donate

Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic

works.

Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm

concept of a library of electronic works that could be freely shared
with anyone. For thirty years, he produced and distributed Project
Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.

Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed

editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
unless a copyright notice is included. Thus, we do not necessarily
keep eBooks in compliance with any particular paper edition.

Most people start at our Web site which has the main PG search facility:

http://www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,

including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.