2008 23 Brottsuvecklingen

E
X
D
Y
BROTTS-
UTVECK-
LINGEN
I SVERIGE
FRAM TILL
R 2007
p
h
RAPPORT 2008:23
2008:23
Brottsutvecklingen
i Sverige
fram till r 2007
RAPPORT 2008:23
Br centrum fr kunskap om brott och tgrder mot brott
Brottsfrebyggande rdet (Br) verkar fr att brottsligheten minskar och
tryggheten kar i samhllet. Det gr vi genom att ta fram fakta och sprida
kunskap om brottslighet, brottsfrebyggande arbete och rttsvsendets
reaktioner p brott.
Denna rapport kan bestllas hos bokhandeln eller hos
Fritzes Kundservice, 106 47 Stockholm
Telefon 08690 91 90, fax 08690 91 91, e-post order.fritzes@nj.se
PRODUKTION
Brottsfrebyggande rdet, Information och frlag,
Box 1386, 111 93 Stockholm
Telefon 08401 87 00, fax 08411 90 75, e-post info@bra.se
Br p Internet www.bra.se
REDAKTR Louise Ekstrm
GRAFISK FORM OCH LAYOUT Tina Hedh-Gallant
TRYCK Edita Norstedts Vsters 2008
Brottsfrebyggande rdet 2008
ISSN 1100-6676
ISBN 978-91-86027-15-5
INNEHLL
FRORD 8
DEN SVENSKA BROTTSUTVECKLINGEN 12
Inledning 12 Brottslighetens kunskapskllor 13 Den svenska brottslig-
hetens omfattning och utveckling 30 Offer och grningspersoner 42
rendehanteringen inom rttsvsendet 47 Referenser 51
UTVECKLINGEN INOM OLIKA BROTTSKATEGORIER
VLDSBROTT 57
Ddligt vld 57
Sammanfattning 57 Inledning 58 Dold brottslighet 59 Brottsutveck-
ling 60 Regional frdelning 62 Brottsstruktur 63 Offer och grnings-
personer 70 Hanteringen i rttsvsendet 77 Brottsfrebyggande
aspekter 81 Referenser 83
Misshandel 86
Sammanfattning 86 Inledning 87 Misshandelsbrottens mrkertal 88
Omfattning och utveckling 89 Utvecklingen av misshandel 92 Offer
och grningspersoner 102 Hanteringen i rttsvsendet 106 Kriminal-
politik och brottsfrebyggande arbete 108 Referenser 110
Misshandel mot kvinnor 113
Sammanfattning 113 Inledning 114 Omfattning 115 Utveckling
120 De nordiska lnderna 126 Offer och grningspersoner 127
Hante ringen i rttsvsendet 133 Kriminalpolitik och brottsfrebyggande
arbete 134 Referenser 137 Bilagor 140
Rn 141
Sammanfattning 141 Inledning 142 Omfattning och struktur 143
Utveckling 147 Butiksrn och vriga rn 148 Offer och grningsper-
soner 151 Hanteringen i rttsvsendet 154 Kriminalpolitik och brotts-
frebyggande arbete 156 Referenser 157
SEXUALBROTT 161
Inledning 161 Omfattning 162 Utveckling 168 Offer och grnings-
personer 175 Hanteringen i rttsvsendet 178 Ngra vriga sexual-
brott 181 Brottsfrebyggande arbete och information 185 Referen-
ser 188
STLD OCH SKADEGRELSE 191
Biltillgrepp 191
Sammanfattning 191 Inledning 192 Omfattning och utveckling 192
Offer och grningspersoner 199 Hanteringen i rttsvsendet 201
Brottsfrebyggande tgrder och kriminalpolitik 203 Referenser 205
Bostadsinbrott 208
Brottsfrebyggande arbete och kriminalpolitik 220 Referenser 222
Cykelstld 224
Kriminalpolitik och brottsfrebyggande arbete 231 Referenser 233
Butiksstld 235
Brottsfrebyggande tgrder och kriminalpolitik 245 Referenser 248
Bilaga 251
Skadegrelse 252
Brotts fre byggande arbete och kriminalpolitik 262 Referenser 264
DROGBROTT 267
Narkotikabrott 267
Sammanfattning 267 Inledning 268 Utvecklingen av den anmlda
narkotikabrottsligheten 269 Misstnkta fr narkotikabrott 277 Hante-
ringen i rttsvsendet 279 Brotts frebyggande arbete och kriminalpoli-
tik 282 Referenser 285
Rattfylleri 286
Grningspersoner 294 Hanteringen i rttsvsendet 296 Brottsfre-
byggande tgrder och kriminalpolitik 299 Referenser 301
EKO- OCH MILJBROTT 305
Ekonomisk brottslighet 305
Miljbrott 330
FRDJUPNING 350
Ungdomsbrottslighet 350
Inledning 350 Ungdomsbrottslighetens omfattning och struktur 351
Ungdomsbrottslighetens utveckling 356 Pfljder 364 Avslutande
sammanfattning svensk ungdomsbrottslighet i nordisk belysning 368
Referenser 370
Kvinnors brottslighet 373
Inledning 373 Kvinnors laglydighet och mns kriminalitet 373 Kvinnors
brottslighet i dag 374 Utvecklingen av kvinnors brottslighet 385 Sam-
manfattning 391 Referenser 393
vergrepp i rttssak 395
Inledning 395 Dold brottslighet 398 Utveckling och struktur enligt
kriminalstatistiken 400 Frdjupad studie av vergrepp i rttssak 404
tgrder fr att frebygga vergrepp i rttssak 412 Referenser 415
Lagfringsutvecklingen 417
Inledning 417 Utvecklingen av antalet lagfringar ren 19752006
419 Referenser 446
Svensk brottsutveckling i internationell belysning 448
Inledning 448 Jmfrbarhet 448 Brottsniver i Sverige och Europa
450 Brottsutvecklingen i nio europeiska lnder 19752005, 461
Sammanfattning svensk brottsutveckling i internationell belysning 468
Referenser 468 Bilaga. Tabeller och figurer 471
Det fnns en mycket stor efterfrgan p tillfrlitliga beskrivningar av
den svenska brottsutvecklingen frn allmnheten, rttsvsendets myn-
digheter och ansvariga politiker. Bedmningar av brottslighetens om-
fattning r drfr en av Brottsfrebyggande rdets viktigaste uppgif-
ter. Br r det expertorgan i landet som erbjuder en svl bred och
versiktlig, som frdjupad och detaljerad, analys av hur exempelvis
allmnhetens utsatthet fr brott frdelas, hur ungdomars brottslighet
frndras ver tid eller hur Sveriges brottslighet ter sig i en internatio-
nell jmfrelse.
Sedan r 1976 publicerar Br rapportserien Brottsutvecklingen i Sve-
rige. Under rens lopp har den haft delvis olika form men syftet har
alltid varit detsamma att erbjuda en aktuell genomgng av de vikti-
gaste trenderna betrfande olika typer av brott. Freliggande rapport
r inget undantag. Som vanligt har utredare frn myndighetens olika
enheter samlats fr att genomfra beskrivningar utifrn sina expert-
omrden. Tv undantag fnns, och det r avsnitten om narkotika som
skrivits av forskningssekreterare Ulf Guttormson frn Centralfrbun-
det fr alkohol- och narkotikaupplysning och kapitlet om lagfrings-
utvecklingen som skrivits av professor Hanns von Hofer vid Stock-
holms universitet.
rets rapport innehller en del nyheter. I genomgngen av brotts-
typer utnyttjas frutom kriminalstatistik ocks Br:s Nationella trygg-
hetsunderskning (ntu) och andra kompletterande datakllor. Denna
gng har Br valt att gna mer utrymme t ngra kapitel, till exempel
ddligt vld och sexualbrott. Genomgngen av vissa brottstyper kom-
pletteras ocks med specialanalyser speciellt framtagna fr att presen-
teras i denna rapport. Efter genomgngen av olika brottstyper fnns
dessutom ett avsnitt som mer utfrligt behandlar fem srskilt angelg-
na frgeomrden. Det handlar bland annat om ungdomsbrottslighet,
kvinnors brottslighet och vergrepp i rttssak. Avsnitten r utvalda uti-
frn att Br ofta fr frgor om just dessa omrden.
Kvalitetsskring av samtliga bidrag har genomfrts i fera steg. Den
projektplan Br tog fram granskades av professor Hanns von Hofer
vid Stockholms universitet. Br har haft en intern referensgrupp, be-
stende av de tre enhetscheferna Felipe Estrada, Erik Grevholm och
Stina Holmberg, som arbetat under ledning av rapportens redaktr
Louise Ekstrm. Under arbetets slutskede har Rima Melle fungerat
som assistent. Den interna referensgruppen har granskat alla bidrag
FRORD
8 brottsutvecklingen i sverige fram till r 2007
och ocks kommit med synpunkter till frfattarna. Efter den interna
genomgngen har vart och ett av avsnitten skickats till tv oberoende
vetenskapliga experter som ftt inkomma med kommentarer.
Vi vill hrmed tacka fr alla vrdefulla synpunkter vi ftt frn pro-
fessorerna Martin Grann, Kriminalvrden, Sven-ke Lindgren, G-
teborgs universitet, Jerzy Sarnecki, Stockholms universitet, Henrik
Tham, Stockholms universitet, Malin kerstrm, Lunds universitet
samt fl.dr Lars Dolmn, Polishgskolan Solna.
Stockholm i november 2008
Jan Andersson
Generaldirektr Felipe Estrada
Enhetschef
Den svenska
brottsutvecklingen
Den svenska
brottsutvecklingen
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
DEN SVENSKA BROTTSUTVECKLINGEN
Louise Ekstrm
Inledning
Det vergripande syftet med denna publikation r att, utifrn tillgng-
liga datakllor, redogra fr brottslighetens utveckling i Sverige. Redo-
visningens fokus ligger p utvecklingen under 2000-talet, men fr att
kunna frst denna beskrivs brottsutvecklingen ven i ett lngre per-
spektiv. ven brottslighetens struktur och omfattning diskuteras, lik-
som karaktren p grningspersoner och brottsofer. Kriminalpolitiskt
uppmrksammade gruppers utsatthet fr och delaktighet i brott ges
ett srskilt utrymme och publikationen beskriver ven i viss utstrck-
ning rttsvsendets hantering av brottsligheten i termer av uppklaring
och lagfring av brott. Den ofciella kriminalstatistiken, frmst statis-
tiken ver polisanmlda brott, r den huvudsakliga datakllan i publi-
kationen. I syfte att ge en mer nyanserad beskrivning av brottsligheten
kommer dock uppgifterna i kriminalstatistiken att kompletteras med
andra kllor ver brottsligheten, frmst uppgifter frn nationella ofer-
och sjlvdeklarationsstudier.
Publikationen r disponerad i tre delar. Den frsta delen ger en
samlad beskrivning av brottsligheten i Sverige och dess utveckling i
centrala delar. Hr sammanfattas ocks ngra av huvudresultaten frn
den fortsatta framstllningen. Avsnittet inleds med en presentation av
de kunskapskllor som huvudsakligen anvnds i publikationen samt
en beskrivning av de felkllor och begrnsningar man har att beakta
nr man anvnder dessa. Denna del vnder sig till lsare som r min-
dre insatta i brottslighetens kunskapskllor. Publikationens andra del
beskriver ett antal brottskategorier nrmare. Svl vlds- och sexual-
brott, olika typer av tillgreppsbrott och drogbrott, som ekonomiska
brott och miljbrott beskrivs till karaktr och utveckling. I publikatio-
nens tredje del belyses brottsligheten utifrn ngra utvalda infallsvink-
lar. Hr ingr exempelvis kapitel om ungdomsbrottsligheten och om
kvinnors brottslighet, men ven ett kapitel om den svenska brottslig-
heten i ett internationellt perspektiv.
Publikationen r omfattande och har karaktren av ett uppslags-
verk. Kapitlena i den andra och tredje delen har drfr utformats s att
de kan lsas fristende frn varandra.
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
Brottslighetens kunskapskllor
I tolkningarna av brottsligheten i Sverige r vi hnvisade till de olika
kunskapskllor om brott som fnns tillgngliga. Ett faktum r dock att
en del av de brott som begs aldrig blir upptckta eller endast kom-
mer till de nrmast berrda personernas knnedom. Det fnns sledes
ingen klla som innehller information om samtliga brott som begs
i samhllet. Tolkningar av brottsligheten utgr med andra ord alltid
frn kllor som endast innehller en strre eller mindre del av den fak-
tiska brottsligheten. Utifrn dessa kllor fr sedan olika bedmningar
gras. Dessa bedmningar blir inte enklare av att bde allmnhetens
syn p vad som r brottsligt och lagstiftningens defnitioner av brotts-
liga grningar kan frndras under rens lopp.
Mot bakgrund av vad som sagts ovan r det sledes inte mjligt
att ge exakta svar p hur brottsligheten ser ut eller har utvecklats. En
frdel r dock att Sverige har relativt god tillgng till kllor med upp-
gifter om brott. Genom att kombinera informationen frn fera olika
kllor kan man i mnga fall dra rimliga slutsatser om brottsligheten
och dess utveckling.
Det r emellertid inte sjlvklart att olika datakllor visar p samma
resultat och det r drfr viktigt att man knner till defnitioner och
felkllor hos respektive klla fr att kunna gra en god bedmning av
den brottslighet som studeras. Nedan beskrivs de datakllor som hu-
vudsakligen anvnds i publikationen. Genomgngen gr inga ansprk
p att vara uttmmande, men r tillrckligt ingende fr att lsaren ska
f en grundlggande information om kllornas fr- och nackdelar.
Statistiken ver anmlda brott
En central klla inom forskningen om brottsligheten r uppgifter om
anmlda brott.
1
I Sverige har brottsstatistik frts sedan r 1950, och
sttet att registrera brott har i princip varit ofrndrat sedan mitten
av 1970-talet. Brottsstatistiken ger drfr goda mjligheter att stude-
ra frndringar i den anmlda brottsligheten ver tid. Samtidigt r
statistiken behftad med vissa felkllor som innebr att den inte all-
tid r den lmpligaste indikatorn nr man vill beskriva den faktiska
brottsligheten. Vid mnga brottstyper behver man drfr komplet-
tera brottsstatistiken med uppgifter frn bland annat ofer- och sjlv-
deklarationsunderskningar eller andra registerdata. Brottsstatistikens
olika felkllor diskuteras nedan, men frst ges en kort beskrivning av
statistikens uppbyggnad och innehll.
1
Benmns ibland polisanmlda brott, men avser bde brott som anmls till polis
och brott som anmls till tull och klagare.
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
BROTTSSTATISTIKENS INNEHLL OCH UPPBYGGNAD
I statistiken ver anmlda brott redovisas samtliga hndelser som an-
mlts och registrerats som brott hos polis, tull och klagare under
ett kalenderr.
2
Det innebr att ven anmlda hndelser som under
brottsutredningens gng inte visar sig vara brottsliga grningar fnns
med i brottsstatistiken. Samtidigt br det ppekas att det endast r i en
(1) procent av de anmlda hndelserna som det rligen konstateras att
grningen inte r brottslig.
3
Denna omstndighet har sledes mycket
liten pverkan p brottslighetens niv totalt sett. Dremot kan den gi-
vetvis f stor betydelse fr analysen av antalsmssigt mindre brotts-
typer. Det gller i synnerhet anmlningar om ddligt vld, dr spe-
cialstudier har visat att nrmare hlften av anmlningarna avser icke
brottsliga hndelser som exempelvis olyckor, sjlvmord och naturlig
dd (se vidare kapitlet Ddligt vld).
Med brott avses juridiskt sett alla handlingar som enligt lag r belag-
da med straf. Begreppet anmlda brott omfattar dock endast brott fr
vilka dagsbter eller fngelse ingr i strafskalan.
4
Det betyder att lind-
rigare brott som endast kan ge penningbter, frmst mindre allvarliga
trafkbrott och -frseelser, inte ingr i statistiken. Nr brotten presen-
teras grs det inte ngon skillnad p brottsform eller grningsmanna-
skap, utan fullbordade brott redovisas i statistiken tillsammans med
frsk, frberedelse och stmpling till brott. Undantag gller dock fr
brottstyperna mord, drp, vldtkter, tillgrepp av bil och bostadsin-
brott, fr vilka de fullbordade brotten redovisas separerat frn de v-
riga brottsformerna.
I statistiken rknas brotten utifrn det antal preciserade tillfllen
som ett visst lagrum har vertrtts. Antalsrkningen av brott grundas
utver brottstillfllen ven p andra faktorer, exempelvis antal utsatta
personer och antal grningspersoner. Vanligtvis (98 procent) avser an-
mlningarna endast ett enda brott, men det frekommer att anml-
ningar med fera brott registreras. Det kan handla om brott som har
pgtt under en lng tid (t.ex. misshandel mot kvinna eller narkotika-
brott) eller riktar sig mot mnga brottsofer (t.ex. bedrgeri). Sdana
anmlningar av brott av seriebrottskaraktr kan, i synnerhet om de av-
ser mindre brottstyper, f stort utslag i statistiken fr enstaka r.
2
Redovisning per kalenderr utgr frn tidpunkten fr brottsanmlan. De anmlda
brotten kan dock ha gt rum fre det aktuella kalenderret.
3
Fr ytterligare omkring 2 procent av de hndelser som rligen anmls till polisen
kan det inte styrkas att brott har begtts.
4
Hr avses brott mot brottsbalken (1962:700), brott mot lagen (1951:649)
om straff fr vissa trafikbrott (trafikbrottslagen), brott mot narkotikastrafflagen
(1968:64) samt brott mot vriga specialstraffrttsliga frfattningar med lgst
dagsbter i straffskalan.
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
15 brottsutvecklingen i sverige fram till r 2007 15
Fr vissa brottstyper, bland annat narkotika- och ekobrott, r antals-
rkningen srskilt komplicerad och har dessutom frndrats ver tid.
Detta medfr srskilda svrigheter nr man vill studera utvecklingen
ver tid fr nmnda brottstyper. Ett stt att hantera problemet r att i
stllet studera utvecklingen av antalet fall. Antalet fall beskriver nm-
ligen antal anmlningar som omfattar en viss brottstyp, utan hnsyn
till hur mnga brott som registrerats p anmlan. En annan metod
fr att belysa utvecklingen r att koncentrera sig p uppgifter senare i
rttskedjan, exempelvis misstankar eller lagfringar, som inte lider av
samma problem.

DOLD BROTTSLIGHET OCH MRKERTAL
Att utifrn statistik om en freteelse tolka den verklighet som statis-
tiken avser att belysa r mnga gnger en svr uppgift, och den ofci-
ella kriminalstatistiken r inte p ngot stt ett undantag. Det strsta
problemet nr man utifrn brottsstatistiken ska dra slutsatser om den
verkliga brottsligheten r att lngt ifrn alla brott kommer med i sta-
tistiken. Dagligen begs en stor mngd brott som aldrig kommer till
rttsvsendets knnedom, och fr mnga brottstyper r den faktiska
brottsligheten, som vi avser att beskriva, drfr betydligt mer omfat-
tande n vad som framgr av den ofciella statistiken.
Man brukar i detta sammanhang tala om att det fnns en dold brotts-
lighet vid sidan av den anmlda (registrerade) brottsligheten. Den dol-
da brottslighetens storlek r oknd och varierar mellan olika brotts-
typer, men antas fr vissa brott vara s pass omfattande att uttrycket
toppen p ett isberg frtjnar att anvndas. Relationen (kvoten)
mellan det faktiska antalet brott och antalet anmlda brott kallas fr
mrkertalet. I fgur 1 nedan illustreras ett hypotetiskt exempel p hur
frhllandet mellan den faktiska och den anmlda/registrerade brotts-
ligheten kan se ut.
Anmlda hndelser
som ej r brott
SAMTLIGA BROTT
ANMLDA
BROTT
Figur 1. Relationen mellan den faktiska brottsligheten och den registrerade (an-
mlda) brottsligheten samt hndelser som anmls till polisen som brott, men som
inte r belagda med straff.
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
Mrkertalet har en central betydelse fr hur vl anmlningsstatis-
tiken belyser brottsligheten och mste alltid tas i beaktande nr man
bedmer brottsligheten utifrn denna klla. Mrkertalets storlek r gi-
vetvis avgrande fr hur vl statistiken speglar brottslighetens faktiska
niv, men eftersom mrkertalet varierar mellan olika typer av brott
frsvras ven mjligheten att gra riktiga beskrivningar av den faktis-
ka brottsstrukturen. Dremot har mrkertalet, under frutsttning att
det r ngorlunda konstant ver tid, en mindre betydelse nr brotts-
lighetens utveckling studeras. I sdana fall speglar den anmlda brotts-
lighetens utveckling den faktiska utvecklingen relativt vl, oavsett hur
stort eller litet mrkertalet r. Det fnns emellertid ofta anledning att
anta att ven mrkertalet frndras ver tid, vilket innebr att det fr
det mesta ven r komplicerat att anvnda anmlningsstatistiken till
att bedma brottsutvecklingen. Mrkertalet kan pverkas av allt frn
frndrade attityder till brott i samhllet, ndrade frskringsregler el-
ler prioriteringar hos rttvsendet och andra myndigheter. Exempelvis
kan en strngare syn p barnmisshandel i samhllet leda till att fer
hndelser dr barn far illa uppmrksammas och anmls till polisen,
utan att det faktiska antalet barnmisshandelsbrott har kat.
ANMLNINGSBENGENHETEN VARIERAR MELLAN OLIKA BROTT
Avgrande fr hur stor del av brottsligheten som anmls och drmed
kommer med i statistiken ver anmlda brott r dels mjligheten att
upptcka brottet, dels viljan att anmla brottet till polisen, den s kal-
lade anmlningsbengenheten. I vilken utstrckning brott upptcks
och polisanmls varierar dock kraftigt mellan olika typer av brott. I
tolkningen av statistiken brukar man fr enkelhetens skull dela upp
brotten i tre kategorier: oferbrott med interaktion respektive ofer-
brott utan interaktion samt spanings- och ingripandebrott (initiativ-
brott).
Oferbrotten indelas i tv kategorier beroende p tillvgagngsst-
tet. Till oferbrott med interaktion hr olika brott som riktas direkt mot
brottsofret och dr han eller hon vanligtvis konfronteras med gr-
ningspersonen. Det kan handla om till exempel misshandel, olaga hot
och sexualbrott. Men ven rn, som juridiskt sett klassifceras som ett
tillgreppsbrott, indelas under denna kategori. Vid denna typ av hn-
delser har brottets allvarlighetsgrad stor betydelse fr om en anmlan
grs eller inte. Grvre hot och vld, vld som ger fysiska skador eller
brott dr vapen frekommer anmls i hgre utstrckning r mindre
allvarliga och bagatellartade hndelser (Br 2008c). Vid oferbrott med
interaktion spelar ven den sociala relationen mellan ofer och gr-
ningsperson en stor roll fr anmlningsbengenheten. Allmnt gller
att vld och hot mellan obekanta anmls oftare n brott dr de inblan-
dade knner varandra eller r familjemedlemmar (ibid.). Detta inne-
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
br till exempel att vldsbrott inom familjen blir underrepresenterade
i brottsstatistiken, medan s kallat gatuvld kan antas vara bttre repre-
senterat. Fr denna typ av brott har ocks individens uppfattning av en
vlds- eller hotsituation som brottslig betydelse fr om hndelsen an-
mls eller inte. Det r mjligt att vld som sker som en del av ett yrkes-
utvande eller i skolan inte uppfattas som brott i samma utstrckning
som vld som utvas i andra sammanhang (Br 2008c, se ven kapitlet
om Misshandel). Det ovanstende innebr sammantaget att brottssta-
tistiken sannolikt beskriver utvecklingen av det grvre vldet, i syn-
nerhet det som sker mellan obekanta personer, tmligen vl, medan
statistiken r en mer osker indikator p utvecklingen av familjevld
eller lindrigare vld och hot.
Till kategorin oferbrott utan interaktion hr frmgenhetsbrott av
olika slag, exempelvis stld, inbrott och skadegrelse, men ven i viss
mn bedrgeri. Benmningen kommer av att det vid denna typ av
brottslighet r ovanligt att ofer och grningsperson konfronteras. Nr
det gller frmgenhetsbrott styrs anmlningsbengenheten i hg
grad av storleken p den ekonomiska skadan. Generellt gller att fr-
lust av stldobjekt som betingar ett strre vrde anmls i hgre grad
n stlder och skadegrelse dr den ekonomiska frlusten r mindre.
Hr spelar frekomsten av frskringsskydd och frskringsbolagens
regler en stor roll. Vid egendomsbrott, exempelvis biltillgrepp och all-
varligare stldbrott, dr frskringsbolagen oftast krver en polisan-
mlan, kan den polisanmlda brottsligheten antas spegla den faktiska
brottsligheten relativt bra,
5
medan statistiken sannolikt r en smre
indikator vid andra typer av brott, exempelvis bedrgeri och skadeg-
relse.
Brott som oftast anmls och registreras som ett resultat av polisens
och andra aktrers arbetsinsatser, brukar benmnas spanings- och in-
gripandebrott (alt. initiativbrott). Mrkertalet antas generellt sett vara
mycket hgt fr denna kategori av brott, som bland annat omfattar
narkotikabrott och trafkbrott. Till kategorin rknas ocks en stor del
av de ekonomiska brotten, vilka vanligtvis upptcks vid kontroller som
utfrs av skattemyndigheten eller Ekobrottsmyndigheten, liksom mil-
jbrotten som upptcks genom kontroller av kommunen, lnsstyrel-
sen och andra tillsynsmyndigheter. Butiksstlder, dr risken fr att ett
brott ska upptckas och anmlas hnger samman med detaljhandelns
insatser fr att upptcka snatterier och andra stlder i butikerna, utgr
ytterligare ett exempel i denna kategori. Det har ven hvdats att skade-
grelse mot lokaltrafk och kommun liksom bedrgerier som anmls
av frskringskassa, br betraktas som en typ av initiativbrott. Detta
5
ven om det ska tillggas att en del bilstlder och stldbrott som anmls till
polisen troligen utgr frskringsbedrgerier.
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
eftersom ven mngden sdana brott som kommer till rttsvsendets
knnedom i hg grad styrs av myndigheters eller andra aktrers pri-
oriteringar och insatser. Sammanfattningsvis utgr anmlningsstatis-
tiken ett mycket dligt mtt p den faktiska brottslighetens storlek fr
kategorin spanings- och ingripandebrott. Eftersom myndigheters och
andra aktrers arbetsintensitet och resurser kan variera mellan olika
omrden och frndras ver tid fungerar statistiken troligtvis mindre
bra som en indikator p brottsutvecklingen i denna kategori, liksom
fr jmfrelser av brottsniver mellan regioner.
Uppgifter om brottsoffer och grningspersoner
i kriminalstatistiken
Kriminalstatistiken ger endast i mycket begrnsad utstrckning infor-
mation om ofer fr brott. Vissa demografska uppgifter som ofrets
kn och lder kan tillhandahllas fr ett litet urval brott mot person,
och drutver ges i ngra enstaka brottstyper ven information om ka-
raktren p relationen mellan ofer och grningsperson. Fr att f en
mer fullstndig bild av de personer som utstts fr brott mste man
drfr anvnda alternativa kllor (se avsnittet om Oferunderskningar
nedan).
Nr det gller grningspersonerna bakom de anmlda brotten
fnns det emellertid mer heltckande uppgifter att tillg genom sta-
tistiken ver misstnkta personer. I misstankestatistiken redovisas samt-
liga strafmyndiga personer som efter avslutad utredning av polis,
tull eller klagare bedmts vara skligen misstnkta fr brott.
6
I statis-
tiken redovisas det antal personer som ngon gng under kalender-
ret registrerats som misstnkta fr en viss brottstyp, s kallad netto-
redovisning. Denna klla r drfr att fredra nr man vill studera
lders- och knsfrdelningen bland grningspersonerna inom en viss
brottskategori.
7
Om man dremot r intresserad av att studera hur
stor andel av en viss brottstyp som de misstnkta av ett visst kn el-
ler inom en srskild ldersgrupp str fr, br man i stllet anvnda
statistiken ver brottsdeltagande. Ett brottsdeltagande defnieras som
en misstnkt persons delaktighet i ett visst brott. Hr redovisas sle-
des en och samma person fera gnger i statistiken om han eller hon
misstnks fr fera brott under ett r. P motsvarande stt redovisas
varje enskild persons deltagande i statistiken om fera personer har
6
Med straffmyndiga personer avses personer som r 15 r eller ldre vid tidpunk-
ten fr brottets genomfrande.
7
En person kan vara misstnkt fr flera brott under ett kalenderr. I statistiken re-
dovisas dock en person bara en gng per brottstyp som han eller hon misstnks
fr under ret. En bruttoredovisning ver det totala antalet gnger som en person
har misstnkts fr en viss brottstyp under ett r ges i stllet i statistiken ver
brottsdeltagande.
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
begtt ett brott tillsammans.
8
Liksom fr misstnkta personer, redovi-
sas brottsdeltaganden endast fr brott som klarats upp.
Misstankestatistiken r i dag en av de mest anlitade kllorna fr
kunskap om grningspersonernas lder och kn. Nr man anvnder
uppgifter om registrerade misstankar fr att beskriva karaktren p
grningspersonerna vid brott r det emellertid viktigt att hlla i min-
net att de som str som skligen misstnkta fr brott utgr ett mycket
litet urval av samtliga personer som faktiskt begr brott. Utver det
faktum att endast en liten del av samtliga brott kommer till rttsv-
sendets knnedom, r det endast i omkring 1520 procent av samtliga
anmlda brott som polis och klagare lyckas binda en grningsperson
till brottet. Hur vl statistiken beskriver samtliga grningspersoner va-
rierar dock fr olika brottstyper. Mrkertalsproblematiken behver
till exempel inte ha ngon strre betydelse s lnge risken att gripas
fr brott r relativt slumpmssig. Om upptcktsrisken vilket oftast r
fallet inte kan betraktas som en slumpmssig freteelse r den bild
av grningpersonerna som statistiken ger med stor sannolikhet inte
representativ fr samtliga grningspersoner som begr ett visst brott.
Generellt sett antas risken att gripas och registreras som misstnkt vara
strre fr grningspersoner som begr brott vid upprepade tillfllen,
och vanemssiga brottslingar tenderar drfr att vara verrepresente-
rade i statistiken. Drutver kan andra faktorer ha betydelse fr hur
stor upptcktsrisken r bland olika grupper av grningspersoner (Br
2008, sou 2006:30). Nr man studerar lders- och knsfrdelningen
hos personer misstnkta fr en viss brottstyp br man sledes fundera
p under vilka omstndigheter brottet vanligtvis uppdagas och hur ett
gripande sker samt om detta i sin tur kan innebra att vissa grupper av
grningspersoner r verrepresenterade i statistiken.
Uppgifter om rttsvsendets hantering av brott
Uppgifterna i den ofciella kriminalstatistiken kan med frdel anvn-
das fr att beskriva rttsvsendets olika tgrder med anledning av de
brott som registreras av polisen. Grunduppgifterna i kriminalstatisti-
ken hmtas frn rttsvsendets olika rendehanteringssystem och sta-
tistiken utgr i detta avseende en totalunderskning av de renden
som rttsvsendet hanterar. Att anvnda statistiken i detta syfte r s-
ledes betydligt mer okomplicerat n att beskriva den faktiska brotts-
ligheten.
8
Brottsdeltagande definieras i statistiken som antalet gnger en person misstnks
ha deltagit i ett brott. Om till exempel tv personer misstnks vara delaktiga i sam-
manlagt fem brott rknas det som tio brottsdeltaganden i statistiken (2 personer
x 5 brott =10 brottsdeltaganden).
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
Kriminalstatistiken r uppbyggd i olika delomrden som vart och
ett motsvarar olika hndelser i rttskedjan. Av statistiken framgr
bland annat nr polisen registrerar en anmlan, nr polis eller klaga-
re tar ett beslut p brottsanmlan, nr klagaren registrerar en skligen
misstnkt person, nr klagaren gr talsprvning samt nr en person
flls fr brott i tingsrtten (se fgur 2). De olika delomrdena redovisar
dock endast rliga tvrsnitt av hndelserna i brottmlsprocessen.
Det r inte mjligt att flja ett enskilt brott genom hela rttsked-
jan frn polisanmlan till domslut, vilket medfr svrigheter nr man
vill belysa fdet genom rttskedjan,
9
till exempel i syfte att utlsa det
slutliga utfallet av de brott som anmls till polisen. Ett annat problem
med att beskriva fdet r att vissa beslut/domslut, p grund av lnga
handlggningstider, kan komma att ske ett senare r n anmlnings-
ret. Detta frhllande har frvisso mindre betydelse nr man vill
belysa fdet frn anmlan till lagfring fr strre brottskategorier.
Det kan dock ha betydelse fr vissa brottstyper, till exempel sexual-
brott, dr brottsutredningen kan ta lng tid. Mjligheten att studera
fdet genom rttsvsendet frsvras ven genom att de olika statistik-
omrdena redovisar olika enheter (t.ex. brott och personer) samt utgr
frn brotts kataloger med olika avgrnsningar och detaljeringsgrad. En
Figur 2. Frenklad bild av fldet i rttsvsendet.
AvSKPlvNlNG FPlKNNANDE
BPOTT
KOMMEP
TlLL
POLlSENS
KNNE-
DOM
FP-
UNDEP-
SKNlNG
lNLEDS
PEPSON
MlSS-
TNKS
FP
BPOTT
TALS-
PPv-
NlNG
TAL
vCKS
DOM-
STOLSAv-
GPANDE
OPD-
NlNGS-
BOT UT-
FPDAS
MlSS-
TNKT
MlNDEP-
PlG
STRAFF-
FPE-
LGGAN-
DE UT-
FPDAS
FNGEL-
SE
BTEP
lNFO. TlLL
SOClAL-
NMN-
DEN
TALS-
UNDEP-
LTELSE
MED-
DELAS
vlLL-
KOPLlG
DOM
SKYDDS-
TlLLSYN
vPlGA PFL1DEP
9
Det beror i huvudsak p att uppgifterna hmtas frn olika rendehanteringssys-
tem hos rttsvsendets myndigheter, som inte r kompatibla med varandra.
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
annan svrighet med att flja brotten genom rttskedjan r att vissa
brott kan omrubriceras under rttsprocessen.
10
Uppgifterna i krimi-
nalstatistiken kan drfr endast versiktligt anvndas som ett efekt-
och resultatmtt p rttsvsendets arbete.
UPPKLARADE BROTT
Statistiken ver uppklarade brott redovisar hur stor del av de anml-
da brotten som rttsvsendet klarar upp. Ett uppklarat brott behver
dock ndvndigtvis inte innebra att en person har bundits till brot-
tet, utan termen anger endast att brottet har ftt ett s kallat polisirt
klarlggande. Uppdelningen av brott i ouppklarade respektive uppkla-
rade grs utifrn de beslut som polis och klagare fattar under brotts-
utredningens gng.
Beslutsgrunder som innebr att ett brott betecknas som uppklarat,
inkluderar exempelvis att den anmlda grningen inte bedms utgra
ett brott i juridisk mening eller att det inte gr att styrka att grningen
innebar att ett faktiskt brott har begtts. Till de uppklarade brotten hr
sledes en mngd olika beslut som i praktiken innebr avskrivning av
ett rende. Brott som defnieras som uppklarade trots att utredningen
har lagts ned brukar kallas fr tekniskt uppklarade brott. Till denna ka-
tegori uppklaringsbeslut hr ven s kallade negativa talsbeslut, som
innebr att brottet inte kan leda vidare till lagfring, trots att det fnns
en misstnkt person identiferad. Exempel p negativa talsbeslut r
att brottsmisstanken lggs ner drfr att den misstnkte r avliden el-
ler fr att brottet r preskriberat. Ett annat exempel p teknisk uppkla-
ring r nr grningspersonen r minderrig (under 15 r) och drmed
inte strafmyndig. Personer som inte fyllt femton r r inte strafmyn-
diga och kan drfr inte dmas fr brott de begtt. Av denna anled-
ning utreds inte brotten p sedvanligt stt av polisen genom frunder-
skningar, och de minderriga personerna registreras inte heller som
skligen misstnkta personer i polisens rendehanteringssystem RAR.
Av nmnda skl rknas de brott som lagts ned med beslutet misstnkt
yngre n 15 r som tekniskt uppklarade brott i stllet fr det rknas
10
En hndelse, som vid anmlningstillfllet klassificerats som frsk till mord, kan
till exempel efter avslutad utredning rubriceras som grov misshandel p stm-
ningsanskan. I detta fall kommer brottet frst att redovisas under mord i anml-
ningsstatistiken och sedan som misshandel i statistiken ver uppklarade brott.
Om talet leder till fllande dom kommer brottet drefter, i det fall det utgr hu-
vudbrott i domslutet, att redovisas som grov misshandel i lagfringsstatistiken.
Om domen leder till en verkstllighet inom kriminalvrden kommer det att redovi-
sas som brott. Svl brottsrubricering som utdmd pfljd i lagfringsstatistiken
kan vidare till fljd av verklagande i hgre instans komma att ndras. D lagf-
ringsstatistiken enbart bygger p fllande domar i tingsrtten och inte tar hnsyn
till ndringar i hgre rttsinstans kan brottsuppgifterna ven skilja sig t mellan
lagfringsstatistiken och kriminalvrdsstatistiken.
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
som personuppklarade brott. Termen personuppklarade brott anvnds i
sin tur fr de brott som klarats upp genom att klagare kunnat binda
en misstnkt person till brottet genom ett s kallat lagfringsbeslut,
det vill sga beslut om att vcka tal, utfrda strafrelggande eller
meddela talsunderltelse.
Som framgr av fgur 3 fanns det i en majoritet (64 procent) av de
uppklarade brotten r 2007 en misstnkt person knuten till brottet. De
personanknutna brotten omfattade frmst olika s kallade lagfrings-
beslut (49 procent), och endast en mindre del (15 procent) av brotten
dr en misstnkt person fanns identiferad hade lagts ned. Det enskilt
vanligaste tekniska uppklaringsbeslutet var i sin tur att brott ej kan
styrkas (6 procent). Det ska i sammanhanget nmnas att mnga brott
frblir ouppklarade. r 2007 klassifcerades omkring 70 procent av
brotten som ouppklarade (berknat p tvrsnittsstatistik). Det vanli-
gaste sklet till att ett brott inte klarats upp r att polis eller klagare
har beslutat att spaningsuppslag saknas. Andra vanliga skl r att inget
spaningsresultat har erhllits, att det trots utredning inte kan styrkas
att den misstnkte har begtt brottet eller att utredningen visar att den
misstnkte r oskyldig.
I statistiken redovisas ven andelen uppklarade brott den s kal-
lade uppklaringsprocenten. Andelen uppklarade brott skiljer sig mycket
t mellan olika brottstyper. Uppklaringsprocenten kan variera med all-
Figur 3. Andelen uppklarade brott (N= 435 933), frdelade efter beslutsgrund, r
2007. Procent. Tekniskt uppklarade beslut respektive personuppklarade beslut re-
dovisas med olika frger. Klla. Br.
Grningen ej brott
2 %
Brott kan
ej styrkas
6 %
Misstnkt
under 15 r
4 %
vriga uppklarade
brott dr misstnkt
person inte linns
24 %
talsbeslut
36 %
Strallrelggande
8 %
talsundeltelse
5 %
vriga
negativa
talsbeslut
15 %
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
tifrn 2 procent vid cykelstld till 87 procent vid mord, drp och miss-
handel med ddlig utgng. Allmnt gller dock att spanings- och in-
gripandebrott, dr det ofta fnns en misstnkt person identiferad vid
tidpunkten fr upprttelse av en brottsanmlan, har en hg eller myck-
et hg uppklaringsprocent (mellan 48 och 83 procent). Vldsbrott och
andra brott mot person som r hgprioriterade inom rttsvsendet
och dr brottsofret ofta kan lmna ett signalement p grningsperso-
nen har en medelhg uppklaringsprocent (i genomsnitt 48 procent),
medan tillgreppsbrotten dr grningspersonen ofta r oidentiferad
har en lg uppklaringsprocent (i genomsnitt 14 procent).
Vid anvndning av uppklaringsstatistiken br man tnka p att mt-
ten av praktiska skl berknas p tvrsnittsdata. Det vill sga andelen
uppklarade brott berknas fram som kvoten mellan antalet brott som
klaras upp ett visst r och antalet brott som anmlts samma r. Det
behver inte rra sig om samma brott. P grund av handlggningsti-
der har en del av de brott som klaras upp under ett aktuellt r anmlts
ett tidigare r, samtidigt som en del av de brott som anmls under det
aktuella ret klaras upp frst under nstfljande r. Detta medfr att
man ibland kan f en uppklaringsprocent p ver 100 procent. Nr
man studerar den lngsiktiga utvecklingen har detta frhllande dock
inte ngon avgrande betydelse, dremot br kortsiktiga frndringar
tolkas med frsiktighet. P samma vis har det mindre betydelse nr
man vill beskriva uppklaringen fr strre brottskategorier, men det
kan vara betydelsefullt vid tolkningen av vissa speciella mindre brotts-
typer, till exempel sexualbrott eller ekonomiska brott, fr vilka brotts-
utredningen kan ta lngre tid. Mttets uppbyggnad innebr vidare att
uppklaringsprocenten kan minska, trots att antalet uppklarade brott
ligger konstant eller till och med kar. Beroende p vilken frgestll-
ning man har kan det drfr ibland vara angelget att, vid sidan av
uppklaringsprocenten, ven studera det faktiska antalet uppklarade
brott.
Andelen uppklarade brott anvnds ofta som mtt p polisens brotts-
utredande verksamhet och i frlngningen som ett mtt p polisens
efektivitet. Med tanke p att de brottsuppklarande besluten r s
mnga och har s skiftande innehll r det dock i mnga fall olmp-
ligt att anvnda mttet i detta syfte. Uppklaringsprocenten misstolkas
drtill ofta som ett mtt p andelen anmlda brott dr man har lyckats
lagfra en grningsperson. Begreppet brottsuppklaring har av nmn-
da skl varit freml fr diskussion under de senare ren, bland annat
drfr att det varit svrt att anvnda och tolka begreppet (Riksdagens
revisorer 2003). Det faktum att uppklaringsprocenten ofta misstolkas
har inneburit att Br sedan r 1995 i statistiken ven redovisar andelen
brott som lett till ett lagfringsbeslut personuppklaringsprocenten.
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
LAGFRDA PERSONER
Statistiken ver personer lagfrda fr brott belyser strukturen, omfatt-
ningen och utvecklingen av den brottslighet som kan konstateras ge-
nom lagfringsbeslut. Den ger detaljerad information om pfljder-
nas inriktning och omfattning och anvnds drfr frmst till att flja
frndringar i pfljdsutvecklingen. Drutver redovisar statistiken
hur de lagfrda personerna frdelar sig p lder, kn och efter olika
regionala indelningar. Eftersom uppgifter om lagfrda personer r re-
sultatet av en lng selektionsprocess inom rttsvsendet dr en mngd
olika faktorer spelar in fr vem som slutligen blir lagfrd, r lagf-
ringsstatistiken mindre lmplig att anvnda som ett mtt p brottsut-
vecklingen.
I lagfringsstatistiken redovisas samtliga personer som under ett ka-
lenderr dmts fr brott i tingsrtten samt de personer som meddelats
talsunderltelse eller godknt ett strafrelggande frn klagaren.
Personer som frelagts ordningsbot av polis ingr inte, utan redovisas
separat. Uppgifterna om fllande domar i tingsrtten redovisas oavsett
om domen vunnit laga kraft eller verklagats till hgre instans. Det
innebr att ven personer som, efter ett fllande domslut i tingsrtten,
friknts i hgre instans ingr i statistiken ver lagfrda personer. P
motsvarande stt ingr inte de personer i statistiken som efter ett fri-
knnande i tingsrtten har fllts fr brott i hgre instans.
Trots att begreppet lagfrda personer anvnds i statistiken r det
inte antalet unika personer, utan det antal lagfringsbeslut personerna
sammantaget str fr under ett r som redovisas i statistiken (s.k. brut-
toredovisning). Ett lagfringsbeslut kan vidare omfatta fera brott. I
lagfringsstatistiken indelas de lagfrda personerna efter det s kal-
lade huvudbrottet i lagfringen. Som huvudbrott rknas det brott som
har strngast straf i strafskalan. Om en och samma dom innehller
fer n en pfljd redovisas p liknande vis endast den s kallade hu-
vudpfljden, det vill sga den mest ingripande pfljden. Nr man
studerar brotts- och pfljdsstrukturen i lagfringarna br man tnka
p att principerna med redovisning efter huvudbrott och huvudp-
fljd innebr att lindrigare brott och pfljder underskattas i statisti-
ken till frmn fr de grvre brotten och mer ingripande pfljderna.
Vid jmfrelser av huvudbrott mellan olika r br man ven vara upp-
mrksam p frndringar i de olika brottens strafvrde eftersom det i
sin tur kan pverka redovisningen av huvudbrott.
Allmnhetens sjlvrapporterade erfarenheter av brott
OFFERUNDERSKNINGAR
Nationella oferunderskningar, dr ett riksrepresentativt urval i be-
folkningen tillfrgas om utsatthet fr brott, har till syfte att beskriva
omfattningen och utvecklingen av utsatthet fr brott i befolkningen.
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
Ett annat viktigt ndaml r att beskriva hur utsattheten frdelar sig
mellan olika grupper i befolkningen och drigenom kunna identife-
ra riskgrupper med avseende p utsatthet fr brott. Underskningar
av detta slag innehller vanligtvis en mngd olika bakgrundsvariab-
ler om respondenterna, exempelvis kn, lder, utbildning, yrke och
region samt sociala och ekonomiska frhllanden och ger i den me-
ningen lngt mer uttmmande information om brottsofer n krimi-
nalstatistiken.
Oferunderskningar har drtill den frdelen att de inte har samma
problem med mrkertal och frndringar i anmlningsbengenhe-
ten som kriminalstatistiken. Sledes kan de utgra ett viktigt komple-
ment till kriminalstatistikens bild av brottslighetens omfattning och
struktur. Av samma skl r de ven en viktig klla i bedmningen av
brottslighetens utveckling. Om underskningarna ven omfattar fr-
gor om anmlan av brott, kan de ocks vara en hjlp i uppskattningar
av anmlningsbengenhet och dold brottslighet och drmed vid ut-
tolkningen av den polisanmlda brottsligheten. En nackdel med den-
na tillmpning r att oferunderskningar vanligtvis enbart innehller
information om vissa s kallade oferbrott, exempelvis vlds- och hot-
brott och egendomsbrott som stld och skadegrelse. Underskning-
ar av detta slag belyser sledes frmst den brottslighet som drabbar
privatpersoner, medan de endast i mycket liten utstrckning fngar
upp sdana brott som sker mot juridiska personer (stat, myndigheter,
fretag, organisationer och liknande).
Oferunderskningar r i likhet med kriminalstatistiken naturligt-
vis behftade med vissa problem och felkllor. De innebr exempelvis
alltid ett visst externt bortfall, som beror p att utvalda personer inte
kan eller vill medverka i underskningarna. Om bortfallet r srskilt
stort i vissa grupper gr det inte utan vidare att generalisera resultaten
till befolkningen som helhet.
11
Ett annat problem r att vissa margi-
naliserade grupper i populationen inte alls ns av denna typ av un-
derskningar (s.k. undertckning). Det rr sig exempelvis om socialt
utslagna personer, missbrukare, tungt kriminellt belastade personer
eller illegala invandrare (scb 1995) som inte fnns med i de register som
ofta utgr urvalsram fr underskningen. Eftersom dessa grupper ock-
s kan antas vara srskilt utsatta fr brott r det kritiskt att de saknas
nr det r utsatthet som str i fokus.
Ett srskilt problem med oferunderskningar r att respondenter-
na inte alltid har mjlighet eller vilja att lmna korrekta svar, vilket
innebr risk fr svl under- som verrapportering av utsattheten fr
brott. I synnerhet vid frgor om integritetskrnkande brott, exempel-
11
Fr att kompensera fr ett snedvridet bortfall kan man dock anvnda vikter vid
analysen av materialet (Br 2008a).
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
vis vlds- och sexualbrott, r det rimligt att anta att mnga intervjuper-
soner vljer att inte bertta om sina erfarenheter. De tillfrgade kan
neka att svara (internt bortfall), men det kan ocks frekomma att de
p vissa frgor lmnar svar som de uppfattar som socialt nskvrda.
Hndelser kan vidare frtrngas eller glmmas bort, och srskilt min-
dre allvarliga brott riskerar att blir underrapporterade eftersom de till-
frgade helt enkelt inte minns dem vid intervjutillfllet (s.k. minnes-
fel). Mer allvarliga brott kan andra sidan placeras fel (ls fram) i tiden
och verrapporteras (s.k. teleskopefekt). Nr det gller frgor som rr
det egna hushllet kan vissa hndelser helt enkelt vara oknda fr den
tillfrgade. Mtfel kan ven uppst drfr att de tillfrgade defnierar
den hndelse som efterfrgas p olika stt.
Nr man anvnder oferunderskningar som ett komplement till
kriminalstatistiken r det viktigt att tnka p att de bda kllorna be-
lyser brottsligheten utifrn olika perspektiv och sledes fngar upp
olika delar av den faktiska brottsligheten. Vad som ur ett oferper-
spektiv upplevs som en brottslig grning verensstmmer exempel-
vis inte alltid med den juridiska bedmningen av ett brott som grs
i samband med upptagandet av en brottsanmlan. Vsentliga skillna-
der fnns ocks mellan vilka populationer som ingr i de olika kllor-
na. Den population som ns av oferunderskningar kan nrmast be-
skrivas som normalbefolkningen, medan de brottsofer som anmler
brotten kan best av svl fysiska som juridiska personer (fretag och
myndigheter). Det fnns sannolikt ven ett strre inslag av mer socialt
marginaliserade grupper samt personer med egen brottslighet bakom
uppgifterna i kriminalstatistiken. Ett generellt antagande r att anml-
ningsstatistiken drmed fngar upp allvarligare och grvre brottslig-
het n oferunderskningar, som i sin tur tenderar att fnga upp lind-
rigare och ibland ven ej kriminaliserade hndelser.
ULF OCH NTU OLIKA SYFTEN OCH ANVNDNINGSOMRDEN
Den hittills mest anvnda oferunderskningen i Sverige r Statistiska
Centralbyrns (scb) Underskning av levnadsfrhllanden (ulf). ulf har
genomfrts lpande sedan slutet av 1970-talet och omfattar frgor om
utsatthet fr vld, stld och skadegrelse. Den ger sledes en unik mj-
lighet att flja utsattheten fr brott p ett vergripande plan ver en
lngre period. Underskningen genomfrs i form av rliga besksin-
tervjuer med ett slumpmssigt urval om cirka 7 500 personer av Sve-
riges vuxna befolkning.
12
Sedan starten har totalt drygt 200 000 per-
12
ren 19751979 drogs urvalet frn ldersgruppen 1674 r och 19802001
frn ldersgruppen 1684 r. Frn och med 2002 finns ingen vre ldersgrns.
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
soner intervjuats.
13
ulf innehller frgor inom mnga omrden dr
uppgifterna om utsatthet fr brott endast utgr en mindre del. Trots
att underskningen omkring vart sjunde r har omfattat frdjupning-
ar inom omrdet som rr brott och trygghet mste informationen
som ges om utsatthet och oro fr brott anses vara frhllandevis ver-
gripande.
14
Underskningens strsta frdel r i stllet, som nmndes
ovan, att den belyser utvecklingen av utsattheten fr brott under vad
som i dessa sammanhang betraktas som en mycket lng tid.
I syfte att f fram en mer frdjupad kunskap om utsattheten fr
brott i Sverige genomfr Br p uppdrag av regeringen sedan r 2006
en rlig oferunderskning Nationella trygghetsunderskningen (ntu).
Mlsttningen med underskningen r i frsta hand att ta fram statis-
tiska uppgifter om utsatthet fr brott inom befolkningen och omstn-
digheter dromkring, men ntu rymmer ven frgor om upplevd trygg-
het samt instllning och erfarenheter av kontakter med rttsvsendet.
Underskningen bygger p intervjuer med ett slumpmssigt urval om
20 000 personer i ldern 1679 r i befolkningen. Andelen svarande
ligger i paritet med andra liknande oferunderskningar och uppgr i
de tv hittills genomfrda underskningarna till cirka 76 procent (fr
en mer detaljerad redovisning av underskningarna, se Br 2007 och
Br 2008b).
ntu ger information om andelen personer eller hushll som varit
utsatta fr en viss brottstyp (prevalens) och hur mnga brott de har ut-
satts fr (incidens). Totalt tillfrgas respondenterna om ett tiotal brotts-
typer. Urvalet motsvarar antingen brott som drabbar mnga personer i
vardagen (s.k. mngdbrott som bilstld, inbrott osv.) eller srskilt all-
varlig brottslighet (misshandel, sexualbrott och personrn). Samman-
taget motsvarar de utvalda brottstyperna omkring 40 procent av de an-
mlda brottsbalksbrotten, och underskningen ger sledes mjlighet
att studera ett brett spektrum av den brottslighet som befolkningen
utstts fr. ntu innehller dessutom mer detaljerad information om
brottsligheten n ulf, och informationen r s lngt det r mjligt
anpassad efter kriminalstatistiken fr att mjliggra vissa jmfrelser
mellan de olika kllorna. Trots att en avsikt med ntu r att skapa bttre
mjligheter till jmfrelser med kriminalstatistiken n vad ulf med-
ger mste det hr ppekas att det inte gr att gra direkta jmfrel-
ser mellan antalet anmlda brott och det skattade antalet brott i ntu.
Frutom ovan nmnda felkllor fnns det fera begrnsningar av mer
13
Frdjupningar har gjorts vid fyra tillfllen: 1978, 1984/85, 1992/93 och
2001/02.
14
Frn och med r 2007 genomfrs underskningen med telefonintervju som hu-
vudsaklig metod, vilket kan pverka mjligheter till jmfrelser bakt i tiden. Upp-
gifter frn r 2007 anvnds dock inte i denna publikation.
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
frgeteknisk art som frsvrar direkta jmfrelser av niver. Mlstt-
ningen r dock att verensstmmelsen ska vara s pass god att det med
tiden blir mjligt att jmfra utvecklingen av olika brottstyper mellan
ntu och kriminalstatistiken (Br 2008a).
SJLVDEKLARATIONSSTUDIER
I s kallade sjlvdeklarationsstudier tillfrgas personer om sin egen
brottslighet. Den hr typen av underskningar genomfrs vanligtvis
bland ungdomar, och det r d vanligt att datainsamlingen grs med
enkter som fr besvaras anonymt av elever under skoltid. S kalla-
de skolunderskningar ger vrdefull information om brottsligheten
bland ungdomar, som nr de genomfrs lpande ven skapar unika
mjligheter att studera utvecklingen av brottsligheten bland unga. Be-
grnsningarna med sdana underskningar liknar dem som beskrivits
ovan fr oferunderskningar. ven vid dessa underskningar uppstr
ett bortfall, som i skolunderskningar huvudsakligen bestr av frnva-
rande elever. Det r naturligtvis problematiskt att elever som har hg
frnvaro r underrepresenterade nr ungdomarnas egen brottslighet
ska studeras, eftersom det kan antas att de elever som r frnvarande
generellt sett ocks har en hgre brottslighet. I likhet med oferunder-
skningar frekommer ven problem med internt bortfall, som bland
annat uppstr genom att de som deltar medvetet eller omedvetet ger
felaktiga svar (Ring 2001).
I Sverige genomfrs sedan r 1995 terkommande riksrepresentati-
va sjlvdeklarationsunderskningar, dr elever i rskurs nio anonymt
fr besvara frgor om delaktighet i olika brott och andra problem-
beteenden. Drutver stlls ocks en mngd frgor om ungdomar-
nas bakgrund, deras familje- och skolsituation samt deras erfarenhe-
ter av utsatthet fr brott. Underskningarna genomfrs med enkter
i slumpmssiga urval av skolklasser, och fram till r 2006 hade nr-
mare 40 000 elever deltagit i underskningarna. I denna publikation
anvnds underskningarna, som hr benmns Nationella skolunder-
skningen (nsu), svl inom ramen fr frdjupningen om ungdoms-
brottslighet som inom andra avsnitt.
Sjlvdeklarationsmetoden anvnds ocks av Centralfrbundet fr
alkohol- och narkotikaupplysning (can) fr att studera omfattningen
av alkohol- och narkotikamissbruk bland ungdomar. Dessa undersk-
ningar har genomfrts sedan brjan av 1970-talet och innehller fr-
gor om anvndning av alkohol och narkotika. Resultat frn can pre-
senteras i avsnittet om narkotikabrott.
Patientregistret och ddsorsaksstatistik
Fr att studera omfattningen och utvecklingen av vld i samhllet
fnns det ytterligare ngra relevanta statistikkllor som br nmnas.
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
Det gller dels statistik om ddsorsaker, dels uppgifter om behandling
inom slutenvrden.
Ddsorsaksstatistiken tas fram av Socialstyrelsen och bygger p
ddsorsaksintyg som lkare skriver i samband med ddsfall. Defni-
tionen av ddligt vld utgr i denna statistik sledes frn en medicinsk
bedmning av ddsorsaken. Ddsorsaksstatistiken har ett frhllan-
devis litet mrkertal och kan drfr anses som en relativt sker indika-
tor p det ddliga vldet. Eftersom utvecklingen av det ddliga vldet
kan antas hnga samman med utvecklingen av det grvre vldet r
ddsorsaksstatistik ven en relevant klla nr man ska studera vldsut-
veckling i stort. Ett uppmrksammat problem nr ddsorsaksstatistik
anvnds fr det syftet r dock att man mste ta hnsyn till om och i
s fall i vilken utstrckning brottsofer kommer under vrd snabbare
i dag n tidigare eller om det p annat stt kan ha skett frndring-
ar inom sjukvrden som har betydelse fr andelen verlevande bland
grovt vldsskadade personer (Granath 2008).
Sedan 1987 registreras alla patienter som sker vrd p ett sjukhus
och blir inskrivna fr behandling, s kallad slutenvrd (Estrada 2005).
Det s kallade patientregistret innehller bland annat uppgifter om
patienternas diagnos och skadornas eventuella yttre orsaker. Genom
registerinformation om patienter som skrivits in p grund av vld frn
annan kan utsattheten fr grvre vld studeras. I patientregistret in-
gr dock inte personer som vrdas p sjukhusens akutmottagningar, i
ppenvrd, p vrdcentraler eller liknande, utan det krvs att patien-
terna blir inskrivna p ett sjukhus fr att registrering ska ske. Att pa-
tientregistret sledes endast innehller information om en del av de
vldshndelser som krver vrd r naturligtvis en nackdel d vld och
vldsutveckling ska studeras. Det r dock rimligt att utg frn att de
vldsskador som har allvarliga konsekvenser fr ofret sannolikt har en
hg inskrivningsprocent (Estrada 2005). Undantag gller dock fr sex-
ualbrott och vergrepp mot barn dr det inte r ovanligt med inskriv-
ning p sjukhus trots att det inte fnns ngra vldsskador dokumente-
rade (Br 2007a). En annan oskerhetsklla nr registret anvnds fr
att studera vldsutvecklingen r att frndringar i vrdsystemet kan
pverka i vilken utstrckning patienter placeras inom den slutna vr-
den. Om det freligger stora skillnader ver tid nr det gller vilka ty-
per av skador som leder till att patienter lggs in kan det frsvra an-
vndning av registeruppgifterna som ett mtt p vldsbrottslighetens
utveckling. Andra felkllor, till exempel bortfall eller fel i registrering-
en av yttre orsak till skadan, kan ocks pverka registeruppgifternas
jmfrbarhet ver tid. Det r ocks viktigt att ha i tanke att uppgif-
terna i patientregistret bygger p medicinska bedmningar, vilka inte
behver verensstmma med den juridiska defnitionen av vad som
utgr brott.
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
Den svenska brottslighetens omfattning
och utveckling
Brottslighetens struktur
Nr brottslighetens struktur ska beskrivas r det srskilt besvrligt att
de datakllor som fnns tillgngliga endast inkluderar en del av den
faktiska brottsligheten. Det faktum att mrkertalet dessutom varierar
kraftigt mellan olika brottstyper innebr att statistiken ver anmlda
brott r ett mindre lmpligt mtt fr att beskriva den faktiska brotts-
lighetens struktur och omfattning. Dremot ger statistiken en bra bild
av strukturen p den brottslighet som polis, tull och klagare har att
hantera rligen.
Av de brott som rligen anmls till polisen utgr stldbrotten en
mycket stor del. Som framgr av fgur 3 dominerades de polisanml-
da brotten r 2007 av tillgreppsbrott av olika slag. De utgjorde nr-
mare hlften (44 procent) av de anmlda brotten. Tillsammans med
skadegrelse, som utgjorde 14 procent, str olika brott mot egendom
fr nrmare 60 procent av samtliga anmlda brott r 2007. Brott mot
person, som domineras av misshandel, stod i sin tur fr 17 procent av
de anmlda brotten. Andra strre brottsvolymer som polisen hade att
hantera var typiska spanings- och ingripandebrott som narkotika- och
trafkbrott, vilka utgjorde 5 respektive 6 procent vardera av de anmlda
brotten r 2007. ven bedrgeribrotten utgjorde en inte ovsentlig an-
del (6 procent) av de anmlda brotten detta r.
Tillgreppsbrott*
44 %
Bedrgeribrott
6 %
Skadegrelse
14 %
Tralikbrott
(TBL) 6 %
Narkotikabrott
(NSL) 6 %
Brott mot
person**
16 %
vriga brott
? %
* BrB 8 kap.
** BrB 37 kap.
Figur 4. Andel polisanmlda brott (N=1 306 324) efter brottskategori, r 2007.
Procent. Klla: Br.
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
De anmlda brottens struktur har p det hela taget sett likartad ut
under en lng fljd av r. Som en fljd av utvecklingen i antalet an-
mlda brott de senaste tv decennierna har det dock skett en grad-
vis frskjutning i den relativa frdelningen av den anmlda brotts-
ligheten, s till vida att stldbrottens andel har minskat och brotten
mot person har kat (se avsnittet om Brottsutvecklingen 19752007). I
jmfrelse med r 1990 har andelen tillgreppsbrott minskat med cirka
14 procentenheter, medan andelen brott mot person har kat med 10
procentenheter.
15
ven de anmlda skadegrelse- och narkotikabrot-
ten har kat i andel (med 8 respektive 4 procentenheter) sedan r 1990,
delvis p bekostnad av bedrgeribrotten, vilkas andel har minskat med
3 procentenheter under samma period.
Fr att kunna gra en adekvat beskrivning av den faktiska brottslig-
hetens struktur krvs att man har knnedom om alla de olika brotts-
typernas mrkertal. Ngon sker sdan kunskap fnns tyvrr inte.
Dr emot kan brottsoferunderskningar bidra med kunskap om den
dolda brottsligheten nr det gller vissa oferbrott. Informationen i
oferunderskningar kan anvndas fr att komplettera den bild som
brottsstatistiken ger av frdelningen mellan nmnda brottstyper. En
sdan tillmpning r dock inte oproblematisk. Som nmndes inled-
ningsvis r ven underskningar av sjlvrapporterad utsatthet behf-
tad med ett visst mrkertal i form av externt och internt bortfall, och
det fnns drutver andra felkllor bland annat vad gller skattningen
av antalet hndelser som innebr svrigheter att exakt bedma brotts-
strukturen. Jmfrelser mellan oferunderskningar och kriminalsta-
tistiken frsvras ytterligare av att det freligger vsentliga skillnader
i vilka personer och typer av brott dessa kllor fngar upp. Man br
tnka p att de tillfrgades erfarenheter, upplevelser och egna bedm-
ningar av vilka brott de har utsatts fr p fera olika stt kan skilja sig
frn defnitionen av brott i kriminalstatistiken. Respondenterna kan
till exempel ha varit utsatta fr hndelser som inte defnieras som brott
enligt brottsbalken eller som utgr andra brott n de som efterfrgas.
Men de kan likas ha varit utsatta fr brott i juridisk mening, utan att
de upplever att s r fallet. Mot bakgrund av det ovanstende r det
direkt olmpligt att jmfra niver av antalet skattade hndelser i ntu
och antalet anmlda brott i kriminalstatistiken. Men eftersom det kan
vara svrt att veta i vilken utstrckning och p vilket stt nmnda pro-
blem pverkar de skillnader som framstr, innebr det sagda ven sv-
righeter fr jmfrelser av brottsstrukturen. Jmfrelser av detta slag
kan i bsta fall ge en fngervisning om vilka typer av brott som r ver-
respektive underrapporterade i brottsstatistiken.
15
r 1990 kom antalet anmlda brott efter en lng period av kontinuerliga k-
ningar att plana ut p en relativt stabil niv (se ven figur 8).
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
I fgur 5a och 5b redovisas frdelningen av antalet rapporterade hn-
delser fr de tiotal brott som efterfrgas i ntu tillsammans med frdel-
ningen av motsvarande anmlda brott i kriminalstatistiken r 2006.
16

Av jmfrelsen framgr att brottsstrukturen vad gller frhllandet
mellan brott mot person och egendomsbrott i princip r det motsatta
i de tv kllorna. I ntu utgr brott mot person tv tredjedelar (66 pro-
cent) av den uppgivna utsattheten fr brott, medan de endast utgr 38
procent bland motsvarande urval av anmlda brott i brottsstatistiken.
Frgan r om skillnaderna kan tolkas som att brott mot person r un-
derrapporterade i statistiken i frhllande till brott mot egendom? Att
s skulle vara fallet stds till viss del av sjlvrapporterade uppgifter om
anmlningsbengenheten i ntu. Dr svarar i genomsnitt 25 procent av
de personer som uppger sig vara utsatta fr brott mot person att de har
anmlt brottet till polisen, vilket kan jmfras med i genomsnitt 44
procent av de personer som uppger att de varit utsatta fr egendoms-
brott (Br 2008a).
17

Det fnns dock fera faktorer som komplicerar tolkningen, inte
minst det faktum att de tv kllorna nr olika populationer. Krimi-
nalstatistiken omfattar till skillnad mot ntu ven egendomsbrott som
drabbar juridiska personer. Det innebr att den strre andelen egen-
domsbrott i statistiken jmfrt med ntu delvis kan vara en efekt av att
de anmlda tillgreppsbrotten i kriminalstatistiken omfattar en strre
del av brottsligheten n uppgifterna i ntu. En annan faktor r som
nmndes ovan att defnitionerna av vad som r brott skiljer sig t mel-
lan kllorna. Srskilt nr det gller brott mot person, som inrymmer
brotten misshandel, hot och trakasserier, sexualbrott samt rn, kan det
rda avvikelser i defnitionen som till viss del frklarar varfr andelen
brott mot person r mindre i kriminalstatistiken n i ntu. Allmnhe-
tens defnitioner av olika hndelser som har med vld och hot att gra
r subjektiva och inte alltid verensstmmande med den juridiska de-
fnitionen, och det kan drfr antas att hndelserna i ntu i viss mn
drfr ven omfattar grningar som inte utgr brott i lagens mening.
Vid utsatthet fr egendomsbrott, som r mer konkreta hndelser, kan
16
De efterfrgade brottstyperna i NTU 2007 motsvarar en dryg tredjedel (35 pro-
cent) av alla anmlda brott r 2006 eller omkring tv femtedelar (41 procent)
av alla anmlda brottsbalksbrott samma r - totalt sett 424 600 anmlda brott.
Antalet anmlda brott r betydligt frre n de drygt 2 678 000 hndelser som
rapporterats enligt NTU. Vid jmfrelsen br man tnka p att uppgifterna i NTU
r antalet skattade hndelser i befolkningen, baserat p information frn respon-
denterna om det antal gnger brott de uppger att de varit utsatta fr har skett det
senaste ret. Denna uppgift kan inte direkt jmfras med antalet anmlda brott i
kriminalstatistiken.
17
Det ska dock ppekas att variationerna r stora mellan olika brott inom de tv
kategorierna. Exempelvis varierar anmlningsbengenheten fr egendomsbrott
bland hushllen, frn 40 procent fr cykelstld till 99 procent fr bilstld.
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
Figur 5b. Andelen skattade brottshndelser (n= 2 678 243) rrande tio olika brott,
i NTU 2007 (avser kalenderret 2006). Procent.
Trakasserier
12 %
Hot
2? %
Misshandel 18 %
Bilstld
1 %
Bostadsinbrott
2 %
Bedrgeri
10 %
Stld ur/
lrn lordon
9 %
Cykelstld
12 %
Personrn
3 %
Sexualbrott
6 %
Olredande*
8 %
Hot
11 %
Misshandel
16 %
Bilstld
6 %
Bostadsinbrott
5 %
Bedrgeri
9 %
Cykelstld
16 %
Personrn
1 %
Sexualbrott
2 %
Stld ur/
lrn lordon
26 %
* D trakasserier inte redovisas i statistiken motsvaras brottet hr av ofredande.
Figur 5a. Andel anmlda brott (n= 424 627), r 2006. Urval av tio brottstyper.
Procent. Klla: Br.
man dock anta att det freligger mindre defnitionsmssiga skillnader
i jmfrelse med de anmlda brotten. Det r vidare troligt att de tv
datakllorna belyser olika typer och svrhetsgrader av brottsligheten
i samhllet och att ven uppgifterna i ntu r behftade med ett visst
bortfall. Ett generellt antagande r exempelvis att kriminalstatistiken
frmst fngar upp det grova vldet, medan oferstudier som ntu fngar
upp det lindrigare vldet. Till skillnad frn statistiken antas bortfallet i
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
ntu drmed frmst avse grvre och mer integritetskrnkande hndel-
ser, det vill sga hndelser som det kan vara knsligt att bertta om i
en telefonintervju. Det gller i synnerhet om frvaren r en nra fa-
miljemedlem eller partner. Nr det gller utsatthet fr misshandel r
det enligt ntu i likhet med kriminalstatistiken frmst vld mellan
obekanta (50 procent) som rapporteras, medan endast en mycket liten
del av den sjlvrapporterade utsattheten avser vld i en nra relation
(14 procent). I detta avseende r mrkertalet sannolikt stort i bda kl-
lorna.
ven avseende vriga brottstyper gller att de rapporterade brotten i
ntu omfattar lindrigare brott jmfrt med de anmlda brotten i krimi-
nalstatisken. Av jmfrelsen framgr att det frmst r lindrigare typer
av brott mot person, som hot och trakasserier (vilka i statistiken mot-
svaras av ofredande) som r vanligare nr man frgar befolkningen
om deras utsatthet fr brott. Men ven det lindrigare egendomsbrottet
stld ur/frn bil r relativt sett vanligare i ntu n i kriminalstatistiken.
Medan en dryg fjrdedel av befolkningen uppger sig ha varit utsatt
fr stld ur/frn bil utgr detta brott endast knappt 10 procent av de
anmlda brotten i urvalet. Allvarligare egendomsbrott, som bilstld
och bostadsinbrott, vilka antas ha ett relativt litet mrkertal, fljer det
frvntade mnstret och utgr en strre andel av de anmlda brotten
(6 respektive 5 procent) n vad det gr bland de sjlvrapporterade hn-
delserna. Resultaten stmmer vl med den allmnna uppfattningen
att anmlningarna frmst omfattar den grvre brottsligheten och att
de lindrigare vldsbrotten r underrepresenterade i statistiken. Det fr
ven std av uppgifter om antalet anmlda brott i ntu. Dr uppges all-
varligare misshandel ha anmlts i 63 procent av fallen, medan trakas-
serier, hot och sexualbrott endast uppges ha anmlts i 1722 procent av
fallen (Br 2008a, samt fr en mer djuplodad analys av anmlningsbe-
ngenheten Br 2008c).
Sammantaget talar jmfrelsen mellan kriminalstatistiken och ntu
fr att lindrigare brott r underrepresenterade i kriminalstatistiken i
frhllande till de mer grvre brotten tminstone vad gller vissa brott
mot person och egendomsbrott som drabbar personer i normalbefolk-
ningen. Det r dock mer tveksamt om resultaten kan tolkas som att
olika brott mot person r underrepresenterade i kriminalstatistiken i
frhllande till egendomsbrotten. Det ska slutligen ppekas att ingen
av kllorna srskilt vl belyser kontroll- och spaningsbrott, till exempel
narkotika-, trafk- och miljbrott eller brott mot nringsliv och organi-
sationer. Mrkertalet vid dessa typer av brott antas vara mycket stort,
och en fullstndig beskrivning av den verkliga brottslighetens struktur
skulle sannolikt visa p en mycket stor vervikt fr denna brottslighet
(se ven avsnittena Eko- och Miljbrott samt Drogbrott).
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
Brottslighetens geografiska frdelning
Det r knt att brottsligheten varierar med urbaniseringsgrad/befolk-
ningstthet och r srskilt koncentrerad till landets strre stder. Ser
man till statistiken ver anmlda brott framgr att drygt 58 procent av
de anmlda brotten r 2007 begicks i ngot av de tre storstadslnen,
dr ungefr hlften (51 procent) av befolkningen bor.
I fgur 6 redovisas det totala antalet anmlda brott per 100 000 in-
vnare i de olika lnen r 2007, vilket ger en grov bild av den anml-
da brottslighetens geografska frdelning. Dr framgr att fest brott
per 100 000 invnare anmldes i storstadslnen Stockholm och Skne
samt i Vstmanlands ln r 2007. ven Sdermanlands, rebro och
Vstra Gtalands ln utmrker sig med ett hgt antal anmlda brott
totalt sett, medan Norrlandslnen tillsammans med Kalmar ln upp-
visade de lgsta niverna. Den inbrdes ordningen mellan olika ln
kan variera ngot frn r till r, men generellt gller att ju strre ttort
desto fer brott per invnare. Detta frhllande har sett likadant ut un-
der en lng tid. Lnsfrdelningen ser dock ngot annorlunda ut nr
man bryter ned anmlningarna p olika brottstyper. Ser man enbart
till tillgreppsbrottet str de tre storstadslnen fr fest anmlningar
relaterat till befolkningen under r 2007, medan Vstmanlands, Sder-
manlands och Gotlands ln tillsammans med Stockholms ln str fr
de hgsta noteringarna av anmlda brott mot person
18
.
-
2 000
4 000
6 000
8 000
10 000
12 000
14 000
16 000
18 000

S
t
o
c
k
h
o
l
m

S
k
n
e

v
s
t
m
a
n
l
a
n
d
H
E
L
A

P
l
K
E
T

S
d
e
r
m
a
n
l
a
n
d

r
e
b
r
o

v
s
t
r
a

G
t
a
l
a
n
d

G
o
t
l
a
n
d

s
t
e
r
g
t
l
a
n
d

H
a
l
l
a
n
d

v
s
t
e
r
n
o
r
r
l
a
n
d

K
r
o
n
o
b
e
r
g

U
p
p
s
a
l
a

B
l
e
k
i
n
g
e

1
m
t
l
a
n
d

v
r
m
l
a
n
d

G
v
l
e
b
o
r
g

D
a
l
a
r
n
a

1
n
k
p
i
n
g

N
o
r
r
b
o
t
t
e
n

K
a
l
m
a
r

v
s
t
e
r
b
o
t
t
e
n
Samtliga brott Tillgreppsbrott Brott mot person
Figur 6. Antal anmlda brott per 100 000 invnare lnsvis, totalt samt brott mot per-
son (37 kap BrB) respektive tillgreppsbrott (8 kap BrB), r 2007. Klla: Br.
18
Vad gller Gotlands ln (och ven andra ln) som har stora ssongsvariationer
i befolkningen br man tnka p att berkningen av antalet brott per 100 000
invnare baseras p den fastboende befolkningen, vilket tminstone till viss del
frklarar den hga nivn brott mot person i frhllande till befolkningsmngden.
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
Att jmfra olika omrdens brottslighet utifrn uppgifter om an-
mlda brott r inte en helt enkel uppgift. Fr brottstyper som i hg
grad pverkas av polisens insatser, bland annat narkotika- och trafk-
brott, fnns det till exempel en risk att regionala jmfrelser snarare
avspeglar prioriteringar inom lnspolismyndigheterna n skillnader i
den verkliga brottsnivn. Ett mer generellt problem vid regionala jm-
frelser av anmlda brott r att ven den dolda brottsligheten kan va-
riera mellan olika omrden, vilket resultat frn underskningarna om
levnadsniver (ulf) tidigare indikerat.
Under ren 19781991 visade uppgifter i ulf p markanta skillnader
i anmlningsbengenheten mellan olika regioner s till vida att ben-
genheten att anmla kade med urbaniseringsgrad (scb 1991).
19
Senare
underskningar tyder dock p att det har skett en tydlig utjmning
av de regionala skillnaderna i utsatthet fr brott under 1990-talet (scb
2004, s. 48 och s. 111). Denna utveckling bekrftas ocks av att uppmt-
ta skillnader i antalet anmlda brott per capita har minskat mellan
lnen sedan brjan av 1990-talet. I kontrast mot detta visar dock nya
uppgifter frn ntu 2007 p tydliga skillnader i anmlningsbengenhe-
ten mellan olika ln (Br 2008d).
Oferunderskningar pverkas inte p samma vis som brottsstatis-
tiken av skillnader i anmlningsbengenheten och utgr drfr ett
vrdefullt komplement till den regionala bilden. Resultat frn ntu fr
ren 20052006 visar regionala skillnader i utsatthet fr brott, vilket
bekrftar det mnster som brottsstatistiken uppvisar. ven nr man
anvnder sig av viktimologiska data framgr sledes en koncentration
av utsatthet fr brott till storstadslnen och mer ttbefolkade ln i Syd-
och Mellansverige, jmfrt med de nordliga och mer glesbefolkade
lnen. Som framgr av fgur 7a r andelen som uppger sig vara utsatta
fr brott mot person som hgst i Stockholms (12 procent) och Skne
ln (13 procent), medan Vrmlands, Gvleborgs och Vsternorrlands
ln (samtliga 7 procent) har lgst andel utsatta i befolkningen. De fes-
ta ln ligger dock kring riksgenomsnittet p 11 procent, och skillnaden
dem emellan r inte srskilt stor (6 procentenheter).
Fr brott mot egendom r den uppmtta skillnaden i utsatthet mel-
lan lnen ngot strre (10 procentenheter) n fr brotten mot person
(se fgur 7b). ven andelen utsatta r hgre och uppgr till ett riksge-
nomsnitt p 16 procent. Ungefr samma mnster som fr brott mot
person framtrder dock: Skne ln har hgst andel utsatta (20 pro-
cent) i befolkningen, och terigen uppvisar Vrmlands, Gvleborgs
och Vsternorrlands ln (1011 procent) lgst andelar utsatta (Br
2008a). Det ska nmnas att ntu endast ger en beskrivning av den ge-
19
Jmfrelsen avser s kallade H-regioner (sammanslagning av kommuner i 6 olika
grupper efter befolkningstthet m.m.).
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

13
7
11
11
11
7
11
11
7
10
9
8
12
9
11
13
10
9
8
11
12

20
10
14
16
17
14
14
13
11
13
13
11
15
17
16
15
16
16
19
14
Signifikant hgre andel n i riket
Ingen signifikant skillnad frn riksgenomsnittet
Signifikant lgre andel n i riket
16

Figur 7ab. Genomsnittlig andel i befolkningen (1679 r) som uppger att de har
utsatts fr brott mot person respektive egendomsbrott, efter ln. ren 20052006.
Klla: NTU 2006/2007. Brott mot person: riksgenomsnitt 11 procent, minimum 7
procent och maximum 13 procent. Brott mot egendom: riksgenomsnitt 16 procent,
minimum 10 procent och maximum 20 procent. Signifikans p 99-procentsnivn i
bda figurerna.
Fig 7a. Brott mot person. Fig 7b. Brott mot egendom.
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
nerella utsattheten fr brott i de olika lnen. Utver variationerna i
urbaniseringsgrad kan uppmtta skillnader bero p att lnen har olika
befolkningssammansttning med avseende p lder, utbildning, sys-
selsttning, inkomst med mera (ibid).
Brottsutvecklingen 19752007
I Sverige har den registrerade brottsligheten precis som i vriga vst-
vrlden kat kraftigt under efterkrigstiden. Utvecklingen av anmlda
brott kan indelas i tre faser (se fgur 8). Den frsta perioden 19501964
utmrks av en svag men kontinuerlig kning av antalet anmlda brott.
Under denna period var kningstakten i genomsnitt 12 000 brott rli-
gen. Frn och med r 1965 och fram till r 1990 uppvisar utvecklingen
en betydligt snabbare kning med i genomsnitt 33 000 brott per r.
Vid mitten av 1960-talet infrde Polisen nya rutiner av statistikfring-
en vilket har framfrts som en delfrklaring till den kraftiga kningen,
i synnerhet i brjan av denna period (Br 2004). Under 1990-talet pla-
nade kningen ut till en relativt stabil niv. Under 2000-talet visade
dock volymen anmlda brott terigen p en kning, om n i lngsam-
mare takt n tidigare. kningstakten har under ren 20002007 legat
p i genomsnitt 15 000 brott per r.
Enbart mellan ren 2006 och 2007 kade de anmlda brotten med
7 procent och r 2007 uppgick de till totalt 1,3 miljoner brott, vilket
r den hgsta niv som uppmtts sedan statistiken brjade fras. Nr-
mare tv tredjedelar av kningen berodde p en kning av antalet an-
mlda skadegrelse- och bedrgeribrott (se ven kapitlet Skadegrelse).
ven fertalet brottstyper dr antalet anmlningar till stor del pverkas
av olika kontroll- och spaningsinsatser, s som butikssnatterier, trafk-
brott, narkotikabrott och brott mot alkohollagen kade (sammanta-
get 6 procent under r 2007). Endast ett ftal brottstyper minskade
jmfrt med ret innan. Antalsmssigt var minskningen strst fr an-
mlda bilbrott och inbrottsstlder (dock ej bostadsinbrott). Se ven
kapitlena Bilbrottstillgrepp och Bostadsinbrott.
Som framgr av fgur 9 kan den lngsiktiga kningen av antalet an-
mlda brott till stor del hnfras till utvecklingen inom den antals-
mssigt stora brottskategorin tillgreppsbrott. Tillgreppsbrottens starka
kning kan i sin tur kopplas till den dramatiska ekonomiska utveck-
ling som gde rum i vstvrlden under efterkrigstiden. En kraftig vl-
stndskning och med den framvxten av ett konsumtionssamhlle
och en kad tillgng p varor samt inte minst bilismens utveckling
r, tillsammans med en kad rrlighet hos befolkningen, ngra av de
samhllsfaktorer som lyfts fram som delfrklaringar till egendoms-
brottens kning (Sarnecki 2003, Hofer och Tham 2000). Nmnda sam-
hllsfrndringar gde rum i hela vstvrlden, och underskningar av
polisstatistik visar att brottsutvecklingen har varit tmligen likartad i
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
vriga vstlnder (se ven kapitlet Svensk brottslighet i internationell be-
lysning samt Westfelt 2001).
Under 1990-talet kom kningen av tillgreppsbrotten att avstanna,
fr att under 2000-talet verg i en minskande trend. Tillgreppsbrot-
ten bestr dock av fera olika brottstyper, var och en med skilda ut-
vecklingsmnster. Den tydligaste minskningen under 2000-talet har
frmst rrt tillgrepp av bil, stld ur/frn motordrivet fordon samt cy-
kelstld och inbrottsstld. Vissa andra typer av tillgreppsbrott, exem-
pelvis anmlda butiksstlder, har legat p en mer stabil niv under pe-
rioden. Mycket talar fr att minskningen i de anmlda biltillgreppen,
dr mrkertalet anses vara litet, motsvaras av en faktisk minskning och
att det sannolikt r en efekt av ett frbttrat stldskydd i nyare bilar.
Dremot r tolkningen av utvecklingen fr cykelstld mer osker. Vid
denna brottstyp kan frndrade frskringsregler ha haft en negativ
pverkan p anmlningsbengenheten med en minskning av antalet
anmlda brott som fljd (se kapitlena Biltillgrepp, Bostadsinbrott och
Cykelstld).
D brottskategorin inrymmer en stor variation av brottstyper som
drabbar svl personer och hushll som fretag, samtliga med olika
mrkertal, r det svrt att bedma huruvida det rr sig om en faktisk
minskning av tillgreppsbrotten totalt sett. Nr det gller de tillgrepps-
brott som drabbar personer och hushll fr den vikande utvecklingen
dock inget std av resultaten frn levnadsnivunderskningarna (ulf).
Figur 8. Antalet anmlda brott totalt respektive antal anmlda tillgreppsbrott (8 kap.
BrB). ren 19502007. Klla: Br.
0
200 000
400 000
600 000
800 000
1 000 000
1 200 000
1 400 000
1950 1955 1960 1965 19?0 19?5 1980 1985 1990 1995 2000 2005
Samtliga anmlda brott Tillgreppsbrott
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
Enligt uppgifter frn ulf har andelen hushll i befolkningen som upp-
givit att de varit utsatta fr diverse stld- och skadegrelsebrott legat
p en relativt stabil niv p mellan 25,3 och 27,8 procent under ren
19902003.
20
Med tanke p befolkningskningen under perioden ty-
der resultatet snarare p att det skulle ha skett en kning i utsatthe-
ten fr stld och skadegrelse hos befolkningen. Som nmndes inled-
ningsvis kan inte uppgifter frn oferunderskningar direkt jmfras
med uppgifter i brottsstatistiken, men kan trots detta utgra ett vrde-
fullt bidrag till tolkningen av utvecklingstrender i den anmlda brotts-
ligheten. I detta fall frsvras dock jmfrelsen av att de sjlvrapporte-
rade uppgifterna i ntu avser stldbrott och skadegrelse sammantaget.
Utvecklingen kan sledes variera fr olika brott inom denna brottska-
tegori, utan att det pverkar den uppgivna utsattheten totalt sett. I det-
ta sammanhang ska det ocks nmnas att skadegrelse r ett brott som
till skillnad mot tillgreppsbrotten visar p en kning i anmlningssta-
tistiken, ven efter r 1990 (se ven kapitlet Skadegrelse).
Som framgr av fgur 9 skiljer sig utvecklingen av antalet registre-
rade brott mot person ngot frn utvecklingen fr tillgreppsbrott. Fram
till r 1990 fljde utvecklingen inom de bda brottskategorierna var-
andra tmligen vl. Brotten mot person, som domineras av misshan-
delsbrott, har dock till skillnad mot tillgreppsbrotten, fortsatt att ka
under 2000-talet. Sett till hela perioden 19502007 rr det sig om en
tiofaldig kning av antalet anmlda brott mot person (se fgur 10). k-
ningstakten har ocks blivit snabbare med ren. ren fram till 1964
lg antalet anmlda brott mot person p en relativt stabil niv. Mellan
ren 1965 och 1990 kade antalet brott mot person i genomsnitt med
1 300 brott per r och sedan r 1990 har de anmlda brotten kat med
i genomsnitt 2 000 brott per r.
Utvecklingen av brott mot person r svrtolkad. Det beror dels p
att brottskategorin omfattar ett fertal brottstyper, som misshandel och
sexualbrott, dr det r knt att mrkertalet r stort, dels p att ben-
genheten att anmla dessa brottstyper i hg grad styrs av frndringar
i toleransen mot brott i samhllet, det vill sga av vilka handlingar
som allmnheten uppfattar som relevanta att anmla till polisen. Det
kan emellertid konstateras att den kraftiga kning som statistiken ver
anmlda brott uppvisar inte fr std av de alternativa datakllor som
fnns att tillg nr det gller olika brott mot person, i synnerhet vlds-
20
Avser andel hushll som svarat ja p ngon av fljande frgor i ULF: Har Du
eller ngon i Ditt hushll blivit utsatt fr ngot eller ngra av fljande brott under
de senaste 12 mnaderna: Stld eller skadegrelse A) i ordinarie bostaden;
B) p vind, i kllare, i garage eller annat frvaringsutrymme; C) i fritidsbosta-
den; D) av bil; E) av ngot i eller frn bilen; F) av cykel, moped, MC eller
delar av dessa; G) annan stld, t.ex. p arbetsplatsen, i samband med resor, av
bt etc.?
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
brott. Varken sjlvrapporterade uppgifter om utsatthet frn ulf eller
statistik ver antalet inskrivna i slutenvrd frn Socialstyrelsens pa-
tientregister tv kllor som fngar upp svl det lindrigare som det
grvre vldet indikerar att det har skett ngon kning i utsattheten
fr vld under 1990- och 2000-talet. Enligt fera specialstudier har inte
heller det allra grvsta och ddliga vldet kat under de senaste de-
cennierna (se kapitlet Ddligt vld samt Granath 2007). Dremot ger
levnadsnivunderskningarna indikationer p en svag kning i utsatt-
het fr mer lindriga vldshndelser hot om vld och ngot vld i
ett lngre perspektiv (fr en mer ingende redovisning hnvisas till
kapitlen Misshandel, Misshandel mot kvinnor och Ddligt vld). Trots att
nmnda kllor har sina respektive brister talar resultaten sammanta-
get fr att den kning som visas i brottsstatistiken nr det gller brott
mot person till strre del r ett resultat av att allt fer brott upptcks
och kommer till polisens knnedom. Detta beror sannolikt frmst p
att toleransen mot vlds- och sexualbrott har minskat i samhllet. Att
man i samhllet tar vld p strre allvar demonstreras inte minst ge-
nom att synen p olika vldshandlingar skrpts i lagstiftningen (ibid.
samt kapitlet Sexualbrott).
Men det kan givetvis inte uteslutas att det ocks har skett en faktisk
kning av brotten mot person inom vissa brottskategorier, bland vissa
grupper eller i vissa regionala omrden. En brottstyp som till exem-
pel visar p en kning ven i oferunderskningar r de yrkesrelate-
rade brotten, i synnerhet mot kvinnor. Det fnns drutver tendenser
i samhllsutvecklingen, bland annat frndringar i alkoholkonsum-
Figur 9. Indexerat antal anmlda brott mot person (BrB 37 kap) respektive anmlda
tillgreppsbrott (BrB 8 kap.). ren 19502007. (Index r 1950=100) Klla: Br.
0
100
200
300
400
500
600
?00
800
900
1 000
1 100
1950 1955 1960 1965 19?0 19?5 1980 1985 1990 1995 2000 2005
Tillgreppsbrott Brott mot person
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
tionen och en kad segregation och utanfrskap, som ver tid kan ha
bidragit till en kad vldsbrottslighet inom vissa befolkningsgrupper
(sou 2001:79).
En annan kategori dr antalet anmlda brott visar kraftiga kningar
r spanings- och ingripandebrotten. Det r i synnerhet antalet brott
mot narkotikastrafagen som har kat, men ven andra typer av brott
som vanligtvis uppdagas genom olika kontrollinsatser, exempelvis
eko- och miljbrott samt butikssnatterier, har kat i statistiken ver
anmlda brott. De skadegrelsebrott som sker mot stat, landsting och
kommun samt mot kollektivtrafken kan ocks rknas in i denna ka-
tegori. Nr det gller kningar inom dessa brottskategorier speglar
anmlningsstatistiken framfr allt polisens och andra myndigheters
med feras satsningar p respektive brottsomrde snarare n den fak-
tiska utvecklingen.
Sett ver tid har en kad medvetenhet om dessa brotts skadliga in-
verkan p samhllet med prioriteringar inom rttsvsendet som fljd
vilket inte minst kommer till uttryck i en utvidgad och skrpt lag-
stiftning (jmfr miljbalkens infrande och kriminaliseringen av
narkotikabruk) inneburit att en allt strre del av den dolda brottslig-
heten har synliggjorts i statistiken. Dessa typer av brott bedms dock
ha ett mycket stort mrkertal och om satsningarna fr att upptcka
och lagfra denna typ av brottslighet fortstter kan man frvnta sig
att den totala anmlda brottsligheten fortstter att ka i framtiden.
Offer och grningspersoner
Brottsoffer
Som tidigare nmnts r nationella oferunderskningar den bsta kl-
lan man har att tillg nr man vill beskriva dem som faller ofer fr
brott. Nr man anvnder sjlvrapporterade uppgifter om utsatthet fr
brott br man dock tnka p att den hr typen av underskningar
frmst speglar normalbefolkningens erfarenheter av brott. I detta av-
snitt ges en kort beskrivning av hur utsattheten frdelar sig mellan
olika grupper i befolkningen (1679 r) med avseende p kn, lder,
utbildning, region med mera enligt uppgifter i ntu 2007. Fr mer in-
gende beskrivningar av olika befolkningsgruppers utsatthet fr brott
hnvisas till de enskilda kapitlen i den fortsatta redovisningen.
Enligt ntu uppgav 26 procent av individerna i befolkningen (1679
r) att de sjlva eller deras hushll har utsatts fr ngot brott under r
2006. Som framgr av tabell 1 nedan uppger omkring 10,5 procent av
befolkningen att de varit utsatt fr ngot brott mot person, det vill
sga personrn, misshandel, sexualbrott, hot eller trakasserier. Denna
andel r pfallande lika mellan knen (10,3 procent av mnnen respek-
tive 10,8 procent av kvinnorna uppger att de har varit utsatta fr ngot
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
brott mot person). Ser man till de enskilda brottstyperna framgr dock
att kvinnor i hgre grad n mn uppger att de varit utsatta fr sexual-
brott, hot eller trakasserier. Skillnaden i rapporterad utsatthet mellan
kvinnor och mn r strst nr det gller utsatthet fr sexualbrott (1,6
procent kvinnor jmfrt med 0,3 procent av mnnen), vilket delvis
kan hnga samman med att det r svrare fr mn att bertta om ut-
satthet fr denna typ av brott (se ven kapitlet Sexualbrott). Det mot-
satta frhllandet gller fr sjlvrapporterad utsatthet fr misshandel
och personrn, dr andelen utsatta generellt sett r strre bland mn
jmfrt med kvinnor. Andelen mn som uppgav att de har utsatts fr
misshandel r 2006 var nstan dubbelt s hg som kvinnornas andel
(3,7 respektive 1,9 procent).
Resultaten frn ntu visar vidare att den sjlvrapporterade utsatthe-
ten fr brott mot person r som strst bland yngre personer i ldern
16 24 r (20,3 procent) fr att sedan minska i takt med stigande lder.
Andelen unga som uppger att de har varit utsatta fr brott mot person
r omkring dubbelt s stor som andelen personer i ldern 2544 r och
tre gnger s stor som andelen personer i ldern 4564 r. Lgst grad
Tabell 1. Andel personer som uppger att de varit utsatta fr brott mot person, efter
olika bakgrundsvariabler. r 2006. Procent.
Andel (%) utsatta
n=1 712
Samtliga, 1679 r 10,5
Kn och lder
Mn, 1679 r 10,3
1624 r 21,4
2544 r 10,6
4564 r 7,3
6579 r 4,1
Kvinnor, 1679 r 10,8
1624 r 20,3
2544 r 12,5
4564 r 7,8
6579 r 5,7
Svensk/utlndsk bakgrund
Svenskfdda med
bda/en frlder inrikes fdd(a) 10,4
bda frldrarna utrikes fdda 7,8
Utrikesfdda 12,5

Klla: NTU 2007.
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
av utsatthet fr brott mot person uppges av personer i pensionsldern
(6579 r). ldersmnstret ser likartat ut fr bda knen, men det fnns
en generell tendens till att kvinnliga brottsofer i genomsnitt r ngot
ldre n de manliga brottsofren. Avseende andra bakgrundsvariabler
visar ntu att den rapporterade utsattheten fr olika vlds- och hotbrott
r hgre n genomsnittet bland utrikesfdda personer (12,5 procent),
personer med frgymnasial utbildning (12,7 procent), ensamstende
med eller utan barn (15,916,6 procent) samt boende i ferfamiljshus
(13,7 procent). En frhllandevis lg utsatthet fr vlds- och hotbrott
i jmfrelse med riksgenomsnittet rapporteras andra sidan frn per-
soner med minst gymnasial utbildning (9,7 procent), sammanboende
med eller utan barn (6,87,6 procent), boende i smhus (8,0 procent)
samt svenskfdda personer med tv utrikesfdda frldrar (7,8 pro-
cent). Sammantaget visar sledes resultaten p en tendens till en hgre
rapporterad utsatthet fr brott bland de mer resurssvaga grupperna i
befolkningen (se tabell 1 och 2 samt Br 2008a).
ntu ger ven information om de svenska hushllens utsatthet fr
egendomsbrott. Totalt sett uppgav 12,6 procent av hushllen att de
hade drabbats av ngon typ av egendomsbrott under r 2006.
21
Det
Tabell 2. Andel personer som uppger att de varit utsatta fr brott mot person, efter
olika bakgrundsvariabler. r 2006. Procent.
Andel (%) utsatta
n=1 712
Samtliga, 1679 r 10,5
Utbildning (hgsta)
Frgymnasial 12,4
Gymnasial 9,7
Eftergymnasial 9,7
Familjetyp
Sammanboende utan barn 6,8
Sammanboende med barn 7,6
Ensamstende utan barn 15,9
Ensamstende med barn 16,6
Bostadstyp
Smhus 8,0
Flerfamiljshus 13,7

Klla: NTU 2007.
21
Med egendomsbrott avses i NTU bostadsinbrott, bilstld, stld ur/frn bil och
cykelstld.
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
vanligaste var att hushllen uppgav att de hade varit utsatta fr cy-
kelstld (6,9 procent) eller stld ur och frn bil (5,0 procent), medan
endast omkring en procent uppgav att de hade varit utsatta fr bo-
stadsinbrott eller bilstld (Br 2008a). I likhet med brott mot person
uppger boende i ferfamiljshus i hgre grad n boende i smhus att de
varit drabbade av egendomsbrott. Det var ocks mer vanligt att hus-
hll med barn uppgav att de hade utsatts fr egendomsbrott (15,2
20,8), fretrdesvis cykelstld och stld ur och frn bil. Det senare fr-
klaras sannolikt av att hushll med barn i hgre grad ger bilar och
cyklar jmfrt med hushll utan barn (se ven kapitlen Bilbrott respek-
tive Cykelstld).
Grningspersoner
Ingen klla beskriver samtliga grningspersoner som begr brott i
samhllet. Statistiken ver misstnkta personer anvnds emellertid
ofta fr att beskriva grningspersonerna till lder och kn. Nr man
tolkar statistiken br man dock ha i tanke att den endast innehl-
ler ett urval av samtliga grningspersoner och att detta urval inte kan
anses vara slumpmssigt. Vilka personer som slutligen redovisas i sta-
tistiken r snarare n ett resultat av slumpen en fljd av de insatser
och resurser som rttsvsendet och andra aktrer lgger ned fr att
bekmpa olika typer av brottslighet och den upptcktsrisk som fljer
av detta. Fr enskilda brottstyper kan man ibland utifrn antaganden
om upptcktsrisken gra bedmningar av vilka grupper som kan fr-
vntas vara under- eller verrepresenterade i urvalet misstnkta perso-
ner och drigenom dra vissa slutsatser om karaktren p de faktiska
grningspersonerna bakom de studerade brotten. En sdan bedm-
ning r dock svr att gra fr hela den samlade brottsligheten. I den
fljande redovisningen beskrivs omfattningen och utvecklingen av de
misstnkta personerna efter kn och lder. Redovisningen tjnar i fr-
sta hand som en referens till de mer detaljerade redogrelserna om
grningspersonerna som ges i den fortsatta redovisningen om olika
brottstyper.
Av statistiken framgr att majoriteten av dem som misstnks fr
brott r mn. r 2007 re gistrerades drygt 88 300 mn som skligen
misstnkta fr brott hos polis och klagare, vilket motsvarar 80 pro-
cent av samtliga misstnkta personer. De misstnkta kvinnorna utgjor-
de fljaktligen 20 procent av de misstnkta personerna detta r (cirka
22 200 personer). Bde antalet misstnkta mn och antalet misstnkta
kvinnor har kat sedan mitten av 1970-talet. kningen har i frhllan-
de till befolkningsta len varit strre fr kvinnorna, och den relativa an-
delen misstnkta kvinnor har drfr kat successivt frn 11 till 20 pro-
cent under perioden (se ven fgur 9 i kapitlet Kvinnors brottslighet).
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
Den lgsta ldern fr att registreras som skligen misstnkt r straf-
myndighetsldern 15 r. r 2007 registrerades drygt 28 200 barn och
ungdomar i l dern 1520 r som skligen misstnkta. Det innebr att
ungdomarna utgjorde cirka 25 procent av samt liga misstnkta perso-
ner, samtidigt som de endast utgjorde knappt 10 procent av befolk-
ningen r 2007. Ser man till utvecklingen av misstnkta i respektive
ldersgrupp i frhllande till deras antal i befolkning en framgr att
19?5 19?8 1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
15-1? r 18-20 r 21-29 r 30- r
200
1?5
150
125
100
?5
50
25
0
Figur 11. Indexerat antal skligen misstnkta personer per 100 000 invnare i medel-
befolkningen, frdelat efter lder. ren 19752007. (Index r 1975=100). Klla: Br.
Figur 10. Antalet skligen misstnkta personer per 100 000 invnare i medelbefolk-
ningen, frdelat efter lder. r 2007. Klla: Br.
0
500
1 000
1 500
2 000
2 500
3 000
3 500
4 000
4 500
5 000
15-1?
r
18-20
r
21-29
r
30-39
r
40-49
r
50-59
r
60- r Samtliga
Antal/100 000 invnare
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
ungdomar, i synnerhet de allra yngsta i ldern 1517 r, r kraftigt ver-
representerade bland de misstnkta personerna. Som redovisas i fgur
10 tenderar antalet misstnkta personer per 100 000 i befolkningen
drefter att sjunka med personernas lder. Studerar man utvecklingen
av antalet misstnkta i olika ldersgrupper sedan r 1975 framgr att
antalet misstnkta per 100 000 invnare i de yngre lders grupperna
(1520 r) har minskat ngot, i synnerhet ungdomar i ldern 1820 r,
medan misstnkta personer inom vriga ldersgrupper har kat (fgur
11). kningen i antal misstnkta per 100 000 in vnare har varit strst i
ldersgruppen 2129 r, som kade med drygt 56 procent under perio-
den 19752007. Sett ver hela perioden har ven de misstnkta i ldern
2129 r kat ngot (16 procent).
rendehanteringen inom rttsvsendet
Uppklaring
Som framgr av fgur 12 fljde uppklaringsprocenten lnge en nedt-
gende trend. Uppklaringsprocenten lg som hgst p 42 procent r
1982 och minskade drefter successivt till som lgst 23 procent r 1996.
Sedan r 1997 har dock uppklaringsprocenten terigen kat, och an-
delen uppklarade brott ligger nu p samma niver som vid mitten av
1980-talet.
22
r 2007 uppgick andelen uppklarade brott till 33 procent.
Figur 12. Andelen uppklarade respektive personuppklarade brott, ren 19752007.
Procent. Klla: Br. Not: r 1999 r behftad med ett visst bortfall.
0
10
20
30
40
50
19?5 19?8 1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
Uppklaringsprocenten Personuppklaringsprocenten
22
Nedgngen r 1999 kan delvis frklaras av ett bortfall i antalet uppklarade brott
och misstnkta personer r 1999.
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
Personuppklaringsprocenten har legat p en konstant niv p 1516
procent sedan den brjade redovisas i kriminalstatistiken r 1995. Ge-
nerellt sett r det sledes den s kallade tekniska uppklaringen som i
huvudsak str bakom kningen i andelen uppklarade brott under det
senaste decenniet.
Som nmndes ovan genereras frndringar i uppklaringsprocenten
ytterst av upp- och nedgngar i bde antalet anmlda och uppklarade
brott. De bakomliggande orsakerna till uppklaringsprocentens utveck-
ling kan sledes variera frn en period till en annan. Utvecklingen ren
19752007 kan med hnsyn till de underliggande faktorerna indelas i
fyra tidsperioder.
ren19801982kadeuppklaringsprocentenkraftigt,somenfljd
av att kningstakten fr de uppklarade brotten var hgre n fr de
anmlda brotten. kningen av de uppklarade brotten under denna
period kan hnfras till frndringar i brottsstrukturen och till att
andelen mer lttuppklarade brott, som narkotikabrott och bedrge-
rier, blev strre.
ren19831993minskadeuppklaringsprocentensuccessivttillfljd
av att antalet brott som polis och klagare klarade upp lg p sam-
ma niv frn r till r, samtidigt som de anmlda brotten fortsatte
att ka.
ren 19941996 minskade uppklaringsprocenten kraftigt till fljd
av att antalet uppklarade brott minskade kraftigt. P endast tre r
sjnk antalet uppklarade brott frn 370 000 till 260 000. Den omor-
ganisation av polisvsendet med efterfljande personalminskningar
som genomfrdes vid tidpunkten har framfrts som en orsak till
minskningen i antalet uppklarade brott (Br 2002).
Sedan r 1997 har uppklaringsprocenten kat som en fljd av att
kningen av antalet uppklarade brotten relativt sett varit strre n
kningen av antalet anmlda brott.
Utvecklingen av uppklaringsprocenten har sett olika ut fr olika
brottskategorier. Fr tillgreppsbrotten kom uppklaringsprocenten ns-
tan att halveras, frn 19 till 11 procent, under perioden 19751997, med-
an andelen uppklarade brott mot liv och hlsa endast minskade med en
tredjedel, frn 61 till 44 procent, under samma period. Fr spanings- och
ingripandebrotten har uppklaringsprocenten i vissa fall knappt minskat
alls. Till exempel lg andelen uppklarade rattfylleribrott p en stabil
niv om 90 procent under hela perioden, medan andelen uppklara-
de narkotikabrott minskade ngot frn 81 till 73 procent. Uppkla-
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
ringsprocentens uppgng sedan 1997 terfnns inom samtliga nmnda
brottskategorier utom rattfylleribrotten. r 2007 uppgick uppkla-
ringsprocenten fr tillgreppsbrotten till 14 procent, fr brott mot liv
och hlsa (3 kap. BrB) till 48 procent och fr narkotikabrott till 77 pro-
cent (se ven respektive kapitel).
Lagfrda personer
Som redovisas i fgur 13 har antalet personer (brutto) som rligen lag-
frs fr brott mer n halverats sedan mitten av 1970-talet. En strre
del av minskningen intrfade redan under ren 19761978 i samband
med att fylleri avkriminaliserades r 1977. Fylleriets avskafande frkla-
rar i hg grad den minskning p cirka 100 000 lagfrda personer som
skedde mellan ren 1975 och 1978. Utvecklingen drefter har, bde vad
gller domstols- och klagarbeslut, karaktriserats av en ngot svagare,
men kontinuerlig nedgng i antalet lagfringar. Det r i synnerhet an-
talet utfrdade strafrelgganden av klagare som har minskat, vilket
till viss del kan frklaras av att det genom ren har infrts mjlighet
att frelgga ordningsbot fr allt fer brottstyper. Det gller srskilt
brott mot olika trafkfrfattningar och smugglingsbrott. Utfrdade
ordningsbotsfrelgganden ingr dock inte i statistiken ver lagfrda
personer.
ren 19941996 skedde en tydlig nivsnkning av antalet lagfring-
ar, vilket delvis kan frklaras av en motsvarande minskning i antalet
uppklarade brott dessa r. Nedgngen frklaras frmst av ett minskat
antal lagfringar fr brott mot trafkbrottslagen och smugglingslagen
Figur 13. Antalet personer (brutto) lagfrda fr brott, efter typ av lagfring. ren
19752007. Klla: Br.
0
50 000
100 000
150 000
200 000
250 000
300 000
350 000
19?5 19?8 1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
Laglringar Domar
Strallrelgganden talsunderltelser
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
samt fr tillgrepps- och bedrgeribrott. Under den senaste perioden
(19972007) har lagfringarnas nedtgende trend stabiliserats p en
tmligen konstant niv. r 2007 lagfrdes 125 200 personer brutto,
vilket r den hgsta noteringen hittills under 2000-talet (fr en mer
uttmmande analys hnvisats till kapitlet Lagfringsutvecklingen 1975-
2006).
Sett ver en lngre period (19752007) har det till fljd av det mins-
kade antalet lagfringar skett vissa frndringar i pfljdsstrukturen.
Till en av de strre frndringarna i pfljdsstrukturen under denna
period hr en halvering av andelen personer som erhllit bter genom
strafrelggande (en minskning med 29 procentenheter). Den mins-
kade andelen personer som erhllit strafrelggande ska, som nmn-
des ovan, bland annat ses mot bakgrund av utvidgningen av ordnings-
botsinstitutet i slutet av 1990-talet. De festa vriga pfljder har med
ngra f undantag kat sin andel under perioden. Strre kningar kan
frmst noteras i andelen personer som meddelats talsunderltelse (en
kning med cirka 6 procentenheter), vilket delvis kan vara en efekt av
att klagarmyndigheten (m) infrt nya rendesystem vid tv tillfllen
under 2000-talet.
23
En kad andel lagfrda terfnns i ett lngre tids-
perspektiv ven bland personer som erhllit fngelse respektive vill-
Figur 14. Andelen personer (brutto) lagfrda fr brott, efter huvudpfljd, ren 1975,
1985, 1995 och 2007. Procent. Klla: Br.
4
8
10
11
2
4
5 5
2
6
?
8
2
3
4
5
18
19
22
20
11
14
10
1?
62
46
42
33
0
10
20
30
40
50
60
?0
19?5 1985 1995 200?
Fngelse Skyddstillsyn villkorlig dom
vriga plljder Bter i domstol talsunderltelse
Strallrelggande
23
r 2000 ersattes en manuell pappersrutin med det elektroniska rendehante-
ringssystemet Brdis. Detta ersattes i sin tur r 2007 av rendehanteringssyste-
met Cbra.
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
korlig dom som huvudpfljd (en kning med 7 respektive 6 procent-
enheter). Frndringar i den underliggande brottsligheten bland dem
som dmts till fngelse har tillsammans med infrandet av alternativa
pfljder fr brott som ger kortare straftider bidragit till att den ge-
nomsnittliga straftiden bland de fngelsedmda har kat frn drygt 4
till drygt 8 mnader sett till hela perioden 19752007 (se ven kapitlet
Lagfringsutvecklingen 19752006).
Referenser
Brottsfrebyggande rdet, Br (2004). Varfr har brottsuppklaringen
minskat? En analys av orsakerna. Rapport 2002:4. Stockholm: Brotts-
frebyggande rdet.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2004). Brottsutvecklingen i Sverige 2001
2003. Stockholm: Brottsfrebyggande rdet.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2007a). Det grova vldet i sjukvrdsda-
ta. En metodstudie. Frfattare. E. Khlhorn, E. Grevholm. Rapport:
2007:13. Stockholm: Brottsfrebyggande rdet.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2007b). Nationella trygghetsundersk-
ningen 2006. Teknisk rapport. Rapport: 2007:15. Stockholm: Brottsf-
rebyggande rdet.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2008a). Nationella trygghetsundersk-
ningen 2007. Om utsatthet, trygghet och frtroende. Rapport: 2008:3.
Stockholm: Brottsfrebyggande rdet:
ningen 2007. Teknisk rapport. Rapport: 2008:5. Stockholm: Brottsf-
rebyggande rdet.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2008c). Diskriminering i rttsproces-
sen. Om missgynnande av personer med utlndsk bakgrund. Rapport
Brottsfrebyggande rdet, Br (2008d). Brottsofers bengenhet att polis-
anmla brott. Rapport: 2008:12. Stockholm: Brottsfrebyggande r-
det.
Estrada, F. (2005) Vldsutvecklingen i Sverige en presentation och analys
av sjukvrdsdata. Stencil. Stockholm: Institutet fr framtidsstudier.
Granath, S. (2007). Rttsliga reaktioner p ungdomsbrott 19802005.
Stockholm: Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet.
Granath, S. (2008). Bttre akutsjukvrd frre ddsofer? I: Aprop,
2008/1. Stockholm: Brottsfrebyggande rdet.
von Hofer, H. och Tham, H. (2000). Theft in Sweden 18311998. Stock-
holm: Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet.
Ring, J. (2001). Hem och skola, kamrater och brott. Stockholm: Krimino-
logiska institutionen, Stockholms universitet.
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
Sarnecki, J.(2003). Introduktion till Kriminologin. Lund: Studentlittera-
tur.
Statistiska Centralbyrn, scb (1991). Ofer fr vlds- och egendomsbrott
19781989. Rapport 88. Stockholm: Statistiska centralbyrn.
Statistiska Centralbyrn, scb (1995). Ofer fr vlds- och egendomsbrott
Statistiska Centralbyrn, scb (2004).Ofer fr vlds- och egendomsbrott
sou (2001:79). Vlfrdsbokslut fr 1990-talet. Slutbetnkande frn Kom-
mittn Vlfrdsbokslut. Stockholm: Fritzes.
sou (2006:30). r rttvisan rttvis? Tio perspektiv p diskriminering av
etniska och religisa minoriteter inom rttssystem.
Westfelt, L. (2001). Brott och straf i Sverige och Europa. En studie i kom-
parativ kriminologi. Stockholm: Kriminologiska institutionen,
Stockholms universitet.
D
e
n

s
v
e
n
s
k
a

b
r
o
t
t
s
u
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n
Utvecklingen
inom olika
brottskategorier
Utvecklingen
inom olika
brottskategorier
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
DDLIGT VLD
Mikael Rying
57
Vldsbrott
Sammanfattning
Under de senaste 30 ren har det rligen skett i genomsnitt om-
kring 100 fall av ddligt vld i form av mord, drp och misshan-
del med ddlig utgng. Antalet har dock minskat under de se-
naste 15 ren, frmst nr det gller barn under 15 r som ofer.
Det ddliga vldet ger huvudsakligen rum i socialt margina-
liserade miljer. Det r framfr allt personer med missbruks-
och/eller psykiska problem som begr denna typ av vldsbrott
och som mnga gnger ven drabbas av dem. Ddligt vld begs
mer sllan mellan personer som inte knner varandra. I drygt 70
procent av fallen knner de inblandade varandra sedan tidigare,
antingen som familjemedlemmar eller s att de r bekanta med
varandra p annat stt. Det ddliga vldet begs huvudsakligen
med ngon form av vapen, vanligen kniv. Risken fr den enskil-
de att bli verfallen p allmn plats r extremt liten. Denna risk
har heller inte kat. Det ddliga vldet som begs av ungdomar
i ldern 1519 r har inte kat ver tid.
Det ddliga vldet har en hg uppklaring jmfrt med de festa
andra typer av brott. Under perioden 19902006 klarades i ge-
nomsnitt ver 80 procent av brotten upp. Den hga nivn har
dock minskat ngot ver tid. En majoritet av grningspersoner-
na dmdes fr mord, den strngaste brottsrubriceringen, och
andelen sdana domar har ocks kat. Trots den vanliga fre-
komsten av psykisk sjukdom eller annan psykiatrisk problema-
tik hos dem som begr ddligt vld, dms endast en liten del till
rttspsykiatrisk vrd. Dremot har andelen livstidsstraf kat p
senare r.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Inledning
Det ddliga vldet r en frhllandevis liten brottskategori; i genom-
snitt begs 100 fall av mord, drp eller misshandel med ddlig utgng
per r. nd r det en av de mest omdiskuterade brottstyperna, natur-
ligtvis beroende p brottets allvar. I detta avsnitt anvnds frmst upp-
gifter ur en pgende specialstudie av samtliga fall av ddligt vld som
r knda under perioden 19902006
24
. Resultaten presenteras i huvud-
sak i ett utvecklingsperspektiv.
Definition
Med ddligt vld avses hr uppstligt vld mot ngon annan person
som har lett till dden och som av rttsvsendet bedmts som krimi-
nellt. Den kriminella handlingen regleras i brottsbalkens tredje kapi-
tel. Dr heter det att om ngon bervar ngon annan livet dms denne
fr mord till fngelse i tio r eller p livstid. r brottet med hnsyn till
de omstndigheter som franlett grningen eller i vrigt att anse som
mindre grovt, dms fr drp till fngelse i lgst sex och hgst tio r.
Om en kvinna ddar sitt barn vid fdelsen eller om hon p grund av
fdelsen befnner sig i upprivet sinnestillstnd eller i svrt trngml,
dms hon fr barnadrp till fngelse i hgst sex r.
ven misshandel utan uppst som lett till dden ingr hr i begrep-
pet ddligt vld. Det gller de fall som av rttsvsendet rubriceras som
misshandel eller grov misshandel i kombination med vllande eller grovt
vllande till annans dd. Frn det ddliga vldet undantas det som av
rttsvsendet bedms som ddande i ndvrn.
Statistikkllor
Det fnns ett antal olika statistikkllor som redovisar och beskriver
det ddliga vldet. De mest anvnda r statistiken ver anmlda brott,
lagfringsstatistiken
25
och ddsorsaksstatistiken
26
. Att statistikkllorna
ibland visar olika resultat kan frklaras av att kllornas defnitioner av
vld skiljer sig t.
I statistiken ver anmlda brott redovisas fall som vid anmlningstill-
fllet bedms kunna utgra fullbordade mord, drp eller misshandel
med ddlig utgng. Specialstudier (se bl.a. Rying 2000, Br 2003) som
gjorts p statistikunderlag fr anmlda fall fr perioden 19902002,
bekrftar dock att det slutliga antalet fall av ddligt vld i realiteten r
betydligt frre n vad som visas i statistiken ver anmlda brott.
24
De uppgifter som redovisas i text och figurer bygger p resultat frn denna spe-
cialstudie om inte ngot annat uttryckligen anges.
25
Statistikansvarig myndighet r Brottsfrebyggande rdet.
26
Statistikansvarig myndighet r Socialstyrelsen.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Den lpande lagfringsstatistiken redovisar mord, drp och barna-
drp enligt brottsbalkens defnitioner. Hr ingr svl fullbordade
brott som frsk och andra former av brott. Det kan vara anstiftan, fr-
beredelse, stmpling, underltenhet att frhindra eller anmla brott
med mera.
Ddsorsaksstatistiken, som tas fram av Socialstyrelsen, bygger p de
ddsorsaksintyg som lkare skriver i samband med ddsfall. Ddsor-
saksstatistikens defnition av ddligt vld benmnt mord, drp och
annat vergrepp av annan person utgr frn en medicinsk bedm-
ning av ddsorsaken. Statistiken avser de personer som vid ddsfallet
var folkbokfrda i Sverige oavsett om brottet begtts i Sverige eller
utomlands.
Dold brottslighet
verskattning av det ddliga vldet
Till skillnad frn de festa andra brottskategorier r det inte i frsta
hand den dolda brottsligheten, det s kallade mrkertalet, som r ett
problem nr det gller ddligt vld. Tvrtom r det ddliga vldet kraf-
tigt verskattat i statistiken ver anmlda brott. Den stora diskrepan-
sen mellan antalet anmlda och faktiska brott frklaras huvudsakligen
av det anmlningssystem som polisen infrde i brjan av 1990-talet och
som bland annat innebar att de manuella kontrollerna av anmlning-
arna blev frre n tidigare. Olika genomgngar av samtliga anmlda
fall av ddligt vld i Sverige sedan r 1990 visar att endast omkring hlf-
ten av fallen bestod av ddligt vld (Rying 2000, Br 2003 och 2007a).
I nmnda specialstudier visade sig en stor andel av det anmlda dd-
liga vldet vara sjlvmord, olyckor och alkohol- eller narkotikafrgift-
ning. Den frmsta orsaken till att dessa fall fanns med bland de anml-
da brotten r att polisen vid anmlningstillfllet hade en misstanke
om att en brottslig grning hade begtts. Anmlan rubricerades som
fullbordat mord, drp eller misshandel med ddlig utgng fr att man
skulle kunna initiera en frunderskning. Under frunderskningens
gng visade det sig att det inte frelg ngot brott, varfr frundersk-
ningen lades ned och brottsmisstanken avskrevs. Dessa anmlningar
kvarstr dock i statistiken ver anmlda fall av ddligt vld.
Underskattning av det ddliga vldet
Det frekommer ven underskattningar i statistiken ver ddligt vld.
Ett exempel r att ddligt vld anmls som vllande till annans dd.
En genomgng av samtliga anmlda fall av vllande till annans dd,
som inte avsg arbetsplats- eller trafkolyckor under ren 20022006,
visade att ett litet antal av de anmlda fallen avsg vldsbrott med dd-
lig utgng. Dessa fall borde, enligt de instruktioner polisen anvnder
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
vid brottsrubricering, ha registrerats som mord, drp eller misshandel
med ddlig utgng (Rying 2003).
En annan felklla till den dolda brottsligheten kan vara oklarheter
kring personer som anmlts som frsvunna. Ett litet antal frsvunna
hittas aldrig, men ngra terfnns som ofer fr ddligt vld efter en
kortare eller lngre tid. Dessutom har antalet obduktioner minskat,
bland annat p grund av lagndringar, vilket kan dlja ofer fr dd-
ligt vld (Veress 1994, Rammer m.f. 1997).
Sammanfattningsvis kan det konstateras att det ddliga vldet en-
ligt kriminalstatistiken r kraftigt verskattat och att s har varit fallet
under lng tid.
Brottsutveckling
Det ddliga vldet har, enligt ddsorsaksstatistiken, sedan mitten av
1970-talet legat relativt konstant p omkring 100 brott per r (fgur
1). Statistiken ver anmlda brott visar dock en annan bild av utveck-
lingen. Enligt den anmldes i genomsnitt 135 fullbordade mord, drp
och misshandel med ddlig utgng per r under perioden 19751990.
Under 1990-talet kade det genomsnittliga antalet anmlda fall till 168
brott per r, och till och med r 2007 har genomsnittssifran sedan r
2000 fortsatt att ka till ett genomsnitt p 212 anmlda fall per r.
kningen av de anmlda brotten i kriminalstatistiken motsvarar
dock ingen verklig kning av det ddliga vldet i Sverige ver tid. Som
0
50
100
150
200
250
300
19?5 1980 1985 1990 1995 2000 2005
Kriminalstatistiken Ddsorsaksstatistiken
Figur 1. Antal fall av ddligt vld i Sverige enligt statistiken ver anmlda brott res-
pektive ddsorsaksstatistiken, ren 19752007 (ddsorsaksstatistiken till och med
r 2005). Klla: Br; SoS.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
framgr ovan visar ddsorsaksstatistiken sledes att antalet fall nda
sedan r 1975 har pendlat kring 100 fall per r. Den stora kningen av
antalet anmlda brott sedan brjan 1990-talet frklaras i huvudsak av
det anmlningssystem som polisen d infrde (t.ex. Rying 2000 och
2003, se ven under rubriken Dold brottslighet).
En pgende specialstudie av det ddliga vldet i Sverige sedan r
1990 utgr en tredje mjlighet att flja utvecklingen av dessa brott.
Enligt denna har det ddliga vldet minskat sedan r 1990, ngot som
ocks bekrftas av utvecklingen enligt ddsorsaksstatistiken. Vid en
jmfrelse mellan perioderna 19901995 och 20022006 har en minsk-
ning skett med i genomsnitt elva brott per r eller drygt 10 procent
(fgur 2).
Kan frbttrad sjukvrd ligga bakom minskningen
av ddligt vld?
Det fnns ingen entydig frklaring till den redovisade nedgngen av
ddligt vld. Framsteg inom sjukvrden har under lng tid frts fram
som en delfrklaring till det sjunkande antalet ofer fr ddligt vld
(t.ex. Sveri 1974, Harris m.f. 2002). kade medicinska kunskaper om
vldsskador samt en snabbare och bttre akutsjukvrd skulle enligt
denna hypotes kunna innebra att fer vldsofer rddas i dag n tidi-
gare.
Estrada (2005) visar dock genom en sammanstllning av sjukvrds-
data avseende perioden 19742002, att antalet patienter som behand-
lats fr kniv- eller skottskador, det vill sga de vldsmetoder som ma-
joriteten av ofren fr ddligt vld avlider genom, inte visar ngon
kning.
Figur 2. Genomsnittligt antal offer per r fr ddligt vld i Sverige 19902006.
104
97
93
0
20
40
60
80
100
120
19901995 19962001 20022006
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
ven resultaten i detta avsnitt talar mot att frbttrad sjukvrd p
ett avgrande stt har pverkat nedgngen av det ddliga vldet. De
allra festa ofer fr ddligt vld avlider tmligen omedelbart (inom
en halvtimme) efter brottet. Hr gr det inte att se ngra frndringar
sedan r 1990. En stor och tmligen ofrndrad andel av det ddliga
vldet ger dessutom rum inomhus utan andra nrvarande som kan
kalla p hjlp frn sjukvrden. ven i de fall d andra personer var
nrvarande, var det i familjefallen ofta sm barn och i fallen mellan
bekanta utanfr familjen, ofta alkoholpverkade missbrukare. Tv vitt-
neskategorier som hade sm mjligheter att snabbt ingripa och kalla
p adekvat hjlp.
I en studie av det ddliga vldet som begtts av 1517-ringar under
perioden 19822005 framgr att majoriteten av fallen intrfat i det of-
fentliga rummet (Granath 2007). Hr fnns allts strre mjlighet fr
andra mnniskor att ingripa och tillkalla hjlp. Men inte heller i den-
na underskning framgick det att vldet blivit grvre eller att en fr-
bttrad sjukvrd p ett tydligt stt kan frklara frhllandet att ddligt
vld mellan unga inte kat i Sverige (Granath 2007, 2008). Samman-
taget framstr, utifrn tillgnglig kunskap, nivn p det ddliga vldet
under perioden 19902006 som tmligen opverkad av en eventuellt
frbttrad vrd.
Regional frdelning
Det ddliga vldet r en till antalet liten brottstyp, och de i genomsnitt
100 fall som begs rligen r svra att beskriva geografskt. Det fnns fe-
ra regioner som genomgende har ett mycket litet antal fall och i andra
regioner fuktuerar niverna r frn r. Av det sklet grs hr en kor-
tare redovisning av utvecklingen fr dels storstadslnen Stockholm,
Vstra Gtaland och Skne sammantaget, dels vriga ln sammanlag-
da. I storstadslnen bor omkring hlften av Sveriges befolkning. Det
innebr att dessa ln sammantaget r ngot verrepresenterade, d i
genomsnitt 55 procent av alla fall av ddligt vld sker i storstadslnen.
Emellertid har det skett vissa frndringar ver tid, vilka innebr att
skillnaden mot vriga landet nra nog har frsvunnit (fgur 3).
I mnga fall fnns det skillnader i omstndigheterna kring brotten
beroende p om de begtts i ett storstadsln eller inte. I storstadsl-
nen sker en strre andel fall dr de inblandade inte knner varandra
medan andelen familjefall r hgre i vriga landet. Det r dubbelt s
vanligt att det fnns brottsliga motiv bakom ddandet i storstadslnen
n i vrigt, det vill sga grningspersonen ddar ofret i ngon form
av uppgrelse i kriminella kretsar eller brotten sker i samband med
att ofret till exempel rnas av grningspersonen. Dremot r psykisk
sjukdom som utlsande orsak betydligt vanligare utanfr storstadsl-
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
nen. Vidare r bde grningspersonerna och ofren i storstadslnen
mindre ofta alkoholiserade, de inblandade r ngot yngre och skjutva-
pen vanligare n i vriga landet. Dessutom r andelen uppklarade fall
ptagligt hgre utanfr storstadslnen, srskilt ver tid.
Brottsstruktur
Relationer
Ddligt vld begs i mycket hg utstrckning (70 procent) av personer
som knner ofret (fgur 4).
58
55
52
42
45
48
0
10
20
30
40
50
60
70
19901995 19962001 20022006
Storstadslnen vriga landet
Figur 3. Regional frdelning av det ddliga vldet i Sverige perioden 19902006.
Genomsnittliga andelar (procent).
Figur 4. Offer fr ddligt vld frdelat p relation till grningspersonen perioden
19902006. Genomsnittliga andelar (procent).
36
38
13 13
36
35
11
18
36
33
11
21
0
10
20
30
40
50
Familj Bekanta Obekanta Ouppklarade
19901995 19962001 20022006
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Det ddliga vldet inom familjen sker vanligen i hemmiljn. Kvin-
nor 15 r och ldre dominerar som ofer i familjefallen. I genomsnitt
ddas 20 kvinnor varje r av ngon inom familjen eller slkten. En klar
majoritet ddas av en man som de vid tillfllet hade eller hade haft en
nra relation till: i genomsnitt 17 kvinnor per r sedan r 1990.
Det ddliga vldet mot kvinnor i nra relationer har inte kat ver
tid. I stllet har dessa fall minskat sedan 1970-talet (Br 2007c). De van-
ligaste motiven r svartsjuke- och separationsproblematik. Det r ock-
s relativt vanligt att kvinnan tidigare utsatts fr vld och hot frn
grningspersonens sida. Brotten sker ofta i bostadsmiljn, utan utom-
stende vittnen och i socialt marginaliserade miljer.
I 30 procent av familjefallen, eller i genomsnitt elva fall per r, r
ofret av manligt kn (inklusive barn under 15 r). Fyra av dessa man-
liga ofer ddas av en kvinna i en nra relation. Till skillnad mot nr
en kvinna ddas inom ramen fr en sdan relation r det mest frek-
venta motivet fr kvinnor som grningspersoner ngon form av brk
i en relation dr bda parter r missbrukare. Det r vidare nstan lika
vanligt att den kvinnliga grningspersonen i dessa fall ddar mannen
som en reaktion p det vld han tidigare utsatt henne fr, som det r
med svartsjuke- och separationsproblematik som motiv fr manliga
grningspersoner. I omkring tv av de i genomsnitt elva familjefallen
ddas det manliga ofret av sitt vuxna barn. Liksom nr kvinnor d-
das av sina barn, r psykisk sjukdom vanligt hos grningspersonerna,
men ocks missbruksrelaterade brk r relativt vanliga. I vrigt r det
i huvudsak frga om pojkar under 15 r som ddats av ngon av fr-
ldrarna och i enstaka fall frekommer det ddligt vld mellan syskon
eller annan familjemedlem.
DDLIGT VLD MOT BARN
Det ddliga vldet mot barn fr ofta mycket uppmrksamhet, och det
kan utifrn debatten ltt uppfattas som att denna typ av ddligt vld
har kat. I sjlva verket har denna oferkategori minskat sedan 1970-
talet (Rying 2004, Janson m.f. 2007). Sedan brjan av 1990-talet r det
frga om en halvering av antalet barn under 15 r som ofer fr ddligt
vld, frn i genomsnitt tio barn per r under perioden 19901995 till i
genomsnitt fem barn per r drefter (fgur 5). Det r framfr allt fall
dr grningspersonerna var frldrar som begick sjlvmord i samband
med brottet som minskade under denna period.
I nra 90 procent av fallen r frldrarna grningspersoner nr barn
blir ofer fr ddligt vld. Sjlvmord r vanligt frekommande nr en
frlder ddar sitt barn. I genomsnitt begick eller frskte grnings-
personerna beg sjlvmord i nra hlften av fallen under perioden
19902006.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Enligt Temrin och Nordlund (2003) kan omstndigheterna kring de
fall dr frldrar r grningspersoner grovt delas in i tre grupper:
Psykisktsjukakvinnor,somkvversittnyfddabarn.
Psykisktsjukaochdeprimeradefrldrarsomisambandmedsjlv-
mord tar med sig barnen i dden, till exempel i samband med en
separation.
Fall dr barnen misshandlas till dds. Hr kan det ofta vara frga
om manliga grningspersoner med till exempel personlighetsstr-
ningar, ibland med missbruksproblem och/eller sedan tidigare kri-
minellt belastade.
Det r mycket ovanligt att barn under 15 r ddas av en fr dem obe-
kant person. Fr perioden 19902006 fnns tre knda sdana fall redo-
visade och i ytterligare sex fall r brotten ouppklarade.
Med en fjrdedel av barnofren utgr spdbarnen (under ett r) den
enskilt strsta rsgruppen. Barn i frskoleldern (upp till sju r) utgr
sammanlagt nra 70 procent av barnofren. Ju yngre ofret r, desto
vanligare r det att modern r grningsperson. Brottsplatsen r van-
ligen hemmiljn. I jmfrelse med ddligt vld generellt r alkohol-
pverkan och missbruk hos grningspersonerna ovanligt och andelen
tidigare kriminellt belastade mindre. Psykisk sjukdom hos grnings-
personen r mycket vanligt nr ofren r barn.
DDLIGT VLD MELLAN BEKANTA RESPEKTIVE OBEKANTA
Det ddliga vldet mellan bekanta som inte r slkt begs oftast mel-
lan personer som knner varandra vl. Det r ofta frga om vld mel-
lan mn i missbruksrelaterade och kriminella kretsar. Brotten sker i
Figur 5. Antal barn under 15 r som offer fr ddligt vld per r under perioden
19902006.
90 95 00 06
Antal 16 9 10 11 6 10 6 1 5 7 6 5 8 3 10 1 3
0
2
4
6
8
10
12
14
16
18
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
mycket hg utstrckning i bostadsmiljn. I 60 procent av fallen r s-
vl ofer som grningspersoner alkoholmissbrukare. Motiven domi-
neras av s kallade fyllebrk om objektivt sett bagatellartade saker,
respektive av uppgrelser i kriminella kretsar. Dessa brott sker ofta i
slutna miljer och kniv anvnds i omkring hlften av fallen.
Det ddliga vldet mellan obekanta utgrs till stor del av det som
brukar benmnas det ddliga gatuvldet. Det drabbar ofta yngre mn
p allmnna eller njesrelaterade platser i samband med hndelser
som brjar som mer eller mindre bagatellartade konfikter. Denna typ
av ddligt vld har minskat ngot jmfrt med 1990-talets frsta hlft.
Fall dr ofret ddas av en obekant grningsperson i samband med
annan brottslighet, till exempel rn eller inbrott i ofrets bostad, r
mycket ovanliga (det sker ungefr tv gnger per r). Ddligt vld med
hatbrottsmotiv r ocks sllsynt och sker i genomsnitt knappt en gng
per r. ven sexualmord r mycket ovanliga i Sverige.
Brottsplatser
Det ddliga vldet utspelas i huvudsak i bostadsmiljn (fgur 6). I ge-
nomsnitt sker omkring 70 procent av fallen i sdana miljer, vilket
hnger samman med den hga andelen fall dr de inblandade knner
varandra p ett eller annat stt. Sedan r 1990 har andelen fall i bo-
stder minskat ngot, samtidigt som andelen fall p allmn plats har
kat. Bostadsfallen motsvaras av en minskning ocks rent antalsms-
sigt, medan antalet fall p allmn plats r detsamma i brjan och i slu-
tet av underskningsperioden.

71
65 65
19901995 19962001 20022006
80
70
60
50
40
30
20
10
0
Bostder Allmnna platser Njesrel. platser vriga platser
2 2
3
4
3 2
31
29
22
Figur 6. Brottsplatser vid ddligt vld perioden 19902006. Genomsnittliga andelar
(procent).
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Karaktristiskt fr bostadsfallen r bristen p insyn frn utomsten-
de. Dessa fall av ddligt vld sker nstan uteslutande med inblandade
som knner varandra. Det innebr att det r svrt fr utomstende
att ingripa och frhindra brotten. Nr brottssituationerna uppstr kan
ocks den sociala bindningen mellan de inblandade bidra till att fr-
sk att f hjlp utifrn hindras eller frsenas. Dessutom r det mindre
vanligt att andra personer r nrvarande vid dessa fall, jmfrt med
dem som ger rum utanfr hemmet. I bostadsmiljn fnns ocks kni-
var det vanligast frekommande vapnet vid ddligt vld ltt till-
gngliga. Det r sledes mycket ovanligt att ddligt vld i bostadsmil-
jn sker mellan inblandade som r obekanta med varandra. Nr det
frekommer r det nstan alltid kopplat till brottsliga motiv, ssom
bostadsinbrott eller rn.
Det ddliga vldet p allmnna platser karaktriseras av fall dr de
inblandade r obekanta med varandra och ven av en stor andel oupp-
klarade fall. Hr terfnns det s kallade ddliga gatuvldet. Denna typ
av ddligt vld sker i mycket stor utstrckning mellan unga mn och
initieras ofta genom bagatellbrk. Det r ocks mycket vanligt att de
inblandade i gatuvld r alkoholpverkade. Men det ddliga vldet p
allmnna platser omfattar ven fall av s kallade gngbrk, vld som
sker med rasistiska motiv eller som riktas mot personer som r homo-
sexuella. En viss del ddligt vld p allmn plats intrfar i samband
med annan brottslighet, exempelvis rn. Trots den uppmrksamhet
dessa fall vcker i massmedia och samhllsdebatten med mera r de
inte srskilt vanligt frekommande och det fnns inte heller ngon
tendens till kning.
Det ddliga vldet p njesrelaterade platser r inte heller srskilt van-
ligt och har dessutom minskat under senare tid. Omstndigheterna
vid dessa fall pminner ofta om omstndigheterna vid det ddliga ga-
tuvldet. kningen av mnniskors deltagande i njeslivet har an getts
som en frklaring till det kande vldet i Sverige under efterkrigstiden
(Wikstrm 1985 och 1992). Det fnns dock inga data som talar fr att
en sdan utveckling skulle ha haft ngon stor betydelse nr det gller
denna typ av ddligt vld.
Det frekommer ocks ett ftal fall av ddligt vld begnget p plat-
ser som r mer svrkaraktriserade som typ av brottsplats, varfr de i
denna underskning benmns som vriga platser. Exempel p sdana
platser r inhgnade hamnomrden, militromrden eller mer slutna
arbetsplatser som till exempel fabriks- eller kontorslokaler. De fall som
ger rum p sdana platser skiljer sig inte nmnvrt frn det ddliga
vldet generellt. Det sker huvudsakligen mellan personer som p n-
got stt knner varandra.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Vldsmetoder
I tre av fyra fall av ddligt vld anvndes ett vapen under perioden
19902006 (fgur 7).
Det ddliga vldet med kniv har alltsedan 1970-talet varit domine-
rande i Sverige. Denna vldsmetod r starkt frknippad med det ddli-
ga vldet inomhus, vilket i stor utstrckning kan frklaras av att knivar
fnns till hands i bostder. Det ddliga vldet med skjutvapen har sedan
brjan av 1990-talet utgjort omkring 20 procent av fallen. Antalet fall
har dock minskat ngot under samma period. I ungefr 60 procent av
dessa brott hade grningspersonen inte licens fr vapnet. Det fnns fe-
ra viktiga skillnader mellan fallen dr grningspersonerna hade licens
fr vapnet och fallen utan licens.
Nr grningspersonen hade licens fr vapnet var ofret oftast en
kvinna, grningspersonen en man i nra relation och brottet hng-
de samman med svartsjuke- och separationsproblematik. Ibland blev
ven parets barn ofer. Psykisk sjukdom lg bakom en relativt stor an-
del av dessa fall, vilket bekrftas av den hga andelen sjlvmord eller
sjlvmordsfrsk, 50 procent, vid dessa fall. Den hga frekomsten av
sjlvmord speglar ocks det faktum att anvndningen av skjutvapen
vid ddligt vld r den enskilda vldsmetod som r starkast frknip-
pad med sjlvmord hos grningspersonen.
Fallen med skjutvapen utan licens riktar sig i huvudsak mot en fr
grningspersonen bekant person dr ngon form av uppgrelse eller
hmnd, ofta i kriminella och/eller missbrukarkretsar, r vanliga motiv.
Sjlvmord r mycket ovanligt i samband med dessa fall.
Figur 7. Vldsmetoder vid ddligt vld perioden 19902006. Genomsnittliga an-
delar (procent).
40
19
13
11
13
42
21
11 11
10
43
18
10
13
10
0
5
10
15
20
25
30
35
40
45
50
Kniv Skjutvapen Hugg/slag Misshandel Strypning
19901995 19962001 20022006
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Det ddliga vldet med hugg- eller slagvapen, exempelvis yxa eller
planka, sker ofta mellan bekanta i missbruksrelaterade sammanhang
eller mellan personer som har en nra relation. Ett annat relativt van-
ligt sammanhang r dr grningspersonen ddar ngon av sina fr-
ldrar.
Det ddliga vldet genom misshandel r inte srskilt vanligt fre-
kommande och har en stabil niv runt 1112 fall per r. Dessa fall sker
i mycket stor utstrckning i missbruksrelaterade sammanhang mellan
personer som r bekanta eller i samband med relativt bagatellartade
hndelser p allmn plats mellan personer som r obekanta med var-
andra sedan tidigare.
Det ddliga vldet genom strypning/kvvning har minskat ngot p
senare r, delvis med anledning av att det ddliga vldet mot barn
har minskat. Nr barn, i synnerhet de allra yngsta, ddas r nmligen
strypning eller kvvning den enskilt vanligaste ddsorsaken. Det r
vidare dubbelt s vanligt att kvinnor blir ofer fr denna vldsmetod
jmfrt med mn. Relativt ofta handlar det d om kvinnor som stryps
eller kvvs till dds av en man som de har en nra relation till.
Motiv
I forskningen om det ddliga vldet brukar man huvudsakligen dela
upp motiven i tv kategorier: expressiva och instrumentella motiv (t.ex.
Block och Block 1991 och 1992). Med expressiva motiv menas hr ddligt
vld vars frmsta syfte r att, av olika skl, med vld skada eller dda
ofret brottet r ett ml i sig och andra eventuella motiv r sekundra.
Ddligt vld med expressiva motiv sker ofta impulsivt och i stark af-
fekt. Vapen- eller vldsmetoden avgrs av situationen och av vad som
fnns till hands. Exempel p dessa fall kan vara ddande p grund av
svartsjuke- och separationsproblematik eller s kallade fyllebrk.
Vid ddligt vld med instrumentella motiv r i stllet det huvudsak-
liga mlet att ervra pengar eller andra freml, men inte att dda
ofret. Exempel r de fall som sker i samband med annan brottslighet,
som nr grningspersonen/-personerna gr inbrott i ett hus nr ga-
ren rkar vara hemma eller i samband med ett rn. Men det kan ocks
handla om uppgrelser i undre vrlden. Grningspersonen utser d
ofta i frvg ett ofer och har bestmt svl brottsplats som med vilken
vldsmetod han ska hota, skada eller dda ofret.
Det ddliga vldet i Sverige begs i mycket stor utstrckning av ex-
pressiva skl.
27
Endast en dryg tiondel av det ddliga vldet begs av in-
strumentella skl i samband med annan vinningsbrottslighet (16 pro-
cent ren 20022006).
27
ven i underskningar frn andra lnder som USA och Australien r detta fallet
(Block och Block 1992, Polk 1994).
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Den vanligaste kategorin bland de expressiva brotten r s kallade
bagatellbrk, som utgr ungefr en tredjedel av allt ddligt vld. De sker
oftast av objektivt sett bagatellartade orsaker. I stor utstrckning intrf-
far dessa fall i missbruksrelaterade kretsar dr brk om en faska alko-
hol, en mindre summa pengar eller ngon ofrrtt ofta ligger till grund
fr vldet. ven det s kallade ddliga gatuvldet, brott som sker p all-
mnna platser mellan inblandade som r obekanta med varandra, har
vanligen ett motiv som hr till denna motivgrupp. Ofta r det frga om
knufar eller missuppfattningar mellan alkoholpverkade unga mn
som utgr bakgrunden till dessa ofta mycket uppmrksammade fall.
Den andra stora kategorin bland de expressiva brotten r de dr det
fnns en svartsjuke- och separationsproblematik. Dessa motiv str bakom
en knapp femtedel av det ddliga vldet. I mycket stor utstrckning
r grningspersonen en man som ddar en kvinna som han har eller
har haft en nra relation till. Den tredje kategorin en dryg tiondel av
brotten r den dr grningspersonen begr brottet under infytande
av en psykisk sjukdom och dr inga andra knda motiv fnns (ls mer
om denna grupp av grningspersoner p s. 75).
I en dryg femtedel av fallen r motiven oknda. Det gller framfr
allt de ouppklarade fallen och beror frmst p tv orsaker. Dels r det
mnga gnger oklart varfr ofret ddats, dels kan det vara s att polisen
inte vill lmna ut sdana uppgifter d det kan frsvra utredningen.
Andelsmssigt har inte motivfrdelningen frndrats srskilt myck-
et ver tid. Den enda motivkategori som har kat sin andel ngot r
fall som begs i samband med annan brottslighet.
Kn
Nr det gller knsfrdelningen vid ddligt vld dominerar mn, bde
som grningsperson och ofer. Totalt utgr mnnen 90 procent av gr-
ningspersonerna, en andel som har varit ofrndrad sedan fera hund-
ra r i Sverige (von Hofer 2008) och omkring tv tredjedelar av ofren.
Sedan r 1990 har inga ptagliga frndringar kunnat noteras.
GRNINGSPERSONERNAS KN
Det fnns fera stora skillnader mellan det ddliga vldet som begs av
kvinnliga respektive manliga grningspersoner.
Kvinnliga grningspersoners ddande r starkt koncentrerat till famil-
jen. I 80 procent av fallen var ofret en familjemedlem, och d ofta en
man med vilken kvinnan hade en nra relation. Det gller i nra hlf-
ten av fallen eller i genomsnitt fyra fall per r. Men ven barn under 15
r, srskilt de sm barnen, utgr med nra 30 procent en stor del av det
kvinnliga ddliga vldet.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Av den ptagliga ansamlingen av familjefall fljer att 90 procent av
brotten sker i hemmilj. Ofta r bagatellbrk eller psykisk sjukdom
bakgrund till brotten. Kvinnor ddar mycket sllan en fr dem obe-
kant person. Under underskningsperioden (19902006) fanns det
inte heller ngot fall av sexualmord, hedersmord eller ddligt brott
med hatbrottsmotiv dr grningspersonen r kvinna.
De manliga grningspersonernas ddliga vld r i nra hlften av fal-
len (46 procent) riktat mot en bekant utanfr familjen. Det handlar d
ofta om ddligt vld begnget i missbruks- och kriminella miljer. I 20
procent av fallen r ofret en kvinna som mnnen har haft en nra rela-
tion till, medan det ddliga vldet i cirka fem procent av fallen r riktat
mot barn under 15 r. Liksom de kvinnliga grningspersonerna begr
ven mnnen i stor utstrckning ddligt vld i bostadsmiljn. Mn-
nen begr dock en strre andel av brotten p allmnna platser jmfrt
med de kvinnliga grningspersonerna (32 procent/10 procent).
Nr det gller alkoholpverkan och alkoholmissbruk r frdelning-
en nra nog densamma fr de manliga som fr de kvinnliga grnings-
personerna (beskrivs mer utfrligt nedan). En svensk studie av samt-
liga personer lagfrda fr ddligt vld under perioden 19952001, visar
dock att de kvinnliga frvarna har fer problem i sin psykosociala
bakgrund n de manliga frvarna. Betydligt fer av dem var uppvxta
i ett ogynnsamt emotionellt klimat och/eller utsatta fr sexuella ver-
grepp och/eller hade frldrar med psykiska problem eller sjukdom
(Yourstone 2003).
OFFRENS KN
Stora skillnader fnns ocks nr man jmfr kvinnor och mn som
ofer. Kvinnliga ofer ddas i nra 80 procent av fallen inom familjen,
medan endast 20 procent av mnnen blir ofer fr ddligt vld i famil-
jen. I nra hlften av fallen med kvinnliga ofer r grningspersonen
en man med vilken ofret hade haft en nra relation till. Motsvarande
andel fr manliga ofer r sju procent. Manliga ofer ddas i stllet
oftare av en man han r nra bekant med, fretrdesvis i missbruks-
och kriminella kretsar. Av detta fljer att bostadsmiljn r en ptag-
ligt vanligare brottsplats vid ddligt vld mot kvinnliga ofer, ven om
strsta delen av det ddliga vldet mot mn ocks sker i en bostad. Det
r dessutom betydligt vanligare att de manliga ofren r alkoholpver-
kade och alkoholmissbrukare n de kvinnliga.
ldersfrdelning
Det fnns stora skillnader i ldersfrdelningen bland de inblandade
vid ddligt vld. Grningspersonerna tenderar att vara yngre n brotts-
ofren (fgur 8). Medianldern under perioden 19902006 var 32 r fr
grningspersonerna och 40 r fr ofren, ngot som inte har frndrats
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
ver tid. Sex av grningspersonerna var under 15 r och drmed inte
strafmyndiga. Notera att dessa inte ingr i fgur 8.
En uppmrksammad grupp bland grningspersonerna r ungdo-
mar (1519 r). Det ddliga vld de begr blir ofta omskrivet i media.
Dessa fall intrfar ofta p allmn plats och under helgkvllar. Vldet
sker vidare ofta med kniv eller genom misshandel mellan personer
som r obekanta med varandra. Inte sllan startar vldet av ngon ba-
gatellartad orsak, exempelvis en knuf. Antalet grningspersoner i l-
dern 1519 r har fuktuerat ver tid och ven om antalet grningsper-
soner i den ldern var ovanligt hgt ren 2004 och 2005, har denna
lderskategori inte kat vare sig antals- eller andelsmssigt (fgur 9).
0
5
10
15
20
25
30
35
014 r 1519 r 2029 r 3039 r 4049 r 5059 r 60 r
Grningsperson Offer
8
0
5
12
19 19
29
26
20
19
14
8
17
6
Figur 8. ldersfrdelning fr offer och grningspersoner vid ddligt vld, ren
19902006. Genomsnittliga andelar (procent).
Figur 9. Antal grningspersoner i ldern 1519 r under perioden 19902006.
1990 1995 2000 2005 2006
Antal 12 12 8 12 11 12 9 7 8 6 9 10 10 5 17 15 4
0
2
4
6
8
10
12
14
16
18
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Som ptalats tidigare visar ven annan forskning att det ddliga ung-
domsvldet hllit sig p en ofrndrad niv (Granath 2007).
Grningspersonernas lder varierar beroende p vilken relation
de har till ofret. Utfallet speglar i stor utstrckning den livssituation
mnniskor har relationsmssigt i olika ldrar. Ju yngre grningsperso-
nerna r desto vanligare r det att brotten sker utanfr familjen. Bland
de yngsta grningspersonerna i ldern 1519 r har endast 18 procent
av det ddliga vldet begtts inom familjen och 42 procent mot en
obekant person. Detta hnger naturligtvis samman med att personer i
den ldern oftare n vuxna tillbringar sin tid p allmnna platser, sr-
skilt p kvllar och p helger. Dr trfar de ocks p personer de inte
r bekanta med sedan tidigare. Nr grningspersonerna r 40 r eller
ldre begs i stllet en majoritet av fallen av ddligt vld mot en famil-
jemedlem och endast ngra procent mot en obekant person.
Alkohol- och narkotikafrekomst
28
Enligt Lenke (1990) visar bde svensk och internationell forskning om
ddligt vld att en stor andel av de inblandade var alkoholpverkade
vid tiden fr brottet. Vid det uppklarade ddliga vldet i Sverige under
perioden 19902006 var i genomsnitt nra 60 procent av grningsper-
sonerna och knappt 50 procent av ofren pverkade av alkohol. Det
fnns dock en tendens mot en minskning av andelen alkoholpverka-
de grningspersoner och ofer ver tid. En stor andel av de inblandade
personerna r ocks att beteckna som alkoholmissbrukare: grnings-
personerna i nra 50 procent av fallen och ofren i nra 40 procent av
fallen.
Det fnns svensk forskning som visar att narkotika inte r srskilt
vanligt frekommande vid vldsbrott (t.ex. Khlhorn 1984 och 1996).
Under ren 19902006 var 30 procent av grningspersonerna bakom
det ddliga vldet bedmda som narkotikamissbrukare och drygt hlf-
ten av dem, 16 procent, var narkotikapverkade vid brottets genomfr-
ande. Det var nnu mindre vanligt att ofren var narkotikamissbruka-
re eller narkotikapverkade: 15 procent respektive 7 procent av ofren.
Trots att narkotikamissbruk och narkotikapverkan frekommer i en
viss del av fallen kan det konstateras att det r betydligt vanligare att
de inblandade vid ddligt vld r alkoholpverkade eller alkoholmiss-
brukare.
28
Bortfallsniverna i dessa variabler r relativt stora mellan de olika perioderna,
varfr alkohol- och narkotikafrekomsten hr inte redovisas i ett utvecklingsper-
spektiv.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Socioekonomisk status
29
De personer som r inblandade i det ddliga vldet tillhr i stor ut-
strckning de lgsta skikten i samhllet socialt sett (fgur 10). Ungefr
tv tredjedelar av grningspersonerna och nrmare hlften av ofren i
de studerade fallen var antingen arbetslsa eller frtidspensionerade.
Denna stora andel marginaliserade personer hnger samman med den
i dessa sammanhang vanliga frekomsten av missbruk. 80 procent av
de grningspersoner som i materialet bedmts som alkoholmissbru-
kare var antingen arbetslsa eller frtidspensionrer.
Socioekonomiskt sett r det ddliga vldet ofta ett inomgruppsrela-
terat fenomen, srskilt nr det gller de mest marginaliserade grupper-
na. Det innebr att grningspersoner som r arbetslsa eller frtids-
pensionerade ofta ddar ett ofer med samma status. Det gller ven i
huvudsak fr grningspersoner som r lderspensionrer. Inte sllan
r det d frgan om en ldre man som ddar sin hustru och drefter
begr sjlvmord.
50
13
19
7
5
27
13
17
10
18
0
10
20
30
40
50
60
Arbetsls Frtids-
pensionr
Arbetar-
klass
Medel-
klass
Pensionr
Grningspersoner Offer
Figur 10. Socioekonomisk status hos grningspersoner och offer vid ddligt vld,
perioden 1990-2006. Genomsnittliga andelar (procent).
29
Det finns ett relativt stort bortfall inom denna variabel varfr ngot utvecklingsper-
spektiv inte redovisas hr. Fr grningspersonerna r bortfallsnivn 13 procent
och fr offren 29 procent. Den hga nivn fr offren beror till stor del p att po-
lisen inte alltid bryr sig om detta d en stor andel av fallen r sjlvuppklarande
och denna omstndighet inte r viktig fr utredningen. En rimlig bedmning r
dock att det redovisade utfallet speglar verkligheten vl.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Tidigare kriminell belastning hos grningspersonen
Omkring 70 procent av grningspersonerna vid ddligt vld r krimi-
nellt belastade sedan tidigare enligt polisens belastningsregister (de 115
grningspersoner som begick sjlvmord i samband med brottet frn-
rknade). Kriminellt belastade grningspersoner r srskilt vanliga vid
det vld som begs mellan bekanta utanfr familjen. Ngra frnd-
ringar i detta avseende har inte skett sedan r 1990. Sett ver en nnu
lngre tidsperiod har emellertid en ptaglig kning av de kriminellt
belastade gt rum. En underskning av personer lagfrda fr ddligt
vld i Stockholms kommun under perioden 19511991 (Rying 1996) vi-
sar att andelen tidigare kriminellt belastade grningspersoner kade
frn 33 procent p 1950-talet till 77 procent under perioden 19801991.
Psykisk sjukdom eller strning hos grningspersonerna
RTTSPSYKIATRISKA UNDERSKNINGAR
Det r mycket vanligt att de grningspersoner som begr ddligt
vld har ngon form av psykisk sjukdom eller psykisk strning. Fr
att domstolen ska kunna avgra om en grningsperson ska dmas till
fngelse eller rttspsykiatrisk vrd, kan man besluta om en rttspsykia-
trisk underskning (rpu) enligt lagen (1991:1137) om rttspsykiatrisk
underskning. En sdan syftar till att man ska f reda p om grnings-
personen lider av en s kallad allvarlig psykisk strning, vilket r en
frutsttning fr att pfljden ska kunna bli rttspsykiatrisk vrd.
Under perioden 19902006 beslutades det om rttspsykiatrisk un-
derskning i genomsnitt i 59 procent av fallen. Denna andel har va-
rierat genom ren, men ngon tydlig trend fnns inte. Ju allvarligare
brottsrubriceringen r desto vanligare r det med en beslutad rpu. I
fallen rubricerade som mord r det mer n dubbelt s vanligt med
en rttspsykiatrisk underskning som i de fall dr brottsrubriceringen
var vllande till annans dd (71 procent jmfrt med 28 procent). Dr-
emot fanns det inga strre skillnader i besluten sett till faktorer som
lder eller om grningspersonen var fdd i Sverige eller inte.
FREKOMST AV PSYKISK SJUKDOM ELLER PSYKISK STRNING
Vid ddligt vld fnns det ett relativt stort inslag av grningspersoner
med psykisk sjukdom eller andra psykiska strningar. Av de nrmare
tre femtedelar av grningspersonerna som genomgick rpu fck de fes-
ta (95 procent) minst en psykiatrisk diagnos. Fr vriga grningsperso-
ner som inte genomgick rpu beslutades i stllet i knappt 20 procent av
fallen om en liten sinnesunderskning, en s kallad 7-underskning,
lag (1991:2041) om srskild personutredning i brottml m.m., varvid
drygt 70 procent fck minst en psykiatrisk diagnos. Av samtliga gr-
ningspersoner som genomgick ngon form av psykiatrisk utredning,
bedmdes 90 procent ha en psykisk sjukdom eller ngon annan psy-
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
kisk strning. Andelen kar ngot, till 91 procent, om de 115 grnings-
personer som begick sjlvmord i samband med brottet, vilka i de festa
fall bedmdes ha lidit av depressioner, rknas in.
30
Denna hga niv
stmmer vl verens med det som framkommer i annan forskning i
frgan (t.ex. Fazel och Grann 2004).
Av de grningspersoner som genomgick rttspsykiatrisk undersk-
ning (rpu) faller nra tv tredjedelar under tv kategorier av diagno-
ser: personlighetsstrningar och psykossjukdomar (fgur 11). Den en-
skilt strsta kategorin, personlighetsstrningar, utgjorde nra 40 procent
av gruppen. Grningspersoner med personlighetsstrning utgr ofta
en stor andel av brottspopulationer vid grova vldsbrott (t.ex. Belfrage
1995). De personlighetsstrda grningspersoner som frekommer vid
ddligt vld kan i huvudsak sgas karaktriseras av att ha bland annat
impulskontrollstrningar eller avsaknad av/eller bristande empatifr-
mga, ngot som ltt kan leda till vld (Lidberg 2000).
Kategorin psykoser omfattar ett antal olika diagnoser, ssom olika
typer av schizofreni och depressioner. Psykossjukdomar r det som ti-
digare benmndes som sinnessjukdomar. ven om de olika sjukdoms-
tillstnden inom kategorin skiljer sig t p mnga stt, r en gemen-
sam nmnare att verklighetsuppfattningen r strd genom exempelvis
hallucinationer. Detta kan leda till vanfrestllningar, missfrstnd
Figur 11. Diagnosgrupper hos grningspersoner vid ddligt vld som genomgtt
rttspsykiatrisk underskning (RPU). Perioden 19902006. Genomsnittliga andelar
(procent).
37
27
31
5
0
10
20
30
40
50
Personlighets-
strningar
Psykoser vrigt Ingen diagnos
30
Enligt frarbetena till lag (1991:1129) om rttspsykiatrisk vrd beskrevs depres-
sioner med sjlvmordstankar som exempel p en allvarlig psykisk strning.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
och missuppfattningar i olika situationer, vilket i sin tur kan leda till
vldsamma handlingar.
Gruppen vrigt, som utgr en knapp tredjedel av de underskta,
innehller ett antal olika och disparata typer av psykiska strningar.
Det r hr frga om missbruksrelaterade diagnoser, liksom om olika
typer av stressrelaterade syndrom, men ven vissa typer av depressio-
ner och neuropsykiatriska strningar fnns inom denna grupp.
Hanteringen i rttsvsendet
Uppklaring
Det ddliga vldet r en av de brottskategorier som har den hgsta
uppklaringsnivn, ocks ver tid. Endast sdana brott som vanligtvis
har en naturligt knd grningsperson vid anmlningstillfllet, som
butiksstld, narkotikabrott och rattfylleri (Dolmn 1994), har en hgre
andel uppklarade fall. En trolig frklaring till den hga uppklarings-
nivn vid ddligt vld r att de inblandade vanligen knner varandra
och att polisen drmed relativt enkelt kan klara upp brottet. En annan
frklaring r att det ddliga vldet ges prioritet i polisens utrednings-
arbete. Dessa brott utreds alltid ven om misstnkt grningsperson
saknas, ngot som inte r fallet fr mnga andra brottstyper.
Med uppklarade fall menas hr sdana fall dr
grningspersonenharkunnatlagfras
detharkunnatfaststllasattenvisspersonbegttbrottetmenbe-
gtt sjlvmord
denkndegrningspersonenintekunnatgripas.
Figur 12. Uppklarade fall av ddligt vld perioden 19902006. Genomsnittliga an-
delar (procent).
87
82
79
0
10
20
30
40
50
60
70
80
90
100
19901995 19962001 20022006
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Sedan r 1990 har i genomsnitt 83 procent av det ddliga vldet kunnat
klaras upp enligt denna defnition. Trenden fr andelen uppklarade
fall har dock varit tydligt nedtgende under perioden (fgur 12). En
nrmare studie av vad denna minskning beror p terstr att gra.
I framtiden kan ouppklarade fall, ven ldre sdana, komma att kla-
ras upp i strre utstrckning n tidigare. En omstndighet som redan
kat mjligheterna att knyta grningspersoner till brottet r dna-tek-
niken. Denna teknik kan dessutom komma att pverka mjligheterna
att klara upp ldre fall vid frnyad genomgng, i de fall teknisk bevis-
ning fnns bevarad i form av till exempel cigarettfmpar eller faskor
som har anvnts av grningspersonen och hittats p brottsplatsen.
Lagfringar vid ddligt vld
BROTTSRUBRICERINGAR
Vid lagfring fr ddligt vld anvnds huvudsakligen tre brottsrubri-
ceringar. Det r mord (inklusive medhjlp och anstiftan till mord) och
drp (inklusive barnadrp) samt vllande till annans dd. Mord och
drp avser olika grad av uppstligt ddande, medan rubriceringarna
vllande eller grovt vllande till annans dd (i kombination med miss-
handel eller grov misshandel) avser icke uppstligt ddande.
De grningspersoner som lagfrs fr ddligt vld dms i hg ut-
strckning fr mord (fgur 13). Detta frhllande har dock frndrats
ver tid. Under perioden 19901995 dmdes mindre n hlften av de
lagfrda grningspersonerna fr mord, att jmfra med nra tv tred-
jedelar av fallen under det tv perioderna drefter. Sammantaget med
lagfringarna fr drp har andelen fall dr det ddliga vldet bedmts
vara uppstligt kat frn 69 procent ren 19901995 till 83 procent ren
Figur 13. Frdelning av brottsrubriceringar vid lagfring fr ddligt vld under perio-
den 19902006. Genomsnittliga andelar (procent).
44
25
30
64
18 18
64
19
16
19901995 19992001 20022006
70
60
50
40
30
20
10
0
Mord Drp Vllande till annans dd
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
20022006. Ngon juridisk analys av omstndigheterna i fallen som
ingr i denna underskning har inte gjorts, men ngra faktorer frtj-
nar nd att nmnas.
Som tidigare redovisats har omstndigheterna vid ddligt vld ge-
nerellt visat sig vara ptagligt stabila ver tid. Inte heller har det skett
ngra strre frndringar relationsmssigt mellan de inblandade, som
skulle kunna frklara en strngare syn p brotten. Skadebilden hos of-
ren har frvisso inte underskts, men inget tyder p att vldet skulle ha
blivit grvre ver tid. Exempel p detta r att inga strre frndringar
skett i vilka vldsmetoder som anvnds vid brotten. Granaths (2007)
studie visar att skadorna bland dem som fallit ofer fr grovt ungdoms-
vld varit tmligen ofrndrade sedan brjan av 1980-talet. Analyser
av sjukhusdata visar inte heller att antalet ofer som behver lggas in
och vrdas p grund av vld frorsakat av vapen skulle ha kat under
de senaste decennierna (Estrada 2005). Utvecklingen mot att allt fer
dms fr mord br drfr rimligen frsts s att domstolarna vljer att
se strngare p dessa brott.
PFLJDER
Utvecklingen av pfljderna fr mord och drp under de senaste 30
ren visar p en tydlig trend mot en strre andel fngelsedmda (fgur
14, s. 80). Parallellt med denna utveckling har andelen grningsper-
soner som dms till livstids fngelse fr mord
31
kat frn 29 procent
(19902001) till 39 procent (20022006) av samtliga som dmdes till
fngelse fr detta brott. kningen av livstidsdomar beror p att under-
laget till att kunna utdma detta straf har blivit strre, vilket frmst
beror p tv grundlggande frndringar. Dels har allt fer frvare av
ddligt vld dmts till den strngare rubriceringen mord, dels har allt
frre av de morddmda dmts till rttspsykiatrisk vrd.
Detta innebr ocks att de faktiska straftiderna har kat ver tid. Se-
dan 1990-talet har nmligen livstidsstrafets faktiska lngd och regler-
na fr villkorlig frigivning ndrats. Fre 1990-talet fanns det en praxis
som innebar att livstidsstrafet omvandlades till 1416 rs fngelse med
villkorlig frigivning efter halva straftiden. Sedan brjan av 1990-talet
har denna praxis frndrats till mellan 18 och 25 rs fngelse, med en-
staka undantag fr nnu lngre straf (Utterskld 1998, sou 2002:26,
sou 2007:90). Sedan r 1999 har ocks reglerna fr villkorlig frigivning
ndrats, vilket innebr att man nu tillmpar frigivning efter tv tredje-
delar av straftiden (ibid.). Sedan r 2006 kan livstidsdmda personer
anska om omvandling av sina livstidsstraf efter att ha avtjnat tio r.
Stora frndringar r att vnta i frgan om anvndandet av livstids
fngelse i framtiden. Under lng tid fanns det, enligt tv domar av-
31
Det r enbart mord (men inte drp) som har livstids fngelse i straffskalan.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
gjorda i Hgsta Domstolen (hd) frn r 1985 och r 1999, ingen nor-
malpfljd fr mord, vilket gjorde att domstolarna var relativt fria att
vlja mellan tio rs fngelse och livstids fngelse. r 2007 kom hd med
en dom som sade att livstidsstrafet ska vara frbehllet de allvarli-
gaste fallen. Domen kom omedelbart att f en ptaglig efekt och se-
dan dess har domstolarna varit mer terhllsamma med att dma ut
denna pfljd (klagarmyndigheten 2007). Sedan dess har ocks en
utredning freslagit att strafskalan fr mord ska ndras till 1018 rs
fngelse eller fngelse p livstid (sou 2007:90).
En annan viktig frndring i pfljdsvalet ver tid r att rttspsy-
kiatrisk vrd dms ut alltmer sllan vid ddligt vld (se fgur 14). Det-
ta trots att den vervgande delen av de personer som begr ddligt
vld har ngon form av psykisk sjukdom eller psykisk strning. Medan
omkring 70 procent av de lagfrda fr mord och drp (inklusive fr-
sk till dessa brott) p 1970-talet dmdes till motsvarande rttspsykia-
trisk vrd och sledes endast omkring 30 procent till fngelse, r fr-
hllandet i stort sett det omvnda sedan brjan av 1990-talet. Denna
ptagliga frndring har sin bakgrund i tv statliga utredningar (sou
1977:23; sou 1984:64) som lg till grund fr den nya lag (1991:1129) om
rttspsykiatrisk vrd som trdde i kraft r 1992. Utredningarna fre-
slog bland annat att en mindre andel n tidigare av de psykiskt strda
lagvertrdarna skulle dmas till rttspsykiatrisk vrd (tidigare sluten
psykiatrisk vrd). Dessa frndringar i rttsvsendets syn har i srskilt
hg grad pverkat pfljdsutvecklingen fr dmda fr ddligt vld
(Rying 2001).
Figur 14. Frdelning av pfljder fr grningspersoner lagfrda fr mord och drp
(inklusive frsk till dessa brott) under perioden 19752006. Andelar (procent),
RPV = rttspsykiatrisk vrd. Klla: Br.
0
10
20
30
40
50
60
?0
80
90
19?5 1980 1985 1990 1995 2000 2005
Fngelse Pttspsykiatrisk vrd vrigt
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Brottsfrebyggande aspekter
Ddligt vld r en liten brottskategori: endast omkring 100 fall per r.
Det innebr att det r mycket svrt att hitta strategier fr att frebygga
dessa brott. De sker ofta i bostadsmiljn, mellan personer som knner
varandra och i stor utstrckning utan vittnen, vilket sammantaget gr
att mjligheterna till insyn och ingripande i det akuta skedet r sm.
Samtidigt r ddligt vld det allvarligaste brott vi knner. Drfr r det
trots svrigheterna viktigt att fnna brottsfrebyggande metoder.
Ngra vergripande aspekter att ta hnsyn till r den frekventa f-
rekomsten av alkoholmissbruk, den stora andelen psykiskt sjuka och
strda grningspersoner och det i vrigt stora sociala utanfrskapet
vid dessa brott.
Av resultaten i avsnittet om psykiatriska diagnoser framgr att det
fnns tv tydliga riskgrupper som tillsammans utgr omkring tv tred-
jedelar av grningspersonerna: dels en grupp bestende av de grnings-
personer som r psykiskt sjuka, dels de som r personlighetsstrda.
Gruppen bestende av de psykossjuka, och ven de grningsperso-
ner som begick sjlvmord i samband med brottet, bestr av instabila
mn med bland annat psykoser och depressioner som sjukdomsbild.
Fr denna grupp grningspersoner har psykiatrin av naturliga skl ett
stort ansvar. Mnga av dem r knda inom psykiatrin sedan tidigare
och det fnns exempel p att grningspersonen varit i kontakt med
psykiatrin samma dag som det ddliga vldet kom att ske, utan att
bli inlagd fr vrd. Det r sledes av stor vikt att de grningsperso-
ner som lider av psykisk sjukdom, depressioner och andra psykiatriska
problem fr tidig och adekvat hjlp av psykiatrin. Ngot som ocks
ppekades av regeringens psykiatrisamordnare i en utredning om psy-
kiatrin i Sverige (sou 2006:100).
Gruppen grningspersoner med personlighetsstrningar r i stor
utstrckning kriminellt belastad. Deras ddliga vld sker ofta i miss-
bruksrelaterade kretsar. En majoritet av grningspersonerna inom
denna grupp var antingen arbetslsa eller frtidspensionerade, vilket
innebr att de p mnga stt r isolerade frn det vriga samhllet. Fr
att kunna bryta den destruktiva tillvaro dessa personer lever i, krvs
drfr kraftfulla och samverkande tgrder frn samhllsinstitutioner
som socialtjnsten, missbruksvrden, arbetsfrmedlingen och polisen
(Brookman och Maguire 2003). En sdan strategi skulle ven kunna
leda till att andra typer av grova vldsbrott frebyggs.
Det fnns ocks enskilda typer av ddligt vld dr specifka tgr-
der kan tnkas pverka utvecklingen. Ddligt vld mot barn under
15 r sker nstan alltid inom familjen med ngon av frldrarna som
grningsperson. Han eller hon r ofta psykiskt sjuk eller strd och ge-
nom uppmrksamhet frn mdravrds- och barnavrdscentraler, sko-
lor och psykiatrin kan man fnga upp riskfamiljer. Enligt Janson m.f.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
(2007) har manliga grningspersoner i dessa sammanhang ofta depres-
sioner med sjlvmordstankar, vilket ibland slutar med s kallade utvid-
gade sjlvmord. Mnga av dem har haft kontakt med lkare den nr-
maste tiden fre brottet. Det kan vara svrt att identifera de personer
som r i riskzonen fr att beg ddligt vld mot sitt barn, men en mer
djupgende bedmning av till exempel psykiatrin kan vara vrdefull.
Bland de kvinnliga grningspersonerna fnns en koncentration till de
sm barnen upp till fyra till sex r. Mnga av dem har ett bristande so-
cialt ntverk, och depressioner och annan psykisk sjukdom fnns ofta
med i bilden.
Janson m.f. (ibid.) ppekar att psykiskt sjuka mdrar med pgende
graviditet eller sm barn drfr r en grupp dr samhlleliga instanser
kanske har den strsta mjligheten att frebygga denna typ av ddligt
vld. Ngon frklaring till den ptagliga minskning av det ddliga
vldet mot barn under 15 r som redovisats ovan fnns nnu inte. Efter-
som minskningen i stor utstrckning avser fallen med sjlvmordsin-
slag kan en mjlig frklaring vara just en strre uppmrksamhet frn
samhllets sida. Nya antidepressiva mediciner kan ocks ha bidragit
till minskningen av dessa fall.
En annan typ av ddligt vld som torde vara mjlig att pverka r
det som riktas mot kvinnor i nra relationer. I dessa fall fnns ofta
en hotbild mot kvinnan frn mannens sida sedan tidigare. Mnga av
kvinnorna vgar eller orkar inte ta tag i den hotfulla situationen. En
samlad information och samverkan mellan olika myndigheter r bety-
delsefull fr att kunna hjlpa de hotade och misshandlade kvinnorna.
Det r ocks viktigt att det fnns en samlad resurs dit utsatta kvin-
nor kan vnda sig. Dr skulle de kunna f en kontaktperson som kan
hjlpa dem med alla kontakter som de behver ta fr att ordna sin si-
tuation och f till exempel medicinsk, psykologisk, ekonomisk, social,
polisir och juridisk hjlp.
Nationellt centrum fr kvinnofrid (nck) i Uppsala r ett exempel p
en verksamhet som arbetar med dessa frgor. nck inrttades r 2006
och r ett nationellt kunskaps- och resurscentrum som har i uppdrag
att arbeta med metodutveckling, information, utbildning, kunskaps-
sammanstllning och forskning om mns vld mot kvinnor. Centret
har en nationell jourtelefon fr utsatta kvinnor och ven en patient-
mottagning fr kvinnor som utsatts fr fysisk och psykisk misshandel
eller sexuella vergrepp.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Referenser
Belfrage, H. (1995). Brottsligheten, psykiatrin och samhllet. Introduktion
till den medicinska kriminologin. Falkping: Almkvist & Wiksell,
Medicin/Liber utbildning.
Block, C. & Block, R. (1991). Beginning with Wolfgang: An Agenda for
Homicide Research. Journal of Crime and Justice, vol. 14, no. 2.
Block, R. & Block. C. (1992). Homicide Syndromes and Vulnerability.
Studies on Crime and Crime Prevention, vol. 1, no. 1.
Brookman, F. & Maguire, M. (2003). Reducing Homicide: A Review of
the Possibilities. On-line report 01/03. Home Ofce.
www.homeofce.gov.uk/rds/pdfs2/rdsolr0103.pdf
Brottsfrebyggande rdet, Br (1994), Dolmn, L. (1994). Fldet inom
rttsvsendet. I: Brottsutvecklingen 1992 och 1993. Rapport 1994:3.
Brottsfrebyggande rdet. Stockholm: Fritzes Frlag.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2001). Ddligt vld mot kvinnor i nra
relationer. Frfattare: Mikael Rying. Rapport 2001:11. Stockholm:
Brottsfrebyggande rdet.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2003). Ddligt vld i kriminalstatistiken.
Frfattare: Mikael Rying. Rapport 2003:4. www.bra.se
Brottsfrebyggande rdet, Br (2007a). Ddligt vld i Sverige. Frfatta-
re: Mikael Rying. Opublicerat arbetsmaterial. Stockholm: Brottsf-
rebyggande rdet.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2007b). Det grova vldet i sjukvrdsda-
ta. En metodstudie. Frfattare: Eckart Khlhorn och Erik Grevholm.
Rapport 2007:13. Stockholm: Brottsfrebyggande rdet.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2007c). Utvecklingen av det ddliga vl-
det mot kvinnor i nra relationer. Frfattare: Mikael Rying. Rapport
Brottsfrebyggande rdet; Br (1994), Dolmn, L. (1994). Fldet inom
rttsvsendet. I: Ahlberg, J. (red). Brottsutvecklingen 1992 och 1993.
Rapport 1994:3. Brottsfrebyggande rdet. Stockholm: Fritzes Fr-
lag.
Br Forskning. Br-rapport 1984:1. Stockholm, Brottsfrebyggande r-
det: Liber/Allmnna Frlaget.
Estrada, F. (2005). Vldsutvecklingen i Sverige. En presentation och ana-
lys av sjukvrdsdata. Arbetsrapport. Institutet fr Framtidsstudier;
2005:4.
Fazel, S. & Grann, M. (2004). Psychiatric Morbidity Among Homicide
Ofenders: A Swedish Population Study. American Journal of Psychia-
try, 161:11, November 2004.
Gelles, R. J. (1972). The Violent Home. A Study of Physical Aggression
Between Husbands and Wives. SAGE Library of Social Research vol.
13. SAGE Publications. USA.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Granath. S. (2007). Rttsliga reaktioner p ungdomsbrott 19802005. P-
fljdsval, uppstsbedmningar och kriminalpolitik. En kriminologisk
analys. Doktorsavhandling. Kriminologiska institutionen, Stock-
holms universitet.
Granath, S. (2008). Bttre akutsjukvrd frre ddsofer? Aprop nr
1/2008.
Harris, A., Thomas, SH., Fisher, GA. & Hirsch, DJ. (2002). Murder and
Medicine: The Lethality of Criminal Assault 19601999. Homicide
Studies, 6:128166.
von Hofer, H. (2008), Brott och straf i Sverige. Historisk kriminalstatistik
17502005. Stockholm: Kriminologiska institutionen, Stockholms
universitet.
Janson, S., Moniruzzaman, S. & Hjern, A. (2007). Kan barnamord fre-
byggas? Lkartidningen nr 10/2007.
Khlhorn, E. (1984). Vldet i en teoretisk belysning. I: Den svenska
vldsbrottsligheten.
Khlhorn, E. (1996). Svenska erfarenheter. I: Vld, alkohol och vriga dro-
ger. Stockholm: Folkhlsoinstitutet.
Lenke, L. (1990): Alcohol and criminal violence Time series analyses in
a comparative perspective. Stockholm: Almqvist & Wiksell interna-
tional.
Lidberg, L. (2000). Psykopati, personlighetsstrningar, personlighets-
modeller och test. I: Lidberg, L. (red.) Svensk rttspsykiatri en hand-
bok. Lund: Studentlitteratur.
Polk, K. (1994). When Men Kill Scenarios of Masculine Violence. Cam-
bridge University Press. Hong Kong.
Rammer, L., Gustavsson, E., Forsberg, M., Ahlm, K. och Eriksson, A.
(1997). Brister i handlggningen av ddsfall utanfr sjukhus. Sr-
tryck ur Lkartidningen vol. 94 nr. 50 1997.
Rying, M. (1996). Reaktioner p vldsbrott med ddlig utgng. C-uppsats.
Kriminologiska institutionen, Stockholms Universitet.
Rying, M. (2000). Ddligt vld i Sverige 19901998. Licentiatavhandling.
Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet.
Rying, M. (2004). Ddligt vld mot barn mindre n frr. Vlfrd 2003
nr. 4.
sou 1977:23. Psykiskt avvikande lagvertrdare. Stockholm: Liber. All-
mnna Frlaget.
sou 1984:64. Psykiatrin, tvnget och rttsskerheten. Stockholm: Liber.
Allmnna Frlaget.
sou 2002:26. Frigivning frn livstidsstraf. Stockholm: Fritzes.
sou 2006:100 (2006). Ambition och ansvar. Nationell strategi fr utveckling
av samhllets insatser till personer med psykiska sjukdomar och funk-
tionshinder. Socialdepartementet. Stockholm: Fritzes.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
sou 2007:90. Strafskalan fr mord. Stockholm: Fritzes.
Sveri. K. (1974). Vldet i samhllet. Tidskrift for Kriminalhvidenskab,
nr. 1.
Temrin, H. & Nordlund, J. (2003). Barn som ddas av sina frldrar.
Aprop nr. 2/2003.
Utterskld, S. (1998). Om livstidsstrafet. Stockholm: Juridiska institu-
tionen, Stockholms universitet.
Veress, B. (1994). Obduktionernas antal minskar. Srtryck ur Lkartid-
ningen vol. 91, nr. 2829 1994.
Wikstrm, P-O. H. (1985). Everyday Violence in Contemporary Sweden.
Situational and Ecological Aspects. Report 15. Stockholm: National
Council for Crime Prevention. Liber/Allmnna Frlaget.
Wikstrm, P-O. H. (1992). Vld. En kunskapsversikt. Stockholm: Brotts-
frebyggande rdet.
Yourstone, J. (2003). Kvinnor som ddar. En jmfrelse av psykosociala
bakgrundsfaktorer hos kvinnliga och manliga frvare dmda fr ddligt
vld i Sverige ren 19952001. Magisteruppsats. Stockholm: Psykolo-
giska institutionen, Stockholms universitet.
klagarmyndigheten (2007). Pfljd fr mord. Rttspm 2007:16. Utveck-
lingscentrum i Gteborg. <www.aklagare.se>.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Sammanfattning
De uppgifter som allmnheten lmnar i olika svenska oferun-
derskningar visar att utsattheten fr misshandel generellt sett
inte kat sedan brjan av 1990-talet. Det fnns dock ett undantag
som r viktigt att uppmrksamma och det r den tydliga kning
som skett av kvinnor som uppger att de utsatts fr vld i arbe-
tet. Forskning visar att denna kning framfr allt gller kvinnor
som arbetar inom vrd, omsorg och skola. Oferunderskning-
arna visar ocks att det grvre vld som medfrt att den utsatte
behvt ska ngon form av vrd inte har kat. I oferundersk-
ningar fr man inte heller std fr att en mer omfattande om-
frdelning av den upprepade utsattheten skulle ha skett sedan
brjan av 1990-talet.
Den mycket kraftiga kningen av polisanmlda misshandels-
brott under de senaste decennierna frklaras drfr sannolikt
av andra faktorer n av att allt fer medborgare drabbats av vld.
kningen av misshandelsanmlningar kan, i stllet fr att ses
som ett mtt p en stndigt kande omfattning av vld, betrak-
tas som en indikation p att samhllet tar vld p allt strre all-
var och att det vld som sker i allt mindre utstrckning frblir
oupptckt.
I vilken mn denna tolkning ocks r rimlig fr barnmisshan-
del r en mer ppen frga eftersom vi hr saknar alternativa
indikatorer. Klart r dock att de allra grvsta fallen av barnmiss-
handel de som leder till slutenvrdsbehandling eller till dden
inte har kat sedan 1990. Tidigare analyser av de polisanml-
da misshandelsbrotten antyder att kningen fram till slutet av
1990-talet i huvudsak frklaras av att fer brott kom till myndig-
heternas knnedom.
Sammantaget framstr en beskrivning av misshandelsutveck-
lingen som tar fasta p att samhllets kade insatser lett till att
mer vld synliggjorts snarare n att fer mnniskor blivit utsatta
som rimlig. Noterbart r emellertid att det i dagslget inte gr
MISSHANDEL
Felipe Estrada
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
att fnna std fr en tolkning av en generellt minskande utsatt-
het fr misshandel, vilket reser frgor om vilka tgrder som r
rimliga infr framtiden.
Slutligen kan det konstateras att den beskrivning Br gr av den
svenska allmnhetens utsatthet fr misshandel motsvaras av
den som grs i vra skandinaviska grannlnder.
Inledning
Under de senaste decennierna har vldsbrott varit en central frga i
den ofentliga debatten. Uppmrksamheten kring vldsutvecklingen
knnetecknas sedan lng tid tillbaka i alla nordiska lnder av beskriv-
ningar om en kraftigt kande vldsbrottslighet (se t.ex. Estrada 1997,
Balvig 2000, Kivivouri, Kemppi och Smolej 2002, Christie 2005). Forsk-
ningens analyser av vldsutvecklingen antyder dock att bilden r lngt
mer mngfasetterad.
Omfattningen av vldsbrott i Sverige r inte helt ltt att avgra. Om
en hndelse i ett visst lge uppfattas som vld eller inte r ngot som
skiljer sig t mellan olika situationer och grupper. Poliser, sjukvrdare,
hemtjnstpersonal rkar ofta ut fr hndelser som i ett annat sam-
manhang skulle betraktas som misshandel, men som i stllet ses som
incidenter som har med ens arbete att gra. Vi vet utifrn frgeunder-
skningar att de festa vldshndelser som intrfar i Sverige inte po-
lisanmls (Br 2008b).
Vad som uppfattas som vld frndras ocks ver tid. Detta mani-
festeras inte minst i lagstiftningen, dr en rad vldshandlingar som
tidigare inte var lagstridiga nu har blivit det. r 1965 kriminaliserades
vldtkt inom ktenskapet, 1979 kriminaliserades barnaga, 1989 utvid-
gades vad som skulle innefattas i grov misshandel (von Hofer 2006,
Granath 2007). Ytterligare en indikation p att toleransen gentemot
vld minskat r att ungdomsvld som tidigare rubricerats som grov
misshandel nu i strre utstrckning bedms som mord- eller drpfr-
sk (Granath 2007, se ocks kapitlet Ungdomsbrottslighet).
En kning av exempelvis antalet anmlda misshandelsbrott dr of-
ret r 714 r kan drfr vara uttryck fr att fer barn blir utsatta fr vld
men ocks fr en utveckling dr fer hndelser som tidigare intrfat i
skolan och inte polisanmlts kommer till rttsvsendets knnedom (se
t.ex. Estrada 2007). Likas kan fer polisanmlda misshandelsbrott mot
kvinnor i nra relationer, eller mot mn i det ofentliga rummet, vara
ett uttryck fr att fer personer blir utsatta fr vld, men ocks fr att
fer vldshndelser kommer till rttsvsendets knnedom.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Misshandelsbrottens mrkertal
Enligt Br:s (2008a) Nationella trygghetsunderskning (ntu) utsattes om-
kring 175 000 personer fr misshandel r 2006. ntu visar att omkring
en tredjedel av dem som utsatts fr misshandel anmlde brottet till
polis. Det fnns dock skillnader i anmlningsbengenheten. Allvarliga
vldshndelser polisanmls i strre utstrckning, ldre anmler ngot
oftare n yngre, och misshandel mellan obekanta tenderar att oftare
komma till polisens knnedom n vld mellan bekanta eller bland
nrstende (Br 2008b). Klart r emellertid att de allra festa misshan-
delsfall som sker i Sverige fortfarande inte polisanmls. Den stora fr-
delen med att anvnda uppgifter frn intervjuunderskningar r sle-
des att fer utsatta fr misshandel synliggrs, jmfrt med om analysen
begrnsas till enbart de brott som fnns i kriminalstatistiken.
Samtidigt som det r uppenbart att oferunderskningar r en vik-
tig kunskapsklla r det ndvndigt att ocks uppmrksamma att de
inte r ett perfekt mtt p misshandelsbrottslighetens omfattning och
utveckling. En frndrad syn i samhllet p vad som r att betrakta
som misshandel kan sjlvfallet ocks ha terverkningar p intervjuper-
soners bengenhet att uppge sdan utsatthet. I de fall dr de tillfrgade
drabbats av allvarligare vld som lett till mer entydiga konsekvenser r
frndringar i synen p vld sannolikt ett mindre problem. Oferun-
derskningarna har dock ocks andra begrnsningar. Det rr sig om
bortfall, svrigheter att studera vissa typer av brott samt under- och
verrapportering (scb 2004, se ocks inledningskapitlet).
I ntu r bortfallet cirka 20 procent, vilket anses vara ett jmfrelsevis
lgt bortfall (Br 2008a). Det problematiska r att detta bortfall san-
nolikt innehller personer vilkas utsatthet fr vld r hgre n bland
de svarande. Grupper som vi vet r srskilt utsatta till exempel straf-
fade, missbrukare och hemlsa fngas i mindre utstrckning upp
med denna typ av intervjuunderskningar (Nilsson 2002). Ett annat
problem r att barns utsatthet fr brott inte alls beskrivs eftersom per-
soner under 16 r inte intervjuas i de svenska oferunderskningarna.
Ett tredje viktigt problem har att gra med intervjupersonernas lgre
bengenhet att uppge utsatthet som r av mer knslig karaktr. Detta
gller i synnerhet mns vld mot kvinnor i hemmet, hndelser som
kan antas bli underrapporterade.
Sammantaget betyder detta att bedmare av misshandelsbrottens
omfattning och utveckling mste arbeta med fera indikatorer, kate-
goriseringar och avgrnsningar. I denna rapport redovisar Br omfatt-
ningen och utvecklingen av en rad vldsbrott utifrn olika indikatorer.
I freliggande kapitel ligger fokus p den generella omfattningen och
utvecklingen av misshandel (BrB 3:56). Barnmisshandel gnas dock
srskild uppmrksamhet. De kllor som kommer att presenteras r kri-
minalstatistik, intervjuunderskningar samt sjukvrdsdata. I andra ka-
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
pitel i boken redovisas vld mot kvinnor, ungdomsvld, ddligt vld,
rn samt sexuellt vld mer utfrligt.
Omfattning och utveckling
Misshandelns omfattning och struktur
De festa vldsbrott som polisanmls r misshandelsbrott. Under r
2007 polisanmldes 72 643 misshandelsbrott mot personer ldre n
14 r (kallas hrefter fr misshandel mot vuxna) och ytterligare 9 619
mot barn under 15 r. I drygt 60 procent av misshandelsbrotten mot
vuxna var ofret en man och i nrmare 40 procent en kvinna (fgur 1).
De brott som mn och kvinnor polisanmlt skiljer sig tydligt t. De
festa mnnen har utsatts fr vld utomhus av en obekant person. Det-
ta vld brukar karaktriseras som gatuvld. Kvinnorna har dremot
misshandlats inomhus av en grningsperson som r bekant. Denna
statistik anvnds ofta fr att beskriva det vld som kvinnor utstts fr
av mn de har eller har haft en nra relation med. I fljande kapitel
beskrivs vld mot kvinnor mer ingende.
Som redan nmnts r den faktiska omfattningen av misshandel
strre n det vi kan se enligt polisanmlda brott. Enligt ntu utsattes
ren 20052006 omkring 2,5 procent av befolkningen (1679 r) fr
misshandel (Br 2008a). Detta motsvarar 175 000 personer och av dessa
Figur 1. Polisanmlningar om misshandel mot mn (n= 45 786) respektive kvinnor
(n= 26 857), r 2007. Andelar frdelade efter relation och plats fr brottet. Frkort-
ningar avseende relation och plats: obkt uth = obekant utomhus, obkt inh = obekant
inomhus, bkt uth=bekant utomhus, bkt inh= bekant inomhus. Klla: Br.
70
60
50
40
30
20
10
0
Man
totalt
Man
obkt
uth
Kvinna
obkt
uth
Man
bkt
uth
Kvinna
bkt
uth
Man
obkt
inh
Kvinna
obkt
inh
Man
bkt
inh
Kvinna
bkt
inh
Kvinna
totalt
63
37
48
18
15
18
16
11
16
57
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
var det uppemot 40 000 som uppgav att de skte ngon form av vrd
som konsekvens av vldet. Omkring tv tredjedelar av dem som i ntu
uppgett att de utsatts fr vld r mn. Grovt sett r det tre olika typer
av fall som dominerar de misshandelsbrott som allmnheten uppger i
oferunderskningar (tabell 1):
vldibostad,somoftastskerinomnrarelationerellermellanbe-
kanta
vldiarbetslivet,somframfralltdrabbaryrkesgruppersomarbe-
tar med vervakning, handel samt vrd och omsorg
vldpgatorochtorg,somoftastskerisambandmednjeslivsdel-
tagande mellan tidigare obekanta eller endast ytligt bekanta.
Noterbart r att frdelningen mellan mn och kvinnor skiljer sig mel-
lan dessa typer av misshandel. Mn r oftast utsatta fr gatuvld eller
vld frn en obekant grningsperson. Kvinnor misshandlas oftast av
en bekant eller nrstende man och vldet sker, jmfrt med vld mot
mn, betydligt oftare i en bostad. Detta mnster stmmer vl verens
med det som framtrder i kriminalstatistiken. En betydligt strre an-
Kvinnor
(1679 r)
Mn
(1679 r)
Andel (%) utsatta 1,9 3,3
Andel (%)
hndelser
(n=316)
Andel (%)
hndelser
(n=924)
Relation till grningspersonen
- nrstende 29 3
- bekant 42 30
- helt oknd 28 66
Typ av plats
- en bostad 27 6
- en arbetsplats/skola 34 23
- en allmn plats 35 63
- annan plats 4 8
Grningsperson (troligen) alkohol- eller drogpverkad 36 70
Intervjuperson alkoholpverkad 19 45
Synliga mrken/kroppsskada 65 67
Skador som krvt sjukvrd 16 21
Hndelsen har polisanmlts 32 35
Klla: NTU 200607.
Tabell 1. Typ av misshandel efter kn. Procent.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
del av mnnen uppger att grningspersonen troligen var alkohol- eller
drogpverkad och det r ocks klart fer bland de manliga ofren som
sjlva varit pverkade av alkohol. Vld i arbetslivet r den vldstyp som
r jmnast frdelad mellan mn och kvinnor (Estrada, Nilsson och
Wikman 2007). Det fnns vidare endast mindre skillnader i de skador
som mn och kvinnor rapporterar samt i bengenheten att anmla
misshandelshndelsen till polis.
Misshandel mot barn
Att beskriva omfattningen av barnmisshandel r svrare n att beskri-
va misshandelns omfattning nr det gller vuxna. I stor utstrckning
r vi hnvisade till att utg frn kriminalstatistiken. Trots att det under
senare r tillkommit skyldigheter fr vissa yrkesgrupper att anmla
misstnkta fall av barnmisshandel r det fortfarande bara en mindre
del av alla misshandelsbrott mot barn som anmls. Drfr kan vi inte
utg frn att kriminalstatistiken ger en representativ bild av vare sig
omfattningen eller brottslighetens sammansttning. Till skillnad frn
den beskrivning som fs av vuxnas utsatthet fr misshandel genom
oferunderskningar kan vi inte jmfra barns utsatthet fr misshan-
del med den bild som erhlls frn oferunderskningar eftersom barn
yngre n 15 r inte intervjuas.
Figur 2. Misshandel mot barn 06 r (n= 1 548) respektive barn 714 r (n=8 071),
anmlda brott r 2007. Andelar frdelade efter relation och plats fr brottet. Frkort-
ningar avseende relation och plats: obkt uth = obekant utomhus, obkt inh = obekant
inomhus, bkt uth=bekant utomhus, bkt inh= bekant inomhus. Klla: Br.
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
Sm-
barn
totalt
06 r:
obkt
uth
714 r:
obkt
uth
06 r:
bkt
uth
714 r:
bkt
uth
06 r:
obkt
inh
714 r:
obkt
inh
06 r:
bkt
inh
714 r:
bkt
inh
Skol-
barn
totalt
16
84
4 4
10
81
19
6
26
49
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
I kriminalstatistiken kan vi precis som gjorts ovan fr vuxna kart-
lgga relation och plats dr misshandeln gt rum samt dela upp vldet
mot barn i tv grupper smbarn upp till sex r och skolbarn mellan
7 och 14 r. Mer n 80 procent av de 9 619 polisanmlda misshandels-
brotten mot barn (r 2006) drabbade barn mellan 7 och 14 r (fgur 2).
I hlften av brotten ger hndelsen rum inomhus och grningsperso-
nen r en bekant. Vanligt r ocks att vldet frn en bekant skett ut-
omhus. Frn tidigare kartlggningar av dessa polisanmlningar vet vi
att en mycket stor del handlar om skolrelaterat vld (Estrada 2007, se
ocks Br 2006c).
Vldet mot smbarnen har en annan karaktr. I nstan 90 procent av
hndelserna r frvaren bekant och de allra festa av dessa brott r fa-
miljerelaterade (Br, 2000c). Denna typ av vld r naturligtvis svrt att
upptcka eftersom barn inte har mjligheter att genom en polisanm-
lan synliggra sin utsatthet. D dessa hndelser oftast sker i hemmen
fnns sllan vuxna som inte r involverade i vldshandlingen som kan
gra en polisanmlan.
Regional frdelning
Den polisanmlda misshandelsbrottsligheten skiljer sig i omfattning
mellan olika ln. Sjlvfallet har befolkningsrika ln fer anmlda brott.
Flest brott anmls slunda i storstadslnen. Om man stller antalet
polisanmlda misshandelsbrott i Sverige i relation till antalet invna-
re fr man fram att det r 2007 anmldes 752 misshandelsbrott per
100 000 invnare. Skillnaden mellan lnen kvarstr nr man kontrolle-
rar fr befolkningsmngden. Flest misshandelsbrott i frhllande till
folkmngden (per 100 000 invnare i lnet) anmldes i Stockholms
(976) och Sdermanlands (888) ln. Lgst antal anmlda brott hade
Kronobergs (540) och Jnkpings ln (604).
Utvecklingen av misshandel
Inledningsvis ppekades att i ett samhlle dr acceptansen gradvis
minskar fr vad som r legitim vldsutvning kommer fer hndelser
n tidigare att betraktas som klandervrda och meningsfulla att an-
mla till polis. Det r drfr frenat med stora svrigheter att utifrn
enbart anmlda brott gra korrekta bedmningar av den faktiska ut-
sattheten fr vldsbrott. Samtidigt r det ett faktum att misshandels-
brott kommer till rttvsendets knnedom genom polisanmlningar.
Anmlan av brott utgr frsta lnken i rttskedjan dr det vidare ar-
betet sedan leder till att brott klaras upp eller att utredningen lggs
ned, att misstnkta identiferas och lagfrs. En beskrivning av polisan-
mlda brott r drfr viktig, oavsett hur vl det speglar utvecklingen
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
av det faktiska problem som ligger bakom anmlan. I fljande avsnitt
analyseras misshandelsutvecklingen ocks med hjlp av
uppgifterfrnskolunderskningardrniondeklassareanonymtbe-
rttar om sin egen vldsbrottslighet och utsatthet fr brott
nationella oferunderskningar dr den vuxna befolkningen upp-
ger sin utsatthet fr olika typer av vldshndelser. Genom dem r
det mjligt att srskilja hur allvarliga skador som ofren ftt, var vl-
det gt rum och s vidare.
uppgifterfrnsjukvrdenompersoner,barnsvlsomvuxna,som
skrivits in och behandlats p grund av en vldshndelse.
Var och en av dessa kllor har brister (se inledningskapitlet). Drfr
r forskare verens om att man i underskningar om brottslighetens
omfattning och utveckling gr klokt i att kritiskt utnyttja alla de kl-
lor som str till frfogande.
Polisanmlda misshandelsbrott mot vuxna och barn
Sedan 1980 har antalet polisanmlda misshandelsbrott mot ofer 15 r
eller ldre kat kontinuerligt (fgur 3). ven om hnsyn tas till att Sve-
riges befolkning kat (frn 8,3 till 9,0 miljoner) under perioden s
handlar det om en tredubbling av antalet misshandelsbrott. kning-
en gller samtliga underkategorier som r mjliga att belysa i brotts-
statistiken (se fgur 1). Mest har anmlda misshandelsbrott som skett
utomhus mellan obekanta kat (frn 7 000 till 26 000), men ven an-
Figur 3. Antal anmlda misshandelsbrott mot personer 15 r och ldre, 19812007.
Klla: Br.
0
10 000
20 000
30 000
40 000
50 000
60 000
?0 000
80 000
1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
Polisanmlda misshandelsbrott mot vuxen 15 r eller ldre
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
mlda brott inomhus mellan bekanta kar kraftigt (frn drygt 9 000
till 24 000). Misshandelsbrott dr mn r ofer utgr som nmnts den
strsta delen av anmlningarna, utvecklingen r dock likartad fr
bda knen.
Att flja utvecklingen av barnmisshandel lter sig i princip bara g-
ras genom de brott som kommer till myndigheternas knnedom. Po-
lisanmlda brott r en central kunskapsklla. Tidigare har det konstate-
rats att barnmisshandel lmpligen delas upp mellan sdan misshandel
som mestadels sker inom familjen mot smbarn och sdan som drab-
bar 714-ringar (vanligen i skolan). Sedan 1981 har antalet anmlda
misshandelsbrott dr ofret r i ldern 714 r kat kraftigt svl till
antal som procentuellt (fgur 4). kningen r frst svag under 1980-
talet, men anmlningarna kar sedan kraftigt under 1990-talet och in
i 2000-talet. De anmlda misshandelsbrotten mot de mindre barnen
kar ocks. Precis som fr skolbarnen gller att 1980-talet knneteck-
nas av en frhllandevis lg kningstakt. Under 1990-talets frsta hlft
sker en kraftig kning av anmlningarna. Fram till r 2005 ligger de
sedan tmligen stabilt kring 1 000 anmlningar per r. ren 20052007
sker dock terigen en kraftig kning och r 2007 anmldes drygt 1 500
misshandelsbrott mot smbarn.
Sammantaget har de polisanmlda misshandelsbrotten kat kraf-
tigt under de senaste decennierna oavsett vilken grupp av brott som
analyseras. En uppenbar frga r om denna mer eller mindre linjra
kning av anmlda misshandelsbrott svarar mot en verklighet dr allt
fer i den svenska befolkningen ocks har utsatts fr vld.
Figur 4. Antal anmlda misshandelsbrott mot barn 06 r respektive 714 r,
19812007. Klla: Br.
0
1 000
2 000
3 000
4 000
5 000
6 000
? 000
8 000
9 000
1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
Polisanmlda misshandelsbrott mot barn 0-6 r
Polisanmlda misshandelsbrott mot barn ?-14 r
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Allmnhetens utsatthet fr misshandel
enligt offerunderskningar
Eftersom Br:s ntu-underskning hittills enbart genomfrts ren
20062008 gr det inte att utlsa lngre trender i allmnhetens utsatt-
het fr misshandel. Sedan 1978 genomfr Statistiska Centralbyrn rli-
gen underskningar av levnadsfrhllanden (ulf) bland 1684-ringar
dr frgor om utsatthet fr olika typer av vldshandlingar ingr. rli-
gen intervjuas omkring 6 000 personer och bortfallet ligger omkring
20 procent (fr en nrmare beskrivning av ulf se scb 2004). Dessa un-
derskningar beskriver, precis som ntu-underskningen, mycket vl
de erfarenheter som strre delen av befolkningen har av brott. Dre-
mot lyckas de inte beskriva erfarenheter bland exempelvis strafade,
missbrukare och hemlsa, personer som enligt tidigare forskning r
utsatta fr mnga vldsbrott (Nilsson 2002).
Under 1980-talet r andelen utsatta fr ngot vld enligt oferunder-
skningarna totalt sett lgre n efter r 1990 (2,7 respektive 3,7 procent
av befolkningen i ldern 1684 r). Stora delar av denna frndring
intrfar i vergngen mellan decennierna bland svl mn som kvin-
nor (fgur 5). Det fnns dock en tydlig skillnad mellan utvecklingen
av mns och kvinnors utsatthet efter r 1990. Mnnens utsatthet fr
vld ligger p en ofrndrad niv (kring 4,5 procent), och under ren
20002005 r utsattheten lgre n den som rapporterades i brjan av
1990-talet. Fr kvinnorna framtrder i stllet en svag men kontinuerlig
kning av utsatthet fr vld under hela 1990-talet. Under 2000-talets
frsta fem r stabiliseras kvinnors utsatthet p en hgre niv n tidi-
Figur 5. Andel utsatta fr vld respektive vld som franlett lkarbesk, efter kn.
SCB:s ULF-underskningar ren 19802005. Procent.
0,0
0,5
1,0
1,5
2,0
2,5
3,0
3,5
4,0
4,5
5,0
5,5
6,0
1980
-81
1982
-83
1984
-85
1986
-8?
1988
-89
1990
-91
1992
-93
1994
-95
1996
-9?
1998
-99
2000
-01
2002
-03
2004 2005
vld mot mn (16-84 r)
vld mot kvinnor (16-84 r)
vld som lett till lkarbesk (mn)
vld som lett till lkarbesk (kvinnor)
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
gare. Ser man enbart till det grvre vldet, dr den utsatte uppger att
han eller hon drabbats av vld som medfrt ngon form av sjukvrd,
ligger niverna fr svl mn som kvinnor mer eller mindre ofrnd-
rade under hela perioden. Det betyder att den kraftiga kningen av
polisanmlda misshandelsbrott inte kan hnfras till att allmnheten
(det vill sga den stora del av befolkningen som representeras av ofer-
underskningarna) oftare n frr utstts fr grvre vld.
Eftersom det r de allvarligast skadade ofren som oftast polisan-
mler sin utsatthet (70 procent av dem med allvarliga skador uppgav
att de polisanmlt enligt ntu, se Br 2008b) skulle detta kunna antyda
en kad anmlningsbengenhet hos dem som utsatts fr s pass grovt
vld att de uppskt vrd (exempel p en sdan utveckling redovisas av
Brink m. f. 1997 och Danielsson m. f. 2005). Ett annat alternativ r att
kningen av polisanmlningar kan hnfras till en hgre anmlnings-
bengenhet bland den strre grupp som utsatts fr vld som inte med-
frt allvarligare skador. Bland dessa ofer r det fortfarande s att de all-
ra festa inte polisanmler (Br 2008b). I brjan av 1980-talet bedmde
Persson (1980:24) att anmlningsbengenheten nrmast var obefntlig
vid vldsbrott dr ofret och grningspersonen r bekanta med varan-
dra och dr vldet inte lett till allvarligare skador. P grund av denna
omfattande dolda brottslighet rcker det med sm frndringar i an-
mlningsbengenheten fr att det ska f stora efekter i den registrera-
de brottsligheten. En tredje mjlighet r att kningen av polisanmlda
Figur 6. Andel utsatta fr vld i bostad (1684 r), p allmn plats (1684 r)
samt vld i arbetslivet (1664 r). SCB:s ULF-underskningar ren 19802005.
Procent.
0,0
0,5
1,0
1,5
2,5
3,0
3,5
4,0
4,5
5,0
1982
-83
1984
-85
1986
-8?
1988
-89
1990
-91
1992
-93
1994
-95
1996
-9?
1998
-99
2000
-01
2002
-03
2004 2005
vld i bostad 16-84 r
Gatuvld 16-84 r
vld i arbetslivet 16-64 r
2,0
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
misshandelsbrott ocks motsvarar en kning av misshandelsbrott som
sker mot grupper som representeras dligt i oferunderskningar.
Frutom att beskriva allmnhetens utsatthet fr vld av olika all-
varsgrad r det via oferunderskningar mjligt att beskriva utveck-
lingen av olika typer av vld. Sedan 1980-talets brjan uppvisar de oli-
ka typerna av misshandel olika utvecklingstrender (fgur 6). Andelen
1664-ringar som uppger att de utsatts fr vld eller hot i arbetslivet
har kat ptagligt, och denna kning r srskilt stor bland kvinnor
(se kapitlet Misshandel mot kvinnor samt Estrada, Nilsson och Wikman
2007). Nivn p gatuvldet har fuktuerat under perioden. Tydligt r
dock att andelen som uppger sig ha utsatts fr vld p allmn plats
inte har kat sedan brjan av 1990-talet, snarare tvrtom. Fr vld i bo-
stad sker det en uppgng frn slutet av 1980-talet till omkring r 1995,
drefter ligger andelen utsatta ofrndrat kring 1,5 procent av befolk-
ningen i ldern 1684 r.
Antal vldshndelser per utsatt offer
Noterbart r att polisanmlda misshandelsbrott gller hndelser med-
an den mest tillfrlitliga informationen frn oferunderskningar av-
ser utsatta personer. Den stora skillnaden i utvecklingstrender mellan
polisanmlda brott och utsatta ofer skulle drfr kunna hnga sam-
man med att misshandelsbrott dr samma ofer utstts vid upprepade
tillfllen kat i omfattning och ocks brjat anmlas mer till polisen.
Enligt oferunderskningar uppger fer kvinnor att de utsatts fr vld
i arbetslivet och hr r det sledes mjligt att anmlningar av uppre-
pade misshandelsbrott har kat. Vid vld mellan obekanta p ofent-
liga platser, som r den kategori som kat kraftigast i statistiken ver
anmlda brott, r dock detta ett mindre troligt scenario eftersom det
r mindre vanligt med upprepad utsatthet inom denna kategori. Inom
gatuvldet fnns inte heller en kande andel utsatta enligt oferunder-
skningarna.
En annan mjlig frklaring till kningen av anmlda vldshndelser
kan vara att utsattheten kat hos de begrnsade delar av befolkningen
som inte oferunderskningar lyckas representera (t.ex. hemlsa och
missbrukare). Dessa grupper kan ocks vxa i omfattning vilket i s fall
kan leda till fer vldshndelser utan att det framtrder i oferunder-
skningarna. Samtidigt r det sannolikt s att dessa marginaliserade
grupper inte polisanmler sin utsatthet i ngon strre utstrckning.
Sammantaget r det drfr svrt att tnka sig att vare sig en kning av
extremt utsatta individer eller en kad utsatthet i gruppen mrkbart
pverkat utvecklingen av antalet anmlda misshandelsbrott.
Bedmningar av utvecklingen av antalet vldshndelser utifrn of-
ferunderskningar r tyvrr svra att gra d uppgifternas kvalitet an-
ses vara mer osker (scb 2004:34). Det r givet att oskerheten i re-
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
spondenters uppgifter om antal hndelser r strre n uppgifterna om
huruvida man ver huvud taget utsatts under senaste ret. I den mn
urvalet inbegriper individer som rapporterar ett mycket stort antal
hndelser kommer detta att vga tungt i berkningar av utvecklingen
av antal hndelser (Br 2008a, s. 32f).
32
I det fljande beskrivs utveck-
lingen av antal hndelser bland dem som uppgett maximalt 52 vlds-
eller hothndelser (tabell 2).
Sedan 1980-talet har omkring 97 procent av de intervjuade utsatts
upp till en gng fr vld eller hot under de senaste tolv mnaderna. Ef-
ter 1980-talet sker det en viss uppgng i andelen som uppger att de ut-
satts tv eller fer gnger. Det r uppenbart att denna frndring dels r
mycket liten, dels att den inte har fortsatt under 2000-talet. Sammanta-
get r det tminstone i ulf-underskningen svrt att se att en kad ut-
satthet bland de enskilda vldsofren skulle frklara den kontinuerliga
och kraftiga kning som skett av polisanmlda misshandelsbrott.
Utvecklingen av barnmisshandel enligt offerunderskningar
Av naturliga skl r det mycket svrt att med traditionella oferunder-
skningar synliggra smbarns utsatthet fr vld. Man kan anvnda sig
av omfngsunderskningar av exempelvis yrkesgrupper som kommer
i kontakt med misshandlade barn, men de r oftast svra att anvnda
fr att beskriva frndringar ver tid. Den redovisning som presente-
rats ovan utifrn polisanmlda brott r drfr, trots sin knslighet fr
frndrad anmlningsbengenhet, den bsta indikatorn vi har. I en ti-
digare kartlggning kunde Br (Br 2000c) tydligt visa att kningen av
polisanmlda barnmisshandelsbrott ren 19901997 hngde samman
med att fer lindriga fall synliggjorts samtidigt som de brott dr bar-
nen ftt allvarligare skador inte kade. I vilken mn denna utveckling
fortsatt eller om de senaste rens kraftiga kning av polisanmlningar
ocks speglar en faktiskt kad barnmisshandel, gr inte att bedma.
198089 199099 200005
Antal tillfllen Andel (%) Andel (%) Andel (%)
01 gng 97,6 96,7 96,6
25 gnger 1,70 2,30 2,40
612 gnger 0,44 0,64 0,64
1352 gnger 0,25 0,34 0,31
Klla: ULF 19802005.
Tabell 2. Andel utsatta fr vld eller hot uppdelat efter antal hndelser (maximalt 52
tillfllen under senaste ret).
32
Vanligtvis beaktas detta genom att studier tillmpar ett tak p antal hndelser
som redovisas per enskild individ (ofta redovisas bara upp till sex brott).
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Nr det gller skolbarn har vi genom Br:s terkommande skolun-
derskning om brott en bra klla att komplettera med. I skolundersk-
ningen framgr att andelen niondeklassare som utsatts fr grvre vld
legat mer eller mindre ofrndrad och mellan ren 1995 och 2005 (f-
gur 7). Precis som fr de vuxna visar allts oferunderskningar p en
annan bild n den som framtrder i brottsstatistiken. Tidigare forsk-
ning har pvisat att kningen av misshandelsanmlningar dr ofret
r i grundskoleldern hnger samman med kad anmlningsbengen-
het frn skolorna (Estrada 2007). Br:s skolunderskningar visar att
andelen som uppger att de utsatts fr vld i just skolan inte heller har
kat utan att den pendlar kring 40 procent (Br 2006, s. 29).
Antal vldsskadade som skrivits in i sjukvrden
Uppgifter frn sjukvrden r vrdefulla fr bedmningar av vlds-
brottslighetens omfattning och utveckling eftersom vrden har poten-
tial att beskriva de fall som r allvarliga, men som i mindre utstrck-
ning polisanmls eller uppges i oferunderskningar (Estrada 2005).
Sedan r 1964 fnns det i Sverige ett patientregister ver personer som
skrivits in och vrdats p ofentliga sjukhus, det vill sga det som bru-
kar benmnas slutenvrd (Socialstyrelsen 2004). I registret fnns infor-
mation om inskrivningar till fljd av skador frn misshandel. En stor
frdel med detta register r att det tcker hela landet samt beskriver
utvecklingen ver lng tid.
En grundlggande felklla fr patientregistrets frmga att funge-
ra som indikator p vldsutvecklingen r frndringar i vrdsystemet
som innebr att patienter placeras utanfr eller inom den slutna vr-
0
1
2
3
4
5
6
?
8
9
1995 199? 1999 2001 2003 2005
Pojkar utsatta lr grvre vld Flickor utsatta lr grvre vld
Figur 7. Andel pojkar respektive flickor i rskurs 9 som har utsatts fr grvre vld,
19952005. Klla: NSU.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
den (Estrada 2005). Alla de personer som drabbas av vld och som en-
bart vrdas p sjukhusens akutmottagningar, i ppenvrd, p vrdcen-
traler, jourmottagningar, i skolhlsovrd, av tandlkare etc. ingr inte
i statistiken (Socialstyrelsen 2004). Analyser av regionala sjukhusom-
rden visar att ppenvrden tar hand om cirka 85 procent av de vlds-
skadade (Jerre 2006, Br 2007e). Denna andel har mjligen kat ngot
under senare r men det handlar inte om ngra drastiska frndringar
(Jerre 2006). I dagslget saknas tyvrr tillfrlitlig ppenvrdsstatistik
p nationell niv. Vidare r det sjlvfallet s att uppgifter frn sjukvr-
den enbart kan beskriva den misshandel som r s pass allvarlig att
den krver vrd och att patienten gett en korrekt beskrivning av vad
som orsakat skadan.
Med beaktande av det ovan sagda kan det konstateras att antalet fr
vldsskador inskrivna patienter fuktuerat sedan brjan av 1990-talet
(fgur 8). Under frsta delen av 1990-talet kade antalet inskrivna fr
att n en tydlig toppniv r 1994, d drygt 3 000 personer skrevs in p
sjukhusen till fljd av vld. Drefter minskade antalet vldsbehandla-
de ptagligt under ngra r.
33
Under 2000-talets frsta r sker terigen
en svag kning men niverna ligger fortfarande lgre n vid 1990-talets
brjan. Antalet smbarn som skrivits in fr behandling p grund av
Figur 8. Antal patienter som skrivits in i sluten vrd p grund av vldsskada. Barn
06 r respektive 714 r (vnster y-axel som varierar mellan 0 till 200 patienter)
samt hela befolkningen (hger y-axel som varierar mellan 0 till 3 500 patienter).
Klla: Socialstyrelsen, Patientregistret.
0
500
1 000
1 500
2 000
2 500
3 000
3 500
0
50
100
150
200
1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006
?-14-ringar 0-6-ringar Hela belolkningen
33
r 1997 infrdes ett nytt registreringssystem och r 1998 finns ett strre bortfall
n normalt i slutenvrdsdata (se Estrada 2005). Dessa faktorer frklarar delvis
nivminskningen efter r 1996.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
vldsskador har legat mer eller mindre ofrndrat kring 2530 barn
per r. Fr de ldre barnen ligger nivn ocks stabil fast p en hgre
niv (cirka 75 barn per r).
Misshandelsutvecklingen en summering med nordisk
utblick
Under de senaste decennierna har alla typer av polisanmlda misshan-
delsbrott, mot bekanta svl som obekanta inom- eller utomhus, kat
kraftigt. Samtidigt vet vi frn oferunderskningar att det fortfarande
r s att de allra festa misshandelsbrott som allmnheten utstts fr
inte kommer till rttsvsendets knnedom. De uppgifter som medbor-
garna lmnar i dessa studier visar ocks att utsattheten fr misshandel
generellt sett inte kat sedan brjan av 1990-talet. Det fnns dock ett
viktigt undantag och det r den tydliga kning som skett av kvinnor
som uppger att de utsatts fr vld i arbetet. Oferunderskningarna vi-
sar ocks att det grvre vld som medfr att den utsatte behver ska
ngon form av vrd inte har kat.
Tillgnglig sjukvrdsstatistik frn Socialstyrelsens slutenvrdsregis-
ter visar att antalet patienter som skrivits in fr att behandlas fr en
vldsskada inte kat sedan brjan av 1990-talet. De festa vldsskador
behandlas dock i ppenvrden och hr saknas data ver tid p natio-
nell niv.
Mot bakgrund av det som framkommer frn framfr allt oferun-
derskningar, men ocks frn sjukvrdsdata och statistik ver ddligt
vld, frefaller det rimligt att inte tolka den mycket kraftiga kningen
av polisanmlda misshandelsbrott som att allt fer medborgare drab-
bas av misshandel. kningen av misshandelsanmlningar kan, i stllet
fr att ses som ett mtt p en stndig utbredning av vldet i Sverige, be-
traktas som en indikation p att samhllet tar vld p allt strre allvar
och att den misshandel som sker i allt mindre utstrckning gr oupp-
tckt. Noterbart r emellertid att det i dagslget r svrt att fnna std
fr en tolkning av en minskande utsatthet fr misshandel, vilket reser
frgor om vilka tgrder som r rimliga infr framtiden.
I vilken mn ovanstende tolkning ocks r giltig fr barnmisshan-
del r en mer ppen frga eftersom vi hr saknar oferunderskningar.
Klart r dock att de allra grvsta fallen av barnmisshandel de som
leder till slutenvrdsbehandling eller till dden inte har kat sedan
1990. Frn tidigare analyser av de polisanmlda misshandelsbrotten
vet vi att kningen fram till slutet av 1990-talet i huvudsak frklarades
av att fer brott kom till myndigheternas knnedom.
Den beskrivning som gjorts ovan liknar i stor utstrckning beskriv-
ningen av vldsutvecklingen i vra skandinaviska grannlnder (Stene
2006, Balvig och Kyvsgaard 2007, Rttspolitiska forskningsinstitutet
2007, Sirn m.f. 2007). I Danmark, Finland och Norge kar de polisan-
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
mlda misshandelsbrotten samtidigt som nivn p det ddliga vldet
r ofrndrat. Precis som i Sverige fnns det snarare tendenser till frre
ofer fr ddligt vld under de frsta ren p 2000-talet (se fregende
kapitel). Vidare visar oferunderskningarna frn vra nordiska lnder
att allmnhetens utsatthet legat ofrndrad med undantag fr det yr-
kesrelaterade vldet som precis som i Sverige har kat ngot.
Det har konstaterats ovan att svl oferunderskningar som polisan-
mlda misshandelsbrott visar att mnnen utgr omkring tv tredje-
delar av ofren fr misshandel. Sjukvrdsdata har ungefr samma fr-
delning, mjligen med en n starkare koncentration till manliga ofer
(Estrada 2005). Enligt ntu dominerar de yngre ldersgrupperna svl
bland kvinnliga som manliga misshandelsofer (tabell 3). Noterbart
r dock att den manliga dominansen bland ofren inte gller i lders-
gruppen 4564 r, dr det i stllet r fer kvinnor n mn som uppger
att de utsatts fr misshandel.
Oferunderskningar visar ocks p andra skillnader i utsatthetsrisk
fr olika befolkningsgrupper. Vanligen identiferas tre grupper som
har hgre risk att utsttas fr misshandel. Den frsta bestr av framfr
allt unga mn, men i viss mn ocks kvinnor, som utstts fr vld frn
obekanta i samband med njeslivsdeltagande. Den andra gruppen be-
str av kvinnor som utstts fr vld i nra relationer eller av bekanta
och inom denna grupp utgr ensamstende mdrar en hgriskgrupp
(Estrada och Nilsson 2004). Den tredje dominerande ofergruppen ut-
grs av dem som utstts fr yrkesrelaterat vld. Hr varierar riskerna
naturligtvis beroende p typ av arbete. Under 1980-talet var skillna-
derna mellan mn och kvinnor sm men sedan 1990-talet gller att
kvinnors utsatthet kat som en fljd av att fer som verkar inom vrd,
omsorg och skola uppger att de utsatts fr vld (se kapitlet Misshandel
mot kvinnor samt Estrada m. f. 2007).
Mn
Andel (%)
Kvinnor
Andel (%)
Samtliga 1679 r 3,0 2,0
1624 r 9,2 6,0
2544 r 3,2 2,3
4564 r 0,8 1,1
6579 r 0,3 0,0
Klla: NTU 2007.
Tabell 3. Andel personer som uppger att de utsatts fr misshandel under senaste
ret. Efter kn och lder. Procent.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Skillnaderna mellan dessa typer av vld blir tydliga nr man ser till
hur frdelningen av upprepad utsatthet fr misshandel skiljer sig mel-
lan mn och kvinnor (tabell 4). Av de kvinnor som utsatts fr misshan-
del angav tv tredjedelar (65 procent) att de drabbats en gng under
det fregende kalenderret, en femtedel (19 procent) att de utsatts 23
gnger och 16 procent att de utsatts fr vld vid fyra eller fer tillfllen.
Bland mnnen r frdelningen i princip densamma. Drygt hlften (54
procent) av de upprepat utsatta kvinnorna uppger emellertid att gr-
ningspersonen varit densamma vid dessa tillfllen, medan knappt var
tionde (7 procent) man uppger att grningspersonen varit densamma.
Detta understryker de skillnader som fnns i vilka typer av vld som
kvinnor och mn utstts fr.
Grningspersoner
Historiskt har den manliga vervikten bland dem som dms fr vld
varit mycket stor. Under nstan hela 1900-talet utgjorde mnnen om-
kring 95 procent av dem som befunnits skyldiga till misshandel (von
Hofer 2008). Under de senaste decennierna har dock kvinnornas an-
del kat (utfrligare beskrivet i kapitlet om kvinnors brottslighet). r
2006 utgjorde kvinnorna 13 procent och mnnen 87 procent, av dem
som misstnktes fr misshandel. Mnnens andel var strst nr det gl-
ler vld mot andra vuxna mn (93 procent) och lgst betrfande vl-
det mot barn i ldern 06 r (66 procent).
I Br:s oferunderskning ntu gr det att belysa hur stor del av gr-
ningspersonerna som r mn respektive kvinnor ocks utifrn alla de
fall som inte leder till polisanmlan. De uppgifter som de intervjuade
lmnar i ntu bekrftar det som framkommer av statistiken ver miss-
tnkta. 89 procent av ofren uppger att grningspersonen var en man
och 11 procent pekar ut en kvinna (tabell 5). Underskningen visar
Kvinnor
Andel (%)
Mn
Andel (%)
Antal gnger bland utsatta personer: (n=245) (n=439)
1 gng 65 65
23 gnger 19 22
4 eller fler gnger 16 13
Om flera ggr: var det samma grningsperson? (n=96) (n=151)
ja, vid alla/bda tillfllena 54 7
ja, vid de flesta tillfllen 8 6
nej 38 86
Klla: NTU 200607.
Tabell 4. Andel personer som uppger att de var utsatta fr misshandel, efter kn och
grningsperson. Procent.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
ocks att det fnns en tendens att vldet riktas mot en person av sam-
ma kn. 70 procent av de kvinnliga och 69 procent av de manliga gr-
ningspersonerna har misshandlat en person av samma kn.
Det r samtidigt ett faktum att de festa ofer oavsett kn utsatts fr
vldet av en man (tabell 6). Bland mnnen (som utgr merparten av
ofren) r det 95 procent som utsatts av en annan man. ven om ns-
tan var femte kvinna (21 procent) uppger att grningspersonen var en
kvinna r det ocks en mycket stor majoritet av kvinnorna som miss-
handlats av en man.
Grningspersonerna vid misshandel mot barn
ntu-underskningen kan inte synliggra vilka som utstter barn fr
misshandel. Fr detta ndaml kan statistiken ver misstnkta an-
vndas. Jmfrt med vldet mot vuxna, dr mnnen utgr nrmare
90 procent av de misstnkta grningspersonerna, r frdelningen vid
barnmisshandel ptagligt jmnare mellan knen (tabell 7). Vid vld
mot smbarn utgr kvinnor en tredjedel av de misstnkta. Bland bde
mn och kvinnor r de festa av grningspersonerna i ldern 2549 r.
Frn tidigare kartlggningar str det klart att merparten av dessa r
barnens frldrar (Br 2000c).
Grningspersonen var:
Kvinna (11 %) Man (89 %)
Offret man 30 69
Offret kvinna 70 31
Totalt 100 100
Klla: NTU 200607.
Tabell 5. Andel personer som uppger att de utsatts fr misshandel. Frdelning av
offer och grningsperson efter kn. Procent.
Tabell 6. Andel personer som uppger att de utsatts fr misshandel. Frdelning av
offer och grningsperson efter kn. Procent.
Offret var:
Kvinna (35 %) Man (65 %)
Grningspersonen man 79 95
Grningspersonen kvinna 21 5
Totalt 100 100
Klla: NTU 200607.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Misshandelsbrotten som rr 714-ringar frdelar sig ngot annor-
lunda. Hr r andelen kvinnor ngot lgre jmfrt med vldet mot
smbarn, men dock hgre n vid vld mot vuxna. ldersstrukturen
skiljer sig ocks genom att det frutom en dominans av medellders
(3049 r) ocks fnns ett stort inslag av 15-riga grningspersoner. Det-
ta antyder att en stor del av vldet mot 714-ringar, frutom frn fr-
ldrar, utvas av andra barn. Det senare vldet kan delvis belysas ge-
nom Br:s nationella skolunderskning om brott dr niondeklassare
uppger om de utsatts eller begtt vldsbrott under senaste ret (Br
2006; en mer detaljerad redovisning av dessa underskningar grs i
kapitlet Ungdomsbrottslighet). Under perioden 19952005 uppger om-
kring var tionde pojke i rskurs 9 att han slagit ngon under senaste
ret. Andelen fickor som slagit ngon ligger kring 3 procent. Av un-
derskningen framgr vidare att drygt 7 procent av pojkarna och ns-
tan 4 procent av fickorna utsatts fr s pass grovt vld att de behvt
uppska ngon form av vrd. Detta vld har i nstan hlften av fallen
skett i skolan.
Utvecklingen av antalet misstnkta fr misshandel
I andra kapitel redovisas utvecklingen av ungdomars och kvinnors
vldsbrottslighet mer utfrligt. I det fljande presenteras drfr en-
bart den vergripande utvecklingen av antalet personer misstnkta fr
misshandel. n en gng r det vrt att ptala att statistiken ver miss-
tnkta enbart innehller de brott dr ofret polisanmlt misshandeln
(vilket r i en minoritet av fallen) och dr ocks polisen funnit en
misstnkt grningsperson. Drfr blir slutsatser om utvecklingen av
olika gruppers brottsaktivitet vanskliga utifrn denna statistik.
Sedan 1981 har antalet personer som misstnks fr misshandel kat
med omkring 70 procent (med kontroll fr befolkningsutvecklingen
r kningen drygt 50 procent). kningen r allts svagare n den som
redovisats ovan fr anmlda brott och inte heller lika kontinuerlig.
Antalet misstnkta ligger i stllet tmligen ofrndrat under 1980-talet
Tabell 7. Misstnkta fr misshandel mot barn 2007. Efter kn och offergrupp. Antal
och procent.
Offret var:
06 r 714 r
Antal Andel (%) Antal Andel (%)
Grningspersonen kvinna 79 29 348 25
Grningspersonen man 197 71 1 046 75
Totalt 276 100 1 394 100
Klla: Br.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
fr att drefter ka kraftigt fram till r 1995 (fgur 9). Under senare de-
len av 1990-talet minskar antalet misstnkta fr att sedan igen ka tyd-
ligt under perioden 20002006. kningen under 2000-talets frsta r
r tmligen kraftig och terfnns hos bde unga och gamla. kningen
r dock som mest framtrdande i ldersgruppen ver 20 r samt hos
kvinnor. Likas beror kningen p att fer debutanter, snarare n ter-
fallsbrottslingar, kommer in i rttssystemet och misstnks fr vlds-
brott (se frdjupningen om Kvinnors brottslighet respektive Lagfrings-
utvecklingen 19752006).
De festa misshandelsbrott som polisanmls klaras inte upp. Uppkla-
ringsprocenten vid misshandelsbrott r dock hgre n fr exempelvis
egendomsbrott, vilket har att gra med att ofren ofta kan ge viss in-
formation om grningspersonen till polisen. I takt med den kraftiga
kningen av polisanmlda brott har uppklaringsprocenten minskat
successivt (fgur 10). Av de brott som klaras upp fr en stor andel en s
kallad teknisk uppklaring. Det betyder att frunderskningen lggs
ner d anmlan eller polisutredningen visar att fallet inte innehller
tillrckliga fakta fr att ett brott ska kunna styrkas, men det kan ocks
bero p att den misstnkte grningspersonen inte r strafmyndig och
kan talas (Br 2007d). Personuppklarade brott r de dr en strafmyn-
dig grningsperson bundits till brottet. Sedan r 1995, d det gr att
flja utvecklingen av just dessa brott, har denna andel minskat frn
omkring 25 till 20 procent.
0
2 000
4 000
6 000
8 000
10 000
12 000
14 000
16 000
1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
Misstnkta 15 r och ldre
Figur 9. Antal misstnkta fr misshandel 19812007. Klla: Br.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Lagfrda fr misshandel
Det har framgtt att en mindre del av dem som begr misshandels-
brott blir freml fr rttsvsendets insatser. Men vilken blir d p-
fljden fr de grningspersoner som lagfrs fr ett misshandelsbrott?
r 2007 lagfrdes 8 185 personer fr misshandel och ytterligare 872
fr grov misshandel. De festa lagfrda fr misshandel fck villkorlig
dom som huvudpfljd, medan de som dmdes fr grov misshandel
fck en frihetsbervande pfljd (fgur 11). Det br noteras att ungdo-
mars (1517 r respektive 1820 r) pfljder fr misshandel skiljer sig
frn vuxnas. Ungdomar, och i synnerhet de som r i ldern 1517 r, fr
oftast ungdomsvrd eller den nya pfljden ungdomstjnst (se vidare
kapitlet Ungdomsbrottslighet).
Fngelse r den enskilt vanligaste pfljden fr grov misshandel fr
personer som r 18 r och ldre nr brottet begs, medan de yngre
ofta fr ungdomsvrd eller sluten ungdomsvrd (se ven kapitlet Lag-
fringsutvecklingen 19752006). talsunderltelse (ingr bland vriga
pfljder i fgur 11) r mycket ovanligt.
De som dms till fngelse fr misshandel fr oftast 13 mnaders
fngelse, vilket betyder att strafen ligger i den lgre delen av straf-
skalan (misshandel kan ge frn 14 dagar till och med tv rs fngelse).
En delfrklaring till detta r att personer i ldern 1820 r har rtt till
strafindring nr de dms till fngelse. De festa fngelsedomar fr
grov misshandel (kan variera frn 110 rs fngelse) ger fngelse i ett
till tv r. Detta gller fr perioden 20002005.
Figur 10. Andel uppklarade misshandelsbrott totalt samt personuppklarade, 1975
2007. Procent. Klla: Br.
0
10
20
40
50
60
?0
19?5 19?8 1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
Uppklarade misshandelsbrott Personuppklarade misshandelsbrott
30
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
I vilken mn det fnns en frndring ver tid i domstolarnas rubri-
cering av vldsbrott r oklart. En studie av ungdomar (1517 r) som
dmts fr grvre vldsbrott under ren 19802005 visar dock en ut-
veckling dr fer unga dms utifrn en grvre rubricering n tidigare
(Granath 2007). Ett exempel r att vld som p 1980-talet bedmdes
som grov misshandel sedan mitten av 1990-talet oftare rubriceras som
frsk till mord. Ett annat exempel r att domstolen oftare vljer att
dma fr mord i stllet fr drp vid ddligt vld i nra relationer (Br
2007b).

Kriminalpolitik och brottsfrebyggande arbete
Under de senaste 25 ren har vldsbrottsligheten varit ett av de mest
prioriterade brottsomrdena inom svensk kriminalpolitik. Ett stort
antal projekt och kampanjer har bedrivits mot till exempel barnmiss-
handel, ungdomsvld, vld mot kvinnor, knivvld, vld i arbetslivet.
Informationssatsningarna har syftat till att ka medvetenheten om
problemen, ndra attityder och ytterst att minska omfattningen av
vldet. Lagar har ocks ndrats och nya har tillkommit. r 1982 gjor-
des en ndring i lagstiftningen som innebar att misshandel p enskild
plats faller under allmnt tal. r 1988 utvidgades bestmmelsen om
grov misshandel (BrB 3:6) till att innefatta vld som tidigare betraktats
som misshandel (Granath 2007). Som ett led i strvandena att frebyg-
ga vld mot kvinnor infrdes r 1988 lagen om besksfrbud. Lagen
Figur 11. Pfljder fr misshandel (n= 8 185) respektive grov misshandel (n=872) r
2007 bland personer 15 r och ldre (procent). Klla: Br.
16
13
32
17 17
5
71
13
2
12
2
0
10
20
30
40
50
60
70
80
Frihets-
bervad
Skydds-
tillsyn
Vill-
korlig
dom
Ung-
doms-
tjnst/
vrd
Vill-
korlig
dom
Ung-
doms-
tjnst/
vrd
Bter vrigt Frihets-
bervad
Skydds-
tillsyn
Bter vrigt
Misshandel Grov misshandel
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
har skrpts i fera omgngar under 1990- och 2000-talet (Br 2007a).
Utifrn samma strvan utformades bestmmelsen om grov kvinno-
fridskrnkning r 1998 (BrB 4:4a, se ocks Br 2000b). Sedan brjan av
1990-talet har ocks det vld som sker i samband med yrkesutvning
satts alltmer i fokus (Estrada, Nilsson och Wikman 2007). r 1993 kom
exempelvis freskriften om vld och hot i arbetsmiljn (afs 1993:2)
som tillgg till arbetsmiljlagen.
Utver olika projekt och lagndringar har sjlvfallet ocks rttsv-
sendets myndigheter fokuserat p vldsbekmpning. Inte minst br
det pongteras att polisen sedan 1980-talet i olika insatser fokuserat p
att frebygga och beivra ungdoms-, gatu- och kvinnovld. Polisen har
utver det vld som frmst drabbar allmnheten ocks riktat sina re-
surser mot den mer organiserade grova vldsbrottsligheten i Sverige.
Vidare har en rad andra insatser gjorts i samhllet. Viktiga att lyfta
fram r de vldsfrebyggande insatser som skett genom olika frivillig-
organisationers arbete och d kanske frmst kvinnojourerna.
Trots allt arbete r det emellertid uppenbart att vldsbrottsligheten
inte minskat under de senaste decennierna. Av den genomgng som
gjorts i detta kapitel framgr att ungefr en lika stor del av allmnhe-
ten uppger att de utsatts fr vld r 2006 som exempelvis r 1990. Be-
tyder detta att allt kriminalpolitiskt arbete under de senaste 20 ren
varit missriktat eller frgves? Och vad sger i s fall detta om de insat-
ser som kan krvas fr att i framtiden minska medborgarnas utsatthet
fr vld?
Innan en alltfr pessimistisk slutsats dras br det emellertid konsta-
teras att utvecklingen under de senaste decennierna ocks innefattar
trender i samhllet som sannolikt pverkat omfattningen av vld p
ett mer negativt stt. Forskning visar att alkoholkonsumtionen r nra
kopplad till vld. I Sverige har det funnits ett tydligt historiskt sam-
band dr kat berusningsdrickande fljts av kat vld (Lenke 1990,
2007). Med tanke p att den svenska alkoholkonsumtionen och be-
rusningsdrickandet kat under de senaste 20 ren (Boman m.f. 2007)
fnns det allts hr en tydlig motverkande faktor som uppenbarligen
frsvrat en utveckling mot minskat vld.
En annan frklaring som tidigare forskning lyft fram r den bety-
delse skillnader i levnadsfrhllanden har fr vldets omfattning och
frdelning. Det fnns ett tydligt samband dr ojmlika samhllen kn-
netecknas av vsentligt mer vld n mer jmlika (se forskningsgenom-
gng i Westfelt 2001). I Sverige vet vi ocks att de grupper som oftast
drabbas av vld r de socialt och ekonomiskt mest utsatta (Estrada
och Nilsson 2007). En samhllsutveckling dr vissa befolkningsgrup-
per fr det bttre ekonomiskt, socialt och hlsomssigt, samtidigt som
andra lever sina liv med allt tydligare resursbrister utgr drfr ocks
en grogrund fr kade skillnader i befolkningens utsatthet och ut-
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
vande av vld. Forskningen visar att segregation och ojmlikhet i Sve-
rige inte minskat utan snarare kat ngot under senare r (Socialsty-
relsen 2006). ven detta r allts ett frhllande som br vgas in i en
tolkning av varfr vldet inte minskar trots samhllets olika insatser.
Det fnns sledes ett uppenbart behov att minska misshandelsbrotts-
lighetens omfattning i Sverige. Det fnns ocks en potential att lyckas.
Det handlar om ett fortsatt arbete med att synliggra olika former
av vld genom attitydkampanjer och samhllsdebatt, att g vidare i
versynen av lagars utformning samt att ytterligare intensifera rtts-
vsendets arbete med vldsfrebyggande insatser. Men det str ocks
klart att det arbetet inte rcker fr att minska misshandelsbrottslighe-
ten om inte ocks andra viktiga samhllsfrhllanden pverkas. Mins-
kat berusningsdrickande, minskad ojmlikhet och kad delaktighet i
samhllet, speciellt fr de mest utsatta grupperna, r tre faktorer som
utifrn kunskaper frn tidigare forskning kan anses ha en klar poten-
tial att minska vldet i vrt samhlle.
Referenser
Balvig, F. (2000). Det Voldsomme Samfund. Om vold som problem og faeng-
sel som lsning. Kpenhamn: Jurist- og Okonomforbundets Forlag.
Balvig, F. och Kyvsgaard, B. (2007). Danskernes udsathed for kriminalitet
2005/2006. Kpenhamn: Justitsministeriet.
Boman, U., Hradilova Selin, K., Ramstedt, M. och Svensson, J. (2007).
Alkoholkonsumtionen i Sverige fram till r 2006. sorad Rapportse-
rie, nr 48. Stockholm: Stockholms universitet, sorad.
Brink, O., Charles, Annie., Sabroe, S., Jensen J., och Sorensen, W. (1997).
Mindre vold og hyppigere politianmeldelse. Nordisk Tidskrift for Kri-
minalvidenskap. 1997; 84:103114.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2000a). Ungdomar som rnar ungdo-
mar i Malm och Stockholm. Frfattare: Tommy Andersson. Rapport
Brottsfrebyggande rdet, Br (2000b). Grov kvinnofridskrnkning en
kartlggning. Frfattare: Jenny Soukkan och Peter Lindstrm. Rap-
port 2000:11. Stockholm: Brottsfrebyggande rdet.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2000c): Barnmisshandel. En kartlgg-
ning av polisanmld misshandel av sm barn. Frfattare: Lotta Nils-
son. Rapport 2000:15. Stockholm: Brottsfrebyggande rdet.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2006). Ungdomar och brott ren 1995
2005. Frfattare: Robert Svensson. Rapport 2006:5. Stockholm:
Brottsfrebyggande rdet, Br (2007a). Besksfrbud. De berrda och de-
ras erfarenheter. Frfattare: Emma Lindahl och Olle Westlund. Rap-
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Brottsfrebyggande rdet, Br (2007b). Utvecklingen av ddligt vld mot
kvinnor i nra relationer. Frfattare: Mikael Rying. Rapport 2007:6.
Stockholm: Brottsfrebyggande rdet.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2007c). Frtroendet fr rttsvsendet, re-
sultat frn Nationella trygghetsunderskningen. Frfattare: Madeleine
Blixt och Felipe Estrada. Rapport 2007:9. Stockholm: Brottsfrebyg-
gande rdet.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2007d). Misshandel mellan obekanta
kan fer brott klaras upp? Frfattare: Anna Eksten. Rapport 2007:12.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2007e). Det grova vldet i sjukvrdsdata
en metodstudie. Frfattare: Eckart Khlhorn och Erik Grevholm.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2008a): Nationella trygghetsundersk-
ningen 2007. Om utsatthet, trygghet och frtroende. Frfattare: Annika
Tyr m.f. Rapport 2008:3. Stockholm: Brottsfrebyggande rdet.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2008b). Brottsofers bengenhet att an-
mla brott. Rapport 2008:12. Frfattare: Lars Westfelt. Stockholm:
Christie, N. (2005). Lagom mycket kriminalitet. Stockholm: Natur och
kultur.
Danielsson, ., Blomqvist, E., Bylund, P-O. och Bjrnstig, U. (2005).
Fler polisanmler vldsbrott och gngvldet kar. Kartlggning
av personskador p grund av misshandel i Ume. Lkartidningen.
2005;102(1213): 945948.
Estrada, F. (1997). Ungdomsvld: upptckten av ett samhllsproblem.
Ungdomsbrottslighet i svensk dagspress 19501994. Sociologisk Forsk-
ning, 34: 5172.
Estrada, F. (2005). Vldsutvecklingen i Sverige en presentation och
analys av sjukvrdsdata. Arbetsrapport 2005:4. Institutet fr Fram-
tidsstudier.
Estrada, F. (2007). Ungdomsbrottslighetens utveckling, omfattning
och struktur och Ungdomsvld: uppmrksamhet och reaktion. I:
F. Estrada och J. Flyghed (red.) Den svenska ungdomsbrottsligheten.
Lund: Studentlitteratur.
Estrada, F. och Nilsson, A. (2004). Exposure to threatening and vio-
lent behaviour among single mothers the signifcance of lifestyle,
neighbourhood and welfare situation. British Journal of Criminology,
44:2:168187.
Estrada, F. och Nilsson, A. (2007). Den ojmlika utsattheten. Ett bidrag
till forskningen om brottslighet och levnadsniv. I: Brott i vlfrden,
festskrift till Henrik Tham. Stockholm: Kriminologiska institutio-
nen, Stockholms universitet.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Estrada, F., Nilsson, A., och Wikman, S. (2007). Det kade vldet i ar-
betslivet. En analys utifrn de svenska oferunderskningarna. Nord-
isk Tidskrift for Kriminalvidenskab, 94:5673.
Granath, S. (2007). Rttsliga reaktioner p ungdomsbrott 19802005.
Stockholm: Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet.
Heiskanen, M., Sirn, R. och Aromaa, K. (2004). Victimisation and fear
in Finland 2003. National Research Institute of Legal Policy, Report
59. Helsingfors.
von Hofer, H. (2006). kat vld och/eller vidgade defnitioner? Nordisk
Tidskrift for Kriminalvidenskab, 93:193208.
von Hofer, H. (2008). Brott och straf i Sverige. Historisk kriminalstatistik
17502005. Stockholm: Kriminologiska institutionen, Stockholms
universitet.
Jerre, K. (2006). Akutvrdsdata som indikator p vldsbrottslighetens
utveckling. Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet,
Stockholm.
Kivivouri, J., Kemppi, S. och Smolej, M. (2002). Front Page Violence, (en-
gelsk sammanfattning), Helsinki: National research Institute of Le-
gal Policy.
Lenke, L. (1990). Alcohol and criminal violence Time series analyses in
a comparative perspective. Stockholm: Almqvist och Wiksell interna-
tional.
Lenke, L. (2007). Ungdomsmissbrukets betydelse fr ungdomsbrotts-
lighetens utveckling. I: F. Estrada och J. Flyghed (red.) Den svenska
ungdomsbrottsligheten. Lund: Studentlitteratur.
Nilsson, A.(2002). Fnge i marginalen uppvxtvillkor, levnadsfrhllan-
den och terfall i brott bland fngar. Stockholm: Kriminologiska insti-
tutionen, Stockholms universitet.
Rttspolitiska forskningsinstitutet (2007). Crime and criminal justice in
Finland 2006. Report 229. Helsingfors: Rttspolitiska forskningsin-
stitutet.
SCB (2004). Ofer fr vlds- och egendomsbrott 19782002. Rapport 104.
Stockholm: Statistiska centralbyrn.
Sirn, R., Kivivouri, J., Kriinen, J. och Aaltonen, M. (2007). Suoma-
laisten kokema vkivalta 19802006. Verkkokatsauksia 1/2007. Hel-
singfors: Rttspolitiska forskningsinstitutet.
Socialstyrelsen (2004). Statistik ver avsiktligt vld mot barn. Stock-
holm: Socialstyrelsen, epc.
Socialstyrelsen (2006). Social Rapport. Stockholm: Socialstyrelsen, epc.
Socialstyrelsen (2007). Skador och frgiftningar behandlade i slutenvrd
2005. Hlsa och Sjukdomar statistikrapport 2007:6. Stockholm: Soci-
alstyrelsen, epc.
Stene, R. (2006). Ikke mer utsatt men fere tatt, Samfunnsspeilet,
2006/56.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Sammanfattning
r 2007 anmldes nrmare 27 000 brott rubricerade som miss-
handel mot kvinnor, varav drygt tv tredjedelar utgjordes av
misshandel av bekant grningsperson. Totalt har den anml-
da misshandeln mot kvinnor kat med drygt 30 procent un-
der 2000-talet. Enligt strre svenska ofer underskningar r det
framfr allt tv grupper som rapporterar utsatthet: ensamsten-
de mdrar som frmst utstts fr vld av nrstende och kvin-
nor som blir utsatta fr vld i yrkeslivet. Det r ocks i dessa tv
grupper som kningen r mest tydlig. Vld mot ensamstende
mdrar har enligt Statistiska Centralbyrns levnadsnivunder-
skningar (ulf) kat med 44 procent och vld inom yrkeslivet
med 37 procent under ren 20002005.
kningen av den anmlda misshandeln mot kvinnor kan t-
minstone delvis bero p en kad anmlnings bengenhet, efter-
som ulf visar att andelen kvinnor som rapporterar utsatthet fr
vld totalt sett inte kat p ett motsvarande stt sedan mitten av
1990-talet. Dock har andelen utsatta ensamstende mdrar nu
ter ntt upp till samma niv som rdde vid mitten av 1990-talet,
enligt ulf. Enligt srskilda bearbetningar som gjorts till detta
avsnitt utifrn uppgifter i Br:s tv frsta Nationella trygghets-
underskningar (ntu, se ven Br 2007b, Br 2008 avseende en-
samstende mdrars utsatthet under r 2005 respektive 2006) r
risken att drabbas fr vld cirka fyra gnger hgre i denna grupp
jmfrt med sammanboende kvinnor.
r 2007 misstnktes drygt 5 800 personer fr misshandel mot
kvinnor. Sedan r 2000 har det skett en kning med 33 procent.
Mnnen utgjorde under ren 20012007 i genomsnitt drygt 80
procent av de personer som anmls fr misshandel mot kvin-
nor. Det tycks emellertid fnnas en tendens till att andelen kvin-
nor bland de misstnkta kar ngot under perioden. lders- och
knsfrdelningen skiljer sig t beroende p om brottet r riktat
mot en bekant eller en obekant person, med en hgre andel yng-
re och kvinnliga grningspersoner bland de misstnkta nr det
gller brott mot obekant.
MISSHANDEL MOT KVINNOR
Klara Hradilova Selin och Olle Westlund
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Inledning
Vld mot kvinnor r ett problem som blivit alltmer uppmrksammat
de senaste decennierna, framfr allt det vld som sker inom nra re-
lationer. Detta har bland annat tagit sig uttryck i fera frndringar i
lagstiftningen.
Sedan r 1982 faller misshandel p enskild plats under allmnt tal,
vilket innebr att det inte r mlsganden som avgr om brottet ska
anges till tal och att en anmlan inte kan terkallas. r 1988 infrdes
lagen om besksfrbud. r 1994 inrttades Rikskvinnocentrum, en en-
het vid Uppsala akademiska sjukhus fr vldtagna och misshandlade
kvinnor. 1998 trdde bestmmelsen om grov kvinnofridskrnkning
i kraft. Denna bestmmelse fokuserar p upprepade vergrepp och
krnkningar som begtts av en man som kvinnan har eller har haft
en nra relation med. Samma r gav regeringen i Kvinnofridspropositio-
nen (prop. 1997/98:55) instruktioner till myndigheter, svl inom som
utom rttsvsendet, om en rad olika tgrder, bland annat satsning-
ar p utbildning, fr att bekmpa vld mot kvinnor. r 2003 skrp-
tes lagen om besksfrbud och tv nya typer av besksfrbud trdde
i kraft, bland annat besksfrbud i gemensam bostad. r 2006 fr-
tydligades socialtjnstens ansvar fr vldsutsatta kvinnor i Socialtjns-
tens std till vldsutsatta kvinnor (prop. 2006/07:38). r 2007 inrttades
Kvinnofridslinjen vid Nationellt centrum fr kvinnofrid (nck, tidigare
Rikskvinnocentrum) vid Akademiska sjukhuset p uppdrag av reger-
ingen. Kvinnofridslinjen r en nationell stdtelefon fr kvinnor som
utsatts fr hot och vld. r 2007 tog regeringen fram en handlingsplan
fr hur vldet mot kvinnor (skr. 2007/08:39) kommer att bekmpas
under pgende mandatperiod. Handlingsplanen innehller drygt 50
tgrder p olika omrden, bland annat avseende kade resurser, kad
kompetens, frndringar i lagstiftningen, uppfljningar och utvrde-
ringar av arbetet inom svl rttsvsendet som socialtjnsten och kvin-
nojourerna.
Defnitionen av vld kan variera och omfattar i vissa fall svl fy-
siskt som sexuellt vld och hot. Misshandel och grov misshandel r
kriminaliserat enligt 3 kap. 56 i brottsbalken. Hr anges rrande
misshandel:
Den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smrta
eller frstter honom eller henne i vanmakt eller ngot annat sdant
tillstnd, dms fr misshandel till fngelse i hgst tv r eller, om brot-
tet r ringa, till bter eller fngelse i hgst sex mnader. [] Vid bed-
mande huruvida brottet r grovt skall srskilt beaktas, om grningen
var livsfarlig eller om grningsmannen tillfogat svr kroppsskada eller
allvarlig sjukdom eller eljest visat srskild hnsynslshet eller rhet.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
I detta avsnitt redovisas ven statistik ver anmlda brott om grov
kvinnofridskrnkning.
Kvinnofridskrnkning avser upprepade krnkningar av en kvinna
utfrda av en man hon har eller har haft en nra relation med och
som varit gnade att allvarligt skada hennes sjlvknsla. Krnkning-
arna kan bland annat utgras av misshandel, men ven av exempel-
vis olaga hot, ofredande, hemfridsbrott och sexuellt tvng (Br 2000,
Domstolsverket 2001). Grov kvinnofridskrnkning r kriminaliserad
enligt 4 kap. 4a i brottsbalken.
I kriminalstatistiken redovisas sedan r 1981 polisanmld misshan-
del frdelat p fljande kategorier: misshandel mot man, mot kvinna,
mot barn 06 r och mot barn 714 r. Inom varje kategori redovisas
ven om grningspersonen var en bekant eller obekant person och
om brottet skett utomhus eller inomhus. I freliggande avsnitt redo-
visas kategorin misshandel mot kvinna. Hrutver kommer ven sta-
tistik frn Br:s Nationella trygghetsunderskning (ntu), Statistiska
Centralbyrns (scb) levnadsnivunderskningar (ulf) samt data frn
sjukvrdens slutenvrd (patientregistret) att redovisas. Uppgifter om
utsatthet fr brott i ntu och ulf kompletterar kriminalstatistiken ef-
tersom brott inte alltid anmls till polisen. Dessa intervjuundersk-
ningar kan allts delvis kompensera fr det mrkertal i statistiken som
uppstr d brott av olika anledningar inte anmls till polisen.
Omfattning
Omfattning enligt kriminalstatistiken
r 2007 polisanmldes 26 857 brott rubricerade som misshandel mot
kvinna. I statistiken r dessa brott uppdelade i tv kategorier: den ena
avser om ofret var bekant eller obekant med ofret, den andra om
brottet skedde inomhus eller utomhus. Drygt hlften (15 251 brott) ut-
gjordes av misshandel som skett inomhus av bekant, se fgur 1.
Den polisanmlda misshandeln mot kvinnor utmrks av att den till
vervgande del begs av en person som r bekant med ofret (till skill-
nad frn misshandel mot mn som vanligtvis begs av en obekant per-
son). Kategorin misshandel inomhus mot kvinna av bekant anvnds
ibland fr att beskriva det vld som kvinnor utstts fr av mn som
de har eller har haft en nra relation med, men den kategorin inrym-
mer ven vld av en bekant som kvinnan inte har en nra relation
till.
34
Vrt att nmna r att anmlningsbengenheten tenderar att vara
34
Frn och med maj 2005 definieras bekant i polisens riktlinjer fr kodning av
brott som relationer dr grningspersonen r knd av offret mer n till namn och
utseende. Denna generella definition gllde ven fre maj 2005, men d ingick
ven tillgg fr till exempel situationer dr offret var langare av narkotika, taxi-
chauffr, ordningsvakt eller dylikt.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
ngot lgre fr brott dr grningspersonen r bekant med ofret (Br
2008). Det betyder att andelarna som avser bekanta grningspersoner
i realiteten sannolikt r ngot hgre n vad som framgr av kriminal-
statistiken.
Nr det gller grov kvinnofridskrnkning, som mnga gnger inne-
fattar en serie av misshandelsbrott, gjordes 2 514 anmlningar som rub-
ricerades p detta stt r 2007. I anmlningar med denna brottsrubri-
cering r det vanligt att fera hndelser av framfr allt misshandel och
hot ingr.
Omfattningen enligt offerstudier
Analyser av uppgifter frn de tv frsta ntu-underskningarna, som
avser hndelser under ren 2005 och 2006, pekar mot att endast en
tredjedel av de vldshndelser som utsatta kvinnor uppgav anmls till
polisen (se ven Br 2007b och Br 2008). Det innebr att det fnns
ett betydande mrkertal i kriminalstatistiken och att den bild som
frmedlas dr inte kan anvndas som ett skert mtt p utsattheten
fr vld bland kvinnor. Ett fertal oferunderskningar har gjorts fr
att frska f en mer fullstndig bild av hur vanligt det r att kvinnor
utstts fr misshandel.
Kring rsskiftet 19992000 genomfrdes en enktunderskning av
Uppsala universitet och Rikskvinnocentrum.
35
Enligt resultaten, som
publicerades i rapporten Slagen Dam, uppgav fem procent av de till-
frgade kvinnorna att de hade utsatts fr fysiskt vld under de senaste
tolv mnaderna (Lundgren m.f. 2001).
Inomhus,
bekant med
offret
57 %
Inomhus,
obekant
med offret
11 %
Utomhus,
bekant med
offret
16 %
Utomhus,
obekant
med offret
16 %
Figur 1. Frdelning av anmlningar om misshandel mot kvinna avseende plats och
misstnkt person r 2007. Procent. Klla: Br.
35
Studien genomfrdes p uppdrag av regeringen genom Brottsoffermyndigheten.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
I en enktstudie som Br genomfrde r 2001, och som besvarades
av 3 376 frvrvsarbetande kvinnor (svarsfrekvensen var 66 procent),
redovisades att 3,8 procent utsatts fr vld under de senaste 12 mna-
derna. I Lundgrens studie var vld i nra relationer den vanligaste ty-
pen av vld, men i Br:s studie, som endast avsg frvrvsarbetande
kvinnor, var vld i yrkeslivet det vanligaste. Hlften av de vldsutsatta
kvinnorna i Br:s studie hade utsatts fr vld av klienter, patienter el-
ler elever, medan en fjrdedel blivit utsatta av nuvarande eller tidigare
nrstende man (Br 2002b).
Enligt uppgifter frn ntu-underskningarna avseende utsatthet un-
der ren 2005 och 2006 uppgav 1,9 procent av kvinnorna att de utsatts
fr vld under det fregende kalenderret. Enligt scb:s rliga under-
skningar om levnadsfrhllanden (ulf, se Inledningskapitlet) ligger
dock andelen vldsutsatta kvinnor p mellan 3,03,3 procent per r
under frsta hlften av 2000-talet (scb 2008).
Som framgr av denna genomgng varierar andelen kvinnor som
uppger att de utsatts fr vld under de senaste 12 mnaderna mellan 1,9
procent (ntu) och 5 procent (Slagen Dam). Skillnaderna mellan resul-
taten av dessa studier kan sannolikt frklaras av att frgeformuleringar
och defnitioner av vld skiljer sig t ngot. I ntu stlls frgorna p s
stt att svaren direkt kan jmfras med kriminalstatistiken, vilket inne-
br en ngot snvare vldsdefnition och drmed lgre uppskattningar
av vldets omfattning.
36
De tre underskningarna anvnder ven olika
datainsamlingsmetoder. ntu genomfrs via telefonintervjuer, ulf via
besksintervjuer medan Slagen Dam baserades p enkter.
Vanligt att misshandeln sker inom ramen fr kvinnans
yrkesutvning
Den allmnna bilden av vldet mot kvinnor r att det frmst sker
inom ramen fr en nra relation. De tgrder som vidtagits fr att
minska vldet har i stor utstrckning ocks haft den utgngspunkten.
Av ntu framgr ocks att kvinnor i strre utstrckning n mn miss-
handlas av en nrstende grningsperson. Men den typ av vld mot
kvinnor som r vanligast enligt ntu intrfar inte i en nra relation,
utan utvas av en bekant person som inte r nrstende. I 42 procent
av vldshndelserna var grningspersonen en bekant, i 29 procent en
nrstende
37
och i 28 procent ngon helt oknd. Nr kvinnan utstts
36
I Slagen Dam definieras fysiskt vld enligt fljande: Med fysiskt vld menas t.ex.
att bli slagen i ansiktet eller p kroppen, att bli knuffad, att bli upptryckt mot en
vgg, att bli sparkad, fasthllen fr att bli slagen, biten, att bli knivskuren eller
skjuten. Detta kan jmfras med Br:s NTU-underskning dr fysiskt vld defi-
nieras som: Slog, sparkade eller utsatte ngon dig med avsikt fr ngot annat
fysiskt vld, s att du skadades eller s att det gjorde ont?
37
Motsvarande andel rapporterad av mn var 3 procent.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
fr vld av en ytligt bekant sker det ofta inom ramen fr kvinnans yr-
kesutvning. Exempel p grningspersoner i dessa fall r arbets- eller
skolkamrater, lrare och patienter (se tabell 1). I ulf-underskningen
r 2005 uppgav 4,1 procent av kvinnorna att de utsattes fr yrkesrela-
terat vld medan 1,8 procent rapporterade utsatthet fr vld i bosta-
den och lika stor andel (1,8 procent) uppgav att de upplevt s kallat
gatuvld. ntu visar vidare att mer n en tredjedel (35 procent) av den
sjlvrapporterade misshandeln har skett i samband med kvinnans yr-
kesutvande, vilket r en hgre andel n bland mnnen (25 procent, se
kapitlet Misshandel).
Nr man tolkar dessa sifror br man ha i tanke att kvinnor kan ha
lttare att bertta att de blivit misshandlade i yrket n i en nra rela-
tion. Vld av en nrstende prglas drfr troligen av ett hgre mrker-
tal n det yrkesrelaterade vldet. Det gller inte enbart kriminalstatisti-
ken utan ven intervjudata, ven om det sannolikt r lttare att bertta
om utsatthet fr vld i en intervjusituation n vid en polisanmlan.
Att anmla vldsincidenter som sker p arbetsplats r reglerat sedan
r 1993, d en freskrift om vld och hot i arbetsmiljn lades till i Ar-
betarskyddsstyrelsens kungrelse med freskrifter om tgrder mot
vld och hot i arbetsmiljn (afs 1993:02). Det fnns emellertid skl att
tro att det fnns ett mrkertal ven gllande det yrkesrelaterade vldet,
inte minst inom kvinnodominerade yrkesgrupper som vrd, skola och
socialt arbete. Enligt en studie av Estrada m.f. (2007) r det inom dessa
Grningsperson Andel (%)
Nrstende 29
Helt oknd 28
Bekant 42
100
Om bekant:
nra bekant 22
bekant till utseendet 30
ytligt bekant 49
100
Om ytligt bekant:
privat bekantskap 12
formell bekantskap (arbets-/skolkamrat, lrare, patient) 88
100
Klla: NTU, 200506.
Tabell 1. Relationer mellan offer och grningspersoner i 316 vldshndelser som
uppgetts av kvinnor i NTU avseende ren 2005 och 2006.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
yrkesgrupper vanligare n i andra yrkesgrupper att inte anmla vld. I
en stor majoritet av fallen r sklet att man bedmer att vld r en del
av arbetet. Vid en jmfrelse av vld utvat av nrstende grningsper-
son med hndelser som r yrkesrelaterade kan man konstatera att vld
inom nra relationer har en grvre karaktr. Sammanlagt 25 procent
av hndelserna av vld mellan nrstende ledde till att kvinnan ftt
skador som krvt sjukvrd, enligt ntu. Motsvarande andel vid yrkesre-
laterade hndelser r 12 procent.
Bland samtliga sjlvrapporterade vldshndelser i ntu, oavsett re-
lation till grningspersonen, har vldet lett till synliga mrken eller
kroppsskada i 65 procent av fallen, och kvinnan var inte sllan i behov
av sjukvrd, vilket gllde i 16 procent av fallen (se kapitlet Misshandel).
En tredjedel har utsatts vid flera tillfllen
Det vld som sker inom nra relationer eller inom familjen utmrks
av att ofren relativt ofta r utsatta fr vld vid upprepade tillfllen.
Enligt sjlvrapporterade uppgifter frn ntu har 35 procent av de kvin-
nor som blivit utsatta fr vld uppgett att det skett oftare n en gng.
Av dem har sedan 62 procent rapporterat att det rrde sig om samma
grningsperson vid samtliga eller de festa tillfllen. Det kan jmf-
ras med upprepad utsatthet bland mn, dr visserligen samma andel
(35 procent) uppgav att de blivit utsatta upprepade gnger men bland
dem svarade endast 13 procent att grningspersonen var densamma (se
tabell 4 i kapitlet Misshandel).
Regionala skillnader enligt kriminalstatistiken
Anmlningsbengenheten kan variera mellan olika ln, och antalet
anmlningar kan ocks pverkas av skillnader i polismyndigheter-
nas kapacitet att ta emot anmlningar. Om ett ln har frhllandevis
mnga anmlda brott kan det drfr innebra att svl anmlnings-
bengenheten r hgre som att den faktiska frekomsten av vld r
hgre n i andra ln. Det kan ocks bero p i vilken utstrckning poli-
sen uppmrksammat brottstypen i srskilda satsningar och vilket fr-
troende utsatta kvinnor har fr polisen. kningar i ett ln kan ocks
vara en fljd av att enstaka anmlningar innehller ett stort antal brott.
Den regionala statistiken r drfr svrtolkad.
I frhllande till folkmngden (per 100 000 invnare) anmldes fest
misshandelsbrott mot kvinnor r 2007 i Stockholms (381), Sderman-
lands (352) och Vstmanlands (340) ln. De tre ln som hade det lgsta
antalet brott i frhllande till folkmngden var under samma r Kro-
nobergs (198), Kalmar (204) och Vrmlands (232) ln.
38
38
Grov kvinnofridskrnkning r en relativt ny brottsrubricering med begrnsad till-
lmpning och redovisas drfr inte regionalt.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Utveckling
Utveckling enligt kriminalstatistiken
Frndringar i den polisanmlda brottsligheten kan ha fera orsaker.
De kan spegla frndringar i den faktiska brottsligheten, i anmlnings-
bengenheten, frndringar i lagstiftning eller i polisens kapacitet att
ta emot anmlningar om brott. Nr det gller att tolka kortsiktiga fr-
ndringar i statistiken r ocks antalsrkningen av brott en faktor att
ta hnsyn till. Vid exempelvis misshandel rknas varje preciserat till-
flle som ett brott. En frndring i antalet anmlda brott kan drfr
ibland vara en fljd av enstaka anmlningar som innehller ett stort
antal registrerade brott.
ven lagstiftningen kan pverka den polisanmlda brottslighetens
omfattning. Nr det gller lagstiftningen skedde en betydelsefull fr-
ndring i brjan av 1980-talet. Frn och med r 1982 faller misshandel
p enskild plats under allmnt tal. Detta innebr att det inte lngre
r ofret som mste ange brottet till tal och betyder att brottet kan
anmlas oavsett om kvinnan vill anmla eller inte. Detta har med stor
sannolikhet bidragit till synen p misshandel mot kvinnor som ett
samhllsproblem och inte som en privat angelgenhet, vilket i sin tur
sannolikt har medfrt en kning av antalet anmlningar om misshan-
del och drmed en minskning av mrkertalet (se fgur 2).
Den polisanmlda misshandeln mot kvinnor har kat med 150 pro-
cent sedan r 1982. Sedan r 2000 fram till 2007 har kningen varit 31
procent. Inom kategorin misshandel av bekant har kningen varit n-
got mindre (se fgur 3).
Figur 2. Antal anmlda brott om misshandel mot kvinna samt grov kvinnofridskrnk-
ning under perioden 19822007. Klla: Br.
0
5 000
10 000
15 000
20 000
25 000
30 000
1982 1985 1988 1991 1994 199? 2000 2003 2006
Grov kvinnolridskrnkning Misshandel mot kvinna 15 r eller ldre
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Som framgtt tidigare (se fgur 1) r statistiken uppdelad i fyra grup-
per nr det gller den polisanmlda misshandeln mot kvinnor. Den
strsta gruppen utgrs av anmlningar dr kvinnor misshandlats in-
omhus av en bekant person, 57 procent av samtliga anmlningar fr
2007. De tre vriga grupperna (misshandel inomhus av obekant, ut-
omhus av bekant samt utomhus av obekant person) str var och en fr
en avsevrt mindre andel av de anmlda vldsbrotten. Om man dre-
mot enbart studerar i vilken utstrckning var och en av de fyra grup-
perna kat under de senaste 25 ren, fnner man att det r de mindre
grupperna som kat mest. Detta framgr av fgur 3, dr ingngsvrdet
fr alla de olika grupperna satts till 100 (oavsett skillnader i den fak-
tiska nivn).
Figur 3 visar att de mindre vldskategorierna tredubblats sedan 1982
medan kategorin vld inomhus av en bekant grupperna frdubblats.
Den typ av anmlningar som kat mest under 2000-talet r vld mot
kvinna utomhus av obekant.
GROV KVINNOFRIDSKRNKNING
Brottsrubriceringen grov kvinnofridskrnkning infrdes r 1998. Den
grad i vilken rttsvsendet har kommit att anvnda den nya brottsko-
den, och hur snabbt denna utveckling har gtt, kan drfr pverka ut-
vecklingen av antalet anmlda brott fr vissa andra brottstyper genom
att brott som skulle ha registrerats som till exempel misshandel i stl-
let rubriceras som grov kvinnofridskrnkning. Utvecklingen av poli-
sens arbete kan ocks bidra till att anmlningar rubriceras som grov
Figur 3. Utveckling av anmlningar av misshandel mot kvinna med avseende p typ
av misshandel, perioden 19822007 (index 1982= 1). Procent. Klla: Br.
0
50
100
150
200
250
300
350
400
450
1982 1985 1988 1991 1994 199? 2000 2003 2006
lnomhus, bekant med ollret
lnomhus, obekant med ollret Utomhus, bekant med ollret
Utomhus, obekant med ollret
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
kvinnofridskrnkning i stllet fr som misshandel, i takt med att man
blir allt bttre p att bemta och frga kvinnor om deras utsatthet.
Under r 2007 gjordes 2 514 anmlningar som rubricerades som
grov kvinno frids krnkning. Antalet anmlda brott dr man anvnt
brottsrubriceringen grov kvinno fridskrnkning har mer n frdubb-
lats (+119 procent) under perioden 20002007. Brottskoden var emel-
lertid relativt ny under denna period och det gr inte att utesluta att
den kning som fortfarande sker till viss del beror p svl en vxande
knnedom om brottsrubriceringen bland allmnheten som en kad
tillmpning av koden inom rttsvsendet. Under perioden 20042007
har den genomsnittliga kningen per r av antalet anmlningar om
grov kvinnofridskrnkning varit 8 procent.
Utvecklingen enligt offerstudier
I likhet med kriminalstatistiken pekar scb:s ulf-underskningar mot
en kning av vldet mot kvinnor p lngre sikt. Det br dock ppe-
kas att informationen i kriminalstatistiken och ulf inte r helt jm-
frbar, eftersom kriminalstatistiken avser anmlda brott (det vill sga
hndelser) och ulf avser antalet kvinnor som anger att de utsatts (fr
en eller fera vldshndelser), se fgur 4. Den kning som framgr av
ulf hnfr sig frmst till 1990-talet och har planat ut under 2000-talet.
Under 2005 uppgav tre procent av kvinnorna i ldern 1684 r att de
utsatts fr ngot vld under de senaste 12 mnaderna, vilket r samma
andel som i brjan av 2000-talet. Ungefr tv tredjedelar av de kvinnor
Figur 4. Sjlvrapporterad utsatthet fr olika grader av vld bland kvinnor 1684 r
enligt ULF. Procent.
0,0
0,5
1,0
1,5
2,0
2,5
3,0
3,5
1980
-81
1982
-83
1984
-85
1986
-8?
1988
-89
1990
-91
1992
-93
1994
-95
1996
-9?
1998
-99
2000
-01
2002
-03
2004 2005
Ngot vld vld med kroppsskada vld som krvt lkarbesk
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
som anger att de utsatts fr vld uppger att det orsakat ngon form av
kroppsskada. Utvecklingen nr det gller denna grvre form av vld
liknar utvecklingen av vldet mot kvinnor generellt, det vill sga n-
got vld oavsett allvarlighetsgrad. Det grvsta vldet, det vill sga det
som krvt lkarvrd, rapporteras av cirka en halv procent av kvinnorna
och andelen har varit relativt stabil sedan brjan av 1980-talet.
I ulf stlls ocks frgor om var vldet gt rum, med tre svarsalter-
nativ: bostad, egen arbetsplats och allmn plats (bde inomhus och
utomhus, kallat gatuvld). Av fgur 5 framgr att dessa tre kategorier
var ungefr lika vanliga i mitten av 1980-talet, men att de sedan utveck-
lats p olika stt. Antalet kvinnor som uppger att de utsatts fr vld i
bostaden (innefattande vld i nra relationer) samt kvinnor som blivit
utsatta fr vld i ofentlig milj ligger p en stabil niv sedan 1980-ta-
let. Det vld som dremot har kat r det som uppges ske i yrkeslivet.
Andelen av de svarande kvinnorna som anger att de utsatts fr sdant
vld har tredubblats sedan 1982.
ven om utsatthet fr yrkesrelaterat vld uppges oftare n utsatthet
fr vld mot nrstende, talar uppgifter frn ntu fr att det yrkesrelate-
rade vldet inte lika ofta leder till skador. Detta indikerar att det yrkes-
relaterade vldet mot kvinnor har en lindrigare karaktr n vld frn
nrstende. En srskild analys visar att 12 procent av de yrkesrelaterade
vldshndelserna har krvt sjukvrd. Motsvarande uppgift nr det gl-
ler vld frn nrstende r 26 procent (redovisas inte i tabellform).
Det r rimligt att anta att kningen av det yrkesrelaterade vldet
hnger samman med att antalet kvinnor p arbetsmarknaden kat se-
Figur 5. Sjlvrapporterad utsatthet fr vld eller hot inom olika miljer bland kvinnor
1664 r enligt ULF. Procent.
0,0
0,5
1,0
1,5
2,0
3,0
3,5
4,0
4,5
5,0
1982
-83
1984
-85
1986
-8?
1988
-89
1990
-91
1992
-93
1994
-95
1996
-9?
1998
-99
2000
-01
2002
-03
2004 2005
vld i bostad Gatuvld Yrkesrelaterat vld
2,5
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
dan brjan av 1980-talet. kningstrenden i andelen utsatta yrkesverk-
samma kvinnor var dock framfr allt koncentrerad till 1980-talet (scb
2006), medan den strsta kningen av det yrkesrelaterade vldet sked-
de senare. En mjlig frklaring kan drfr ocks vara att vldsinciden-
ter inom till exempel ldreomsorgen och psykiatrin alltmer kommit
att betraktas som misshandel, medan det tidigare oftare kan ha setts
som ngot man till viss del fck tla nr man arbetade inom dessa sek-
torer.
En studie av Estrada m.f. (2007) visar att arbetsrelaterat vld har
kat i omfattning bde bland kvinnor och bland mn, men att k-
ningen varit srskilt stor fr kvinnor inom vrd, omsorg och skola.

Utvecklingen enligt uppgifter frn slutenvrd
En ytterligare dataklla nr det gller vldsutvecklingen r Socialsty-
relsens patientregister ver personer som skrivits in och vrdats p of-
fentliga sjukhus (ven kallat slutenvrd) fr skador de ftt i samband
med vergrepp (Socialstyrelsen 2004, se ven kapitlet Misshandel). Des-
sa uppgifter ger en bild av hur det grvre vldet har utvecklats, inte
minst eftersom mrkertalet kan antas vara lgt i dessa fall. Bristen med
patientregistret r dock att det pverkas av frndringar i vrdsystemet
och att det inte omfattar personer som sker medicinsk hjlp fr sina
skador frn exempelvis ppenvrden.
I fgur 6 nedan visas antalet patienter respektive vrdtillfllen per
100 000 kvinnor i befolkningen; uppgifterna avser vergrepp mot
kvinnor mellan 1990 och 2006. Det framgr att nivn var ngot hgre
under 1990-talet jmfrt med 2000-talet. I absoluta tal r dock skillna-
Figur 6. vergrepp mot kvinnor av annan person. Antal patienter respektive vrdtill-
fllen per 100 000 kvinnor i befolkningen. Klla: Socialstyrelsen, Patientregistret.
0
2
4
10
12
14
16
18
20
1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006
Tilllllen per 100 000 Personer per 100 000
6
8
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
den relativt liten. Totalt sett, utan kontroll fr befolkningsstorleken,
har 544 kvinnor vrdats fr vergrepp av annan person r 2006. Mot-
svarande sifra fr 1990 var 598 kvinnor.
Som tidigare redovisats uppger cirka en halv procent av samtliga
kvinnor i ulf-underskningen att de blivit misshandlade s pass svrt
att de var i behov av lkarvrd. Andelen r relativt stabil ver tid. Om-
rknat till befolkningsantalet motsvarar andelen cirka 23 000 kvinnor
mellan 16 och 79 r (r 2006). Det r allts f av de utsatta kvinnorna
som hamnar i patientregistret. Sammantaget tyder svl sjlvrapporte-
rade uppgifter som patientdata p att det grvre vldet mot kvinnor
inte har kat sedan r 2000 (se ven kapitlet Ddligt vld).
Utvecklingen i sammandrag
Kriminalstatistiken visar p en uppgng av anmlda fall av misshandel
i samtliga kategorier av misshandel mot kvinnor (inomhus/utomhus
respektive av bekant/obekant) men kningen r minst uttalad nr det
gller fall av anmld misshandel av bekant inomhus. Trots en viss om-
frdelning utgr dock denna kategori fortfarande merparten av den
anmlda misshandeln mot kvinnor.
Enligt ulf har det grvre vldet (som enligt tillfrgade kvinnor
besttt i vld som krvt lkarbesk) legat konstant sedan 1980-talet,
kring en halv procent bland kvinnor mellan 16 och 84 r. Dock har det
skett en kning av andelen kvinnor som uppger att de utsatts fr vld
med kroppsskada samt ngot vld. Denna kning intrfade framfr
allt under 1990-talet, varefter en utplaning skett under 2000-talet. D
det gller utvecklingen av olika typer av vld visar ulf att svl gatu-
vld som vld i bostad legat p en jmn niv sedan 1980-talet (drygt 1
procent) medan yrkesrelaterat vld mot kvinnor kat, srskilt under
1990-talet, frn cirka 2 till nrmare 4 procent. Socialstyrelsens register
ver slutenvrd uppvisar, liksom ulf, en kning under frsta halvan
av 1990-talet. Drefter intrfade en liten minskning och sedan en ut-
planing under 2000-talet (cirka 12 kvinnor per 100 000 kvinnor i be-
folkningen).
Sammanfattningsvis pekar tillgngliga uppgifter mot en kning av
vldet mot kvinnor totalt sett sedan 1980-talet, bde enligt sjlvrappor-
terade uppgifter och kriminalstatistiken ver anmlda brott. kning-
en r emellertid snabbare och mer kontinuerlig enligt kriminalsta-
tistiken och fortstter ven under 2000-talet, d det sjlvrapporterade
vldets kning planar ut. Det grova vldet som har krvt lkarvrd f-
refaller ligga p en relativt stabil niv enligt svl oferunderskningar
som sjukvrdsdata.
Den stora kningen i anmlda brott kan antas hnga samman med
en kad anmlningsbengenhet, vilken i sig kan bero p ett fertal oli-
ka faktorer, till exempel den kade uppmrksamheten och en minskad
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
tolerans fr detta brott i samhllet, liksom ven frndringar i lagstift-
ningen. ven en kad beredskap och kunskap om vld mot kvinnor
inom polisen kan antas ka utsatta kvinnors anmlningsbengenhet.
Dessa faktorer kan ocks pverka kvinnors bengenhet att i oferun-
derskningar bertta att de utsatts fr vld. En faktisk kning av vissa
typer av vld kan dock inte uteslutas. Sjlvrapporterade data talar fr
att det yrkesrelaterade vldet mot kvinnor har kat, framfr allt under
1990-talet.
De nordiska lnderna
Niverna av vld mot kvinnor i de nordiska grannlnderna r relativt
likartade, ven om vissa mindre variationer frekommer. De olikheter
som fnns kan drfr bero p skillnader i hur frgorna har stllts i de
olika nationella underskningarna. I en jmfrelse kan man emeller-
tid se trender som liknar den svenska utvecklingen, nmligen en rela-
tivt jmn niv under 2000-talet enligt nationella oferunderskningar.
En terkommande fnsk nationell enktunderskning redovisar att
andelen kvinnor (1574 r) som uppger fysiskt vld under de senaste 12
mnaderna totalt sett ligger p en relativt stabil niv sedan r 1993 (Si-
rn och Honkatukia 2005). I studien noteras en uppgng av yrkesrela-
terat vld mot kvinnor, medan andra typer av vld tenderat att minska,
till exempel vld inom njeslivet och i nra relationer (se ven Piispa
m.f. 2006, Sirn m.f. 2007).
En dansk nationell viktimiseringsstudie, genomfrd via telefonin-
tervjuer med kvinnor i ldrarna 1674 r, redovisar att det under det
senaste decenniet inte skett ngon frndring i andelen kvinnor som
utsatts fr fysiska vergrepp under det senaste ret (Balvig och Kyvs-
gaard 2007). Studien visar ocks att andelen danskar som utsatts fr
vld i anslutning till arbete kat under perioden, samtidigt som ande-
len utsatta inom ramen fr njeslivet minskat.
Norsk Statistisk Sentralbyrs livsvillkorsunderskningar (lku), som
genomfrs med en kombination av besks- och telefonintervjuer, visar
p en stabil niv de senaste decennierna (Statistisk Sentralbyr 2008).
Av lku framgr ocks att vldet frmst sker i egen eller annans bostad
eller p arbetsplats samt, i tredje hand, p ofentlig plats. Variationerna
mellan de r som underskningen gjorts r relativt stora och det r
drfr vanskligt att urskilja trender avseende grupper av grningsper-
soner och vldets arenor ver tid. Dock tycks andelen grningsperso-
ner bland tidigare eller nuvarande familjemedlemmar eller slktingar
minska ngot under de senaste tv decennierna.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Offer enligt NTU och ULF
Kriminalstatistiken ger endast mycket begrnsad information om of-
fer vid misshandel. Oferunderskningar som ulf och ntu kan drfr
komplettera bilden. Kriminalstatistiken frutstter till exempel att an-
mlan om brott har gjorts, medan oferstudier fngar upp bde hn-
delser som kommit till polisens knnedom och hndelser som ald-
rig blivit anmlda. En styrka med dessa studier r att de innehller
mer detaljerad information om svl ofren som grningspersonerna.
Bland annat kan sdana underskningar ge information om vilka in-
dividuella faktorer som kan frhja risken fr en kvinna att utsttas
fr vld, om det fnns ngra specifka riskgrupper samt vilken typ av
vld det rr sig om.
Enligt uppgifter frn ntu r sjlvrapporterade vldshndelser mot
kvinnor ofta yrkesrelaterade (35 procent av hndelserna) eller har ut-
frts av nrstende grningspersoner (29 procent av hndelserna), se
tabell 2. Nrstende grningspersoner r huvudsakligen tidigare eller
nuvarande partner.
Kvinnor som utstts fr vld av nrstende r ofta yngre, str of-
tare utanfr arbetsmarknaden och tenderar verlag att befnna sig i
en srbar position i samhllet. Nr det gller kvinnor som r yrkes-
verksamma rder ett omvnt frhllande, kvinnorna tenderar att vara
ldre och ha strre sociala och ekonomiska resurser. Detta ligger ocks
i linje med tidigare svenska studier som visat att det frekommer en
mycket liten verlappning mellan dessa tv riskgrupper (Estrada och
Nilsson 2004). ven den danska underskningen som nmndes tidi-
gare visar p liknande mnster avseende riskgrupper fr partnervld
(Balvig och Kyvsgaard 2006), det vill sga yngre kvinnor i frhllande
till ldre, ensamstende mdrar i frhllande till kvinnor utan barn
och sammanboende kvinnor, kvinnor med kortare utbildning i fr-
hllande till kvinnor med lngre utbildning.
Det vld som sker inom ramen fr yrket r, jmfrt med relations-
vldet, inte lika grovt. Dremot tycks det vara den typ av vld som kat
mest under senare tid och utgr den i dag strsta knda kategorin en-
ligt de srskilda analyser av ntu som presenteras i tabell 2.
Av tabell 2 framgr ocks att unga kvinnor lper en srskilt hg risk
att utsttas fr vld. Bland kvinnor mellan 16 och 24 r var andelen
utsatta 5 procent, varefter den sjunker successivt med stigande lder.
Samtidigt visar tabellen att huvudparten av vldet mot unga kvinnor
varken r yrkesrelaterat eller utvat av nrstende. En srskild analys
(redovisas ej i tabell), visar att andelen kvinnor i denna ldersgrupp
uppger att drygt hlften av vldshndelserna skett p allmn plats.
Detta kan jmfras med kvinnor ldre n 24 r, dr andelen hndelser
som uppges ha skett p allmn plats r 22 procent.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Tabell 2. Kvinnor utsatta fr vld generellt respektive yrkesrelaterat vld samt vld i nra relation, efter
sociodemografisk bakgrund. NTU avseende 20052006. Procent.
1
Baserat p 35 hndelser.
2
3
4
Svaranden betraktar inte sin tidigare partner som nrstende vid svarstillfllet,
drfr kan andelen som uppger partner/tidigare parter vara hgre n nrstende.
Utsatt fr vld
(andel personer):
Om utsatt
(andel hndelser):
Var hndelsen
yrkesrelaterad?
Var grningspersonen
ngon nrstende?
(partner/fd partner)
Antal Andel
(%)
Andel
(%)
Andel
(%)
1624 r 2 658 5,0 4 36 (25)
2544 r 3 650 2,1 43 33 (32)
4564 r 3 194 1,3 70 12 (12)
6579 r 2 049 0,0 0 0
Sammanboende utan barn 4 140 1,0 49 19 (18)
Sammanboende med barn 2 554 1,0 68 12 (9)
1
Ensamstende utan barn 4 203 3,3 17 33 (27)
Ensamstende med barn 634 3,9 45 44 (39)
Frgymnasial utbildning 3 247 2,6 11 38 (27)
Gymnasial utbildning 4 530 1,7 49 28 (27)
Eftergymnasial utbildning 3 489 1,5 50 17 (18)
4
Frvrvsarbetande 6 089 1,8 51 24 (25)
4
Hemarbetande 154 0,6 - 0
lderspensionr 1 829 0,0 - 0
Frtids/avtalspensionr 591 1,2 - 30 (30)
2
Studerar 2 249 4,3 - 34 (19)
Arbetsls/i AM-tgrd 437 3,8 - 60 (40)
3
Stockholm/Gteborg/Malm 3 667 2,0 31 25 (21)
Strre stder 4 275 2,0 33 37 (31)
Mindre stder/landsbygd 3 609 1,6 44 23 (19)
Samtliga 11 551 1,9 35 29 (24)
Klla: NTU.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Att inga kvinnor i ldrarna 6579 r har uppgett att de utsatts fr
vld r anmrkningsvrt. En mjlig frklaring till dessa skillnader kan
vara att ldre kvinnor oftare n andra har sin man/partner hemmava-
rande. De kan drfr vara obengna att svara p frgor om partner-
vld i en telefonunderskning. I ldre generationer kan det eventuellt
ocks upplevas som svrare att tala om eventuellt vld inom ramen fr
nra relationer. Det r ocks tnkbart att ldre kvinnor i vrdhem inte
ns av intervjuunderskningar av detta slag och att de i den mn de
utstts fr vld har begrnsade mjligheter att rapportera detta i form
av intervjuer.
VLD MOT ARBETSLSA KVINNOR OCH YRKESRELATERAT VLD
Att det yrkesrelaterade vldet kat markant skulle kunna peka mot
att frvrvsarbetande kvinnor r en av riskgrupperna (se fgur 5). Det
stmmer sjlvfallet att yrkesverksamma kvinnor lper en strre risk
att utsttas fr vld i samband med sitt yrke: drygt hlften av hndel-
serna r yrkesrelaterade fr dessa kvinnor enligt ntu (se tabell 2). Men
det r inte s att dessa kvinnor oftare utstts fr vld generellt sett. An-
delen som uppgett ngon form av vld enligt ntu var lika stor bland
frvrvsarbetande kvinnor (1,8 procent) som bland samtliga kvinnor
(1,9 procent). Att st utanfr arbetsmarknaden innebr dremot en
frdubblad risk att utsttas fr vld (3,8 procent).
Tabell 2 visar att sammanlagt 35 procent av samtliga hndelser av
vld mot kvinnor var yrkesrelaterade. Framfr allt gller det kvinnor
i ldrarna 4564. Bland dem r 70 procent av vldshndelserna relate-
rade till deras yrke. Ocks sammanboende med barn, som visserligen
i mycket lgre grad utstts fr vld generellt, rapporterar att en stor
andel av vldshndelserna var yrkesrelaterade (68 procent). Risken fr
yrkesrelaterat vld r samtidigt klart lgre bland kvinnor med enbart
grundskoleutbildning (11 procent av hndelserna) n bland kvinnor
med hgre utbildning (cirka hlften av hndelserna). Skillnaden kan
delvis frklaras av att det bland kvinnor med enbart grundskoleutbild-
ning r ngot vanligare med ldre och pensionerade kvinnor.
I Vlfrdsbokslutet (Estrada och Nilsson 2001) framgick att situatio-
nen fr ekonomiskt svaga grupper i befolkningen har frsmrats un-
der 1990-talet, bland annat nr det gller utsattheten fr vld.
39
I dessa
fall r vld inom en relation troligen det vanligast frekommande vl-
det (snarare n vld i arbetslivet). Socioekonomiskt svaga grupper kan
dock antas vara underrepresenterade bland de svarande i intervjuun-
derskningar, vilket i s fall innebr att den totala utsattheten r mer
omfattande n vad traditionella studier visar.
39
Avsnittet om utsatthet fr vld baserades p resultat frn SCB:s ULF-undersk-
ningar.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
VLD DR GRNINGSPERSONEN R NRSTENDE
Sammanlagt 29 procent av det totala antalet rapporterade vldshn-
delser i ntu avsg en nrstende grningsperson. I 24 procent av fallen
var frvaren den nuvarande eller tidigare partnern (tabell 2).
Utsatthet fr vld som utfrts av nrstende r vanligast bland 20-
till 44-riga kvinnor, srskilt bland ensamstende kvinnor med barn
(44 procent) och kvinnor som av olika anledningar befnner sig utan-
fr arbetsmarknaden (bland arbetslsa kvinnor anger 60 procent att
grningspersonen var nrstende, inte sllan en nuvarande eller fre
detta partner). Utsatthet fr vld rapporteras ocks oftare av kvinnor
bosatta i strre stder (dock inte Stockholm, Gteborg eller Malm).
Kvinnor med hgre (eftergymnasial) utbildning uppger dremot mer
sllan att de utsatts fr vld i en nra relation och det gller oavsett
lder.
Att sammanboende kvinnor, framfr allt de med barn, rapporte-
rar mindre partnervld n ensamstende kvinnor, kan frefalla mot-
sgelsefullt. Det fnns dock fera tnkbara orsaker. Dels kan det vara s
att ensamstende kvinnor oftare uppger att de utsatts fr vld frn en
fre detta partner
40
eller frn en nuvarande partner som de inte delar
hushll med. Ett annat skl kan vara att sammanboende kvinnor, med
eller utan barn, har svrare att i en telefonintervju bertta om vld de
kan vara utsatta fr i en pgende relation. P s stt kan risken fr
partnervld vara underskattad i statistiken gllande denna grupp.
En frhjd risk fr ensamstende mdrar har i andra studier visat
sig framfr allt hnga samman med frsvagade vlfrdsresurser i ter-
mer av smre hlsa, lgre utbildning, dlig ekonomi eller bristflligt
socialt ntverk. Den frhjda risken gller i synnerhet vld i hemmet
samt upprepat vld (Estrada och Nilsson 2004). Det r rimligt att anta
att utsattheten frn nrstende bland ensamstende mdrar samman-
hnger med separationer frn barnens fder. Br:s senaste kartlgg-
ning av personer som berrs av besksfrbudslagen pekar ocks mot
att anskningar om besksfrbud vanligtvis avser yngre och medell-
ders frldrar dr separation pgr eller skett (Br 2007a).
Nr kvinnan uppger att frvaren r eller varit nrstende, gller
fr de festa kategorierna att grningspersonen vanligen r hennes
nuvarande eller tidigare partner. En ngot annorlunda bild framtr-
der bland de yngsta kvinnorna mellan 16 och 24 r (och drmed ven
bland studerande och/eller kvinnor utan avslutad gymnasial utbild-
ning). Dessa kvinnor uppger i en dryg tredjedel av fallen att grnings-
personen varit nrstende, men samtidigt att en tidigare eller nuvaran-
de partner varit grningsperson i endast en fjrdedel av hndelserna.
Grningspersonerna skulle i dessa hndelser drfr kunna vara en
40
Lga antal observationer tillter inte en mer detaljerad analys.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
familjemedlem eller en nra vn. Samtidigt r det bland dessa unga
kvinnor vanligare att grningspersonen varken r nrstende eller yr-
kesrelaterad. Bland unga kvinnor r det drfr sannolikt att vldet of-
tare sker inom njeslivet. Som tidigare nmnts uppger drygt hlften av
de unga kvinnorna att utsattheten skett p allmn plats.
Grningspersoner enligt kriminalstatistiken
Kriminalstatistiken ger genom statistiken ver misstnkta personer
viss information om grningspersonerna vid sexualbrott. Men ven
om viss information r tillgnglig r den inte fullstndig, eftersom
inte alla anmlda brott innehller en identiferad misstnkt person
(det vill sga r personuppklarade). Det fnns drfr skl att tolka dessa
statistiska uppgifter med viss frsiktighet.
r 2007 misstnktes 5 850 personer fr misshandel mot kvinnor. Se-
dan r 2000, d antalet misstnkta var 4 398 personer, har det skett en
kning med 33 procent. Mnnen utgjorde under perioden 20002007
i genomsnitt 83 procent av de personer som anmlts fr misshandel
mot kvinnor. Det tycks emellertid fnnas en tendens till att andelen
kvinnor bland de misstnkta kat ngot under perioden. Sedan r
2000, d andelen kvinnor var 14 procent, har den successivt kat till
18 procent r 2007.
lders- och knsfrdelningen skiljer sig t beroende p om brottet
r riktat mot en bekant eller en obekant person. Antalet yngre gr-
ningspersoner r hgre bland de misstnkta nr det gller brott mot
obekant, jmfrt med brott mot bekant. De misstnkta personerna
skiljer sig kraftigt i lder, och olika ldersgrupper misstnks olika ofta
beroende p om misshandeln anmls ha skett inomhus eller utom-
hus, av bekant eller obekant. Den ldersgrupp som r 2007 dominerar
bland personer misstnkta fr misshandel av bekant inomhus r perso-
ner mellan 30 och 49 r (50 procent). Denna ldersgrupp str samma
r ven fr relativt stora andelar nr det gller misshandel av bekant
utomhus (37 procent) och av obekant inomhus (33 procent). Personer
mellan 15 och 20 r utgr den strsta gruppen bland dem som miss-
tnks fr misshandel av obekant utomhus (42 procent) trots den snva
ldersavgrnsningen. r 2000 utgjorde denna ldersgrupp 29 procent
av samtliga personer som misstnktes fr misshandel mot kvinna av
obekant utomhus.
Det r framfr allt tv ldersgrupper bland de misstnkta som kar
under perioden 20002007 (se fgur 7). Den yngsta gruppen (1520-
ringar) misstnkta kar under perioden med 94 procent (frn 644 till
1 249 personer) och den allra ldsta gruppen (ver 59 r) kar med 80
procent, frn 137 till 247 personer (redovisas ej i fgur).
Under 2000-talet har andelen unga (1520 r) kat successivt frn
att r 2000 utgra 15 procent av det totala antalet misstnkta till 21
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
procent r 2007. Samtidigt har andelen misstnkta 3049-ringar
successivt minskat med ett motsvarande antal procentenheter, frn 50
till 43 procent. Den hr frskjutningen av misstnkta personer till yng-
re ldersgrupper kan antas hnga samman med den relativa kningen
av misshandel mot kvinna utomhus av obekant som beskrivits tidi-
gare. kningen av unga och ldre misstnkta kan ocks hnga sam-
man med demografska frndringar (dessa grupper har kommit att
utgra allt strre andelar av den totala befolkningen sedan r 2000),
men ven med en kad frekvens av anmlningar mot personer i dessa
ldersgrupper.
41
Betrfande det anmlda fysiska vldet mot kvinnor observeras sam-
manfattningsvis en viss frndring under 2000-talet med avseende p
ofer och grningspersoner. Den alltjmt typiska misshandeln, inom-
hus av en bekant person i medelldern, minskar ngot och srskilt i
frhllande till den misshandel som sker utomhus av obekanta unga
personer. En annan tendens som kan spras under 2000-talet r att den
som misstnks oftare r kvinna.
Figur 7. ldersfrdelning bland personer som misstnks fr misshandel mot kvinna,
ren 20002007 (index r 2000= 100 procent). Klla: Br.
0
50
100
150
200
250
2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 200?
15-20 r 21-29 r 30-49 r 50- r
41
Antalet 1520-ringar kade i landet med 23 procent under perioden 2000
2007 och antalet personer ver 59 r kade under samma period med 13
procent. Samtidigt antingen minskade eller kvarstod antalet personer i flera l-
dersgrupper (015, 2139 och 5059-ringar). Det r emellertid inte bara be-
folkningskningen som kan frklara varfr de allra yngsta och ldsta ldersgrup-
perna str fr en allt strre andel av de anmlda misshandelsfallen mot kvinnor.
ven d man rknar antalet misstnkta per 100 000 personer r det just dessa
tv ldersgrupper som str fr den strsta kningen (kningen under 2000-talet
har varit 58 procent fr 1520-ringar och 59 procent fr personer ver 59 r).
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Endast mn kan anmlas fr grov kvinnofridskrnkning och r 2007
misstnktes 813 mn fr brottet. En betydande majoritet av de miss-
tnkta r mellan 21 och 49 r gamla och ldersfrdelningen bland de
misstnkta har varit stabil under 2000-talet.
Grningspersoner enligt NTU
Enligt ntu-uppgifter som redovisats tidigare (se tabell 1) r grnings-
personen oftast bekant med den utsatta kvinnan (42 procent), medan
andelen helt oknda grningspersoner r 28 procent. I den resterande
cirka tredjedelen av hndelserna r frvaren ngon nrstende (29
procent). Totalt sett r grningspersonen ofrets fre detta eller nu-
varande partner i en fjrdedel av de rapporterade vldshndelserna
(se tabell 2). Detta terspeglar sig ven i hur mnga kvinnor som blir
utsatta upprepade gnger av samma grningsperson ngot som r
mycket vanligare bland kvinnorna n bland mnnen.
ntu visar vidare att i en dryg femtedel (21 procent) av alla hndelser
av misshandel mot kvinnor var grningspersonen en kvinna (se tabell
6 i kapitlet Misshandel). Kvinnliga grningspersoner terfnns ven i
fall dr ofret r en man, men det r betydligt mer ovanligt (5 procent
av hndelserna). I 36 procent av samtliga vldshndelser var grnings-
personen berusad eller troligen berusad enligt ofret.
I den fnska nationella enktunderskningen som nmndes tidigare
var grningspersonen avseende fysiskt vld under det senaste ret of-
tast en nuvarande partner (knappt 7 procent) och drefter en tidigare
partner, knappt 5 procent (Piispa m.f. 2006). Den tredje kategorin ut-
gjordes av grningspersoner andra n nuvarande och tidigare partner
och uppgick till drygt 1 procent. I den danska telefonintervjustudien
uppgavs att grningspersonen, som i denna del baseras p utsatthet
sedan kvinnan fyllde 16 r, oftast var en tidigare partner (Balvig och
Kyvsgaard 2006). Drefter fljde obekant, familjemedlem eller bekant
och till sist nuvarande partner.
Uppklaring
r 2007 uppgick den totala uppklaringsprocenten betrfande miss-
handel mot kvinnor till 47 procent och det innebr inte ngon ptag-
lig frndring jmfrt med tidigare r under 2000-talet. Personuppkla-
ringsprocenten uppgick till 21 procent r 2007. Sedan r 2000 har den
sjunkit ngot frn att ha legat p 25 procent. Personuppklaringen r
hgre nr det gller misshandel mot kvinnor av bekant n av obekant
och uppgick i dessa kategorier till 23 respektive 15 procent r 2007. Ten-
densen till nedgng i personuppklaringsprocenten syns i anmlningar
som avser bde bekanta och obekanta grningspersoner.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Uppklaringsprocenten r drmed ngot hgre vid misshandel mot
kvinna jmfrt med misshandel mot man. Vid misshandel mot man
var den totala uppklaringsprocenten r 2007 44 procent och person-
uppklarade fall av misshandel mot man 17 procent.
I lagfringsstatistiken sker redovisningen inte efter ofrets kn utan
efter huvudbrottets lagrum, det vill sga under rubrikerna misshandel
respektive grov misshandel. Det r drfr inte mjligt att urskilja hur
mnga som blivit lagfrda fr misshandel mot just kvinnor.
tgrder fr att motverka vld mot kvinnor fokuseras ofta p det vld
som begs i nra relationer, det vill sga av kvinnans nuvarande eller
fre detta make, sambo eller pojkvn. Dessa tgrder visar att synen p
vld mot kvinnor i nra relationer har frndrats, frn att ha betraktats
som en privat angelgenhet till att mer och mer betraktas som ett sam-
hllsproblem med aspekter som inte begrnsas till rttslig hantering,
utan som ven innehller frgestllningar om sociala och ekonomiska
resurser, inte minst ifrga om mjligheter och frutsttningar fr att
frndra livssituationen fr en utsatt grupp.
Samtidigt visar sjlvrapporteringsstudier av vld mot kvinnor att
vldet huvudsakligen sker p tv olika omrden: i en nra relation och
i arbetslivet. Vld mot kvinnor i anslutning till yrkesrollen har kat
och denna kning har dessutom varit strre n bland mn. Trots det
yrkesrelaterade vldets lindrigare karaktr r det i dag, enligt de stora
studier som redovisats hr, den arena dr vld mot kvinnor rappor-
teras oftast. Samtidigt kar antalet anmlningar om misshandel mot
kvinnor i kriminalstatistiken och det frefaller drfr rimligt att anta
att en inte obetydlig del av denna kning bestr i ett kat antal anml-
ningar om vld inom yrkeslivet.
kningen av arbetsrelaterat vld r inte begrnsad till Sverige utan
terfnns ven i andra eu-lnder och srskilt inom vrd, omsorg och
skola, som traditionellt sett r kvinnodominerade yrken. En svensk
studie, genomfrd inom ramen fr Institutet fr framtidsstudier, vi-
sar ocks att utsattheten fr yrkesrelaterat vld mot kvinnor r hgst
inom dessa tre omrden (Jerre 2007).
42

Denna utveckling kan motivera att debatten om vld mot kvinnor,
som under mnga r fokuserat p vld i nra relationer utvat av man-
liga partner, vidgas till att inbegripa ven vld mot kvinnor i samband
med yrkeslivet. Resultaten gr det ocks relevant att diskutera mjliga
tgrder fr att frebygga vld mot kvinnor inom yrkeslivet. Efekten
42
Detta gller i jmfrelse med andra yrken. En uppdelning p kn visar att risken fr
att mn utstts fr vld inom vrd, omsorg och skola r hgre n risken fr kvinnor.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
av tgrder fr att frebygga vld kan variera beroende p arbetsplat-
sens karaktr och vilka enskilda riskfaktorer som rder. I Jerres studie
nmns srskilt hg anspnning (negativ stress), ensamarbete (i kritiska
situationer) samt belysning. Dessa riskfaktorer skulle kunna pverkas
av rutiner som anpassas efter lokala frhllanden och typ av arbets-
plats. Samtidigt pekar studien p att antalet riskfaktorer p en arbets-
plats i sig har stor betydelse. I Jerres studie framkom en frhjd risk
srskilt d fera riskfaktorer freligger samtidigt och att detta gller
kvinnors utsatthet mer n mns.
tgrder nr det gller relationsvld har i enlighet med debatten
sttt i fokus i samhllet. Utver att ett fertal lagar infrts och skrpts
under de senaste decennierna och den handlingsplan som regeringen
lagt fram (se kapitlets inledning) frekommer en omfattande ideell
verksamhet med fokus p frgor som rr vld mot kvinnor. Antalet
kvinno- och tjejjourer inom ramen fr de bda organisationerna Riks-
organisationen fr kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks) och
Sveriges Kvinnojourers Riksfrbud (skr) uppgick r 2006 till cirka 150
stycken (Roks 2008, skr 2008). Dessa jourer ger std, hjlp och skydd
t vldsutsatta kvinnor, deras barn samt t fickor.
Fr att frstrka detta arbete fck Socialstyrelsen r 2005 i upp-
drag av regeringen att frdela 81,5 miljoner kronor till kvinno- och
tjejjoursverksamheter under r 2006 (Socialstyrelsen 2007). Av dessa
skulle 77,5 miljoner kronor frdelas till lnsstyrelserna fr vidare fr-
delning och resterande 4 miljoner skulle frdelas av Socialstyrelsen
till riksorganisationer som organiserar ideella kvinno- och tjejjourer.
Socialstyrelsens frsta rapport visar att satsningen resulterat i att kom-
munerna aktualiserat frgan om vld mot kvinnor, men framfr allt
lett till kade mjligheter till rekrytering av personal till kvinnojour-
erna. Detta har i sin tur inneburit lngre ppettider fr telefonjourer
och mottagningar samt mer tid fr aktiviteter och samtal. Rapporten
redovisar ocks att medlen bidragit till en kompetenshjning inom
svl kvinnojourer som socialtjnsten.
Ett annat viktigt arbete grs av Kvinnofridslinjen. Denna verksam-
het, som drivs vid Nationellt centrum fr kvinnofrid p uppdrag av re-
geringen, hade under de tre frsta mnaderna (hsten 2007) mottagit
drygt 100 samtal per dygn (Nationellt centrum fr kvinnofrid 2008).
De tre vanligaste frgorna i dessa samtal rrde vad som r att betrakta
som vld, hur man ska frhlla sig till hot samt vad som hnder med
barnen om kvinnan lmnar mannen. Att dessa frgor r vanliga i sam-
talen r intressant ur ett brottsfrebyggande perspektiv, eftersom de
pekar p de behov som utsatta kvinnor har, nmligen kad kunskap
om vld, std i en hotfull livssituation samt information om umgnge
och vrdnad vid en eventuell separation. I den mn kvinnor fr std
och knner sig skrare i dessa frgestllningar kan det underltta fr
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
dem att avsluta vldsamma relationer och drmed p sikt frebygga
upprepat vld.
Ett av de mer aktuella initiativen p det brottsfrebyggande omr-
det nr det gller vld mot kvinnor stter rttsvsendet i fokus. Under
2008 gav regeringen i uppdrag t Rikspolisstyrelsen (rps) att utveckla
och bygga upp en milj srskilt anpassad fr att utreda vld mot kvin-
nor dr representanter frn fera av rttsvsendets myndigheter tillsam-
mans med sociala myndigheter ska mtas fr att underltta fr utsatta
kvinnor. Syftet r att utifrn ett prisbelnt (European Crime Preven-
tion Awards) arbete i Skne stta samman en nationell modell. Totalt
satsas 5 miljoner kronor under tv r. Utmrkande fr Kvinnofrids-
programmet i Skne r att det drivs gemensamt av Malm kommun
och polisen, och att ven Kriminalvrden och klagarmyndigheten,
Brottsofermyndigheten, Malm hgskola, Universitetskliniken Mal-
m Allmnna Sjukhus (umas) och ideella organisationer ingtt i sam-
verkansgruppen. Arbetet har bland annat lett fram till kriscentrum
fr svl kvinnor och barn (r 2000) som mn (r 2002), en gemensam
yrkeshandbok fr de olika myndigheterna, program fr medicinskt
omhndertagande vid sexuella vergrepp och en specialistmottagning
fr hedersrelaterat vld vid umas. Polisen har drutver startat en fa-
miljevldsrotel och klagarmyndigheten har inrttat srskilda famil-
jevldsklagare (Br 2007c).
Merparten av de insatser som grs fr att frebygga vld mot kvinnor
handlar om att frstrka mjligheterna att frhindra att vld upprepas.
En annan typ av insatser som avser att frebygga upprepad utsatthet,
r behandlingsprogram som riktas mot mn som utvar vld mot sin
kvinnliga partner. En kartlggning av sdana verksamheter har gjorts
p uppdrag av Nringsdepartementet (Eriksson 2006). Rapporten visar
att det vid tidpunkten fr kartlggningen fanns 50 verksamheter, varav
merparten startat efter 1996. Bland dessa ingr insatser inom ramen
fr kriminalvrden och rttspsykiatrin, generella manscentra/kriscen-
tra fr mn, mansmottagningar med fokus p vld, insatser inom ra-
men fr myndighetssamverkan samt integrerade insatser. Studien visar
ocks att dokumentation och utvrderingar av innehll och resultat
kan utvecklas fr att frstrka verksamheternas arbete och mjligheter
att pvisa att mns vld mot kvinnor och barn kan frebyggas. Bristen
p en samlad uppfljning och utvrdering nr det gller behandling av
mn som utvat vld mot kvinnor ptalas ven i Uppfljning av Krimi-
nalvrdens behandlingsprogram fr mn som dmts fr vld i nra relatio-
ner (2007/08:rfr9), som sammanstllts p uppdrag av Justitieutskottet.
Att frebygga vld mot kvinnor r, sammanfattningsvis, ett arbete
som krver insatser p fera omrden och p olika niver: rttsligt och
socialt, individuellt och kollektivt. Insatserna br riktas mot svl ut-
satta kvinnor som grningspersoner.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Referenser
afs 1993:02. Vld och hot i arbetsmiljn. Arbetarskyddsstyrelsens kung-
relse med freskrifter om tgrder mot vld och hot i arbetsmiljn
samt allmnna rd om tillmpningen av freskrifterna. Stockholm:
Arbetarskyddsstyrelsens frfattningssamling.
Balvig, F. och Kyvsgaard, B. (2007). Danskernes udsathed for kiminalitet.
Kpenhamn: Kpenhamns universitet/Justitieministeriets Forsk-
ningsenhed.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2000). Grov kvinnofridskrnkning. Rap-
Brottsfrebyggande rdet, Br (2001). Upprepad utsatthet fr brott. Rap-
Brottsfrebyggande rdet, Br (2002a). Att frebygga vld mot kvinnor i
nra relationer. Rapport 2002:8. Stockholm: Brottsfrebyggande r-
det.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2002b). Vld mot kvinnor i nra relatio-
ner. En kartlggning. Rapport 2002:14. Stockholm: Brottsfrebyggan-
de rdet.
2003. Rapport 2004:3. Stockholm: Brottsfrebyggande rdet.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2007a). Besksfrbud. De berrda och de-
ras erfarenheter. Rapport 2007:2. Stockholm: Brottsfrebyggande r-
det.
ningen 2006. Om utsatthet, trygghet och frtroende. Rapport 2007:14.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2007c). ecpa. European Crime Prevention
Awards 2007. Hemsida: <www.bra.se>. Hmtat 3 juni 2008.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2008). Nationella trygghetsunderskning-
en 2007. Om utsatthet, trygghet och frtroende. Rapport 2008:3. Stock-
holm: Brottsfrebyggande rdet.
Domstolsverket (2001). Den nya kvinnofridslagen. Srtryck av en artikel-
serie i tidningen Nmndemannen i samarbete med dv. Hemsida:
<www.dom.se/dom/Dvhemsida/DV/Rapporter/Kvinnofridslagen.
pdf >. Hmtat 24 mars 2004.
Eriksson, H. (2001). Ofrid? Vld mot ldre kvinnor och mn en omfngs-
underskning i Ume kommun. Ume: Brottsofermyndigheten.
Eriksson, H., och Juklestad, O. N. (2004). ldre som brottsofer. Lind-
gren, M., Petterson, K-. och Hgglund, B. (red). Utsatta och srbara
brottsofer. Stockholm: Jure frlag AB.
Eriksson, M., Biller, H. och Balkmar, D. (2006). Mns vldsutvande
barns upplevelser. Stockholm: Nringsdepartementet.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Estrada, F. och Nilsson, A. (2001). Brottslighet som vlfrdsproblem
Utsatthet fr brott och oro fr brott 19881999. I: Bergmark, . (red.)
Ofrd i vlfrden. Kommittn Vlfrdsbokslut, sou 2001:54. Stock-
holm: Fritzes.
Estrada, F. och Nilsson, A. (2004). Exposure to threatening and vio-
lent behaviour among single mothers. The signifcance of life style,
neighbourhood and welfare situation. British Journal of Criminology,
44:168-187.
Estrada, F., Nilsson, A. och Wikman, S. (2007). Det kade vldet i ar-
betslivet. En analys utifrn de svenska oferunderskningarna. Nord-
isk Tidskrift for Kriminalvidenskab, 94:5673.
Jerre, K. (2007). kar de vldsrelaterade arbetsmiljproblemen? En studie
av vld i arbetslivet utifrn de svenska Arbetsmiljunderskningarna
19912005. Stockholm: Institutet fr framtidsstudier.
Lundgren, E. m.f., (2001). Slagen Dam. Mns vld mot kvinnor i jm-
stllda Sverige en omfngsunderskning. Ume: Fritzes Ofentliga
Publikationer.
Nationellt centrum fr kvinnofrid (2008). Pressmeddelande 2008-03-
06. Hemsida: <www.nck.uu.se/node59>. Hmtat 27 mars 2008.
Olsson, M. (1998). Misshandel. I: Brottsutvecklingen i Sverige 19951997.
Br-rapport 1998:2. Stockholm: Brottsfrebyggande rdet. Fritzes.
Piispa, M., Heiskanen, M., Kriinen, J., och Sirn, R., (2006). Violence
against women in Finland. National Research Institute of Legal Poli-
cy. Publication, 225. Helsingfors: The European Institute for Crime
Prevention and Control.
Proposition 1997/98:55. Kvinnofrid. Regeringens hemsida: <www.reger-
ingen.se>. Hmtat 9 juni 2004.
Proposition 2006/07:38. Socialtjnstens std till vldsutsatta kvinnor. Re-
geringens hemsida: www.regeringen.se. Hmtat 13 mars 2008.
Skrivelse 2007/08:39. Handlingsplan fr att bekmpa mns vld mot kvin-
nor, hedersrelaterat vld och frtryck samt vld i samknade relationer.
Regeringens hemsida: www.regeringen.se. Hmtat 4 april 2008.
rfr9 2007/08 (2008). Uppfljning av Kriminalvrdens behandlingspro-
gram fr mn som dmts fr vld i nra relationer. Rapport frn riks-
dagen. Regeringens hemsida: <www.riksdagen.se>. Hmtat 3 april
2008.
Riksorganisationen fr kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (2008).
Hemsida: <www.roks.se/jourer/statistik.html>. Hmtat 4 april
2008.
Sirn, R. och Honkatukia, P. (2005). Victimization to violence in Finland.
Results from 19802003 National Surveys. Publikation 216. Helsing-
fors: Rttspolitiska forskningsinstitutet.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Sirn, R., Kivivuori, J., Kriinen, M. och Aaltonen, M. (2007). Suo-
malaisten kokema vkivalta 19802006. Verkkokatsauksia 1/2007. Hel-
singfors: Rttspolitiska forskningsinstitutet.
Socialstyrelsen (2007). Statliga medel till kvinnojoursverksamheter 2006.
Artikelnr 2007-109-8. Socialstyrelsens hemsida: <www.socialstyrel-
sen.se>.
Statistiska centralbyrn (2004). Ofer fr vld och egendomsbrott 1978
2002. Kapitel 2. Ofer fr vld eller hotelser. Statistiska centralbyrns
hemsida: www.scb.se. Hmtat 9 juni 2004.
Statistiska centralbyrn (2006). P tal om kvinnor och mn en lathund
om jmstlldhet. Statistiska centralbyrn.
Statistiska centralbyrn (2008). Statistiska Centralbyrns hemsida:
<www.scb.se/templates/tableOrChart__48948.asp>. Hmtat 20 ja-
nuari 2008.
Statistisk Sentralbyr (2008). Hemsida: <www.ssb.no>. Hmtat 16 maj
2008.
Sveriges Kvinnojourers Riksfrbund (2008). Hemsida: <www.kvinno-
jour.com>. Hmtat 27 mars 2008.
Wikstrm, P-O. H. (1985). Everyday violence in contemporary Sweden, 15.
Brottsfrebyggande rdet. Stockholm: Allmnna Frlaget.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Bilagor
Tabell B1. Procentuell frndring i andelen utsatta kvinnor fram till 2005.
Figur B1. Sjlvrapporterad utsatthet fr vld eller hot bland kvinnor 1664 r, efter
civilstnd, ren 19802005. Procent. Klla: ULF.
Sedan 198081
Andel (%)
Sedan 199091
Andel (%)
Sedan 200001
Andel (%)
Ngot vld 76 20 0
Vld med kroppsskada 55 13 -19
Vld som krvt lkarvrd 25 0 0
Ensamstende utan barn 17 -8 -24
Ensamstende med barn 272 74 44
Sammanboende utan barn 64 6 20
Sammanboende med barn 100 57 -8
Vld i bostad 6* 13 -10
Gatuvld -10* -10 -14
Yrkesrelaterat vld 215* 78 37
Klla: ULF.
0
2
4
6
8
10
12
1980
-81
1982
-83
1984
-85
1986
-8?
1988
-89
1990
-91
1992
-93
1994
-95
1996
-9?
1998
-99
2000
-01
2002
-03
2004 2005
Ensamstende utan barn
Ensamstende med barn
Sammanboende utan barn
Sammanboende med barn
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Sammanfattning
Rn r ett allvarligt brott som enligt brottsstatistiken kat kraf-
tigt under 1990-talet och sedan under 2000-talet varierat kring
en jmn men historiskt sett hg niv. Framfr allt r det person-
och butiksrn som kat. Dr str brottsaktiva ungdomsgng i
storstderna och personer med omfattande missbruksproblem
fr en stor del av brotten. Bank- och postrnen har dremot
minskat sedan mitten av 1990-talet och lg r 2007 p den lgsta
nivn p tjugo r med 68 anmlda brott. Detta anses frmst bero
p en kad teknisk skerhet, en minskad kontanthantering vid
bank- och postkontoren samt allmnt frre kontor. ven riktade
polisinsatser mot vissa grupper tycks ha haft betydelse. Minsk-
ningarna har heller inte helt kompenserats av s kallade ver-
fyttningsefekter till de uppmrksammade vrdetransportr-
nen, ven om dessa rn kade kraftigt i slutet av 1990-talet. Vissa
verfyttningar kan dock under 2000-talet ha skett till butiksr-
nen, i synnerhet mot guld-, urmakar- och juvelbutiker.
Omkring en procent av Sveriges befolkning drabbas varje r av
rnliknande hndelser enligt de senaste strre oferundersk-
ningarna. Vissa srskilda grupper utstts dock i hgre omfatt-
ning. Bland dem kan nmnas ungdomar i storstadsomrden
samt vissa yrkes- och fretagarkategorier, ssom anstllda i och
innehavare av jourlivsbutiker, guld- och urmakarbutiker och vi-
deobutiker samt taxifrare.
Trots kraftiga kningar av rnen har polis och klagare i sam-
ma omfattning som tidigare lyckats binda grningspersoner vid
brotten. Till skillnad frn mnga andra brottstyper har allts
uppklaringsprocenten fr rnen inte minskat ver tid. Detta vi-
sar att rnen r hgprioriterade i rttsvsendets arbete. Fr att
frebygga rn behvs dock tgrder p fera plan. Bland annat
kan situationell, teknisk brottsprevention ha stor betydelse. I ett
lngre perspektiv framstr ocks socialpolitiska tgrder som
viktiga, inte minst nr det gller personrn mellan unga.
RN
Sven Granath
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Inledning
Rn r ett allvarligt brott som uppmrksammas alltmer. Numera be-
traktas rn ofta i frsta hand som ett vldsbrott, ven om det rent ju-
ridiskt sorteras under tillgreppbrotten. Med rn avses i 8 kap. 56
brottsbalken (1962:700) handlingar dr ngon genom vld eller hot
om vld stjl annans egendom. ven grningar dr den som vid en
stld antrfas p bar grning och d stter sig till motvrn genom
vld eller hot ska enligt brottsbalken (BrB) rubriceras som rn. Rn
behver allts inte bara vara planerade aktioner med skjutvapen, mas-
ker och fyktbilar. Det kan ven handla om snatterier eller vskryck-
ningar som vergtt i s kallade motvrnsrn nr grningspersonen
blivit hindrad och d frskt hota, sl eller knufa sig ur situationen
med stldgodset i behll.
Lagen skiljer ocks p rn och grovt rn. Med grovt rn avser brotts-
balken exempelvis rn dr det vld som rnaren hotar med eller an-
vnder r livsfarligt, eller att rnaren p ett hnsynslst stt utnyttjat
den rnades skyddslsa stllning (BrB 8 kap. 6 ). Ngot srskilt lag-
rum fr rn lindrigare n normalgraden fnns dremot inte. I stllet
kan man dmas fr andra brott, till exempel olaga hot och stld, om
handlingen med hnsyn till vldet, hotet eller omstndigheterna i
vrigt [r] av mindre allvarligt art (BrB 8 kap. 5 2 st.). Alla brott som
inledningsvis i rttsprocessen rubriceras som rn defnieras allts inte
i slutdomen som rn.
Strafskalorna fr rn r relativt hga. Mellan ett och sex rs fngelse
fr rn och mellan fyra och tio r fr grovt rn. De hga strafskalorna
innebr att en betydande del av dem som sitter intagna i svenska fng-
elser r dmda fr just rn (omkring 10 procent enligt den ofciella
kriminalstatistiken). Varken strafskalorna eller brottsbalkens defni-
tioner av rnbrott har ndrats under 1990- eller 2000-talet.
Tre huvudkategorier av rn
I brottsstatistiken redovisas rnen efter vilken typ av brottsobjekt el-
ler brottsofer de riktats mot. Totalt redovisas ett tiotal rnkategorier.
Rnen i de olika kategorierna skiljer sig t i fera avseenden, men det
fnns ven likheter dem emellan. Fr enkelhetens skull har de olika
rntyperna i den fortsatta presentationen och analysen indelats i tre
huvudkategorier, fr vilka bland annat mrkertal, frekomst av skjut-
vapen och vrde p det tillgripna tenderar att vara likartade.
Den frsta kategorin r bank-, post- och vrdetransportrn, som r en
liten kategori men dr brotten vanligen avser stora vrden. I underka-
tegorin vrdetransportrn ingr dock ven rn mot vrdebefordran,
exempelvis d en person rnas p dagskassan som den transporterar
till banken. Den andra huvudkategorin r butiksrn och vriga rn. Hr
ingr frsts butiksrnen, men ven rn mot restaurang, mot datafre-
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
tag, taxirn samt frberedelser till rn dr det r oklart exakt vilket ob-
jekt som skulle rnas. Den tredje kategorin r personrn, till vilka mer-
parten av de rn som sker mot enskilda utanfr deras yrkesutvning
rknas, samt i denna presentation ven rn mot funktionshindrad. Till
kategorin personrn hr ocks de p senare r uppmrksammade s
kallade bilrnen, ven om dessa antagligen ofta redovisas under kate-
gorin vriga rn i statistiken.
Tidigare bedmningar talar fr att i princip samtliga bank-, post-
och vrdetransportrn och en stor del av butiksrnen och de vriga
rnen anmls till polisen (Ahlberg 2004). Mrkertalet r sledes litet.
Kriminalstatistiken r drfr en bra klla fr att belysa utvecklingen
och omfattningen av dessa typer av rn. Dremot pekar resultat frn
oferunderskningar p att en stor del av alla personrn inte anmls
till polisen. Mrkertalet fr denna rntyp som samtidigt r den van-
ligaste r allts betydligt hgre n fr andra rn. Srkskilt stort har
mrkertalet funnits vara nr det gller vissa speciella ofergrupper, ex-
empelvis hemlsa (Flyghed 2000).
Omfattning och struktur
r 2007 anmldes drygt 8 600 rn, vilket utgr nrmare en (1) procent
av samtliga anmlda brott det ret. Rn r drmed ett i statistiken min-
dre vanligt brott n misshandel, olaga hot eller inbrott men vanliga-
re n exempelvis vldtkt, mordbrand eller frskingring.
Merparten av de rn som polisanmls r personrn, som svarar
fr nrmare tre fjrdedelar av alla anmlningar. Den nst strsta ka-
tegorin r de rn som betecknas butiksrn och vriga rn (mot res-
tauranger, vxlingskontor m.m.). Bank-, post- och vrdetransportrn,
den i nyhetsrapporteringen mest uppmrksammade gruppen av rn,
Personrn
73 %
Butiksrn
9 %
vriga rn
16 %

Taxirn
1 %
Bank-, post- och
vrdetransportrn
1 %
Figur 1. Andel polisanmlda rn efter typ, r 2007. Procent. (N=8 673.) Klla: Br.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
utgr dremot endast tv procent av samtliga anmlda rn (se fgur
1). Man br dock minnas att det varierande mrkertalet indikerar att
frdelningen mellan de olika rntyperna kan se annorlunda ut i verk-
ligheten. Sannolikt utgr exempelvis personrnen en nnu strre del
av alla rn n vad anmlningsstatistiken visar. Frdelningen mellan de
olika huvudkategorierna av rn i brottsstatistiken r i stort ofrndrad
sedan brjan av 2000-talet. Den lilla kategorin bank-, post- och vrde-
transportrn har dock tenderat att bli ytterligare ngot mindre de allra
senaste ren.
Vapenanvndning och tillvgagngsstt
Rnbrott frknippas ofta med skjutvapen eller annan vapenanvnd-
ning. Kriminalstatistiken redovisar ocks de anmlda rnen utifrn
om de skett med skjutvapen eller inte. Nr det gller anvndning av
andra vapen och tillvgagngsstt vid rnen, kan en viss kunskap fs
genom tidigare gjorda specialstudier.
Bank-, post- och vrdetransportrnen knnetecknas av en mycket hg
andel brott med skjutvapen eller vad som uppfattats som skjutvapen.
Vid nrmare 80 procent av dessa rn har skjutvapen frekommit enligt
anmlningsstatistiken r 2007. Ett typiskt bank- eller postrn gr till
s att en eller fera maskerade rnare tar sig in bakom disken och dr
tillgriper pengar, ofta i anslutning till det aktuella kontorets ppnings-
eller stngningstider. Vid vrdetransportrnen r antalet grningsper-
soner oftare fer n vid bank- och postrnen (i 84 procent av vrde-
transportrnen r de fer n en, jmfrt med 41 procent fr bank- och
postrnen) och s gott som alltid bevpnade. Inte sllan anvnds bde
handeldvapen och yxa, med vilken rnarna slr sig in i frarhytten.
Vid butiksrn och vriga rn (kontorsrn, taxirn m.m.) r anvnd-
ning av skjutvapen mindre vanligt n vid bank-, post- och vrdetran-
sportrnen, men nd relativt vanligt frekommande. Sammantaget
uppges att skjutvapen har anvnts vid en fjrdedel av de anmlda brot-
ten. Butiksrnen separat har dock en hgre andel fall med skjutvapen,
omkring en dryg tredjedel. Vid butiksrnen r ocks andra typer av
vapen ssom knivar, yxor, slagtrn eller pepparsprayer vanliga. Detta
innebr att det totalt sett bara r en mindre del (14 procent) av bu-
tiksrnen som sker helt utan vapen. Sjlva tillvgagngssttet vid bu-
tiksrnen r ofta ett snabbt angrepp mot kassan, dr rnaren genom
vapenhot och eventuellt viss skadegrelse tilltvingar sig kontanter. Bu-
tiksrnaren agerar typiskt sett ensam och kommer vid det enskilda r-
net sllen ver ett byte som verstiger fyrsifriga belopp.
Personrnen utfrs sllan med skjutvapen. Enligt anmlningsstatisti-
ken frekom skjutvapen vid drygt fem procent av personrnen r 2007.
Det tycks dock relativt vanligt att ngon form av vapen (kniv, batong,
etc.) anvnts. Enligt den Nationella trygghetsunderskningen (ntu)
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
frekom kniv, slagtr eller annan typ av vapen i omkring en tredjedel
av de rn som enskilda svenskar utsattes fr r 2006 (Br 2008). Ofta
riktas personrnen mot ungdomar och utfrs av andra ungdomar, inte
sllan fera till antalet och oknda fr ofret. Det unga ofret angrips
vanligen p en ofentlig plats utomhus ssom en gata, ett torg eller all-
mnna kommunikationer (Br 2000).
Regional frdelning
Rn r ett utprglat storstadsbrott. Av alla anmlda rn r 2006 an-
mldes 45 procent till polismyndigheterna i Stockholms, Malm och
Gteborgs kommuner, samtidigt som bara omkring 17 procent av Sve-
riges invnare bor i dessa kommuner. Denna slagsida p storstadskom-
muner r strre n fr brott generellt, som till 25 procent frdelade sig
p ngon av de tre nmnda kommunerna r 2006.
Koncentrationen till storstadsregioner r ungefr lika stor fr samt-
liga typer av rn, mjligen med undantag fr bank- och postrn. De
anmls inte lika ofta som andra rn endast till 35 procent i ngon
av de tre mest ttbebyggda kommunerna (Stockholm, Malm och G-
teborg). Sett till frdelningen mellan lnen i Sverige r dock bank-,
post- och vrdetransportrnens koncentration till storstadsregionerna
lika hg som fr andra rn. Dremot var bank- och postrnens koncen-
tration till storstadsregionerna lgre ven p lnsniv under slutet av
1990-talet och p 2000-talet troligen p grund av att Stockholmsregi-
onen var frst ut med en generell kning av skerheten p bankkonto-
ren (Br 2004a). Att koncentrationen till storstadslnen nu ter r hg
kan drfr tolkas som att bankkontoren ute i landet numera i de festa
fall har samma skerhetsniv som kontoren i storstadsregionerna.
Vrdetransportrnen tycktes ren 20042006 liksom tidigare r un-
der 2000-talet till stor del vara ett Stockholmsfenomen. Mellan 60 och
70 procent av alla sdana rn anmls i Stockholms ln, medan stor-
stadslnen Skne och Vstra Gtaland inte r hgre representerade n
vriga ln. ven s kallade bilrn, dr en eller fer grningspersoner
tilltvingar sig en bil mot ofrets vilja, r i hg grad ett Stockholmsfe-
nomen. Tidigare studier visar att drygt 50 procent av de anmlda bilr-
nen skedde i Stockholms ln (Br 2005).
Rnens utbredning enligt den Nationella trygghetsunder-
skningen (NTU)
ven om vissa typer av rn har ett lgre mrkertal n mnga andra
vldsbrott visar naturligtvis kriminalstatistiken inte rnbrottslighetens
hela omfattning. Som nmnts r mrkertalet troligen litet fr bank-,
post- och vrdetransportrn, butiksrn och vriga rn, men strre och
mer svrbedmt fr personrn, som in sin tur r den volymmssigt
strsta rnkategorin. Den rliga Nationella trygghetsunderskningen
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
(ntu), dr ett slumpmssigt urval av nrmare 15 000 svenskar besvarar
frgor om bland annat utsatthet fr olika typer av brott, r drfr ett
vrdefullt komplement till kriminalstatistiken.
I 2006 respektive 2007 rs ntu uppgav nrmare 1 procent av svensk-
arna att de utsatts fr rn (Br 2008). Majoriteten (80 procent) uppger
sig ha utsatts fr de typer av rn som ligger inom kategorin personrn.
Den vriga femtedelen uppgav att de hade utsatts fr brotten med
anledning av sitt yrke (Br 2007). Andelen personrn r sledes nnu
strre i ntu n i kriminalstatistiken. Detta r ett frvntat resultat, ef-
tersom anmlningsbengenheten torde vara lgre fr personrnen n
fr rn som drabbar personer i deras yrkesliv (t.ex. butiks- eller kon-
torsrn). En stor del av dem som enligt ntu utsatts fr rn r personer
i ldern 1624 r. Denna andel lg i 2007 rs underskning p 45 pro-
cent och i 2006 rs p 54 procent. ntu pekar allts p att utsattheten fr
rn kan vara klart mer utbredd bland unga n bland ldre.
Nr det gller hur stort mrkertalet fr personrn verkligen r, ger
resultaten i ntu ngot motstridiga indikationer. Nrmare hlften (44
procent) av dem som i 2007 rs underskning uppgav att de drabbats
av rn angav att rnet anmlts till polisen. Liknande resultat fann man
i kartlggning av personrn bland ungdomar i Stockholm och Mal-
m under slutet av 1990-talet (Br 2000). Utifrn svaren i ntu borde
det samtidigt totalt ha skett omkring 90 000 rn i Sverige r 2006, va-
rav cirka 72 000 kan betraktas som personrn. Om anmlningsben-
genheten verkligen ligger p 44 procent borde det d ha anmlts om-
kring 30 000 personrn i Sverige r 2006. Detta r nrmare fem gnger
s mnga personrn som faktiskt anmldes det ret. Denna bristande
verensstmmelse kan ha fera frklaringar. Fr det frsta kan de till-
Figur 2. Antal polisanmlda rn r 19872007. Klla: Br.
0
1 000
2 000
3 000
4 000
5 000
6 000
? 000
8 000
9 000
10 000
198? 1989 1991 1993 1995 199? 1999 2001 2003 2005 200?
Polisanmlda rn
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
frgade i ntu verrapportera i vilken utstrckning de faktiskt anmlt
rnet till polisen, p grund bland annat av att detta upplevs som nsk-
vrt. Fr det andra kan de tillfrgade verrapportera sjlva utsattheten,
dels genom att man i ntu uppger hndelser som av rttsvsendet i sjl-
va verket inte defnieras som rn, dels genom s kallade teleskopefek-
ter (man uppger rnhndelser som intrfat lngre tillbaka i tiden n
det senaste ret). Fr det tredje kan de tillfrgade rapportera hndelser
som intrfat och polisanmlts utanfr Sverige.
Oavsett orsakerna till den bristande verensstmmelsen kan allts
den verkliga andelen personrn som polisanmls ligga betydligt lgre
n de 44 procent som ntu visar. Oskert r dock hur mycket lgre. I
vart fall r det mindre n hlften av alla personrn som anmls till
polisen.
Utveckling
Totalt sett kade anmlningar om rn kraftigt under slutet av 1980-
talet och under 1990-talet. kningen har drefter avstannat och anta-
let brott har sedan brjan av 2000-talet fuktuerat kring samma niv
(se fgur 2). Utvecklingen fr rnen som samlad brottskategori styrs i
mngt och mycket av personrnen som r antalsmssigt fest.
Bank-, post- och vrdetransportrn
Bank-, post- och vrdetransportrnen fljer en annan trend n rnen
generellt. Efter en kraftig kning i brjan av 1990-talet har rnen mot
dessa branscher sammantaget minskat bde under 1990- och 2000-talet
(se fgur 3). Just vrdetransportrnen (inklusive rn mot vrdebeford-
Figur 3. Antal polisanmlda bank-, post- och vrdetransportrn r 19872007.
Klla: Br.
0
50
100
150
200
250
300
350
400
198? 1989 1991 1993 1995 199? 1999 2001 2003 2005 200?
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
ran) har dock inte uppvisat ngot minskning, utan har under 2000-
legat jmnt p drygt 50 anmlda brott per r, efter att ha kat i slutet
av 1990-talet. Rnen mot bank- och postkontor har dremot minskat
kraftigt bde p 1990- och 2000-talet. r 2007 lg dessa rn p den lg-
sta nivn p tjugo r (63 anmlda bankrn och 5 anmlda postrn).
Minskningarna av bank- och postrn har frklarats frmst med att
bank- och postkontoren som hanterar kontanter blivit frre och sk-
rare. Trots att en viss verfyttningsefekt till vrdetransportrn r mj-
lig har en sdan inte kunnat kompensera fr minskningen i bank- och
postrn (Br 2004b). Man har ocks antagit att framgngar inom poli-
sen med att gripa ett par hgaktiva och specialiserade ligor var av bety-
delse fr minskningen i mitten av 1990-talet (Br 2004b).
Butiksrn och vriga rn
Det som hr kallas butiksrn och vriga rn gr i sin helhet inte att fl-
ja ver tid, eftersom en statistikomlggning i slutet av 1990-talet gjort
att innehllet i kriminalstatistikens kategori vriga rn frndrats
ver tid. Butiksrn separat och vissa andra enskilda typer av rn som i
freliggande underskning kategoriserats som vriga rn, exempelvis
taxirn, gr dremot att flja. Det visar sig d att butiksrnen kat suc-
cessivt i princip hela den senaste tjugorsperioden, medan taxirnen
kade under 1990-talet fr att sedan under 2000-talet ligga p en jmn
eller till och med ngot minskande niv (se fgur 4).
Figur 4. Antal polisanmlda butiks- respektive taxirn, r 19872007. Klla: Br.
0
100
200
300
400
500
600
?00
800
900
1 000
198? 1989 1991 1993 1995 199? 1999 2001 2003 2005 200?
Butiksrn Taxirn
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
kningarna av butiksrn har tidigare frklarats med att vissa ung-
domsgng brjat gna sig t dessa brott (Br 2004a). ven vuxna miss-
brukare bedms st fr en del av kningarna. Bakom utvecklingen
fnns ocks en frndrad tillfllesstruktur. Antalet kvllsppna smbu-
tiker med lg bemanning (t.ex. jourlivsbutiker och bensinstationer)
har successivt kat sedan mitten av 1980-talet (Br 2002). Samtidigt har
det rent tekniskt blivit svrare att genomfra vissa andra vanliga brott
ssom bilstlder och bilinbrott.
Det har ocks diskuterats att kningarna av butiksrn kan bero p
verfyttningsefekter frn den minskande kategorin bank-, post- och
vrdetransportrn. Detta frefaller rimligt utifrn att butiksrnen fort-
satt att ka ven under 2000-talet och att kningarna ven gller de
butiksrn som genomfrs med skjutvapen. Skjutvapenanvndning r
ju annars ngot som knnetecknar bank-, post- och vrdetransportr-
nen. Frmst r det rn mot urmakar- och guldsmedsbutiker, dr vr-
det p rnbytet som regel r tmligen stort och professionalismen vid
rnen generellt hgre, som kan ha drabbats av verfyttningsefekter
frn bank- och postrnen (Br 2002).
En liten men uppmrksammad rntyp som tminstone delvis sor-
terar under vriga rn r de tidigare nmnda bilrnen eller de s kal-
lade bilkapningarna. Tidigare kartlggningar visar att dessa rn kat
mellan 1990-talet och 2000-talet (Br 2005). Det fnns dessvrre inga
uppgifter om hur utvecklingen sett ut efter r 2004, eftersom denna
typ av rn inte srredovisas i kriminalstatistiken. Trots kningar i ett
lngre perspektiv var dock sjlva omfattningen av denna rntyp vid
den senaste specialstudien fortfarande lg. Omkring 100 bilrn anml-
des r 2004 (Br 2005), vilket kan jmfras med drygt 800 butiksrn
och 6 300 vanliga personrn samma r.
Personrn
De anmlda personrnen har, som tidigare antytts, kat kraftigt under
slutet av 1980- och andra halvan av 1990-talet, vilket har bidragit till att
de anmlda rnen totalt sett kat. Under 2000-talet tycks dock kning-
en ha avstannat och antalet anmlda personrn lg r 2007 p ungefr
samma niv som r 2000 (se fgur 5, s. 150). Nr det gller den under-
grupp av personrnen som utgrs av rn mot funktionshindrade har
dremot anmlningarna minskat sedan 1990-talet.
En bedmning utifrn tidigare kartlggningar r att det bde i slu-
tet av 1980-talet och under andra hlften av 1990-talet blev vanligare
att vissa ungdomsgng, frmst i storstderna, gnade sig t personrn.
Den frsta uppgngen antas frmst ha drabbat medellders mn, med-
an 1990-talets uppgng frmst drabbade andra ungdomar inte minst
i och med att mobiltelefonerna blev ett populrt rngods (Br 2000,
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Br 2004a). Att kningarna har planat ut, dels i brjan av 1990-talet
och dels p 2000-talet, har p motsvarande stt frklarats utifrn en
minskad aktivitet i vissa ntverk av ungdomar. Dessa har helt enkelt
strts, hindrats och lagfrts genom aktivt polisarbete, vilket ftt ge-
nomslag i statistiken d personrn r en frhllandevis liten brottska-
tegori (Br 2004a).
En del av 1990-talets kning av personrn mellan ungdomar har
ocks frklarats med en kad anmlningsbengenhet fr rnhndel-
ser, samt att grningar som tidigare inte rubricerats som rn vid an-
mlan och frunderskningar under 1990-talet allt oftare kommit att
gra det (Br 2000). Att denna typ av fenomen kan frklara en del av
den kraftiga kningen av anmlda personrn, stds av det faktum att
deltagandet i personrn inte generellt tycks ha kat bland yngre ung-
domar sedan mitten av 1990-talet. Andelen ungdomar i rskurs nio
som i de nationella skolunderskningarna uppger att de hotat fr att
f en sak har snarare minskat n kat ver tid (Br 2006). Detta ute-
sluter dock inte att personrn bland unga samtidigt faktiskt har kat.
kningarna kan mycket vl ligga p en liten, problematisk grupp av
ungdomar som kanske inte ens deltar i skolunderskningarna, eller
p ldre ungdomar som ver huvud taget inte r aktuella fr dessa
underskningar.
Troligen har allts kningarna av personrn i anmlningsstatistiken
dubbla orsaker. Fr det frsta har det skett faktiska kningar av brot-
ten bland vissa problematiska grupper av ungdomar och unga vuxna,
vilka i sin tur pverkats bland annat av den frndrade tillfllesstruk-
Figur 5. Antal polisanmlda personrn (inklusive rn mot funktionshindrad) r 1987
2007. Klla: Br.
0
1 000
2 000
3 000
4 000
5 000
6 000
? 000
8 000
198? 1989 1991 1993 1995 199? 1999 2001 2003 2005 200?
Personrn inkl. rn mot lunktionshindrad
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
tur som fer dyra och brbara freml bland unga frt med sig. Fr det
andra har en kad uppmrksamhet p fenomenet hjt anmlningsbe-
ngenheten och vidgat defnitionerna av vad som anmls och rubrice-
ras som ett rn. Ett rimligt antagande r ven att anmlningsbengen-
heten ocks pverkats av att de freml ungdomarna br med sig och
blir rnade p blivit dyrare.
Vilka som r de typiska ofren och grningspersonerna vid rnbrott
skiljer sig naturligtvis t beroende p vilken typ av rn det r frga om.
Butiksrnen har sina typiska ofer och grningspersoner, medan per-
sonrnen har andra.
Utver de juridiska personer som sjlva fretagen utgr drabbar bank-,
post- och vrdetransportrnen av naturliga skl de anstllda inom des-
sa branscher. Det r verlag ovanligt med fysiskt vld vid bank- och
postrn (Br 2004b) och synnerligen ovanligt att detta drabbar andra
n de anstllda (Vardalis och Cox 1998) ven om det i kriminalhisto-
rien fnns ngra knda gisslandramer som involverat kunder. Vid vr-
detransportrnen i Sverige frekommer dock fysiskt vld mot vktare
eller polis vid omkring en tredjedel av fallen (Br 2004b).
Ngra uppgifter om vilken typ av bank- eller postkontor eller vrde-
transporter som oftast rnas fnns inte. Det har dremot konstaterats
att bank- och postrnen vanligen sker p tider utanfr kontorens ordi-
narie ppettider, det vill sga fre klockan 10 eller efter klockan 15, el-
ler i nra anslutning till de vanliga tiderna fr ppning och stngning
(Br 2004b). Vrdetransportrnen tycks dremot begs p andra tider,
inte sllan p natten (Br 2004a). Det har ocks framkommit en viss
koncentration av dessa rn till december mnad, vilket kan frklaras
av att det transporteras ovanligt mycket kontanter i samband med jul-
handeln (Br 2004b). Vidare har det konstaterats att de mer vlorgani-
serade rnen, som innebr en hgre risk fr skadegrelse eller fysiskt
vld, relativt sett r vanligare i lnen utanfr storstadsregionerna, ven
om det skett en viss utjmning hrvidlag under brjan av 2000-talet
(Br 2004b).
De personer som begr bank-, post- och vrdetransportrnen r van-
ligen mn i ldern 2030 r med hg kriminell belastning. Snittl-
dern bland de misstnkta ligger p 25 r (Br 2004b), vilket gr dem
till i genomsnitt ngot ldre n de misstnkta fr andra typer av rn.
Drygt 40 procent har lagfrts hela nio eller fer gnger tidigare (Br
2004b). En relativt stor andel av de misstnkta, 12 procent, har ocks
koppling till av polisen knda kriminella gng. Fr att vara en s pass
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
grovt belastad grupp r den knda debutldern i brott hos bank-, post-
och vrdetrans portrnarna relativt hg, 18 r (Br 2004b). Detta kan
antyda att dessa rnare typiskt sett inte tillhr de kriminella grupper
som allra tidigast utvecklat ett missbruk eller kommer frn hushll
med de tyngsta sociala problemen. I brjan av 2000-talet, i takt med
att bank- och postrnen totalt sett blev ovanligare, kade ocks den
redan hga organiseringsgraden vid dessa rn, med fer grningsmn
inblandade per rn och kad frekomst av maskering och skjutvapen
(Br 2004b). Detta kan innebra att antalet personer som r inblan-
dade i sdana rn inte minskat i samma utstrckning som antalet ge-
nomfrda brott.
Butiksrn och vriga rn
Ofren fr butiksrn och vriga rn r, liksom vid bank-, post- och
vrdetransportrnen, av naturliga skl de anstllda inom rndrabba-
de branscher. Nr det gller butiksrn r risken att drabbas enligt en
tidigare studie av de anmlda brotten r 2000 hgre fr exempelvis
jourppna livsmedelsbutiker, urmakare samt kiosk- och tobakshand-
lare samt videobutiker n fr andra typer av butiker (Br 2002). Det
fnns inga jmfrbara uppgifter om huruvida detta har frndrats de
allra senaste ren, men urmakarnas och guldbutikernas utsatthet kan
ha kat ytterligare ngot sedan brjan av 2000-talet. Detta eftersom
bank- och postrnen minskat de senaste ren och, som tidigare kon-
staterats, riskerar sdana minskningar att leda till att just guld- och
urmakarbutiker drabbas av s kallade verfyttningsefekter (Br 2002,
Br 2004b).
De misstnkta fr butiksrn r till relativt stor del, 47 procent r
2006, ungdomar i ldern 1520 r. Detta innebr att butiksrnare i ge-
nomsnitt r yngre n bank-, post- och vrdetransportrnare, men ngot
ldre n personrnare. I kartlggningen av de anmlda butiksrnen r
2000 framgick att en inte helt obetydlig grupp bland de misstnkta fr
butiksrn ocks var vuxna missbrukare med en omfattande tidigare
brottslighet (Br 2002). Totalt hade nrmare en tredjedel av dem som
misstnktes fr butiksrn r 2000 lagfrts nio eller fer gnger tidigare.
ven de ungdomar som misstnks fr butiksrn r i hg omfattning
knda fr brott sedan tidigare (Br 2002).
Nr det gller andra typer av rn inom vrigt-kategorin i Sverige
fnns det n s lnge f sammanstllda uppgifter om vilka brottsofren
eller grningspersonerna r. Bilrnen har som tidigare nmnts varit f-
reml fr en specialstudie, i vilken det visade sig att dessa rn till stor
del begs av unga mn med en fr sin lder omfattande kriminell be-
lastning (Br 2005).
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Personrn
Personrnen begs, som tidigare nmnts, ofta av ungdomar och riktas
mot andra ungdomar. Utsattheten fr rn r drmed generellt hgre
fr tonringar n fr andra ldersgrupper. Enligt en specialstudie i
Malm och Stockholm r 1999 hade mellan fem och tio procent av
niondeklassungdomarna drabbats av en rnliknande hndelse det se-
naste ret (Br 2000). Detta kan jmfras med att en procent av hela
befolkningen drabbas av rn enligt ntu (Br 2007a, Br 2008). ven
ntu visar dock att utsattheten fr rn r hgre bland ungdomar n
i den vriga befolkningen. ntu visar fr ungdomarnas del ocks en
tydlig skillnad i utsatthet mellan knen: pojkar 1624 r utstts signi-
fkant oftare fr rn n fickor i samma lder. I de hgre ldrarna fnns
dremot inga tydliga knsskillnader ifrga om utsattheten.
Nr det gller ungdomar skiljer sig troligen utsattheten fr rn ock-
s kraftigt t mellan olika regioner. Personrn har utifrn de nationel-
la trygghetsunderskningarna funnits vara ett typiskt storstadsfeno-
men (Br 2008). Ungdomars utsatthet fr hot generellt har ocks visat
sig vara signifkant strre i storstadslnen Stockholm och Skne n i
vriga riket (Br 2007b). Typiska ofer fr personrn tycks allts vara
tonrspojkar eller unga mn boende i en storstadsregion. Allra oftast
utstts de fr rn p allmn plats, svl enligt ntu svl som enligt tidi-
gare oferstudier (Br 2000, Br 2007a).
Vuxna ver 24 r som utsatts fr personrn har enligt en specialstu-
die av Br:s ntu-material oftare n de yngre utsatts fr rn i den egna
bostaden eller p annan icke allmn plats (29 procent jmfrt med 16
procent). Att genomfra ett rn mot ngon i dennes hem rknas rent
juridiskt ofta som ett grovt rn, p grund av den srskilda integritets-
krnkning som detta innebr. Risken fr att ett rn ska urarta i grovt
eller till och med ddligt vld tycks ocks strre nr ofret rnas i sitt
hem jmfrt med p allmn plats. En specialstudie av de domar som
samlats in inom ramen fr Br-projektet Ddligt ungdomsvld visar
att de som fallit ofer fr rnmord frvat av tonringar i Sverige ren
19822006 i tv tredjedelar av fallen (totalt 17 stycken) r personer som
utsatts fr brottet i sitt hem. Inte i ngot fall dr ofret avlidit har brot-
tet skett p allmn plats ssom gata eller torg. I samtliga fall r ofren
fr tonringars rnmord personer ver 30 r, allra oftast medellders
eller ldre ensamboende personer.
En mycket stor (och kande) andel av dem som misstnks fr per-
sonrn r unga mn i ldern 1520 r. r 2006 utgjorde 1520-ringarna
nrmare 70 procent av alla misstnkta (se fgur 6). En genomgng av
samtliga 1520-ringar som lagfrts fr sdana rn r 2000 visar ock-
s att relativt mnga (67 procent) av de unga grningspersonerna var
lagfrda fr brott sedan tidigare. En tredjedel hade lagfrts tre eller
fer gnger tidigare. Rn frvade av unga har ocks visat sig vara ett
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
s kallat strategiskt brott, det vill sga en brottstyp som starkt fruts-
ger en fortsatt brottskarrir (Br 2000b). En annan specialstudie visade
att utlandsfdda ungdomar boende i socioekonomiskt mindre gynn-
samma omrden utgjorde en oproportionerligt stor del av dem som
misstnktes fr ungdomsrn i storstderna (Br 2000a). Sammanfatt-
ningsvis tycks allts den typiske grningspersonen vid personrn vara
en ung man som r inne i eller p vg in i en kriminell karrir och
bor i ett storstadsomrde som domineras av socioekonomiskt svaga
hushll.
Rn r ett allvarligt brott med hga strafsatser och stor prioritet inom
rttsvsendet. Sannolikheten att en rnare grips och lagfrs efter ett
enskilt brottstillflle r dock inte srskilt stor. Den s kallade person-
uppklaringsprocenten, allts den andel av alla anmlda brott dr man
lyckas binda en misstnkt person vid brottet, uppgick r 2006 till 13
procent.
Det br emellertid ppekas att personuppklaringen fr rn r h-
gre n vid mnga andra tillgreppsbrott. Vid exempelvis bilstld ligger
personuppklaringen numera p omkring fem procent. Till skillnad
frn vad som r fallet vid mnga andra brott har personuppklaringen
fr rn inte minskat de senaste de senaste decennierna. Nr det gller
uppklaringen totalt, dr allts ven uppklaring dr man inte binder en
Figur 6. Antal 1520-ringar misstnkta fr personrn (vnster y-axel), samt andel
1520-ringar i procent av samtliga misstnkta fr personrn (hger y-axel). ren
19872007. Klla: Br.
0
10
20
40
50
60
?0
80
0
100
200
300
400
500
600
?00
198? 1989 1991 1993 1995 199? 1999 2001 2003 2005 200?
Antal misstnkta 15-20 r Andel misstnkta 15-20 r
30
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
person vid brottet (s.k. teknisk uppklaring) inkluderas, fnns i stllet
en tendens till kning p 2000-talet (se fgur 7).
Det faktum att uppklaringsprocenten, trots ett allt strre antal an-
mlda brott, inte har minskat ver tid antyder att rn r ett priorite-
rat brott i polisens och vriga rttsvsendets arbete. Rn, i synnerhet
personrn, har ocks, liksom andra brott som innehller ett vldsmo-
ment, ftt en stor uppmrksamhet i den kriminalpolitiska debatten
under 1990- och 2000-talet. En annan omstndighet som visar att rn
r hgprioriterat i polisens arbete r att andelen anmlda fall som av-
ser frberedelse till rn r relativt hg, tminstone vid bank-, post- och
vrdetransportrnen (nrmare 25 procent, se Br 2004b) och butiksr-
nen (nrmare 5 procent, se Br 2002). Dessa frberedelseanmlningar
r ofta ett resultat av omfattande spanings- och underrttelsearbete
inom polisen.
Av de personer 18 r eller ldre som r 2006 befanns skyldiga till rn
som huvudbrott dmdes nrmare 70 procent till fngelse, med en ge-
nomsnittstid p ett och halvt r vid rn av normalgraden. De vriga 30
procenten fck i de festa fall skyddstillsyn som huvudpfljd. Fr den
relativt stora grupp rndmda som r under 18 r r dock ungdoms-
vrd inom socialtjnsten eller sluten ungdomsvrd de dominerande
pfljderna. Varken fr ungdomarna eller fr de vuxna rnarna har
pfljderna enligt kriminalstatistiken frndrats nmnvrt de senaste
ren. En kartlggning gjord av klagarmyndigheten r 2007 visade
dock p ngot minskade straftider vid fngelsedomar fr grovt rn
0
5
10
15
20
25
30
35
40
198? 1989 1991 1993 1995 199? 1999 2001 2003 2005 200?
Uppklarade rn Personuppklarade rn
Figur 7. Andel uppklarade respektive personuppklarade anmlda rn, ren 1987
2007. Procent. Klla: Br.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
mellan r 2000 och r 2005. Detta frklarades till stor del av att ande-
len fall som avsg frberedelse till grovt rn kat. Fr rn av normal-
graden fanns inga skillnader i straftider mellan de underskta ren
(klagarmyndigheten 2007).
Inte heller har den andel av rnbrotten som i domstolarna rubrice-
ras som grova frndrats ver tid. Omstndigheter som gr att ett rn
rubriceras som grovt r bland annat om rnaren anvnt ett livsfarligt
vapen (t.ex. skjutvapen), om rnet utfrts mot ngon i dennes privata
hem eller om ofret kan betraktas som en srskilt srbar och utsatt per-
son, exempelvis en ldre eller funktionshindrad person.
ven om rnen r en antalsmssigt relativt liten brottskategori medfr
de svra konsekvenser bde enskilda personer och fr samhllet i stort.
De individer som drabbas av rn utstts i och med vldsmomentet fr
allvarligt obehag, faror och krnkningar. Fr bde privatpersoner och
fretag kan pfrestningarna ocks bli stora i och med de ekonomiska
skador som brotten orsakar. Det r sledes ytterst angelget med krimi-
nalpolitiska och brottsfrebyggande tgrder som verkar fr att hlla
rnbrottsligheten p en lg niv.
En viktig frebyggande strategi nr det gller svl butiks-, som
bank- och postrnen, r tgrder som rent fysiskt frsvrar brottens
genomfrande, allts s kallad situationell brottsprevention. Det kan
handla om att begrnsa mngden tillgngliga kontanter genom bruk
av sedelboxar, slutna kassasystem och vrdeskp med tidls eller de-
poneringslucka, samt sedelutmatare fr kontanter. Exempel p andra
situationella tgrder i butik r begrnsningar av ensam- och kvllsar-
bete, vervakningskameror och ndrad utformning av butikslokalen,
ssom kad insyn genom butiksfnstren, lsta bakdrrar med titthll
samt god belysning vid kundentrn. En viktig aspekt av de tekniska
och kontantbegrnsande tgrderna r att informera dem som kom-
mer in i lokalen (och drmed potentiella rnare) om att sdana skydd
fnns. Som tidigare nmnts har situationella tgrder haft en betydan-
de inverkan p att bank- och postrnen minskat sedan brjan av 1990-
talet (Br 2004b). En risk vid sdana tgrder r visserligen att brotts-
ligheten fyttar ver till nya objekt, men sdana verfyttningar har
varken fr rn eller fr brott generellt visat sig vara lika stora som de
aktuella minskningarna (Hesseling 1994, Br 2004b).
D mnga rn begs av en relativt liten grupp kriminella kan ven
riktade polisinsatser vara ett stt att f ned brottsligheten. tminstone
nr det gller vissa srskilda underkategorier av rn, ssom bankrn el-
ler rn mot urmakare, anses det kunna ge tydliga brottsfrebyggande
efekter att bedriva spaningsverksamhet som inriktar sig p att verkli-
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
gen f tag i grningspersonerna (Br 2001, Br 2002). Detta eftersom
man antar att rnen begs av ett litet antal professionella personer som
annars r mycket bengna att upprepa brotten. ven person- och bu-
tiksrn frvade av ungdomar har visat sig minska p ett stt som syns i
tminstone den regionala statistiken nr polisen kartlagt och strt vis-
sa srskilt brottsaktiva grupper av ungdomar (rps 2000). Det handlar
hr allts om prevention genom svl inkapaciterings- och ntverks-
efekter, som sociala insatser aktualiserade genom polisingripandena.
Nr det gller just bankrn och vissa typer av butiksrn r sannolikt
sjlva inkapaciteringen mer efektiv n de rehabiliterande och sociala
insatserna. De potentiellt stora ekonomiska byten och den hga status
i den kriminella vrlden som dessa typer av rn kan ge innebr att de
antagligen alltid har en attraktionskraft p vissa individer.
Socialpolitiska tgrder kan ocks vara viktiga, i synnerhet nr det
gller personrn. D dessa rn till stor andel begs av ungdomar frn
storstadsomrden med hg koncentration av sociala problem (Br
2000), kan sociala klyftor och utanfrskap vara en del av de bakom-
liggande orsakerna. Internationell forskning visar exempelvis p sam-
band mellan vldsbrott generellt och lga niver av s kallat socialt
kapital, i termer av bland annat misstnksamhet och brist p identif-
kation, bland invnarna i ett samhlle (Galea m.f. 2002). ven om de
ekonomiska vrden som de unga rnarna kommer ver ofta r tmli-
gen sm, antyds i svenska underskningar ocks att rnen kan vara ett
stt fr ungdomar frn resurssvaga hem att ge igen p vad som upp-
fattas som mer privilegierade grupper av ungdomar (Br 2000). Olika
sociala och politiska insatser fr att motverka klassklyftor, segregation
och utanfrskap kan drfr vara ett i lngden viktigt stt att minska
antalet ungdomsrn.
Referenser
Brottsfrebyggande rdet, Br (2000a). Ungdomar som rnar ungdomar
i Malm och Stockholm. Rapport 2000:6. Stockholm: Brottsfrebyg-
gande rdet.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2000a). Strategiska brott. Rapport
Brottsfrebyggande rdet, Br, (2002). Butiksrn. Rapport 2002:16.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2004a). Ahlberg, J. Rn, I: Dolmn,
L.,(red.), Brottsutvecklingen 20012003. Rapport 2004:3, Stockholm:
Brottsfrebyggande rdet, Br (2004b). Bank-, post- och vrdetransport-
rn. En analys av rnen under 1990-talet. Webbpublikation, Brottsf-
rebyggande rdet: <www.bra.se>.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

l
d
s
b
r
o
t
t
Brottsfrebyggande rdet, Br (2005). Kort om: Bilrn. Informations-
blad frn Brottsfrebyggande rdet juni 2005. Stockholm: Brottsf-
rebyggande rdet.
ningen 2006. De frsta resultaten om utsatthet, trygghet och frtroende.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2007b). Ungdomar och brott i Sveriges ln
Brottsfrebyggande rdet, Br (2008). Nationella trygghetsunderskning-
en 2007. Om utsatthet, trygghet och frtroende. Rapport 2008:3. Stock-
Flyghed, J. (2000). Vrkning orsak eller verkan. I: Rundqvist, W. och
Swrd, H. (red.) Hemlshet an antologi om olika perspektiv och frkla-
ringsmodeller. Stockholm: Carlssons.
Galea, S. m.f. (2002). Social Capital and Violence in the United States,
19741993, Social Science & Medicine 55 (2002), s. 13731383.
Hesseling, R. (1994). Displacement: A Review of the Empirical Litera-
ture. I: Clarke. R. V. (ed.), Crime Prevention Studies, vol. 3. New York:
Criminal Justice Press.
Rikspolisstyrelsen, rps (2000). Polisvsendets rsredovisning r 2000.
Stockholm: Berlings Skogs.
klagarmyndigheten. m (2007). Domstolarnas pfljdspraxis vid vissa
vldsbrott En rapport frn klagarmyndigheten 2007. Stockholm:
klagarmyndigheten.
Vardalis, J. & Cox, T. C., (1998), A descriptive analysis of bank robberies
in Dade Country, Florida, during 1994, Journal of Security administra-
tion, 21:118.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
e
x
u
a
l
b
r
o
t
t
Sexualbrott
Peter L. Martens och Klara Hradilova Selin
Inledning
Sexualbrotten omfattar enligt kapitel 6 i brottsbalken fera brottsty-
per. Antalsmssigt utgr sexualbrotten en liten brottskategori: r 2007
utgjorde de mindre n 1 procent av det totala antalet polisanmlda
brott
43
. Brottskategorin r heterogen med varierande allvarlighetsgrad
frn grov vldtkt med inslag av misshandel till gester med krnkande
sexuell innebrd. Sexualbrotten kan grovt delas in i fyra huvudkatego-
rier: vldtkt, sexuellt tvng, utnyttjande med mera, blottning och s
kallat annat sexuellt ofredande (annat n blottning). Alltsedan 1970-
talets senare hlft har lagstiftningen fr sexualbrotten varit freml
fr kritisk diskussion. Kapitel 6 i brottsbalken har omarbetats helt tv
gnger sedan brottsbalken brjade glla r 1965, nmligen ren 1984
och 2005. Efter r 1984 reviderades och kompletterades sexualbrotts-
lagstiftningen vid olika tidpunkter, frmst bestmmelserna om vld-
tkt och sexualbrott mot barn och ungdomar.
En ny sexualbrottslagstiftning
Den 1 april 2005 trdde en ny sexualbrottslagstiftning i kraft. Syftet
med den r dels att ytterligare frstrka och tydliggra varje mnni-
skas absoluta rtt till personlig och sexuell integritet och sexuellt sjlv-
bestmmande, dels att p olika stt lyfta fram och frstrka skyddet
fr barn och ungdomar mot att utsttas fr sexuella krnkningar och
sexuellt vld.
Bland annat har vldtktsbrottet utvidgats genom att kravet p
tvng har snkts och formerna av hot fr att tilltvinga sig ett samlag
eller en samlagsliknande handling har lindrats. Vidare har otillbrligt
utnyttjande av person p grund av att denne befnner sig i ett hjlp-
lst tillstnd (medvetslshet, smn, berusning eller annan drogpver-
kan) inkluderats i bestmmelsen om vldtkt och drmed fyttats ut
ur den tidigare bestmmelsen om sexuellt utnyttjande. Till skillnad
frn den tidigare sexualbrottslagen har den nya lagen srskilda straf-
bestmmelser fr brott som riktar sig mot barn: vldtkt mot barn,
sexuellt utnyttjande av barn, sexuellt vergrepp mot barn, utnyttjande av
barn fr sexuell posering samt kp av sexuell handling av barn (frfrel-
se av ungdom i den tidigare brottsrubriceringen). Den tidigare lagen
43
1,1 procent av alla anmlda brott mot brottsbalken.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
e
x
u
a
l
b
r
o
t
t
(1998:408) mot kp av sexuella tjnster (sexkpslagen) har fyttats in
i 6 kap. brottsbalken (1962:700) och ftt benmningen kp av sexuell
tjnst (BrB 6:11). Dremot ligger bestmmelsen mot barnpornografbrott
kvar i brottsbalken under avsnittet om brott mot allmn ordning (BrB
16:10a) och bestmmelsen mot mnniskohandel fr bland annat sexu-
ella ndaml i brottsbalken under avsnittet om brott mot frihet och
frid (BrB 4:1a p.1).
Omfattning
Dold brottslighet
Innan olika uppgifter om sexualbrotten presenteras br man hlla i
minnet att det r frga om brott som sannolikt har ett mycket stort
mrkertal. Sexualbrotten hr till de mest integritetskrnkande brot-
ten. Sexualitet r ett knsligt omrde och sexualbrott ngot som r
nnu knsligare att tala om, i synnerhet om de begs av nrstende
personer. En del ofer fr detta brott tar sjlva p sig skulden, omvrl-
den fr ofta inget veta och n mindre polisen. Skuld- och skamknslor
kan sledes utgra hinder fr att polisanmla brottet.
Mrkertalet varierar troligen fr olika typer av sexualbrott. Grova
brott anmls i hgre grad n lindrigare brott, och brott dr grnings-
personen r helt obekant fr ofret anmls i hgre grad n brott dr
grningspersonen r ngon nrstende. Brott som begs p allmn
plats anmls i hgre grad n brott som begs i den privata sfren. Detta
innebr att grova brott med obekanta grningspersoner r verrepre-
senterade i statistiken jmfrt med mindre grova brott dr grnings-
personerna r bekanta med ofren.
Nr det gller sexualbrott mot barn intrder nnu en faktor som
minskar sannolikheten fr att ett brott anmls till polisen. Barn kan
oftast inte sjlva anmla. Mrkertalet fr dessa brott styrs av i hur hg
grad barn kan bertta vad de blivit utsatta fr, i vilken mn de blir
trodda och i vilken utstrckning de personer som fr barnets frtro-
ende beslutar att polisanmla hndelsen.
Oferstudier av utsatthet fr brott bland allmnheten r ett viktigt
komplement till kriminalstatistiken. De ger en viss uppfattning om
brottets omfattning i samhllet, men erhllna svar r ocks starkt be-
roende av hur frgorna r stllda. Fljdfrgor om huruvida brottet an-
mlts till polisen eller inte ger en fngervisning om storleken p mr-
kertalet. Sdana studier fngar inte heller in alla sexualbrott, men de
ger nd information om oftast lindrigare incidenter, som inte lett till
polisirt rende. Man har lnge varit medveten om att det endast r
en mycket begrnsad andel av alla sexualbrott som blir knda fr po-
lisen (Martens 2004). Uppgifter frn Br:s Nationella trygghetsunder-
skning (ntu) visar att polisen fr knnedom om cirka 1020 procent
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
e
x
u
a
l
b
r
o
t
t
av alla sexualbrott (Br 2008b). Nr det gller vergrepp av uttalad
vldtktskaraktr ligger andelen utsatta som gjort en polisanmlan p
en hgre niv, nmligen 28 procent, enligt svaren frn dem som i ntu
uppger att de har utsatts.
Anmlningsbengenheten pverkas med stor sannolikhet av hn-
delser och debatter i samhllet. Exempelvis har det konstaterats att ut-
vecklingen av de anmlda sexualbrotten frn mitten av 1960-talet till
brjan av 1990-talet sammanfll med svngningar i samhllsdebatten
(Martens 1988 och 1989). Mrkertalet r allts dels stort, dels varieran-
de ver tid, vilket gr det svrt att dra skra slutsatser om den faktiska
utvecklingen av sexualbrotten.
Omfattning i kriminalstatistiken
Under r 2007 anmldes totalt cirka 12 500 sexualbrott. Sexuellt ofre-
dande r den strsta brottskategorin och utgr hlften av alla anmlda
sexualbrott, varav de festa (nstan 85 procent) r sexuellt ofredande
annat n blottning (till exempel verbalt eller fysiskt antastande och
telefonsamtal, sms, e-post eller brev med sexuella anspelningar). En
annan nstan lika stor kategori r vldtkt (inklusive grov vldtkt och
frsk till vldtkt) som utgjorde nra tv femtedelar av alla anmlda
sexualbrott. Ungefr en tiondel av brotten r sexuellt tvng, utnyttjan-
de med mera (se fgur 1). Den sistnmnda kategorin omfattar sexuellt
tvng, sexuellt utnyttjande, sexuellt utnyttjande av barn och sexuellt
vergrepp mot barn.
44
Kategorin vriga sexualbrott utgjorde 3 procent
44
ven grovt sexuellt tvng, grovt sexuellt utnyttjande och grovt sexuellt vergrepp
mot barn.
Vldtkt
38 %
Sexuellt
utnyttjande
m.m. 10 %
Blottning
8 %
Sexuellt
ofredande
annat n
blottning
41 %
vrigt
3 %
Figur 1. Polisanmlda sexualbrott, frdelade efter brottstyp, r 2007 (N=12 563).
Klla: Br.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
e
x
u
a
l
b
r
o
t
t
av de anmlda brotten och omfattar brottstyperna koppleri
45
, kp av
sexuell tjnst, utnyttjande av barn fr sexuell posering
46
och kp av
sexuell handling av barn under 18 r. Dessa sexualbrott som ofta r
bde Internetbaserade och kommersiellt inriktade har delvis fljt i
klvattnet av den informationsteknologiska utvecklingen. Dessa brott
behandlas mer ingende under rubriken Ngra vriga sexualbrott
senare i kapitlet.
Inom kategorierna vldtkt/grov vldtkt, sexuellt tvng, utnyttjan-
de med mera och annat sexuellt ofredande n blottning redovisar kri-
minalstatistiken uppgifter om antal polisanmlda brott mot person
under 15 r och mot person 15 r och ldre. Sammanlagt 27 procent
av de anmlda vldtkterna eller grova vldtkterna r brott mot barn
under 15 r. Fr sexuellt tvng och utnyttjande med mera r andelen
brott mot barn 74 procent och fr sexuellt ofredande 29 procent.
Betrfande vldtkt redovisar kriminalstatistiken ven separata
uppgifter om huruvida brottet r fullbordat eller ett frsksbrott och
om det skett utomhus eller inomhus. En klar majoritet av de registre-
rade vldtktsbrotten r fullbordade vldtkter, varav fertalet har gt
rum inomhus (tabell 1). Hela 94 procent av de registrerade vldtkts-
brotten mot barn under 15 r r fullbordade vldtkter. Motsvarande
andel fr personer 15 r och ldre r 89 procent.
45
Inklusive grovt koppleri.
46
Inklusive grovt utnyttjande av barn fr sexuell posering.
Vldtkt/grov vldtkt
Mot person under 15 r Mot person 15 r eller ldre
Fullbordad utomhus 175 14 662 19
Fullbordad inomhus 974 80 2 458 70
Frsk utomhus 27 2 232 7
Frsk inomhus 38 3 183 5
Totalt 1 214 100 3 535 100
Klla: Br.
Tabell 1. Polisanmlda vldtkter mot person under 15 r respektive 15 r och ldre
uppdelat p fullbordade vldtkter och vldtktsfrsk samt om brottet gde rum
utomhus respektive inomhus. r 2007.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
e
x
u
a
l
b
r
o
t
t
FRDJUPAD ANALYS AV VLDTKTER
Br:s frdjupade analys av de polisanmlda vldtkterna mot personer
15 r eller ldre fr r 2006 (Br 2008a)
47
visade att andelen verfalls-
vldtkter i samtliga anmlningar var 12 procent. Den vanligaste m-
tesplatsen fre brottet var ofrets och/eller grningspersonens hem (33
procent) och det var ocks dr nstan hlften av vldtkterna (48 pro-
cent) gde rum. Omkring 17 procent av vergreppen skedde utomhus.
I 16 procent av hndelserna hade grovt vld anvnts och i en tredjedel
av fallen blev ofret fysiskt skadat.
Under nstan var fjrde vldtkt var ofret frsatt i ngon form av
s kallat hjlplst tillstnd, antingen genom kraftig berusning, smn
eller p grund av minneslucka eller medvetslshet. Resultaten visade
vidare att i nstan vart femte anmlt fall (18 procent) var fer grnings-
personer p ngot stt inblandade, ven om alla ndvndigtvis inte var
lika aktiva vid samma tillflle.
Betrfande de underskta fallen av polisanmlda vldtkter var of-
ret och grningspersonen eller -personerna ofta enbart ytligt bekan-
ta (41 procent) eller knde inte varandra alls (33 procent). I cirka 17
procent av hndelserna var frvaren ofrets partner eller fre detta
partner. Mrkertalet antas dock vara som strst fr vldtkt i en nra
relation och det erhllna resultatet avviker frmodligen frn den fak-
tiska frdelningen. Risken kan dessutom frvntas vara strre fr upp-
repade vergrepp nr frvaren har eller har haft en nra relation med
ofret. I vart tionde fall fanns det uppgifter om att ofret blivit utsatt
fera gnger.
Omfattning enligt offerstudier
Hur vanligt frekommande i befolkningen r det att man under en ett-
rsperiod blivit utsatt fr sexuellt vld? I Br:s Nationella trygghetsun-
derskning (ntu) avseende sjlvrapporterad utsatthet fr sexualbrott
under ren 2005 och 2006 uppgav 0,8 procent (230 personer) av samt-
liga svarande (ca 22 500 personer) att de varit med om en hndelse av
sexuellt vld under den senaste 12-mnadersperioden
48
. Bland kvinnor
r andelen 1,4 procent och bland mn 0,3 procent. Upprknat till an-
47
Under vren 2008 publicerade Br en rapport baserad p en djupare gransk-
ning av fritexter och frhrsprotokoll gllande fall av fullbordad vldtkt respektive
vldtktsfrsk mot personer 15 r och ldre (Br 2008:13). Underlaget var
anmlningar frn ren 1995, 2000, 2004 och 2006 och syftet var framfr allt
att studera utvecklingen av den polisanmlda vldtktsbrottsligheten ver tid (se
ven under rubriken Utveckling).
48
Frgan formulerades enligt fljande: Frutom hndelser du redan nmnt, tving-
ade, angrep eller ofredade ngon dig sexuellt under frra ret? Det gller bde
allvarliga och mindre allvarliga hndelser, t.ex. hemma, p jobbet, i skolan eller p
ngon allmn plats.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
e
x
u
a
l
b
r
o
t
t
talet personer i befolkningen i ldern 1679 r under 2006 skulle dessa
andelar motsvara drygt 49 000 kvinnor respektive nstan 11 000 mn.
Av de 230 intervjupersonerna som uppgav att de upplevt sexuellt
vld svarade 214 p frgan i vilken mn detta var en engngsfreteelse
eller om man har varit med om fera incidenter. Mer n hlften, 54 pro-
cent, hade upplevt sexuellt vld en gng under det senaste ret, medan
det i de resterande fallen rrde sig om upprepad utsatthet, oftast tv
eller tre incidenter. Fr 6 procent handlade det om ett mnster av ut-
satthet: de uppgav att de drabbats 10 eller fer gnger av sexuellt vld.
I hlften av fallen med upprepad utsatthet begicks brotten av samma
grningsperson.
De som uppgav att de blivit utsatta fr sexuellt vld fck sedan be-
rtta mer i detalj om omstndigheterna kring upp till tre hndelser
av denna typ. Sammanlagt beskrevs 290 hndelser (se tabell 2). Resul-
taten visar att av samtliga rapporterade hndelser var majoriteten fall
med en helt obekant grningsperson (61 procent). Fall med en nrst-
ende grningsperson utgjorde enbart 10 procent av samtliga hndelser.
terigen br det nmnas att denna sifra med all sannolikhet r en
underskattning av den faktiska omfattningen, vilket har att gra med
svrigheterna att under en telefonintervju bertta om vergrepp som
sker i en pgende relation. Samtidigt kan det vara s att just sexuellt
vld, till skillnad frn annat fysiskt vld, oftare frekommer utanfr en
parrelation (Lundgren m. f. 2001).
Majoriteten av de beskrivna hndelserna r vldtkter som begs
av en enda grningsperson, men i 6 procent av hndelserna fgurerar
fera frvare
49
. I nra hlften av de beskrivna hndelserna var frva-
ren (troligen) berusad. ven ofret var inte sllan pverkat av alkohol
(30 procent). I ungefr 5 procent av hndelserna var brottet s allvarligt
att ofret uppskte sjukvrd. Sammanlagt 18 procent av hndelserna
skedde i en bostad och var femte (21 procent) p en arbetsplats eller i
en skola. Mer n hlften av incidenterna (52 procent) uppgavs ha gt
rum p ngon allmn plats, det vill sga p en gata, ett torg, ett tg, en
buss eller ett njeslivsstlle. Det kan delvis frklaras av att sdana ver-
grepp r lttast att bertta om. Sexuellt vld som sker i hemmet och/
eller av en nrstende frvare omnmns dremot mer sllan under
en intervju.
Av tabell 2 framgr ocks hur de intervjuade sjlva skulle ha beteck-
nat de hndelser som de beskrivit: nstan en tredjedel av hndelser-
na upplevdes av intervjupersonen som sexuellt tvng, 13 procent som
vldtkt och 7 procent som sexuellt utnyttjande
50
.
49
Andelen skiljer sig betydligt frn de 18 procent av polisanmlda vldtkter dr
fler grningspersoner skulle varit inblandade (Br 2008). Sklet r en bredare
definition av sdana vldtkter i Br:s tidigare kartlggning.
50
vriga hndelser skulle offret inte beskriva i ngon av dessa termer.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
e
x
u
a
l
b
r
o
t
t
Andelen av samtliga
hndelser (%)
(n=290)
Relation till grningspersonen
Nrstende 10
Bekant 29
Helt obekant 61
100
Antal grningspersoner
1 person 94
2 eller fler 6
100
Grningspersonen berusad/drogpverkad
Ja/troligen 48
Nej, tror inte det 22
Nej 30
100
Offret berusad
Ja 29
Nej 71
100
Skt sjukvrd
Ja 5
Nej 95
100
Brottsplats
Bostad 18
Arbetsplats/skola 21
Allmn plats (gator, torg, tg, buss, njesstllen) 52
Annan plats 9
100
Skulle beskriva hndelsen som
vldtkt 13
sexuellt tvng 31
sexuellt utnyttjande 7
annat 49
100
Klla: NTU.
Tabell 2. Olika typer av sjlvrapporterade sexualbrott. NTU. Procent.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
e
x
u
a
l
b
r
o
t
t
Utveckling
Nr det gller sexualbrottens utveckling ver tid fnns i stort sett en-
bart kriminalstatistiken att utg ifrn. Sjlvrapporterade uppgifter
frn oferstudier ger inte mjlighet att studera frekomsten av dessa
brott ver tid; scb:s underskning om levnadsfrhllanden (ulf) (se
Inledning) omfattar inte frgor om sexualbrott, och data frn den r-
liga ntu-studien, dr sdana frgor stlls, har hittills samlats in under
en begrnsad period. Analyser av dessa uppgifter ver tid kommer att
bli mjliga frst lngre fram.
Avsnittet om utveckling av sexualbrottsligheten baserar sig drfr
frmst p analyser av den ofciella kriminalstatistiken, men komplet-
teras med den nyligen publicerade frdjupande studien om frnd-
ringen i brottsstrukturen betrfande vldtkt (Br 2008a). Denna ana-
lys kan vara en hjlp vid tolkningen av anmlningsstatistiken i termer
av faktisk utveckling respektive anmlningsbengenhet. Brottsutveck-
lingen enligt kriminalstatistiken kommenteras utifrn ett kortare och
ett lngre tidsperspektiv. Det kortare perspektivet omfattar de senaste
tre ren, 20052007, det vill sga utvecklingen sedan den nya lagstift-
ningen trdde i kraft den 1 april r 2005. I det lngre tidsperspektivet
beskrivs utvecklingen frn r 1975 och framt.
Utveckling enligt kriminalstatistiken
Sett i ett lngre perspektiv har antalet polisanmlda sexualbrott totalt
sett femdubblats frn 2 800 anmlda brott r 1975 till cirka 12 500 brott
r 2007
51
(se fgur 2). Utvecklingen visar en klart upptgende trend
med en srskilt kraftig kning ren 1992 och 1993. Det skedde en k-
ning i samtliga typer av sexualbrott under de bda ren.
Efter mitten av 1980-talet riktades en allt strre uppmrksamhet p
allvarligare brott, ssom sexuella vergrepp mot barn, vldtkt och sex-
uella trakasserier (annat sexuellt ofredande), vilket kan ha medfrt en
hjd anmlningsbengenhet fr dessa brott. Under de senaste tio ren
har allvarliga former av vldtkt mot unga kvinnor, bland annat s kal-
lade gruppvldtkter, ftt stor uppmrksamhet i den allmnna debat-
ten (Br 2000). Detta har delvis bidragit till att vldtktsbestmmel-
sen omarbetades och fck ndrad lydelse den 1 juli 1998 och drmed
ett bredare anvndningsomrde (handlingens krnkningsgrad sattes i
centrum i stllet fr typen av sexuell handling).
Under den korta tidsperioden 20052007, det vill sga tv r efter
ndringen av sexualbrottslagen, har det skett ptagligt stora frnd-
ringar nr det gller utvecklingen av de registrerade sexualbrotten.
51
Befolkningsstorleken har visserligen kat under denna period men ven kontrol-
lerat fr denna frndring kan i stort sett samma trend observeras (betrffande till
exempel vldtkt, se Bilaga i Br 2008:13).
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
e
x
u
a
l
b
r
o
t
t
Figur 2. Antal polisanmlda sexualbrott, ren 19752007. Klla: Br.
0
2 000
4 000
6 000
8 000
10 000
12 000
14 000
19?5 19?8 1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
Polisanmlda sexualbrott
Figur 3. Antal polisanmlda sexualbrott, efter brottstyp, ren 19752007. Klla: Br.
0
1 000
2 000
3 000
4 000
5 000
6 000
19?5 19?8 1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
vldtkt, grov vldtkt Sexuellt utnyttjande m.m.
Blottning Annat sexuellt olredande
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
e
x
u
a
l
b
r
o
t
t
Antalet anmlda sexualbrott totalt kade med 7 procent. Ser man p
statistiken fr de enskilda brottstyperna har vldtktsbrotten kat,
medan sexuellt utnyttjande, tvng med mera har minskat (se fgur 3).
Detta beror sannolikt p att de handlingar som tidigare rubricerades
som sexuellt tvng med mera nu rubriceras som vldtkt.
Kategorin vriga sexualbrott har mer n frdubblats under denna pe-
riod, frn drygt 150 till knappt 400 registrerade brott. Det beror bland
annat p att nya brottstyper tillkommit i kapitel 6 i brottsbalken, till
exempel utnyttjande/grovt utnyttjande av barn fr sexuell posering,
kp av sexuell handling av barn och kp av sexuell tjnst (som tidigare
lg utanfr brottsbalken).
VLDTKT
Det totala antalet polisanmlda vldtkter
52
kade frn knappt 800 r
1975 till ver 2 100 r 1993. Drefter minskade antalet anmlda brott un-
der ett par r fr att sedan ka igen. r 2003 var antalet anmlda brott
fr frsta gngen hgre n 2 500. Men efter att den nya sexualbrottsla-
gen trdde i kraft i april 2005 kade antalet frn ungefr 3 800 till drygt
4 700 brott r 2007 (se fgur 3). Mest kade antalet vldtkter mot barn
under 15 r frn drygt 700 anmlda brott till cirka 1 200 brott.
Den lngsiktiga utvecklingen av vldtktsbrotten bestms frmst
av hur anmlningarna av fullbordade vldtkter inomhus utvecklats.
52
Inklusive grova vldtkter samt vldtktsfrsk.
Figur 4. Antal polisanmlda vldtkter inomhus respektive utomhus, ren 1975
2007. Klla: Br.
0
500
1 000
1 500
2 000
2 500
3 000
3 500
4 000
19?5 19?8 1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
vldtkt inomhus vldtkt utomhus
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
e
x
u
a
l
b
r
o
t
t
Detta r den klart dominerande vldtktskategorin. Antalet anmlda
vldtkter inomhus har kat med nstan 650 procent sedan r 1975.
kningen r relativt kontinuerlig till och med r 1988. Den fortstter
drefter men d med vissa svngningar i antal med markanta toppar
fr ren 1989, 1993 och 1999. Efter r 2004 sker nstan en frdubbling
av antalet anmlda vldtkter fram till r 2007 (se fgur 4). Anmlda
vldtkter utomhus kade med lite mer n 300 procent under perioden
19752007. Mellan ren 1999 och 2007 mer n frdubblades antalet an-
mlda brott, frn 500 till nstan 1 100 brott.
Utvecklingen under denna period r en konsekvens svl av nd-
ringarna i vldtktsbestmmelsen som trdde i kraft den 1 juli 1998
som av den nya sexualbrottslagstiftningen som gller frn den 1 april
2005. Bda ndringarna innebar en vidare defnition av vldtktsbe-
greppet.
SEXUELLT TVNG, UTNYTTJANDE M.M.
Antalet anmlda brott betecknade som sexuellt tvng, utnyttjande m.m.
kade kontinuerligt frn 1980-talets brjan frn 500 anmlda brott till
nstan 2 200 brott r 1993, vilket motsvarar mer n fyrdubbling. Dref-
ter har antalet brott per r varierat mellan 1 500 och 2 000. Efter att den
nya sexualbrottslagen trdde i kraft i april 2005 har antalet anmlda
brott sjunkit ptagligt och lg p cirka 1 200 brott r 2007, vilket r en
minskning med 27 procent. Minskningen r strst (nstan 60 procent)
fr sexuellt tvng och utnyttjande med mera av person under 15 r, dr
den misstnkte personen inte har en nra relation till ofret.
En minskning av antalet brott av sexuellt utnyttjande r ett frvn-
tat mnster efter r 2004 med tanke p att vldtktsbegreppet vidga-
des i den nya lagstiftningen och inkluderar sexuella handlingar som
tidigare defnierades som sexuellt tvng och utnyttjande. Drmed kar
ocks antalet anmlda vldtktsbrott i nnu strre utstrckning n pe-
rioden innan.
SEXUELLT OFREDANDE
Nr det gller polisanmlt sexuellt ofredande ser utvecklingen mycket
olika ut fr blottning respektive annat sexuellt ofredande. Fram till slutet
av 1980-talet var blottning den antalsmssigt strsta kategorin, medan
annat sexuellt ofredande utgjorde den strsta kategorin under 1990-ta-
let (se fgur 3)
53
. Som framgr av fguren har den sistnmnda kategorin
kat mycket kraftigt och kontinuerligt sedan brjan av 1990-talet med-
an blottning uppvisar en relativt stabil niv (kring 1 500 anmlningar
53
Observera att kategorin vriga sexualbrott (dvs. koppleri och frfrelse av ung-
dom) inte ingr i figuren. Under tidsperioden har antalet anmlda brott varierat
mellan 26 och 150 per r.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
e
x
u
a
l
b
r
o
t
t
per r)

. Sedan r 2005 har sexuellt ofredande kat med 2 procent. Annat
sexuellt ofredande n blottning, som r den strsta sexualbrottskategorin
antalsmssigt, kade med 7 procent medan blottning minskade i antal
med hela 20 procent, ven om ingen frndring observeras i ett lngre
perspektiv (se fljande avsnitt). Sammantaget har strukturen frnd-
rats under de drygt 25 ren, och r 1975 var frdelningen mellan blott-
ning och annat sexuellt ofredande i princip omvnd mot r 2007.
Kategorin annat sexuellt ofredande utgrs framfr allt av verbala an-
grepp, sexuella tbrder, telefonsamtal eller brev med sexuellt inne-
hll (Olsson 1994), det vill sga generellt sett lindrigare brott n sexu-
ellt tvng och utnyttjande med mera. Under 1990-talet debatterades
sexuella trakasserier relativt mycket i medierna. Under 2000-talet har
sexuella trakasserier via sms och e-post varit aktuella i den allmnna
debatten. Man kan anta att dessa typer av trakasserier framfr allt an-
mls just som annat sexuellt ofredande. Dessutom har den stora upp-
mrksamheten antagligen ftt en kad anmlningsbengenhet till
fljd. Den nya tekniska utvecklingen har bidragit till en ndrad tillfl-
lesstruktur fr dessa brott. En frga som vore intressant att underska
nrmare r i vilken omfattning sexuella ofredanden via den nya tekni-
ken, bland annat e-post och sms, kan ha bidragit till en faktisk kning
under senare r.
UTVECKLINGEN AV SEXUALBROTT MOT BARN UNDER 15 R
Vldtkt/grov vldtkt mot barn under 15 r redovisas sedan lnge som
en egen underkategori i statistiken, och sedan r 1987 srredovisas ven
sexuellt utnyttjande av barn inom nra relationer (oftast inom famil-
jen) respektive inom vriga relationer samt s kallat annat sexuellt
ofredande mot barn.
Mellan ren 1975 och 1986 fuktuerade antalet anmlda vldtkter
och grova vldtkter mot person under 15 r mellan 60 och drygt 100 per
r. Drefter, fram till 2004, kade antalet successivt till nrmare 500
brott. Efter lagndringen 2005 och utvidgningen av vldtktsbegrep-
pet har antalet anmlda brott kat markant till cirka 1 200 r 2007. Se-
dan r 1987 har det ocks skett en successiv kning av anmlda brott
fr kategorierna sexuellt ofredande annat n blottning mot barn un-
der 15 r frn drygt 400 till cirka 1 500 brott (mer n 250 procent).
Utvecklingen fr kategorin sexuellt tvng, utnyttjande m.m. inom
nra relation (inom familjen) skiljer sig tydligt frn de vriga katego-
rierna. Frn r 1987 fram till r 1993 mer n fyrdubblades antalet an-
mlda brott, frn ungefr 300 till 1 200 brott och var den strsta katego-
rin sexualbrott mot barn. Drefter halverades antalet successivt fram
till r 1996 och har sedan dess fuktuerat mellan 450 och 600 brott per
r.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
e
x
u
a
l
b
r
o
t
t
Antalet anmlningar av sexuellt utnyttjande mot barn utom famil-
jen har haft en stigande trend under senare r fram till r 2003, ven
om det varit klara rliga variationer. Efter r 2003 har antalet brott
sjunkit frn cirka 900 brott till nstan 400.
Att antalet polisanmlda brott av sexuellt utnyttjande av barn un-
der 15 r minskat i synnerhet brotten utom familjen samtidigt som
antalet vldtktsbrott mot barn under 15 r kat r sannolikt en ef-
fekt av den nya sexualbrottslagen. 1980-talets fokus p sexualbrott mot
barn inom familjen, som terspeglar sig i de kraftigt stigande anml-
ningarna av sexuellt utnyttjande inom nra relation fram till 1993, av-
lstes under 1990-talet av en strre uppmrksamhet p pedofli och
spridningen av barnpornograf. Den allmnna debatten om sexuella
vergrepp mot barn utvidgades sledes under 1990-talet och kom att
inkludera ven olika former av sexuella vergrepp mot barn och ung-
domar utanfr familjen.
Under 2000-talet har frgor som vuxnas sexuella kontakter med
barn p Internet (Br 2007a) och spridning av barnpornograf p In-
ternet ftt stor uppmrksamhet i den allmnna debatten. Kommuni-
kationsteknikens utveckling har inneburit ndrade tillfllesstrukturer
och gjort det enklare fr personer med pedofllggning att komma
i kontakt med barn och ungdomar i sexuella syften. Grningsperso-
nerna har ocks ftt andra mjligheter att bilda personliga kontaktnt
Figur 5. Antal polisanmlda sexualbrott mot barn under 15 r, efter brottstyp, ren
19872007. Klla: Br.
0
200
400
600
800
1 000
1 200
1 400
1 600
1 800
198? 1989 1991 1993 1995 199? 1999 2001 2003 2005 200?
vldtkt
Sexuellt utnyttjande m.m. i nra relation
Sexuellt utnyttjande m.m., vriga relationer
Annat sexuellt olredande
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
e
x
u
a
l
b
r
o
t
t
sinsemellan fr att utbyta erfarenheter och distribuera tagna bilder
och flmsekvenser. kningen av annat sexuellt ofredande av barn un-
der 15 r skulle kunna vara en fljd av bde en hgre anmlningsben-
genhet och en hgre faktisk brottslighet.
EN FRDJUPAD ANALYS AV VLDTKTSUTVECKLINGEN
Br:s frdjupade studie av polisanmlda vldtkter (inklusive frsks-
brotten) ren 19952006 (Br 2008a) mot person 15 r eller ldre hade
som syfte att se nrmare p frndringarna i den anmlda vldtkts-
brottslighetens struktur ver tid. Tabell 3 sammanfattar de slutsatser
man kunde dra nr det gller frndringar i omstndigheterna kring
de polisanmlda vldtktsbrotten under den studerade perioden. Det
gller allts frndringar i andelar hndelser med vissa omstndighe-
ter bland samtliga polisanmlningar av vldtkt eller vldtktsfrsk.
P grund av den stora totala kningen i vldtktsanmlningar har de
festa typer av vldtkter blivit fer i absoluta tal, men vissa har kat
mer n andra med delvis frndrad brottsstruktur som resultat.
kningen gller framfr allt mindre grova vldtkter dr brottets
grovhet bedmdes i termer av brukat vld, vapen eller frekomsten
av skador p ofret. Dremot har antalet polisanmlda fall med fer gr-
ningspersoner kat och de utgr nu en strre andel av samtliga vld-
tktsanmlningar n vad fallet var i mitten p 1990-talet. Det har vi-
dare skett en relativ kning av vldtkter med obekant grningsperson
medan fall dr grningsperson och ofer har en nra relation, liksom
fall dr brottet begtts i grningspersonens och/eller ofrets hem mins-
kar i proportion till andra vldtktsbrott. ven utomhusvldtkterna
och verfallsvldtkterna utgr en mindre andel n tidigare, medan
vldtkter i en tredje persons bostad har blivit vanligare. Ytterligare en
frndring gller vem som anmlt brottet till polisen: anmlan kom-
Tabell 3. Relativ frndring (procentandelar) i olika omstndigheter kring vldtkt
(inkl. frsk) mot personer 15 r eller ldre som anmlts till polisen, 1995 2004.
Minskad andel kad andel
Vldtkter i nra relationer
Vldtkter i offrets/grningspersonens
bostad
Utomhusvldtkter
verfallsvldtkter
Vldtkter med inslag av grovt vld/hot,
vapen, skador
Anmlningar direkt frn offret
Vldtkter mellan obekanta
Vldtkter i annans bostad
Vldtkter med fler grningspersoner
Vldtkter med berusat/drogpverkat
offer
Anmlningar genom tredje part
Klla: Br.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
e
x
u
a
l
b
r
o
t
t
mer allt oftare frn ngon annan n ofret, inte minst frn professio-
nellt hll (skola, lkare, socialtjnst med mera).
Resultaten tolkas frmst i termer av kad anmlningsbengenhet,
eftersom det framfr allt r hndelser som tros vara lttare att anmla
(obekant grningsperson, mindre vld, m.m.) som kat mest. Samti-
digt kan inte en faktisk kning av vissa typer av vldtkt uteslutas. In-
ternetanvndandet som har kat vsentligt under just denna period
har bidragit till att det r lttare att komma i kontakt med helt obekan-
ta personer i sexuella syften. Internet bidrar dessutom till att porno-
grafn kan spridas obegrnsat och en del forskare anser att det fnns ett
samband mellan pornografspridning och vldtktsbrottslighet, ven
om det inte rder konsensus i denna frga. Under samma period har
utbudet av arenor fr snabba mten (pubar, barer, diskotek) kat och
alkoholkonsumtionen i sig har stigit vsentligt (Boman m. f. 2007).
En verklig kning av vldtkter av en obekant eller mycket ytligt be-
kant grningsperson, parallellt med kad anmlningsfrekvens av des-
sa brott, r allts sannolik. Bedmningen av i vilken utstrckning k-
ningen av vldtktsbrotten beror p en kad anmlningsbengenhet
respektive en kad faktisk vldtktsbrottslighet i samhllet frsvras
dock av att den juridiska defnitionen p vldtkt utvidgats genom
sexualbrottslagstiftningen som trdde i kraft i april 2005.
Offer och grningspersoner i kriminalstatistiken
I kriminalstatistiken ges mycket lite information om bde ofren och
grningspersonerna fr sexualbrott. Statistiken ver registrerade sexu-
albrott ger upplysning om lder och kn nr det gller de misstnkta
personerna, men nr det gller ofren fnns endast information base-
rad p lder (brott mot person under 15 r och mot person 15 r och
ldre). Betrfande brottskategorin sexuellt tvng och utnyttjande med
mera redovisades fram till r 1998 om ofret var en person av samma
eller motsatt kn som frvaren, det vill sga om brottet var av ho-
mosexuell eller heterosexuell karaktr. Statistiken visade att ofren fr
heterosexuella brott nstan uteslutande var fickor och ofren fr ho-
mosexuella brott s gott som alltid pojkar. Hur utvecklingen sett ut
de senaste fem ren kan vi inte uttala oss om eftersom uppdelningen
inte redovisats efter r 1998. Speciellt framtagen statistik ver anmlda
brott av sexuellt tvng och utnyttjande med mera fr ren 2006 och
2007 visar att ngot under 20 procent av de anmlda brotten i den
nmnda kategorin r brott mot person av samma kn och att det fnns
en tendens att andelen r ngot hgre nr ofret r under 15 r och str
i nra relation till den misstnkte.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
e
x
u
a
l
b
r
o
t
t
MISSTNKTA GRNINGSPERSONER
I samband med polisanmlan av ett sexualbrott har man ofta inte n-
gon utpekad fysisk person som preliminrt kan bindas till brottet.
Sexualbrott med endast en misstnkt person r dels brott dr ofret
knner frvaren, dels brott dr grningspersonen blivit gripen p
bar grning eller en person som polisen identiferat i samband med
spaningsarbete. Sexualbrotten har en personuppklaring som ligger p
omkring 20 procent vilket antyder att endast f brott har en utpekad
misstnkt person.
r 2007 misstnktes ngot mer n 2 100 personer fr sexualbrott. Av
dem r 41 procent misstnkta fr vldtktsbrott och 37 procent fr sexu-
ellt ofredande annat n blottning (se tabell 4). Personer i ldern 1520
r utgjorde 20 procent av de misstnkta totalt sett. Hgst andel ung-
domar mellan 15 och 20 r, nstan 40 procent, fanns bland dem som
misstnktes fr vldtkt mot barn under 15 r. Andelen ungdomar r
strax under 25 procent bland personer som misstnktes fr sexuellt ut-
nyttjande med mera av person under 15 r.
Antalet kvinnor som misstnks fr sexualbrott r mycket litet. De
40 kvinnor som misstnktes r 2007 utgjorde 2 procent av det totala
antalet misstnkta personer.
Antalet personer misstnkta fr sexualbrott kade ptagligt frn
drygt 600 r 1975 (och ngot frre de fljande ren) till drygt 2 100 per-
soner r 2007. Antalet har kat srskilt kraftigt sedan r 1999 d anta-
Brottstyp Misstnkta personer
Totalt drav 1520 r drav kvinnor
Vldtkt inkl. grov 874 221 25 8 1
mot person under 15 r 275 107 39 5 2
mot person 15 r 619 122 20 3 0
Sexuellt tvng, utnyttjande m.m. 347 - 0 8 2
mot person under 15 r 244 57 23 6 2
mot person 15 r 107 26 24 2 2
Blottning 149 17 11 - 0
Annat sexuellt ofredande mot
person under 15 r
275 42 15 6 2
Annat sexuellt ofredande vriga
fall
520 83 16 16 3
Sexualbrott totalt 2 145 421 20 40 2
Klla: Br.
Tabell 4. Antal personer misstnkta fr sexualbrott, totalt samt andel ungdomar och
kvinnor, r 2007. Procent.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
e
x
u
a
l
b
r
o
t
t
let misstnkta var strax under 900. Under 2000-talet har allts antalet
misstnkta personer mer n dubblerats. Samtidigt som antalet miss-
tnkta fr sexualbrott har kat har ocks andelen misstnkta ungdo-
mar mellan 15 och 20 r kat. Andelen ungdomar kade mellan ren
1999 och 2007 frn 12 procent till 20 procent.
Offer och grningspersoner enligt en frdjupningsstudie
och NTU
I Br:s analys av polisanmlda vldtkter mot person 15 r och ldre (Br
2008a) fr ren 19952006 konstateras att ofren ofta r unga. Nrmare
hlften r mellan 18 och 29 r, och 16 procent r i ldern 1518 r.
54
Gr-
ningspersonens medianlder
55
var ngot hgre n ofrens, nmligen
30 r. Som tidigare nmnts har det blivit vanligare att fer grningsper-
soner fgurerar i en vldtktsanmlan (18 procent r 2006).
I Br:s ntu frn ren 2005 och 2006 har, som redan nmnts, 1,4 pro-
cent av kvinnorna och 0,8 procent av mnnen blivit utsatta fr ngot
sexuellt vld allt frn tvng och angrepp till ofredande. Det r fram-
fr allt kvinnor som uppger att de blivit utsatta fr sexuellt vld (87
procent av hndelserna), men ven mn har beskrivit att de drabbats
av sdana hndelser (13 procent), se tabell 5. I ngra av de rapporterade
hndelserna var frvaren en kvinna (7 procent). Mrkertalet r troli-
gen srskilt stort bland utsatta mn, framfr allt i kriminalstatistiken,
men sannolikt ven enligt sjlvrapporterade uppgifter om utsatthet
fr sexuellt vld. Det beror frmodligen p att mn skms att tala p-
pet om att de utsatts fr sexuella vergrepp.
54
Medianldern bland offren i 2006 rs anmlningar r 24 r (vilket r ngot lgre
n fr r 1995).
55
Dr en knd grningsperson saknades fick offret uppskatta dennes lder.
Andelen av samtliga hndelser (%)
(n=290)
Offrets kn
Man 13
Kvinna 87
100
Grningspersonens kn
Man 93
Kvinna 7
100
Tabell 5. Offer och grningspersoner: kn och lder vid sjlvrapporterade fall av
sexuellt vld enligt NTU (200506). Procent.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
e
x
u
a
l
b
r
o
t
t
Uppklaring
Under r 2007 blev 6 500 sexualbrott uppklarade, varav 68 procent var
brott som anmldes under det ret och 28 procent brott som anmldes
ret innan, det vill sga r 2006. Uppklaringsprocenten fr sexualbrot-
ten totalt lg r 2007 p 52 procent, varav 35 procent var teknisk uppkla-
ring och 17 procent personuppklaring (angende de olika typerna av
uppklaring, se avsnittet Den svenska brottsutvecklingen). Kategorin frsk
till vldtkt inomhus mot person ver 15 r har den lgsta totala uppkla-
ringsprocenten (33 procent).
Personuppklaringen det vill sga andelen brott som ledde till tal,
strafrelggande eller talsunderltelse varierade mellan 14 procent
och 21 procent mellan ren 1995 och 2007. Det lgsta vrdet noterades
r 2001 och det hgsta r 2005, det vill sga det r d den nya sexual-
brottslagen brjade glla. Det gr dock inte att sknja ngon trend i
utvecklingen av personuppklaringen under den nmnda perioden (se
fgur 6).
Personuppklaringen varierar mellan olika typer av sexualbrott. Den
hgsta personuppklaringen r 2007 terfanns fr kp av sexuell tjnst
med nstan 60 procent. Uppklaringen fr sexuellt tvng, utnyttjande
med mera mot person under 15 r med nra relation till den misstnk-
te var relativt hg med drygt 35 procent. Frsk till vldtkt utomhus
hade av naturliga skl lg personuppklaring med en andel p under
10 procent.
Av de uppklarade sexualbrotten totalt r 2007 dr misstnkt person
fanns ledde ngot mer n 60 procent till ett talsbeslut. Kategorin vld-
Figur 6. Uppklarings- och personuppklaringsprocent fr samtliga sexualbrott, ren
19752007. Klla: Br.
0
10
20
30
40
50
60
19?5 19?8 1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
Uppklarade sexualbrott Personuppklarade sexualbrott
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
e
x
u
a
l
b
r
o
t
t
tkt inklusive grov vldtkt mot person under 15 r hade den hgsta
andelen talsbeslut. ven kategorin sexuellt tvng/utnyttjande mot
barn under 15 r med en nra relation mellan barnet och den miss-
tnkte hade en relativt hg andel brott som gick till tal.
Lagfring
Under r 2007 lagfrdes 985 personer fr sexualbrott
56
. Av dessa dm-
des 397 personer, det vill sga 40 procent, till fngelse. 208 personer
dmdes till bter, 75 personer till skyddstillsyn, 87 personer till villkor-
lig dom varav 29 till samhllstjnst och 9 personer till rttspsykiatrisk
vrd. Fr 131 personer utfrdades strafrelggande och fr 9 personer
meddelades talsunderltelse.
Den vanligaste pfljden fr vldtkt/grov vldtkt r fngelse. Nr
det gller lagfrda fr vldtkt mot vuxna var andelen dmda till fng-
else nstan 90 procent och nr det gller vldtkt mot barn drygt 75
procent r 2007. Den genomsnittliga fngelsetiden fr vldtkt mot
vuxna var 28 mnader och fr grov vldtkt 70 mnader. Motsvarande
fngelsetider fr vldtkt mot barn var 24 mnader och fr grov vld-
tkt 55 mnader. Detta mnster att personer som dms fr vldtkt
mot vuxna oftare blir dmda till fngelse n personer som blir dmda
fr vldtkt mot barn terfanns ven bland de lagfrda r 2006. Lika-
s visade 2006 rs statistik ett lngre utdmt genomsnittligt fngelse-
straf fr vldtkt mot vuxna n fr vldtkt mot barn. I den allmnna
debatten framhvs att vldtktsbrott mot barn borde dmas srskilt
hrt. Det kan frhlla sig s att det rder strre oskerhet bland rttens
ledamter nr mlsganden r ett barn, vilket leder till en strre fr-
siktighet vid strafutmtningen. Fr sexuellt ofredande r den vanligaste
pfljden bter, som 45 procent av de lagfrda dmdes till r 2007. Ma-
joriteten av samtliga btesdomar r 2007 avsg sexuellt ofredande som
huvudbrott. Strafrelggande (bter och/eller villkorlig dom) var den
vanligaste pfljden fr kp av sexuell tjnst. Nstan 60 procent av de
lagfrda personerna hade detta som huvudbrott.
Antalet personer lagfrda fr sexualbrott har sedan r 1975, med un-
dantag fr en nedgng ren 19931997, mer n dubblerats. r 2007 lag-
frdes nstan 1 000 personer, vilket kan jmfras med cirka 400 perso-
ner r 1975. Srskilt ptaglig har utvecklingen varit efter r 2004. Det
kade antalet lagfrda personer fr sexualbrott har givetvis att gra
med att infdet av anmlda sexualbrott har kat kraftigt sedan r 1975,
det vill sga mer n fyrdubblats.
Det har skett en viss frndring i pfljdsmnstret fr personer som
blir lagfrda fr sexualbrott. P 1980-talet kade andelen som dmdes
till fngelse frn 30 procent r 1980 (dr andelen legat sedan mitten
56
Uppgifterna i avsnittet avser huvudbrott och huvudpfljd.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
e
x
u
a
l
b
r
o
t
t
av 1970-talet) till 45 procent r 1990 (Martens 1998a). Under 1990-talet
minskade andelen och lg p 32 procent r 1999 och har legat p den
nivn de efterfljande ren. Under 2000-talet har andelen fngelse-
dmda kat ngot och legat kring 40 procent sedan r 2004. r 2005
var andelen s hg som 46 procent. Bter var den vanligaste pfljden
fr sexualbrott r 1980. Denna pfljd minskade under 1980-talet till en
fjrdedel r 1990 och hll sig p ungefr denna niv fram till r 2000.
Drefter har andelen sjunkit till 21 procent och legat p den nivn se-
dan r 2003 fram till r 2006. Denna fuktuation i pfljderna fr de
lagfrda personerna terspeglar bland annat de frndringar i mnst-
ret fr de polisanmlda sexualbrotten som skett under den aktuella
perioden (se fgur 3).
Lagfringsstatistikens redovisningar fljer brottsbalkens rubrice-
ringar fr sexualbrotten. Den nya sexualbrottslagen som trdde i kraft
r 2005, r mer detaljerad n den tidigare nr det gller sexualbrott
mot barn. Slunda framgr av lagfringsstatistiken fr r 2007 att 72
procent av de personer som lagfrdes fr vldtkt mot barn dmdes
till fngelse och att denna andel var betydligt hgre bland dem som
lagfrdes fr grov vldtkt mot barn, nmligen 88 procent. r 2005 var
motsvarande andelar 66 respektive 81 procent. I lagfringsstatistiken
fre r 2005 redovisades sexualbrott mot barn enbart under rubrice-
ringen sexuellt tvng och utnyttjande med mera av underrig. Om man
gr bakt i tiden ser man att det under de senaste 25 ren har skett en
strafskrpning av sexualbrott mot barn. Statistiken ver lagfringar
fr r 1980 visar att 23 procent av de lagfrda dmdes till fngelse fr
sexuellt utnyttjande med mera av underrig och att skyddstillsyn (36
procent) var den vanligaste pfljden. Under 1980-talet kade andelen
fngelsedmda markant och uppgick till 63 procent r 1990. Samtidigt
minskade andelen dmda till skyddstillsyn till 11 procent. ren innan
de nya lagbestmmelserna trdde i kraft lg andelen fngelsedmda
fr denna brottstyp kring 60 procent. Fr att f en viss jmfrelse med
den tidigare lagfringsstatistiken gjordes en sammanslagning av de nu
aktuella sexualbrotten mot barn (vldtkt, grov vldtkt, sexuellt ut-
nyttjande och sexuellt vergrepp) vilket visade att andelen lagfrda
som dmdes till fngelse var 70 procent r 2005, 65 procent r 2006
och 62 procent r 2007. Andelen lagfrda som dmdes till skyddstill-
syn och villkorlig dom fr dessa brott lg p ca 10 procent vardera de
nmnda ren.
Att fngelsestraf dessutom i en allt strre utstrckning i ett lng-
re perspektiv r den vanligaste pfljden nr det gller sexualbrott
medan det inte r lika vanligt att dmas till vrd speglar kanske den
vxande uppfattningen om att sexualbrottslingar inte r avvikande i
sin personlighet och inte ndvndigtvis lider av ngon psykisk sjuk-
dom. Psykiatriska diagnoser frekommer dock bland sexualbrotts-
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
e
x
u
a
l
b
r
o
t
t
dmda i en relativt stor utstrckning. Svensk forskning, baserad p
matchning mellan olika register, visar att andelen sexualbrott som be-
gs av en person med ngon psykiatrisk diagnos r drygt 20 procent
(Fazel m.f. 2007).
Ngra vriga sexualbrott
Det fnns ngra rttsliga typer av sexualbrott och lagar som tillkommit
p senare r, nmligen lagen mot barnpornografbrott och utnyttjan-
de av barn fr sexuell posering. Vidare fnns ngra nya lagar mot verk-
samheter som r relaterade till prostitution, nmligen frbudet mot
kp av sexuell tjnst, lagen mot mnniskohandel fr sexuella ndaml
(BrB 4:1a p.1) och koppleri (som r en gammal brottstyp). Uppdagan-
det av de nyare brottsformerna och drmed antalet registrerade brott
r beroende av polisens prioriteringar och resurser att bedriva spaning.
Det r frga om brottstyper som snabbt ndrar karaktr i takt med den
teknologiska utvecklingen, vilket frsvrar polisens spaningsarbete.
Barnpornografi
Lagen mot barnpornografbrott (BrB 16:10a) rr produktion och dist-
ribution av barnpornografska bilder och flmsekvenser samt innehav
av desamma. Den trdde i kraft den 1 januari 1999. Brottet srredovi-
sades frsta gngen i statistiken ver anmlda brott r 2000. r 2004
anmldes 600 brott vilket r det hgsta antalet registrerade brott hit-
tills. Den hga sifran fr det ret beror delvis p att polisen i maj
2004 genomfrde en razzia som resulterade i att 118 svenska mn greps
och delgavs misstanke om barnpornografbrott (den s kallade Sleip-
nerhrvan, gp 2007-06-19, svt 2006-12-27). r 2007 anmldes drygt 340
barnpornografbrott, inklusive grova brott. Av dessa var drygt 270 brott
Internetbaserade, det vill sga nrmare 80 procent
57
.
Fr drygt tio r sedan spreds barnpornografska bilder via person-
liga kontakter (personliga ntverk) och per post. Spridningen var d
i huvudsak begrnsad till Sverige, ven om det inom ntverken fanns
personer som tog hem material frn andra lnder (sou 1997:29, bilaga
3). Materialet bestod ofta av flmsekvenser frn gamla smalflmer (i det
s kallade Super 8-formatet) och bilder publicerade i barnpornografs-
ka tidskrifter frn 1970-talet. Det rrde sig om material som produce-
rades fre 1980, d produktion och spridning av sdant material nnu
inte hade kriminaliserats i Sverige (sou 1997:29).
P senare r har barnpornografskt material ftt allt strre spridning
via olika sidor p Internet. Med den nya tekniken kan vergrepp p
57
Srskild brottskod fr Internetbaserade barnpornografibrott infrdes i juni 2006,
vilket frklarar den lga siffran i 2006 rs statistik.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
e
x
u
a
l
b
r
o
t
t
barn ltt dokumenteras, redigeras och lggas ut p Internet och spri-
das snabbt. Mnga sidor r rent kommersiella dr man fr betala fr
tillgngen till barnpornograf. Som verktyg i sin spaningsverksamhet
har Interpol i dag katalogiserat cirka en halv miljon bilder i sin data-
bas ver barnpornografskt material och i rikskriminalens digitala ar-
kiv fnns nstan lika mnga bilder. Interpol uppskattar att antalet barn
som avbildats r 10 00020 000. Ngra av dessa barn r svenska. (Se
Inuits nyhetsbrev december 2007, www.inuit.se/page=197).
Brott mot lagen om barnpornografbrott r ett s kallat spanings-
brott. Antalet anmlda brott beror allts p vilka resurser polisen lg-
ger ner fr att identifera personer som misstnkta. Polisen r beroende
av tips frn allmnheten i spaningarna efter brott. Av de anmlningar
om barnpornografbrott som Nilsson (2003) gick igenom, var nstan
hlften tips till polisen av personer som sttt p sdant material p
ntet. Varje mnad kommer ver tusen tips in till ecpat Hotline
58
, va-
rav en del vidarebefordras till polisen. Merparten av tipsen rr sig om
misstnkt barnpornografskt material.
r 2005 tillsattes en barnpornografutredning som hade i uppdrag
att se ver bestmmelserna och anknytande lagstiftning. Syftet med
denna versyn var att mjliggra en efektivare bekmpning av barn-
pornograf och sledes frstrka barnens stllning vid barnpornograf-
brott. Flera frslag togs fram i betnkandet och bland annat freslogs
att en 18-rsgrns infrs i defnitionen av barnpornograf. Ett annat
frslag var att barnpornografbrott utvidgas till att ven omfatta den
som mot betalning, enligt en uppgjord plan, vid upprepade tillfllen,
i stor omfattning eller p liknande stt skafar sig tillgng till barnpor-
nografska bilder (sou 2007:54).
Personalomsttningen bland de poliser som utreder barnpornogra-
fbrott r mycket hg enligt Rikspolisens verksamhetsberttelse 2006
(s. 29). Fr att avlasta Rikspolisens arbete har man utvecklat en ny mo-
dell fr rendehantering genom att lta varje polismyndighet ute i
landet skta den operativa verksamheten och granskningen av beslag-
taget material. Rikspolisens srskilda grupp ska koncentrera sitt arbe-
te kring underrttelseverksamhet, brottsoferidentifering och interna-
tionella kontakter nr det gller barnpornografbrott. Denna modell
krver srskild utbildning av poliser frn olika regioner, och under r
2007 rknade man med att 40 utbildade poliser runt om i landet skulle
kunna sttas in i arbetet med att granska barnpornografskt material.
58
S kallade hotlines mot barnpornografi finns i flera lnder. Vanligtvis tar dessa
emot rapporter frn allmnheten om barnpornografi p Internet. ECPAT Sverige
har dremot breddat verksamheten och tar ven emot tips om misstnkt traffick-
ing och barnsexturism. (http://www.ecpathotline.se/info.asp).
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
e
x
u
a
l
b
r
o
t
t
Utnyttjande/grovt utnyttjande av barn fr sexuell posering
I och med den nya sexualbrottslagstiftningen infrdes en ny bestm-
melse fr utnyttjande av barn fr sexuell posering (BrB 6: 8) som strafbe-
lgger handlingar dr barn vertalas att visa sig nakna eller utfra sex-
uella handlingar framfr en webbkamera eller liknande. Inkodningen
av detta brott skedde dock successivt i samband med polisanmlan un-
der det frsta ret, d antalet registrerade brott var 22, och tcker sledes
inte hela ret 2006. Under 2007 anmldes 70 brott under hela ret.
Sexkpslagen, mnniskohandel och koppleri
Lagen om frbud mot kp av sexuella tjnster som trdde i kraft den
1 januari 1999 r specifk fr Sverige och har satt en speciell prgel p
prostitutionsmnstret i Sverige jmfrt med mnga andra lnder. La-
gen ledde snabbt till att den synliga gatuprostitutionen minskade (So-
cialstyrelsen 2007). Genom Internets snabba utveckling under 2000-
talet har dock en stor del av frsljningen av sexuella tjnster fyttat till
srskilda sidor p Internet.
Den nu gllande bestmmelsen om frbud mot kp av sexuell tjnst
(6 kap. BrB) trdde i kraft den 1 april 2005 och ersatte den tidigare
lagen (1998:408) om frbud mot kp av sexuella tjnster. Brottet registre-
rades i den ofciella kriminalstatistiken fr frsta gngen r 1999. Det
ret anmldes 94 brott. r 2007 anmldes nstan 190 brott; det har
allts skett en frdubbling av antalet anmlda brott p nio r. Utveck-
lingen av antalet registrerade brott visar tv toppar under den aktuella
perioden: r 2003 registrerades 300 brott och r 2005 s mnga som
460 brott. Det hga antalet r 2003 berodde bland annat p att polisen
avsljade en s kallad bordellhrva i Stockholms ln vilken stod fr en
strre del av de anmlda brotten. r 2005 anmldes 400 sexkpsbrott
enbart i tv ln: Skne ln (247 brott) och Stockholms ln (153 brott).
r 2007 lagfrdes 85 personer fr brott mot lagen om kp av sexuell
tjnst som huvudbrott. Av dem dmdes 33 personer till bter och fr
50 personer utfrdades strafrelggande.
Sedan r 1998 fljer Socialstyrelsen p regeringens uppdrag fortl-
pande utvecklingen och omfattningen av prostitutionen p nationell
niv (Socialstyrelsen 2007). Det r svrt att uppskatta antalet personer
som r verksamma i prostitutionen. I sin kartlggning av prostitutio-
nen r 2007 uppskattar Socialstyrelsen med viss reservation att cirka
200 personer r verksamma i gatuprostitution i Stockholm, knappt
70 i Malm och cirka 30 i Gteborg. Sexkpare och sexsljare rr sig
inom och mellan olika kontaktzoner, till exempel gatumiljer, Inter-
net, krog och restaurang, hotell, massageinstitut, lgenhetsbordeller.
Mnstret kan se ngot olika ut i olika delar av landet (Socialstyrelsen
2007 s. 7). Internet har p senare tid varit den mest betydelsefulla kon-
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
e
x
u
a
l
b
r
o
t
t
taktzonen och sttet att ta kontakt vxlar mellan till exempel hemsi-
dor, forum, bloggar, chattar och kontaktsidor. Mobiltelefoni har upp-
enbarligen ftt en allt strre roll i kontaktsttet.
r 2002 infrdes ett nytt brott i brottsbalken benmnt mnnisko-
handel fr sexuella ndaml (4 kap.1a ). Brottet tar sikte p grnsver-
skridande handel med mnniskor som syftar till att dessa ska utnytt-
jas fr olika sexuella ndaml, som prostitution eller framstllning
av pornografsk flm. r 2004 utvidgades brottet till att ven omfatta
mnniskohandel som inte r grnsverskridande samt mnniskohan-
del som syftar till andra former av utnyttjande, till exempel tvngsar-
bete.
59
Strafet fr mnniskohandel r fngelse i lgst tv och hgst tio
r, eller om brottet r mindre grovt fngelse i hgst fyra r. Under r
2007 anmldes 15 brott mot denna lagbestmmelse, vilket r det lg-
sta antalet under de r som brottet registrerats. r 2005 r det r d de
festa brotten anmldes, nmligen 44 brott. Under hela femrsperio-
den (20022007) registrerades 137 brott. Rikskriminalpolisen (2006)
konstaterar i en lgesrapport om mnniskohandel fr sexuella nda-
ml under r 2005 fljande: Under 2005 har frsljningen p Internet
delvis ndrat karaktr. I dag kan sexkpare bestlla kvinnor till Sverige
via Internet genom att ringa en bokningscentral i utlandet. Resor och
hotellrum betalas, troligtvis av bokningscentralen, och sedan skickas
kvinnorna till Sverige eller till ngot annat land p bestllning. Direk-
tiv till kvinnorna och sexkparna om tid och plats fr verenskomna
sexkp frmedlas genom Internet och sms. P annonssidan framgr
ofta i klartext att sexkparen ska stta in en viss del, oftast hlften, av
kpesumman p ett konto och betala resterande summa kontant till
kvinnan (s. 20). Rikskriminalpolisen har uppskattat att mellan 200
och 300 kvinnor rligen r utsatta fr mnniskohandel i Sverige. Hlf-
ten utnyttjas i Stockholmsomrdet. I Stockholm har Stiftelsen Kvin-
noforum i ett pilotprojekt tillsammans med fera myndigheter
60
star-
tat samverkan fr std till personer utsatta fr mnniskohandel som
fnansieras av Europeiska Flyktingfonden. Syftet med projektet r att
utveckla rutiner fr att stdja de utsatta kvinnorna (www.polisen.se/
inter/util/nodeid=21434&pageversion=1.jsp?aticleid=55425).
Med koppleri (6 kap. 12 BrB) avses bland annat nr en person liv-
nr sig p inkomsten frn en annan persons prostitution. r 2007 re-
gistrerades 65 brott av koppleri/grovt koppleri. Om man blickar bakt i
tiden ser man att antalet registrerade brott varierade mellan 15 och 45
59
Lagen om det nya brottet trdde i kraft den 1 juli r 2002 och lagen om det ut-
vidgade brottet den 1 juli 2004.
60
De myndigheter som ingr i samarbetsprojektet r Rikspolisen, Socialstyrelsen,
Transkulturellt centrum, Lnsstyrelsen i Stockholm, Polismyndigheten i Stock-
holms ln och klagarmyndigheten.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
e
x
u
a
l
b
r
o
t
t
brott med ett genomsnitt p 25 brott per r under hela 1990-talet. Un-
der 2000-talets tta frsta r har antalet registreringar legat p en hg-
re niv: mellan 43 och 98 brott med ett rligt genomsnitt om 65 brott.
Denna hgre niv kan delvis bero p att polisen lagt ner mer resurser
p och blivit skickligare i att upptcka liknande brott (Rikskriminal-
polisen 2006).
Enligt Socialstyrelsens senaste kartlggning av prostitutionen i Sve-
rige (Socialstyrelsen 2007) fnns stort behov av kunskap inom poli-
sen och socialtjnsten om prostitutionens utbredning och hur man
bst arbetar mot prostitution. Fram till 1990-talets brjan var prosti-
tutionen ett ganska verblickbart fenomen fr de aktrer som beva-
kade och arbetade med dessa frgor. Prostitutionen var mer ppen
och begrnsad till gatan och sexklubbar. Det fnns nu mnga stt fr
kpare och sljare av sexuella tjnster att n varandra. En del kvinnor
och mn engagerade i prostitution har fera lnder som sitt verksam-
hetsomrde. ven handel med personer fr sexuella ndaml sker i
organiserad form och ver landsgrnser. Denna utveckling av prosti-
tutionen har gjort det allt svrare fr samhllet att hitta adekvata fre-
byggande tgrder. I storstderna fnns prostitutionsgrupper/enheter i
socialtjnstens regi som har till uppgift att hjlpa mn och kvinnor att
ta sig ur prostitution, bland annat genom uppskande verksamhet, be-
handling och kunskapsspridning. Det fnns ocks frebyggande verk-
samheter som riktar sig till kpare av sexuella tjnster (kast) i form av
rdgivning, stdsamtal och behandling. Flera polismyndigheter arbe-
tar frebyggande genom att stra pgende prostitutionsverksamhet
p gatan, p porrklubbar och p Internet.
Brottsfrebyggande arbete och information
Brottsfrebyggande tgrder kan delas in i primr prevention, sekun-
dr prevention och tertir prevention. Nr det gller att frebygga sexu-
albrott (framfr allt mot barn) har den primra preventionen syftat
till att hja allmnhetens medvetande om problemet. Det har ocks
genomfrts tgrdsprogram riktade mot barn med syftet att ka de-
ras frmga att gra motstnd i en vergreppssituation. Exempel p
sekundr prevention r socialt std och information till barn och fr-
ldrar som bedms tillhra riskgrupper. Behandling av frvare fr att
frhindra terfall i brott (gller svl d barn r ofer som d vuxna r
det) r exempel p tertir prevention.
Genom tv-kanaler och Internet har avancerad pornograf blivit ltt-
tillgnglig fr ungdomar och vuxna. Drfr r det viktigt att ungdo-
mar till exempel i skolundervisningen ns med diskussioner om sexu-
alitet, relationer, jmstlldhet mellan knen och personlig integritet.
En bttre insikt i mnniskans sexualdrift och sexualitetens betydelse
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
e
x
u
a
l
b
r
o
t
t
fr mellanmnskliga relationer skulle mjligtvis ge en humanare syn
p sexualiteten och p sikt kanske ven leda till en minskning av de
grvre sexualbrotten. Br:s publikation Var gr grnsen? (Br 2007b),
som r en skolhandledning fr temaarbeten om integritet, sexualbrott
och sexuella trakasserier och vnder sig till elever frn rskurs 7 till rs-
kurs 3 i gymnasiet, kan ses som ett led i ett sdant sexualbrottsfrebyg-
gande arbete i skolan.
Nationellt centrum fr kvinnofrid (nck) vid Uppsala universitet har
p regeringens uppdrag tagit fram en handbok med tillhrande guide
som avser att frbttra omhndertagandet av sexualbrottsofer inom
vrden (nck 2008a, 2008b). Tanken r att alla inom hlso- och sjukvr-
den som kommer i kontakt med sexualbrottsofer ska ha beredskap fr
att kunna mta ofrets medicinska, emotionella och rttsliga behov.
Hlso- och sjukvrden r ofta den frsta aktren som sexualbrottsofer
mter och ett frtroendeingivande bemtande i den inledande kon-
takten kan bidra till en hgre anmlningsbengenhet. Under senare
tid har anvndningen av de s kallade rapekiten kat markant (Br
2008a). Rapekit r en uppsttning av medicinska redskap som anvnds
nr ett vldtktsofer sker sjukvrd i en nra anslutning till brottet.
Syftet r att skra bevis i form av dna-spr.
Behandling av sexualbrottsfrvare
Sexualbrott r ingen enhetlig brottstyp och orsakerna till frvarnas
beteende varierar mellan olika brottstyper. Olika former av terapi an-
vnds som behandling av sexualbrottslingar: individuell terapi, grupp-
terapi, psykodynamiskt inriktad terapi, kognitiv beteendeterapi och
stdsamtal (Hedlund 1990, Lngstrm och Sjstedt 2000). Farmakolo-
gisk eller medicinsk behandling fr att dmpa sexualdriften (kemisk
kastrering) har ocks praktiserats med viss framgng men en sdan
tgrd r mycket sllsynt i Sverige. Under 2000-talet har relations- och
samlevnadsprogrammet eller ros-metoden ftt ett brett genomslag i be-
handlingen av sexualbrottsfrvare inom den svenska kriminalvr-
den, speciellt vid behandling av vldtktsfrvare och frvare av sex-
ualbrott mot barn. Metoden har kognitiv inriktning med inslag av
bde gruppsamtal och individuella samtal med en handledare som
r psykolog eller beteendevetare. I gruppsamtalen ingr fem till sex
intagna som trfar handledaren tv gnger i veckan under ett halvr
och samtalar om teman som har relevans fr de vergreppshandlingar
som gruppmedlemmarna har begtt. Sdana teman kan vara relatio-
ner, knslor, empati, vergreppets skador och konsekvenser fr ofret
och olika kognitiva frvrngningar. Den individuella behandlingen
kompletterar gruppsamtalen och berr klientens specifka problem.
Metoden har utvecklats i Kanada och dr har man uppskattat att pro-
grammet minskar terfallen i sexualbrott med 3040 procent. En fr-
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
e
x
u
a
l
b
r
o
t
t
utsttning fr att f delta i behandlingsprogrammet r att klienten r
motiverad, behrskar svenska sprket ngorlunda bra och att den ut-
dmda fngelsetiden inte r fr kort. Eftersom sexualbrott r s tabu-
belagt r det dock mycket vanligt att de dmda frnekar sin skuld och
drmed inte knner sig motiverade till behandling. En sdan motiva-
tion r samtidigt avgrande fr att behandlingen ska ge efekt
61
.
Fr att frstrka och utka det sexualbrottsfrebyggande arbetet f-
reslr Regnr och Lngstrm (2008) att man inrttar en nationell hot
line (telefonlinje) fr mn som sjlva uppfattar sig vara i riskzonen
att beg sexuella vergrepp mot kvinnor, barn och andra mn, dit de
kan ringa, dels fr att f akut rdgivning per telefon, dels fr att bli
slussade till sexologiska mottagningar. ven om man i Sverige under
2000-talet ftt ett fastare grepp om behandlingen av sexualbrottslingar,
saknas systematiska uppfljningar och utvrderingar av de tillmpade
behandlingsmetoderna.
Sammantaget har bde det pro-aktiva och reaktiva arbetet med sex-
ualbrottsligheten ftt fer fronter att bevaka under 2000-talet. Arbetet
med att frebygga de traditionella sexualbrotten r, som framgr ovan,
komplicerat och insatserna vilar p osker grund. De nya lagarna mot
barnpornograf, kp av sexuell tjnst och mnniskohandel fr sexu-
ella tjnster, har blivit svrare att kontrollera p grund av att kontak-
ter och handel sker via internationella Internetsidor som ofta r dol-
da. Genom den nya datatekniken har de nya brottsformerna kommit
att bli en del av den internationella organiserade brottsligheten. Men
ven den traditionella sexualbrottsligheten har ftt en ny dimension
genom Internet. Det frekommer exempelvis att vuxna etablerar kon-
takt med barn, ungdomar och andra vuxna genom olika chattar p
Internet och dr bestmmer trf i syfte att gra sexuella nrmanden,
s kallad grooming (Br 2007a). Sexuellt ofredande frekommer ocks
i form av meddelanden per e-post och sms. I dag vet man mycket lite
om i vilken utstrckning den nya tekniken har anvnts i samband med
olika sexualbrott. En ingende kartlggning om detta vore vrdefull
infr framtiden.
61
I Sverige finns fyra slutna anstalter med speciella avdelningar fr sexualbrotts-
lingar, dr ROS-metoden tillmpas: Norrtlje, Hrnsand, Skogome och Kristian-
stad.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
e
x
u
a
l
b
r
o
t
t
Referenser
Brottsfrebyggande rdet, Br (1994). Sexuellt tvng och sexuellt ofre-
dande mot vuxna. I: Ahlberg, J. (red.) Brottsutvecklingen 1992 och
Brottsfrebyggande rdet, Br (2000). Statistik om gruppvldtkter. Br
pm 2000/3. Stockholm: Brottsfrebyggande rdet.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2007a). Vuxnas sexuella kontakter med
barn ver Internet. Omfattning, karaktr, tgrder. Rapport 2007:1.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2007b). Var gr grnsen? Handledning fr
temaarbeten om integritet, sexuella trakasserier och sexualbrott. Stock-
Brottsfrebyggande rdet, Br (2008a). Vldtkt mot personer 15 r och
ldre. Utvecklingen under ren 1995 och 2006. Rapport 2008:13. Stock-
ningen 2007. Rapport 2008:3. Stockholm: Brottsfrebyggande rdet.
Dagens Nyheter (2007). 2007-03-08. Barnporrfall blir liggande, <www.
dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=626428>.
Gteborgs Posten (2007). 2007-06-19. Lrare greps i barnhrva. <www.
gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?a=353622&d=113>.
Fazel, S., Sjstedt, G,, Lngstrm, N. och Grann, M. (2007). Severe Men-
tal Illness and Risk of Sexual Ofending in Men: A Case-Control
Study Based on Swedish National Registers. Journal of Clinical Psy-
chiatry, 68:4, s. 588596.
Hedlund, E. (1990). Gruppterapi med mn som begtt sexualbrott. Stock-
holm: Sesam.
Lundgren, E., Heimer, G., Westerstrand, J. & Kalliokoski, A-M (2001).
Slagen dam. Mns vld mot kvinnor i jmstllda Sverige en omfngs-
underskning. Stockholm: Brottsofermyndigheten och Uppsala uni-
versitet.
Lngstrm, N. och Seto, M.C. (2006). Exhibitionistic and voyeuristic
behavior in a Swedish population survey. Archives of Sexual Behavi-
our, no. 35, 2006.
Lngstrm, N. och Sjstedt, G. (2000). Att pverka och pverkas. Kri-
minalvrdens insatser fr sexualbrottsdmda i anstalt. Karolinska in-
stitutet, sektionen fr rttspsykiatri. Rapport nr. 1. Kriminalvrdens
forskningskommitt.
Martens, P. L. (1988). Kriminalstatistikens bild av sexualbrott mot barn.
I: Kling, . (red.): Ett barn far illa. Sexuella vergrepp inom familjen
psykologiska synpunkter p bakgrund, utredning och behandling.
Stockholm: Psykologifrlaget.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
e
x
u
a
l
b
r
o
t
t
Martens, P. L. (1989). Sexualbrott mot barn. Rapport 1989:1. Stockholm:
Martens, P. L. (1990). Sexualbrott mot barn. Beskrivning av de misstnkta
brotten. Rapport 1990:6. Stockholm: Brottsfrebyggande rdet.
Martens, P.L. (1998a). Sexualbrott. I: Ahlberg, J. (red.) Brottsutvecklingen
i Sverige 19951997. Rapport 1998:2. Stockholm: Brottsfrebyggande
rdet.
Nationellt centrum fr kvinnofrid (2008a). Nationellt handlingspro-
gram fr hlso- och sjukvrdens omhndertagande av ofer fr sexuella
vergrepp. Handbok. Uppsala: Nationellt centrum fr kvinnofrid
(nck) vid Uppsala universitet.
Nationellt centrum fr kvinnofrid (2008b). Guide fr omhndertagande
efter sexuella vergrepp. Uppsala: Nationellt centrum fr kvinnofrid
(nck) vid Uppsala universitet, 2008.
Nilsson, L. (2003). Sexuell exploatering av barn vad dljer sig bakom
sexualbrottsstatistiken? En kartlggning av polisanmlda brott mot
barn med inslag av sexuell exploatering. Uppdrag av Utredningen
om kunskap om sexuell exploatering av barn i Sverige (S 2003:05).
Regnr, . och Lngstrm, N. (2008). Inrtta en het linje fr personer i
riskzonen. Ett samtal kan stoppa sexbrottet. <www.rfsu.se/ett_samtal_
kan_stoppa_sexbrottet.asp>.
Rikskriminalpolisen (2006): Mnniskohandel fr sexuella ndaml m.m.
Lgesrapport 8, 1 jan31 dec 2005. Rapport 2006:4. Stockholm: Riks-
kriminalpolisen, Kriminalpolisenheten, sektionen fr kriminalun-
derrttelsetjnst.
Socialstyrelsen (2000). Ungdomar som frgriper sig sexuellt. Expertrap-
port. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen (2007). Knnedom om prostitution 2007. <www.social-
styrelsen.se>.
sou 1997:29. Barnpornograffrgan. Innehavskriminalisering m.m. Betn-
kande av Barnpornografutredningen. Stockholm: Fritzes.
sou 2001:14. Sexualbrotten. Ett kat skydd fr den sexuella integriteten och
angrnsande frgor. Betnkande av 1998 rs Sexualbrottskommitt.
Stockholm: Fritzes.
sou 2007:54. Barnet i fokus En skrpt lagstiftning mot barnpornograf.
Betnkande av 2005 rs barnpornografutredning. Stockholm: Frit-
zes.
svt 2006-12-27. Krav p kade resurser mot barnporr. <www.svt.se/svt/
jsp/Crosslink.jsp?d=41300&a=728766>.
Wikstrm, P-O.H. (1991). Urban crime, criminals and victims. The Swe-
dish experience in an Anglo-American comparative perspective.
New York: Springer Verlag.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
Sammanfattning
Antalet anmlda bilbrott, hr defnierat som biltillgrepp samt
stld ur och frn motordrivet fordon, har minskat under 2000-
talet och i synnerhet sedan r 2002. Den genomsnittliga minsk-
ningen av biltillgreppen har sedan 2002 varit 12 procent per r.
Svl antalet fullbordade som frsk till biltillgrepp var under
2007 de lgsta sedan dagens kriminalstatistik infrdes r 1975.
Utvecklingen av stld ur och frn motordrivet fordon har gene-
rellt sett fljt samma utveckling som biltillgreppen.
Den huvudsakliga orsaken till den kraftiga minskningen av bil-
tillgrepp bedms vara den nya lagstiftning som infrdes r 1998
efter eu-direktiv 95/56/ec. Denna lagstiftning innebar att alla ny-
tillverkade bilar skulle frses med elektroniska stldskydd, s
kallade immobilisers. I takt med att bilparken successivt byts
ut, innebr detta att en allt mindre andel bilar kan stjlas utan
tillgng till bilnyckel (som krvs fr att stta elektroniska stld-
skydd ur spel).
Risken fr att f sin bil stulen hnger drutver i hg grad sam-
man med vilken bil man har och i viss utstrckning p var man
bor. Den relativa risken att f sin bil stulen r hgst om man
ger en bil av mrkena Mazda, Ford eller Saab. Risken fr biltill-
grepp r dock avsevrt mindre fr bilar tillverkade r 1998 och
senare, oavsett fabrikat. Drygt 90 procent av samtliga tillgripna
bilar terfnns. Uppklaringsprocenten r emellertid lg: r 2007
var uppklaringsprocenten 15 procent av de anmlda biltillgrep-
pen och 4 procent avseende stlderna ur och frn motordrivet
fordon. Sannolikt beror den lga uppklaringsprocenten p att
dessa brott mycket ofta sker utan kontakt mellan ofer och gr-
ningsperson. Uppklaringsprocenten har dock kat under 2000-
talet nr det gller biltillgrepp.
Stld och skadegrelse
BILTILLGREPP
Olle Westlund och Lars Westfelt
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
Inledning
Med bilbrott avses vanligen biltillgrepp och stlder ur och frn mo-
tordrivet fordon. I vissa sammanhang inkluderas ven skadegrelse p
bil i kategorin bilbrott, d det vid anmlan kan vara svrt att skilja p
ett stldfrsk och skadegrelse. Nrap samtliga biltillgrepp i Sverige
faller under 8 kap. 7 brottsbalken, det vill sga tillgrepp av fortskaf-
ningsmedel. Tillgrepp av fortskafningsmedel infrdes r 1962 som en
srskild brottstyp (Holmqvist m.f. 1998). Sklet r att nstan samtliga
stulna bilar i Sverige anses som tillgripna snarare n stulna. Bilarna
stjls fr att anvndas en kortare tid och terfnns i mycket hg ut-
strckning (drygt 90 procent), vilket innebr att det fr stld ndvn-
diga tillgnelseuppstet saknas vid mnga brott och r ett specialfall
av egenmktigt frfarande.
Hr defnieras bilbrott som biltillgrepp och stld ur och frn motor-
drivet fordon. Tillsammans utgr dessa tv brottsrubriceringar en rela-
tivt stor andel av den totala anmlda brottsligheten i landet. Cirka en
tiondel av samtliga anmlningar om brott kan betraktas som bilbrott
och innefattar stora ekonomiska vrden.
I den ofciella kriminalstatistiken delas biltillgreppen in i fullbor-
dade brott respektive frsksbrott. Fr att ett biltillgrepp ska anses som
fullbordat krvs att bilen har fyttats. Om de delar som r ndvndiga
fr att starta bilen har angripits utan att bilen fyttats anses det rra sig
om ett frsksbrott.
De vriga brotten som riktas direkt mot bilar r stld ur och frn
motordrivet fordon, som innefattar samtliga motordrivna fordon och
allts inte bara personbilar
62
, skadegrelse och egenmktigt frfaran-
de. De tv sistnmnda kategorierna, skadegrelse och egenmktigt
frfarande, innefattas sledes hr inte i samlingsbegreppet bilbrott i
denna genomgng. I det fljande redovisas endast biltillgrepp, svl
fullbordade som frsk, samt stld ur och frn motordrivna fordon.
Omfattning
Under r 2007 anmldes cirka 32 000 biltillgrepp varav omkring 9 000
var frsksbrott. Frsksbrotten utgr ungefr en fjrdedel av samtliga
anmlda biltillgrepp under r 2007. Samtidigt anmldes drygt 95 000
stlder ur och frn motordrivet fordon. Uppgifterna i kriminalstatis-
62
Kategorin stld ur och frn motodrivet fordon inkluderar frutom personbilar ock-
s andra motordrivna fordon och kan drfr innehlla stlder frn husbilar och
slpvagnar.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
tiken stmmer vl verens med antalet bilstlder som kan uppskattas
utifrn Nationella trygghetsunderskningen (ntu). Enligt dessa sjlv-
rapporterade uppgifter har 0,9 procent av hushllen med bil utsatts
fr bilstld (biltillgrepp) under r 2007 (ntu 2008a). Detta motsvarar
uppskattningsvis cirka 27 000 bilstlder p nationell niv.
Eftersom en bil kan representera ett stort ekonomiskt vrde och fr-
skringsbolagen krver en polisanmlan fr att betala ut ersttning r
anmlningsbengenheten hg fr biltillgrepp. Det betyder omvnt att
den dolda brottsligheten r mycket liten. Enligt den senaste mtning-
en frn ntu avseende r 2007 anmldes 98 procent av biltillgreppen i
Sverige under r 2007 (Br 2008a). Nr det gller stlder ur och frn
motordrivet fordon visar underskningen ocks att cirka tv tredjede-
lar av alla utsatta anmler brottet till polisen. Det huvudsakliga sklet
till att utsatta personer inte polisanmler stlder ur och frn motor-
drivet fordon r enligt samma underskning att brottet inte anses vara
tillrckligt allvarligt (Br 2008b).
Omstndigheter kring bilbrott
Tidigare ej publicerade uppgifter frn ntu, vilka tagits fram srskilt fr
detta avsnitt, visar att biltillgreppen r relativt jmnt frdelade ver
ret.
63
Knappt 60 procent uppges ha skett p en vardag och tre fjrde-
delar under natten. Mer n 65 procent skedde i ofrets bostadsomrde.
Drygt 90 procent av de drabbade har ftt tillbaka bilen, men bara en
tiondel av dem sger att bilen i stort stt r i samma skick som tidigare.
Hlften uppger att bilen delvis r frstrd och 40 procent att frstrelsen
r avsevrd.
Vid stld ur och frn motordrivet fordon framkommer i ntu att 84
procent av stlderna avser personbilar. Sett till frdelningen av brot-
ten ver ret fnns en viss anhopning i det tredje kvartalet. Tv tredje-
delar av brotten sker i ofrets bostadsomrde.
Larmtjnst
64
har tillhandahllit uppgifter som kan anvndas fr att
mer i detalj beskriva bilbrottsligheten. Utifrn Larmtjnsts uppgifter,
som hmtas frn polisens efterlysningssystem, framgr att risken att ut-
sttas fr biltillgrepp inte enbart beror p regionala och lokala omstn-
digheter. Ocks vilken typ av fabrikat man ger har betydelse fr risken
att utsttas. Av tabell 1 p sidan 194 framgr att bilar av mrket Mazda
63
I den beskrivning av brottens karaktr som fljer nedan finns inte samtliga hndel-
ser och offer medrknade. Resultaten bygger dock p 98 procent av offren och
82 procent av hndelserna som uppgetts totalt.
64
Larmtjnst AB gs av Frskringsfrbundets Serviceaktiebolag (FSAB) och har
som uppgift att minska sakfrskringsbolagens skadekostnader.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
Tabell 1. Andel efterskta fordon, andel ej avlysta fordon av stulna fordon samt antal
bilar i trafik, efter fabrikat, r 2007.
65
65
Urvalet av fabrikat har gjorts i enlighet med en tidigare rapport (Br 2001:10) fr att
mjliggra jmfrelser. De fabrikat som ingr r i huvudsak de med flest bilar i trafik.
Ett fabrikat har dock tillkommit. Skoda visade sig r 2007 ha ver 100 000 bilar i
trafik vilket innebr att detta fabrikat br ingr i listan. De 4 120 950 registrerade
bilar som tabellen gller utgr 97 procent av samtliga bilar i trafik (samtliga bilar i
trafik under r 2007 uppgick till 4 258 463). Med avlysta fordon menas fordon
vars efterlysning inte upphrt att glla d statistiken sammanstlls fr aktuellt r.
Fabrikat Andel efter-
skta (%)
Frndring
*

0007 (%)
Andel ej
avlysta (%)
Antal bilar i
trafik -07
Mazda 1,84 -8 4 82 872
Ford 1,03 0 4 297 020
Saab 0,94 -60 4 366 768
Nissan 0,82 -5 6 97 015
Daihatsu 0,80 11 13 1 886
Jeep 0,77 -54 14 12 799
Alfa Romeo 0,66 -54 12 7 451
BMW 0,65 -36 20 137 764
Honda 0,61 -39 8 49 830
Audi 0,59 -2 13 213 166
Opel 0,57 -65 6 193 694
Chrysler 0,55 38 12 34 090
Mitsubishi 0,50 11 9 87 615
Porsche 0,47 -20 35 5 532
Volkswagen 0,46 -18 10 417 654
Fiat 0,43 -59 12 22 725
Mercedes-Benz 0,34 -26 26 142 552
Volvo 0,29 -17 10 999 131
Toyota 0,26 -50 7 260 755
Chevrolet 0,23 0 29 33 231
Hyundai 0,23 -18 9 82 960
Subaru 0,19 -50 11 24 435
Suzuki 0,19 -65 9 29 131
Peugeot 0,17 -58 9 152 579
Citron 0,14 -36 9 84 035
Renault 0,13 -28 10 174 510
Skoda 0,11 - 9 109 750
Totalt antal
**
20 325 - 1 676 4 120 950
* Urvalet r detsamma som fr motsvarande tabell i Brottsutvecklingen i Sverige 19982000
(Br 2001:10).
** Gller endast de bilmrken som tabellen omfattar.
Klla: Larmtjnst AB.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
r de som oftast eftersks av polisen (efterlyses)
66
d hnsyn tas till
antalet fabrikat i trafk. Efter Mazda r det bilmrkena Ford och Saab
som oftast eftersks i frhllande till deras antal. Det r dock viktigt
att tillgga att bilens lder har betydelse och att fabrikatens lders-
struktur kan se olika ut (se ven rubriken Nya elektroniska stldskydd
bakom nedgngen).
Av tabell 1 framgr att det fnns relativt stora skillnader mellan fa-
brikaten nr det gller hur stor andel som eftersktes r 2007 i fr-
hllande till r 2000. Eftersom biltillgreppen minskat generellt enligt
kriminalstatistiken r det vntat att fertalet bilfabrikat har en mindre
andel efterlysta bilar r 2007, men vissa har minskat kraftigare n ge-
nomsnittet. Skillnaderna har frmodligen att gra med hur mnga bi-
lar det fnns av ett visst fabrikat som r s gamla att de saknar elektro-
niskt stldskydd. En ytterligare frklaring kan vara att olika fabrikat p
annat stt har frbttrat stldskyddet mellan rsmodeller.
Av Larmtjnsts statistik i tabell 1 framgr att 92 procent av samtliga
efterskta bilar r 2007 avlysts (att en bil avlysts betyder i praktiken att
en efterlyst bil har terfunnits och inte lngre r efterskt). Andelen
terfunna bilar skiljer sig dock mellan olika fabrikat. Porsche, Chevro-
let och Mercedes-Benz har hgst andel ej terfunna bilar. Det r rim-
ligt att anta att en del av de bilar som inte terfnns, det vill sga som
kvarstr som efterlysta, frts ut ur landet.
Regionala skillnader
I genomsnitt skedde 75 biltillgrepp per 10 000 personbilar i trafk i Sve-
rige r 2007. Den bilrelaterade brottsligheten uppvisar dock relativt
stora regionala skillnader. r 2007 hade Stockholms (114), Vstra Gta-
lands (104) och rebro (77) ln hgst antal biltillgrepp per 10 000 per-
sonbilar i trafk. Vsterbotten hade den lgsta nivn med 29 anmlda
stlder per 10 000 personbilar i trafk.
D det gller stlder ur och frn motordrivna fordon skedde i ge-
nomsnitt 223 stlder per 10 000 personbilar i trafk r 2007. ven an-
talet anmlda stlder ur och frn motordrivet fordon skiljer sig regio-
nalt. Denna regionala frdelning fljer det mnster som biltillgreppen
uppvisar, nmligen en frhjd frekvens i storstadsomrdena. Gotland
har det lgsta antalet stlder ur och frn motordrivet fordon (59 per
10 000 personbilar i trafk). De mest drabbade lnen per 10 000 per-
sonbilar i trafk r enligt kriminalstatistiken Stockholms (322), Vstra
Gtalands (300) och Skne (283) ln. Totalt stod de tre storstadslnen
66
Med efterskta bilar avses sdana som polisen efterlyst. Det betyder att antalet
anmlda biltillgrepp inte kan likstllas med antalet efterskta, eftersom inte alla
anmlda biltillgrepp leder till efterlysning. Antalet anmlda biltillgrepp r drfr
sannolikt hgre n antalet efterskta bilar i Larmtjnsts statistik.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
fr nrmare tv tredjedelar av det totala antalet stlder ur motordrivet
fordon (62 072 av totalt 95 176 anmlda stlder ur och frn motordri-
vet fordon).
Det fnns regionala skillnader ven i andelen efterlysta bilar som
avlyses. De ln som r 2007 hade den hgsta andelen ej terfunna per-
sonbilar var enligt uppgifter frn Larmtjnst: Vsternorrlands (12 pro-
cent), Vrmlands och Uppsala ln (11 procent). De ln som har den
hgsta andelen terfunna personbilar var Vsterbottens (97 procent),
Gotlands och Dalarnas (96 procent) ln.
Utveckling 19752007
Under perioden 19751984 anmldes mellan cirka 32 700 och 44 500
biltillgrepp per r. Efter r 1984 kade antalet biltillgrepp kraftigt un-
der sex r fr att kulminera med strax ver 75 500 anmlda biltillgrepp
r 1990. Drefter minskade biltillgreppen kontinuerligt under fyra r,
varefter antalet terigen kade fram till 1997, d drygt 66 000 biltill-
grepp anmldes. Under perioden 19982002 minskade antalet biltill-
grepp med i genomsnitt 1,5 procent per r.
Ett avgrande trendbrott skedde efter r 2002. Som framgr av fgur
1, inleddes d en kraftig minskning av svl fullbordade som frsk
till biltillgrepp. Under denna period har antalet anmlda biltillgrepp
minskat med i genomsnitt 12 procent per r. Minskningen avser hu-
vudsakligen de fullbordade biltillgreppen (se nsta avsnitt).
Figur 2 visar hur ofta bilbrott ger rum i frhllande till antalet
personbilar i trafk sedan r 1975, det vill sga hur risken att utsttas
Figur 1. Antal anmlda biltillgrepp, fullbordade samt frsk, under perioden 1975
2007. Klla: Br.
0
10 000
20 000
30 000
40 000
50 000
60 000
?0 000
80 000
19?5 19?8 1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
Polisanmlda biltillgrepp Fullbordat Frsk
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
fr bilbrott har frndrats. Utvecklingen av antalet anmlda stlder
ur och frn motordrivna fordon fljer i stora drag utvecklingen fr
biltillgreppen.
67

Risken att utsttas fr stld ur och frn motordrivet fordon lg re-
lativt stabilt p en niv kring 350 anmlda stlder per 10 000 bilar i
trafk frn 1975 fram till r 1983. Drefter kade antalet anmlningar
kraftigt fram till r 1986 d antalet stlder uppgick till 468. Efter detta
minskade risken fram till 1994 fr att sedan terigen ka fram till 1997
(408). ren 19982002 var risken ofrndrad, men efter r 2002 pbr-
jades ven fr biltillgreppen en kraftig minskning. Sedan r 2002 har
de anmlda stlderna ur och frn motodrivet fordon minskat med i
genomsnitt 8 procent per r fr att r 2007 n den lgsta nivn sedan
r 1975 (223).
Nya elektroniska stldskydd bakom nedgngen
En viktig frklaring till minskningen av biltillgreppen under senare r
r det eu-direktiv (95/56/ec) som trdde i kraft r 1998. Direktivet kr-
ver att samtliga nytillverkade bilar ska vara utrustade med elektroniskt
stldskydd, s kallade immobilisers.
68
ven om de elektroniska stld-
67
Som nmnts ovan gr det inte att i brottsstatistiken srredovisa stlder ur och
frn personbil (vilka ingr i kategorin motordrivna fordon).
68
Det finns ett antal typer av immobilisers vilka p olika stt syftar till att frhindra att
bilen kan startas, genom att till exempel isolera tndningssystemet, brnslesyste-
met eller startmotorn eller en kombination av dessa.
Figur 2. Antal anmlda biltillgrepp och stlder ur och frn motordrivet fordon per
10 000 personbilar i trafik under perioden 19752007. Klla: Br.
0
50
100
150
200
250
300
350
400
500
19?5 19?8 1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
Antal biltillgrepp per 10 000 personbilar i tralik
Antal stlder ur och lrn motordrivet lordon per 10 000 personbilar i tralik
450
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
skydden inte utesluter mjligheten till biltillgrepp krvs dock hjlp-
medel och kunskap som f grningspersoner tycks ha tillgng till. En
studie av Home Ofce i England, dr man studerat risken fr tillgrepp
i frhllande till bilparkens lder och implementeringen av immobili-
sers, redovisar resultat som visar att immobilisers har en starkt brotts-
frebyggande efekt (Brown och Thomas 2003). Utvecklingen i Eng-
land gr i linje med den minskning som skett i Sverige.
Den totala minskningen av stlder ur motordrivet fordon har se-
dan r 1998 varit nrmare 40 procent, jmfrt med en halvering av bil-
tillgreppen under samma period. Den relativt kraftiga och samtidiga
minskningen av stlderna ur och frn motordrivna fordon, vilket inte
direkt pverkas av immobilisers, kan bero p att dessa tv brott mnga
gnger sker vid samma tillflle.
Att biltillgreppen i Sverige numera frmst avser bilar utan immo-
bilisers framgr av uppgifter frn Larmtjnst rrande efterlysta bilar
under perioden 1 september 200528 februari 2006. Under den under-
skta perioden efterlystes totalt 13 360 bilar. Av dem var 1 003 tillver-
kade i Sverige r 2000 eller senare (Larmtjnst, 2006).
69
Larmtjnst har
ven studerat tillvgagngssttet vid tillgrepp av efterskta bilar tillver-
kade i Sverige frn r 2000. Av Larmtjnsts analys framgr att nrmare
hlften av de 1 003 bilarna efterlysts (458 stycken) efter det att garen
frst frlorat sin nyckel. Nycklarna till 17 bilar hade frlorats i sam-
band med rn, 148 i samband med inbrott och i resterande fall (293
bilar) hade nyckeln frlorats p annat stt. Vid sidan av efterlysningar
till fljd av frlorade nycklar utgrs 234 av de 1 003 fallen av renden
dr bilen aldrig varit borta (utan dr polisen av olika anledningar re-
gistrerat felaktiga uppgifter). Den tredje strsta kategorin (186 bilar)
utgrs av olovligt brukande, bedrgeri och frskingring. Den fjrde
och minsta kategorin (74 bilar) utgrs av bilstld utan nyckel. I 17 fall
har man kunnat faststlla vad som hnt och av dem uppvisar 5 bilar
skador som tyder p att det elektroniska stldskyddet (immobilisern)
har manipulerats.
Detta betyder sammanfattningsvis att en stor majoritet av bilstl-
derna avser ldre bilar (utan immobiliser),
70
och att i de fall nya bi-
69
Det kan enligt forskare finnas flera skl, vid sidan av immobilisers, till att en stor
andel av biltillgreppen avser ldre rsmodeller (Brown och Thomas 2003). Beho-
vet av reservdelar till ldre bilar kan betyda en kad risk fr stlder av ldre bilar
fr att p s stt tillgodose marknaden. Ett annat skl kan vara att det tar en viss
tid fr nya stldmetoder att utvecklas och att det drfr sker en viss efterslpning,
vilket frmst drabbar ldre modeller. Ett tredje skl kan vara att ldre rsmodeller
r vanligare i resurssvaga omrden dr brottsligheten generellt sett tenderar att
vara hgre.
70
Enligt uppgifter frn SCB bestod bilparken i slutet av r 2007 till 37 procent av
bilar tillverkade fre 1998. Denna andel kommer av naturliga skl att fortstta att
minska de kommande ren.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
lar (med immobiliser) tillgrips sker en majoritet av tillgreppen med
hjlp av en nyckel som grningspersonen kommit ver via oaktsam-
het, stld, inbrott eller rn (se ven Kriven och Ziersch 2007).
Vid sidan av den kraftiga minskningen av biltillgrepp som redovisas
i fgurerna 1 och 2 ovan, konstaterar ocks internationella studier att
immobilisers har ptagliga efekter (Potter och Thomas 2001), samt att
det fnns en tendens till att grningspersonerna p grund av immobi-
lisers fyttar frn nya och vrdefulla bilar till ldre, men mera lttill-
gngliga bilar (Brown och Thomas 2003).
Jmte elektroniska skydd fnns ven mekaniska stldskydd, till ex-
empel rattkrycka. Dessa skydd har ocks visat sig efektiva fr att stop-
pa grningspersoner, men svenska projekt har visat att det r svrt att
f bilgare att anvnda detta skydd i ngon strre omfattning (Br
2006b). I takt med att andelen bilar med immobilisers kar fnns det
drfr skl att anta att biltillgreppen kommer att fortstta att minska,
svida nya och efektiva metoder att stjla nya bilar inte dyker upp.
Internationella studier pekar mot att nyckelstlder (i syfte att kring-
g immobilisers) har kat under senare r (Copes och Cherbonneau
2006). En engelsk studie av drygt 8 000 biltillgrepp under perioden
19982001 visar att bilnyckel anvndes vid 85 procent av alla tillgrepp
av bilar registrerade efter 1997 i de fall grningspersonernas tillvga-
gngsstt var knt (Levesley m.f. 2004). Det enligt studien vanligaste,
och allt vanligare, sttet fr tjuven att komma ver bilnyckeln var in-
brott. Det nst vanligaste tillvgagngssttet (18 procent) var att stjla
bilar i vilka nyckeln var kvarlmnad. Denna andel kade under perio-
den. Brottsplatserna rrde sig d ofta om sdana platser dr man lm-
nar bilen obevakad under kortare perioder (garageuppfarter, bensin-
stationer, utanfr afrer och afrslokaler), vilket kan tyda p en kad
grad av planerade tillgrepp.
Offer
Risken att utsttas fr bilrelaterade brott beror delvis p var man bor.
De regionala skillnaderna kan, som nmnts tidigare, vara relativt stora.
Tidigare lokala underskningar har ocks visat att risken att utsttas
fr stld eller skadegrelse (dribland biltillgrepp och stld ur och
frn motordrivet fordon) r strst i de strre ttorternas bostadsom-
rden. Srskilt stor r risken i omrden dr allmnnyttans bostadsbe-
stnd dominerar, och de festa blir ocks utsatta fr brott i det egna
bostadsomrdet. Att bo i ett omrde med mnga resurssvaga hushll
sammanhnger sledes med risken att utsttas fr dessa brott (Wik-
strm m.f. 1997, Dolmn 2002, Estrada och Nilsson 2006).
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
Enligt ntu drabbades 0,9 procent av hushllen (med bil) ngon
gng under r 2007 av bilstld (ntu 2008a). Br:s srskilda analyser
av tidigare ej publicerade uppgifter frn ntu visar ocks att risken r
ojmnt frdelad fr olika grupper i befolkningen. Det fnns en ten-
dens till att utsattheten fr biltillgrepp r hgre i mer urbana omr-
den. Nr det gller skillnader mellan olika typer av hushll visar det
sig att boende i lgenheter, och srskilt hyresrtter, rapporterar en n-
got hgre utsatthet (1,3 respektive 1,5 procent) i frhllande till boende
i villor och gandertter (0,4 respektive 0,6 procent). Skillnaderna kan
hnga samman med att olika typer av parkeringar r mer eller mindre
vanliga beroende p hushllstyp. ntu tyder inte p att det fnns ngra
signifkanta skillnader i utsatthet fr utrikes fdda jmfrt med perso-
ner fdda i Sverige. Analysen pekar inte heller p att bristande ekono-
miska resurser (kontantmarginal
71
) innebr en ptagligt frhjd risk
att utsttas fr bilbrott.
Utsattheten fr stld ur och frn motordrivna fordon r mer omfat-
tande n biltillgreppen. Enligt ntu har 5 procent av hushllen utsatts
fr detta r 2007. ven hr fnns en ngot strre andel utsatta bland
boende i lgenheter i frhllande till boende i villor men skillnaderna
r sm. Detsamma gller urbana omrden som ocks visar en frhjd
risk. I de tre storstderna r den genomsnittliga utsattheten 6,4 procent
jmfrt med 3,9 procent i mindre stder och p landsbygden. Skillna-
der avseende fdelseland och kontantmarginal r dremot obetydliga.
Grningspersoner
Eftersom uppklaringsniverna fr bilbrott r mycket lga (se nsta
avsnitt) r det sannolikt att kriminalstatistiken ver misstnkta ger
en mindre tillfrlitlig bild av grningspersonerna. Uppgifter om gr-
ningspersonerna br drfr hmtas frn fera kllor. Hr redovisas dr-
fr ven resultat frn ett antal nationella och internationella intervju-
och enktstudier.
r 2007 misstnktes 2 380 personer fr biltillgrepp. Detta innebr
en kraftig minskning jmfrt med r 2000, d 3 562 personer miss-
tnktes fr biltillgrepp. Under denna period har antalet misstnkta
personer allts minskat med en tredjedel, vilket kan jmfras med en
halvering av antalet anmlda biltillgrepp under samma period (se f-
gur 1). Nr det gller stlder ur och frn motordrivet fordon har an-
talet misstnkta personer minskat med drygt 40 procent (frn 2 735
personer r 2000 till 1 569 r 2007). Denna minskning motsvaras av en
lika stor minskning av antalet anmlda stlder ur och frn motordri-
vet fordon (-40 procent) under samma period.
71
Att ha kontantmarginal svarar mot mjligheten att kunna skaffa fram 15 000 kro-
nor inom en vecka.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
De misstnktas lder och kn har varit stabilt under 2000-talet. Nr
det gller biltillgrepp har andelen mn under denna period legat mel-
lan 92 och 95 procent. Nr det gller stld ur eller frn motordrivet
fordon har andelen kvinnor under 2000-talet pendlat mellan 6 och
8 procent. Andelen personer under 20 r som r misstnkta fr bil-
tillgrepp har varierat mellan 35 och 39 procent och det har inte heller
skett ngon ptaglig frndring i ldersstrukturen bland de misstnk-
ta som helhet.
Br:s skolunderskning om brott bland elever i rskurs 9 pekar
mot att bilbrotten tenderar att minska ven i denna ldersgrupp (Br
2006a). r 1995 uppgav 10 procent av pojkarna att de stulit ur bil och
denna andel har relativt stadigt minskat till knappt 5 procent r 2005.
Motsvarande uppgifter fr biltillgrepp bland pojkar visar en minsk-
ning frn 4,5 procent till 2,3 procent. Andelen fickor som uppger att
de stulit ur bil har under samma period legat relativt stabilt p knappa
2 procent. Bland fickor som uppger att de begtt biltillgrepp har an-
delen legat konstant strax under 1 procent.
Intervjuunderskningar med grningspersoner visar att motiven
fr biltillgrepp varierar. Nstan hlften av 50 intervjuade grningsper-
soner (i ldrarna 1646 r) uppgav i en studie genomfrd av Br att de
tillgripit bilar fr att tillgodose ett transportbehov, medan 28 procent
uppgav njeskning som enda skl fr tillgreppen (Br 1994). Sklen
fr tillgreppen frndras i takt med grningspersonens lder. Hos unga
grningspersoner r det frmsta motivet njeskning och fr de ldre
handlar det om transportbehov eller vinstintresse. En senare intervju-
studie genomfrd med 42 unga mn (1527 r) lagfrda fr bilbrott vid
National Comprehensive Auto-theft Research System (cars) i Austra-
lien visar att grupptryck/gruppstatus, njeskning, hmnd samt leda
utgr typiska skl till biltillgrepp (Casey 2007). Bland de intervjuade
var det vanligt att man efterhand och med stigande lder vergick till
att stjla bilar av vinstintresse. Andra studier visar att grningsperso-
nerna ofta kommer frn socioekonomiskt svaga frhllanden och ofta
har tidiga och fertaliga kontakter med rttsvsendet, inte enbart i sam-
band med bilbrott (Ziersch och Turner 2005, Ziersch 2005).
Uppklaring
D bilbrott vanligtvis begs utan ngon kontakt mellan grningsper-
son och ofer r uppklaringsniverna mycket lga. Knappt 4 900 biltill-
grepp och drygt 3 700 stlder ur och frn motordrivet fordon klarades
upp r 2007. Detta innebr att uppklaringsprocenten var 15 procent
fr biltillgrepp och 4 procent fr stld ur och frn motordrivet for-
don. Andelen personuppklarade brott, det vill sga renden dr po-
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
lisen identiferat en skligen misstnkt grningsperson uppgick till 6
respektive 2 procent.
Personuppklaringsprocenten har legat konstant under 2000-talet
fr svl biltillgrepp (mellan 6 och 7 procent) som stld ur och frn
motordrivet fordon (mellan 1 och 2 procent). Under samma period
har dock den totala uppklaringsprocenten (personupppklaring och
teknisk uppklaring) kat avseende biltillgrepp (frn 9 procent r 2000
till 15 procent r 2007). Den kraftigaste kningen gller fullbordade
biltillgrepp, dr den totala uppklaringsprocenten av fullbordade bil-
tillgrepp har kat frn 10 procent till 18 procent r 2007.
Personuppklaringsprocenten kan i viss mn pverkas av i vilken ut-
strckning grningspersonerna antnder bilarna och drmed frstr
bevis som kan anvndas fr att identifera grningspersonen. Enligt in-
ternationell forskning p omrdet fnns det framfr allt tv motiv till
att tnda eld p tillgripna bilar. Det huvudsakliga sklet r att frstra
spr (vilket kan ske efter njeskning, bedrgeri
72
och i fall dr bilar
anvnts som hjlpmedel vid andra brott). Ett annat skl kan ocks be-
st i njet av att tnda eld p bilen (Ransom 2007).
Lagfrda
I lagfringsstatistiken redovisas biltillgrepp i bestmmelsen fr till-
grepp av fortskafningsmedel (8 kap. 7 BrB). Denna bestmmelse
innefattar ven tillgrepp av andra motordrivna fordon, men statistiken
kan nd ge en bild av de grningspersoner som dms fr biltillgrepp
och vilka pfljder de fr. Det frekommer ocks att biltillgrepp klas-
sifceras som grov stld enligt 8 kap. 4 brottsbalken. Detta har dock
tminstone tidigare varit mycket ovanligt (Holmqvist m.f. 1998).
Utifrn lagfringsstatistiken kan man med visst fog betrakta biltill-
grepp som ungdomsbrott. En stor andel av personerna som lagfrts
med tillgrep av fortskafningsmedel som huvudbrott r under 21 r.
Under r 2007 var 55 procent av de lagfrda under 21 r. Generellt sett
har det inte skett ngon frndring under 2000-talet av de lagfrda nr
det gller olika ldersgrupper.
r 2007 lagfrdes 1 069 personer fr tillgrepp av fortskafningsme-
del som huvudbrott. 24 procent av dem dmdes till fngelse, 18 pro-
cent till skyddstillsyn och 9 procent till villkorlig dom. En dryg fjrde-
del av de lagfrda lmnades ver till socialtjnsten och fr 5 procent
stannade pfljden vid bter. Under 2000-talet har antalet lagfrda
minskat efter en topp r 2002 d totalt 1 732 personer lagfrdes. De
72
En australiensisk studie visar att andelen terfunna bilar som antnts r ptagligt
hgre d bilen r 615 r gammal jmfrt med bde yngre och ldre bilar. En
sannolik frklaring till detta r enligt frfattaren att dessa bilar fortfarande har ett
visst frskringsvrde samtidigt som garantin har gtt ut (Ransom 2007).
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
olika pfljdernas inbrdes frhllanden har legat relativt stabilt un-
der 2000-talet, med undantag av bter. Jmfrt med r 2006 har antalet
bter halverats under 2007 (frn 121 till 58). I brjan av r 2007 infr-
des ungdomstjnst, till vilket 140 personer (mellan 15 och 21 r gamla)
dmdes under det frsta ret. Syftet med denna nya pfljd har varit
att erstta bter och kortare frihetsbervanden.
Brottsfrebyggande tgrder och kriminalpolitik
Den bilrelaterade brottsligheten str fr en betydande andel av den to-
tala anmlda brottsligheten och medfr stora kostnader fr samhllet
och fr den enskilde. Bilbrott hnger ocks samman med andra brott,
frmst tillgreppsbrott och narkotikabrott (Khlhorn 1982). Forskning
visar ocks att biltillgrepp r ett s kallat strategiskt brott ett debut-
brott som indikerar en hg risk fr fortsatt brottskarrir. I en under-
skning av Br terfanns hela 27 procent av dem som i sin brottsdebut
lagfrts fr biltillgrepp bland personer som under sin brottskarrir
lagfrs minst nio gnger (Br 2000).
Mot denna bakgrund gav regeringen r 2003 Br i uppdrag att, till-
sammans med Rikspolisstyrelsen (rps), utarbeta och genomfra en
trerig strategi fr att minska de bilrelaterade brotten. Som underlag
fr uppdraget lg ett iddokument, Det gr att reducera bilbrottslighet,
som freslog en rad tgrder mot bilrelaterade brott (Br 2002). Vid
sidan av produktion och spridning av metoder fr analys av lokala
brottsprognoser och aktuell statistik ingick i projektet ven en studie
av bilbrottsligheten i tv kommuner, Landskrona och Sandviken, dr
efekterna av olika tgrder studerades (Br 2006b). Dessa och andra
resultat pekar mot att det gr att frebygga bilbrottslighet.
tgrder fr att frebygga bilbrott kan grovt delas in i tv katego-
rier: information och olika former av situationell brottsprevention. In-
formationen gr huvudsakligen ut p att uppmrksamma bilgare p
risker och informera om att det r ldre bilar som r mest stldbegr-
liga samt att uppmana bilister att ta med sig sina vrdesaker frn bilen.
En av de strsta kampanjerna av detta slag r polisens och frskrings-
branschens Tm bilen sjlv.
Situationell brottsprevention avseende bilbrott kan ta sig mnga ut-
tryck men ofta rr det sig om att p olika stt skapa insyn och na-
turlig vervakning p parkeringsplatser. Ngot som ofta diskuterats
i samband med situationell brottsprevention p parkeringsplatser r
olika former av kameravervakning. Bde brittiska och svenska stu-
dier har visat att kameravervakning kan vara en efektiv tgrd mot
brott p parkeringsplatser, srskilt om den stts in tillsammans med
andra brottsfrebyggande tgrder. Tv frutsttningar r viktiga fr
att n framgng med kameravervakning p parkeringsplatser (Br
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
2003). Fr det frsta r det viktigt att svl potentiella grningsperso-
ner som bilgare fr knnedom om att omrdet r vervakat. Fr det
andra har den milj som parkeringsplatsen r belgen i stor betydelse.
Det har till exempel visat sig vara betydligt efektivare med kamera-
vervakning p boendeparkeringar, som r geografskt avgrnsade, n
i strre allmnna garage. Med tanke p den integritetsdiskussion som
ofta frs i samband med kameravervakning kan det ven nmnas att
det i Br:s underskning inte framkommit ngra indikationer p att
kameravervakningen upplevdes som integritetskrnkande av de per-
soner som anvnde parkeringsplatserna (Br 2003, se ven Wsterfors
2006).
En form av situationell brottsprevention som har visat sig vara efek-
tiv r olika former av tekniska stldskydd. Dessa kan delas in i tv hu-
vudkategorier, dels skydd mot stlder ur bilen, som laminerade glas-
rutor eller frstrkta ls, dels skydd mot stld av bilen, till exempel
rattkryckor eller immobilisers.
Rattkryckorna har visat sig vara mycket efektiva mot svl biltill-
grepp som stld ur och frn fordon. Detta har sannolikt att gra med
att rattkryckan signalerar en medvetenhet hos bilgaren som gr det
osannolikt att det ligger ngot vrdefullt kvarlmnat i bilen. Det har
dock visat sig svrt att f bilgare att anvnda rattkryckor. Trots att man
har delat ut kryckorna gratis eller subventionerat dem samt informe-
rat om frdelarna har anvndningen varit begrnsad (Malm, 2004).
Ett ytterligare stt att frebygga biltillgrepp r att mrka bilens olika
delar och p s stt frsvra mjligheterna att stjla bilar fr att efter
demontering slja dem som delar (Harris och Clarke 1991, Rhodes och
Kling 2003).
Det frefaller motiverat att brottsfrebyggande tgrder ven avser
bilnycklar. Inte minst mot bakgrund av den utveckling som sker, bde
i Sverige och andra lnder med motsvarande lagar om elektroniska
stldskydd fr nytillverkade bilar dr immobilisers frsvrar biltill-
grepp, men ven mot bakgrund av att internationella studier visat att
nyckelstlder tycks ka (Levesley m.f. 2004). En studie av Copes och
Cherbonneau (2006) har tagit fasta p denna utveckling och drfr
intervjuat 27 personer som lagfrts fr bilbrott med hjlp av nyckel.
Studien visar p fyra typer av grningspersoner och ger drfr viss
information om hur brott kan frebyggas, framfr allt av bilgaren
sjlv: personer som uppmrksammar gynnsamma tillfllen och tillfl-
ligheter (till exempel i samband med bostadsinbrott eller helt enkelt
att man passerar en bil med nyckeln kvarlmnad), personer som aktivt
sker eller aktivt vntar in tillfllen dr bilgare tenderar att vara min-
dre frsiktiga (till exempel vid garageuppfarter, utanfr barer, bensin-
stationer eller afrer), personer som anvnder vld eller hot om vld
(olika former av personrn) samt personer som manipulerar ofret fr
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
att tillskansa sig en nyckel (till exempel genom att frestlla vnlig och
hederlig, utge sig fr att hjlpa eller vara en presumtiv bilkpare).
Avslutningsvis kan det vara vrt att lyfta fram att bilbrottsligheten
utgr ett srskilt intressant omrde ur kriminalpolitisk och brottsfre-
byggande synvinkel. De senaste ren visar p en mycket positiv utveck-
ling, dr en vanligt frekommande typ av brott som drabbar mnga
olika grupper i samhllet och rr stora ekonomiska vrden efektivt f-
rebyggs med relativt enkla medel. Men hur kommer bilbrottsligheten
att utvecklas i framtiden? Det r rimligt att minskningen av bilbrotten
kommer att plana ut och att de grningspersoner som d fortfarande
r aktiva r mer planerande och har mer avancerad kunskap. Detta ta-
lar fr att andelen yngre grningspersoner blir mindre i takt med bil-
parkens modernisering.
Referenser
Brown, R. och Thomas, N. (2003). Aging Vehicles: evidence of the ef-
fectiveness of new car security from the Home Ofce Car Theft In-
dex. Security Journal, vol. 16, 3:4553.
Brottsfrebyggande rdet, Br (1994). Bilbrottsligheten och brottspreven-
tion. Br-pm 1994:2. Stockholm: Brottsfrebyggande rdet. Fritzes.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2000). Strategiska brott. Rapport 2000:3.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2002). Det gr att reducera bilbrottslighet.
Iddokument. Stockholm: Brottsfrebyggande rdet.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2003). Kameravervakning i brottsfre-
byggande syfte. Rapport 2003:11. Stockholm: Brottsfrebyggande r-
det.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2006a). Ungdomar och brott ren 1995
Brottsfrebyggande rdet, Br (2006b). Minska bilbrott. Nationella t-
grder mot bilbrott. Slutredovisning av ett regeringsuppdrag. Stockholm:
Brottsfrebyggande rdet, Br (2008b). Brottsofers bengenhet att polis-
anmla brott. Rapport 2008:12. Stockholm: Brottsfrebyggande r-
det.
Casey, S. (2007). The motivation of motor vehicle theft ofenders. cars.
Hemsida: <http://ncars.on.net/publish.asp>. Hmtat 10 mars 2008.
Copes, H. och Cherbonneau, M. (2006). The key to auto theft. Emerg-
ing methods of auto theft from the ofenders perspective. British
journal of criminology, 46:917934.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
Dolmn, L. (2002). Brottslighetens geograf. En analys av brottsligheten i
Stockholms ln. Akademisk avhandling, Kriminologiska institutio-
nen, Stockholms universitet.
eu-direktiv (95/96/ec). Kommissionens direktiv 95/96/ec av den 8 no-
vember 1995 om anpassning till den tekniska utvecklingen av rdets
direktiv 74/61/eeg om anordningar fr att frhindra obehrigt ut-
nyttjande av motorfordon.
Estrada, F. och Nilsson, A. (2006). Segregation och utsatthet fr egendoms-
brott. Betydelsen av bostadsomrdets resurser och individuella riskfakto-
rer. Arbetsrapport. Hemsida: <www.framtidsstudier.se/sv/redirect.as
p?intLevel1Clicked=1465&p=1468>. Hmtat 15 april 2008.
Harris, P. och Clarke, R. V. (1991). Car chopping, Parts marking and the
motor vehicle theft law enforcement act of 1984. Social sciences re-
search, 75:107116.
Holmqvist, L. m.f. (1998). Brottsbalken En kommentar. Stockholm:
Norstedts Juridik.
Kriven, S. och Ziersch, E. (2007). New car security and shifting vehicle
theft patterns in Australia. Security Journal, 20:111122.
Khlhorn, E. och Edlund, T. (1982). Bilism i narkomansamhllet. I:
Knutsson, J. (red.) Brottsutvecklingen 1982. Rapport 1982:4. Stock-
holm: Brottsfrebyggande rdet. Liber frlag.
Larmtjnst (2006). Elektroniskt stldskydd. Immoprojekt nr 2. Stockholm:
Larmtjnst.
Levesley, T., Braun, G., Wilkinson, M. och Powell, C. (2004). Emerging
methods of car theft theft of keys. London: Home Ofce.
Lewis, C. m.f. (2004). Crime trends in the eu. European Journal on
Criminal Policy and Research, 10:187223.
Malm, U. (2004). Fastighetsgare i samarbete fr minskad bilbrottslighet.
Gteborg: Malm Kommuni kation ab.
Potter och Thomas (2001). Engine immobilisers: How efective are they?
National Motor Vehicle Theft Reduction Council. Hemsida: <http://
ncars.on.net/publish.asp>. Hmtat 10 mars 2008.
Ransom (2007). A profle of motor vehicle theft-related arson in New South
Wales and South Australia. cars. Hemsida: <http://ncars.on.net/pub-
lish.asp>. Hmtat 10 mars 2008.
Rhodes, W. och Kling, R. (2003). Evaluation of the efectiveness of automo-
bile parts marking and anti-theft devices on preventing theft. Hemsida:
<http://www.ncjrs.gov/pdfles1/nij/grants/208800.pdf>. Hmtat 17
mars 2008.
Van Kesteren, J.N., Mayhew, P. och Nieuwbeerta, P. (2000). Criminal
Victimisation in Seventeen Industrialised Countries: Key-fndings from
the 2000 International Crime Victims Survey. The Hague, Ministry of
Justice, wodc.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
Wikstrm, P.-O., Torstensson, M. L. och Dolmn, L. (1997). Lokala pro-
blem, brott och trygghet i Dalarna. Rapport 1997:3 frn problemgrup-
pen, forskningsenheten. Stockholm: Polishgskolan.
Wsterfors, D. (2006). Kamerans konsekvenser. En fallstudie av kamera-
vervakning mot bilbrott i Landskrona. Lund: Sociologiska institutio-
nen.
Ziersch, E. (2005). Motor vehicle theft in South Australia a profle of ju-
venile ofenders. cars. Hemsida: <http://ncars.on.net/publish.asp>.
Hmtat 10 mars 2008.
Ziersch, E. och Turner, N. (2005). Drug use and vehicle crime An analy-
sis of duma data on ofenders arrested for motor vehicle theft. cars. Hem-
sida: <http://ncars.on.net/publish.asp>. Hmtat 10 mars 2008.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
Sammanfattning
Drygt en procent av alla anmlda brott under r 2007 utgjor-
des av bostadsinbrott, vilket innebr att nrmare 17 000 sdana
brott anmldes till polisen detta r. Sedan mitten av 1980-talet
har antalet anmlda bostadsinbrott successivt sjunkit (trots k-
ningar vissa r), men under den senaste tiorsperioden har den
nertgende trenden stannat av. Antalet inbrott i smhus har
varit relativt stabilt sedan 1996, medan antalet inbrott i lgenhet
har kat kontinuerligt under 2000-talet. Majoriteten av de an-
mlda bostadsinbrotten sker dock fortfarande i smhus.
Under strre delen av 2000-talet har Skne, Stockholms och Hal-
lands ln haft hgst antal anmlda bostadsinbrott i frhllande
till folkmngden medan det i Vsterbottens, Gotlands, Jmt-
lands och Norrbottens ln anmls lgst antal bostadsinbrott
per 100 000 invnare. Cirka hlften av bostadsinbrotten anmls
i landets storstadsomrden (Stockholm, Malm och Gteborg).
Anmlningsbengenheten fr bostadsinbrott r relativt hg i
frhllande till mnga andra brottstyper. Nrmare tre fjrdede-
lar av bostadsinbrotten uppges vara anmlda enligt den Natio-
nella trygghetsunderskningen ntu (Br 2008a).
Andelen bostadsinbrott som klaras upp inom rttsvsendet r
lg och antalet misstnkta personer r drfr litet. De personer
som hanteras inom rttsvsendet som misstnkta fr bostads-
inbrott ger sannolikt inte en representativ bild av det totala an-
talet grningspersoner. Unga personer och personer med miss-
bruksproblem r frmodligen verrepresenterade bland dem
som ker fast fr bostadsinbrott.
BOSTADSINBROTT
Annika Tyr
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
Inledning
Bostadsinbrott utgjorde drygt en procent av alla anmlda brott un-
der r 2007 och r drmed att betrakta som ett frhllandevis ovan-
ligt brott. Trots detta r bostadsinbrott intressant att studera. Det r
ett allvarligt brott av integritetskrnkande karaktr (se nedan) och en
betydande klla till oro och otrygghet hos allmnheten (Br 2008a).
Enligt Statistiska Centralbyrns underskningar av levnadsfrhllan-
den (ulf) frsker mnga aktivt att skydda sig mot bostadsinbrott p
olika stt.
Bostadsinbrott faller, tillsammans med fera andra tillgreppsbrott, i
de festa fall under rubriceringen grov stld i 8 kap. 4 brottsbalken.
Med inbrott menas att grningspersonen ska ha gjort intrng i en bo-
stad. Annan stld i bostad, dr grningspersonen inte brutit sig in,
kategoriseras drfr inte som bostadsinbrott. Som bostad rknas den
ordinarie bostaden, och i de festa fall avses endast sjlva boytan. In-
brott i kllare, vind och garage ingr drfr vanligtvis inte i kategorin.
Fritidshus omfattas, enligt 8 kap. 4 brottsbalken, av begreppet bostad,
men ingr inte i freliggande redovisning.
Rubriceringen av bostadsinbrott har ndrats vid tv tillfllen under
de senaste 30 ren. Frsta gngen r 1976, d det beslutades att bostads-
inbrott skulle rubriceras som stld av normalgraden svida det inte
fanns frsvrande omstndigheter. r 1988 skrptes rubriceringen, och
om intrng i bostad hade skett utgjorde detta terigen i sig en frsv-
rande omstndighet. Bostadsinbrott betraktas drfr vanligtvis som
grov stld, och skrpningen motiverades av den integritetskrnkning
som ett bostadsinbrott innebr fr den som utstts. Enligt frarbetena
till denna bestmmelse ska emellertid graden av integritetskrnkning
tas i beaktande och vissa hndelser kan rubriceras som stld av nor-
malgraden trots att grningspersonen gjort intrng i bostad.
Omfattning och dold brottslighet
r 2007 anmldes totalt nrmare 17 000 bostadsinbrott till polisen,
varav nrmare 10 000 var inbrott i smhus och drygt 7 000 var lgen-
hetsinbrott. Enligt den Nationella trygghetsunderskningen (ntu) har
cirka en procent av hushllen, vilket motsvarar ungefr 40 000 hus-
hll, utsatts fr bostadsinbrott under r 2006 (Br 2008a). Upprepad
utsatthet fr bostadsinbrott r inte srskilt vanligt i Sverige, men ntu-
resultaten visar att det sker eftersom de cirka 40 000 drabbade hushl-
len utsattes fr totalt cirka 50 000 bostadsinbrott under r 2006. De
festa av de utsatta hushllen (82 procent) utsattes dock endast fr ett
bostadsinbrott.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
Bostadsinbrott beskrivs ofta som en brottstyp med relativt liten
dold brottslighet, och ny kunskap frn ntu bekrftar den bilden (Br
2008a). Nrmare tre fjrdedelar (74 procent r 2006) av bostadsinbrot-
ten i denna underskning uppges vara polisanmlda. Det innebr
att anmlningsbengenheten fr bostadsinbrott r hg jmfrt med
mnga andra brottstyper. Men nd kommer en fjrdedel av de bo-
stadsinbrott som drabbar normalbefolkningen inte till polisens kn-
nedom. Det skl som framfr allt anges till att ett bostadsinbrott inte
polisanmlts r att det r meningslst fr att man upplever att polisen
inte kan gra ngot. Den orsaken uppges fr nrmare fyra av tio av de
hndelser som inte polisanmlts.
Nr uppgifterna frn anmlningsstatistiken och ntu jmfrs blir
det tydligt att det fnns betydande skillnader i antalet bostadsinbrott.
Om tre fjrdedelar av de bostadsinbrott som uppges i ntu skulle ha an-
mlts till polisen, borde antalet anmlda bostadsinbrott i kriminalsta-
tistiken uppg till drygt det dubbla i frhllande till vad som verkligen
har anmlts. Detta tros ha fera orsaker, bland annat att man i ntu inte
srskiljer inbrott i den ordinarie bostaden frn inbrott i fritidshus. Fr-
geunderskningar av det hr slaget fngar ocks in bde andra typer
av hndelser n vad som efterfrgas och hndelser som inte skett inom
den efterfrgade referensperioden. ntu fngar drmed troligtvis in fer
brottstyper och brottshndelser n anmlningsstatistiken fr inbrott i
smhus och lgenheter ett givet r (se vidare Br 2008c).
Resultaten frn ntu visar att egendomsbrott (ssom bostadsinbrott
och fordonsrelaterade brott) generellt polisanmls i strre utstrck-
ning n brott mot person (ssom hot och misshandel). Ett viktigt skl
till detta kan vara att frskringsbolagen krver att brottet ska vara po-
lisanmlt fr att ersttning fr frlorad eller skadad egendom ska beta-
las ut (Br 2008c). Frskringsrelaterade faktorer har drmed sannolikt
en betydande inverkan p anmlningsbengenhet, och avsaknad av
hemfrskring kan vara en sdan avgrande faktor. Enligt Statistiska
Centralbyrns underskningar av levnadsfrhllanden (ulf) uppger
emellertid de allra festa att de har hemfrskring fr sin bostad. Un-
der ren 19962003 har andelen som uppger att de har hemfrskring
legat stabilt runt 95 procent.
Intressant i detta sammanhang r att andelen som har hemfrsk-
ring fr sin bostad r mindre bland boende i lgenhet (och i synnerhet
boende i hyreslgenhet) jmfrt med boende i smhus, trots att dessa
skillnader har minskat ver tid (scb 2004). De faktorer som huvud-
sakligen samvarierar med innehav av hemfrskring uppges vara just
boende- och uppltelseform liksom boendestandard och individuella
ekonomiska resurser, vilket indikerar att det framfr allt r resurssvaga
hushll som saknar hemfrskring. I linje med detta visar ocks ntu-
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
resultaten att den dolda brottsligheten r strre fr inbrott i lgenhet
n i smhus. Andelen polisanmlda inbrott i smhus uppges vara 83
procent, medan 67 procent av lgenhetsinbrotten uppges vara anml-
da till polisen. I de fall d ett egendomsbrott ssom bostadsinbrott inte
anmls, trots att hemfrskring fnns, grundar sig detta troligtvis ofta i
ett rationellt vervgande hos den utsatta. Det kan exempelvis handla
om att kostnaden fr sjlvrisken r fr hg i frhllande till vrdet av
det som stulits eller frstrts (Br 2008c).
I hela landet anmldes 185 bostadsinbrott per 100 000 invnare under
r 2007.
73
De ln i Sverige med hgst antal anmlda bostadsinbrott per
100 000 invnare r Skne, Stockholms och Hallands ln med 343, 234
respektive 234 anmlda bostadsinbrott per 100 000 invnare (2007).
Skne och Hallands ln har utmrkt sig p detta stt under hela 2000-
talet och Stockholms ln under de senaste fem ren (20032007). I
majoriteten av de vriga lnen anmldes mellan 90 och 180 bostads-
inbrott per 100 000 invnare r 2007. De fyra ln som r 2007 har lgst
antal anmlda bostadsinbrott r Vsterbottens (64 anmlda bostads-
inbrott per 100 000 invnare), Gotlands (65), Jmtlands (69) och Norr-
bottens ln (70). Under hela 2000-talet har dessa ln haft lgst antal
anmlda bostadsinbrott per 100 000 invnare.
De enskilda kommuner som under 2000-talet har funnits bland de
tio kommuner i landet med hgst antal anmlda bostadsinbrott un-
der minst fem av ren (20002007) r Klippans, Bjuvs, Perstorps, Sva-
lvs och Sjbo kommuner (samtliga belgna i Skne ln). I dessa kom-
muner har antalet anmlda bostadsinbrott per 100 000 invnare under
perioden varierat mellan cirka 350 och 700 och en vervgande andel
av dessa inbrott begicks i smhus.
Nrmare hlften (47 procent) av bostadsinbrotten r 2006 uppges
enligt ntu ha drabbat boende i storstadsregionerna (Stockholm, G-
teborg och Malm). Detta mnster ligger i linje med kriminalstatis-
tiken, dr 49 procent av de anmlda bostadsinbrotten under samma
period skedde i dessa regioner.
Nr och hur sker bostadsinbrotten?
Antalet anmlda bostadsinbrott varierar ngot ver rets mnader, vil-
ket framgr av fgur 1 p sidan 212. Det r framfr allt under vinter-
73
Denna typ av redovisning kan ocks utg frn antalet brott per 100 000 bost-
der, men resultatens mnster skiljer sig inte nmnvrt t mellan de olika redovis-
ningsstten.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
mna derna oktoberjanuari som fest bostadsinbrott anmls.
74
Under
semestermnaden juli sker ocks en kning jmfrt med de andra vr-
och sommarmnaderna. kningarna i juli, december och januari be-
ror p att dessa perioder prglas av ledigheter d mnga r bortresta
frn sina bostder.
Dremot verkar bostadsinbrotten inte vara koncentrerade till vissa
veckodagar eller tider p dygnet. I ntu uppger de tillfrgade att bo-
stadsinbrotten gde rum p veckoslut i ungefr samma utstrckning
som p vardagar, likas p dagtid i ungefr samma utstrckning som
p natten. Dremot fnns ett tydligt samband mellan tid p dygnet och
del av veckan. Nrmare 70 procent av de bostadsinbrott som gde rum
p vardagar uppges ha skett p dagtid. Det motsatta frhllandet gller
fr bostadsinbrott som sker p helger, d 70 procent av inbrotten i stl-
let utfrdes p natten.
75
Frdelningen beror sannolikt p att det r de
tidpunkter d mnga befnner sig p andra platser n i det egna hem-
met. P vardagar befnner sig mnga utanfr hemmet p dagen med-
an de festa r hemma nattetid. P helger str dremot fera bostder
tomma hela dygnet medan potentiella vittnen (grannar och liknande)
74
Viktigt att notera r att dessa uppgifter redovisar tidpunkten fr polisanmlan. Det
r allts inte tidpunkten fr bostadsinbrottet som redovisas, ven om anmlan
frmodligen oftast grs i anslutning till att inbrottet upptcks. I de fall inbrottet
skett medan de boende varit bortresta kan anmlan naturligtvis gras lngre ifrn
den tidpunkt d brottet begicks.
75
Hr r viktigt att notera att en stor andel av de tillfrgade (cirka en fjrdedel) inte
vet nr inbrottet gde rum. Dessa inbrott betraktas hr som bortfall och resultaten
baseras endast p information frn de individer som vet nr inbrottet skedde.
Figur 1. Genomsnittligt antal polisanmlda bostadsinbrott i hela landet per mnad
under perioden 20042007. Klla: Br.
0
200
400
600
800
1 000
1 200
1 400
1 600
1 800
2 000
1an Feb Mar Apr Maj 1un jul Aug Sep Okt Nov Dec
Polisanmlda inbrott i bostad (lgenhet, villa)
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
r vakna och i rrelse i betydligt mindre utstrckning under natten n
p dagen. I en kvalitativ intervjuunderskning bland 20 personer som
begtt bostadsinbrott (Pira 2008) uppges dessa frutsttningar ha stor
betydelse fr nr inbrotten begs.
En srskild analys av 1 000 slumpmssigt utvalda polisanmlningar
(frn hela landet) av fullbordade eller frsk till bostadsinbrott, som
anmlts under ren 20052007, ger en bild av p vilket stt grnings-
personerna tog sig in i bostderna (fgur 2).
76
76
Kategorin oknt och vrigt bestr huvudsakligen av andra tillvgagngsstt n
de redovisade, exempelvis att ta sig in genom ett ppet fnster eller genom kl-
larfnster.
Figur 2. Ingngsvg fr grningspersonerna vid bostadsinbrott, ren 20052007.
N=554 (villa/radhus) respektive 419 (lgenhet). Klla: Br, polisanmlningar.
Entrdrr
46 %
Fnster
26 %
Altan-/
balkongdrr
18 %
vrigt
10 %
Lgenhet
Entrdrr
20 %
Fnster
38 %
Altan-/
balkongdrr
27 %
vrigt
15 %
Villa/radhus
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
Vid lgenhetsinbrotten tog sig grningspersonen vanligtvis in i l-
genheten genom entr- eller ytterdrren, vilket var fallet vid 46 pro-
cent av de studerade lgenhetsinbrotten. Vid vriga lgenhetsinbrott
hade grningspersonerna tagit sig in genom fnster, vanligtvis i mark-
plan (26 procent) eller genom altan- eller balkongdrr (18 procent).
Vid inbrott i smhus var det vanligast att grningspersonen tog sig
in genom fnster i markplanet (38 procent) eller genom altandrr/bal-
kongdrr eller dylikt (27 procent). I endast 20 procent av de studerade
smhusinbrotten anvndes entrdrren som ingngsvg.
I cirka 60 procent av det totala antalet studerade fall har grnings-
personerna brutit sig in genom att till exempel bryta, bnda eller
tvinga drrar/drrkarmar eller fnster/fnsterkarmar, borra i lset, an-
vnda dyrk eller frska skruva loss drr- eller fnsterbrdor. I cirka 17
procent av fallen har fnsterrutor krossats. Det kan vara fnsterrutor
i anslutning till entrdrrar, altan- eller balkongdrrar, men det kan
ocks vara andra fnster. Denna metod anvnds fr att komma t drr-
ls eller fnsterhake frn insidan av huset.
Utvecklingen 19752007
Statistiken ver anmlda brott brukar anses ge en bra bild av den fak-
tiska omfattningen nr det gller brottstyper med hg anmlnings-
bengenhet. Variationer i anmlningsbengenhet ver tid kan emel-
lertid resultera i frndringar i antalet anmlda brott, trots att den
faktiska brottsligheten r stabil. Fr bostadsinbrott saknas emellertid
kunskap om anmlningsbengenhet bakt i tiden, varfr det r svrt
att uttala sig om sdana frndringar.
Antalet polisanmlda bostadsinbrott var som hgst i mitten av 1980-
talet med nrmare 25 000 anmlda brott r 1984 (fgur 3). Sedan mitten
av 1980-talet fram till mitten av 1990-talet har antalet anmlda bostads-
inbrott generellt sett sjunkit, trots kningar under vissa r. Under de
senaste tio ren har dock den nertgende trenden stannat av.
Totalt sett har antalet anmlda bostadsinbrott varierat mellan cirka
15 000 och 18 000 per r under 2000-talet. Sedan 1996 redovisas inbrott
i smhus (villa, rad- eller kedjehus och liknande) och lgenhet sepa-
rat i anmlningsstatistiken. De anmlda inbrotten i smhus har mins-
kat ngot under senare delen av 2000-talet (med undantag fr r 2007
d en kning har skett) medan antalet polisanmlda lgenhetsinbrott
har kat kontinuerligt under hela 2000-talet. Av det totala antalet an-
mlda bostadsinbrott utgjorde lgenhetsinbrotten 43 procent r 2007.
Denna andel har tidigare varit mindre, till exempel 33 procent r 2003
(Br 2004). Antalet bostadsinbrott per 100 000 invnare under perio-
den 19752007, liksom antalet inbrott i smhus respektive lgenhet per
100 000 invnare under ren 19962007 fljer samma mnster som be-
skrivs i fgur 3, vilket innebr att frndringar i befolkningsmngden
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
under den aktuella perioden inte pverkar utvecklingen. Inte heller
nr hnsyn tas till frndringar i bostadsbestndet pverkas utveck-
lingsmnstret.
Oro fr bostadsinbrott
Trots att bostadsinbrott r en brottstyp som det r frhllandevis liten
risk att utsttas fr, visar ntu att de r en klla till oro, srskilt i vissa
befolkningsgrupper. Detta beror frmodligen p att bostadsinbrott av
mnga upplevs som en krnkning av integriteten. Totalt sett uppger 15
procent av befolkningen i ldern 1679 r att de oroat sig ganska eller
mycket ofta fr inbrott i sin bostad under de senaste tolv mnaderna
(Br 2008a). Boende i smhus oroar sig i strre utstrckning fr bo-
stadsinbrott n boende i lgenhet och andelen oroliga r ocks hgre
hos kvinnor n hos mn samt hos medellders och ldre personer jm-
frt med unga personer.
Offer
Tidigare forskning visar att risken att utsttas fr bostadsinbrott fram-
fr allt varierar i frhllande till boendeomrdets karaktr och vilka
socioekonomiska frhllanden som rder p omrdesniv, medan per-
sonliga frhllanden frefaller ha mindre betydelse fr risken att ut-
sttas (Estrada och Nilsson 2006). ven enligt ntu r bostadsinbrott
Figur 3. Antalet anmlda bostadsinbrott 19752007 samt antalet anmlda inbrott i
smhus respektive lgenheter 19962007. Klla: Br.
0
5 000
10 000
15 000
20 000
25 000
30 000
19?5 19?8 1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
Samtliga bostadsinbrott lnbrott i smhus Lgenhetsinbrott
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
en brottstyp som drabbar olika typer av hushll i ungefr samma ut-
strckning.
77
En analys p kommunniv visar att det fnns tv skilda faktorer som
sammanfaller med i vilken grad bostadsinbrott r relativt sett vanligt
frekommande i kommunen.
78
I kommuner dr den genomsnittliga
frmgenheten r hg anmls fer inbrott i smhus (i relation till hur
mnga smhusbostder som fnns totalt sett i kommunen). I frmg-
na kommuner bor de mest resursstarka troligtvis i smhus och dessa
blir i strre utstrckning utsatta fr bostadsinbrott fr att det fnns
gott om attraktivt stldgods. andra sidan visar analysen att en hg
andel individer som uppbr ngon form av ekonomiskt bistnd (ex-
empelvis socialbidrag) i en kommun har ett starkt samband med an-
talet anmlda inbrott i lgenheter (nr hnsyn r taget till hur mnga
lgenhetsbostder som fnns i kommunen). Hr rr det sig i stllet
troligtvis om utsatthet i resurssvaga omrden dr bde ofer och gr-
ningsperson har lg socioekonomisk status.
Grningspersoner
Antalet bostadsinbrott som klaras upp inom rttsvsendet r f och
drfr r ocks antalet misstnkta personer litet. r 2007 misstnktes
661 personer fr bostadsinbrott. Detta r dessutom betydligt frre n
under ren 20002006, d antalet misstnkta stabilt lg runt 9001 000
personer. Antalet misstnkta personer per 100 000 invnare har varit
relativt stabilt under 2000-talet, med undantag fr en kraftig minsk-
ning r 2007. ven inom olika ldersgrupper har antalet misstnkta
varit stabilt under perioden, vilket pekar p att det inte skett ngra be-
tydande frndringar i vilka ldersgrupper som ertappas med att beg
bostadsinbrott.
De grningspersoner som upptcks och hanteras i rttsvsendet ger
frmodligen inte en representativ bild av grningspersonerna totalt
sett, eftersom vissa grupper av grningspersoner frmodligen r mer
bengna att ka fast (t.ex. Mawby 2001). Bland de grningspersoner
som hanteras i rttsvsendet r troligtvis unga personer och personer
med missbruksproblem verrepresenterade (ibid.).
77
Jmfrelser har gjorts med avseende p familjetyp (sammanboende/ensamst-
ende, med/utan barn), bostadstyp (villa, rad-/kedjehus och lgenhet) samt boen-
deort (storstad, strre stad och mindre stad/landsbygd).
78
Antalet anmlda inbrott i lgenhet (per 100 000 lgenheter i kommunen) res-
pektive antalet anmlda inbrott i smhus (per 100 000 smhus i kommunen) i
Sveriges 291 kommuner har relaterats ett antal indikatorer fr socioekonomisk
status i respektive kommun. Indikatorerna utgrs av invnarnas genomsnittliga
frmgenhet och inkomst samt andelen invnare i kommunen som r arbetslsa
respektive uppbr ekonomiskt bistnd (exempelvis socialbidrag).
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
Utifrn uppgifterna om misstnkta personer ser bostadsinbrott till
relativt stor del ut att vara ett brott som begs av unga personer, d en
tredjedel av de misstnkta under r 2007 var i ldern 1520 r.
79
Det
frefaller rimligt att tro att unga grningspersoner inte hunnit bli sr-
skilt skickliga i att beg inbrott och av just denna anledning oftare blir
ertappade. De skickliga och erfarna grningspersonerna frbereder sig
dremot i strre utstrckning, exempelvis genom att sprida riskerna i
sina kontakter med hleribranschen och ofta samarbeta med ett antal
hlare i stllet fr med enstaka aktrer (Br 2006b). De mer erfarna
grningspersonerna gr ocks mer noggranna bedmningar av risker-
na innan brotten begs och r mindre bengna att beg riskfyllda in-
brott n yngre, oerfarna grningspersoner (Wahlin 1999).
Trots att antalet ungdomar som misstnks fr bostadsinbrott r fr-
hllandevis stabilt ver tid, visar den sjlvdeklarationsunderskning
bland ungdomar i rskurs nio som Brottsfrebyggande rdet genom-
fr sedan 1995 att andelen ungdomar som begr inbrott har minskat
kontinuerligt mellan 1995 och 2005.
80
Det r framfr allt pojkarna som
str fr minskningen, medan nivn r mer stabil bland fickor (Br
2006c). Andelen pojkar i rskurs 9 som uppger att de begtt ngot in-
brott de senaste tolv mnaderna har i det nrmaste halverats (frn 21
procent r 1995 till 11 procent r 2005). Motsvarande andel fickor har
legat runt 5 procent under hela perioden, frutom vid frsta mttillfl-
let (1995) d drygt 7 procent av fickorna uppgav att de begtt inbrott.
Jmfrt med mnga andra brottstyper r inbrott ett relativt ovanligt
brott bland ungdomar. Viktigt att notera r dock att inbrott r ett mer
allvarligt brott n exempelvis snatteri/stld i butik, vilket 23 procent
av pojkarna och 20 procent av fickorna r 2005 uppgav att de gjort sig
skyldiga till under de senaste tolv mnaderna. Underskningen bely-
ser emellertid inbrott totalt sett (inte enbart i bostad), varfr mjlighe-
ten till jmfrelser r begrnsad.
Frutom en verrepresentation av unga tros ocks personer med
missbruksproblem vara verrepresenterade bland dem som misstnks
fr bostadsinbrott. Personer som vid brottstillfllet r drogpverkade
eller har ett starkt begr att snabbt f fram pengar till droger agerar
frmodligen annorlunda vid ett inbrott och lper drmed troligtvis
strre risk att ka fast n grningspersoner med andra motiv. Denna
grupp har frmodligen ocks en hg brottsfrekvens, vilket ocks torde
ka risken fr upptckt.
79
Motsvarande andel misstnkta ungdomar (1520 r) fr samtliga brott r 25
procent r 2007.
80
Samma underskning visar ven att andelen ungdomar som begtt stldrelate-
rade brott totalt sett har minskat under perioden. Det gller ocks fr de flesta
studerade enskilda stldrelaterade brottstyperna med ett ftal undantag (cykel-
stld och stld frn eget hem) dr niverna r relativt stabila (Br 2006c).
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
De personer som misstnktes fr bostadsinbrott under r 2007 ut-
grs huvudsakligen av mn. Andelen kvinnor bland de misstnkta
personerna uppgick r 2007 till 10 procent (eller 68 personer). Detta
kan jmfras med andelen misstnkta kvinnor totalt sett, fr samtliga
brott, som uppgr till 20 procent. Andelarna kvinnor respektive mn
som misstnks fr bostadsinbrott har varit relativt stabila alltsedan r
1984 (d misstnkta personers kn brjade srredovisas) men under
2000-talet kan en svag kning av andelen kvinnor iakttas, jmfrt med
1980- och 1990-talen. Skillnaden beror dock frmst p att antalet miss-
tnkta personer har minskat bland bda knen men att antalsminsk-
ningen r strre bland mnnen.
Bostadsinbrott r en brottstyp som bedms ha betydande kopp-
lingar till hleribranschen (Br 2006b). I en studie av Wahlin (1999)
dr 21 personer som dmts till fngelse fr bostadsinbrott djupinter-
vjuats, uppges att frsljning av de stulna fremlen huvudsakligen
sker via hlare. Trots att stldgodset oftast inte r bestllt p frhand,
uppger samtliga av de intervjuade att de har kontakter med fertalet
hlare och en god bild av olika hlares intresse att kpa olika typer
av stldgods. Detta indikerar att mnga inbrottstjuvar r vl insatta i
vad som efterfrgas p hlerimarknaden och har betydande kontakter
med densamma.
Uppklarade brott
Andelen bostadsinbrott som totalt sett klaras upp inom rttsvsendet
r relativt liten (13 procent r 2007). Nr det gller bostadsinbrott, och
ven mnga andra brott mot frmgenhet, har den utsatta sllan sett
grningspersonen och det fnns vanligen inte ngra andra vittnen, vil-
ket frsvrar mjligheterna att binda ngon person till brottet. An-
delen personuppklarade brott r sledes nnu mindre och uppgick r
2007 endast till 3 procent. Att polisen ertappar en person med stld-
gods frn ett bostadsinbrott innebr sllan att personen kan bindas
till sjlva inbrottet, vilket i stllet vanligtvis leder till att brottsrubrice-
ringen blir hleri (Pira 2008).
Uppklaringsprocent fr bostadsinbrott totalt sett under perioden
19752007 samt personuppklaringsprocent under perioden 19952007
redovisas i fgur 4. Av fguren framgr att personuppklaringsprocenten
har varit relativt stabil under 2000-talet medan uppklaringsprocenten
totalt sett har kat markant, till skillnad mot under 1980-talet d den
minskade kontinuerligt och under 1990-talet d den var frhllande-
vis stabil.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
kningen under 2000-talet beror huvudsakligen p att den tekniska
uppklaringsprocenten
81
har kat, samtidigt som bde personuppkla-
ringsprocenten och antalet anmlda bostadsinbrott varit relativt sta-
bila under denna period. r 2007 skedde dock en kraftig minskning
av andelen svl uppklarade som personuppklarade brott (fgur 4). En
11-procentig kning av antalet anmlda bostadsinbrott r 2007 bidrar
frmodligen till minskningen i andelen personuppklarade inbrott.
Denna kning frklarar dock inte hela den 42-procentiga minskning-
en i andelen personuppklarade bostadsinbrott detta r. kningen i
antalet anmlda brott kan dock ha resulterat i att polisen inte hunnit
utreda brotten i samma takt som tidigare, varfr en del av de bostads-
inbrott som anmldes under r 2007 troligtvis kommer att klaras upp
under r 2008. Viktigt att notera r dock att ven antalet personupp-
klarade bostadsinbrott har minskat kraftigt frn 722 brott r 2006 till
466 brott r 2007.
Pfljder
Bostadsinbrott ingr, som tidigare nmnts, tillsammans med andra
tillgreppsbrott huvudsakligen i rubriceringen grov stld. Av den an-
ledningen srredovisas inte pfljder gllande bostadsinbrott i lagf-
ringsstatistiken och de kan sledes heller inte redovisas hr.
81
Ett brott kan vara tekniskt uppklarat d det exempelvis visar sig att en eventuell
misstnkt person r under 15 r eller att hndelsen inte bedms som brott (se
vidare i kapitlet Inledning).
Figur 4. Uppklaringsprocent fr bostadsinbrott r 19752007 samt personuppkla-
ringsprocent r 19952007. Klla: Br.
0
2
4
6
8
12
14
16
19?5 19?8 1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
Uppklarade bostadsinbrott Personuppklarade bostadsinbrott
10
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
Brottsfrebyggande arbete och kriminalpolitik
Brottsfrebyggande arbete
Frebyggande arbete mot bostadsinbrott kan delas in i ett antal olika
omrden ssom tekniskt skydd, social kontroll, bebyggelseinriktade
tgrder, frebyggande av andra brottstyper som har anknytning till
bostadsinbrott och polisens arbetsstt.
Att skydda sin bostad frn inbrott kan exempelvis ske med hjlp av
ls och larm (tekniskt skydd) men ocks med hjlp av samarbete inom
mer eller mindre organiserade sociala ntverk, exempelvis s kallad
grannsamverkan (dr social kontroll kompletterar de tekniska skydds-
tgrderna). Enligt ulf r 20002001 uppgavs att 38 procent av hushl-
len skyddar sin bostad med extra ls (ssom sjutillhllarls eller polis-
ls). En betydligt mindre andel skyddar bostaden med inbrottslarm
och skerhetsdrr (6 procent vardera). Sex av tio tar alltid hjlp av
grannar eller andra att hlla uppsikt ver bostaden nr de r bortresta.
En av tio gr detta ibland medan nrmare tre av tio uppger att de ald-
rig tar hjlp av andra. Resultaten sg ut p liknande stt r 19921993
med undantag fr skydd med hjlp av skerhetsdrr och inbrottslarm.
Dessa andelar har frdubblats mellan de tv mttillfllena, d de 1992
1993 lg p cirka tre procent vardera. Frmodligen har omfattningen
av dessa typer av skydd fortsatt att ka ven sedan det senaste mt-
tillfllet 20002001. Personer som gjort sig skyldiga till bostadsinbrott
uppger ocks att tekniska skyddstgrder av ovan nmnda slag har en
avskrckande efekt i viss utstrckning (Pira 2008).
Organiserad grannsamverkan r numera en etablerad form av
brottsfrebyggande arbete i Sverige (Rikspolisstyrelsen 2006). I mitten
av 1980-talet etablerades grannsamverkan fr frsta gngen i Sverige
(Linkping). P senare r har grannsamverkan ven spridit sig frn att
huvudsakligen bedrivas i smhusomrden till att ven omfatta ferfa-
miljshus i socialt utsatta bostadsomrden, ofta med fastighetsgaren
som viktig aktr (se exempelvis Svenska Bostder 2006). Grannsam-
verkan kan bedrivas p olika niver men det vanligaste r att det initie-
ras av de boende i samarbete med polis, frskringsbolag och Svenska
stldskyddsfreningen. De s kallade minimikraven fr grannsamver-
kan innebr bland annat att de boende ska upprtta ngon form av do-
kumentation ver lsret i sina hem, stldmrka vrdefulla freml, se
ver fnster och drrar, meddela sina grannar nr de reser bort samt
kontakta polisen om de ser ngot fel eller misstnkt (Rikspolissty-
relsen 2006). Forskning p omrdet har tidigare inte kunnat pvisa att
grannsamverkan minskar antalet bostadsinbrott (Tilley 2005, Bennett
och Durie 1999) men dremot har man kunnat konstatera att grann-
samverkan har en positiv inverkan p de boendes upplevda trygghet.
En ny forskningsgenomgng p omrdet (Br 2008b) har dock kunnat
visa att grannsamverkan har en viss positiv efekt nr det gller att f-
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
rebygga bde bostadsinbrott och annan brottslighet. Personer som be-
gtt bostadsinbrott uppger ocks i en ny studie att en mrkbart fung-
erande grannsamverkan har en avskrckande efekt, medan enbart en
skylt om grannsamverkan har mindre efekt (Pira 2008).
Grannsamverkan och annan bebyggelseinriktad frebyggarverk-
samhet (exempelvis frbttrad utomhusbelysning) syftar huvudsakli-
gen till att begrnsa mjligheterna att beg bostadsinbrott (och andra
brott) och drigenom ven begrnsa utbudet av freml som r mj-
liga att stjla. Forskning p omrdet (Schneider 2005, Br 2006b) beto-
nar emellertid vikten av kad kunskap om samt riktade insatser mot
hleribranschen fr att efektivt kunna frebygga bostadsinbrott. Det-
ta p grund av att hleribranschens efterfrgan p stulna freml och
dess betydelse fr avyttring av stldgods frn bostadsinbrott visat sig
vara stor och drmed fr anses utgra en betydande del av marknaden
fr det som stjls vid inbrotten.
Tidigare forskning (se Br 2003) har visat att kade regionala poli-
sira insatser mot narkotikabrottslighet har viss inverkan (om n svag)
p antalet anmlda bostadsinbrott i regionen (medan den bilrelate-
rade brottsligheten pverkas i betydligt strre omfattning av sdana
insatser). Polisens kade resurser mot narkotikabrottsligheten under
de senaste ren har hittills dock inte resulterat i tydliga nedgngar i
antalet anmlda bostadsinbrott p riksniv.
Polisen har under senare r anammat nya arbetsstt fr att kunna
klara upp fer bostadsinbrott. I betydligt strre utstrckning n tidi-
gare tillmpas i dag dna-bevisning fr att klara upp sdana och andra
brott (skl 2008). Detta har mjliggjorts av en lagstiftning om utkad
anvndning av dna-teknik inom brottsbekmpning, som trdde i kraft
r 2006 (sfs 2005:877). En srskild satsning frn polisens sida att utre-
da fer s kallade mngdbrott (dr bland annat bostadsinbrott ingr)
innebr ocks att fer och mer omfattande brottsplatsunderskningar
ska gras vid mngdbrott fr att skra bevismaterial (Br 2005). Vid
mnga inbrott lmnar grningspersonen spr efter sig som innehller
dna (skl 2008). Det handlar exempelvis om hrstrn, saliv och blod
p krossade glasrutor. Sdan bevisning kan initialt kontrolleras direkt
mot befntliga register ver knda grningspersoner. Om detta inte ger
ngot resultat sparas bevisningen som sedan kan anvndas fr att kny-
ta en och samma person till fera brott vid ett senare tillflle om perso-
nen blir aktuell i en utredning av ngot annat brott. P s vis kan fera
brott klaras upp vid ett tillflle om man lyckas gripa en person som
varit aktiv och lmnat den typen av spr efter sig vid fera brott. Utvr-
deringar av hur detta arbetsstt eventuellt har frbttrat rttsvsendets
mjligheter att klara upp fer bostadsinbrott saknas dock i nulget.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
Referenser
Bennett, T. och Durie, L. (1999). Preventing Residential Burglary in Cam-
bridge: From Crime Audits to Targeted Strategies. Police Research Se-
ries, Paper 108. London: Home Ofce.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2003). Polisens insatser mot narkoti-
kabrottsligheten. Omfattning karaktr och efekter. Rapport 2003:12.
Frfattare: Granath, S., Svensson, D. och Lindstrm P. Stockholm:
2003. Rapport 2004:3. Dolmn, L (red). Stockholm: Brottsfrebyg-
gande rdet. Fritzes.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2005). Eriksson, S. Fler brott mot van-
liga mnniskor ska lsas. Tidskriften Aprop nr 3/2005. Stockholm:
Brottsfrebyggande rdet, Br (2006a). Konsten att lsa statistik om
brottslighet. Rapport 2006:1. Sporre, T. och Standar, R. (red). Stock-
Brottsfrebyggande rdet, Br (2006b). Hleri. Den organiserade brotts-
lighetens mte med den legala marknaden. Rapport 2006:6. Frfattare:
Korsell, L. m.f. Stockholm: Brottsfrebyggande rdet.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2006c). Ungdomar och brott ren 1995
2005. Rapport 2006:7. Frfattare: Svensson, R. Stockholm: Brottsf-
rebyggande rdet.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2007). Narkotikastatistik 2006. Rapport
2007:24. Klingspor, K. (red). Stockholm: Brottsfrebyggande rdet.
Frfattare: Tyr, A., Wigerholt, J. och Eriksson, K. Stockholm:
Brottsfrebyggande rdet, Br (2008b). Efectiveness of neighbourhood
watch in reducing crime. Frfattare: Bennett, T.H., Holloway, K.R. och
Farrington, D.P. Stockholm: Brottsfrebyggande rdet.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2008c). Brottsofers bengenhet att anm-
la brott. Rapport 2008:12. Frfattare: Westfelt, L. Stockholm: Brotts-
frebyggande rdet.
Estrada, F. och Nilsson, A. (2006). Segregation och utsatthet fr egendoms-
brott. Betydelsen av bostadsomrdets resurser och individuella riskfakto-
rer. Arbetsrapport/Institutet fr Framtidsstudier; 2006:5. Stockholm:
Institutet fr Framtidsstudier.
Mawby, R.I. (2001). Burglary. Crime and Society Series. Devon: William
Publishing.
Pira, K. (2008). Vad vet vi om bostadsinbrott? 20 grningspersoners svar. Po-
lismyndigheten i Stockholms ln.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
Statens kriminaltekniska laboratorium, skl (2008). rsberttelse 2007.
Linkping: Statens kriminaltekniska laboratorium.
Statistiska centralbyrn, scb (2004). Ofer fr vld och egendomsbrott
19782002. Frfattare: Hll, L. Rapport 104. rebro: Statistiska cen-
tralbyrn.
Regeringskansliet (2005). dna i brottsbekmpningen. Faktablad: Justitie-
departementet Ju 05.20, oktober 2005.
Rikspolisstyrelsen (2006). Informationsskrift om grannsamverkan.
Hmtat 2008-03-05. <www.polisen.se/mediaarchive/4347/3474/4637/
grannsamverkan-riksparm.pdf>.
Schneider, J.L. (2005). Stolen-Goods Markets. Methods of Disposal.
British Journal of Criminology 45 (129140).
Svensk frfattningssamling (sfs) 2005:877. Lag om ndring i polisdata-
lagen (1998:622).
Svenska bostder (2006). Trygghet i Jrva. Resultat frn kartlggningar i
Akalla, Husby, Rinkeby och Tensta/Hjulsta. Problem och tgrder. Stock-
holm: ab Svenska Bostder.
Tilley, N. (2005). Handbook of Crime Prevention and Community Safety.
Devon: Willian Publishing.
Wahlin, L. (1999). Den rationella inbrottstjuven. En studie om rationalitet
och rationellt handlande i brott. Lund Dissertations in Sociology 29.
Lund: Sociologiska institutionen, Lunds universitet.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
Sammanfattning
Under r 2007 polisanmldes 67 600 cykelstlder. Det r en k-
ning med drygt 1 procent jmfrt med fregende r. Det r fr
tidigt att avgra om kningen r tillfllig eller bryter den nedt-
gende trend som, med mindre fuktuationer, pgtt sedan br-
jan p 1990-talet. Trenden har dock frsvagats under 2000-talet.
Under mitten av 1990-talet genomfrde mnga frskringsbo-
lag frndringar i frskringsvillkoren fr cykelstlder. Dessa
frndringar kan ha medfrt bde minskad anmlningsben-
genhet och minskat antal faktiska cykelstlder och p s vis bi-
dragit till den nedtgende trenden av polisanmlda cykelstl-
der.
Det fnns vissa regionala skillnader nr det gller cykelstlder.
Framfr allt i ln dr det fnns en strre stad med universitet el-
ler hgskola ligger antalet cykelstlder ofta p en relativt hg
niv. Gotlands, Vstmanlands, Skne, rebro, Uppsala och st-
ergtlands ln har haft bland de hgsta antalen cykelstlder per
100 000 invnare under 2000-talet. Dock har antalet anmlda
cykelstlder minskat i samtliga ln sedan r 2000.
Inledning
Cykelstlder r ett brott som drabbar mnga mnniskor. Det r det
vanligaste enskilda egendomsbrottet som allmnheten utstts fr i
Sverige och det r ocks ett brott som mnga upplever som ett stort
problem i sin boendemilj (Br 2000, Br 2008a). Enligt internatio-
nellt jmfrande underskningar har Sverige tillsammans med Hol-
land, Danmark och Japan hgst andel personer som uppger att de har
utsatts fr cykelstld. Dessa lnder r samtidigt de cykelttaste lnder-
na i underskningarna (van Kesteren m.f. 2000, Br 2001).
Juridiskt sett omfattas cykelstld av bestmmelserna i kapitel 8
i Brottsbalken tillsammans med andra typer av stldbrott. I statisti-
ken ver anmlda brott redovisas dock cykelstld som en egen brotts-
kategori. Cykelstlder utgr en relativt stor del av de polisanmlda
brotten. Cirka 5 procent av samtliga polisanmlda brott samt cirka 12
CYKELSTLD
sa Lenner
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
procent av de polisanmlda stldbrotten r cykelstlder. Den dolda
brottsligheten r frhllandevis hg nr det gller cykelstlder (Br
2004, Br 2006a).
Anmld och dold brottslighet
Under r 2007 polisanmldes 67 600 cykelstlder. Eftersom den dolda
brottsligheten r relativt stor fr cykelstlder r mjligheterna att ut-
ifrn statistiken dra slutsatser om brottslighetens omfattning begrn-
sade. Frskringsskyddet och vrdet p den stulna cykeln r faktorer
som framfr allt har betydelse fr anmlningsbengenheten (Br
2008b). Det r troligt att den dolda brottsligheten r hgre fr stl-
der av ldre och mindre kostsamma cyklar, som inte erstts av frsk-
ringsbolagen, och lgre fr nyare och dyrare cyklar. Frndringar av
villkoren i frskringsskyddet kan pverka bde den registrerade och
den faktiska stldbrottsligheten. Om frskringsskyddets sjlvrisk hjs
r det sannolikt att frre cykelgare r bengna att polisanmla cykel-
stld. Samtidigt r det tnkbart att en hjning av frskringsskyddet
kan pverka cykelgarna att bli mer aktsamma om sina cyklar och i
strre utstrckning anvnda sig av skrare ls och vidta andra fre-
byggande tgrder. En frndring i frskringsskyddet kan d leda till
frre cykelstlder.
Nr man studerar omfattningen och utvecklingen br man beak-
ta ven andra kllor n brottsstatistiken. Till exempel kan ofer- och
sjlvdeklarationsunderskningar ge viss kompletterande information,
ven om dessa har sina brister, bland annat i form av ver- och under-
rapportering av utsatthet fr brott (se ven del 1 och kapitlet Brottslig-
hetens Kunskapskllor). Enligt den Nationella trygghetsunderskning-
en (ntu) uppgav cirka 7 procent av hushllen att de varit utsatta fr
cykelstld under r 2006, vilket motsvarar cirka 267 000
82
hushll och
331 000
83
hndelser (Br 2008a). De festa, cirka 60 procent, av cykel-
stlderna uppgavs ske p allmn plats och resterande p privat plats
(Br 2008a). I Br:s nationella skolunderskning (ntu) r 2005 uppgav
knappt 16 procent av ungdomarna att de under de senaste tolv mna-
derna hade utsatts fr cykelstld, andelen har sjunkit ngot ver tid. I
samma underskning uppgav nrmare 14 procent att de begtt cykel-
stld under de senaste tolv mnaderna, andelen har kat ngot under
de senaste ren (Br 2006b).
Enligt ntu uppgavs att cirka 40 procent av cykelstlderna har blivit
polisanmlda (Br 2008a). Det skulle motsvara omkring 130 000 an-
82
Skattat vrde (Br 2008a).
83
Skattat vrde (Br 2008a).
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
mlningar. Att det skattade antalet inte verensstmmer med antalet
polisanmlda cykelstlder kan bero p olika former av verrapporte-
ring i ntu. Exempelvis kan respondenterna p grund av oklara minnes-
bilder ha uppgett stlder som skett fre underskningsret 2006. Det
kan ocks vara s att respondenterna tror att en anmlan har gjorts
eller att de p grund av sociala frvntningar uppger att brottet har
anmlts, trots att s inte har skett. Oaktat en mjlig verrapportering
indikerar resultaten att det faktiska antalet cykelstlder r betydligt
fer n de som anmls till polisen. Den faktiska omfattningen av cykel-
stlder r dock svruppskattad, men kan enligt ntu vara fem gnger s
stor som den registrerade brottsligheten.
I ntu stlls frgan om orsaken till att man valt att inte polisanmla
en cykelstld. Den vanligaste orsaken uppgavs vara att man ansg att
det var meningslst i och med att polisen nd inte kunde gra n-
got. Denna anledning uppgavs av 34 procent av respondenterna. Den
nst vanligaste orsaken vara att sjlvrisken var fr hg (22 procent).
Den tredje vanligaste orsaken uppgavs vara annat skl (19 procent)
och den fjrde vanligaste (17 procent) var att brottet r en bagatell/
smsak (Br 2008b).
Utvecklingen ren 19752007
Utvecklingen av polisanmlda cykelstlder ver en lngre tidsperiod,
frn r 1975 fram till r 2007, kan delas in i fyra faser baserat p utveck-
lingsmnstret (se fgur 1).
Under den frsta fasen, ren 19751987, fljde de anmlda cykelstl-
derna en relativt jmn utveckling i en svagt upptgende trend. Anta-
let anmlda cykelstlder under denna fas var som lgst r 1976 (70 300
Figur 1. Antal anmlda cykelstlder, ren 19752007. Klla: Br.
0
20 000
40 000
60 000
100 000
120 000
140 000
19?5 19?8 1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
Polisanmlda cykelstlder
80 000
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
brott) och som hgst r 1984 (94 000 brott). Under den andra fasen,
ren 19871993, kade antalet anmlda cykelstlder markant. kning-
en var cirka 58 procent, frn drygt 80 000 brott r 1987 till 127 000 brott
r 1993. I den tredje fasen, 19932001, minskade dremot antalet anml-
da cykelstlder med cirka 40 procent. Det innebar en tillbakagng av
hela kningen frn den fregende fasen. I den fjrde och sista fasen,
ren 20012007, var trenden fortfarande nedtgende, men betydligt
svagare n tidigare. r 2006 noterades den lgsta nivn ver hela mt-
perioden, knappt 66 700 polisanmlda brott.
kningar och minskningar i antalet anmlda brott kan som tidi-
gare nmnts hrrra frn en kad eller minskad anmlningsbengen-
het, utan att den faktiska brottsligheten frndras. Bland annat kan
frndringar i frskringsskyddet
84
pverka anmlningsbengenheten
(Ekbom m.f. 2006, von Hofer 1985) och det kan drfr vara intressant
att ven studera frskringsbolagens verksamhet nr man tolkar stld-
brottsstatistikens utveckling. Vid en jmfrelse mellan statistiken ver
antalet polisanmlda cykelstlder och antalet cykelstlder anmlda
till frskringsbolagen framgr det att utvecklingen av anmlningar
till frskringsbolagen i stort fljer utvecklingen av polisanmlning-
ar. Enligt uppgifter frn Sveriges Frskringsfrbund anmldes i ge-
nomsnitt knappt 48 procent av de polisanmlda cykelstlderna till
frskringsbolagen mellan ren 1986 och 2007. Det ska tillggas att
eventuella felkllor i statistiken ver cykelstlder anmlda till frsk-
ringsbolagen r oknda och att tolkningarna drfr r behftade med
viss oskerhet.
Den kraftiga kningen av polisanmlda cykelstlder under den
andra fasen (19871993), kan delvis vara en efekt av kad tillgng p
stldbegrliga cyklar (Ring 1994). Men den kan ven sttas i samband
med relativt genersa frskringsvillkor under denna period. Mellan
ren 1987 och 1993 ersatte frskringsbolagen i genomsnitt 99 procent
av de cykelstlder som anmldes till frskringsbolagen, enligt statis-
tik frn Sveriges Frskringsfrbund. Under mitten av 1990-talet nd-
rade dock fera frskringsbolag metod fr att rkna ut nivn p sjlv-
risken. Medan sjlvrisken tidigare ofta varit en fast summa, rknades
den drefter fram som en andel av cykelns vrde. Frskringsbolagen
skrpte ven till viss del kraven p skrare ls och frvaringsutrymmen
fr cyklarna. Frn slutet av 1990-talet och fram till r 2006 minskade
andelen ersatta cykelstlder till en niv p i genomsnitt 89 procent.
Dessa frndringar i frskringsskyddet kan sledes ha medfrt en
minskad anmlningsbengenhet och p s vis bidragit till nedgngen
i polisanmlningar under den tredje fasen mellan ren 1993 och 2001.
84
Frskringsbolagen krver en polisanmlan som underlag fr att ge ersttning vid
stldbrott.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
Trots att de strsta efekterna av frndringarna i frskringsskyd-
det torde ha uppsttt redan i slutet av 1990-talet, kan ven den fortsatta
minskningen under 2000-talet till viss del frklaras av att anmlnings-
bengenheten har minskat till fljd av ett mindre generst frsk-
ringsskydd. Med tanke p att kraven frn frskringsbolagen ven kan
ha bidragit till en kad medvetenhet kring stldskydd hos de enskilda
cykelgarna, samt att det numera fnns skrare cykells, r drfr en
annan tnkbar frklaring att stlderna faktiskt har minskat.
Samtidigt visar resultaten frn skolunderskningen inte p ngon
strre frndring av andelen ungdomar som har begtt cykelstlder
mellan ren 1995 och 2005 (Br 2006b). D dessa resultat r begrnsa-
de till elever i nionde klass kan de dock inte generaliseras till att glla
samtliga som begr cykelstld. Dessutom gller dessa resultat inte an-
talet stlder, utan andelen elever som uppger att de har begtt cykel-
stlder under de senaste 12 mnaderna. r 2007 har minskningen av
de polisanmlda cykelstlderna avstannat och man kan till och med
notera en mindre kning. Det r fr tidigt att avgra om det r frga
om ett nytt trendbrott eller om en tillfllig frndring. Det ska dock
tillggas att frsljningen av nya cyklar, baserat p skattningar frn
Leverantrsfreningen, har kat under de senaste ren, och srskilt
under r 2007 anses kningen vara srskilt stor (omkring 8 procent).
Frsljningsuppgifterna r belagda med oskerhet d det handlar om
relativt grova skattningar.
Sammanfattningsvis kan sgas att det minskade antalet polisanml-
da cykelstlder troligtvis kan frklaras bde av lgre anmlningsben-
genhet och av frre cykelstlder. Efekten av respektive faktor r dock
svr att uppskatta, men bda r sannolikt till viss del fljden av ett min-
dre generst frskringsskydd. Dock ska pongteras att omkring hlf-
ten av de polisanmlda cykelstlderna inte anmls till frskringsbola-
gen. Med andra ord fnns det uppenbarligen andra incitament utver
frskringsskyddet till att gra en polisanmlan. En anledning till att
polisanmla cykelstlden r att det d fnns en mjlighet att terf den
stulna cykeln via polisens hittegods.
Det fnns vissa regionala skillnader nr det gller cykelstlder. Anta-
let polisanmlda cykelstlder per 100 000 invnare r 2007 var hgst i
Gotlands ln. Gotlands hga niv relaterat till invnarantalet kan fr-
klaras av att befolkningen mngdubblas
85
under sommarmnaderna
p grund av turisttillstrmningen, medan den bofasta befolkningen
r frhllandevis liten. Efekten av turismen styrks ven av att de festa
85
Antalet beskare var drygt tolv gnger s mnga som den bofasta befolkningen
r 2006 (Gotlands kommun 2007).
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
cykelstlder i Gotlands ln ger rum i juli till skillnad frn vriga de-
lar av landet, som ofta har mrkbart frre cykelstlder just under juli
mnad. Andra ln som hade ett hgt antal cykelstlder per 100 000 in-
vnare r Vstmanlands, Skne, rebro och Uppsala ln. Under hela
2000-talet har Gotlands och Vstmanlands ln legat i topp varje r.
ven Skne, rebro, Uppsala och stergtlands ln har under perio-
den haft ett hgt rligt antal cykelstlder per 100 000 invnare. De an-
mlda cykelstlderna har dock minskat i samtliga ln sedan r 2000,
med mellan 13 och 38 procent. Norrbottens, Vsterbottens och Got-
lands ln stod fr de strsta minskningarna, medan de anmlda cykel-
stlderna i Kronobergs ln minskade minst.
I ln dr det fnns en strre stad med ett universitet eller en hg-
skola, till exempel Skne, rebro och Uppsala ln, ligger antalet cykel-
stlder ofta p en relativt hg niv. Det r troligt att denna faktor ge-
nererar bde stor tillgng och efterfrgan p cyklar, vilket kan frklara
den hgre nivn av cykelstlder (Br 1999, van Kesteren m.f. 2000, van
Dijk, m.f. 2007). Vid granskning av anmlda cykelstlder i kommu-
nerna under 2000-talet kan konstateras att universitetsstderna Lund
och rebro var de kommuner som hade fest cykelstlder relaterat
till invnarantalet
86
under hela perioden. ven Vsters, Uppsala och
Ume tillhr de kommuner som hade mnga cykelstlder. Specifkt
fr kommuner med universitet var att de generellt visar p en tydligare
nedgng av cykelstlderna i juli, samt motsvarande uppgng vid hst-
terminens start, jmfrt med vriga omrden. Enligt ntu r 2006 var
boende i strre stder
87
mer utsatta fr cykelstld n boende i storst-
der
88
och mindre stder inklusive landsbygd
89
(Br 2008a). I gruppen
strre stder ingr de festa universitetsstder. Det regionala mnstret
enligt ntu liknar sledes mnstret i statistiken ver anmlda brott.
Offer enligt NTU och Br:s skolunderskning
Resultat frn ntu visar att boende i ferfamiljshus (9 procent) var utsatta
fr cykelstld i relativt stor utstrckning jmfrt med samtliga utsatta
i befolkningen (7 procent), medan boende i smhus (5 procent) var ut-
satta i mindre grad (Br 2008a). Enligt ntu var hushll med barn mest
utsatta fr cykelstld i populationen, vilket troligtvis hnger samman
86
Studenter r skrivna dr de studerar om de bor dr strsta delen av tiden. Dr-
med rknas de med i invnarantalet.
87
Kommuner med fler n 90 000 invnare inom en 30 kilometers radie frn kom-
muncentrum, bortsett frn storstadskommunerna.
88
Storstadskommunerna Stockholm/Sdertlje, Gteborg, Malm/Lund/Trelleborg.
89
Kommuner med frre n 90 000 invnare inom en 30 kilometers radie frn kom-
muncentrum.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
med att de i regel ger fer cyklar n hushll utan barn. I synnerhet r
det ensamstende med barn som utsatts fr cykelstld (nrmare 15 pro-
cent). Motsvarande andel bland sammanboende med barn var knappt 9
procent. ntu-underskningen som gjordes r 2005 visar p liknande
resultat (Br 2007).
Den nationella skolunderskningen r 2005 visar att utsatthet fr cy-
kelstld var ngot vanligare bland pojkar n bland fickor. Knappt 19
procent av pojkarna uppgav sig ha varit utsatta fr cykelstld. Motsva-
rande andel bland fickorna var knappt 13 procent (Br 2006b). Att poj-
kar var mer utsatta fr cykelstld kan hnga samman med att pojkcyk-
lar kan vara attraktivare att stjla fr de generellt sett mer brottsbengna
pojkarna (Br 2005). Bde andelen pojkar och fickor som har utsatts
fr cykelstld har, med vissa variationer, minskat ngot ver tid (Br
2006b).
Grningspersoner
Grningspersonerna brukar indelas i tre grupper beroende p motivet
bakom cykelstlderna (Br 1987). Den frsta gruppen utgrs av dem
som stjl en cykel fr en tillfllig cykeltur. Yngre grningspersoner till-
hr ofta den hr gruppen. Den andra gruppen utgrs av missbrukare
som stjl cyklar i syfte att slja dem. Den tredje gruppen bestr av
professionella tjuvar som stjl cyklar p ett mer organiserat stt fr
fnansiell vinning (Br 1987). Det fnns sledes inslag av bde tillflles-
brottslighet och brottslighet i mer organiserade former nr det gller
cykelstlder.
Totalt sett misstnktes drygt 600 personer fr cykelstld r 2007.
Uppklaringen av cykelstlder r mycket lg (se nedan under rubriken
Rttsvsendets hantering), sledes r det relativt f personer som har
registrerats som misstnkta fr cykelstld. Ett litet underlag innebr
att det r vanskligt att utifrn statistiken ver misstnkta personer dra
ngra generella slutsatser om grningspersonerna nr det gller cykel-
stder. Det man dock kan konstatera med hjlp av statistiken r kn
och lder p de grningspersoner som kommit till rttsvsendets kn-
nedom och registrerats som skligen misstnkta fr cykelstld.
Av de drygt 600 personerna som misstnktes fr cykelstld r 2007
var en dryg tredjedel i ldern 3049 r och en dryg femtedel var mel-
lan 15 och 17 r. Relaterat till andel i befolkningen r misstnkta fr cy-
kelstld i ldersgruppen 1517 r kraftigt verrepresenterade. Antalet
misstnkta personer har minskat med nstan 40 procent under de se-
naste tio ren vilket har medfrt en frskjutning i ldersfrdelningen
s till vida att de misstnkta i ldern 3049 r har minskat ngot, med-
an andelen i ldersgruppen 1517 r har kat. Av de misstnkta perso-
nerna var 88 procent mn och sledes var endast 12 procent kvinnor.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
Enligt den nationella skolunderskningen r 2005 uppgav drygt 18
procent av pojkarna att de hade begtt cykelstld. Bland fickorna var
andelen som hade begtt cykelstld lgre, drygt 8 procent. Andelen
pojkar har sjunkit ngot sedan r 1995, medan motsvarande andel fr
fickor har kat ngot (Br 2006b).
Det fnns ofta sm mjligheter att klara upp de cykelstlder som an-
mls till polisen. Det beror frmst p att grningspersonen i regel r
oknd och att det sllan fnns ngon vrig information kring brottet
som gr det mjligt att identifera denne (Br 1999, Br 2002). Brotts-
skadans storlek mtt i ekonomiska vrden r ofta relativt lg, vilket
bidrar till att det r ett frhllandevis lgt prioriterat brott hos polisen
(Persson 2005). Sammantaget innebr det att mycket f cykelstlder
klaras upp. r 2007 uppgick uppklaringsprocenten fr cykelstlder
till drygt 2 procent.
Andelen personuppklarade brott, det vill sga dr en strafmyndig
person befunnits skyldig till brottet, uppgick till knappt 1 procent av
samtliga anmlda cykelstlder r 2007. Det motsvarar 550 cykelstlder.
Ytterligare drygt 1 000 cykelstlder klarades upp p annat stt, till ex-
empel p grund av att den misstnkte personen ej var strafmyndig el-
ler att det inte gick att styrka att ett brott faktiskt hade begtts. Under
2000-talet har svl uppklarings- som personuppklaringsprocenten le-
gat p relativt konstanta niver.
Cykelstld r det vanligaste egendomsbrottet som allmnheten utstts
fr i Sverige (Br 2008a). Mnga upplever ocks cykelstlder som ett
stort problem i sin boendemilj (Br 2000). Cykelstlder kan frebyg-
gas med s kallade situationella tgrder. P allmnna platser kan den
informella sociala kontrollen till exempel utnyttjas genom att cykel-
parkeringar placeras p platser vl synliga fr mnga som passerar eller
uppehller sig p platsen. Den vl synliga platsen kar upptcktsris-
ken, vilket kan avskrcka frn stlder (Br 2000). P liknande stt kan
den informella sociala kontrollen utnyttjas i bostadsomrden med
ferfamiljshus. Detta genom att placera cykelparkeringar exempelvis
p husets framsida s att de kan verblickas av mnniskor som rr sig
i omrdet och ven frn fnster i bostderna. Det r bttre n insyns-
skyddade cykelrum dr eventuella grningspersoner kan agera i lugn
och ro om de vl tar sig in. I cykelrum stjls ofta cykeldelar (Polismyn-
digheten i Stockholms ln 2005). Cykelstlder kan ven frebyggas ge-
nom formell bevakning i form av bevakade cykelparkeringar, vilket
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
fnns i en rad kommuner runt om i landet. Bevakade cykelparkeringar
r oftast placerade i anslutning till centralstationen och de centrala
delarna av kommunen. En annan viktig brottsfrebyggande tgrd r
nyttjande av cykelstll som gr det mjligt att lsa fast cykeln i ramen
(Br 2000).
Mngdbrott r brott som ofta riktar sig mot den enskilda individen
eller hushllet. Det r den brottslighet som drabbar fest medborgare
och skapar en knsla av otrygghet i samhllet. Under r 2005 inledde
polisen en nationell satsning mot mngdbrottslighet, dr cykelstlder
tillsammans med bland annat bostadsinbrott och skadegrelsebrott,
ingr i defnitionen. Uppklaringen vid olika mngdbrott r lg och
i syftet med mngdbrottssatsningen ingr att ka polisens frmga
att utreda och klara upp fer sdana brott. I syftet ingr ven att ka
polisens frmga att frebygga brott som berr mnga medborgare,
samt att gna brottsofren strre uppmrksamhet. Mngdbrottspro-
jektet har franlett en frndring av polisens verksamhetsmetoder. De
nya verksamhetsmetoderna ska underltta och gra det mjligt fr
polisen att ka uppklaringen av mngdbrotten (rps 2008a). Resulta-
ten som hittills har presenterats srredovisar inte cykelstlder, utan
de ingr i en grupp som omfattar fordonsrelaterade brott. Resultaten
visar att den gruppen har kat nr det gller renden redovisade till
klagare r 2006, jmfrt med r 2005, samt minskat nr det gller an-
tal anmlda brott under samma period (rps 2008b).
Det kan, som nmnts tidigare, dock fnnas andra orsaker till att de
anmlda brotten blivit frre n att den faktiska brottsligheten minskat.
En sdan orsak r de tidigare nmnda frndringarna i frskrings-
skyddet, vilket kan ge till fljd att antal anmlda brott minskar eller
kar. En stor mngd brott, som till exempel cykelstlder, polisanmls
frmst p grund av att de r frskringsrelaterade och frskringsbo-
lagen krver en polisanmlan som underlag fr sitt ersttningsbeslut.
En stor del av dessa brott har mycket sm chanser att bli uppklarade
(Persson 2005). Persson menar att det vore nskvrt att frskringsbo-
lagen till viss del gav efter p sina krav p polisanmlan gentemot fr-
skringstagarna. P s vis skulle man frigra polisira resurser till att
anvndas p brott med hgre kriminalpolitisk relevans och med strre
mjligheter att klaras upp (Persson 2005).
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
Referenser
Brottsfrebyggande rdet, Br (1987). Varfr varierar uppklaringsprocen-
ten. Frfattare: Ahlberg, J, Knutsson, J. Rapport 1987:1. Stockholm:
Brottsfrebyggande rdet, Br (1997). Brottfrebyggande tgrder i prak-
tiken. Frfattare: Fahln, A, Ns, M. Rapport 2004:6. Stockholm:
Brottsfrebyggande rdet, Br (2000). Brottfrebyggande tgrder i prak-
tiken. Frfattare: Grevholm, E. Rapport 2000:1. Stockholm: Brottsf-
rebyggande rdet.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2001). Brottsligheten i olika lnder. Fr-
fattare: Dolmn, L. Rapport 2001:18. Stockholm: Brottsfrebyggan-
de rdet.
minskat? Frfattare: Ahlberg, J. Rapport 2002:4. Stockholm: Brotts-
frebyggande rdet.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2004). Cykelstld. Frfattare: Svensson,
R. Dolmn, L. (red.). Brottsutvecklingen i Sverige 20012003. Rapport
Brottsfrebyggande rdet, Br (2005). Stld, vld och droger bland ung-
domar i rskurs nio. Frfattare: Ring, J. Rapport 2005:4. Stockholm:
Brottsfrebyggande rdet, Br (2006a). Konsten att lsa statistik om
brottslighet. Redaktrer: Sporre, T. och Standar, R. Rapport 2006:1.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2006b). Ungdomar och brott ren 1995
2005. Frfattare: Svensson, R. Rapport 2006:7. Stockholm: Brottsf-
rebyggande rdet.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2007). Nationella trygghetsundersk-
ningen 2006. Frfattare: Blixt, M., Carlstedt, M., Tyr, A. Rapport
ningen 2007. Frfattare: Eriksson, K., Tyr, A., Wigerholt, J. Rapport
Brottsfrebyggande rdet, Br (2008b). Brottsofers bengenhet att polis-
anmla brott. Frfattare: Westfelt, L. Rapport 2008:12. Stockholm:
Ekbom, T., Engstrm, G., Gransson, B. (2006). Mnniskan Brottet Flj-
derna. ScandBook AB, Falun.
Gotlands kommun (2007). Gotland i sifror 2007. Bild&Reklam An-
nonsbyr AB, Visby.
Persson, L. G. W. (2005) Hgre uppklaring av mngdbrott. Stockholm:
Rikspolisstyrelsen.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
Polismyndigheten i Stockholms ln (2005). Bo Tryggt 05. <www.bot-
ryggt.se>. Hmtad 4 juni 2008.
Ring, J. (1994). Cykelstlder bland ungdomar. Allmn kriminologi, Stock-
holms universitet, C-uppsats.
rps (2008a). Polisen ska lsa fer mngdbrott. <www.polisen.se/inter/util/
nodeid=21434&pageversion=1.jsp?articleid=133945>. Hmtad 4 juni
2008.
rps (2008b). Mngdbrottsresultat r 2006. <www.polisen.se/mediaar-
chive /4347/3474/13977/Mangdbrottsresultat%202006.pdf>. Hmtad
4 juni 2008.
van Dijk, J., van Kesteren, J., Smit, P. (2007). Criminal Victimization in
International Perspective. Key fndings from the 20042005 Interna-
tional Crime Victims Survey. United Nations Ofce on Drugs and
Crime (unodc) and the United Nations Interregional Crime and
Justice Research Institute (unicri).
van Kesteren, J., Mayhew, P., Nieuwbeerta, P. (2000). Criminal Victimiza-
tion in Seventeen Industrialized Countries. Key fndings from the 1996
International Crime Victims Survey and eu ics. Research and Policy
report no. 257. The Netherlands: Ministry of Justice.
von Hofer, H. (1985). Brott och straf i Sverige. Stockholm: Statistiska
centralbyrn.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
Sammanfattning
r 2007 anmldes cirka 58 000 butiksstlder, vilket r en kning
med 11 procent jmfrt med r 2000. Utvecklingen av antalet
butiksrn har alltsedan brjan av 1990-talet utmrkts av stora
nivfuktuationer kring en svagt nedtgende trend och det
r drfr nnu fr tidigt att uttala sig om huruvida de senaste
rens uppgng r av mer tillflligt slag eller utgr ett trendbrott.
Butiksstlder har drtill ett stort mrkertal, vilket gr att det
r mycket svrt att bedma brottslighetens omfattning och ut-
veckling. I vilken utstrckning de butiksstlder som sker kom-
mer till rttsvsendets knnedom beror i huvudsak p intensite-
ten i butikens bevakningsinsatser.
Genom att butiksstlder r ett s kallat ingripandebrott, kan en
jmfrelsevis stor andel av de anmlda brotten klaras upp. r
2007 var uppklaringsprocenten 61 procent, varav en vervgan-
de del (42 procent) klarades upp genom att en grningsperson
kunde bindas till brottet. r 2007 misstnktes cirka 20 400 per-
soner fr butiksstld. Omkring tv femtedelar (40 procent) av
de misstnkta personerna var kvinnor medan en knapp femte-
del (18 procent) utgjordes av ungdomar under 18 r. Bland dem
som lagfrdes fr snatteri som huvudbrott r 2007 fck 62 pro-
cent bter (genom dom eller strafrelggande) som huvudp-
fljd.
Inledning
Butiksstlder handlar ofta om tillgrepp till relativt lga belopp och
de festa stlder i butik sorterar drfr under den lindrigare formen
av stldbrott snatteri. Samtidigt som butiksstlder rknas till den
mindre allvarligare brottsligheten, utgr de p grund av sitt stora an-
tal ett omfattande problem fr svl handeln som samhllet i stort.
Branschorganisationen Svensk Handel uppskattar att den svenska de-
taljhandeln varje r drabbas av frluster fr miljardbelopp till fljd
av brottsligt svinn. Drtill kommer stora kostnader fr investeringar i
brottsfrebyggande tgrder och kontrollsystem. ven fr rttsvsen-
BUTIKSSTLD
Louise Ekstrm
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
det innebr hanteringen av de cirka 60 000 butiksstlder som anmls
rligen en inte helt obetydlig belastning.
Med butiksstld avses stld och snatteri i butik, varuhus eller kom-
mersiell utstllningslokal. Vid rubriceringen av ett butikstillgrepp ut-
gr enligt praxis det tillgripnas vrde i allmnhet den avgrande om-
stndigheten. Hgsta domstolen har i fera avgranden slagit fast att
grnsen mellan stld och snatteri normalt ska dras vid ett vrde om
800 kronor (se det av Hgsta domstolen senast meddelade avgrandet
i frgan nja 2003 s. 495). I brottsstatistiken redovisas stlder och snat-
terier i butik under en gemensam brottskategori (butiksstld), vilket
innebr att det inte r mjligt att srskilja de tv brotten frn varandra.
Ett rimligt antagande r dock att huvuddelen av de polisanmlda bu-
tiksstlderna utgr snatterier (Br 1998, Br 2004).
Butiksstlder upptcks frmst genom kontrolltgrder i butikerna
och inordnas drmed under kategorin spanings- och ingripandebrott.
Det innebr att de anmlda brotten till stor del speglar hur omfattan-
de och efektiv bevakningen r i butikerna. Frmodligen r det endast
en liten del av alla butiksstlder som upptcks och anmls till polisen
till fljd av butikernas kontroller, och det faktiska antalet butiksstlder
bedms drfr vara mycket strre n den registrerade brottsligheten.
Det stora mrkertalet vid butiksstlder innebr att det inte r mjligt
att uttala sig om butiksstldernas omfattning utifrn uppgifter i an-
mlningsstatistiken. Om mrkertalet frndras ver tid kan det ven
vara svrt att anvnda anmlningsstatistiken fr att bedma butiks-
stldernas relativa utveckling. Dremot kan statistiken till exempel an-
vndas som ett grovt uppfljningsinstrument fr att utvrdera insatser
mot butiksstlder eller fr att upptcka eventuella trendfrndringar
och lokala skillnader som sedan kan fljas upp med andra mtt.
Fr att f en tillfrlitlig bild av butiksstldernas omfattning och
utveckling mste man komplettera kriminalstatistiken med kunskap
frn alternativa kllor. Det kan exempelvis rra sig om uppgifter om
brottsligt svinn eller observations- och sjlvdeklarationsundersk-
ningar. Var och en av dessa kllor har sina brister, men genom att kom-
binera dem kan man sannolikt f fram en mer rttvisande bild av bu-
tiksstldernas omfattning och utveckling.
Omfattning och mrkertal
r 2007 anmldes drygt 57 900 stlder och snatterier i butik, vilket
motsvarar knappt 5 procent av den totala registrerade brottsligheten
och cirka 10 procent av samtliga anmlda tillgreppsbrott samma r.
Som nmnts ovan frblir mnga butiksstlder oupptckta och av
dem som trots allt upptcks anmls inte alla till polisen. Huruvida de
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
stlder och snatterier som upptcks ocks anmls till polisen anses i
huvudsak bero p tre faktorer: vrdet p det tillgripna, butikens ruti-
ner fr brottsanmlan och stldernas omfattning (Br 2002). Efter-
som det ofta saknas ett ekonomiskt incitament fr att gra en polis-
anmlan i det enskilda fallet, styrs anmlningsbengenheten snarare
av butikernas rutiner fr att beivra snatterier och stlder. Det r vidare
troligt att anmlningsrutiner, liksom kontrollinsatsernas intensitet,
samvarierar med hur omfattande problemet med stlder r i den en-
skilda butiken.
Ett srskilt problem fr butiker r interna stlder som begs av buti-
kens personal. Denna grupp str normalt sett inte under samma kon-
troll som butikskunderna och har genom sin delaktighet i verksamhe-
ten ven mjlighet att beg mer rafnerade och svrupptckta stlder.
Det r drfr rimligt att anta att mrkertalet fr den interna stldbrotts-
ligheten r strre n fr de kundrelaterade butiksstlderna (Br 2002).
Alternativa datakllor fr butiksstldernas omfattning
Det saknas i dag underskningar som p ett tillfrlitligt stt mter
butiksstldernas omfattning. En metod som ofta anvnds fr att mta
den faktiska stldbrottsligheten i butiker och varuhus r uppskattning-
ar av svinnet inom den svenska handeln. Sdana skattningar r emel-
lertid mycket oskra, inte minst p grund av svrigheten att urskilja
det brottsliga svinnet frn annan typ av svinn i fretagens bokfring.
Det gller till exempel administrativt svinn (fel vid inventering, kas-
sahantering o.d.) och fysiskt svinn (frstrda varor med mera). Ett an-
nat problem r att skattningarna troligtvis ven omfattar annan typ av
vinningsbrottslighet inom detaljhandel utver rena stlder, exempel-
vis bedrgerier. Det medfr att resultaten frn skattningar av detta slag
ofta uppvisar kraftiga variationer. Vidare ger sdana skattningar endast
information om butikernas uppskattade frluster till fljd av stld,
inte antalet stldtillfllen, vilket ytterligare frsvrar tolkningen av re-
sultaten. Sammanfattningsvis br skattningar som baseras p uppgif-
ter om brottsligt svinn tolkas med en viss frsiktighet.
Enligt uppgifter frn Svensk Handel uppgick det brottsliga svinnet
inom detaljhandeln till nrmare 12 miljarder kronor r 2006, motsva-
rande 3 procent av den totala omsttningen. Trots att uppgifter om det
brottsliga svinnet endast ger en mycket grov fngervisning om butiks-
stldernas omfattning r det uppenbart att det endast r en brkdel av
alla stldbrott i butik som upptcks och anmls till polisen.
Hur stor andel av butiksstlderna som begs internt r oklart. I ld-
re studier har man uppskattat att de interna stlderna utgr mellan 10
och 30 procent av samtliga stlder i butik (rps 1993, Br 2002), medan
Svensk Handel uppskattar att cirka en fjrdedel av det brottsliga svin-
net r 2006 kan hnfras till interna stlder.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
I en nyligen genomfrd internationellt jmfrande underskning
av stlder och snatterier inom ett urval av butiker i detaljhandeln,
The Global Retail Theft Barometer, uppskattades kostnaden fr stlder
och snatterier (inklusive brottsfrebyggande tgrder) till 1,32 pro-
cent av den totala omsttningen inom den svenska detaljhandeln r
2006/2007. Enligt underskningen ligger Sverige tillsammans med
Finland p den hgsta nivn i Norden och ngot hgre n genomsnit-
tet fr Vsteuropa p 1,26 procent, men lgre n genomsnittet p 1,36
procent fr samtliga 32 lnder i Europa. Skillnaderna r dock sm och
av resultaten kan man konstatera att omfattningen av det brottsliga
svinnet r ptagligt lika i de europeiska lnderna (Bamfeld 2007).
Bilden av hur vanligt det r med butiksstld kan kompletteras med
kunskap frn observations- och sjlvdeklarationsunderskningar. Ob-
servationsstudier, dr butikskontrollanter skuggar ett slumpmssigt
urval av kunder, har inte genomfrts i Sverige. Dremot kan man f
en bild av hur vanligt det r att 15-ringar begr butiksstlder frn den
Nationella skolunderskningen (nsu), som r en lpande sjlvdeklara-
tionsunderskning bland elever i nionde klass i Sverige. Enligt resultat
frn underskningarna (19952005) uppger omkring var tredje skol-
ungdom att han eller hon har tagit ngot i en afr det senaste kalen-
derret (se ven under rubriken Grningspersoner nedan).
r 2007 anmldes drygt 57 900 butiksstlder, vilket r en kning med
3 procent jmfrt med r 2006. Sett till hela 2000-talet har antalet an-
mlda stlder i butik kat med cirka 11 procent eller knappt 5 900
brott. De senaste tv rens kning fljer emellertid p ett par r med
ett minskande antal anmlningar och utvecklingen faller sledes in i
ett mnster av nivmssiga variationer som varit utmrkande fr de
anmlda butiksstlderna de senaste tjugo ren (se fgur 1). De anml-
da butiksstlderna r dock fortfarande frre n toppret 1991 d cirka
69 500 snatterier och stlder i butik anmldes.
Studeras utvecklingen i ett lngre perspektiv framtrder en kraf-
tig kning av de anmlda butiksstlderna. Mellan r 1975 och r 1991
skedde nstan en tredubbling av antalet butiksstlder, frn knappt 26
600 till drygt 69 500 anmlda butiksstlder. Drefter har, som redan
nmnts, antalet butiksstlder fuktuerat kring en niv p i genomsnitt
58 800 butiksstlder rligen i en svagt nedtgende trend. Det rliga
antalet anmlda butiksstlder har under perioden 19922007 varierat
med som hgst 10 procent per r.
Som framgr av fgur 1 fljer antalet anmlda stlder i butik i prin-
cip utvecklingen fr det totala antalet stld- och tillgreppsbrott. Det
talar fr att utvecklingen av stlder i butik och stldbrottsligheten ge-
nerellt i huvudsak styrs av samma mekanismer. Den lngsiktiga k-
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
ningen av butiksstlder frklaras ocks, i likhet med stldbrottslighe-
ten totalt, frmst av att det har skett stora frndringar i den s kallade
tillfllesstrukturen ver tid (Br 1998, Hofer och Tham 2000). Inom
handeln har frndringar ssom vergngen frn frsljning ver disk
till sjlvbetjning, tillsammans med etableringen av allt fer butiker,
stormarknader och varuhus, successivt inneburit en kad tillgng p
stldbegrliga varor och drmed fer mjligheter till att beg brott.
Efekten av frndringar i tillfllesstrukturen inom handeln var som
strst under 1960 1970-talen, men fortstter n i dag (exempelvis ge-
nom infrandet av sjlvskanning av priset p varor i butik och snabb-
kassor utan personal). En annan mer generell frklaring som fram-
frts som bidragande orsak till stldbrottslighetens utveckling r det
sedan 1970-talet vxande narkotikamissbruket (Knutsson 1996). Drut-
ver torde en delfrklaring till kningen vara att butikerna i allt hgre
grad kommit att uppmrksamma problemet med stlder och att kon-
trollinsatserna drmed blivit mer omfattande med tiden (Br 2001).
Som framgr av fgur 1 indikerar anmlningsstatistiken att kning-
en av butiksstlderna avstannade i brjan av 1990-talet. De kraftiga
variationer som markerar utvecklingen drefter r svra att frklara.
Ett rimligt antagande r att variationerna i anmlningsstatistiken av-
speglar de insatser som vidtas inom handeln fr att beivra stldbrot-
ten, men samtidigt tyder samstmmigheten med utvecklingen av de
vriga stldbrotten p att anmlningarnas niv ven pverkas av andra
mer generella faktorer. En hypotes som lagts fram i det avseendet r att
Figur 1. Antalet polisanmlda butiksstlder (hger y-axel) respektive tillgreppsbrott
totalt (vnster y-axel), ren 19752007. Klla: Br.
0
10 000
20 000
30 000
40 000
50 000
60 000
?0 000
80 000
0
100 000
200 000
300 000
400 000
500 000
600 000
?00 000
800 000
19?5 19?8 1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
Polisanmlda tillgreppsbrott totalt (8 kap. BrB)
Polisanmlda butiksstlder
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
intensiteten och omfattningen av bevakningen inom detaljhandeln
varierar med storleken p den faktiska omfattningen av stlder och att
anmlningsstatistiken drfr torde beskriva den faktiska brottsutveck-
lingen tmligen vl. Vxelverkan mellan kontrollernas intensitet ena
sidan och den faktiska brottslighetens omfattning andra sidan kan
dock innebra att statistiken ver anmlda brott ger en ngot frstrkt
bild av brottslighetens faktiska utveckling (Br 1998).
Utsatta butiker
Vissa butiker drabbas i hgre utstrckning n andra av stlder och
snatterier. Utsattheten fr brott r sllan slumpmssig, utan hnger
ofta samman med vissa egenskaper hos butikerna eller andra omstn-
digheter som skapar gynnsamma frutsttningar fr brott. Nr det gl-
ler butiksstlder kan man srskilt peka p fyra faktorer som kan ha
betydelse fr en butiks utsatthet: a) branschtillhrighet, b) butiksstor-
lek, kundunderlag och frsljningsstt, c) omrdesegenskaper och d)
omfattningen av skerhetstgrder (Clarke 2002).
Att branschtillhrigheten antas ha betydelse fr utsattheten fr
stld och snatteri hnger samman med att vissa varor och varukatego-
rier r mer attraktiva att stjla n andra. Vidare tenderar strre butiker
och varuhus med stort kundunderlag att i hgre grad utsttas fr stl-
der och snatterier. Utsattheten fr brott har ven visat sig hnga sam-
man med butikens nrmilj och andra yttre frutsttningar. Exempel-
vis har afrsgator och kpcentrum uppvisat hgre risk i det avseendet.
Detsamma gller fr butiker som r placerade nra centrumomrden,
allmnna kommunikationsmedel eller i omrden med sociala pro-
blem (Br 1994, Clarke 2002).
Enligt Svensk Handel r de mest utsatta branscherna berknat p
svinnets andel av omsttningen i fallande ordning byggvarumarkna-
der, varuhus, kldbutiker och dagligvaruhandel. Lgst svinn har sko-
butiker och andra butiker som har varorna bakom disk eller inlsta
(Svensk Handel 2001). Motsvarande mnster framtrder i en analys av
ett slumpmssigt urval av anmlningar om stld i Stockholms ln r
2003 (Br 2004). Erfarenheter visar vidare att det ofta r mindre och/
eller mer kostsamma varor som tillgrips. Svensk Handel listar i nmnd
ordning godis, rakprodukter, batterier, flmrullar och kafe som de
fem mest attraktiva varorna att stjla (Svensk Handel 2001). Liknande
resultat har ven framkommit i internationella studier (Clarke 2005,
Adams och Hollinger 2006, Bamfeld 2006).
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
Grningspersoner
Den frmsta kllan som fnns att tillg fr kunskap om grningsper-
soner r statistiken ver misstnkta personer. Nr man anvnder miss-
tankestatistiken r det dock viktigt att komma ihg att de misstnkta
personerna endast utgr ett mycket begrnsat urval av alla de grnings-
personer som faktiskt begr butiksstld. ven om upptcktsrisken kan
antas vara slumpmssig, str det klart att mer hgfrekventa grnings-
personer lper en strre risk fr upptckt n tillflliga brottslingar.
Det r ocks tnkbart att butikspersonal och vktare r mer uppmrk-
samma p vissa kundgrupper n andra, exempelvis ungdomar, invand-
rare eller missbrukare, och att vissa grupper av den anledningen kan
vara verrepresenterade i statistiken (Farrington 1999).
KN OCH LDER BLAND MISSTNKTA FR BUTIKSSTLD
r 2007 var omkring 20 400 personer misstnkta fr butiksstld. Miss-
tankarna omfattade totalt sett 29 800 brottsdeltaganden, vilket inne-
br att det fanns en skligen misstnkt person vid varannan anmld
butiksstld detta r (se ven under rubriken Rttsvsendets hantering
nedan). Andelen skligen misstnkta personer vid butiksstlder r i
frhllande till mnga andra tillgreppsbrott mycket hg.
Bland de personer som misstnktes fr butiksstld r 2007 var 40
procent kvinnor. Andelen kvinnor r sledes omkring dubbelt s stor
bland personer misstnkta fr butiksstld som bland brottsmisstnkta
personer totalt sett. Utvecklingen av snatteribrott har varit pfallande
lika fr mn och kvinnor, och kvinnornas andel har legat p denna
niv alltsedan r 1984 (nr kn infrdes i redovisningen av misstnkta
personer).
Det r inte enkelt att frklara den relativt sett hga kvinnorepresen-
tationen vid butiksstlder. Kort kan nmnas att tidigare studier har
visat att kvinnors brottslighet tenderar att vara mer instrumentell (nyt-
toinriktad) och mindre vldsam n mnnens brottslighet (Br 1990,
Br 1999b). Inom den kriminologiska forskningen har det ven pekats
p att tillfllesstrukturen kan se olika ut fr kvinnor och mn. Bland
annat har det ppekats att kvinnor allmnt sett spenderar mer tid i bu-
tiker och drmed har fer tillfllen att beg butiksstlder i jmfrelse
med mnnen (Br 1998, se ven kapitlet Kvinnors brottslighet).
Butiksstld och snatterier betraktas som ett typiskt ungdomsbrott i
den meningen att en frhllandevis stor andel ungdomar begr detta
brott. Att stld i butik r ett av de mer vanligt frekommande brotten
bland ungdomar framgr av Br:s skolunderskningar. Enligt de se-
naste resultaten frn r 2005 uppgav cirka 23 procent av pojkarna och
20 procent av fickorna att de stulit eller snattat i butik det senaste ret.
I jmfrelse med 1995 rs underskning, d motsvarande andelar upp-
gick till 41 respektive 33 procent, har den sjlvrapporterade brottslighe-
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
ten dock minskat ptagligt. Underskningarna visar ven p en gene-
rell minskning av ungdomarnas sjlvdeklarerade brottslighet ver tid,
liksom p en allt lgre tolerans fr brott (Br 2006b).
Ser man till statistiken ver misstnkta personer framgr att ung-
domar i ldern 1517 r endast svarar fr totalt knappt en femtedel (18
procent) av de misstnkta fr butiksstld r 2007. I relation till lders-
gruppens storlek i befolkningen r ungdomar under 18 r dock tyd-
ligt verrepresenterade bland de misstnkta personerna (se fgur 2).
Nr det gller de yngre grningspersonerna i ldern 1517 r r antalet
misstnkta per 1 000 invnare mer n dubbelt s stort som i befolk-
ningen totalt sett. Bland unga fickor i samma ldersgrupp r antalet
misstnkta per 1 000 invnare hela fyra gnger strre n fr samtliga
kvinnor misstnkta fr butiksstld.
BROTTSBELASTNING
Grningspersonerna vid butiksstld har beskrivits som en heterogen
grupp bestende av svl vanemssiga och professionella kriminella
som tillfllesbrottslingar, med tonvikt p den senare kategorin (se bl.a.
Cameron 1964, Moore 1983, Abelson 1989). De misstnktas brottsbe-
lastning redovisas inte i kriminalstatistiken, men en fngervisning om
grningspersonernas brottsbelastning kan fs frn uppgifter om tidi-
gare belastning bland lagfrda fr snatteri. Av dem som lagfrdes fr
snatteri som huvudbrott r 2007 var drygt hlften (55 procent) tidigare
ostrafade sedan tidigare. En knapp femtedel (18 procent) hade lagfrts
Figur 2. Antal kvinnor och mn misstnkta fr butiksstld per 1 000 invnare i me-
delbefolkningen, efter lder. r 2006. Klla: Br, SCB.
9
5
5 5
4 3
2
1
3
12
4
3
3
2 2
1
3
0,5
0
2
4
6
8
10
12
14
15-
1? r
18-
20 r
21-
24 r
25-
29 r
30-
39 r
40-
49 r
50-
59 r
60- r Samt-
liga
Misstnkta mn/1 000 inv. Misstnkta kvinnor/1 000 inv.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
vid ett till tv tidigare tillfllen och 28 procent vid minst tre tidigare
tillfllen, varav omkring 11 procent vid minst tio tillfllen. En special-
studie av brottsbelastningen bland samtliga personer som misstnkt-
es fr butiksstld och snatteri r 2003 visar dock p en ngot hgre
brottsbelastning: nrmare tv tredjedelar (63 procent) av personerna
var sedan tidigare lagfrda fr brott vid tidpunkten fr den aktuella
brottsmisstanken. De festa av dem som var brottsbelastade (70 pro-
cent) hade lagfrts vid minst tre tillfllen och nstan tv femtedelar
(38 procent) vid minst tio tillfllen (Br 2004). ven om man, som
det har ppekats tidigare, mste beakta att de misstnkta personerna
endast utgr en mycket liten del av alla som begr butiksstlder och
att urvalet sannolikt inte speglar den typiske butikssnattaren, visar
studien att det fnns en grupp mycket grovt belastade grningspersoner
som begr butiksstlder.
Inslaget av mer vanemssiga och professionella brottslingar gr
sig ven gllande genom att det fnns kopplingar mellan snatteri och
stlder i butik och hlerimarknaden. Enligt en Br-rapport om hleri
handlar det d oftast om mer professionella tjuvar som antingen sys-
tematiskt stjl mindre och/eller dyrbara varor fr vidarefrsljning, ex-
empelvis till oserisa butiker, eller som stjl exklusiva varor p bestll-
ning av en kund. Insiderstlder som begs av butikens personal utgr
ocks bidrag till hlerimarkanden (Br 2006a). Inom forskningen har
man ven pekat p narkotikamissbrukare som en identiferbar grupp
bland dem som mer vanemssigt begr stlder och snatteri fr vidare-
frsljning (Bennett m.f.).
Uppklaring
Butiksstlder r ett s kallat ingripandebrott, vilket innebr att en fr-
hllandevis stor andel (61 procent r 2007) av de anmlda brotten kla-
ras upp. I en vervgande del sker uppklaringen genom att en gr-
ningsperson kan identiferas och bindas till brottet. Den s kallade
personuppklaringsprocenten det vill sga andelen anmlda brott
som lett till talsbeslut eller lagfring genom strafrelgganden eller
talsunderltelser r fljaktligen relativt hg och uppgick r 2007 till
42 procent (se fgur 3). En annan vanlig uppklaringsgrund vid butiks-
stld r att den misstnkte grningspersonen inte r strafmyndig (un-
der 15 r) och tal drfr inte kan vckas. r 2007 kunde 8 procent av
de anmlda brotten (4 800 brott) klaras upp av detta skl.
Svl andelen uppklarade som personuppklarade butiksstlder har
legat p en konstant niv sedan mitten av 1990-talet. Sett i ett lngre
perspektiv har uppklaringsprocenten dock minskat, frn en niv p i
genomsnitt 74 procent under ren 19751994 till en niv p i genom-
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
snitt 64 procent under perioden drefter. En strre del av minskning-
en terfnns i den s kallade tekniska uppklaringen av butiksstlder och
kan troligtvis frmst frklaras av en minskad anvndning av rapport-
eftergifter inom polisen (Br 1999).
Lagfring
Butiksstld r inte en renodlad juridisk kategori, utan redovisas till-
sammans med andra typer av tillgreppsbrott under 8 kap. 12 i brotts-
balken i lagfringsstatistiken. Det gr inte att urskilja butiksstlderna
frn andra typer av stld (1 ) i statistiken ver anmlda brott. Ett rim-
ligt antagande r dock att en stor del lagfringar om snatteri (2 ) rr
butikssnatterier
90
.
90
Pstendet att butikssnatterier utgr en strre del av lagfringarna med snatteri
som huvudbrott bygger p de tv antagandena att a) butikssnatterier anmls
oftare n andra typer av snatterier och b) att butikssnatterier oftare leder till lag-
fring n andra typer av snatterier. Att butiker anmler oftare n andra typer av
brottsoffer beror p att de vanligtvis drabbas av upprepade stlder och drfr
ofta har som princip att anmla brott. Detta trots att vrdet p det tillgripna r
mycket lgt och det drfr sllan finns ngot ekonomiskt incitament fr att anmla
snatteri, ngot som kan f privatpersoner att avst frn anmlan. Att butikssnat-
terier lagfrs ofta frklaras (utver att de anmls oftare) av att grningspersonen
vid butiksstld ofta ertappas p bar grning och att personuppklaringen drfr r
hgre n vid mnga andra typer av snatterier och stlder.
Figur 3. Uppklarings- respektive personuppklaringsprocenten fr butiksstld, ren
19752007. Klla: Br.
0
10
20
30
40
50
60
?0
80
90
19?5 19?8 1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
Uppklarade butiksstlder Personuppklarade butiksstlder
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
r 2007 lagfrdes knappt 13 600 personer fr snatteri som huvud-
brott
91
. Strafet fr snatteri r bter och fljaktligen erhll en verv-
gande majoritet (62 procent) av dem som lagfrdes fr snatteri bter
genom dom eller strafrelggande som huvudpfljd. Enbart straf-
frelggande utgjorde 40 procent av lagfringarna och r sledes den
vanligaste pfljden vid snatteri. Nstan lika vanligt (37 procent) var
dock att klagaren meddelade talsunderltelse fr brottet. Ser man
enbart till de ungdomar i ldern 1520 r som lagfrdes fr snatteri
r 2007 r frhllandet emellertid det omvnda. Nrmare 69 procent
meddelades talsunderltelser, medan 30 procent fck bter i ngon
form. Andra pfljder fr snatteri r mycket ovanliga.
Med hjlp av situationella tgrder som tar sin utgngspunkt i sjlva
brottssituationen och som syftar till att reducera tillfllena fr brott
kan man sannolikt frebygga en stor del av stlder och snatterier i
butik. tgrder av denna typ kan handla om att frsvra fr brottets
genomfrande, ka upptcktsrisken, minska utbytet av eller rttfrdi-
gandet av brott. En stor del av det brottsfrebyggande arbetet faller
sledes p butikernas ansvar. Det r dock oskert i vilken utstrckning
sdana tgrder lyckas avstyra mer vanemssiga eller professionella
brottslingar frn att beg brott. Dessa grupper av grningspersoner
stjl oftast varor fr avyttring mot kontanter eller som frsrjning av
ett missbruk och r sannolikt mer motiverade till att beg brott. De
tenderar drfr att med tiden lra sig bemstra olika typer av brotts-
skydd (Hayes 1999). Det freligger ocks en risk fr verfyttningsef-
fekter till andra brottsobjekt eller brottstyper. Fr att motverka brott
som begs av denna grupp av grningspersoner krvs troligtvis i stllet
mer riktade tgrder.
Det fnns i dag en uppsj av preventionstgrder som kan vidtas
fr att frebygga stlder och snatterier i butik (se nedan). Tyvrr sak-
nas kunskap om vilka tgrder som r mer efektiva fr att frebygga
stlder och snatterier i butik. Det mesta av forskningen p omrdet
r drutver begrnsad till mindre, lokala fltstudier och det kan dr-
fr vara svrt att dra ngra generella slutsatser utifrn dem. Problemet
med stlder och deras orsaker kan dessutom variera mellan olika buti-
ker, vilket innebr att de brottsfrebyggande tgrderna br anpassas
91
Som huvudbrott vljs, om flera brott ingr i en lagfring, det brott som har den
strngaste straffskalan. Uppgiften omfattar sledes inte de personer som sam-
tidigt lagfrts fr andra (grvre) brott och antalet utgr en minimiskattning av
samtliga snatterilagfringar samma r. En tidigare genomgng av lagfringsupp-
gifter r 2003 visade dock att snatteribrottet utgjorde huvudbrott i 80 procent av
samtliga lagfringar som innehll snatteri.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
till den enskilda butikens specifka problembild. Strst mjlighet att
frebygga stlder i butik har man drfr sannolikt om man antar ett
problemorienterat arbetsstt som innebr att man kartlgger och ana-
lyserar butikens problem med stlder innan man vidtar tgrder. P s
vis kan man sannolikt ven hitta den mest kostnadsefektiva lsningen
p problemet med stlder.
Brottsfrebyggande tgrder mot butiksstlder
Situationella tgrder mot butiksstlder inriktas vanligtvis mot tre
delomrden: butiksmilj, personal och teknik (Clarke 2002). Fre-
byggande tgrder i butiksmiljn tar sikte p butikens fysiska utform-
ning och varuexponering. Sttet att exponera varor i butiken kan ha
stor betydelse fr stldnivn och det mest efektiva sttet att frebygga
stlder torde vara att slja varor ver disk (Br 2002). Samtidigt riske-
rar den typer av tgrder att ha en hmmande efekt p frsljningen
och r drfr sllan realistiska att genomfra. I stllet kan man vlja
att inrikta tgrderna p att ka upptcktsrisken fr brott. Att inreda
butiken s att personalen fr en god verblick av lokalen eller omdis-
ponera stldbergrliga varor till platser i butiken dr personalen ofta
uppehller sig r relativt enkla tgrder som i ngra mindre studier
har visat sig ha viss preventiv efekt p stldbrottsligheten (Farrington
1999). Andra tgrder i butiksmiljn kan handla om att tydligt infor-
mera om att snatteri r en brottslig grning i syfte att avskrcka kun-
derna frn att beg brott. Exempelvis kan frekomsten av skyltar och
dekaler med texten snatteri polisanmls ha viss efekt p brottslighe-
ten (Carter 1996, Farrington 1999; ).
Till de vanligaste tgrderna i butik fr att motverka stld och snat-
teri hr olika tekniska hjlpmedel, till exempel varularm och vervak-
ningskameror. Elektroniska varuskydd anvnds i mycket hg utstrck-
ning och denna typ av brottsskydd har ocks i fera studier visat sig
ha en frebyggande efekt (se bl.a. Di Lionardo och Clarke 1996, Far-
rington 1999, Langton och Hollinger 2005). Det har dock ppekats att
efekten vid varularm kan vara temporr och att de mer professionella
brottslingarna med tiden ofta upptcker metoder fr att neutralisera
tgrder av detta slag. ven de f studier som har publicerats om den
frebyggande efekten av vervakningskameror i butiksmiljn visar
att den preventiva efekten r avtagande med tiden (Beck och Willis
1999). Samtidigt uppges just larm och kameror, enligt en intervjuun-
derskning med tidigare snattare, vara de tv mest avskrckande tgr-
derna i butik (Hayes 1999).
I strre butiker och varuhus med hg kundfrekvens anvnds ofta
butikskontrollanter eller vktare fr att frstrka bevakningen i buti-
kerna. Den preventiva efekten av butikskontrollanter och vktare r
i dag inte nrmare knd. Ngra mindre studier har dock visat att bu-
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
tikskontrollanter endast observerar ett ftal av stlderna i butik och
att butikens egen personal ofta str fr en strre del av upptckterna
(Burrows 1988, Hayes 1999). Synliga och uniformerade vktare, liksom
knnedom om att butikskontrollanter fnns p plats, kan dock ha en
avskrckande efekt p potentiella brottslingar (Hayes 1999).
Mnga av de tgrder som vidtas fr att frhindra kundstlder, ex-
empelvis kameravervakning, kan ven anvndas fr att frebygga in-
terna stlder. Flertalet tgrder fr att motverka personalstlder hand-
lar om att frsvra brottets genomfrande. Det kan ske genom olika
former av rutin- och skerhetskontroller i arbetet, exempelvis kontrol-
ler vid personalens hemgng eller vid ankomst av varor eller genom
att begrnsat tilltrde till olika delar av eller funktioner i (lagerhante-
ring) butiken (Langton och Hollinger 2005).
En del butiker tillmpar olika typer av screeningmetoder, exempel-
vis utdrag ut belastningsregistret eller drogtester vid och under anstll-
ning i syfte att upptcka personer som har hgre risk att beg stld.
Sdana metoder kan dock upplevas som integritetskrnkande och ris-
kerar om de sker lpande att skapa en misstro mellan butiksledning
och personal, vilket i sin tur kan underbygga en orlighet hos perso-
nalen. I en jmfrande studie mellan butiker med lgt respektive hgt
svinn i USA framgick emellertid att screeningmetoder jmte larm och
kameravervakning var en av f tgrder som var signifkant vanligare
i butiker med mycket lgt svinn (Langton och Hollinger 2005).
Personalens kunskap och engagemang r en viktig aspekt i det
brottsfrebyggande arbetet. Mnga tgrder mot brott handlar dr-
fr om att hja skerhetsmedvetandet hos personalen och drigenom
ven den informella kontrollen. Exempelvis har terkommande in-
venteringar av butikens svinn framhllits som viktiga fr att hja per-
sonalens skerhetstnkande med brottspreventiva efekter som fljd
(Carter 1996, Curtis 1998). Klarlagda skerhetsrutiner och utbildning i
skerhetsfrgor r givetvis ocks en frutsttning fr att mnga andra
brottsfrebyggande tgrder i butiken som krver personalens engage-
mang ska vara efektiva.
Kriminalpolitik
Den kriminalpolitiska debatten har i frga om bekmpningen av bu-
tiksstlder i huvudsak rrt tv frgor. Dels efektiviseringen av rttsv-
sendets handlggning av den stora volymen snatteribrott (sou 1982:39,
sou 1992:61, sou 2002:44), dels infrandet av ett strafsanktionerat fr-
bud med syfte att kunna utestnga personer som lagfrts fr snatteri
frn den butikslokal dr brottet tidigare har skett (sou 1995:146, Ds
2002:25).
Svl mjligheten att utfrda s kallade tilltrdesfrbud i butik, som
infrandet av en frenklad brottsutredning och lagfring har varit f-
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
reml fr diskussioner och vervganden i lagstiftningssammanhang
under lng tid och fera frslag har drvid lagts fram. Till exempel f-
reslog Trygghetsutredningen i sitt slutbetnkande (sou 1995:146) att
strafbestmmelsen om olaga intrng skulle utvidgas till platser dit all-
mnheten har fritt tilltrde (t.ex. butiker), och senast r 2002 freslog
Beredningen fr rttsvsendets utveckling (bru) en utvidgning av ord-
ningsbotsinstitutet till alla brott med bter i strafskalan, som i det
enskilda fallet endast kan rendera penningbot (t.ex. snatteri). Nmnda
frslag kom dock bda att mtas av stark kritik i remissbehandlingen,
vilket innebar att regeringen aldrig arbetade fram ngra lagrdsremis-
ser i frgorna.
Ett frslag som har kommit att tillmpas dock utan att det fr-
anletts av ngon ny lagstiftning (se Lagrdets protokoll 2005-02-07)
r den frenklade utredningsmetoden snattefonen. Metoden, som
kortfattat innebr att vissa delar av brottsutredningen vid snatteribrott,
bland annat identifering av den misstnkte, frhr och hvande av ett
gripande, handlggs per telefon med en srskild kontaktperson vid
polismyndigheten, tillmpas numera i vissa polismyndigheter i landet,
dribland i Skne och Vrmlands ln (Polisen 2008). Frhoppningen
r, som tidigare har ppekats, att de efektivitetsvinster som metoden
medfr ven ska ha vissa brottspreventiva efekter (sou 2002:44).
Genom den ndring som infrdes i lagen om godtrosfrvrv den
1 juli 2003 r det inte lngre mjligt att gra godtrosfrvrv av stld-
gods eller annan olovligt tillgripen egendom. Det r inte utrett vilken
inverkan denna lagndring har haft p stlder och snatterier i butik,
men det r tnkbart att den kan ha haft en frebyggande efekt p de
butiksstlder som sker i avyttringssyfte.
Referenser
Abelson, E.S. (1989). When Ladies Go A-Thieving: Middle-Class Shoplifters
in the Victorian Department Store. New York: Oxford Press.
Adams, A., Hollinger, R.C (2006). 2006 National Retail Security Survey
Final Report. Gainesville, Florida: University of Florida. Security
Research Project
Bamfeld, J. (2006). The European Retail Theft Barometer. Nottingham:
Centre for Retail Research.
Bamfeld, J. (2007). The Global Retail Theft Barometer. Nottingham:
Centre for Retail Research.
Beck, A., Willis, A. (1999). Context-Specifc Measures of cctv Efective-
ness in the Retail Sector. I: Tilley, N., Painter, K. (red.) Surveillance of
Public Space: cctv, Street Lighting and Crime Prevention. Crime Pre-
vention Studies Series, Vol. 10:251269. New York: Criminal Justice
Press.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
Burrows, J. (1988). Retail Crime: Prevention Through Crime Analysis.
Crime Unit, Paper 11. London: Home Ofce Crime Prevention
Unit.
Brottsfrebyggande rdet, Br (1990). Tiby, E. (1990). Kvinnor och brott
i stadsmilj, I: Wikstrm, P-O.(red.) Brott och tgrder mot brott i
stadsmiljn. Rapport 1990:5. Stockholm: Brottsfrebyggande rdet.
Brottsfrebyggande rdet, Br (1994). Brott och ordningsstrningar i bu-
tiker. Rapport 1994:2. Frfattare: Marie Torstensson. Stockholm:
Brottsfrebyggande rdet. Allmnna frlaget.
Brottsfrebyggande rdet, Br (1998). Knutsson. J. (1998). Butiksstlder.
I: Ahlberg, J. (red.) Brottsutvecklingen i Sverige, 19951997. Rapport
Brottsfrebyggande rdet, Br (1999a) Lindstrm, P. (1999). Innebr
frre rapporteftergifter och talsunderltelser minskad brottslighet
och kad trygghet? I: tta refektioner om kriminalpolitik. En antologi.
Brottsfrebyggande rdet, Br (1999b). Kvinnors brottslighet. Frfattare:
M. Waldn. Rapport 1999:15. Stockholm: Brottsfrebyggande rdet.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2001). Edlund, M. (2001) Butiksstlder.
I: Ulriksson, B. (red.) Brottsutvecklingen i Sverige 19982000. Rapport
Brottsfrebyggande rdet, Br (2002). Butiksstlder problembild och
tgrder. Frfattare: M. Edlund och L. Westfelt. Skrift. Stockholm:
Brottsfrebyggande rdet, Br (2004). Ekstrm, L. (2004) Butiksstlder.
I: Domn, L. (red.) (2004) Brottsutvecklingen i Sverige 20012003. Rap-
Brottsfrebyggande rdet, Br (2006a). Hleri. Den organiserade brotts-
lighetens mte med den legala marknaden. Rapport: 2006:6. Frfattare:
L. Kllman, L. Korsell. Stockholm: Brottsfrebyggande rdet.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2006b). Ungdomar och brott ren 1995
Cameron, M.O. (1964). The Booster and the Snitch: Department Store
Shoplifting. London: The Free Press of Glencoe.
Carter, N. (1996). Functional analysis of stimuli infuencing retail theft.
Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis.
Clarke, R. V. (1999). Hot products: understanding, anticipating and redu-
cing demand for stolen goods. London: Home Ofce.
Clarke, R. V. (2002). Shoplifting. Problem-Oriented Guides for Police
Series No. 11. Washington: Department of Justice, Ofce of Commu-
nity Oriented policing Service.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
Curtis, B. (1998). Retail security: Controlling loss for proft. Woburn: But-
terworth.
DiLionardo, R. (1996). Defning and measuring the economic beneft
of electronic article surveillance. Security Journal 7(1): 39.
DiLionardo, R., Clarke, R. (1996b). Reducing the rewards of shop-
lifting: An evaluation of ink tags. Security Journal 13(4): 19-33.
Farrington, D. P. (1999). Measuring, explaining and preventing shop-
lifting: A review of British research. Security Journal 12:927.
Hayes, R. (1999). Shop theft: An analysis of Shoplifter Perceptions and
Situational Factors. Security Journal, 99:718.
von Hofer, H., Tham, H. (2000). Theft in Sweden: 18311998. Stockholm:
Stockholms universitet, kriminologiska institutionen.
Knutsson. J. (1996). Snattaren vanlig men oknd. Aprop 1996, 4:19
22.
Langton, L., Hollinger, R.C. (2005) Correlates of Crime Losses in the
Retail Industry, Security Journal 18 (3): 2744.
Mayer, M. (2002). Background Checks in Focus. hr Magazine. Vol 47,
1:5963.
Moore, R. H. (1983). College Shoplifters. Rebutal of Beck and McIn-
tyre. Psychological Report, 53:11111116.
Rikspolisstyrelsen (1993). Projekt angende utvrdering av aktion mot bu-
tikstillgrepp. pob 1993:21. Stockholm: Rikspolisstyrelsen.
sou 2002:44. Snabbare lagfring 3 Snatteribrott. Delbetnkande av Be-
redningen fr rttsvsendets utveckling (bru). Stockholm: Fritzes.
sou 1995:146. Trygghet mot brott rollfrdelning och samverkan. Slutbe-
tnkande frn Trygghetsutredningen. Stockholm: Fritzes.
sou 1992:61. Ett reformerat klagarvsende. Slutbetnkande av klagar-
utredningen. Stockholm: Fritzes.
sou 1982:39. Stld i butik. Betnkande av stldutredningen. Stockholm:
Allmnna frlaget.
Polisen (2008). Uppgifter frn polisens hemsida 2008-09-05: <www.poli-
sen.se/inter/util/nodeid=21434&pageversion=1.jsp?articleid=152643>.
Svensk Handel (2001). Opublicerat material.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
Bilaga
Figur B1. Antal polisanmlda butiksstlder totalt (vnster axel) samt antal butiks-
stlder per 100 000 i medelbefolkningen respektive per 1 000 arbetsstllen (hger
axel), ren 19752007. Klla: Br, SCB.
Butiksstld Butiksstld/100 000 inv. Butiksstld/1 000 arbst.
0
200
400
600
800
1000
1200
1400
0
10 000
20 000
30 000
40 000
50 000
60 000
?0 000
80 000
19?5 19?8 1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
SKADEGRELSE
Per Alvant
Sammanfattning
Den polisanmlda skadegrelsen har kat kontinuerligt sedan
r 1975. kningen, som avser samtliga typer av skadegrelse, har
inneburit en frdubbling av antalet anmlda skadegrelsebrott
perioden 19752007. Enbart mellan ren 2006 och 2007 kade
skadegrelsebrotten med 21 procent, frn cirka 150 000 brott
till 179 000 brott. Klotter mot kollektivtrafk var den enskilda
brottskategori som kade mest. En stor del av denna kning gr
att terfnna i Stockholms ln och frklaras till stor del av att
Storstockholms lokaltrafk (sl) har skapat en elektronisk data-
bas ver sanerat klotter och sedan r 2007 anmler allt klotter
till polisen.
Skadegrelse r ett brott som utmrks av ett stort mrkertal,
vilket innebr att det r oskert att tolka den verkliga brotts-
utvecklingen utifrn den ofciella statistiken. kningar och
minskningar i statistiken kan orsakas svl av en kad anml-
ningsbengenhet som av en kning av den faktiska brottslig-
heten. Drfr r mjligheten att bedma omfattningen och
utvecklingen av skadegrelsebrottsligheten utifrn statistiken
ver anmlda brott begrnsad. Alternativa kllor till kriminal-
statistiken har ofta ett annat perspektiv eller belyser endast en
del av brottsligheten och kan endast i viss mn komplettera bil-
den av skadegrelsebrottslighetens utveckling.
Bland annat visar Statistiska centralbyrns underskning av
levnadsfrhllanden (ulf) den senaste tjugorsperioden att all-
mnheten inte upplever skadegrelse som ett kande problem
i det egna bostadsomrdet. I Br:s skolunderskningar ren
19952005 uppvisas till och med en minskande delaktighet i ska-
degrelse bland ungdomar i nionde klass. Detta behver dock
inte helt tala emot kningen i kriminalstatistiken. I nmnda
underskningar mts andelen hushll och personer, medan sta-
tistiken mter antalet brottstillfllen. Antalsrkningen av ska-
degrelse r mycket omfattande, vilket betyder att kningar av
brottsfrekvensen inom mindre grupper kan f stort genomslag
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
i statistiken. Det fnns ocks indikationer p att vissa aktrer i
samhllet, svl inom stat och kommuner som privata trafk-
och bostadsbolag med fera har anammat en strngare hllning
mot skadegrelse och klotter, med en kad anmlningsben-
genhet som fljd. Det torde kunna frklara tminstone en del av
kningen av de anmlda skadegrelsebrotten under senare r.
Den nya tekniken har ocks brjat f visst genomslag i dom-
stolarnas bedmning av klotterbrottslighet. I dag kan klagare
och polis binda en och samma person till fera klotterbrott med
hjlp av digitala foton, och en person kan bli flld fr grov ska-
degrelse ven mot sitt nekande. Trots mrkertalet ger den po-
lisanmlda skadegrelsebrottsligheten sledes viktig informa-
tion om den rendemngd som rttsvsendet har att hantera.
Inledning
Skadegrelse r ett brott som innehller mnga olika typer av gr-
ningar. Hr terfnns bland annat klotter och skadegrelse p bilar. Ett
spektrum av preventiva tgrder som sinsemellan r mycket olika har
utprovats inom omrdet. Tv av de mer omdiskuterade tgrderna p
2000-talet r frsk att minska klotter med s kallade lagliga klotter-
vggar och att installera vervakningskameror p ofentliga platser fr
att minska biltillgrepp och skadegrelse.
Skadegrelse fnns reglerat i brottsbalkens 12 kapitel och rubriceras
i tre svrighetsgrader: verkan, skadegrelse och grov skadegrelse. I
brottsstatistiken kategoriseras brotten p ett annat stt n i lagtexten.
Nr polisen ska redovisa skadegrelsebrotten statistiskt sker det uti-
frn vilken typ av skadegrelse det handlar om, vem som har drabbats
av brottet och vilket freml som blivit utsatt. I statistiken ver anml-
da skadegrelsebrott fnns brotten rubricerade i fljande kategorier:
Skadegrelsepmotorfordon,integenombrand. Skadegrelse p mo-
torfordon innebr oftast krossade bilrutor och strlkastare, tillbuck-
lade tak och drrar, snderskurna dck eller repad lack. Sdan ska-
degrelse som hnger samman med frsk till tillgrepp, rubriceras
dock inte som skadegrelse.
Skadegrelsegenombrand(venpmotorfordon). De brnder som an-
mls som skadegrelse utgrs av anlagda brnder dr egendom har
frstrts eller riskerats, dock utan att mnniskor har blivit skadade
eller riskerat att skadas. Det kan innebra att ngon tnt eld p en
papperskorg, en bil eller ett annat freml.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
Klottermotkollektivtrafk. Med klotter menas all skrift och alla ml-
ningar som grs utan tillstnd av den som ger objektet. Sedan 2005
redovisas klotter mot kollektivtrafk som en egen kategori i brotts-
statistiken. Det innebr klotter som frekommer p omrden som
r avsedda fr kollektivtrafk. Det kan ven innebra klotter i och
utanp tunnelbanevagnar, bussar, busskurer och spr samt klotter
i anslutning till kollektivtrafkens omrde. Stora stder som Stock-
holm, Gteborg och Malm med omfattande kollektivtrafknt str
fr en stor del av dessa anmlningar.
Klotter/vrigtklotter. I denna kategori terfnns klotter som inte sker p
omrden som klassas som kollektivtrafk, men som sker mot stat, kom-
mun och landsting, privata fastighetsgare och privatpersoner. Det
kan innebra klotter p fastigheter, i trappuppgngar, gngtunnlar, p
skolgrdar, skp, broar och fasader. Klotter brjade redovisas som en
egen kategori i brottsstatistiken r 1996. Dessfrinnan terfanns det
polisanmlda klottret under kategorin annan skadegrelse.
Skadegrelsemotstat,kommunochlandsting(ejklotter). Hr terfnns
polisanmld skadegrelse mot fastigheter och mark som gs av
kommunen, staten eller landstinget i form av skolor, daghem, sjuk-
hus och parker. Det kan exempelvis innebra skadegrelse p glas-
rutor, lampor, papperskorgar och bnkar. Skadegrelse mot statliga
eller kommunala bolag ingr dremot inte i denna kategori.
Annan skadegrelse. I denna kategori ingr den skadegrelse som
inte ryms inom de kategorier som redogjorts fr ovan. Hr terfnns
de festa andra former av skadegrelse som r riktad mot privatper-
soners egendom, statliga och kommunala bolag samt butiker, njes-
stllen och liknande.
Dold brottslighet
Mnga skadegrelsebrott anmls aldrig till polisen, grningspersonen
r ofta oknd och majoriteten av de anmlda brotten klaras aldrig
upp. Det innebr att mrkertalet r stort och att en stor del av ska-
degrelsen inte redovisas i kriminalstatistiken. Mjligheterna att be-
dma den faktiska omfattningen och utvecklingen utifrn statistiken
ver anmlda brott r drfr begrnsade. Delar av skadegrelsebrotts-
ligheten kan belysas med alternativa kllor, som ofer- och sjlvdekla-
rationsunderskningar. En sdan alternativ klla r Br:s skolunder-
skning om brott (nsu), som ger en bild av hur stor andel av de unga
i 15-rsldern som begtt skadegrelse. En annan klla r Statistiska
Centralbyrns (scb) underskning av levnadsfrhllanden (ulf) som
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
ger en bild av hur allmnheten uppfattar problemen med skadegrel-
se i det egna bostadsomrdet. De hr kllorna ger dock inte uppgifter
om hur mnga skadegrelsebrott som begs i samhllet, men bidrar
var fr sig med information om hur man ska tolka skadegrelsens om-
fattning och utveckling.
Nr tolkningar om den faktiska brottsligheten trots allt ska gras
utifrn den anmlda brottsligheten, fnns det ngra generella frhl-
landen i anmlningsbengenheten som behver beaktas. Ett sdant
frhllande r att bengenheten att polisanmla brott kar med stor-
leken p den ekonomiska skadan. r ett freml frskrat och skadan
verstiger sjlvrisken r sannolikheten fr en polisanmlan strre n
om skadan understiger sjlvrisken. Anmlningsbengenheten tycks
ocks vara strre fr skador som riktas mot privatpersoner eller sm
fretag n fr skador som gller statens, kommuners, landstings och
stora fretags egendom. Det gr dock att sknja en kad bengenhet
att anmla skadegrelse bland ngra av dessa aktrer. Ett exempel r
Storstockholms lokaltrafk, sl, som frn och med r 2007 fotograferar
och anmler i princip allt klotter som sker i kollektivtrafken i Stock-
holms ln. Bengenheten att anmla kan ocks pverkas av yttre fak-
torer. En debatt i media om skadegrelse kan resultera i en kad upp-
mrksamhet bland privatpersoner och andra aktrer som i sin tur kan
leda till fer polisanmlningar.
Brottsstruktur
r 2007 polisanmldes cirka 179 000 skadegrelsebrott i Sverige. Det
motsvarar omkring 14 procent av den totala polisanmlda brottslighe-
ten. I fgur 1 anges antalet anmlda brott mot de olika kategorierna av
Figur 1. Andel polisanmlda skadegrelsebrott efter kategori, r 2007 (N=179 030)
procent. Klla: Br.
Skadegrelse p
motorfordon
26 %
Skadegrelse
genom brand
3 %
Klotter mot
kollektivtrafik
10 %
Klotter/vrigt
klotter
19 %
Skadegrelse mot
stat, kommun
m.m. 16 %
Annan
skadegrelse
26 %
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
skadegrelse i procent. Sifrorna baseras p samtliga inrapporterade
skadegrelsebrott r 2007.
Av fgur 1 framgr att skadegrelse p motorfordon och klotterbrott
tillsammans utgr drygt hlften (55 procent) av den polisanmlda
skadegrelsebrottsligheten. Klotterbrotten utgr sammantaget den
strsta andelen av skadegrelsen med 29 procent. Skadegrelse genom
brand str dremot fr en mycket liten andel (3 procent) av det to-
tala antalet polisanmlningar. I gruppen annan skadegrelse, dr en
dryg fjrdedel (26 procent) av de polisanmlda brotten ryms, terfnns
anmlningar som inte kunnat kategoriseras inom ngon av de andra
grupperna.
I fgur 2 visas den lngsiktiga utvecklingen av polisanmld skadegrel-
se mellan ren 1975 och 2007. Figuren visar att den polisanmlda ska-
degrelsebrottsligheten har kat kontinuerligt frn cirka 55 800 brott
r 1975 till omkring 179 000 brott r 2007. Omrknat i antal polisan-
mlda brott per 100 000 av medelfolkmngden har antalet skadegrel-
sebrott mer n frdubblats. Denna kning r generellt sett strre n
fr mnga andra brottstyper.
Under 2000-talet har antalet polisanmlda skadegrelsebrott
kat med 45 procent (se tabell 1). r 2000 anmldes knappt 123 600
brott, vilket kan jmfras med r 2007 d cirka 179 100 brott anml-
des. kningen r som ovan nmnts en del av en kontinuerlig k-
ning som pgtt sedan 1975 och gller samtliga skadegrelsekategorier.
Figur 2. Antalet polisanmlda skadegrelsebrott ren 19752007. Klla: Br.
0
20 000
40 000
60 000
80 000
100 000
120 000
140 000
160 000
180 000
200 000
19?5 19?8 1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
Polisanmld skadegrelse, grov skadegrelse, verkan
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
Klotter
92
r dock den enskilda kategori av skadegrelse som kat mest
under 2000-talet. r 2000 anmldes cirka 24 800 klotterbrott, vilket
kan jmfras med cirka 52 300 anmlda klotterbrott r 2007. Det inne-
br mer n en frdubbling (kning med 111 procent) av det anmlda
klottret sett ver en ttarsperiod. D ven den vriga anmlda skade-
grelsebrottsligheten har kat under denna period har andelen klot-
terbrott legat p en stabil niv om knappt 30 procent i frhllande till
all anmld skadegrelse.
Mellan r 2006 och r 2007 kade den polisanmlda brottsligheten
i Sverige kraftigt. r 2007 anmldes nstan 1,3 miljoner brott i Sve-
rige, vilket r 7 procent fer anmlningar n fregende r. Det r den
hgsta niv som uppmtts sedan statistiken brjade fras. En viktig
bidragande faktor till uppgngen r de anmlda skadegrelsebrotten,
som stod fr ver hlften (61 procent) av den totala kningen. Stude-
rar man skadegrelsebrotten specifkt framgr att dessa kade med 21
92
Kategorin klotter utgrs av en sammanrkning av Klotter mot kollektivtrafik samt
Klotter/vrigt klotter.
Klla: Br.
Tabell 1. Antalet polisanmlda skadegrelsebrott efter typ av brott, ren 20002007.
Brottstyp 2000 2002 2004 2006 2007
Procen-
tuell fr-
ndring
2000
2007 (%)
SAMTLIGA BROTT 1 214 968 1 234 784 1 248 743 1 224 958 1 306 324 8
12 kap. Skadegrelse-
brott
123 560 140 371 147 263 147 708 179 088 45
Skadegrelse, grov ska-
degrelse, verkan (13)
123 519 140 341 147 222 147 669 179 030 45
P motorfordon
(inte genom brand)
41 418 42 494 42 783 41 348 46 212 12
Genom brand
(ven p motorfordon)
4 406 4 359 4 968 5 673 6 153 40
Klotter mot kollektiv-
trafik
. . . 7 857 18 316
Klotter/vrigt klotter 24 759 42 904 40 003 29 466 33 945 37
Mot stat, kommun,
landsting (ej klotter
fr.o.m. 1996)
14 135 14 724 20 354 21 878 28 163 99
Annan skadegrelse
(ej klotter fr.o.m. 1996)
38 801 35 860 39 114 41 447 46 241 19
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
procent enbart mellan ren 2006 och 2007. kningar terfanns inom
samtliga kategorier av skadegrelsebrott. Klotterbrotten (40 procent)
och skadegrelse mot stat, kommun och landsting (29 procent) str
fr de strsta andelsmssiga kningarna. Kategorin klotter mot kollek-
tivtrafk har mer n frdubblats (kning med 133 procent) p ett r.
Det ska dock ppekas att detta brott infrdes som egen brottskategori
frst r 2005, vilket kan frklara en del av den snabba procentuella
kningen. Denna frklaring r dock inte tillrcklig, eftersom man d
rimligen borde ha sett en motsvarande minskning av antalet brott i
kategorin klotter/vrigt klotter, dr klotter mot kollektivtrafk tidigare
rapporterades in. Men ven denna kategori kade med 15 procent un-
der r 2007.
Fr att kunna frklara var i landet de stora kningarna av klotter mot
kollektivtrafk skett och eventuella orsaker till det, behver man bryta
ned statistiken p regional niv. En genomgng av de anmlda klot-
terbrotten p lnsniv visar att cirka 15 700 eller 85 procent av samtliga
18 200 inrapporterade klotterbrott mot kollektivtrafk i hela landet r
2007 kunde hnfras till Stockholms ln. Den snabba kningen av in-
rapporterat klotter kan sannolikt till stor del frklaras med frndrade
anmlningsrutiner hos Storstockholms lokaltrafk (sl). Fretaget har
sedan tidigare infrt en s kallad nolltolerans mot klotter i kollektiv-
trafken som bland annat innebr att allt klotter ska saneras inom 24
timmar och anmlas till polisen. Fr att mjliggra detta byggde sl r
2006 upp en stor databas dr allt klotter registreras innan sanering
93
.
sl uppger att de nya rutinerna fr att dokumentera klotter, som p all-
var trtt i kraft under r 2007, har medfrt att en betydligt strre del av
klotterbrotten i Stockholms kollektivtrafk numera anmls till polisen
(Storstockholms lokaltrafk 2006).
Skadegrelse mot stat, kommun och landsting kade med 29 pro-
cent mellan ren 2006 och 2007, frn cirka 22 000 till drygt 28 000 an-
mlningar. ven hr kan sannolikt en kad anmlningsbengenhet
frklara delar av kningen. Inom denna kategori terfnns skadegrel-
se inom kollektivtrafken, exempelvis uppskurna sten och alla typer
av glaskross, som i likhet med klottret registreras och anmls. Inom
denna kategori terfnns ven en stor del av den skadegrelse som sker
mot bostadsbolag, skolor och kommunala frvaltningar, som ven de
sannolikt har blivit mer noggranna med att anmla skadegrelse till
polisen.
93
De som sanerar klotter p SL fotograferar samtliga taggar (klottersignaturer),
mlningar och repningar innan de avlgsnas. Dessa digitala foton lggs sedan in
i databasen och kvalitetsbedms. De godknda fallen skickas i elektronisk form
vidare till polisens klottergrupp, som tar upp dessa som brottsanmlningar.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
Sjlvdeklarationsunderskningar som mter skadegrelse
Som nmnts tidigare kommer f skadegrelsebrott till polisens kn-
nedom. Den stora kningen av de polisanmlda skadegrelsebrotten
som skett mellan ren 2006 och 2007 avspeglar med stor sannolikhet
inte en likartad kning av den faktiska brottsligheten. En betydande
del av kningen kan skerligen frklaras av en kande anmlningsbe-
ngenhet dr ocks ny teknik gr det enklare att anmla klotterbrott
och annan skadegrelse jmfrt med brjan av 2000-talet. Fr att f en
mer nyanserad bild av hur den faktiska brottsutvecklingen kan se ut
br den polisanmlda brottsligheten kompletteras med uppgifter frn
andra kllor, bland annat s kallade ofer- och sjlvdeklarationsunder-
skningar. Denna underskningsmetod har givetvis ocks sina pro-
blem, till exempel bortfall eller ver- och underrapportering av den
egna brottsligheten eller utsattheten fr brott. Tv ofer- respektive
sjlvdeklarationsunderskningar, som bland annat mter utveckling-
en av skadegrelse ver tid, r Statistiska centralbyrns Underskning
om levnadsfrhllanden, ulf, och Br:s Nationella skolunderskning
(nsu). Ingen av dessa underskningar visar att skadegrelsebrotten
skulle ha kat i Sverige de senaste tio ren.
I ulf frgar man om skadegrelse upplevs som vanligt i det egna
bostadsomrdet. Enligt underskningen r det inte fer personer i dag
som upplever en omfattande skadegrelse n fr femton r sedan. r
2005 tyckte nrmare 13 procent att skadegrelse var vanligt i det egna
bostadsomrdet. Det kan jmfras med r 19801981 d 15 procent tyck-
te att skadegrelse var vanligt i bostadsomrdet. Sifran har varit fr-
hllandevis konstant ver tid (scb 2004).
I Br:s skolunderskningar har man sedan 1995 anonymt frgat ung-
domar om utsatthet fr brott, egen brottslighet och problembeteen-
den. Generellt visar resultaten frn underskningen att andelen unga
som uppger att de begtt brott har minskat mellan ren 1995 och 2005
(Br, 2006). Minskningen gller frmst skadegrelsebrott och stld-
brott. Ser man specifkt till skadegrelsebrotten framkommer bilden
att det blir allt mindre vanligt att ungdomar gnar sig t denna typ av
brottslighet. r 1995 uppgav 53 procent av pojkarna och 38 procent av
fickorna att de begtt ngot skadegrelsebrott de senaste tolv mna-
derna. r 2005 var motsvarande sifra 38 procent fr pojkarna och 23
procent fr fickorna (Br 2006). I tolkningen av resultaten br man
dock beakta fljande: ven om det generellt r frre ungdomar i dag
som uppger att de gjort sig skyldiga till skadegrelse, kan detta vara
frenligt med att en liten grupp ungdomar som str fr en frhllan-
devis stor del av skadegrelsen kan ha en fortsatt hg eller till och med
kande brottsfrekvens. Denna grupp kan utebli frn eller vara under-
representerad i svaren i sjlvdeklarationsunderskningarna.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
Offer
Skadegrelse r ett brott som riktar sig mot ett freml, exempelvis en
tunnelbanevagn, ett fordon, en husfasad eller liknande. Skadegrelse
skiljer sig drmed frn exempelvis misshandel, som r ett brott som
riktar sig mer mot en enskild person. Dremot kan enskilda personer
eller fretag lida stor skada i form av ekonomiska frluster och obehag
till fljd av skadegrelsebrotten.
Det fnns inte ngra bra och tillfrlitliga mtt p hur mnga pri-
vatpersoner som utstts fr skadegrelse. I Statistiska centralbyrns
underskningar brukar omkring 25 procent av svenska folket uppge
att de blivit utsatta fr ngot stld- eller skadegrelsebrott i den egna
bostaden under de senaste tolv mnaderna. Denna andel har varit fr-
hllandevis konstant ver tid (scb 2004). Emellertid gr det inte utlsa
ngot om utvecklingen av utsatthet fr stld respektive skadegrelse
separat.
Storstockholms lokaltrafk (sl) r en enskild aktr som drabbas hrt
av klotter och skadegrelse. Fretaget uppger att de rligen avstter
omkring 120 miljoner kronor fr att terstlla klotter och annan ska-
degrelse (Storstockholms lokaltrafk 2006), men ven ferfamiljshus,
skolbyggnader, cykel- och gngtunnlar, elskp, brofundament och lik-
nande kan drabbas av klotter (Br 2003).
Grningspersoner
Det stora mrkertalet i kombination med att mycket f av de anmlda
skadegrelsebrotten klaras upp medfr att statistiken ver misstnkta
personer och ver lagfringar endast innehller en liten del av samt-
liga grningspersoner. Det innebr ocks att det utifrn uppgifter i
kriminalstatistiken r svrt att uttala sig generellt om lder och kn
bland dem som gr sig skyldiga till skadegrelse.
Skadegrelse och frmst klotter brukar rknas som ett utprglat
ungdomsbrott. Denna bild framgr ven nr man ser till statistiken
ver misstnkta personer. Andelen misstnkta ungdomar r strre fr
skadegrelse n fr mnga andra brottstyper. Ser man till den tota-
la brottsligheten utgjorde 1520-ringar cirka 25 procent av samtliga
misstnkta personer r 2007. Andelen ungdomar (1520 r) som miss-
tnks fr skadegrelsebrott r hgre och har utgjort omkring 40 pro-
cent under den senaste tiorsperioden. Under senare delen av 2000-ta-
let har antalet misstnkta ungdomar kat. r 2007 var 45 procent eller
3 362 personer av dem som misstnktes fr skadegrelse i ldern 1520
r. En del av denna kning kan dock frklaras av att antalet ungdomar
ven kat i befolkningen.
Det r frmst mn som begr skadegrelsebrott. Av samtliga perso-
ner som misstnktes fr ngon typ av skadegrelse r 2007 var 91 pro-
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
cent mn. Den manliga dominansen r nnu strre fr klotterbrotten,
dr 95 procent av de misstnkta r 2007 var mn. Enligt kriminalstatis-
tiken r det omkring tio gnger vanligare att en 15-rig pojke misstnks
fr skadegrelse n en 15-rig ficka. I sjlvdeklarationsunderskningar,
som Br:s skolunderskning, r skillnaderna mellan knen inte lika
stora. Enligt uppgifter som ungdomarna sjlva lmnar r det knappt
dubbelt s stor andel pojkar som fickor som uppger att de utfrt n-
gon skadegrelse.
Forskning visar att det r svrt att peka ut ngon typisk klottrare.
Ofta r det en ung man, men dr upphr likheterna. Utver detta r
gruppen heterogen och grningspersonerna kan exempelvis komma
frn skilda socioekonomiska bakgrunder. ven deras kriminalitet i v-
rigt kan variera. En del klottrare begr olika klotterrelaterade brott,
som att stjla sprayburkar, utan att vara kriminella i vrigt. Bland
klottrarna fnns dock ven ett antal personer som begr andra och
grvre brott, exempelvis misshandel, stld och narkotikabrott (Johns-
son 2007, Shannon 2003).
Uppklaring
Skadegrelsebrott r tillsammans med stldbrott en av de brottskate-
gorier som har den lgsta uppklaringsprocenten. Tittar man p ren
19752007 minskar dessutom uppklaringsprocenten ver tid. r 1975
klarades 22 procent av den anmlda skadegrelsebrottsligheten upp,
medan den totala uppklaringsprocenten r 2007 var 11 procent. Man
br dock tillgga att antalet polisanmlda skadegrelsebrott kat, vil-
ket gr att det faktiska antalet skadegrelsebrott som klaras upp i dag
nd r fer jmfrt med r 1975. Av de totalt cirka 179 000 skadegrel-
sebrott som anmldes r 2007 var det drygt 4 procent eller omkring
6 900 brott, som kunde personuppklaras, vilket innebr att man kun-
de knyta en grningsperson till brottet.
Lagfringar, brottsrubriceringar och pfljder
Lagtexten om skadegrelse skrptes den 1 januari 2004 och det maxima-
la fngelsestrafet hjdes frn sex mnader till ett r. r skadegrelsen
ringa ska brottet rubriceras som verkan. Strafet fr verkan r bter.
r skadegrelsen omfattande ska brottet rubriceras som grov skadeg-
relse. Strafet fr grov skadegrelse r fngelse i hgst fyra r.
r 2007 redovisades cirka 3 450 lagfringar med skadegrelse som
huvudbrott. Skadegrelse av normalgraden var den dominerande
brottsrubriceringen och utgjorde 94 procent av det totala antalet lag-
fringar fr skadegrelse r 2007. I tv tredjedelar (67 procent) av lag-
fringarna r 2007 blev huvudpfljden bter, utdmt av domstol el-
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
ler utfrdat av klagare i form av strafrelggande. Nio procent av de
lagfrda personerna verlmnades till ungdomsvrd och ungdoms-
tjnst, tv procent fck skyddstillsyn och cirka en procent fck villkor-
lig dom. Endast 45 personer, vilket motsvarar tv procent av samtliga
lagfringar fr skadegrelse, dmdes till fngelse samma r. Nr man
lser statistiken om pfljder br man betnka att mnga av dem som
begr skadegrelsebrott r under 21 r. Det innebr att domstolar tar
hnsyn till personernas lga lder vid pfljdsvalet.
Skadegrelse r ett brott med stort mrkertal. En del kan sannolikt
frklaras med en lg anmlningsbengenhet hos privatpersoner, fast-
ighetsgare och fretag som driver kollektivtrafk. Orsaker kan vara
att vrdet av skadegrelsen understigit sjlvrisken, att anmlningsru-
tinerna i mnga fall varit tidsdande samt att det ofta saknats en gr-
ningsperson som kunnat knytas till brottet. Med ny teknik har dock
mjligheterna att anmla skadegrelse frenklats. Sedan ngra r till-
baka kan man anmla brott till polisen via Internet. Digitalkameror
och mobiltelefonkameror innebr utkade mjligheter att fotografera
skadegrelsen och snabbt snda in dessa bilder till polisen.
Den digitala tekniken har i Vsteuropa och i usa medfrt att intresset
fr kameravervakning som brottsfrebyggande metod kat p 2000-
talet. Berkningar som gjorts i England visar att det fnns omkring 4,2
miljoner ofentliga kameror landet. I Sverige r kameror p ofentliga
platser sllsynt, men har installerats exempelvis p Mllevngstorget
i Malm och p Kasernplan i Landskrona. Kollektivtrafkfretag och
skolor har ocks visat stort intresse fr kameravervakning. I Halland
pgr ett frsk med kameror i bussar som bland annat ska minska
stenkastning och annan skadegrelse p bussarna. Studier visar att ka-
meravervakning kan reducera skadegrelse och annan brottslighet,
speciellt om den kombineras med andra brottsfrebyggande tgrder
som exempelvis frstrkt belysning (Br 2007).
Den nya digitala tekniken har p 2000-talet ven inneburit att stora
samhllsaktrer brjat anmla skadegrelse i strre omfattning n ti-
digare. Frmst r det arbetet mot klotter som intensiferats frn och
med mitten av 2000-talet. Den vanligaste tgrden r en restriktiv hll-
ning med egendomsbevakning och snabb sanering av nytillkommet
klotter. Man har ocks inlett frsk med s kallade lagliga klottervg-
gar, dr ungdomar fr mla grafti under ordnade former. Lagliga vg-
gar r en kontroversiell metod. Bland annat har det riktats kritik mot
att de lagliga vggarna leder till att fer vill klottra, vilket inte r syftet
med vggarna. Ngon vetenskaplig utvrdering av efekterna av frsk
med lagliga vggar har nnu inte gjorts i Sverige.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
Tv internationellt uppmrksammade tgrdsprogram mot klot-
ter har genomfrts i Helsingfors i Finland och i Brgge i Belgien. I
Helsingfors har snabb sanering kombinerats med att fer ungdomar
har gripits och lagfrts av polis och vktarbolag. Ungdomar har ock-
s erbjudits medling och reducerade skadestnd om de upphr med
klottrandet. Frsket r inte vetenskapligt utvrderat, men ansvariga
uppger att nyrekryteringen av klottrare minskat och att saneringskost-
naderna i dag r mycket lgre n nr projektet brjade. I Brgge har
snabb sanering och gripanden av klottrare kombinerats med att till-
mtesg ungdomar och lagligt erbjuda dem mjligheter att mla graf-
fti. Projektet vann den brottsfrebyggande tvlingen European Crime
Prevention Awards, ecpa, r 2001, men r i likhet med projektet i Hel-
singfors inte vetenskapligt utvrderat (Br 2005).
Kriminalpolitik
Den uppmrksammade klotterproblematiken har lett till lagskrp-
ningar p 2000-talet. r 2004 hjdes strafet fr skadegrelse frn fng-
else i sex mnader till fngelse i ett r. Lagskrpningen ledde ven till
ndringar i polislagen ( 19 polislagen). Sedan frsta januari 2004 har
polisen ftt utkade befogenheter att visitera personer som misstnks
vara p vg att klottra.
I praktiken r det dock vanligare att privata vktarbolag griper klott-
rare n att polisen gr det. Enligt uppgifter frn polisen i Stockholms
ln gjordes omkring 1 000 gripanden fr klotter i lnet r 2006. SL:s
egendomsbevakning som skts av privata vktarbolag uppges ha sttt
fr omkring hlften av dessa. Resterande gripanden uppges andra vk-
tarbolag och polisen ha gjort.
ven i synen p bevisningen av klotter i domstolar gr det att sknja
en viss frndring under 2000-talet. klagarmyndigheten har i en pro-
memoria r 2005 kommenterat ett antal domar som ska ge vgledning
fr hur man ska se p den strafrttsliga bedmningen av klotter. Av
avgrande betydelse fr om klottret ska rubriceras som grov skadeg-
relse r bland annat om den varit omfattande, organiserad, systema-
tisk och planlagd eller om den har ftt negativa konsekvenser fr
samfrdseln t.ex. d tg och sprvagnar mste tas ur bruk fr sanering
och reparationsarbeten (klagarmyndigheten 2005).
klagare och polis har utformat en ny metod fr att f till fer fllan-
de domar fr klotterbrott. En grund fr denna bevisning r att digitala
foton p klottersignaturer, s kallade taggar, sparas i databaser. Strate-
gin gr ut p att frska knyta den person som blir gripen fr mlande
av en tagg till andra fotograferade taggar i databasen. Som klotter rk-
nas ven s kallad scratching, dr en signatur repas in i en ruta eller
annat freml med ett vasst verktyg. Statens kriminaltekniska labora-
torium har ocks granskat fera fall av digitala foton av klotter fr att
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

S
t
l
d

o
c
h

s
k
a
d
e
g
r
e
l
s
e
om mjligt frska faststlla hur stor sannolikheten r att klottret har
utfrts av en och samma person. I dag fnns tekniska mjligheter att
visa frgbilder p klotter i mnga rttssalar.
De elektroniska mjligheterna att anmla skadegrelse har med
stor sannolikhet pverkat anmlningsbengenheten. r 2007 polis-
anmldes omkring 52 000 klotterbrott i Sverige. Polisen rknar med
att skadegrelseanmlningarna kommer att ka ytterligare inom de
nrmaste ren till fljd av det stora intresset fr nya sanerings- och an-
mlningsrutiner bland bostadsbolag, statliga fretag och kollektivtra-
fkfretag. Det kande intresset fr att anmla skadegrelse kommer
sannolikt att minska mrkertalet fr skadegrelsebrott.
Referenser
Barnombudsmannen (2007). Vem kan man lita p? Barn och unga bert-
tar om brott. Barnombudsmannen rapporterar, br 2007:02. Stock-
holm.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2003). Klotter. En inventering av klotterf-
rebyggande tgrder. Stockholm: Brottsfrebyggande rdet.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2005). Klotterfrebyggande tgrder. En
idskrift om att tnka parallellt. Stockholm: Brottsfrebyggande r-
det.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2007). Kameravervakning och brotts-
prevention. En systematisk genomgng. Rapport 2007:29. Stockholm:
Johnson, M. (2007). Grafti individ, kultur, samhlle. I: Estrada och
Flyghed (red.) Den svenska ungdomsbrottsligheten. Lund: Student-
litteratur.
Proposition 2002/02:138. tgrder mot klotter och annan skadegrelse.
Shannon, D. (2003). Swedish Grafti a Criminological Perspective. Stock-
holm: Institutionen fr kriminologi, Stockholms universitet.
Statistiska centralbyrn (scb 2004) Ofer fr vlds- och egendomsbrott
19782002. Rapport 104. Stockholm: Statistiska centralbyrn. Mer
aktuella data om Underskningen av levnadsfrhllanden, ulf,
fnns ocks p <www.scb.se>.
Storstockholms lokaltrafk (2006) rsberttelse 2006, ab Storstock-
holms lokaltrafk, organisationsnummer 55 60 13-0683.
klagarmyndigheten (2005). Vgledning fr den strafrttsliga bedm-
ningen av klotter. Rttspm 2005:9. Utvecklingscentrum Malm. www.
aklagare.se.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

D
r
o
g
b
r
o
t
t
Sammanfattning
Under r 2007 anmldes nrmare 72 000 narkotikabrott. Narko-
tikabrott r ett s kallat spanings- och ingripande brott, vilket
innebr att omfattningen av den anmlda brottsligheten frmst
r beroende av myndighetsprioriteringar. Den faktiska brottslig-
heten r drmed ocks avsevrt strre n den registrerade.
Utvecklingen av antalet anmlningar mot narkotikalagstift-
ningen kan i princip beskrivas som linjrt kande mellan ren
19752007. Under 2000-talet har de anmlda fallen om narkoti-
kabrott dock kat i hgre takt n tidigare, med mer en frdubb-
ling av de anmlda fallen mellan ren 20002007. Det r fram-
fr allt kategorin eget bruk som str fr de senare rens kning
av anmlda narkotikabrott. Enbart eget bruk utgjorde grund
fr 59 procent av alla anmlningar r 2007. Svl den lng- som
kortsiktiga kningen kan delvis frklaras av ndringar i lagstift-
ningen och tillmpningen av denna medan frndringar i myn-
digheters resurser och prioriteringar frmst tycks ha pverkat
uppgngen under 2000-talet.
Det kan inte hllas fr sannolikt att narkotikamissbruket har
kat p samma vis som anmlningsstatistiken under 2000-talet.
Centralfrbundet fr alkohol och narkotikaupplysnings (can)
skolunderskningar av narkotikaanvndningen bland elever i
rskurs 9 visar i motsats till anmlningsstatistiken p minsk-
ningar i andelen ungdomar som uppger att de provat narkotika
under 2000-talet. ven skattningar av det tunga missbrukets ut-
veckling under 2000-talet, baserat p analyser av olika narko-
tikarelaterade indikatorer, pekar p en viss nedgng av det all-
varligaste narkotikamissbruket under senare r och beskriver
drmed en annan utveckling n anmlningsstatistiken.
NARKOTIKABROTT
Ulf Guttormsson
Drogbrott
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

D
r
o
g
b
r
o
t
t
r 2007 misstnktes 21 220 personer fr brott mot narkotika-
strafagen. ttiofem procent av de misstnkta var mn och om-
kring en femtedel var tjugo r eller yngre. Bland de personer
som misstnks fr brott mot narkotikastrafagen kade ande-
len yngre misstnkta under 1990-talet, vilket r i linje med vad
som framkommit av kartlggningen av det tunga missbruket.
Inledning
Sedan 1960-talets slut har narkotikamissbruket betraktats som ett all-
varligt samhllsproblem i Sverige. Som en fljd av detta har lagstift-
ningen successivt skrpts samtidigt som allt strre resurser avsatts
inom rttsvsendet fr narkotikabekmpning. Att omrdet sedan
lnge r prioriterat illustreras exempelvis av att scb redan r 1975 br-
jade srredovisa narkotikalagfringar, vilket Br sedan fortsatt med ef-
ter vertagandet av statistikansvaret r 1994.
Som ppekats i mnga sammanhang r narkotikabrott frmst ett
spaningsbrott. Det r sllan allmnhet, brottsofer, vittnen eller lik-
nande str fr anmlningarna, utan omfattningen av den anmlda
brottsligheten r beroende av myndighetsprioriteringar. Den faktis-
ka brottsligheten r drmed ocks avsevrt strre n den registrerade.
Fr att kunna avgra i vilken utstrckning kriminalstatistiken speglar
narkotikabrottslighetens verkliga struktur och utveckling mste man
i huvudsak frhlla sig till tv faktorer: frndringar i lagstiftningen
och tillmpning av denna samt frndringar i myndigheters resurser
och prioriteringar fr narkotikabekmpning. Att kriminalstatistiken
r en svag indikator p missbruksutvecklingen str dock helt klart. Fr
att kunna dra slutsatser om narkotikamissbrukets omfattning och ut-
veckling mste man i stllet anvnda andra kllor och indikatorer.
Dagens narkotikastrafag (1968:64) trdde i kraft r 1968 och kom
d att erstta den tidigare narkotikafrordningen (1962:704). Narkoti-
kastrafagen reglerar innehav, verltelse och framstllning av narko-
tika, samt sedan r 1988 ven konsumtion av narkotika och innehller
tre huvudbrott: normalbrott, ringa narkotikabrott och grovt narkoti-
kabrott. Med verltelse avses det som i dagligt tal kallas langning. Vid
innehavsbrott har narkotikan bedmts vara fr egen konsumtion och
inte fr vidarefrsljning, oftast rr det sig d om sm mngder nar-
kotika. Svrhetsgraden avgrs bland annat med ledning av mngd och
typ av narkotika, och i princip r det bara grningarna eget bruk och
innehav som kan betraktas som ringa narkotikabrott. Smuggling av
narkotika faller under lagen om straf fr smuggling (2000:1225). ven
smugglingsbrott behandlas i det fljande.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

D
r
o
g
b
r
o
t
t
Vilka preparat som i sin tur r att betrakta som narkotika avgrs av
regeringen och kungrs bland annat i Lkemedelsverkets freskrifter
(lvfs) om frteckningar ver vad som klassas som narkotika. Antalet
narkotikaklassade preparat utkas kontinuerligt och drmed utvidgas
gradvis vad som r att betrakta som narkotikabrott.
Ngra exempel p frndringar som historiskt sett har pverkat
rttsvsendets insatser mot narkotikabrottsligheten r bland annat en
skrpning av praxis fr talsunderltelser r 1980 i syfte att i strre ut-
strckning komma t detaljhandeln, liksom pfljande hjningar av
strafsatserna under ren 1981 och 1985 samt inte minst kriminalise-
ringen av bruk av narkotika r 1988 med den drp fljande utkning-
en av strafskalan fr ringa brott frn bter till sex mnaders fngelse
r 1993. Hjningen av maximistrafet gjordes i syfte att ge polisen rtt
att ta blod- eller urinprov vid misstanke om narkotikakonsumtion.
Det fnns fera aspekter p vad som kan betraktas som narkotika-
brott, utver de mest typiska brotten som nmnts ovan. Under 1999
ndrades exempelvis lagen (1951:649) om straf fr vissa trafkbrott
nr nollgrns fr narkotika infrdes i vgtrafken (med undantag av
narkotikaklassade lkemedel som anvnds enligt lkares ordination).
Mellan ren 2000 och 2007 kade antalet anmlda drograttfylleribrott
frn cirka 300 till drygt 11 000. Denna brottstyp berrs inte hr utan
behandlas under avsnittet om rattfylleri. Att personer med ett tungt
narkotikamissbruk ofta begr andra typer av brott utver de som rr
sjlva narkotikahanteringen r vl knt, inte minst gller det olika
egendomsbrott i syfte att frsrja missbruket. Denna typ av narkoti-
karelaterad brottslighet behandlas inte heller i detta kapitel, utan i det
fljande redovisas endast brott mot narkotika- och smugglingslagen.
Utvecklingen av den anmlda narkotikabrottsligheten
Under 2000-talet har antalet anmlda brott mot narkotikastrafagen
mer n frdubblats. Under r 2007 anmldes nrmare 72 000 narko-
tikabrott, jmfrt med cirka 45 000 under 2004 och drygt 32 000 un-
der r 2000. Det motsvarar en kning frn 448 anmlda brott per 100
000 invnare r 2000 till 941 anmlda brott per 100 000 invnare r
2007.
94
Uppgngen frn r 2000 r i stort sett linjr och eftersom an-
talet brottsanmlningar totalt sett har varit relativt ofrndrat under
denna period har narkotikabrottens andel av samtliga anmlda brott
kat frn nrmare 3 till drygt 5 procent.
I anmlningsstatistiken delas brotten upp i framstllning, verl-
telse, innehav, eget bruk samt till och med r 2006 kombinationen
94
Avseende medelbefolkningen i ldern 15 r och ldre.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

D
r
o
g
b
r
o
t
t
innehav och eget bruk
95
. Enbart eget bruk utgjorde grund fr 59 pro-
cent av alla anmlningar r 2007 och innehav (inkluderat kombina-
tionskategorin med bruk) var grund fr 32 procent. verltelsebrot-
ten svarade fr 8 procent av de anmlda brotten, medan framstllning
bidrog med en knapp procent. Av fgur 1 framgr att det framfr allt
r kategorin eget bruk som str fr de senare rens kning av anmlda
narkotikabrott.
Antalet anmlda brott mot smugglingslagen som avsg narkotika
uppgick till knappt 1 400 r 2007, vilket motsvarar 18 anmlda brott
per 100 000 invnare i medelbefolkningen. Jmfrt med anmlda
narkotikabrott mot narkotikastrafagen uppgr sledes smugglings-
brotten endast till ngon enstaka procent av dessa. Antalet anmlda
smugglingsbrott har varit i denna storleksordning sedan r 2004. F-
regende r uppvisar statistiken en viss oregelbundenhet som delvis
torde vara av teknisk natur. Inga andra kllor, som till exempel poli-
sens bar-register
96
, pekar p s stora svngningar i den upptckta nar-
kotikasmugglingen.
95
En frndring i instruktionen fr hur anmlda narkotikabrott ska kodas infrdes
under 2006. ndringen innebar att kombinationskategorin innehav och eget
bruk upphrde som egen kod. Brott enligt kategorin som dessfrinnan regist-
rerades som ett brott p anmlan, registreras numera som tv brott, eget bruk
respektive innehav.
96
Polisens och Tullens gemensamma beslags- och analysregister (BAR) innehller
bland annat uppgifter om antal och mngder beslag av narkotika och dopnings-
medel med mera, samt analysuppgifter om sammansttning och renhet i beslag-
tagna narkotikapreparat frn Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL).
Figur 1. Polisanmlda brott mot narkotikastrafflagen efter typ av grning, r 2000
och 2007. Procent. Klla: Br, registret ver anmlda brott.
Anmlda narkotikabrott 2000 Anmlda narkotikabrott 2007
43
44
12
59
32
8
0
10
20
30
40
50
60
70
Eget bruk Innehav (inkl.
komb. med
eget bruk)
verltelse Framstllning
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

D
r
o
g
b
r
o
t
t
I fgur 2 ges en bild av utvecklingen av antalet anmlningar mot nar-
kotikastrafagen frn r 1975 och framt. Att studera ett lngre tidsper-
spektiv r inte enbart intressant i sig, utan underlttar ven jmfrelser
med andra indikatorer. I fguren presenteras, till skillnad mot det fre-
gende, antalet anmlda fall och inte antalet anmlda brott eftersom
det frra mttet befunnits spegla trenderna mer korrekt.
97

Med undantag av den tillflliga uppgngen i 1980-talets brjan, som
frklaras av den praxisndring som beskrevs i inledningen, kan ut-
vecklingen p det stora hela beskrivas som linjrt kande mellan r
1975 och millennieskiftet. Under 2000-talet har narkotikabrottsanml-
ningarna fortsatt att ka, men i n hgre takt n tidigare. Av fgur 2
framgr att det under perioden har skett en nst intill tiofaldig kning
av antalet anmlda narkotikabrottsfall.
97
Ett fall narkotikabrott avser en anmlan med minst ett narkotikabrott. Ett och sam-
ma fall kan sledes omfatta flera brott. Tidigare accepterades i betydligt strre
utstrckning att flera hndelser, till exempel ett antal innehav som erkndes vid
ett och samma tillflle, kom att inkluderas i statistiken som ett visst antal separata
brott. I dag r kraven p vad som ska rknas som brott i anmlningsstatistiken
strre, bland annat vad gller precisering av brottstillflle men ven betrffande
andra omstndigheter. Som en konsekvens av detta ligger sedan millennieskiftet
kvoten mellan brott och fall runt 1,1 medan den under periodens brjan snarare
var tre brott per fall. Detta betyder att serien veranmlda brott till innehll inte
r fullt jmfrbar under perioden 19752007. Jmfr man anmlningsstatistiken
med uppgifter om misstnkta respektive lagfrda finner man att antalet anmlda
fall bttre beskriver den historiska utvecklingen n vad antalet anmlda brott gr.
Sedan millennieskiftet r skillnaden mellan antalet anmlda fall och brott liten och
tmligen konstant.
Figur 2. Antal anmlningar (fall) mot narkotikastrafflagen, ren 1975 2007. Klla:
Br, registret ver anmlda brott.
0
10 000
30 000
40 000
50 000
60 000
?0 000
80 000
19?5 19?8 1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
Anmlda lall av narkotikabrott
20 000
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

D
r
o
g
b
r
o
t
t
Inledningsvis nmndes att det sedan 1970-talet har tillkommit nya
lagar och att ytterligare droger narkotikaklassats. Det r hgst sanno-
likt att utvidgningen av vad som r att betrakta som narkotikabrott
har bidragit till uppgngen som fgur 2 beskriver. Ett ytterligare skl
till kningen torde vara att omrdet prioriterats alltmer av rttsvsen-
det. Att s r fallet framgr bland annat av Rikspolisstyrelsens redovis-
ningar av antalet rsarbetskrafter som gnats narkotikaarbetet inom
polisverksamheten. Enligt dessa kade antalet frbrukade rsarbets-
krafter frn cirka 900 i brjan av 2000-talet till drygt 1 300 r 2007.
98

Det har bland annat i Br-rapport 2003:12 konstaterats att uppgifterna
om polisens arbetsinsatser till fljd av statistikomlggningar inte r
helt jmfrbara ver tid. Likafullt kan det konstateras att en kning
gt rum under 2000-talet, liksom att dagens niv oavsett jmfrelse-
problematiken r vsentligt hgre jmfrt med de cirka 200 rsarbets-
krafter som redovisades r 1975. Att en sdan intensifering av insatser-
na inte skulle avspeglas i kriminalstatistiken r mycket osannolikt.
Sammanfattningsvis har antalet anmlda narkotikabrott kat bde
i ett kortare och i ett lngre tidsperspektiv. Det r frmst de ringa brot-
ten (bruksbrotten) som str fr den tmligen kraftiga kningen under
2000-talet. Att skrpningar av lagstiftningen samt resurskningar bi-
dragit till uppgngen str utom alla tvivel.
Regional frdelning av anmlda narkotikabrott
Drygt 41 000 av de anmlda narkotikabrotten, eller 58 procent, hrrr-
de frn ngot av de tre storstadslnen r 2007. Detta innebr en knapp
verrepresentation fr storstadslnen i narkotikabrottsligheten efter-
som 51 procent av befolkningen r bosatt i ngon av dessa regioner. Att
storstderna r ngot verrepresenterade stmmer verens med andra
indikatorer p narkotikakonsumtionens utbredning, som till exempel
sjlvdeklarationsstudier eller slutenvrdsstatistik, enligt vilka verre-
presentationen normalt r nnu strre.
Det hgsta antalet brott, 18 639 stycken, anmldes r 2007 i Stock-
holms ln. Om man relaterar anmlningarna till folkmngden kom-
mer Stockholm dock frst p tredje plats med 964 anmlda brott per
100 000 invnare. Flest narkotikabrott per capita hade rebro (1 021)
fljt av Vstmanlands ln (984). I hela landet anmldes totalt 782 nar-
98
Tidsredovisningen, som bygger p inrapporterade arbetade timmar omrknade
till rsarbetskrafter, tar inte hnsyn till i vilken grad narkotikaarbetet utfrts av spe-
cialutbildade narkotikapoliser, ej heller om den kade tidstgngen exempelvis
pverkats av alltmer omstndliga rapporteringsrutiner. En utredning vid Polishg-
skolan fann att under 2006 arbetade nrmare 800 poliser med narkotika tmins-
tone 40 procent av sin arbetstid, varav ca en fjrdedel uteslutande gnade sig
t narkotika. Studien visade ven att mycket av den tid polisen gnar narkotika-
renden produceras inom ingripandeverksamheten (Holgersson 2007).
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

D
r
o
g
b
r
o
t
t
kotikabrott per 100 000 invnare och srskilt f var anmlningarna i
Jnkpings ln (362 brott per capita).
Sverige r i huvudsak en avsttningsmarknad fr narkotika, vil-
ket innebr att i stort sett all narkotika som konsumeras i Sverige r
producerad utomlands och insmugglad i landet. Att narkotikan ofta
smugglas in i landet sder ifrn r ptagligt, inte minst i statistiken
ver anmlda narkotikasmugglingsbrott: r 2007 hrrrde 49 procent
av dessa enbart frn Skne ln. Stockholms ln stod ocks fr en rela-
tivt stor andel (42 procent) och tillsammans svarade de tre storstads-
lnen fr 94 procent av smugglingsanmlningarna. ven relaterat till
invnarantalet lg Skne och Stockholm hgst (med 42 respektive 17
anmlda brott per 100 000 invnare) samtidigt som Norrbottens ln
kom p tredje plats med 8 smugglingsbrott per 100 000 invnare.
Missbruksutvecklingen enligt alternativa indikatorer
Som nmnts ovan r den registrerade narkotikabrottsligheten i hg
grad beroende av myndigheters insatser och prioriteringar. Fr att f
en mer komplett illustration av den faktiska narkotikabrottsligheten
r det drfr viktigt att stlla denna bild mot andra tillgngliga indika-
torer. En sdan klla r Centralfrbundet fr alkohol- och narkotika-
upplysnings (can) skolunderskningar i rskurs 9. Frn denna r det
knt att (1516-riga) ungdomar i allt mindre grad rapporterat att de
prvat narkotika ngon gng under 2000-talet.
99
Nedgngen fljer p
en kraftig kning under 1990-talet, vilken i sin tur avlste en nedgng
som inleddes runt r 1980 (can 2008). Det kan konstateras att utveck-
lingen fr anmlda brott under 2000-talet sledes r den motsatta fr
andelen ungdomar som uppger att de prvat narkotika.
Givet upptcktsrisken r det rimligt att anta att den mer regelbund-
na anvndningen av narkotika torde stta strre avtryck i brottsstatisti-
ken framfr den mer experimentella. Bortsett frn det lga vrdet 2007
har andelen skolelever som anvnt narkotika senaste 30 dagarna legat
p en frhllandevis hg niv under hela 2000-talet och uppvisar dr-
med en bttre verensstmmelse med utvecklingsriktningen fr an-
mlda brott. I den mn data fnns tillgnglig fr ldre ungdomar eller
unga vuxna visar de p likartade tendenser. Utvecklingen av narkoti-
kaanvndningen hos befolkningen i stort r dessvrre smre belyst n
bland yngre ungdomar (can 2008).
100
99
Samma tendens visas ven i Br:s nationella skolunderskningar (Br, 2006).
100
Den mest aktuella studien r den nystartade rliga hlsoenkten frn Statens
folkhlsoinstitut och denna visar att ngon procent bland svenska 1684-ringar
ren 20042007 svarat att de anvnt cannabis under senaste mnaden, vilket
motsvarar runt 75 000 personer i ldersintervallet. Mnadsaktuell konsumtion var
i srklass vanligast bland yngre mn.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

D
r
o
g
b
r
o
t
t
Sannolikt r det dock storkonsumenterna av narkotika som gene-
rerar merparten av brottsanmlningarna, snarare n ungdomar eller
vuxna som mer tillflligt och under mer socialt kontrollerade former
anvnder narkotika. Det beror dels p att storkonsumenterna regel-
bundet konsumerar, innehar samt i vissa fall ven verlter narkotika,
dels p att de torde lpa strre upptcktsrisk eftersom de mnga gng-
er utvar annan kriminalitet och ofta redan r knda av polisen sedan
tidigare. Storkonsumenter av narkotika ns endast i mycket ringa grad
av frgeunderskningar, varfr andra metoder mste anvndas fr att
belysa missbruksutvecklingen inom denna grupp.
r 1979 genomfrdes en omfattande kartlggning av det tunga nar-
kotikamissbruket. Den fljdes upp ren 1992 och 1998 (Olsson m.f.
2001). Kartlggningarna visade att antalet personer med ett tungt nar-
kotikamissbruk kade mellan frn 19 000 r 1992 till 26 000 r 1998
(fgur 4). Ngra efterfljande underskningar av samma typ har inte
genomfrts men i gengld fnns en uppskattning som baseras p be-
arbetningar av slutenvrdsstatistik (fr en nrmare beskrivning se del
1 och kapitlet Brottslighetens kunskapskllor), som utgr den bsta till-
gngliga kllan fr att beskriva den senare utvecklingen av tungt miss-
bruk. Enligt denna berkning fortsatte uppgngen fram till och med
r 2001, d antalet tunga missbrukare uppskattades till 28 000. Drefter
har antalet personer med tungt missbruk sjunkit ngot och enligt den
senast tillgngliga uppgiften frn r 2004 uppskattades antalet perso-
ner med tungt missbruk ter vara av samma storleksordning som r
1998 (Socialstyrelsen 2006). Denna klla pekar allts p en liten ned-
Figur 3. Andelen elever i rskurs 9 som har uppgett att de ngon gng prvat narko-
tika respektive anvnt narkotika de senaste 30 dagarna, ren 19752006. Procent
Klla: CAN.
0
1
2
3
4
5
6
?
8
9
10
19?5 19?8 1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
Prvat ngon gng Anvnt senaste 30 dagarna
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

D
r
o
g
b
r
o
t
t
gng av det allvarligaste narkotikamissbruket under 2000-talet och be-
skriver drmed en annan utveckling n anmlningsstatistiken.
Ytterligare en central indikator som indikerar en nedgng i narkoti-
kakonsumtionen under 2000-talet r den narkotikarelaterade ddlig-
heten. Enligt Socialstyrelsens redovisningar av ddsorsaksstatistiken
kade antalet narkotikarelaterade ddsfall kontinuerligt mellan 1975
och 2001, frn 35 till 403 fall. Drefter har en nedgng skett och r 2006
uppgick ddsfallen till 310 stycken (can 2008). Nedgngen kan fr-
visso delvis frklaras av att den grupp som uppvisar hgst ddlighet,
opiatmissbrukarna, ftt tillgng till en utkad s kallad substitutions-
behandling med lkemedlen metadon och Subutex (buprenorfn).
Under r 2007 uppskattades att nrmare 3 000 personer fck substi-
tutionsbehandling med sdana medel (Mobilisering mot narkotika
2007). Oaktat detta kan det nd konstateras att svl sjlvdeklarerade
uppgifter bland unga och vuxna, som uppskattningar av antalet perso-
ner med problematiskt missbruk och den med detta frknippade nar-
kotikaddligheten inte uppvisar ngra direkta uppgngar under 2000-
talet. Beroende p var man lgger fokus framtrder tvrtom bilden av
en stagnation eller rent av en ngot frbttrad situation.
Sammantaget mste det fastsls att bilden av narkotikamissbrukets
utveckling skiljer sig avsevrt frn den kraftiga kningen som den an-
mlda narkotikabrottsligheten uppvisar under 2000-talet. Att den fak-
tiska narkotikabrottsligheten skulle ha kat i den mn som anml-
ningsstatistiken ger intryck av r drmed inte troligt. Frgan r i stllet
om den faktiska narkotikabrottsligheten ver huvud taget kat i om-
Figur 4. Skattningar av antal personer med ett tungt narkotikamissbruk, ren 1979
1998 respektive 19982004.
0
5 000
10 000
15 000
20 000
25 000
30 000
1979 1982 1985 1988 1991 1994 1997 2000 2003
UNO/MAX-underskningarna Skattningar frn slutenvrdsdata
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

D
r
o
g
b
r
o
t
t
fattning sedan r 2004, trots den kraftiga uppgngen av anmlning-
arna. En frklaring till diskrepansen r, som redan nmnts, att alltmer
polisresurser gnats narkotikaomrdet, varvid fer narkotikabrott upp-
tcks och rapporteras och att resurserna i stor grad lagts p att rap-
portera eget bruk. Det begs sannolikt miljontals bruksbrott rligen
och ven om anmlningarna kat r det sledes fortfarande endast en
brkdel av brotten som terfnns i brottsstatistiken. Drmed r ocks
utrymmet fr ytterligare kningar i statistiken mycket stort
101
.
Narkotikamarknaden
Fr att f en uppfattning om vilka preparat som frekommer p mark-
naden och hur detta frndrats ver tid kan Rikspolisstyrelsens be-
slags- och analysregister (bar) anvndas. I fgur 5 visas polisens och
tullens samlade beslagsantal av cannabis, amfetamin, lkemedel
102
, he-
roin och kokain. Dessa r de fem mest frekvent konfskerade preparat-
101
Att det skett en satsning p att beivra bruksbrotten mrks inte minst i kningen
av de urin- och blodprov som vid misstanke om konsumtion snds till Rttsme-
dicinalverket fr analys. Dessa renden uppgick till ca 6 400 r 1994 (frsta hel-
ret med lagstiftningen) och till nrmare 28 000 under 2006. Holgersson (2007)
konstaterar att etablerade missbrukare ofta terkommer i kroppsbesiktningarna
och p tre underskta orter 2006 stod de 15 procent oftast frekommande indi-
viderna fr runt 40 procent av kroppsbesiktningarna.
102
Med lkemedel avses i sammanhanget narkotikaklassade lkemedel avsedda fr
icke-medicinskt bruk, frmst smnmedel eller lugnande medel men ocks vissa
typer av smrtstillande medel.
Figur 5. Antal beslag (av tull och polis) av cannabis, amfetamin, lkemedel, heroin
och kokain, ren 19752006. Klla: RPS.
Cannabis Amletamin Lkemedel Heroin Kokain
0
2 000
4 000
6 000
8 000
10 000
12 000
19?5 19?8 1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

D
r
o
g
b
r
o
t
t
typerna, och som framgr har beslagen kat mer eller mindre konti-
nuerligt, utom fr heroin som uppvisar en nedgng under de nrmast
fregende ren. Cannabis och lkemedel r de droger som kat mest
de allra senaste ren. Att dma av beslagen frekommer cannabis och
amfetamin betydligt oftare n kokain och heroin. Totalt sett har an-
talet narkotikabeslag niodubblats mellan 1975 och 2007, i likhet med
utvecklingen fr anmlningsstatistiken.
ven av narkotikalagfringsstatistiken framgr att cannabis respek-
tive amfetamin r de klart vanligast frekommande drogerna. Drefter
fljer narkotikaklassade lkemedel och sedan heroin respektive koka-
in. I cirka en tredjedel av lagfringarna 2006 frekom fera narkotika-
preparat. Denna andel har kat frn ca 20 procent under 1990-talets
frsta hlft, vilket kan vara en indikation p att blandmissbruk blivit
allt vanligare. Den strsta relativa kningen fr ngot enskilt preparat
i lagfringarna terfnns fr kokain som i absoluta tal frekommer sju
gnger s ofta i dag jmfrt med fr tio r sedan.
Frn och med r 1988 fnns information frn polisen om narkotika-
priser i detaljistled (gatupriser) fr cannabis, amfetamin, kokain och
heroin. Fr att mjliggra jmfrelser ver tid justeras uppgifterna en-
ligt scb:s konsumentprisindex (Fender och Guttormsson 2007). Priser-
na fr dessa preparat har grovt sett halverats under perioden. Den sto-
ra nedgngen skedde under 1990-talet medan priserna varit ofrndrat
lga under de senaste ren. Det kan konstateras att den svenska prisut-
vecklingen fljer den internationella tmligen vl (jfr unodc 2008).
Parallellt med rttsvsendets kade insatser mot narkotika och t-
fljande beslagskningar, sjnk sledes priserna p marknaden under
1990-talet fr att drefter stabiliseras p en lg niv under 2000-talet. Ef-
tersom konsumtionen kade under 1990-talet kan inte prisnedgngen
ses som ett resultat av en vikande efterfrgan. Tvrtom ligger det nra
till hands att tolka den tillgngliga informationen som en kning av
narkotikatillgngligheten i Sverige, tminstone under 1990-talet, och
d inte enbart i ekonomiska utan ven i fysiska termer. Den ofrnd-
rade lga prisnivn under senare r indikerar en ofrndrad tillgng.
Misstnkta fr narkotikabrott
Vid beskrivningar av andra typer av brottslighet talar man ofta i ter-
mer av ofer och grningspersoner. Den typiska narkotikabrottslingen
r ngon som sjlv anvnder narkotika, och narkotikabrotten beteck-
nas normalt som oferlsa. Det kan nmnas i sammanhanget att svl
anhriga som samhllet i stort i ett vidare oferperspektiv r indirekta
ofer fr narkotikamissbrukets fljdverkningar.
r 2007 misstnktes 21 220 personer fr brott mot narkotikastraf-
lagen. Jmfrt med r 2004 r detta en uppgng med 29 procent och
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

D
r
o
g
b
r
o
t
t
sledes en mindre kraftig kning n anmlningarna som kade med
48 procent under samma period. Utifrn statistiken ver misstnkta
personer kan vissa enklare demografska beskrivningar gras.
Under 2007 uppgick andelen narkotikabrottsmisstnkta kvinnor
till 15 procent, att jmfra med 20 procent fr samtliga brott. Propor-
tionen narkotikabrottsmisstnkta kvinnor har praktiskt taget varit
ofrndrad nda sedan r 1986, d knsfrdelningen brjade redovi-
sas i statistiken ver misstnkta (betraktar man lagfringar fr narko-
tikabrott fnner man att knsfrdelningen varit densamma alltsedan
1970-talets mitt).
I de tidigare omnmnda kartlggningarna av det tunga missbru-
ket frn ren 1979, 1992 och 1998 lg andelen kvinnor runt 23 pro-
cent (Olsson m.f. 2001). Kvinnornas andel av de narkotikarelaterade
ddsfallen r av en likartad storleksordning, medan andelen kvinnor
vrdade fr narkotikamissbruk snarare ligger runt en tredjedel (can
2008). Att kvinnliga narkotikamissbrukare r underrepresenterade i
kriminalstatistiken kan bero p att de i mindre omfattning gnar sig
t andra kriminella aktiviteter och drmed generellt sett har en lgre
upptcktsrisk n mn.
Under r 2007 var 21 procent av de misstnkta personerna tjugo r
eller yngre, 55 procent var mellan 21 och 39 r och nrmare en fjrde-
del var 40 r eller drver. Denna frdelning r i princip densamma
under perioden 20042007. Studerar man lderssammansttningen av
misstnkta fr narkotikabrott i ett lngre tidsperspektiv framkommer
dock tydliga variationer. Helt uppenbart kade andelen yngre miss-
tnkta under 1990-talet, vilket r i linje med vad som framkommit av
Figur 6. Andelen misstnkta personer fr brott mot narkotikastrafflagen frdelat p
ldersgrupper, ren 19752007. Procent. Klla: Br.
0
10
20
30
40
50
60
?0
80
90
19?5 19?8 1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
15-20 r 21-39 r 40 r
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

D
r
o
g
b
r
o
t
t
sjlvdeklarationsstudier och kartlggningar av det tunga missbruket
(se fgur 6).
Det ska samtidigt ppekas att andelen unga r betydligt lgre i dag
n vid mitten av 1970-talet, d nrmare hlften (44 procent) av de miss-
tnkta var under 21 r, det vill sga en mer n dubbelt s stor andel som
r 2006. Detta illustrerar att narkotikamissbruk vid den tiden var ett
tmligen ungt fenomen i Sverige. Under samma tid var endast 4 pro-
cent av de misstnkta 40 r eller ldre. Uppgngen av andelen ldre
beror p att fera av dem som debuterade under 1970- och 1980-talen
alltjmt fnns kvar i missbruk och narkotikakriminalitet. I kartlgg-
ningen av det tunga missbruket frn 1998 fann man exempelvis att
medelldern var 35 r och att ver hlften missbrukat narkotika i mer
n 10 r.
Sammanfattningsvis kan det konstateras att den typiske misstnkte
narkotikabrottslingen r en man i yngre medelldern. Med ledning av
vad som framkommer av anmlningsstatistiken kan ocks tillggas att
han sannolikt r bosatt i ngot av de tre storstadslnen. Andelen yngre
(20 r och drunder) har legat stilla under 2000-talet, men steg i takt
med den kande nyrekryteringen under 1990-talet.
Som redan nmnts initieras de allra festa narkotikarenden av rtts-
vsendet sjlvt, ven om det exempelvis kan frekomma att andra per-
soner som p ngot stt r involverade i narkotikakriminalitet lmnar
tips till polisen. Fljaktligen fnns det praktiskt taget alltid en miss-
tnkt person redan d anmlan upprttas, inte minst numera d en
kande andel av de anmlda narkotikabrotten rr eget bruk.
Av de totalt 71 546 brott mot narkotikastrafagen som anmldes un-
der r 2007 registrerades 77 procent som uppklarade, vilket i princip r
samma niv som r 2004 (78 procent). Detta r en mycket hg niv om
man beaktar att en tredjedel (33 procent) av samtliga anmlda brott re-
gistrerades som uppklarade r 2007. Med uppklarade brott avses samt-
liga anmlda brott som ftt ett s kallat polisirt klarlggande un-
der kalenderret, vilket inte ndvndigtvis betyder att man bundit en
grningsperson till brottet. Exempelvis betraktas beslut om att brott
ej kan styrkas som uppklarade i statistiken. Men ven andelen per-
sonuppklarade narkotikabrott (dvs. beslut om tal, strafrelggande
eller talsunderltelse) r frhllandevis hg och uppgick till 58 pro-
cent r 2007. Motsvarande andel bland samtliga anmlda brott var 16
procent.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

D
r
o
g
b
r
o
t
t
Lagfrda fr narkotikabrott
Br ger ut en srskild publikation kallad Narkotikastatisk dr mera de-
taljerade bearbetningar av narkotikalagfringarna presenteras (Br
2007a). Dr redovisas samtliga personer lagfrda fr narkotikabrott
(inkl. smuggling av narkotika), och med lagfring avses fllande dom
samt strafrelggande och talsunderltelse
103
. Sedan r 2003 har an-
talet narkotikalagfringar kat med ver en fjrdedel (fgur 7). Upp-
gngen har pgtt alltsedan 1990-talets brjan och kan huvudsakligen
hnfras till de ringa brotten. Efter r 2003 har dock ven brott av
normalgraden kat, och r 2006 bidrog denna kategori med en knapp
fjrdedel av alla lagfringar. Sedan ett antal r uppgr de grova narko-
tikabrotten till runt 450 stycken. Detta r en ngot hgre niv n under
1990-talet, men uttryckt i andelar av samtliga lagfringar har de grova
brotten sjunkit frn 4 till 2 procent.
Den relativa minskningen av svrhetsgraden i lagfringarna speglar
sedan infrandet av konsumtionsfrbudet kningen av anmlning-
arna om eget bruk. Nr grningen eget bruk infrdes r 1988 var det
f som dmdes fr detta, men nr fngelse infrdes i strafskalan vid
halvrsskiftet r 1993 har ven lagfringar fr bruk kat kraftigt. Bruk
utgjorde den enda grningen i 56 procent av domarna och strafrelg-
103
Till skillnad frn vriga avsnitt om lagfringar redovisas hr endast uppgifter fram
till och med r 2006. Det beror p att narkotikastatistiken delvis bygger p ett
inkodat material och drfr publiceras med lngre periodicitet jmfrt med lagf-
ringsstatistiken.
Figur 7. Antal personer lagfrda fr narkotikabrott (som huvudbrott) efter brottets
svrighetsgrad, ren 19862006. Klla: Br.
0
5 000
10 000
15 000
20 000
25 000
1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006
Pinga Normalt Grovt Totalt
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

D
r
o
g
b
r
o
t
t
gandena r 2006, att jmfra med 44 procent r 2004 eller 39 procent
r 2000.
Pfljder fr narkotikabrott
Av samtliga personer som lagfrdes fr narkotikabrott som huvud-
brott r 2006 erhll ver hlften (55 procent) bter genom dom eller
strafrelggande. Den drnst vanligaste pfljden var talsunderl-
telse (22 procent) fljt av fngelse (13 procent). Utver dessa tre p-
fljdstyper utdms i cirka 10 procent av fallen andra pfljder som
skyddstillsyn, ngon form av vrd eller liknande (fgur 8). Bter och
talsunderltelse gavs dock i huvudsak (69 respektive 28 procent) till
personer som lagfrts fr ringa narkotikabrott, medan lagfrda fr nar-
kotikabrott av normalgraden i frsta hand dmdes till fngelse (54 pro-
cent) eller skyddstillsyn (27 procent). Bland dem som dmdes fr gro-
va narkotikabrott var fngelse (97 procent) den huvudsakliga pfljden.
Jmfrt med tidigare mtpunkter har i synnerhet btesstrafen kat i
antal, vilket r i led med att lagfringar som rr ringa brott kat kraf-
tigt ver tid. Den relativt sett minsta kningen av de redovisade p-
fljdstyperna r fngelsestrafen som till skillnad mot tidigare r nu r
frre n talsunderltelserna.
Ungefr en femtedel (19 procent) av fngelsedomarna 2006 ledde
till hgst tv mnaders fngelse och hlften av de dmda (50 procent)
fck en straftid mellan ver tv och hgst tolv mnader. Knappt en
tredjedel (31 procent) fck sledes ett fngelsestraf p ver ett r. Sedan
r 1997 har den genomsnittliga utdmda fngelsetiden fr narkotika-
brott kat frn 14 till 19 mnader. kningen kan delvis frklaras av att
Figur 8. Antal personer lagfrda efter huvudpfljderna fngelse, bter (genom dom
eller straffrelggande) samt talsunderltelser, dr narkotikabrottet varit huvud-
brott. Vart femte r 1986 2006. Klla: Br, registret ver lagfrda personer.
9 000
8 000
7 000
6 000
5 000
4 000
3 000
2 000
1 000
0
1986 1991 1996 2001 2006
talsunderltelse Fngelse Bter
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

D
r
o
g
b
r
o
t
t
de kortaste fngelsestrafen p hgst tv mnader har blivit mindre
vanliga, men i huvudsak r det dock en relativt liten grupp med tm-
ligen lnga fngelsestraf som dragit upp den genomsnittliga straf-
tiden.
kningen av antalet fngelsedomar samt strafngderna stter
avtryck inom kriminalvrden. Under r 2006 hade ver en femtedel
av de i anstalter nyintagna narkotikabrott som huvudbrott. Sedan r
2005 r narkotikabrott det vanligaste huvudbrottet bland nyintagna,
till skillnad mot tidigare d tillgreppsbrotten utgjorde den strsta en-
skilda kategorin. Samma r bedmdes 61 procent av de nyintagna ha
mer eller mindre grava problem med narkotikamissbruk och denna
andel har alltsedan millennieskiftet legat ver 50 procent (Kriminal-
vrdsstyrelsen 2007).
Mnga som dms fr narkotikabrott terfaller. Av dem som lagfr-
des fr detta brott r 2002 hade en dryg tredjedel (35 procent) terigen
lagfrts fr narkotikabrott inom ett r. Efter tre r hade ver hlften
(57 procent) terfallit i ny narkotikalagfring, jmfrt med genomsnit-
tet p 46 procent sett till samtliga brott. I ettrsuppfljningen r det
endast olovlig krning som uppvisar en hgre terfallsfrekvens n nar-
kotikabrotten och i trersuppfljningen fnns ingen annan brottstyp
med hgre terfallsfrekvens.
Fr att kunna mta det stora och kande vrdbehovet p anstal-
terna fck Kriminalvrden r 2002 i uppdrag av regeringen att gra en
srskild satsning p att bekmpa narkotikamissbruket bland intagna.
Inledningsvis var det tnkt att den srskilda satsningen skulle vara un-
der tre r. Senare beslutade regeringen att den skulle fortstta ven
efter r 2005. I korthet gr satsningen ut p att identifera narkotika-
missbrukare som kommer till kriminalvrden, att utreda deras behov
och motivera dem att sluta missbruka, samt att erbjuda dem behand-
ling p srskilt inrttade behandlingsavdelningar. Br har i tv olika
omgngar utvrderat Kriminalvrdens narkotikasatsning. Den senaste
rapporten omfattade en efektstudie som visade att intagna missbru-
kare som vistats p en behandlingsavdelning terfll i signifkant lgre
utstrckning n en matchad kontrollgrupp som varit intagna innan
narkotikasatsningen startade. Strst efekt hade vrden i anstalt om
den pgick under en inte alltfr kort tid och kombinerades med en
utslussningsperiod p ett behandlingshem (Br 2008:18).
I januari 2001 verlmnade Narkotikakommissionen, som tillsattes
1998, sitt slutbetnkande (sou 2000:126). Kommissionen fann bland
annat att balansen mellan frebyggande insatser, vrd och kontroll-
tgrder hade frskjutits under 1990-talet till frmn fr kontrollt-
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

D
r
o
g
b
r
o
t
t
grderna och konstaterade att polisen alltmer blivit en central aktr i
samhllets arbete mot narkotika.
Som en fljd av kommissionens arbete antogs propositionen om en
nationell handlingsplan mot narkotika (prop. 2001/02:91) och fr att
genomfra denna tillsattes r 2002 en nationell narkotikasamordna-
re Mobilisering mot narkotika med huvuduppdraget att utveckla
samarbetet mellan myndigheter, kommuner, landsting och frivillig-
organisationer. ven narkotikaforskning samt utvecklandet av insat-
ser inom kriminalvrden prioriterades (Mobilisering mot narkotika,
2007). Enligt regeringsbeslut avvecklades narkotikasamordnaren frn
och med r 2008 och arbetet fortstter i stllet inom den befntliga
myndighetsstrukturen. Samtidigt inrttades en samordningsfunktion
inom Regeringskansliet i form av ant-sekretariatet samt en interdepar-
temental arbetsgrupp (samant).
Sedan lnge har det vergripande mlet varit ett narkotikafritt sam-
hlle och ven i handlingsplanen fr narkotikapolitiken ren 2006
2010 ligger detta ml fast (prop. 2005/06:30). Denna vergripande ml-
sttning kan brytas ned i delmlen att minska nyrekryteringen till
missbruk, att frm personer med missbruksproblem att upphra
med sitt missbruk samt att minska tillgngen p narkotika. Om det
frebyggande arbetet respektive vrdinsatserna r framgngsrika har
detta givetvis en positiv efekt p antalet missbrukare liksom mera in-
direkta efekter p narkotikakriminaliteten. Den under senare r ut-
byggda lkemedelsassisterade behandlingen fr opiatmissbrukare kan
utgra ett exempel p den typen av vrdinsats.
Det tredje delmlet, tillgngsbegrnsningen, har en mer direkt
koppling till det brottsfrebyggande arbetet och kriminalpolitiken.
Ngra strre frndringar av narkotikalagstiftningen eller samhllets
inriktning i arbetet mot narkotikakriminalitet har dock inte gjorts un-
der 2000-talet, utan ofta handlar det om justeringar p detaljniv. Un-
der 2000-talet har exempelvis ett antal medel tillkommit p listan ver
vad som ska betraktas som narkotika, bland annat ghb. Vidare omklas-
sades smnmedel med substansen funitrazepam (t.ex. Rohypnol) frn
frteckning IV till II under r 2001 s att anvndningen av detta medel
kontrolleras hrdare. En srskilt betydelsefull frndring av mer prak-
tisk natur r den redan omnmnda kningen av polisresurserna som
gnades narkotikaarbetet under 2000-talet. Relaterat i rsarbetskrafter
r kningen drygt 50 procent under perioden 20002007. I handlings-
planen sgs att bekmpandet av svl den organiserade som den sm-
skaliga narkotikabrottsligheten ska utvecklas.
Handlingsplanen tar ocks upp den satsning mot narkotika som inled-
des r 2002 inom kriminalvrden. Bakgrunden var att en kande andel
intagna bedmdes ha narkotikaproblem och att andelen sedan r 2000
verstigit 50 procent. Drfr har kriminalvrdens organisation anpassats
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

D
r
o
g
b
r
o
t
t
till att i hgre grad behandla klienter med narkotikamissbruksproble-
matik och i handlingsplanen sgs att denna satsning br fortstta.
r 2006 beslt regeringen att tillstta en utredning som ska se ver
den rad av olika lagar och frordningar som reglerar mnen som kan
anvndas i missbrukssyfte. Utredningen ska analysera regler om kon-
troll av narkotika men ocks om narkotikaprekursorer (dvs. utgngs-
mnen som kan anvndas vid narkotikatillverkning), dopningsmedel,
lsningsmedel, tndargaser och andra hlsofarliga varor som anvnds
i berusningssyfte samt underska hur de frhller sig till varandra och
se hur systemen kan gras mer lttverskdliga.
I och med att Narkotikakommissionen fann att polisens roll kat
i narkotikaarbetet gjorde Br en utvrdering av resursanvndningen
inom polisen (Br 2003:12). I utvrderingen konstateras att det frmst
r insatser lngt ut i missbrukskedjan som kat (en utveckling som av
kriminalstatistiken att dma allts fortsatt), samtidigt som det befanns
svrt att fnna positiva efekter av detta. Insatser som enligt utvrde-
ringen tycktes ge bttre efekt p missbruket var en tydlig prioritering
av verltelsebrotten samt konfskering av narkotika. Utredarna me-
nade att tillgngsbegrnsande polisarbete kan ha kommit att under-
vrderas nr det gller att uppn de narkotikapolitiska mlen.
I senare utredningar om narkotikabrottsligheten har Br ppekat att
narkotikadistributionen bedrivs i ntverksform dr deltagarna har olika
arbetsomrden samt att strst efekt sannolikt uppns om de viktigaste
aktrerna i distributionskedjan, personer som utgr regionala och lokala
knutpunkter, kan identiferas och lagfras. Att gripa enskilda missbruka-
re eller fr den delen narkotikakurirer ses som mindre efektivt i jmf-
relse med att gripa dessa tmligen svrersatta nyckelpersoner (Br 2005).
I Br-rapporten Vart tog alla pengarna vgen anges att en ndvn-
dig komplettering av brottsbekmpningen r att fokusera mera p
penninghanteringen i syfte att stra de kriminella aktiviteterna (Br
2007b). Ett kreditsystem genomsyrar narkotikamarknaden och om fo-
kus inte endast lggs p grningspersonerna utan ven p betalnings-
strmmarna kan detta leda till att kreditsystemet utstts fr pfrest-
ningar, vilket i sin tur kan leda till att narkotikaentreprenrerna och
deras aktiviteter blir mera srbara och synliga. Vidare ppekas i rap-
porten att det r intressantare fr myndigheterna att kartlgga inves-
teringar och konsumtion snarare n regelrtt penningtvtt, eftersom
behovet av det sistnmnda inte bedms som stort. Att fokusera mer p
pengarna r ett delvis nytt angreppsstt som fr att kunna spra och
terfra utbyte av kriminalitet och drmed minska incitamentet fr
brottslighet fordrar ett utkat samarbete mellan fera myndigheter.
Statens folkhlsoinstitut har i uppdrag att flja upp de tre delmlen
i den nationella narkotikapolitiska handlingsplanen. Senast 1 januari
r 2010 ska en utvrdering presenteras.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

D
r
o
g
b
r
o
t
t
Referenser
Brottsfrebyggande rdet, Br (2008). Behandling av narkotikamissbru-
kare i fngelse. En efektstudie. Rapport 2008:18 Stockholm: Brotts-
frebyggande rdet.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2007a). Narkotikastatistik. Rapport
Brottsfrebyggande rdet, Br (2007b). Vart tog alla pengarna vgen?
En studie av narkotikabrottslighetens ekonomihantering. Rapport
Brottsfrebyggande rdet, Br (2003). Polisens insatser mot narkoti-
kabrottsligheten. Omfattning, karaktr och efekter. Rapport 2003:12.
Centralfrbundet fr alkohol- och narkotikaupplysning, can (2008).
Drogutvecklingen i Sverige 2008. Rapportserie nr 112. Stockholm: Cen-
tralfrbundet fr alkohol- och narkotikaupplysning.
Fender, E. och Guttormsson, U. (2007). Narkotikaprisutvecklingen i Sve-
rige 19882006. Rapportserie nr 103. Stockholm: Centralfrbundet
fr alkohol- och narkotikaupplysning.
Holgersson, S. (2007). Kartlggning av svenska polisens narkotikabekmp-
ning. Mobilisering mot narkotika, rapport 23. Stockholm: Mobilise-
ring mot narkotika.
Kriminalvrdsstyrelsen (2007). Kriminalvrd och statistik 2006. Norrk-
ping: Kriminalvrden, Utvecklingsenheten.
Mobilisering mot narkotika (2007). Den narkotikapolitiske samordna-
rens slutrapport fr verksamheten 20022007. Stockholm: Mobilise-
ring mot narkotika.
Olsson, B. Adamsson Wahren, C. och Byqvist, S. (2001). Det tunga nar-
kotikamissbrukets omfattning i Sverige 1998. max-projektet, delrapport
3. Rapportserie nr 61. Stockholm: Centralfrbundet fr alkohol- och
narkotikaupplysning.
Regeringens proposition 2005/06:30. Nationella alkohol- och narkotika-
handlingsplaner.
Regeringens proposition 2001/02:91. Nationell narkotikahandlingsplan.
Socialstyrelsen (2006). Individ- och familjeomsorg lgesrapporter 2005.
Stockholm: Socialstyrelsen.
sou 2000:126 (2000). Vgvalet den narkotikapolitiska utmaningen. Slut-
betnkande av Narkotikakommissionen. Stockholm: Fritzes.
unodc (2008). World Drug Report 2008. Statistics. United Nations Of-
fce On Drugs and Crime.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

D
r
o
g
b
r
o
t
t
Sammanfattning
Under 1990-talet genomfrdes tv omfattande reformer inom
trafknykterhetslagstiftningen, vilket ledde till att bde den fak-
tiska och den anmlda rattfylleribrottsligheten minskade. Frn
att stadigt ha minskat under nstan hela 1990-talet kade den
anmlda rattfylleribrottsligheten under ren 20012007. Under
r 2007 anmldes omkring 29 400 rattfylleribrott till polisen.
Det r en kning med 7 procent om man jmfr med r 2006,
d cirka 27 400 brott anmldes.
Utvecklingen av antalet anmlda rattfylleribrott har under hela
2000-talet varit kraftig och kat med 69 procent. Troliga orsa-
ker till detta r tillkomsten av lagstiftningen fr drograttfylleri
och polisens kraftiga kning av slumpmssiga utandningspro-
ver. Dessa faktorer frklarar med strsta sannolikhet det mesta
av kningen av den anmlda rattfylleribrottsligheten. Men det
r ven troligt att en faktisk kning av rattfylleribrottsligheten
skett under ren 19992004 eftersom bde trafkolyckor och al-
koholkonsumtion ocks kar under denna period. ren dref-
ter (20062007) kan man se en minskning av alkoholkonsum-
tionen medan bde ddsolyckor och olyckor med misstnkt
alkoholpverkan varierar ngot, men ligger p en lgre niv n
ren innan. Det gr att Br:s bedmning av utvecklingen, och
hur mjligheten r att bedma denna givet de datakllor vi har,
r att den troliga frklaringen till det fortsatta kade antalet an-
mlda rattfylleribrott under ren 20062007 inte r en reell k-
ning, utan en efekt av att antalet utandningsprover som polisen
utfr har kat s dramatiskt.
Inledning
I Sverige fnns en lng historia av engagemang i alkoholfrgor. Nykter-
hetsrrelsen har varit stark och p olika stt arbetat med dessa frgor
vilket kan antas ha pverkat utformningen av lagarna om rattfylleri-
brotten och allmnhetens instllning till dessa (Br, 1995). Sverige var
ocks ett av de frsta lnderna i vrlden som infrde straf fr rattfyl-
RATTFYLLERI
Tove Sporre
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

D
r
o
g
b
r
o
t
t
leri, bara Norge var fre. Nr det gller brottsfrebyggande tgrder
r rattfylleri ett av de f brott dr preventiva efekter av lagstiftningen
kunnat belggas (Norstrm och Andersson 1996). Skrpningar i lag-
stiftningen under r 1990 och 1994 medfrde med stor sannolikhet att
den faktiska rattfylleribrottsligheten minskade (se nedan).
Strafet fr rattfylleri har frndrats successivt frn det att frsta p-
budet kom p 1920-talet fram till den nuvarande lagstiftningen, som
trdde i kraft under frsta hlften av 1990-talet. Den frsta reella lag-
stiftningen, frn r 1941, innehll ansvarsbestmmelser baserade p
promillegrnser. Grnsvrdena fr det som i dag avser det vanliga res-
pektive det grova brottet, bestmdes d till 0,8 respektive 1,5 promille.
Efter ytterligare tio r kom dagens lag, lag (1951:649) om straf fr vissa
trafkbrott, att glla, dr 4 och 4a i dag reglerar trafknykterhetsbrot-
ten. Under frsta hlften av 1990-talet genomfrdes tv omfattande re-
former av rattfyllerilagstiftningen.
Lagstiftningen som trdde i kraft den 1 juli 1990, innebar generellt
sett tre frndringar av rattfylleribrottet. Fr det frsta ndrades det
som tidigare benmndes som rattonykterhet och rattfylleri till att i
stllet bli ett gradindelat brott rattfylleri och grovt rattfylleri. Fr det
andra snktes den nedre strafbarhetsgrnsen frn 0,5 till 0,2 promille.
Fr det tredje ndrades bedmningen av brottets svrhetsgrad samt
pfljdsvalet vid rattfylleri. I stllet fr att enbart se till promillenivn
skulle domstolen, precis som vid andra gradindelade brott, gra en
samlad bedmning av omstndigheterna.
Den andra ndringen av trafknykterhetslagstiftningen gde rum
den 1 februari 1994. Grnsvrdet fr grovt rattfylleri snktes frn 1,5 till
1,0 promille och maximistrafet fr grovt rattfylleri hjdes frn ett till
tv rs fngelse. Det uttalades ocks att fngelsestrafet skulle betraktas
som normalpfljd vid grovt rattfylleri. Strafet fr rattfylleri r i dags-
lget bter eller fngelse i hgst sex mnader. Anses brottet vara grovt
ska grningspersonen dmas till fngelse i hgst tv r. Den 1 juli 1999
infrdes ocks en srskild angivelse under 4 avseende frbud mot
rattfylleri under pverkan av narkotika.
Omfattning och frndrade arbetsrutiner
r 2007 anmldes drygt 29 200 rattfylleribrott; i relation till folk-
mngden motsvarar det cirka 320 anmlda rattfylleribrott per 100 000
invnare. Mrkertalet r mycket stort nr det gller rattfylleri, vilket
innebr att den faktiska brottsligheten r betydligt mer omfattande
n vad som framgr av anmlningsstatistiken. Enligt Vgverkets tra-
fkskerhetsenkt fr r 2007 uppger fem procent av de tillfrgade att
de under de senaste tolv mnaderna krt bil efter att ha druckit star-
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

D
r
o
g
b
r
o
t
t
kare alkohol n lttl. Den senaste studien som visar hur omfattande
rattfylleriet r i dag, uppskattar att det varje dag grs cirka 12 500 ratt-
fylleriresor (ntf 2008). Persson (1980) har i en studie uppskattat den
faktiska rattfylleribrottsligheten till omkring 200 gnger strre n den
synliga. Det skulle i s fall innebra att det i dag begs drygt fyra miljo-
ner rattfylleribrott varje r. I en norsk studie (Greve 1987) berknades
trafknykterhetsbrotten uppg till 7 000 under en genomsnittsdag, vil-
ket skulle innebra cirka 2,5 miljoner rattfylleribrott per r.
Tolkningen av brottsutvecklingen i termer av den anmlda brottslig-
heten frsvras av att den dolda rattfylleribrottsligheten r stor i rela-
tion till den registrerade polisanmlda brottsligheten. Rattfylleribrott
upptcks frmst genom polisens kontroller. Uppgifter frn Statens Kri-
minaltekniska Laboratorium (2000), som analyserar luftutandnings-
prov, visar att under ren 19962000 kom drygt 25 procent av rattfylle-
ribrotten till polisens knnedom genom rutinkontroller. Knappt 40
procent upptcktes genom polisens allmnna vervakning, 24 procent
upptcktes genom tips frn allmnheten och drygt 10 procent genom
olyckor eller ett avvikande krbeteende.
Relationen mellan den dolda och den anmlda brottsligheten p-
verkas av att brotten i s stor utstrckning upptcks av polisen. Om
polisen frndrar sina kontrollrutiner, syns det ocks i antalet anml-
da rattfylleribrott. Den dolda rattfylleribrottslighetens storlek i rela-
tion till den anmlda har under de senaste decennierna pverkats av
framfr allt tre frndringar i den polisira kontrollverksamheten.
Fr det frsta kade antalet polisira kontroller under andra hlften
av 1980-talet. Antalet rutinmssiga sllningsprov eller rutinkontroller
kade drastiskt frn omkring 600 000 (1984) till ver 1 700 000 (1994).
Den dolda brottsligheten br drmed ha minskat under denna period
eftersom polisen d griper fer rattfyllerister. andra sidan frndra-
des ocks praxis avseende rutinkontroller under brjan av 1990- talet.
Frn att koncentrera kontrolltgrderna till punktinsatser p vissa
tider, dagar och platser d antalet rattfyllerister frvntades vara hgt,
vergick polisen till mer slumpmssiga kontroller. Denna vergng
hade troligtvis motsatt efekt i och med att trfskerheten fr kon-
trollerna minskade. ren efter 1994 minskade polisen antalet utand-
ningsprover.
I vad mn den frsmrade trfskerheten vgs upp av fer kontrol-
ler r emellertid oklart. Enligt Norstrm och Skog (2001) kunde man
under r 2000 ter se att polisen riktade sina kontroller. Enligt statistik
frn Rikspolisstyrelsen (2004) r det framfr allt polisen i Stockholms
ln som vergtt till riktade kontroller, eftersom de har en hgre trf-
bild p andelen positiva utandningsprov. Procentuellt r trfbilden
inte s mycket hgre n fr vriga delar av landet, men d Stockholm
str fr en antalsmssigt stor del av den anmlda rattfylleribrottslighe-
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

D
r
o
g
b
r
o
t
t
ten kan slutresultatet pverkas ngot. Huruvida detta var en tillfllig
tgrd, p grund av att vissa regioner p prov hade lrdagsppna Sys-
tembolag, eller om det r en permanent ndring av polisens rutiner,
r dock oklart. Den tredje frndringen har skett under 2000-talet d
antalet utandningsprover kat frn 1,1 miljoner r 2000 till 2,5 miljo-
ner r 2007.
Polisen har utbildat allt fer poliser i yttre tjnst i att knna igen tyd-
liga tecken p drogpverkan, vilket bidragit till att fer drogtester ut-
frs. Av de drogtester som gjordes r 2006 uppvisade 83 procent spr av
narkotika eller lkemedel (Rikspolisstyrelsen 2007). Det r dock vik-
tigt att ha i tanke att det bara r en viss andel av den anmlda brotts-
ligheten som pverkas nr polisen ndrar praxis fr rutinkontroller.
Den relativt stora andel fall av rattfylleri som upptcks genom trafko-
lyckor, misstnkt framfrande av fordon och tips frn allmnheten,
pverkas i betydligt mindre grad.
Utveckling anmlda brott
Under r 2007 anmldes omkring 29 400 rattfylleribrott till polisen.
Det r en kning med 7 procent om man jmfr med r 2006, d cir-
ka 27 400 brott anmldes. Utvecklingen av antalet anmlda rattfylleri-
brott har under hela 2000-talet varit kraftig och kat med 69 procent.
Sedan r 1975 kan utvecklingen av antalet anmlda rattfylleribrott
i stort sett beskrivas i fyra olika perioder (se fgur 2). Den frsta perio-
den, frn mitten av 1970-talet till mitten av 1980-talet, var relativt stabil
med en niv p mellan 21 000 och 22 000 anmlningar rligen. Den
Figur 1. Antalet alkoholutandningsprov tagna av polisen, ren 19812007. Klla:
RPS.
0
500 000
1 000 000
1 500 000
2 000 000
2 500 000
3 000 000
1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
Antal utandningsprov
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

D
r
o
g
b
r
o
t
t
kraftiga nedgngen r 1985 beror troligtvis p en omorganisation av
polisen, vilket resulterade i frre trafkpoliser (Knutsson 1992). Under
period tv som strcker sig frn r 1985 till 1991, kade antalet anmlda
rattfylleribrott och r 1991 var antalet uppe i 26 100 brott.
Under den tredje perioden, ren 19911998, minskade antalet anml-
da rattfylleribrott markant med i genomsnitt 10 procent rligen, vilket
sannolikt r ett resultat av de omfattande reformerna p lagstiftnings-
omrdet under ren 1990 och 1994. r 1998 var antalet anmlda ratt-
fylleribrott drygt 12 100. ren 19992007, under den fjrde och sista pe-
rioden, kade antalet anmlda rattfylleribrott terigen och var r 2007
uppe i drygt 29 200 brott, vilket r den hgsta mtningen under hela
perioden. Den undre kurvan som redovisas under denna period visar
antalet drograttfylleribrott.
Utvecklingen ser olika ut i olika ln, detta beror i sin tur mycket p
att rattfylleri r ett spanings- och ingripandebrott och i hg grad p-
verkas av att kontrollinsatserna varierar fr de olika lnen. Insatserna
kan vara extra hga i ett ln under ett r fr att nsta r vara hgre i
ett annat ln. Eftersom kontrollinsatserna skiljer sig t mellan de olika
lnen r den regionala variationen i anmlda rattfylleribrott ett hgst
oskert mtt p de faktiska geografska skillnaderna. Drfr grs ingen
redovisning av rattfylleribrottsligheten p regional niv, en sdan re-
dovisning skulle mer vara en analys ver vilka olika insatser de olika
polismyndigheterna gr fr rattfylleribrottsligheten.
Figur 2. Antalet anmlda rattfylleribrott ren 19752007 (den undre kurvan fr ren
19992007 avser enbart drograttfylleri). Klla: Br.
0
5 000
10 000
15 000
20 000
25 000
30 000
35 000
19?5 19?8 1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
Anmlda rattlylleribrott Anmlda drograttlylleribrott
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

D
r
o
g
b
r
o
t
t
Trafikolyckor och alkoholkonsumtion
Eftersom antalet anmlda rattfylleribrott som enskild klla inte r ett
bra mtt p den faktiska brottsligheten br man ven studera andra
statistikkllor fr att f en uppfattning om den faktiska utveckling-
en av rattfylleribrottsligheten. En sdan statistikklla r antalet trafk-
olyckor, en annan r alkoholkonsumtionen.
Att alkoholkonsumtion i samband med motortrafk medfr en
kad risk fr olyckor r i dag ett relativt okontroversiellt faktum. Sam-
bandet mellan alkoholkonsumtion och trafkolycksrisk r pvisad i en
mngd studier. Risken att orsaka en trafkolycka har visats ka redan
vid en pverkansgrad under 0,5 promille (sou 1970:61). Varje kning av
alkoholhalten i blodet med 0,2 promille medfr att risken fr singel-
olyckor frdubblas enligt en engelsk studie (Zador 1991). Tv svenska
studier belgger ocks detta. Enligt Vgverket (2003) var nrmare hlf-
ten av frarna i singelolyckorna med ddlig utgng pverkade av alko-
hol eller andra droger. Vidare hade 20 procent av de personbilsfrare
som under ren 20002002 avlidit p grund av trafkolyckor pvisat en
blodalkoholhalt p ver 0,2 promille (Eriksson 2004).
* Antalet olyckor domineras av sdana dr ngon blivit lindrigt skadade propor-
tionerna 3/1. Mrkertalet fr lindrigt skadade r troligen generellt mycket stort. Tal i
storleksordningen 6070 procent uppmttes under 80-talet. Det r inte klarlagt om
mrkertalet r konstant eller om det varierar mellan enstaka r.
** Frare av motorfordon som misstnkts pverkade av alkohol eller droger, inklusive
mopedfrare. Ett misstankebegrepp i vid bemrkelse anvnds, omfattar ocks det
vardagliga tror du att. Svarsbortfallet p denna frga r mycket stort.
Figur 3. Antal polisrapporterade singelolyckor (vnster axel), antal polisrapporte-
rade vgtrafikolyckor med ddlig utgng (hger axel) och antal frare med miss-
tnkt alkoholpverkan delaktiga i vgtrafikolyckor med personskada (hger axel),
ren 19802007. Klla: SIKA.
0
200
400
600
800
1 000
1 200
1 400
1 600
1 800
0
1 000
2 000
3 000
4 000
5 000
6 000
1980 1983 1986 1989 1992 1995 1998 2001 2004 200?
Singelolyckor*
Ddsolyckor Misstnkt alkoholpverkade**
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

D
r
o
g
b
r
o
t
t
Enligt Vgverket var drygt 40 procent av de personbilsfrare som
omkom i trafken r 2006 pverkade av alkohol.
Den andra statistikkllan som kan komplettera den anmlda ratt-
fylleribrottsligheten r alkoholkonsumtionen. Underskningar pvi-
sar ett samband mellan alkoholkonsumtion p samhllsniv och an-
mlt rattfylleri (Kendell 1984, Smart och Mann 1987). Samvariationen
mellan totalkonsumtionen i ett land och antalet trafkolyckor har dr-
emot studerats i liten utstrckning. Norstrm och Andersson (1996)
har dock visat att det fnns ett tydligt samband mellan frndringar av
den totala alkoholkonsumtionen (mtt i antal slda liter alkohol per
capita) och frndringar av antalet trafkolyckor.
Trafkolycksfallsutvecklingen och alkoholkonsumtionen r mot
bakgrund av ovanstende viktiga informationskllor vid analyser av
den faktiska rattfylleribrottsligheten. Drfr redovisas i det fljande
utvecklingen av de hggradigt alkoholrelaterade dds- respektive
singelolyckorna, utvecklingen av antalet frare som misstnkts ha va-
rit alkoholpverkade i samband med trafkolyckor dr det frekom-
mit personskada samt utvecklingen av den skattade totala alkoholkon-
sumtionen.
Efter att ha kat ngot under 1980-talet minskade ddsolyckorna
och singelolyckorna successivt under frsta hften av 1990-talet (se f-
gur 3). Mellan ren 1997 och 2000 kade ter igen ddsolyckorna, men
mellan ren 20012006 har de sedan ter minskat. r 2006 rapportera-
des cirka 400 ddsolyckor till polisen, vilket r den lgsta niv av antalet
ddsolyckor som rapporterats sedan brjan av 1980-talet. r 2007 kade
antalet ddsolyckor ngot men antalet r nd betydligt lgre n un-
der hela 1980- och 1990-talet. Antalet polisrapporterade singelolyckor
uppvisar dremot en fortsatt kning. De kade med 67 procent mellan
ren 1996 och 2007, frn drygt 3 300 till drygt 5 500.
Under frsta delen av 1990-talet minskade antalet frare med miss-
tnkt alkoholpverkan i samband med polisrapporterade trafkolyckor
med personskada drastiskt. Som framgr av fgur 3 r mnstret det-
samma som fr utvecklingen av ddsolyckor och singelolyckor. I lik-
het med singelolyckor kade ocks dessa olyckor med misstnkt alko-
holpverkan efter r 1997. Olyckor med misstnkt alkoholpverkan kade
fram till r 2003 d de var cirka 1 150 till antalet. Efter det har de teri-
gen minskat och r 2006 var dessa olyckor omkring 970 till antalet.
Under r 2007 kan noteras en uppgng; antalet rapporterade olyckor
var 1 059. Ett nytt system fr registrering av skador och olyckor, som
togs i bruk r 2002, kan dock ha pverkat statistiken ver singelolyckor
och frare med misstnkt alkoholpverkan s att mrkertalet blivit n-
got mindre.
Som nmnts tidigare fnns ocks ett samband mellan kad alkohol-
konsumtion och antalet rattfylleribrott. Alkoholkonsumtionen kade
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

D
r
o
g
b
r
o
t
t
markant mellan ren 2000 och 2004. r 2000 var den totala alkohol-
konsumtionen 8,4 liter per person ver 15 r och under r 2004 hade
den kat till 10,5 liter. Under senare r har dock den totala alkoholkon-
sumtionen minskat ngot och var r 2007 9,8 liter per person ver 15 r
(Khlhorn m.f. 2000, Leifman och Gustafsson 2003, sorad 2008).
kar rattfylleribrottsligheten?
Som tidigare nmnts genomfrdes tv omfattande reformer inom tra-
fknykterhetslagstiftningen under 1990-talet. Huvudresultatet i utvr-
deringen av 1990 rs reform (Norstrm och Andersson 1996) r att
reformen ledde till att den faktiska rattfylleribrottsligheten minskade
med omkring 18 procent och att antalet trafkolyckor med ddlig ut-
gng minskade med omkring 8 procent. Resultaten r statistiskt sker-
stllda och tar hnsyn till frndringar i alkoholkonsumtionen och
trafkfdesintensiteten. ven 1994 rs reform torde ha bidragit till att
rattfylleribrotten drefter fortsatte att minska. I utvrderingen av re-
formen (Br 1998) ptalas att minskningen av antalet anmlda ratt-
fylleribrott fortsatte efter ikrafttrdandet r 1994. Antalet ddsolyckor
och singelolyckor minskade ocks mer n vad som kunde frvntas.
Slutsatsen var att reformen sledes fljdes av en faktisk minskning av
antalet rattfylleribrott.
Nr det gller den kraftiga uppgngen av antalet anmlda rattfylle-
ribrott under ren 1999 till och med 2007 fnns fyra tnkbara frkla-
ringar. Den frsta och enskilt strsta frklaringen r att antalet an-
mlningar av rattfylleri under pverkan av narkotika, ett brott som
infrdes i lagstiftningen den 1 juli 1999, kat markant (se fgur 2). r
2000 var omkring 3 800 (22 procent) av antalet anmlda rattfylleri-
brott just rattfylleri under pverkan av narkotika. r 2007 hade dessa
anmlningar kat till cirka 11 200 (38 procent av det totala antalet an-
mlda rattfylleribrott).
En andra frklaring r den kraftiga kningen av polisens slumpms-
siga utandningsprover som nmnts tidigare. kningen har framfr
allt skett under 2000-talet d antalet prover kade frn drygt en miljon
r 2000 till drygt 2,5 miljoner r 2007 (se fgur 1). Den tredje frklaring-
en, som troligen inte r lika betydande som de tv fregende, torde
vara polisens riktade kontroller mot omrden nra lrdagsppna sys-
tembolag r 2000 (Norstrm och Skog 2001) och Stockholmspolisens
riktade kontroller p senare r (Rikspolisstyrelsen 2004). Den fjrde
frklaringen, som r ngot mer osker, har att gra med polisens nd-
rade registreringsrutiner fr anmlda trafkbrott, en frndring som
emellertid endast kan ha en liten efekt p rattfylleribrotten.
Ovanstende fyra faktorer frklarar med strsta sannolikhet det
mesta av kningen av den anmlda rattfylleribrottsligheten. Men det
r ven troligt att en faktisk kning av rattfylleribrottsligheten skedde
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

D
r
o
g
b
r
o
t
t
under ren 19992004 eftersom bde trafkolyckor och alkoholkon-
sumtion ocks kade under denna period. ren drefter (20062007)
kan man se en minskning av alkoholkonsumtionen medan bde dds-
olyckor och olyckor med misstnkt alkoholpverkan varierar ngot
men fortfarande ligger p en lgre niv n ren innan. Det gr att den
troliga frklaringen till det fortsatta kade antalet anmlda rattfylleri-
brott inte r en reell kning, utan en efekt av att antalet utandnings-
prover som polisen utfr har kat dramatiskt.
Grningspersoner
Misstnkta personer
Under r 2007 var omkring 19 700 personer misstnkta fr rattfylleri-
brott. Av dessa misstnktes 26 procent (cirka 5 000 personer) fr drog-
rattfylleri. Av de 19 700 som misstnktes fr rattfylleribrott var drygt
2 100 personer, eller 11 procent, kvinnor. Andelen kvinnor har kat
tmligen konstant under hela 2000-talet frn att i brjan utgra 9,5
procent av antalet misstnkta till att r 2007 utgra 11 procent. Sett i ett
lngre perspektiv har kvinnornas andel kat markant, r 1975 utgjorde
de 4 procent av antalet misstnkta fr rattfylleribrott.
En kning av kvinnors bilkrande och en frndring av deras alko-
holkonsumtion r troligen frklaringen till kningen av antalet och
Figur 4. Antal misstnkta mn respektive kvinnor per 100 000 invnare 15 r eller
ldre, ren 19752007.
104
(Observera att kurvorna ligger p tv olika axlar. Antalet
mn avlses frn den vnstra axeln och antalet kvinnor avlses frn den hgra axeln).
Klla: Br.
104
Nedgngen under r 1999 beror p bortfall i statistiken.
0
10
20
30
40
50
60
0
100
200
300
400
500
600
19?5 19?8 1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
Misstnkta mn/100 000 inv. Misstnkta kvinnor/100 000 inv.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

D
r
o
g
b
r
o
t
t
andelen misstnkta kvinnor under 1970- och 1980-talen. Under denna
period kade kvinnornas alkoholkonsumtion i relation till mnnens
och de drack ocks oftare koncentrerat (Khlhorn 1998, Khlhorn och
Leifman 1998). Under 1990-talet fljde utvecklingen av antalet kvinnor
som misstnks fr rattfylleribrott trenden fr antalet misstnkta mn
tmligen vl, se fgur 4.
Dremot skedde inga omfattande frndringar vad gller kvinnor-
nas alkoholkonsumtion och bilkrande efter slutet av 1980-talet. Dessa
faktorer r sledes inte tillrckliga fr att frklara den fortsatta kning-
en av andelen kvinnliga grningspersoner under 1990- och 2000-ta-
len. En frklaring till kningen av andelen kvinnor under 1990-talet r
att efekten av olika preventiva tgrder r strst bland personer med
god prognos fr behandling, nmligen i det hr fallet mnnen (se t.ex.
Skog 1992).
Det kan frklaras p fljande stt: andelen problemkonsumenter r
strre bland dmda kvinnor n mn i jmfrelse med normalbefolk-
ningen (Bergman 1994). Kvinnliga rattfyllerister antas drfr relativt
sett ha en smre prognos n mn. Nr de preventiva tgrderna fr-
strks minskar drfr antalet misstnkta kvinnor mindre n antalet
misstnkta mn (se fgur 5). Den strsta kningen av antalet misstnk-
ta personer per 100 000 invnare (15 r och ldre) har skett bland de
vuxna kvinnorna. Att antalet unga grningspersoner minskar kraftigare
Figur 5. Antal misstnkta mn och kvinnor i olika ldersgrupper (index), per 100 000
invnare i respektive kategori, ren 19752007.
105
Index r 1975=100. Klla: Br.
105
Nedgngen under r 1999 beror p bortfall i statistiken.
0
50
100
150
200
250
300
350
19?5 19?8 1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
Kvinnor 15-20 r Kvinnor ver 20 r
Mn 15-20 r Mn ver 20 r
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

D
r
o
g
b
r
o
t
t
n antalet vuxna och att kvinnors andel av de misstnkta kar, ligger
i linje med vad som kan frvntas i ljuset av de preventiva teorierna.
Eftersom det fnns en koppling mellan rattfylleri och alkoholkonsum-
tion fnns det anledning att anta att den frsta grupp som minskar sitt
rattfylleribeteende r de yngre, som inte hunnit med att utveckla ett
problematiskt alkoholbruk.
terfall
Rattfyllerister tenderar att ha en hgre alkoholkonsumtion n be-
folkningen i allmnhet och andelen alkoholister/alkoholproblema-
tiker r strre bland rattfyllerister n bland allmnheten (Br 1998;
sou 1970:61). Eftersom en stor del av rattfylleribrotten hnger samman
med ett alkoholberoende r det rimligt att anta att grningspersoner-
na terfaller ofta. Att ofta terfalla i ett visst beteende betyder emeller-
tid inte ndvndigtvis att man polisanmls lika ofta, ven om risken
att upptckas kar. terfall i brott mts dessutom ofta genom brott
som konstateras av en lagfring, det vill sga talsunderltelse, straf-
frelggande eller dom. Sammantaget innebr detta att uppgifter om
terfallet drfr r miniskattningar. Detta gller i synnerhet rattfylleri
dr upptcktsrisken r mycket liten.
Tidigare studier om terfall i rattfylleri visar att omkring 20 procent
av dem som lagfrs terfaller inom fem r (Br 1998). En specialstu-
die som Br genomfrde p uppdrag av Dagens Nyheter, visar att av
samtliga som r 2004 lagfrdes fr rattfylleri var 35 procent tidigare
dmda fr rattfylleri under de senaste 12 ren. Andelen kvinnor som
hade minst en tidigare lagfring var 22 procent och andelen av mn-
nen var 37 procent.
Rattfylleri stadgas i 4 och 4a i trafkbrottslagen. Strafet fr rattfylleri
r bter eller fngelse i hgst sex mnader. Om brottet bedms som
grovt ska grningspersonen dmas till fngelse i hgst tv r. Frn och
med den frsta juli 1999 fnns ocks srskilt angivet i lagen att den som
kr under pverkan av narkotika ocks kan dmas fr rattfylleri.
Under r 2007 lagfrdes omkring 460 personer fr rattfylleri under
pverkan av narkotika, 8 000 personer fr rattfylleri och 5 000 perso-
ner fr grovt rattfylleri (avser endast huvudbrott).
106
Den vanligaste
pfljden, 51 procent, vid rattfylleribrott under pverkan av narkotika
var bter utfrdat av domstol, den nst vanligaste, 25 procent, var straf-
frelggande, det vill sga bter utfrdat av klagare. Nr det gller
106
Grovt rattfylleri avser bde rattfylleri under pverkan av alkohol och narkotika.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

D
r
o
g
b
r
o
t
t
rattfylleri r den dominerande pfljden, 83 procent, strafrelggan-
de. I princip alla vriga fall, 14 procent, renderade bter utfrdade av
domstol. Endast 0,1 procent av personerna lagfrda fr rattfylleri dm-
des till fngelse. Nr det gller det grova brottet r pfljdsstrukturen
helt annorlunda. Den vanligaste pfljden fr grovt rattfylleri under
r 2007 var fngelse, 52 procent. Den genomsnittliga straftiden var tv
mnader. Andra vanliga pfljder var villkorlig dom, 23 procent, till
vervgande del i kombination med samhllstjnst och skyddstillsyn,
21 procent. Frdelningen av pfljderna fr drograttfylleri, rattfylleri
och grovt rattfylleri terges i tabell 1.
I 1990 rs reform angavs att det skulle gras en samlad bedmning
av helheten nr pfljden bestmdes. Detta innebar att andelen fng-
elsedomar fr grova rattfyllerister minskade kraftigt. ret fre refor-
men (1989) dmdes drygt 70 procent av de grova rattfylleristerna till
fngelse, medan motsvarande andel ret efter reformen (1991) var 42
procent. verfyttningen skedde till pfljden villkorlig dom. Ande-
len grningspersoner dmda till villkorlig dom kade frn 5 procent
r 1989 till 28 procent r 1991.
Den drastiska minskningen av andelen grova rattfyllerister som
dmts till fngelse, noterades relativt snart av rttsvsendet. Redan un-
der r 1991 meddelades drfr en rad domslut frn Hgsta Domstolen
dr fngelsestrafets position som normalpfljd i samband med grovt
rattfylleri befstes. Efter dessa uppmrksammade domar terstlldes
successivt nivn betrfande andelen fngelsedomar fr grova rattfylle-
rister. Redan under r 1993 uppgick andelen fngelsedmda grova ratt-
Tabell 1. Pfljdsstruktur fr personer lagfrda fr drograttfylleri, rattfylleri eller grovt
rattfylleri som huvudbrott, r 2007.
Drograttfylleri Rattfylleri Grovt rattfylleri Totalt
Antal Andel
(%)
Antal Andel
(%)
Antal Andel
(%)
Antal Andel
(%)
Domar 268 58,0 1 178 15,0 4 903 98,0 6 349 47,0
Fngelse 8 2,0 7 0,1 2 604 52,0 2 619 20,0
Rttspsykiatrisk vrd - - - - 2 0,0 2 0,0
Skyddstillsyn 10 2,0 13 0,1 1 028 21,0 1 051 8,0
Villkorlig dom 1 0,2 5 0,1 1 151 23,0 1 157 9,0
Ungdomsvrd/-tjnst 1 0,2 35 0,4 47 1,0 83 0,6
Bter 234 51,0 1 107 14,0 12 0,2 1 353 10,0
vriga domar 14 3,0 11 0,1 59 1,0 84 0,6
Straffre lggande 116 25,0 6 556 83,0 49 1,0 6 721 50,0
talsunder ltelse 79 17,0 192 2,0 32 1,0 303 2,0
Totalt 463 100,0 7 926 100,0 4 984 100,0 13 373 100,0
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

D
r
o
g
b
r
o
t
t
fyllerister till nstan 60 procent. ren 1997 och 1998 var andelen grova
rattfyllerister som dmdes till fngelse 67 respektive 68 procent.
Den 1 januari 1999 infrdes mjligheten att frena villkorlig dom
med freskrift om samhllstjnst. Syftet var att ge alternativ till fng-
elsestraf i de fall dr ett sdant annars skulle ha varit aktuellt. Det ur-
sprungliga syftet stmmer vl verens med hur strukturen fr pflj-
der under ren 1999 och 2002 ocks blev. Andelen grova rattfyllerister
som dmdes till fngelse sjnk kraftigt, frn 49 procent r 1999 till 42
procent r 2002 samtidigt som andelen villkorliga domar i kombina-
tion med samhllstjnst kade ptagligt. Under r 2003 hnde i stort
sett samma sak som r 1991, nmligen att klagaren drev ett rttsfall
(nja 2002:81) upp till Hgsta Domstolen, som i sin tur faststllde att
fngelse ska vara normalpfljd i samband med grovt rattfylleri. Enligt
domstolen skulle pfljden dock bedmas frn fall till fall och avg-
rande skulle vara den talades promillehalt. Under de fljande ren
kade andelen grova rattfyllerister som dmdes till fngelse medan
pfljden villkorlig dom sjnk. Andelen dmda till fngelse mellan
ren 2003 och 2006 uppgr till mellan 52 och 55 procent vilket innebar
en kning, men inte riktigt till samma niver som p 1980- och 1990-
talet. Under samma tidsperiod uppgr andelen dmda till villkorlig
dom till mellan 21 och 23 procent. Frdelningen av pfljderna fram-
gr av fgur 6.
Figur 6. Andelen grova rattfyllerister dmda till fngelse, villkorlig dom respektive
skyddstillsyn, ren 19862007. Klla: Br.
1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006
Fngelse Villkorlig dom Skyddstillsyn
80
70
60
50
40
30
20
10
0
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

D
r
o
g
b
r
o
t
t
Nr trafkskerhet studeras och i synnerhet rattfylleri, som r orsaken
till en fjrdedel av alla ddsolyckor i trafken, r det av intresse att
relatera till den s kallade Nollvisionen. Det lngsiktiga mlet fr vi-
sionen r att ingen ska ddas eller skadas allvarligt till fljd av trafk-
olyckor. Nollvisionen lanserades 1995 och riksdagen tog beslut om den
hsten 1997. Utvecklingsarbetet efter riksdagsbeslutet har varit omfat-
tande, bde nr det gller synen p trafkskerhet och hur man ska n
mlet. Ngra exempel p vad som hnt r fer trafkljus, fer rondel-
ler, lgre hastigheter i ttbebyggda omrden, mittbarrirer och alko-
ls (Vgverket 2007). Efter det att Nollvisionen etablerats i Sverige
har ocks antalet ddade i trafken minskat, ven om mlet med att
hgst 270 mnniskor ska behva ddas i trafken r 2007 inte nddes. I
Alko lsutredningen (sou 2006:72) sammanfattades lget med att Noll-
visionens ml inte kan ns s lnge alkohol frekommer i trafken.
Inter nationellt frutsgs det att trafkskador kommer att bli den tredje
eller fjrde vanligaste ddsorsaken i vrlden p grund av den kraftiga
trafkkningen i utvecklingslnderna. Inom eu har beslut fattats om
att halvera antalet trafkddade i unionen till r 2010.
Nr rattfylleribrottsligheten kar och i synnerhet om antalet alko-
holrelaterade olyckor kar fr det ofta stor uppmrksamhet. I januari
r 2006 presenterades ett delbetnkande av rattfylleriutredningen (sou
2006:12) avseende utredning om rattfylleri och sjfylleri. Utredningen
r ett led i den nationella planen fr att frebygga alkoholskador. Sr-
skilt prioriterat i denna plan r trafknykterhet och frstrkta insatser
fr att minska de alkoholrelaterade olyckorna i trafken. Genom detta
ska ocks antalet rattfylleribrott minskas. Ett fertal myndigheter, f-
retag och organisationer r involverade i det nationella arbetet med
att ka trafkskerheten, som bland annat ska uppns genom frhjd
trafknykterhet. Att minska alkoholkonsumtionen kan te sig som en
svr uppgift, inte minst drfr att alkoholen blivit mer tillgnglig. Dels
har antalet utsknkningsstllen med lngre ppettider kat, dels fr
man numera fra in mer alkohol frn utlandet. Som nmnts tidigare
har dock alkoholkonsumtionen minskat ngot de senaste ren (sorad
2008).
Rattfylleriutredningen hade ocks i uppdrag att utvrdera vilka ef-
fekter de tidigare lagstiftningsreformerna under ren 1990 och 1994
haft p rattfylleribrottsligheten. Utredningen konstaterar att refor-
merna ledde till att rattfylleribrottsligheten sannolikt minskade under
1990-talet och att detta i sin tur br ha lett till en kad trafkskerhet.
Som ett resultat av utredningen kommer tjnstemn inom Tullverket
(och Kustbevakningen, se nedan) att f kade mjligheter att ingripa
mot rattfylleri genom att kunna ta alkoholutandningsprov.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

D
r
o
g
b
r
o
t
t
Delbetnkandet som presenterades i brjan av r 2006 behandla-
de ocks frgan om sjfylleri. Uppdraget var bland annat att vervga
om en promillegrns fr sjfylleri som inte r grovt br infras och
om Kustbevakningens mjligheter att ta rutinmssiga alkoholutand-
ningsprov. Detta har resulterat i att Kustbevakningen frn den 1 juli
r 2008 ftt strre mjligheter att ingripa mot sjfylleri genom att ta
alkohol utandningsprover, bde rutinmssiga sllningsprov och bevis-
prov. Den nu gllande sjlagen (1994:1009) reglerar sjfylleri enligt tv
svrhetsgrader, sjfylleri och grovt sjfylleri. Frn brjan fanns inga
promillegrnser satta som skiljer sjfylleri frn grovt sjfylleri, men
r 1999 ndrades bestmmelserna s att omstndigheter som srskilt
skulle beaktas vid bedmningen av om brottet var grovt var om gr-
ningspersonen haft en alkoholkoncentration om minst en promille i
blodet.
Alkolsutredningen (sou 2006:72) har utrett mjligheterna att in-
fra ett krav p alkols eller andra tekniska system som frhindrar ratt-
fylleri i alla nya bilar som r registrerade i Sverige. Utredningen ser
alkols som ett redskap att skydda medtrafkanter frn att drabbas av
olyckor. Den gr vidare bedmningen att ett frfattningsreglerat krav
p alkols br infras fr alla nya personbilar som registreras i Sverige
frn och med r 2012 och i alla lastbilar och bussar som registreras frn
och med r 2010. Detta frutstter dock en formell anskan till EU om
tillstnd fr Sverige att infra nationell lagstiftning om alkols. Vidare
vill utredningen att alla som gjort sig skyldiga till rattfylleri fr krav
p att endast kra fordon med alkols som villkor fr fortsatt krkorts-
innehav. Br har i sitt remissvar emellertid ppekat (Br 2006) att det
fnns stora problem med tekniken vad gller alkols och att det fr an-
ses tveksamt om detta gr att tgrda till r 2012. Frutom detta fnns
en del oklarheter om de framtida kostnaderna fr alkols. I vrigt ses
positivt p frslagen och bedmningen grs att det med strsta sanno-
likhet skulle innebra stora frndringar fr rattfylleribrottsligheten
och terfall i dessa brott. Alkols har hittills i frsta hand anvnts som
ett redskap i rehabilitering av lagfrda rattfyllerister och fr att kvali-
tetsskra transporter. Redan innan utredningen tillsattes fanns mjlig-
het fr rattfyllerister att i stllet fr att f krkortet indraget anska om
att delta i ett alkolsprogram. I programmet krvs bland annat att f-
raren under frd ocks mste blsa vid slumpmssigt terkommande
kontroller. Mnga fretag har ocks ltit installera alkols i sina fordon
fr att kvalitetsskra sina transporter, exempelvis taxibolag, transport-
frmor och kommuner. I slutet av r 2007 fanns i Sverige cirka 20 000
alkols installerade i fordon och ett r senare berknas sifran vara ver
70 000. Sedan utredningen presenterades har det varit val och den nya
regeringen har inte skrivit ngon proposition i frgan. Nr det gller
alkols r det stor skillnad mellan Sverige och andra lnder, dr Sve-
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

D
r
o
g
b
r
o
t
t
rige ligger nrmast i att infra obligatoriskt alkols. Frgan diskuteras
ocks i usa, Kanada och Norge.
Polisens slumpmssiga utandningsprover antas ocks ha en preven-
tiv pverkan p rattfylleribrottsligheten. Enligt studier har det fram-
gtt att personer med erfarenhet av utandningsprov ocks anser att det
fnns en strre risk att bli upptckt jmfrt med dem som inte blivit
utsatta fr proverna (Trnros 1995). Till och med de som knner en
person som blivit testad upplever en strre risk att bli upptckt. Under
hela 2000-talet har polisens slumpmssiga utandningsprover kat dra-
matiskt, vilket kan sgas ha en frebyggande efekt i och med att den
upplevda upptcktsrisken kar.
Vid individinriktade tgrder kan srskilda program och behand-
lingar ge efekter om de r inriktade p dem som har missbruksprob-
lem, vilket en stor del av rattfylleristerna har. Ett exempel p detta r
undervisningsprogrammet Rattfllan, som det sedan mitten av 1980-
talet varit mjligt att frivilligt delta i efter en rattfylleridom. En ut-
vrdering som gjordes fr tio r sedan visar att terfall i rattfylleri fr
frstagngsdmda minskade med en tredjedel fr dem som genom-
gtt programmet. Fr bilister med fer n en rattfylleridom fanns dock
ingen skillnad om man jmfr med dem som inte genomgtt pro-
grammet (vti 1997).
Referenser
Bergman, H. (1994). audit The Alcohol Use Disorders Identifcation Test,
manual. Karolinska Sjukhuset.
Brottsfrebyggande rdet, Br (1995). Rattfylleribrottets historia 70 r.
Brottsfrebyggande rdet, Br (1998). Rattfylleri. Utvrdering av 1994
rs reform av trafknykterhetslagstiftningen. Rapport 1998:7. Stock-
Brottsfrebyggande rdet, Br (2006). Remissyttrande ver delbetnkan-
det Alkols nyckeln till nollvision (sou 2005:72) och slutbetnkandet
ppna mjligheter med Alkols (sou 2006:72). Stockholm: Brottsfre-
byggande rdet.
Centrum fr socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning, sorad
(2008). Den totala alkoholkonsumtionen i Sverige under 2007 en pre-
liminr skattning av registrerad och oregistrerad alkohol. Stockholm:
Centrum fr socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning. Stock-
holms universitet.
Dagens Nyheter (2005). Artiklar om rattfylleri. Bestllning frn Br.
Stockholm.
Eriksson, A. (2004). Personlig kommunikation. Rttsmedicinalverkets
Rttsmedicinska avdelning. Ume.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

D
r
o
g
b
r
o
t
t
Greve, V. (1987). Rattonykterhet och straf. Aprop 2. Stockholm. Brotts-
frebyggande rdet.
Kendell, R. E. (1984). The Benefcial Consequences of the United
Kingdoms Declining per Capita Consumption of Alcohol in 1979
82. Alcohol & Alcoholism 19:271276. Oxford Journals, Oxford Uni-
versity Press.
Knutsson, J. (1992). kad eller stabil strafniv. rps Forskning 1992:3.
Stockholm: Polishgskolan.
Khlhorn, E. (1998). Svenska alkoholvanor i ett frndringsperspektiv.
I: Khlhorn, E. och Bjrn, J. (red.) Svenska alkoholvanor i frndring.
Sober frlag, Kristianstad.
Khlhorn, E. och Leifman, H. (1998). Drinking Habits in Sweden. (ma-
nuskript).
Khlhorn, E. m.f. (2000). Alkoholkonsumtionen i Sverige under 1990-
talet. oas. Socialdepartementet, Stockholm.
Leifman, H. och Gustafsson, N.-K. (2003). En skl fr det nya millenniet.
En studie av svenska folkets alkoholkonsumtion i brjan av 2000-
talet. Forskningsrapport nr. 11. sorad; Stockholms universitet.
nja: 2002:81, s. 653.
Norstrm, T. och Andersson, J. (1996). Utvrdering av 1990 rs reform av
trafkbrottslagen (stencil). Stockholm: Brottsfrebyggande rdet.
Norstrm, T. och Skog, O.-J. (2001). Efekter av lrdagsppna systembo-
lagsbutiker. Uppfljning av de frsta tio mnaderna (stencil). Stock-
holm: Institutet fr social forskning, Stockholms Universitet.
Nationalfreningen fr trafkskerhetens frmjande. Nttidningen
(2008). Artikel: Ny ntf-studie om rattfylleriet i lnen: 65 fylleresor om
dagen p Gotland drygt 2100 i Vstra Gtaland. Hmtat den 3 sep-
tember 2008 frn <www.ntf.se/Tidning/default36408.asp>. Publice-
rat 17 juni 2008.
Persson, L.G.W. (1980). Hidden CriminalityTheoretical and Methodolo-
gical Problems, Empirical Results. Stockholm. Dept. of Sociology, Uni-
versity of Stockholm.
Rikspolisstyrelsen (2007). Polisens rsredovisning 2006. Stockholm.
Rikspolisstyrelsen.
Skog, O.-J. (1992). Om narkotikakontrollens virkninger. Stofmisbruk.
Tidskrift om narkotika och rusproblemer 4:42.
Smart, R.G. och Mann, R.E. (1987). Large Decrease in Alcohol-Related
Problems Following a Slight Reduction in Alcohol Consumption
in Ontario 197583. British Journal of Addiction 82:285-291. Blackwell
Publishing.
sorad 2008. den totala alkoholkonsumtionen i Sverige under frsta
kvartalet 2008. Stockholm: sorad.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

D
r
o
g
b
r
o
t
t
sou 1970:61. Trafknykterhetsbrott. Betnkande avgivet av kommittn fr
lagstiftning angende trafknykterhetsbrott. Stockholm: Justitiedepar-
tementet.
sou 2006:12. Rattfylleri och sjfylleri. Delbetnkande av rattfylleriutred-
ningen. Stockholm: Fritzes.
sou 2006:72. ppna mjligheter med alkols. Slutbetnkande av Alkols-
utredningen. Stockholm: Fritzes.
Statistiskt material, Statens Kriminaltekniska Laboratorium (2000).
Statistiskt material, Riskpolisstyrelsen (2004).
Trnros, J. (1993). Rattfllan: Utvrdering av kurs fr fngelsedmda ratt-
fyllerister: terfall inom en fyrarsperiod. Statens Vg- och Transport-
forskningsinstitut. vti meddelande 703. Linkping.
Trnros, J. (1995). Efects of a Random Breath Testing Campaign in South-
ern Sweden (stencil). Swedish Road and Transport Research Institute
(vti), Sweden.
Vgverket (2003). Djupstudierapport ver ddsolyckor i sdra Sverige 1997
2002. Publikation 2003:136.
Vgverket (2007). Trafkskerhet. Resultat frn 2007 rs trafkskerhetsen-
kt. Borlnge. Vgverket.
Zador, P. L. (1991). Alcohol-Related Relative Risk of Fatal Driver Inju-
ries in Relation to Driver Age and Sex. Journal of Studies on Alcohol
52:302310. Alcohol research Documentation, Inc.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
Sammanfattning
Ekonomisk brottslighet r ett samlingsbegrepp och mnga av de
brott som ryms inom begreppet har difusa ofer och skadeverk-
ningar. Det r en typisk spanings-/utredningsbrottslighet, vilket
innebr att antalet upptckta brott i mngt och mycket str i
proportion till samhllets kontroll- och tillsynsverksamhet.
De tv strsta ekobrottskategorierna r skattebrott och bokf-
ringsbrott, som tillsammans str fr nrmare 90 procent av alla
misstnkta ekobrott. Dessa brott upptcks och anmls frmst av
Skatteverket och av konkursfrvaltare. Rknat i antalet till kla-
garmyndigheten inkomna brottsmisstankar har dessa brott kat
stadigt under hela 2000-talet. Insiderbrott och otillbrlig mark-
nadspverkan r antalsmssigt sm brottskategorier, som dock
har kat kraftigt bde vad gller brottsmisstankar och lagfrda
brott. kningen hnger samman med att en ny och mer omfat-
tande lagstiftning, lagen 2005:377 om straf fr marknadsmissbruk
vid handel med fnansiella instrument, trdde i kraft r 2005.
Ekonomisk brottslighet r srskilt vanligt i vissa branscher, ex-
empelvis restaurang-, frisr- och byggbranschen. Fr att frbtt-
ra kontrollmjligheterna nr det gller svartarbete infrdes r
2006 lagen (2006:575) om srskild skattekontroll i vissa bran-
scher, enligt vilken Skatteverket har rtt att kontrollera perso-
nalliggare hos restauranger och frisrer. I syfte att minska de
oredovisade intkterna kommer det frn r 2010 att krvas cer-
tiferade kassaregister hos alla fretag som tar emot kontant be-
talning, enligt lagen 2007:592 om kassaregister m.m.
Myndigheterna satsar mycket p att utveckla underrttelseverk-
samheten och samarbetet mellan myndigheterna avseende svl
organiserad som ekonomisk brottslighet. Ett exempel p utveck-
lingen r de regionala underrttelsecentra (ruc) som bildats i
Gteborg, Malm och Stockholm.
Eko- och miljbrott
EKONOMISK BROTTSLIGHET
Linda Kllman
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
Inledning
Det r ltt att frestlla sig ofer fr traditionella brott som stld och
misshandel, och inte svrt att argumentera fr att samhllet ska arbeta
fr att minska sdana brott. Skadeverkningarna av sdan brottslighet
r fysiska och ekonomiska skador, samtidigt som det fnns en frst-
else fr den psykiska krnkning som brotten ofta innebr. Ekonomisk
brottslighet r ett svrdefnierat begrepp och mnga av de brott som
ryms inom begreppet har mer difusa ofer och skadeverkningar. Med-
vetenheten om den ekonomiska brottslighetens skadliga inverkan p
samhllsekonomin och att ven enskilda personer kan drabbas hrt
har dock kat (Croall 2004), och i dag r den ekonomiska brottslig-
heten ett prioriterat omrde fr de rttsvrdande myndigheterna (skr.
1994/95:217, skr. 2003/04:178, s. 6).
Det har hvdats att ekonomisk brottslighet kostar samhllet lngt
mycket mer pengar n traditionella brott (Sutherland 1983, s. 9, Br
2003a, s. 15, skr. 2003/04:178). En indikation p vilka summor det kan
handla om r Skatteverkets uppskattning av det s kallade skattefelet
den skatt som enkelt uttryckt inte kan faststllas drfr att inkom-
ster och kapital dljs. Skattefelet berknas till cirka 5 procent av bnp,
motsvarande 10 procent av den skatt som varje r faststlls fr fretag
och privatpersoner. Det innebr i dagslget 133 miljarder (skv 2007,
s. 242), varav 100 miljarder kan hnfras till fretagssektorn (ibid. s.
243). Dessa sifror r en miniminiv fr samhllets kostnader eftersom
de enbart handlar om skatteundandragandet och inte tar hnsyn till
exempelvis kade kostnader till fljd av priskarteller, snedvriden kon-
kurrens etc.
Problembranscher
Inom ngra branscher r ekobrott mer vanligt frekommande n
inom andra. Oredovisade intkter och svartarbete r vanligt i bran-
scher med omfattande kontanthantering, exempelvis restaurang-, taxi-
och frisrbranschen (sou 1997:111, skv 2007, s. 239 f.). Stora problem
fnns dock ven i andra branscher; srskilt inom byggbranschen har
problem uppmrksammats. Dr frekommer en organiserad handel
med svart arbetskraft med kopplingar till annan och grvre krimina-
litet (Br 2007b). Problemen inom byggbranschen r s stora att kon-
kurrensen bedms vara satt ur spel (skv 2007, s. 240). Andelen oredovi-
sade intkter i frhllande till de redovisade bedms vara strst inom
fskenringen och jord- och skogsbruket; i absoluta tal r problemet
strst bland uthyrnings- och fretagsservicefrmor, inom detaljhan-
deln och byggbranschen (skv 2006:4, s. 4748).
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
Brottsdefinition
Ekonomisk brottslighet eller ekobrott r inte ett entydigt begrepp som
kan hnfras till ngot enskilt lagrum. Det r i stllet ett samlingsbe-
grepp, vars innehll varit freml fr diskussion alltsedan Sutherland
frde fram begreppet white-collar crime p 1940-talet (Sutherland
1983). Sutherland syftade p brott som begs av personer p hgre
positioner i nringslivet: priskarteller, missledande marknadsfring,
arbetsmiljbrott, skattebrott och en lng rad andra handlingar som
drabbade konkurrenter, konsumenter eller anstllda. Det centrala var
grningspersonens stllning och position i nringslivet. Defnitioner
har sedan dess freslagits frn en rad olika utgngspunkter, exempel-
vis brottslighetens ofer eller kontexten fr brottet (sou 2007:8, s. 51, se
ocks Bergqvist, 2007, s. 35 f., s. 4448). ven en sdan omstndighet
att det krvs srskild kompetens fr att utreda brotten har framfrts
som kriterium p vad som ska rknas som ekonomisk brottslighet (Ds
1996:1, s. 189).
Man har ven skiljt p brott som begs i en nringsverksamhets in-
tresse fretagsrelaterade brott (corporate crime), och brott som be-
gs inom ramen fr en nringsverksamhet, men i stllet r riktade mot
denna verksamhet yrkesrelaterade brott (occupational crime) (Cli-
nard och Quinney 1967; jfr ocks begreppen systembrottslighet res-
pektive manschettbrottslighet som freslogs i Br 1996). Av tradition
har fokus i Sverige legat p den fretagsrelaterade brottsligheten eller
brott som riktas mot det allmnna och mot marknadens funktions-
stt skattebrott, bokfrings- och borgenrsbrott samt insiderbrott
snarare n p brott som drabbar fretag eller konsumenter (Lindgren
2000, Lindgren 2001, Korsell 2006).
Den defnition som blivit politiskt vedertagen i Sverige kvalifce-
rad, kontinuerlig och systematisk brottslighet som har vinning som
direkt motiv och som frvas inom ramen fr en nringsverksamhet
som i sig inte r kriminaliserad formulerades r 1981 av Justitieutskot-
tet (Ju 1980/81:21, s. 62). Olika varianter av denna defnition har sedan
aktualiserats i olika utredningar (se sou 2007:8, s. 51 f. och s. 137 f. fr
en utfrligare diskussion). Ekobrottsberedningen, som i sitt betnkan-
de Efektivare ekobrottsbekmpning freslog inrttandet av en srskild
ekobrottsmyndighet, menade att defnitionen inte borde vara alltfr
lst och ansg att brottslighetens kvalifkationsgrad var viktigare n
anknytningen till nringsverksamhet (Ds 1996:1). Ekobrottsmyndig-
hetens ansvarsomrde kan ses som den praktiska tillmpningen av
regeringens syn p vad som r ekonomisk brottslighet, men r inte
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
baserat p ngon specifk defnition av begreppet
107
. I detta arbete in-
kluderas fljande brottstyper
108
:
Frskingring (10 kap. 13 brottsbalken [1962:700], hdanefter BrB
eller brottsbalken) och trolshet mot huvudman (10 kap. 5 brotts-
balken). Frskingring innebr att grningspersonen missbrukar en
frtroendestllning fr egen vinning och drigenom orsakar hu-
vudmannen (exempelvis arbetsgivaren) skada. Vid trolshet mot
huvudman behver inte grningspersonen ha ngon egen vinning
av brottet.
Borgenrsbrott (11 kap. 14 brottsbalken). Brotten omfattar oredlig-
het och vrdslshet mot borgenrer, otillbrligt gynnande av borge-
nr (rubriceringen erstter den tidigare benmningen mannamn
mot borgenr) samt frsvrande av konkurs eller exekutiv frrtt-
ning. Borgenrsbrotten innebr att en gldenr som r eller riskerar
att hamna p obestnd agerar p ett stt som kan innebra skada fr
fordringsgarna. Frsvrande av konkurs eller exekutiv frrttning
r en ny rubricering frn r 2005 och innebr att en gldenr lm-
nar oriktiga uppgifter om tillgngar och skulder i samband med
konkurs eller annan exekutiv frrttning.
Bokfringsbrott (11 kap. 5 brottsbalken). Brottet innebr att bokf-
ring saknas eller r s bristfllig att verksamheten inte i huvudsak
107
Ekobrottsmyndighetens ansvarsomrde r begrnsat svl sakligt som geogra-
fiskt och omfattar borgenrs- och bokfringsbrott (11 kap. 15 BrB), brott
mot aktiebolagslagen (2005:551), brott mot lagen (1967:531) om tryggande
av pensionsutfstelser m.m. samt olika brott mot skattebrottslagen (28, 10
skattebrottslagen [1971:69]) samt ml vars handlggning stller srskilda krav
p knnedom om finansiella frhllanden, nringslivsfrhllanden, skattertt el-
ler liknande i de fall mlen hnfr sig till Stockholms ln, Vstra Gtalands ln,
Skne ln, Hallands ln, Blekinge ln eller Gotlands ln. Myndigheten har vidare
ett rikstckande ansvar fr EU-bedrgerier (9 kap. 13 BrB), subventions-
missbruk felaktig anvndning av EU-medel (9 kap. 3a BrB), insiderbrott och
otillbrlig marknadspverkan (2, 3, 7, 8 lagen [2005:377] om straff fr mark-
nadsmissbruk vid handel med finansiella instrument), samt ml som lmpligen
br handlggas vid Ekobrottsmyndigheten med hnsyn frmst till att mlet rr
kvalificerad ekonomisk brottslighet som har nationell utbredning eller internatio-
nell anknytning eller r av principiell natur eller av stor omfattning (frordning
[2007:972] med instruktion fr Ekobrottsmyndigheten). Penninghleri och -fr-
seelse (penningtvtt) (9 kap. 6a och 7a BrB) r exempel p brott som myn-
digheten handlgger utan att det finns direkt utpekat som deras ansvarsomrde
(se Ekobrottsmyndighetens hemsida www.ekobrottsmyndigheten.se).
108
Till grund fr urvalet ligger frmst en strvan efter att kunna jmfra uppgifterna
med frra utgvan av Brottsutvecklingen (Br 2004a). Till detta urval har arbets-
miljbrotten lagts till. Anledningen r att svl arbetsmiljbrott som miljbrott kan
ses som ekonomisk brottslighet, men medan miljbrotten beskrivs i ett eget av-
snitt i Brottsutvecklingen, har arbetsmiljbrotten tidigare varit frbisedda.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
kan bedmas utifrn den. Bokfringen r viktig fr mnga intres-
senter, exempelvis kreditgivare och investerare. (r 2005 skrptes
maxstrafet fr grovt bokfringsbrott frn fyra till sex rs fngelse.)
Mutbrott (20 kap. 2 brottsbalken) och bestickning (17 kap. 7 brotts-
balken) utgr tillsammans det som vanligen kallas korruptions-
brott. Tillsammans med vissa frskingrings- och trolshetsbrott kan
de ocks beskrivas som maktmissbruksbrott (Br 2007a). Mutbrott
innebr att ngon tar emot eller begr muta eller annan otillbrlig
belning fr sin tjnsteutvning. Bestickning innebr att erbjuda
eller p begran lmna en muta eller annan otillbrlig belning
fr ngons tjnsteutvning. Ngon lagstadgad grns fr vad som
r att betraktas som muta fnns inte och ven praxis r oklar; det
viktiga r att givandet r gnat att pverka tjnsteutvningen (prop.
1975/76:176). Korruptionsbrott kan ske i bde ofentlig och privat
sektor. Ett typiskt fall som rr bda sektorerna r nr en anbudsgi-
vare i samband med ofentlig upphandling erbjuder eller krvs p
muta fr att f ordern. Bda parterna r strafansvariga, men den
som tagit initiativet genom att erbjuda eller begra en muta fr nor-
malt ett strngare straf. Avbjer ena parten att medverka r den
andra parten nd strafbar, ven om transaktionen inte fullfljts.
Arbetsmiljbrottochbrottmotarbetsmiljlagen (1977:1160), hdanefter
benmnd arbetsmiljlagen eller aml. Till arbetsmiljbrotten rk-
nas bde brottsbalkens rubriceringar om vllande till annans dd,
vllande till annans kroppsskada eller sjukdom samt framkallande
av fara, nr dessa brott begtts genom att freskrifter i arbetsmilj-
lagen sidosatts (3 kap. 10 BrB) och de fall dr en arbetsgivare bry-
ter mot freskrifter som meddelats med std av arbetsmiljlagen (8
kap. 12 arbetsmiljlagen [1977:1160])
109
.
Brottmotskattebrottslagen (1971:69), hdanefter kallad skattebrottsla-
gen eller SkBrL. Lagen omfattar bland annat rubriceringarna skat-
tebrott (24 ), vrdsls skatteuppgift (5 ), skatteavdragsbrott (6 ),
skatteredovisningsbrott (7 ) och frsvrande av skattekontroll (10
). Att lmna oriktiga uppgifter eller underlta att lmna exempel-
vis deklaration i syfte att undg skatt utgr skattebrott, och att si-
dostta bokfringsskyldigheten eller annan skyldighet att bevara r-
kenskaper kan utgra frsvrande av skattekontroll.
109
Termen arbetsmiljbrott anvnds i texten som en gemensam term fr brottsrubri-
ceringarna arbetsmiljbrott (3 kap. 10 BrB) och brott mot arbetsmiljlagen, om
inget annat anges.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
Insiderbrott och otillbrlig marknadspverkan regleras i lagen
(2005:377) om straf fr marknadsmissbruk vid handel med fnan-
siella instrument. Den nya lagen har ersatt den tidigare insiderstraf-
lagen (2000:1086) och brottsrubriceringen otillbrlig kurspverkan
har ndrats till otillbrlig marknadspverkan. Vid insiderbrott ut-
nyttjar ngon insiderinformation, som nnu inte r ofentliggjord,
fr att exempelvis slja eller kpa vrdepapper innan informationen
hunnit komma ut och pverka kursen. Vid otillbrlig marknadsp-
verkan manipuleras marknaden, till exempel genom skenafrer.
Brott mot aktiebolagslagen (2005:551), hdanefter kallad aktiebo-
lagslagen eller abl. Det fnns fera handlingar som r strafbara en-
ligt aktiebolagslagen. Brotten handlar ofta om vertrdelse av det
s kallade lnefrbudet (aktiebolag fr ej ge ln till vd, styrelseleda-
mter, aktiegare eller andra nrstende). Ett annat exempel r att
ngon som inte aktivt deltar i styrelsearbetet utses som styrelseleda-
mot fr att dlja ngon annans infytande i bolaget (och drigenom
fungerar som bulvan). Den gamla aktiebolagslagen (1975:1385) ersat-
tes den 1 januari r 2006 av den nya lagen med samma namn.
vertrdelse av nringsfrbud, enligt 25 lagen [1986:436] om n-
ringsfrbud. Nringsfrbud fr viss tid (310 r) kan meddelas per-
soner som begtt grova ekonomiska brott eller p annat stt grovt
sidosatt sina skyldigheter som nringsidkare. Att vertrda ett n-
ringsfrbud r ett brott fr vilket grningspersonen kan dmas till
bter eller fngelse.
Om statistikkllor
De festa ekobrott upptcks av myndigheter eller konkursfrvaltare,
som anmler misstnkta brott direkt till klagare. Nr ekobrotten tidi-
gare i huvudsak utreddes av polisens ekorotlar utgjorde endast regist-
rerade anmlningar om ekobrott hos polisen underlag till kriminalsta-
tistiken. I samband med att Ekobrottsmyndigheten och Skatteverkets
skattebrottsenheter bildades r 1998 frndrades rutinerna, och mnga
ekobrott kom att utredas av polis vid Ekobrottsmyndigheten eller av
skattebrottsenheterna (frmst brott mot skattebrottslagen). Drmed
registrerades inte lngre alla misstnkta ekobrott av polisen, och un-
derlaget till kriminalstatistiken utgjordes drefter ven av uppgifter
om anmlda ekobrott frn klagarmyndigheten. Rapporteringen frn
klagarna gllde dock endast brott dr det fanns en skligen misstnkt
person, medan brott som rrde personer med en lgre misstankegrad
inte lngre rapporterades in. Sedan r 2007 har rapporteringen dock
ndrats igen och numera erhller Br uppgifter om brott ven i de
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
fall dr en misstnkt person saknas eller misstankegraden r lgre
110
.
Utver underrapporteringen ren 19982006 har det ven visat sig att
klagarna inte alltid rknat och kodat brotten p samma stt som po-
lisen och att det dessutom kan skilja mellan olika klagare (Br 2005).
verlag r klagarnas principer fr antalsrkning mer rendeoriente-
rad och drmed inte lika extensiv som den hos polisen.
Sammantaget innebr det nmnda att det inte gr att jmfra sta-
tistiken ver anmlda ekobrott fre och efter r 1998 respektive r
2006/2007. Av denna anledning bygger redovisningen av utvecklingen
fr olika typer av ekobrott i detta avsnitt i stllet p klagarmyndig-
hetens statistik ver inkomna brottsmisstankar
111
, som inte genomgtt
lika stora frndringar som den ofciella kriminalstatistiken ver tid.
I genomgngen r det viktigt att tnka p att enheterna anmlda brott
respektive brottsmisstankar inte r direkt jmfrbara med varandra.
Som exempel kan nmnas att r 2007 registrerade klagarmyndighe-
ten cirka 8 700 misstankar om bokfringsbrott, medan den ofciella
kriminalstatistiken fr samma r omfattar cirka 4 700 anmlda bokf-
ringsbrott. (Fr en utfrligare beskrivning av skillnaderna mellan de
tv statistikgrenarna, se Br 2005.)
Mrkertal och dold brottslighet
Mrkertalet fr ekobrottsligheten bedms vara strre n fr mnga
andra brottstyper (Br 2003a; Korsell, 2003). En orsak r att ekobrott,
till skillnad frn brott som misshandel och stld, sllan drabbar ngon
enskild person, och drmed fnns det inga brottsofer som kan anmla
brotten till polisen. De festa av de brott som behandlas hr r i stllet
typiska spanings- eller utredningsbrott som upptcks i huvudsak ge-
nom samhllets tillsyns- och kontrollfunktioner. Den upptckta brotts-
ligheten sger drfr mer om kontrollverksamheten n om brottslig-
heten som sdan (Korsell 2003, Br 2006 s. 71, Bergqvist 2007, s. 66).
De allra festa ekobrott anmls av Skatteverket och konkursfrvaltare,
men anmlningar grs ven av Finansinspektionen (insiderbrott och
otillbrlig marknadspverkan), Finanspolisen (penning hleri), Tull-
110
r 2007 infrde klagarmyndigheten successivt ett nytt rendesystem (Cbra)
som ersatte klagarnas tidigare rendesystem (Brdis och Envis), vilket har med-
frt kvalitetsfrbttringar i den officiella statistiken ver anmlda brott. Under r
2007 har Br ven tagit fram nya instruktioner fr kodning av brott, i syfte att
anpassa klagarnas antalsrkning till polisens.
111
Inom klagarvsendet frs statistik ver brott p tre niver: rende, brottsmiss-
tanke och misstnkt (person). Ett rende kan glla en eller flera personer som
var och en misstnks fr ett eller flera brott. Ett rende kan drfr rymma flera
brottsmisstankar (se klagarmyndighetens hemsida www.aklagare.se).
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
verket, aktiebolagens externa revisorer (t.ex. bokfringsbrott, brott
mot aktiebolagslagen), myndigheter som administrerar eu-bidrag (eu-
bedrgerier) samt allmnheten. Brottsmisstankar rapporteras ocks
frn kriminalunderrttelseverksamheten vid Ekobrottsmyndigheten
(ebm 2006, s. 8). Fr de festa typer av ekobrott r staten mlsgande.
Nr det gller annan brottslighet kan oferunderskningar vara till
hjlp fr att bedma den dolda brottsligheten, men de festa ekobrott
har inte den typen av tydliga fysiska ofer. Fr skattebrott, som ju berr
hela statens fnanser, fnns dock vissa berkningar, baserade bland an-
nat p nationalrkenskaperna (skv 2007). Det s kallade skattefelet kan
anvndas fr att berkna hur mycket skatt som undandras och inom
vilka omrden, ven om det inte kan sga ngot om antalet brott. Av
det berknade skattefelet p 133 miljarder str mikrofretagen (fre-
tag dr lnesumman uppgr till mindre n en miljon kronor rligen)
fr drygt 50 miljarder. Det r mer n den skatt som faststlls fr des-
sa fretag och tyder p ett skatteundandragande av mycket stor om-
fattning. Nstan hlften av skattefelet, 66 miljarder kronor, utgrs av
svartarbete. Det internationellt relaterade skattefelet gllande bland
annat punktskatter, mervrdesskatt och skatt p kapital berknas till
46 miljarder, men oskerheten i berkningarna r stor (skv 2007, s. 242
f.).
Den knda skattebrottsligheten kan ocks jmfras med antalet
skattetillgg som Skatteverket beslutar om. Skattetillgg r en admi-
nistrativ sanktion som Skatteverket kan besluta om i stllet fr att gra
en anmlan om skattebrott. Enligt Skatteverkets riktlinjer ska brotts-
anmlan gras nr det undanhllna beloppet verstiger ett prisbasbe-
lopp, i andra fall ska skattetillgg vara den enda sanktionen (skv 2007,
s. 268). Skattetillggen uppgick r 2005 till sammanlagt drygt 1,1 mil-
jard kronor. Nr det gller skattetillgg som baseras p felaktigheter
som upptcks vid den rliga taxeringen, str fysiska personer fr den
strsta andelen svl antalsmssigt (83 procent) som beloppsmssigt
(53 procent) (skv 2007, s. 264 f.)
112
. De hgsta genomsnittliga skatte-
tillggen avser inkomstskatt och punktskatter. Grovt rknat gr det
5060 beslut om skattetillgg p varje anmlan om brott som grs av
Skatteverket, eller 2530 per brottsmisstanke som inkommer till kla-
garmyndigheten. Det r allts endast en brkdel av alla som potentiellt
undanhller skatt som blir anmlda fr skattebrott och n frre som
blir lagfrda.
Fr vissa typer av ekobrott som drabbar fretag fnns studier som
liknar oferunderskningar. I en internationell studie som genomfrts
av revisions- och redovisningskoncernen PricewaterhouseCoopers tas
112
r 2006 kade det totala skattetillgget kraftigt, till drygt 2,4 miljarder kronor,
beroende p ett ftal men beloppsmssigt stora beslut avseende inkomstskatt.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
bland annat korruptionsbrotten upp. Studien visar att nstan hlften
av alla brott upptcks av en slump och man konstaterar drfr att mr-
kertalet troligen r mycket stort (PricewaterhouseCoopers 2007, s. 4).
Endast ngra f procent av de anmlda brotten har upptckts genom
fretagens interna kontrollsystem (ibid. s. 27), och svenska fretag har
dessutom i lgre grad n i vriga vrlden infrt olika brottsfrebyg-
gande tgrder fr att ka skerheten och kontrollen (ibid s.27). Mer
utvecklade kontrollsystem skulle troligen leda till fer upptckta brott
(jfr frslagen p brottsfrebyggande tgrder i Br 2007a).

Struktur
Skattebrott, bokfrings- och borgenrsbrott str fr nrmare 90 pro-
cent av den misstnkta ekobrottsligheten (se fgur 1). Bland brotten
mot skattebrottslagen dominerar brottsrubriceringarna skattebrott,
skattefrseelse och grovt skattebrott (24 skattebrottslagen) med cirka
6 600 inkomna brottsmisstankar r 2007, varav cirka 3 500 enbart av-
sg mervrdesskattelagen, samt frsvrande av skattekontroll (10 skat-
tebrottslagen) med cirka 3 300 inkomna brottsmisstankar r 2007. Gro-
va skattebrott kodas i allt hgre utstrckning under en egen kod; r
2007 uppgick antalet registrerade misstankar om grova skattebrott till
knappt 1 600. Tillsammans utgjorde de olika skattebrotten 52 procent
av de brottsmisstankar som registrerades av klagarmyndigheten r
2007 (se fgur 1). Brotten upptcks och anmls frmst i samband med
Skatteverkets kontroller.
Figur 1. Inkomna brottsmisstankar (n=23 332) efter typ av ekobrott, r 2007. Pro-
cent. Klla: klagarmyndigheten.
Frskingring
5 %
Trolshet mot
huvudman
2 %
Borgenrsbrott
2 %
Bokfringsbrott
37 %
Skattebrotts-
lagen 52 %
Aktiebolags-
lagen 1 %
Insiderbrott m.m.
1 %
vertrdelse av
nringsfrbud
<1 %
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
Bokfringsbrott r det vanligaste enskilda ekobrottet. En viktig fr-
klaring r att motivet fr bokfringsbrott inte r direkt ekonomisk
vinning utan snarare att dlja andra ekobrott. Det r drfr vanligt att
bokfringsbrott frekommer tillsammans med misstankar om andra
ekobrott. En felaktig eller obefntlig bokfring kan frsvra eller helt
omintetgra mjligheterna att reda ut andra misstnkta ekobrott (Br
1996, s. 188120). Bokfringsbrott har drfr stor betydelse fr svl
ekobrottslingen som ekobrottsutredaren. r 2007 registrerades cirka
8 700 misstankar om bokfringsbrott, vilket utgjorde 37 procent av
alla ekobrottsmisstankar. Brotten upptcks oftast i samband med kon-
kursfrvaltning eller skatterevisioner.
Bokfringen i konkursbolag granskas alltid av konkursfrvaltare.
En viktig uppgift r att skra resurser fr borgenrerna de som har
fordringar p konkursbolaget. Borgenrsbrotten r dock relativt f, mot-
svarande 2 procent av den misstnkta ekobrottsligheten r 2007. Det r
i regel svrare att bevisa borgenrsbrott, i synnerhet om bokfringen
r bristfllig, och frvaltarna har sllan resurser fr mer omfattande
utredningar (Korsell 2003). Det innebr att borgenrsbrotten sanno-
likt r underrepresenterade i statistiken.
De antalsmssigt sm brotten som brott mot aktiebolagslagen, insi-
derbrott (tillsammans med otillbrlig marknadspverkan) och vertr-
delse av nringsfrbud utgjorde tillsammans knappt 3 procent av den
upptckta ekobrottsligheten. ven dessa brott upptcks genom myn-
digheternas kontroller och tillsynsarbete, exempelvis Finansinspektio-
nens tillsyn ver aktrerna p fnansmarknaden.
Korruptions- och frskingringsbrott, samt trolshet mot huvudman skil-
jer sig frn vriga ekobrott eftersom anmlningar om misstnkta brott
sllan har ngon koppling till myndigheternas kontrollverksamhet.
Frskingrings- och trolshetsbrott upptcks och anmls i huvudsak
av den som lider skada av brottet. Drygt hlften av alla anmlningar
om misstnkta korruptionsbrott grs av privatpersoner eller den miss-
tnktes arbetsgivare. Mnga vljer ocks att lmna anonyma tips till
polisen eller direkt till Riksenheten mot korruption. Misstnkt kor-
ruption kan exempelvis anmlas av en konkurrent till ett fretag som
erbjudit mutor i samband med en upphandling (Br 2007a, s. 2728).
Korruptionsbrotten har inte rknats in i brottsstrukturen, eftersom det
inte fnns statistik p brottsmisstankeniv fr de brotten.
Inte heller fr arbetsmiljbrotten fnns statistik p brottsmisstanke-
niv. r 2007 anmldes knappt 1 200 arbetsmiljbrott enligt 3 kap. 10
brottsbalken och brott mot arbetsmiljlagen, varav nrmare 800 gll-
de vllande till kroppsskada. Mnga brott anmls av arbetsmiljverket,
som r 2005 stod fr var fjrde anmlan om misstnkt brott (Turesson
2006).
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
Utveckling
I slutet av 1970 lg antalet anmlda ekobrott
113
runt 5 0006 000 per r,
men hade till brjan av 1980-talet kat till det dubbla. kningen kan
vara ett resultat av den satsning mot ekobrott som gjordes i slutet av
1970-talet och brjan av 1980-talet, d bland annat polisens ekorotlar
infrdes (sou 2007:8, s. 56 f.). Ekobrotten lg sedan relativt stabilt runt
12 000 anmlda brott per r fram till mitten av 1990-talet. Antalet an-
mlda brott hade r 1995 kat till 16 000, vilket kan frklaras av den
ekonomiska krisen som ledde till mnga konkurser och drigenom
mnga upptckta brott. Det tidiga 1990-talets fnanskris och fera upp-
mrksammade fall av oserisa skalbolagshrvor gav ocks upphov till
ett kat fokus p ekobrott (sou 2007:8, s. 58). Antalet anmlda brott
minskade sedan kraftigt i slutet av 1990-talet, vilket till viss del har att
gra med att myndighetsstrukturen lades om d Ekobrottsmyndighe-
ten bildades r 1998. Statistiken fr i synnerhet ren 1998 och 1999 r
drfr osker och det r vanskligt att jmfra den statistik som togs
fram fre r 1998 med den som tagits fram frn r 2000 (Br 2005).
I fgur 2 nedan ges en vergripande bild av den ekonomiska brotts-
lighetens utveckling frn 1999, baserat p det totala antalet till klaga-
ren inkomna brottsmisstankar fr fljande brottstyper: bokfringsbrott
och borgenrsbrott, skattebrott, frskingring och trolshet mot huvudman,
brott mot aktiebolagslagen, insiderbrott och otillbrlig marknadspverkan
samt vertrdelse av nringsfrbud. Korruptionsbrotten och arbetsmil-
jbrotten har inte rknats in eftersom uppgifterna om de brotten r
baserade p inkomna renden till Riksenheten fr korruption respek-
tive p till polisen anmlda brott, det vill sga andra statistiska enheter
n inkomna brottsmisstankar.
r 2000 registrerades 10 000 brottsmisstankar av klagarmyndighe-
ten. Utvecklingen under 2000-talet har sedan inneburit en stadig k-
ning av antalet inkomna brottsmisstankar, med en strre uppgng r
2004, fljd av en nnu kraftigare uppgng r 2007, ngot som diskute-
ras nrmare nedan. Sammantaget har antalet misstnkta ekobrott fr-
dubblats mellan ren 2001 och 2007 men ven p lngre sikt r tren-
den en kning.
113
Siffrorna avser anmlda brott mot skattebrottslagen, borgenrsbrott (inklusive
bokfringsbrott) och frskingringsbrott (frn r 1988 ven trolshet mot huvud-
man). Fr ren fram till r 1997 saknas siffror fr brott mot aktiebolagslagen,
medan siffror fr insiderbrott och vertrdelse av nringsfrbud saknas fram till
r 1998, eftersom dessa brott tidigare inte srredovisades.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
BOKFRINGS- OCH BORGENRSBROTT
Bokfringsbrotten har kat stadigt under hela 2000-talet, frn knappt
4 000 inkomna brottsmisstankar r 2000 till 8 700 r 2007 (se fgur
3). Mellan r 2006 och 2007 kade antalet brottsmisstankar med 26
procent. Det brukar framhllas att bokfringsbrotten fljer konkurs-
utvecklingen (Korsell 2003), men medan antalet konkurser sjunkit
varje r sedan 2004 (se itps 2008, s. 26) har det i stllet skett en kraftig
kning av antalet brottsmisstankar om bokfringsbrott. Frklaringen
kan vara att Br frn r 2007 gjort ett frtydligande kring antalsrk-
ningen av bokfringsbrottet, i syfte att anpassa polisens och klagar-
nas rapportering. Ngon egentlig kning av antalet brottsmisstankar
20062007 torde det drfr inte vara frga om. I genomsnitt leder var
fjrde konkurs till att misstnkta brott anmls (ebm 2006, s. 7).
Antalet inkomna misstankar om borgenrsbrott har minskat stadigt
under 2000-talet, frnsett en tillfllig kning r 2002 (se fgur 4). Den
frmsta frklaringen r troligen det minskade antalet konkurser, men
d antalet bokfringsbrott nd kat skulle en bidragande orsak kun-
na vara att de som anmler brott i hgre utstrckning njer sig med
att anmla bokfringsbrott i stllet fr att frska f underlag till en
anmlan om borgenrsbrott. Det hjda maxstrafet fr grovt bokf-
ringsbrott kan mjligen ha bidragit till fer sdana vervganden.
SKATTEBROTT
ven skattebrotten har kat under hela 2000-talet, rknat i antal in-
komna brottsmisstankar (se fgur 3). En strre kning, frn ca 5 500
till ca 7 800 brottsmisstankar, skedde ren 20032004. Efter en smrre
nedgng kom sedan en kraftig kning r 2007, frn ca 7 500 till ca
Figur 2. Antal inkomna brottsmisstankar 19992007. Klla: klagarmyndigheten.
0
5 000
10 000
15 000
20 000
25 000
1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 200?
lnkomna brottsmisstankar
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
12 000 brottsmisstankar. kningen r 2004 kan delvis frklaras med
en kning av antalet anmlningar frn Skatteverket det ret, fljt av en
smrre nedgng i antal anmlningar och frre brottsmisstankar de fl-
jande tv ren. Antalet anmlningar frn Skatteverket kade sedan n-
got r 2007, men den kraftiga kningen av antalet registrerade brotts-
misstankar samma r r oproportionerligt hg. En del av frklaringen
* Insiderstrafflagen (2000:1086) ersattes r 2005 med lagen (2005:377) om straff
fr marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument.
Figur 4. Antal inkomna brottsmisstankar, ren 19992007. Klla: klagarmyndig-
heten.
Figur 3. Antal inkomna brottsmisstankar, ren 19992007. Klla: klagarmyndig-
heten.
0
2 000
4 000
6 000
8 000
10 000
12 000
14 000
1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 200?
Boklringsbrott Skattebrott
0
200
400
600
800
1 000
1 200
1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 200?
Borgenrsbrott
Brott mot aktiebrottslagen Brott mot insiderstralllagen*
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
r att Ekobrottsmyndigheten och klagarmyndigheten gtt igenom
rutinerna fr registrering av brottsmisstankar och tagit fram frtydli-
gade riktlinjer. En kning av antalet misstankar om skattebrott var en
vntad efekt av detta. Detta r ett tydligt exempel p hur statistiken
mer speglar myndigheternas arbete n sjlva brottsligheten, och att
det inte bara handlar om att kontroller och operativ verksamhet p-
verkar hur mnga brott som upptcks utan ocks om efekten av rena
registreringsrutiner.
INSIDERBROTT OCH BROTT MOT AKTIEBOLAGSLAGEN
De anmlda insiderbrotten r relativt f, trots en kraftig kning av
misstnkta insiderbrott och misstnkt otillbrlig kurspverkan under
2000-talet (se fgur 4). kningen kan frklaras med ett kat fokus p
brott som rr fnansmarknaderna, men har ocks att gra med att den
nya lagen som trdde i kraft den 1 juli 2005 (2005:377) r mer om-
fattande n den tidigare lagstiftningen. Frbuden mot insiderhandel
och rjande av insiderinformation omfattar nu alla som har tillgng
till insiderinformation och inte som frr vissa grupper. Rubriceringen
otillbrlig marknadspverkan omfattar ocks fer situationer n den
tidigare rubriceringen otillbrlig kurspverkan. Lagndringen har
ocks inneburit att Finansinspektionen rapporterar misstnkta brott
till Ekobrottsmyndigheten i ett tidigare skede n frut. Frndringar-
na har tillsammans bidragit till att antalet inkomna brottsmisstankar
fyrdubblats mellan ren 2005 och 2007.
Antalet inkomna brottsmisstankar som gller brott mot aktiebo-
lagslagen var tre gnger fer r 2007 n r 2000, men har legat relativt
stabilt sedan 2003 (se fgur 4). Det fnns dock en topp fr r 2004 som
inte har analyserats nrmare hr.
KORRUPTION OCH ANDRA MAKTMISSBRUKSBROTT
Riksenheten mot korruption, en srskild enhet inom klagarmyndig-
heten bildades r 2003 och handlgger samtliga renden som rr gi-
vande och tagande av muta i Sverige. Enheten arbetar aktivt fr att fer
korruptionsbrott ska upptckas och lagfras. D korruption i grun-
den ofta handlar om maktmissbruk, hanteras ibland ven nrliggande
brott som frskingring och trolshet mot huvudman (Br 2007a). En
rad uppmrksammade fall, exempelvis talen mot butikschefer inom
Systembolaget, torde tillsammans med enhetens arbete ha bidragit till
en kad medvetenhet om dessa brott och en kning av antalet an-
mlda brott. Det gr dock inte att urskilja antalet anmlda mut- och
bestickningsbrott i brottsstatistiken, och klagarna srredovisar inte
heller lngre dessa brottsmisstankar. De uppgifter som fnns r i stllet
antal renden inkomna till Riksenheten, och dessa visar inte entydigt
p ngon kning av misstnkta brott. Enheten har sedan den bildades
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
r 2003 och fram till den 2 juni 2008 handlagt 474 renden, varav 54 r
2003 (frn den 1 juli), 73 r 2004, 103 r 2005 (det r d Systembolagets
butikschefer anmldes), 88 r 2006 och 109 r 2007 (muntlig uppgift
vid samtal med Riksenheten mot korruption den 2 juni 2008).
En relativt liten del av de renden som kommer in till Riksenheten
mot korruption leder till beslut om att vcka tal. I varje rende kan
det fnnas fera brottsmisstankar; rknat i brottsmisstankar visar sig
runt en tredjedel sakna grund eller vara alltfr vaga fr vidare utred-
ning (Br 2007a)
114
.
ARBETSMILJBROTT
Slutet av 1980-talet innebar en stark kning av antalet anmlda arbets-
miljbrott (se fgur 5). Orsaken till den kraftiga kningen har inte analy-
serats nrmare, men det kan konstateras att kningen sammantrfade
med den verhettning i ekonomin som rdde dessa r (se Aunesluoma
och Fellman 2006). Antalet anmlda brott sjnk sedan kraftigt, fr att
frn slutet av 1990-talet terigen ka, i synnerhet under 2000-talet: r
2007 anmldes runt 1 200 arbetsmiljbrott, mer n dubbelt s mnga
som r 2002 d antalet anmlningar var cirka 500. Antalet anmlda ar-
betsmiljbrott r i dag tillbaka p samma niv som i brjan av 1980-ta-
let. Stressigare arbetstempo eller kad medvetenhet bland arbetstagar-
na r mjliga frklaringar till de senaste rens kning (Bergstrm,
2008), men frbttrade rutiner och en kad kunskap frn polisens sida
framhlls ocks som frklaringar (Liljestrand 2008).
114
I studien ingick 147 avslutade renden, innehllande totalt 248 brottsmisstankar.
Figur 5. Antal anmlda arbetsmiljbrott (inklusive brott mot arbetsmiljlagen), ren
19832007. Klla: Br.
0
200
400
600
800
1 000
1 200
1 400
1 600
1 800
2 000
1983 1986 1989 1992 1995 1998 2001 2004 200?
Anmlda arbetsmiljbrott totalt
vllande till kroppsskada i samband med arbetsolycka
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
Man kan enligt Lindgren (2002, refererad i Br 2004b) tala om tre ty-
per av utsatthet fr ekobrott: en primr utsatthet som drabbar enskilda
individer, en sekundr utsatthet som drabbar fretag och organisationer
och en tertir utsatthet som mer difust berr olika samhllsml (Br
2004, s. 18, se ocks Br 2000:23). Ngra exempel p de frstnmnda
typerna av utsatthet r anstllda som skadas i arbetet p grund av att
fretaget inte lever upp till arbetsmiljlagens krav, investerare och kre-
ditgivare som frlorar pengar nr ett fretag krs i botten av oserisa
fretagare, kunder som blir lurade, fretag som sls ut p grund av il-
lojal konkurrens frn skattefuskande branschkolleger. Sdan utsatthet
bidrar ocks till den tertira utsattheten exempelvis sjunkande skat-
temoral, minskad tilltro till marknadens spelregler eller till samhllets
frmga att bekmpa brott, frsmrad tillvxt etc.
De mer difusa skadorna och vad de kostar samhllet r svra att
berkna (skr. 2003/04:178). Frtroendefrlusten framhlls ofta som det
strsta hotet, d frtroende r avgrande fr afrsrelationer och fr
det ekonomiska livet i stort (Br 2003a, s. 14, Alalehto och Sjdin 2003,
s. 81). Frtroendekommissionen, som inrttades r 2002 med uppgift
att analysera behovet av tgrder fr att skerstlla frtroendet fr n-
ringslivet, nmner frstrkta insatser mot ekonomisk brottslighet som
ett av fyra prioriterade omrden vriga r en frbttrad bolagsstyr-
ning, frtroendet fr fnanssektorn och en efektivare konkurrenspo-
litik (sou 2004:47).
Grningspersoner
r 2007 var 2 895 personer misstnkta fr borgenrs- och bokfrings-
brott och 1 806 personer misstnkta fr brott mot skattebrottslagen.
436 personer var misstnkta fr frskingring och 119 personer miss-
tnkta fr trolshet mot huvudman. Antalet misstnkta fr de stora
brottskategorierna skattebrott och bokfringsbrott har kat under
hela 2000-talet, ngot som Skatteverket bedmer r en fljd av skat-
tebrottsenheternas tillkomst (skv 2007, s. 270).
Den typiska ekobrottslingen enligt tidigare studier r en man i yng-
re medelldern (Br, 1996, s. 149). Enligt statistiken r cirka 90 procent
av dem som r misstnkta fr skattebrott samt bokfrings- och bor-
genrsbrott mn, bland misstnkta fr frskingringsbrott och trols-
het mot huvudman r mnnens andel drygt 60 respektive 70 procent.
Bland dem som r misstnkta fr skattebrott, bokfrings- och borge-
nrsbrott samt frskingring r runt 60 procent i ldern 3049 r. I sam-
ma lder r ocks runt hlften av dem som r misstnkta fr trolshet
mot huvudman. Nr det gller korruptionsbrott kan det tillggas att
majoriteten av de misstnkta muttagarna r fretrdare fr ofentlig
sektor, medan de allra festa misstnkta mutgivare r fretrdare fr
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
den privata sektorn (Br 2007a, s. 63). Muttagarnas medellder r hg-
re n mutgivarnas (Br 2007a, s. 65).
Frklaringen till mnnens verrepresentation i ekobrottsstatisti-
ken r att brotten ofta begs inom ramen fr en nringsverksamhet
och att de misstnkta fretrdesvis har en position som innebr bde
mjlighet att beg brott och strafansvar fr de brott som begs inom
verksamheten. verrepresentationen frklaras drfr till stor del av
motsvarande verrepresentation i nringslivet: cirka 70 procent av alla
egenfretagare r mn (jfr Nutek 2007 och Statistiska centralbyrns
statistik om antalet sysselsatta), 7080 procent av chefspositionerna
i nringslivet innehas av mn, och i brsbolagens fretagsledningar
upptas nrmare 90 procent av platserna av mn (se Renstig 2006).
Dessutom r fera av problembranscherna typiskt manliga branscher.
En studie av skattebrottslingar och personer som lagfrts fr stld-
brott visar att skattebrottslingen inte alltid stmmer in p Sutherlands
beskrivning av hgstatuspersoner. Drygt hlften av dem som dms
fr skattebrott har tidigare brottsbelastning: cirka 30 procent r tidi-
gare lagfrda fr trafkbrott, knappt 20 procent har en tidigare lagf-
ring som gller andra ekobrott, och drygt 20 procent har ngon gng
lagfrts fr traditionella brott som exempelvis tillgreppsbrott eller
vldsrelaterade brott. Skattebrottslingen har en social bakgrund som
i ganska hg utstrckning liknar medelsvenssons (Br 2003b). So-
cialt vletablerade ekobrottslingar terfnns frmst i de riktigt stora
ekobrottsrendena som rr svrupptckt och sofstikerad brottslighet
(Br 1996, s. 153 f.).
Som tidigare beskrivits r den ofciella brottsstatistiken missvisande
nr det gller ekobrott, vilket ocks pverkar uppklaringsstatistiken.
Ett alternativt mtt p rttsvsendets frmga att hantera ekobrotts-
renden r statistiken frn klagarmyndigheten (inklusive Ekobrotts-
myndigheten) ver antalet avslutade renden och brottsmisstankar
och andelen drav som avslutats genom lagfringsbeslut.
Fr bokfringsbrotten ligger andelen lagfringsbeslut relativt sta-
bilt runt 30 procent. Fr de festa andra brott r det vanligt att lagf-
ringsandelen pendlar mer eller mindre mycket frn r till r. Orsaken
till skillnaden kan vara att medan bokfringsbrotten r relativt enkla
att utreda, s r utredningarna av andra brott mer komplicerade och
i hgre grad beroende av kvaliteten p de anmlningar som kommer
in. Fr exempelvis borgenrsbrotten har andelen avslut genom lagf-
ringsbeslut varierat mellan 9 och 32 procent under 2000-talet.
Man kan sga att andelen lagfringsbeslut mter utredningsarbetet
kvalitativt, medan balansen mellan inkomna och avslutade renden
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
r ett kvantitativt mtt p arbetet. Sedan r 2005 har antalet avslutade
renden verstigit antalet inkommande (fgur 6), vilket ses som ett re-
sultat av nya rutiner fr mngdrendeshantering. Rutinerna syftade
till att enklare renden skulle hanteras snabbare fr att mer resurser
skulle kunna lggas p allvarligare brottslighet och mer komplicera-
de renden (se EBM:s rsredovisningar fr ren 20052007), men har
ocks inneburit att klagarna lyckats beta av en del ldre renden och
f ner balanserna.
Lagfring
P det stora hela har lagfringen fr ekobrott (sammanrknat fr de
brottstyper som behandlats i denna text) kat under 2000-talet. Ett
kat antal lagfringar fr de stora volymbrotten, bokfringsbrott och
skattebrott, str fr huvuddelen av kningen. kningen beror p att
fer brott upptcks och utreds. r 2007 lagfrdes 1 395 personer fr
bokfringsbrott av normalgraden och 53 personer fr grovt bokf-
ringsbrott, mot 949 personer r 2000. Antalet domar har dock inte
kat nmnvrt, s den kade lagfringen bestr frmst i ett kat antal
strafrelgganden och talsunderltelser. Fr brott mot skattebrotts-
lagen lagfrdes 411 personer r 2000 och 643 personer r 2007
115
.
Allt fer personer lagfrs fr korruptionsbrott r 2007 lagfrdes
13 personer fr bestickning och 33 personer fr mutbrott, mot endast
fem respektive sex personer r 2000. Eftersom det inte lngre fnns
115
Uppgifterna i detta avsnitt gller lagfringar dr de upprknade brotten varit hu-
vudbrott.
Figur 6. Antal inkomna och avslutade renden hos klagarmyndigheten inklusive
Ekobrottsmyndigheten, ren 20012007. Klla: klagarmyndigheten.
0
1 000
2 000
3 000
4 000
5 000
6 000
? 000
8 000
2001 2002 2003 2004 2005 2006 200?
lnkomna renden Avslutade renden
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
statistik p brottsmisstankeniv fr korruptionsbrotten r det svrt att
sga om kningen motsvaras av fer upptckta brott. Sannolikt r k-
ningen till stor del ett resultat av att utredningsarbetet frbttrats se-
dan Riksenheten mot korruption bildades. Fr de nrliggande brotten
frskingring och annan trolshet mot huvudman har antalet lagf-
ringar minskat, frn 1 182 r 2000 till 811 r 2007
116
. Minskningen fr-
klaras frmst av att frre brott anmls.
Det kade antalet inkomna misstankar om insiderbrott och otill-
brlig marknadspverkan har ftt visst genomslag i antalet lagfringar.
r 2007 lagfrdes nio personer fr insiderbrott och otillbrlig mark-
nadspverkan, jmfrt med en person r 2000. kningen av anmlda
arbetsmiljbrott och brott mot arbetsmiljlagen har dremot inte lett
till en motsvarande kning av lagfringarna, ven om en viss kning
har skett, frn sammanlagt 50 till 63. Det r brott mot arbetsmiljlagen
som str fr hela den kningen.
Pfljder
Sedan Ekobrottsmyndigheten bildades r 1998 har andelen fngelsedo-
mar minskat kraftigt fr bokfringsbrotten och skattebrott av normal-
graden. En mjlig frklaring r att samhllets frbttrade resurser fr
att upptcka och utreda brott samtidigt innebr att andelen mindre
allvarliga brott kar. Fr bokfringsbrottet har andelen fngelsedomar
av det totala antalet domar sjunkit frn 22 procent (av 943 domar) r
1998 till 11 procent (av 577 domar) r 2005. Frn r 2006 r lagfrings-
statistiken uppdelad p bokfringsbrott av normalgraden respektive
grovt bokfringsbrott. Fr bokfringsbrott av normalgraden var an-
delen fngelsedomar 9 procent (av 695 domar) r 2007, fr grovt brott
var andelen 92 procent (av 52 domar). Fr skattebrott av normalgraden
har andelen fngelsedomar sjunkit frn 43 (av 128 domar) till 10 pro-
cent (av 223 domar) under perioden 19982007. Fr grovt skattebrott
har dremot andelen fngelsedomar under samma period kat mar-
ginellt frn 80 till 85 procent (av 97 respektive 237 domar). Den ge-
nomsnittliga strafngden vid fngelsedom var r 2007 sex mnader
fr bokfringsbrott av normalgraden respektive 21 mnader fr grovt
bokfringsbrott, fyra mnader fr skattebrott av normalgraden och 19
mnader fr grovt skattebrott.
Vid sidan av brottspfljd (lagfring) kan skadestnd utdmas. Brott
inom nringsverksamhet kan ocks leda till beslut om srskild rttsver-
kan. Exempel p sdana beslut r nringsfrbud, rdgivnings- eller bitr-
desfrbud, fretagsbot och frverkande (Dahlqvist och Holmquist, 2004, s.
327328). Frekomsten av dessa sanktionsformer har inte studerats hr.
116
Siffrorna gller hela kap. 10 brottsbalken och inte enbart frskingring (inklusive
undandrkt och grov frskingring) och trolshet mot huvudman.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
Hur ekobrottsbekmpningen bst ska utformas har varit freml fr
omfattande diskussioner sedan slutet av 70-talet, med undantag fr
en period i slutet av 1980-talet d intresset var svalt (Korsell 2000, sou
2007:8, s. 56 f.). Ekobrottsberedningen som tillsattes r 1994 innebar
ett avstamp fr en frnyad satsning mot ekonomisk brottslighet. Den
strategi (skr. 1994/95:217) som beredningen utarbetade har haft stor be-
tydelse fr det fortsatta utvecklingsarbetet. Beredningen konstaterade
bland annat att den dvarande myndighetsstrukturen inte var adekvat
och nmnde bildandet av en srskild myndighet som ett alternativ,
vilket s smningom ledde till att Ekobrottsmyndigheten bildades r
1998. Efter en versyn av Ekobrottsmyndigheten r 2007 konstaterades
att myndighetsstrukturen fortfarande inte r optimal och det freslogs
till och med att myndigheten skulle lggas ned (sou 2007:8).
Skatteverkets skattebrottsenheter bildades samma r som Ekobrotts-
myndigheten och har blivit en viktig resurs i brottsbekmpningen.
En stor del av skattebrotten utreds vid skattebrottsenheterna, med
klagare frn Ekobrottsmyndigheten eller klagarmyndigheten som
frunderskningsledare. Man har ven utvecklat en srskild metod,
Twin Track, fr att ta vara p erfarenheter frn tidigare utredningar i
det brottsfrebyggande arbetet (skv 2008, s. 40 f.). Allt strre resurser
lggs ocks p underrttelsearbete. r 2007 lades 7 procent av skatte-
brottsenheternas personalresurser p underrttelsearbete (skv 2008, s.
41). Samtidigt har antalet revisioner i Skatteverkets fskala verksamhet
minskat kraftigt, frn runt 18 000 i slutet av 1980-talet, till ca 6 000 r
2006. Den lngsiktiga minskningen av antalet revisioner har dock inte
fljts av motsvarande minskning av antalet upptckta skattebrott, vil-
ket skulle kunna frklaras av ett allt bttre urval fr kontrollverksam-
heten, dr kade resurser lggs p prioriterade riskomrden (skv 2008,
s. 22 f.).
I Gteborg, Malm och Stockholm har det bildats regionala under-
rttelsecentra (ruc) fr samverkan mot organiserad brottslighet, dr
ekonomisk brottslighet ofta ingr. I samarbetet ingr frutom Eko-
brottsmyndighetens och lnspolismyndigheternas kriminalunderrt-
telsetjnster ven klagarmyndigheten, Tullverket, Skatteverket och
Kronofogdemyndigheten (se sou 2007:8, s. 93, ebm 2008, s. 27). Allt
strre fokus lggs ocks p att spra och terfra utbyte av brott och en
srskild brottsutbytesenhet har bildats vid Ekobrottsmyndigheten
117
.
Fr att komma t de stora problemen med svartarbete i vissa bran-
scher har en ny lag infrts, lag (2006:575) om srskild skattekontroll i
vissa branscher. Lagen gller fretag inom restaurang- och frisrbran-
117
I en pgende studie genomfr Br en utvrdering av RUC (Gteborg) och
Brottsutbytesenheten.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
scherna. r 2007 genomfrde Skatteverket 30 000 kontroller av perso-
nalliggare (skv 2008, s. 24). Det har ven infrts en lag om certiferade
kassaregister, lagen (2007:592) om kassaregister m.m. Den nya lagen
innebr att alla fretag som sljer varor eller tjnster mot kontant be-
talning ska ha certiferade kassaregister frn och med den 1 januari
2010. Syftet r att minska problemen med oredovisade intkter i bran-
scher med omfattande kontanthantering.
Den tekniska utvecklingen och globaliseringen skapar nya brottstill-
fllen vilket krver att ocks regleringen och metoderna fr det brotts-
frebyggande och det brottsbekmpande arbetet utvecklas (Norrman
2000;, Hetzler 2003). Inom eu strvar man exempelvis efter enhetliga
rrelseregler samt skrpt och samordnad tillsyn p fnansmarknader-
na. Marknaden fr vrdepapper r till stor del internationell och ett ge-
mensamt regelverk r drfr viktigt svl ur konkurrenssynpunkt som
fr konsumentskyddet. Sveriges nya lag (2005:377) om straf fr mark-
nadsmissbruk vid handel med fnansiella instrument har sin grund
i eg-direktivet (2003/6/eg) om marknader fr fnansiella instrument
(mifd eller marknadsmissbruksdirektivet, se ebm 2007a, s. 56 f.).
Arbetet med att infra enhetliga regler p olika omrden innebr
inte alltid strngare regler och utkad kontroll fr Sveriges del. eu ar-
betar fr att harmonisera reglerna om revision (2006/43/eg), ngot
som av kommissionen bedms vara av central betydelse fr att ter-
stlla investerarnas frtroende fr fnansmarknaden (dir. 2006:96),
men som i Sverige har ftt till fljd att revisionsplikten fr sm aktie-
bolag ska avskafas (dir. 2006:128). Att revisionsplikten avskafas kan
komma att ha betydelse fr skattekontrollen men ocks fr frmgan
att upptcka brott, eftersom revisorerna i dag har anmlningsplikt vid
brottsmisstanke.
r 2004 fck Utredningen fr en modernisering av konkurrensregler-
na i uppdrag att fresl en lagstiftningsmodell fr en kriminalisering
av konkurrensbrott (dir. 2003:175). Ett lagfrslag om kriminalisering
av vertrdelser av frbudet mot konkurrensbegrnsande samarbete
och frbudet mot missbruk av dominerande stllning presenterades
tillsammans med en konsekvensanalys i betnkandet Konkurrensbrott:
En lagstiftningsmodell (sou 2004:131). Flera remissinstanser, bland andra
klagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten och svenskt Nringsliv,
avstyrkte i sina remissvar en kriminalisering. Av allt att dma r ngon
kriminalisering inte lngre aktuell (se prop. 2007/08:135). Den svens-
ka synen p konkurrensbrott skiljer sig kraftigt frn den amerikan-
ska som r mycket hrdare. I ett srskilt yttrande till utredningen och
remisserna har betonats att en svensk kriminalisering frutstter ett
system med kronvittnen, ngot som diskuterats men som inte r aktu-
ellt i Sverige (2004:131). I stllet har Sverige en leniency-princip som
innebr att konkurrensskadeavgiften stts ned fr den part som anm-
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
ler frbjudna samarbeten och karteller etc. (2004:131). Ekobrott r som
framhllits ett komplicerat omrde och den kning som ses p fera
omrden kan nog i frsta hand ses som ett uttryck fr att samhllet tar
brottsligheten p allt strre allvar och drfr stter in mer resurser fr
att bekmpa den.
Referenser
Alalehto, T. och Sjdin J. (2003). Business as usual: Tv exempel p eko-
brott i den svenska vardagen. I: Frebyggande metoder mot ekobrott. En
antologi. Rapport 2003:10. Stockholm: Brottsfrebggande rdet.
Aunesluoma, J. och Fellman, S. (red.) (2006). Frn olika till jmlika. Fin-
lands och Sveriges ekonomier p 1900-talet. Skrifter utgivna av Svens-
ka litteratursllskapet i Finland 682:3.
Bergqvist, M. (2007). Rkna med den ekonomiska brottsligheten. Om det
kvantitativa studiet av ekonomisk brottslighet. Kriminologiska in-
stitutionens avhandlingsserie nr 22.
Bergstrm, M. (2008). Fler polisanmlda arbetsmiljbrott. Byggnadsar-
betaren. Webbpublikation publicerad 2008-02-05, hmtad 2008-02-18.
<www.byggnadsarbetaren.se/templates/bct_18.aspx?number=46048&
category=21>.
Brottsfrebyggandet rdet, Br (1996). Ekonomisk brottslighet den rtts-
liga processen. Br-pm 1996:5. Stockholm: Brottsfrebyggande rdet.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2000). Frn storsvindel till smffel te-
man i internationell ekobrottsforskning. Frfattare: Lindgren, S-. och
Theandersson, C. Rapport 2000:23. Stockholm: Brottsfrebyggande
rdet.
Brottsfrebyggandet rdet, Br (2003a). Frebygga ekobrott. Behov och
metoder. Frfattare: Korsell, L. Rapport 2003:1. Stockholm: Brottsf-
rebyggandet rdet.
Brottsfrebyggandet rdet, Br (2003b). Skatteffare och tjuvar. En stu-
die av sociala frhllanden och brottsbelastning hos tv grupper av lagfr-
da grningsmn. Frfattare: Ring, J. Webb-publikation. Stockholm:
Brottsfrebyggandet rdet, Br (2004a). Brottsutvecklingen 20012003.
Br-rapport 2004:3. Stockholm: Brottsfrebyggandet rdet.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2004b). Lurad och frgiftad. Att avslja
utsatthet fr ekobrott. Frfattare: Croall, H. Rapport 2004:1. Stock-
Brottsfrebyggandet rdet, Br (2005). Kvalitetsstudie om ekobrott.
Webb-publikation. Stockholm: Brottsfrebyggande rdet.
Brottsfrebyggandet rdet, Br (2006). Konsten att lsa statistik om brotts-
lighet. Rapport 2006:1. Stockholm: Brottsfrebyggande rdet.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
Brottsfrebyggandet rdet, Br (2007a). Korruptionens struktur i Sveri-
ge: Den korrupte upphandlaren och andra fall om mutor, bestickning
och maktmissbruk. Frfattare: Karlsson, M. och Korsell, L. Rapport
Brottsfrebyggandet rdet, Br (2007b). Organiserat svartarbete i bygg-
branschen. Frfattare: Carlstrm, A., Lantz Hedstrm, H. och Heber,
A. Rapport 2007:27. Stockholm: Brottsfrebyggande rdet.
Clinard, M. B. och Quinney, R. (1967). Criminal Behaviour Systems: A
Typology. New York: Holt, Rinehart and Winston.
Ekobrottsmyndigheten, ebm (2006). rsredovisning 2005. Tillgnglig
elektroniskt, hmtad 2008-02-21. <www.ekobrottsmyndigheten.se/
upload/arsredovisningar/EBM2005.pdf>.
Ekobrottsmyndigheten, ebm (2007a). Rapport om den ekonomiska brotts-
ligheten. Rapport 2007:1. Tillgnglig elektroniskt, hmtad 2008-02-
20. <www.ekobrottsmyndigheten.se/upload/rapporter/EBM-Rap-
port%20maj%2007.pdf>.
Ekobrottsmyndigheten, ebm (2007b). rsredovisning 2006. Tillgnglig
elektroniskt, hmtad 2008-02-19. <www.ekobrottsmyndigheten.se/
upload/R/EBM0430-rsRedo_070215B.pdf>.
Ekobrottsmyndigheten, ebm (2008). rsredovisning 2007. Hmtad 2008-
02-22. www.ekobrottsmyndigheten.se/upload/R/EBM-%20rsRedo-
vis07web.pdf.
Ekobrottsmyndigheten, ebm (www). Ekobrottsmyndighetens webb-
plats, hmtad 2008-06-02. www.ekobrottsmyndigheten.se.
Verket fr nringslivsutveckling, Nutek (2007). Entreprenrs-
skapsbarometern 2007. B 2007:4. Elektroniskt dokument. Hm-
tat 2008-02-26. <www.nutek.se/content/1/c4/70/61/B_2007_4%20
Entrepren%F6rskapsbarometern%202007.pdf>.
Hetzler, A. (2003). Vita lgner och bl dunster: Manipulationer i f-
nansmarknadens grzoner. I: Brottsfrebyggande rdet, Br. Frebyg-
gande metoder mot ekobrott: En antologi. Br-rapport 2003:10. Stock-
Institutet fr tillvxtstudier, itps (2008). Konkurser och ofentliga ackord
2007. S2008:002. Tillgnglig p webben, hmtad 2008-02-25. <www.
itps.se/Archive/Documents/Swedish/Publikationer/Rapporter/Sta-
tistik/S2008/S2008_002.pdf>.
Korsell, L. (2000). Ekobrott, liksom! Svensk Juristtidning, nr 12, s. 932
965.
Korsell, L. (2003). Bokfringsbrott en studie i selektion. Avhandlings-
serie nr 13. Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet.
Stockholm.
Korsell, L. (2006). Ekonomisk och organiserad brottslighet. Nordisk
Tidsskrift for Kriminalvidenskab. December 2006, rgng 93. nr 3.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
Liljestrand, J. (2008). Fler anmls fr arbetsmiljbrott. Arbetsmiljupp-
lysningens webbplats. Elektroniskt dokument. Hmtat 2008-04-07.
<www.arbetsmiljoupplysningen.se/AFATemplates/Page____12839.
aspx>.
Lindgren, S-. (2000). Ekonomisk brottslighet ett samhllsproblem med
frhinder. Lund: Studentlitteratur.
Lindgren, S-. (2001). Staten ett brottsofer med srstllning. I: ker-
strm, M. och Sahlin, I. (red.). Det motspnstiga ofret. Lund: Student-
litteratur.
Magnusson, D. (2007). Olika typer av momsbrott i samband med
grnsverskridande handel inom eu. I: Skatteundandragande, pen-
ningtvtt och organiserad brottslighet. Handelshgskolan i Stockholm,
forskningsrapport nr 19, s. 128148.
Norrman, B. (2000). Globalisering, informationsteknik & brottslighet.
I: Antologi. Perspektiv p ekobrottsligheten. Rapport 2000:10. Stock-
PricewaterhouseCoopers (2007). Economic crime: people, culture & con-
trols. The 4th biennial Global Economic Crime Survey. Resultat frn Sve-
rige. Elektroniskt dokument, hmtat 2008-05-13. <www.pwc.com/ex-
tweb/pwcpublications.nsf/docid/a808c09e62b614248025737600277
430/$fle/gecs_07_swe.pdf>.
Renstig, M. (2006). Kvinnliga chefer i nringslivet 2006. Statistik. SNS,
Studiefrbundet Nringsliv och Samhlle: <www.sns.se/document/
kvinnor_2006.pdf>.
Sutherland, E. H. (1983). White Collar Crime. The Uncut Version. New Ha-
ven: Yale University Press.
Skatteverket, skv (2006). Svartkp och svartjobb i Sverige. Del 1: Undersk-
ningsresultat. Rapport 2006:4. Stockholm: Skatteverket.
Skatteverket, skv (2007). Skatter i Sverige 2007. Skattestatistisk rsbok.
skv 152 utgva 10. Stockholm: Skatteverket.
Skatteverket, skv (2008). rsredovisning 2007. skv 165 utgva 16. Stock-
holm: Skatteverket.
Statistiska centralbyrn, scb (2008). Statistikdatabasen, arbets marknad,
hmtad 2008-02-26. <www.ssd.scb.se/databaser/makro/maintable.
asp?omradekod=AM&omradetext=Arbetsmarknad&lang=1&langd
b=1&xu=C9233001&yp=tansss>.
Turesson, P. (2006). Arbetsmiljmlen fortstter att ka. Arbetarskydd
2006, 4:1619.
klagarmyndigheten (www). klagarmyndighetens webbplats, hm-
tad 2008-06-03. www.aklagare.se.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
Propositioner, utredningar, betnkanden
Dir. 2003:175. Efektivisering av det konkurrensrttsliga regelverket fr fre-
tagen m.m., tillggsdirektiv.
Dir. 2006:96. Revisorer och revision; genomfrande av eg-direktiv m.m.
Dir 2006:128. Tillggsdirektiv till Utredningen om revisorer och revision;
genomfrande av eg-direktiv m.m.
Ds 1996:1. Efektivare ekobrottsbekmpning.
Prop. 1975/76:176. Om ndring i brottsbalken m.m.
Prop. 2007/08:135. Ny konkurrenslag m.m.
sou 1997:111. Branschsaneringsutredning och andra metoder mot ekobrott.
Huvudbetnkande av Branschsaneringsutredningen. Stockholm:
Fritzes.
sou 2004:47. Nringslivet och frtroendet. Betnkande av Frtroende-
kommissionen. Stockholm: Fritzes.
sou 2004:131. Konkurrensbrott. En lagstiftningsmodell. Slutbetnkande av
Utredningen om en modernisering av konkurrensreglerna. Stock-
holm: Fritzes.
sou 2007:8. Nya frutsttningar fr ekobrottsbekmpning. Betnkande
av Utredningen om versyn av Ekobrottsmyndigheten. Stockholm:
Fritzes.
Skr. 1994/95:217. Regeringens skrivelse till riksdagen. Samlade tgrder mot
den ekonomiska brottsligheten.
Skr. 2003/04:178. Regeringens skrivelse. Handlingsplan mot den ekonomis-
ka brottsligheten.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
Sammanfattning
Det r svrt att uttala sig om miljbrottens faktiska utveckling.
Miljbrott betraktas som oferlsa i traditionell mening, efter-
som miljn eller naturen r den som drabbas, vilket bidrar
till att mrkertalet r stort. Det fnns inga skra kllor och an-
talet anmlda brott speglar i stor utstrckning de insatser och
prioriteringar som gjorts av tillsynsmyndigheterna.
Sedan r 2003 har antalet anmlda brott mot miljbalken fljt
en svagt nedgende trend. Den bryts r 2007 p grund av en om-
lggning som gjorts i statistiken. Antalet anmlningar har kat
mest fr miljbrott (29 kap. 1 mb) som nu r den strsta kate-
gorin av brott mot miljbalken (1998:808) och utgr 37 procent
av alla anmlningar. Anmlningarna om nedskrpning (29 kap.
7 mb) har ocks kat vilket kan frklaras av en kad medve-
tenhet hos allmnheten och att de brotten begs p platser dit
allmnheten har tilltrde. Den i vrigt nedgende trenden kan
troligtvis frklaras av att miljbalken i stort inte ftt den efekt
som frvntades, att utredningstiderna r bland de lngsta fr
alla brottstyper och att endast 11 procent av alla renden leder
till tal. Detta, i kombination med att strafen som utdms r
mycket lga ger inte incitament till att upptcka, anmla och
utreda miljbrott.
Inledning
Miljbrott som begrepp r nytt i frhllande till mnga andra brottsty-
per. Den frsta renodlade miljlagen: miljskyddslagen, kom r 1969.
Men det var inte frrn p 1970- och 1980-talen d en rad uppmrk-
sammade miljskandaler gde rum, exempelvis bt-Kemi, efterfljt av
tunnelbygget i Hallandssen, som miljbrott blev ett mer allmnt be-
grepp och miljfrgorna generellt fck ett strre fokus (Mrald 2001,
Br 2002a, Mrald 2007). Internationella hndelser, som Tjernobylka-
tastrofen, Exxon Valdez grundsttning utanfr Alaskas sydkust som
ledde till ett enormt oljeutslpp och gaskatastrofen i Bhopal i Indien,
bidrog ocks till att miljfrgorna fck strre uppmrksamhet.
MILJBROTT
Johanna Hagstedt
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
Lnge utvidgades miljlagstiftningen och kompletterades av allt fer
lagar och frordningar. Nr miljbalken (1998:808) trdde i kraft r
1999 samlades miljlagstiftningen p ett stlle, ven om vissa bestm-
melser som rr miljn ocks fnns kvar bland annat i brottsbalkens 13
kapitel och i skogsvrdslagen (1979:429). Miljbalkens (mb) ml r att
frmja en hllbar utveckling
118
. Genom miljbalken infrdes mnga
nya bestmmelser. Tv av de strsta nyheterna var dels de allmnna
hnsynsreglerna, att verksamheter mste vidta vissa frsiktighetsmtt
och skyddstgrder enligt ett antal principer, dels miljkvalitetsnor-
merna som specifcerar hur hga halter av ett visst mne som fr fre-
komma i naturen (prop. 1997/98:49).
Trots att miljbrott som kriminologiskt begrepp har anvnts under
ett trettiotal r fnns fortfarande ingen enhetlig defnition. Till milj-
lagstiftningen rknas i dag miljbalken med tillhrande frordning-
ar och freskrifter och vissa bestmmelser i brottsbalken, jakt- och
fskelagstiftningen, lag (2000:1225) om straf fr smuggling samt lag
(1980:424) om tgrder mot frorening frn fartyg. Det r sledes en
mycket bred brottskategori. I freliggande kapitel defnieras dock mil-
jbrott som de grningar som r belagda med straf enligt miljbal-
ken.
Miljbrott utgrs av sdana handlingar som orsakar froreningar
eller skadliga efekter eller risker fr sdana i vatten, mark eller luft
och som medfr, alternativt kan medfra, hlsorisker fr mnniskor,
djur och vxter eller annan betydande olgenhet fr miljn. Frutstt-
ningen r dock att handlingarna inte tilltits av ngon tillstndsmyn-
dighet eller r allmnt vedertagna. En viktig utgngspunkt vid mnga
miljbrott r att vad som r brottsligt normalt bestms utifrn de till-
stnd som mnga verksamheter mste ha fr att f bedriva sin verk-
samhet. Det r de krav som stlls i tillstndet som r utgngslget nr
frgan om ett verutslpp ska faststllas, och huruvida ett miljbrott
begtts eller inte. Villkoren i tillstndet kan med andra ord jmstllas
med ett slags omvnt brottsrekvisit
119
.
Strafbestmmelserna fr miljbrotten fnns samlade i miljbalkens
29 kapitel. Nedan beskrivs kort de viktigaste brotten som ingr dr:
118
Det finns ingen vedertagen definition av begreppet hllbar utveckling. Inom FN
anvnds dock den definition som anvndes i Bruntlandskomissionen: Hllbar
utveckling r en utveckling som tillgodoser behoven av i dag utan att ventyra
kommande generationer mjligheten att tillgodose sina behov. Begreppet har en
social, ekonomisk och ekologisk dimension.
119
Termen brottsrekvisit r ett juridiskt begrepp fr de frutsttningar som mste
vara uppfyllda fr att ett brott i lagens mening ska freligga. Vid tillstndsprvade
verksamheter blir det omvnt eftersom frutsttningarna eller kraven i tillstndet i
stllet mste fljas fr att verksamheten ska vara laglig.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
Miljbrott (29 kap. 1 mb) tar sikte p froreningar i mark, vatten
eller luft samt olgenheter i miljn genom buller, skakning eller
strlning. I samma lagrum fnns ocks det grova miljbrottet och i
kapitlets andra paragraf, oaktsamhetsbrottet vllande till miljstr-
ning.
Frseelse mot omrdesskydd (29 kap. 2a mb) gller om det bryts mot
freskrifter som beslutats fr att skydda ett visst geografskt omrde
till exempel en nationalpark, ett kulturreservat eller biotopskydds-
omrde.
Artskyddsbrott (29 kap. 2b mb) tar sikte p nr ngon obehrigen
tar befattning med djur- eller vxtart, gg, rom eller bon som gr-
ningspersonen vet eller har sklig anledning att anta, har tkom-
mits genom brott mot freskrifter i miljbalken (infrdes den 1 ja-
nuari 2007).
Miljfarlig kemikaliehantering (29 kap. 3 mb) handlar om uppstliga
och oaktsamma grningar avseende bristande skyddstgrder, pro-
duktval eller frsiktighetsmtt med kemikalier.
Otillten miljverksamhet (29 kap. 4 mb) tar sikte p den som p-
brjar eller bedriver en verksamhet eller vidtar en tgrd utan att
ha erhllit ndvndiga tillstnd, godknnanden eller motsvarande.
Brottet avser ven vertrdelse av tillstndsvillkor eller villkor fr
dispens eller annat liknande villkor.
Frsvrande av miljkontroll (29 kap. 5 mb) gller fr den som inte
lmnar underrttelser eller uppgifter som myndigheterna kan krva
enligt miljbalken eller som redovisar oriktiga uppgifter som har
betydelse fr tillstndsprvningen eller tillsynen.
Bristfllig miljinformation (29 kap. 6 mb) kompletterar det nyss
redovisade brottet frsvrande av miljkontroll. Det avser en mer
allmn informationsskyldighet, dr ngon bryter mot miljbalken
genom att antingen inte ge in handlingar eller redovisa felaktiga
uppgifter. Dessutom avses en mer preciserad informationsskyldig-
het, dr ngon inte fljer mrkningskraven som kan glla fr exem-
pelvis kemiska produkter.
Nedskrpning (29 kap. 7 mb) avser en situation dr ngon skrpar
ned utomhus p en plats till vilken allmnheten har tilltrde eller
insyn.
Blankettstrafbud innebr att strafbestmmelsen inte innehller n-
gon sjlvstndig brottsbeskrivning. I stllet har beskrivningen be-
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
grnsats till att avse en vertrdelse av en materiell regel som fnns
i en annan paragraf i miljbalken. Det fnns ett femtiotal sdana
blankettstrafbud i miljbalken.
Som nmnts fnns delar av den miljrttsliga lagstiftningen i enskilda
bestmmelser i brottsbalken, jaktlagen [1987:259], fskelagen [1993:787]
och smugglingslagen. Dessa kommer inte att ing i den fljande sta-
tistiska redovisningen. Anledningen r att endast vissa brott enligt
enskilda regler i dessa lagar r att betrakta som miljbrott. Ofta grs
heller inte ngon uppdelning i statistiken, vilket gr det omjligt att
skilja p vertrdelser mot miljn och vriga brott.
Miljbrotten brukar benmnas oferlsa i bemrkelsen att det ofta
inte fnns ngon enskild person som drabbats p samma stt som fr
till exempel misshandel och stld (du Res 2001). I stllet talas det om
att medborgarna, naturen eller kommande generationer skadas
av att naturen frorenas eller av att vissa djurarter blir alltmer sll-
synta. Detta bidrar till att mrkertalet r mycket stort och till att mil-
jbrotten kan benmnas utredningsbrott, d de ofta inte upptcks av
mlsgare utan ptrfas av de tillsynsmyndigheter, till exempel kom-
muner och lnsstyrelser, som har till uppgift att kontrollera bland an-
nat miljfarliga verksamheter.
Statistiken ver antalet anmlda miljbrott kan drfr anvndas
som en indikator p miljbrottens utveckling i termer av lagstiftnings-
frndringar och resurser fr miljbrottsbekmpning, men speglar i
mycket liten grad miljbrottens faktiska omfattning och utveckling.
En ytterligare felklla r den allmnna miljmedvetenheten som p-
verkar antalet anmlningar. Den tydliga uppgngen under r 1999 var
ett resultat av att miljbalken infrdes den 1 januari 1999 och ersatte
naturvrdslagen och miljskyddslagen. Stora resurser lades ned fr
att markera att miljbrott var ett nytt, prioriterat omrde och inom
bde polisen och klagarvsendet infrdes nya organisationer fr att
bekmpa miljbrott. Antalet anmlningar kade kraftigt, till viss del
p grund av att man infrde en anmlningsplikt fr alla vertrdelser
som upptcktes i samband med de kontroller som utfrs av tillsyns-
myndigheterna. Kontrollerna r ofta inriktade p just milj, men en
del brott upptcks ocks i samband med andra kontroller som det
ocks ligger tillsynsmyndigheterna att gra.
Det kan nmnas att miljbrotten skiljer sig frn mnga andra
brottstyper eftersom anmlningar ofta grs direkt till klagare i stllet
fr till polisen. klagaren beslutar d om att inleda frunderskning
respektive vcka tal. Statistik frn klagarmyndigheten har drfr
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
Figur 1. Antal anmlda miljbrott, ren 19852007, samt antal inkomna renden till
klagarmyndigheten, ren 20012007.
120
Klla: klagarmyndigheten.
anvnts som ett komplement p vissa stllen i kapitlet eftersom den of-
fciella brottsstatistiken utgr ifrn polisanmlningar och inte fr med
de fall som anmls direkt till klagare. Samtidigt r mrkertalet stort
och det fnns drfr ingen dataklla som ger en bild av den faktiska
brottsligheten.
Fr ren 2003 till 2006 kan man urskilja en svag nedtgende trend
i antalet anmlningar. Den kan troligen frklaras av att miljbalkens
nyhetsvrde avtagit och rutiner nu har hunnit formas fr samarbetet
mellan olika myndigheter. Antalet inkomna miljbrottsrenden till
klagarmyndigheten har ven de minskat under de ren, trots att an-
talet renden fr de festa andra brottskategorier har kat (klagar-
myndigheten, 2007). Det kan ocks frklaras av att miljbalken inte
ftt den efekt som frvntats, d f personer lagfrs och strafen r
mycket lga (Karlmark 1999, du Res 2001, Korsell 2001, Sterzel m.f.
2005; klagarmyndigheten 2007). Utredningstiderna r ocks lnga.
Alla dessa faktorer har sammantaget en negativ inverkan p bengen-
heten att upptcka och utreda miljbrott.
Den pltsliga kningen i antalet anmlningar om miljbrott fr r
2007 beror frmst p att ett nytt statistikhanteringssystem infrts hos
klagarmyndigheten (Br 2008a). Tidigare redovisade klagarmyn-
digheten endast de brott dr det fanns en skligen misstnkt person.
De sifrorna inkluderades ocks i den ofciella anmlningsstatistiken.
120
Anledningen till att antalet inkomna renden r frre n antalet anmlda brott
r att ett rende kan innehlla flera brott medan en anmlan upprttas fr varje
enskild brottshndelse.
0
1 000
2 000
3 000
4 000
5 000
6 000
1985 198? 1989 1991 1993 1995 199? 1999 2001 2003 2005 200?
lnkomna renden till klagarmyndigheten Anmlda miljbrott
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
Nu registreras ven de brott dr det fnns en lgre misstankegrad eller
dr ingen misstnkt person fnns alls. Det innebr att antalet inkom-
na renden till klagarmyndigheten och antalet anmlda brott kade
under 2007. Ngon drastisk reell kning av antalet miljbrott r det
allts inte frga om, ven om det inte kan uteslutas att antalet anmlda
brott mellan ren 2006 och 2007 ven kan ha stigit av andra orsaker.
De mest anmlda brottstyperna r nedskrpning, miljbrott och
otillten miljverksamhet genom avsaknad av tillstnd. Nedskrp-
ningsbrotten r mnga d de kan begs av alla, r ltta att knna igen
och drmed kan upptckas och anmlas av mnga, medan det hga
Brottsrubricering
i miljbalken
2001 2003 2005 2007
Procentuell
frndring
0107
Miljbrott, grovt miljbrott (1 ) 422 432 507 1774 420 %
Vllande till miljstrning (2 ) 305 290 325 103 -66 %
Miljfarlig kemikaliehantering
(3 )
59 460 74 121 105 %
Otillten miljverksamhet ge-
nom avsaknad av tillstnd etc.
(4 1st.)
522 732 472 585 -12 %
Otillten miljverksamhet
genom brytande av villkor
(4 2st.)
216 149 121 249 -15 %
Frsvrande av miljkontroll
(5 )
510 77 31 82 -84 %
Bristfllig miljinformation
(6 )
158 45 17 16 -90 %
Nedskrpning (7 ) 745 1 248 1 679 1 601 115 %
Brott mot miljbalken avse-
ende naturvrd och artskydd
(8 15, 811, 16, 17, 28 p)
163 151 200 123 -24 %
Brott mot miljbalken avse-
ende miljskydd och vattenverk-
samhet (8 6, 7, 1215 p)
73 72 79 57 -22 %
Brott mot miljbalken i samband
med kemikaliehantering etc.
(8 1827 p)
194 83 63 32 -83 %
Frbud mot djurhllning m.m.
(9 )
52 46 27 19 -63 %
Obehrig befattning med djur
eller vxtart etc. (10 )
10 1 6 9 -10 %
Totalt Miljbalken 3 429 3 786 3 620 4 771 39 %
Tabell 1. Antal anmlda brott efter brottsrubricering i miljbalkens 29:e kapitel, vart-
annat r 20012007, samt procentuell frndring under perioden 20012007.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
antalet anmlningar av otillten miljverksamhet beror p att tillsyns-
myndigheternas primra uppgift r att reglera miljfarliga verksam-
heter. En stor del av tillsynen gr drfr ut p att se till att ndvndiga
tillstnd innehas av dem som bedriver miljverksamheter. Drfr upp-
tcks mnga sdana brott.
kningen i antalet miljbrottsanmlningar kan frklaras av att vl-
digt mnga vertrdelser ingr under den rubriceringen. Okunskap
hos anmlaren kan ocks bidra till att mnga vertrdelser som an-
mls rubriceras som miljbrott enligt 1 miljbalken trots att de har
egna strafrttsliga benmningar.
Den procentuella frndringen ver ren kan variera mycket kraf-
tigt. Det beror p att det fnns en tydlig selektion dr de brott som lt-
tast upptcks prioriteras och leder till fest anmlningar. Nedskrpning
r som nmnts alltid ltt att upptcka, och i takt med en kad med-
vetenhet har antalet anmlningar kat varje r. Enskilda insatser frn
tillsynsmyndigheterna under vissa r kan f vldigt stora genomslag i
statistiken, till exempel kemikalieinspektionens insatser mot trskydds-
behandlat virke (Br 2004a, Korsell 2003). Generellt gller att ju fer
kontroller som grs, desto fer anmlningar blir det. Men det r ocks
s att de grvre brotten r svrare att upptcka, vilket gr att en stor
del av anmlningarna rr mindre allvarliga vertrdelser. Sammanfatt-
ningsvis kan konstateras att en stor del av miljbrottsligheten r dold
och att anmlningarnas omfattning ena sidan speglar de brott som
r lttast upptcks, andra sidan de brott dr resurser lggs ned fr att
upptcka dem.
Figur 2. Andel miljbrott (N=4 771) efter paragraf i miljbalken (MB), r 2007. Pro-
cent. Klla: Br.
Miljbrott
37 %
Nedskrpning
34 %
Otillten milj-
verksamhet 17 %
Brott mot 29:8
miljbalken 4 %
Miljfarlig
kemikalie-
hantering
3 %
Vllande till
miljstrning 2 %
Frsvrande av
miljkontroll 2 %
vriga brott
1 %
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
En genomgng har gjorts av alla anmlningar som avser grova jakt-
brott mot skyddade rovdjursarter under ren 1995 till 2005 (Br 2007).
Ungefr 30 grova jaktbrott har anmlts per r de senaste ren. Dessa
har ver en tiorsperiod lett till i snitt tre tal och tv fllande do-
mar om ret. Fr dessa brott fnns ocks alternativa statistikkllor som
grundar sig p de berkningar som grs av den zooekologiska forsk-
ningen (Liberg och Andrn 2006, Persson 2006, Sahln m.f. 2006,
Sand m.f. 2006, Tjernberg 2006). Jmfr man dessa sifror med brotts-
statistiken framkommer att mrkertalet r mycket stort och att antalet
anmlningar och antalet dmda personer r mycket f i frhllande
till det antal bjrnar, lodjur, kungsrnar, jrvar och vargar som ddas
illegalt varje r (Br 2007).
D privatpersoner i regel inte betraktas som direkta ofer fr milj-
brott, ven om utslpp kan medfra stora skador bde fr den enskilda
och p den omgivande miljn (Br 2004b), stlls inte frgor om utsatt-
het fr miljbrott i de ofer- och sjlvdeklarationsunderskningar som
genomfrs av bland annat Br och scb. Det fnns drfr ingen statistik
som belyser hur mnga personer som anser sig ha utsatts fr miljstr-
ningar, till exempel buller, avgaser och utslpp som har en mer direkt
pverkan och som r att betrakta som miljbrott. Detta gr att vi har
en relativt lg kunskap om vilka som betraktar sig som ofer fr denna
typ av brott. Det kan samtidigt vara svrt att stlla frgor om utsatthet
Figur 3. Antalet personer misstnkta fr brott mot miljbalken totalt, samt uppdelat
p kn. ren 19992007. Klla: Br.
800
700
600
500
400
300
200
100
0
Samtliga misstnkta Misstnkta mn Misstnkta kvinnor Kn oknt
1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
fr miljbrott eftersom det kan fnnas grnsdragningsproblem mellan
vad som faktiskt utgr ett miljbrott och vad som kan vara en milj-
strning eller en miljpverkande handling som inte ndvndigtvis
r strafbar.
Grningspersonerna kan vara bde fysiska och juridiska personer,
ngot som srskiljer miljbrotten frn annan, mer traditionell brotts-
lighet. Miljbrott har drfr mycket gemensamt med den ekonomiska
brottsligheten, och det fnns forskare som menar att miljbrott r en
form av ekobrott (Korsell 2004). Hur stora andelar av grningsperso-
nerna som r fysisk eller juridisk person gr dock inte att utrna av sta-
tistiken. Klart r dock att en stor andel av brotten begs inom ramen
fr nringsverksamhet, d miljfarlig verksamhet typiskt sett bedrivs
av fretag och andra organisationer.
Nr det gller fysiska personer kan statistiken ver misstnkta per-
soner bidra med information om vem som begr de miljbrott som
upptcks. r 2007 misstnktes 512 personer fr brott mot miljbalken.
Antalet misstnkta personer har minskat rligen sedan 2004. I nio fall
av tio r grningspersonen en man (se fgur 3). Den hga andelen mn
kan frklaras av att det oftare r mn som innehar de hga positioner
inom fretag som medfr strafrttsligt ansvar fr brott som sker inom
ramen fr nringsverksamheten. Medelldern fr de misstnkta mn-
nen ligger i ldersintervallet 5059 r medan det fr kvinnor r 4049
r. Vad ldersskillnaden mellan knen beror p r dock svrt att veta.
Den hga medelldern beror ocks p att man normalt mste ha upp-
ntt en viss position inom en nringsverksamhet fr att n de arbets-
positioner som kan leda till strafansvar (Korsell 2003).
Det kan tillggas att det fr miljbrotten fnns en ganska stor andel
misstnkta personer dr bde kn och lder r oknda. Troligen ligger
frklaringen till detta i att statistiken bygger p att en misstnkt anges
trots att det r en juridisk person som i slutndan sanktioneras.
Uppklaring
Uppklaringsprocenten fr miljbrottsligheten r visserligen hg i jm-
frelse med traditionella brott, men det r f brott som personuppkla-
ras och ngon binds till brottet. Ofta fnns en misstnkt grningsper-
son, men det r svrt att binda denne till brottet med bevis. Det leder
till att den tekniska uppklaringen r desto strre, vilket innebr att en
mycket stor andel av brottsmisstankarna skrivs av och aldrig leder till
lagfring (se fgur 4). Under 2007 lades 55 procent av alla frundersk-
ningar ned och i 32 procent av fallen inleddes inte frunderskning
ver huvud taget (se fgur 5 s. 340) (klagarmyndigheten 2008). De
lga sifrorna beror p att brotten ofta r svra bde att utreda och be-
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
visa. Det r mycket svrt att visa att den misstnkte, i de fall det fnns en
sdan, haft uppst eller varit grovt oaktsam. Ett annat problem r att
faststlla vem som haft det strafrttsliga ansvaret nr det r frga om
brott som begtts inom ramen fr ett fretag. Hr fnns nmligen mj-
lighet till s kallad ansvarsdelegation, det vill sga att den som normalt
har ansvaret delegerar det p ngon annan. I vilken mn det r mjligt
att helt avsga sig ett sdant ansvar r dock ngot som diskuteras (Karl-
mark 1999, Lundkvist 2002).
Andelen personuppklarade brott har minskat under r 2007, vilket
har att gra med den statistikomlggning som klagarmyndigheten
genomfrt. Som nmnts tidigare innebr omlggningen att ven de
brott dr det inte fnns ngon misstnkt eller dr misstankegraden r
lg rknas in i statistiken. Det bidrar troligen till att ven andelen upp-
klarade brott minskar. I framtiden kan det frvntas att andelen fall
dr en person kan bindas till brottet minskar ytterligare i och med en
kad anvndning av administrativa sanktioner.
Svl forskning som statistik pekar p att miljbrotten har bland de
lngsta utredningstiderna och en mycket lg andel lagfringar i fr-
hllande till antalet anmlda brott. Miljbrotten r den brottstyp som
tillsammans med ekobrotten tar lngst tid fr utredning och tals-
beslut (klagarmyndigheten 2008). Genomstrmningstiden, det vill
sga den tid det tar frn att ett rende kommer in till klagaren till att
ett beslut tas om att vcka tal, r mycket lng. r 2007 var medelvr-
det fr ett miljbrottsrende 341 dagar. Detta kan jmfras med till
Figur 4. Andel uppklarade och personuppklarade miljbrott, ren 20002007. Pro-
cent. Klla: Br.
0
10
20
30
40
50
60
?0
80
90
2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 200?
Uppklarade miljbrott Personuppklarade miljbrott
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
exempel vldsbrott (124 dagar), som normalt ocks betraktas som svr-
utredda, och narkotikabrott (92 dagar). Trots lnga utredningar leder
endast 11 procent av alla anmlningar till tal.
Instllningen hos mnga r att miljbrotten fortfarande inte pri-
oriteras och tas p allvar och attityden fnns att rendena inte leder
ngonstans. Detta har gjort att personal och handlggare p tillsyns-
myndigheterna inte alltid anmler brott och till och med undviker
att anmla ringa fall av misstnkta miljbrott eftersom sannolikheten
att ngon lagfrs r liten (du Res 2001, Br 2002b, Ebbesson 2003, du
Res 2004, KemI 2005, Br 2006, Br 2008b). De som bedriver tillsyn
sitter dessutom ofta p dubbla stolar d de mste upprtthlla en bra
relation och ge information till fretag som de samtidigt utvar tillsyn
mot. En anmlan kan d leda till att ett framtida samarbete frsvras
(du Res 2001, Korsell 2001).
Lagfringar
Antalet lagfringar har, liksom antalet anmlningar och misstnkta,
minskat under ren 2003 till 2007. Andelen misstnkta som lagfrs i
frhllande till det totala antalet misstnkta r mycket lg fr milj-
brotten. Enligt klagarmyndighetens statistik (klagarmyndigheten
2008) lagfrdes endast 10 procent av alla misstnkta, det vill sga 295
personer, genom dom, strafrelggande eller talsunderltelse r 2007
(detta kan jmfras med att ungefr 60 procent av alla misstnkta per-
soner fr alla typer av brott lagfrs). Den lga sifran beror delvis p
det som skrivits ovan om svrutredda brott och bevisproblem men
ocks p den talsprvningsregel som infrdes fr brott mot miljbal-
ken r 2003 (29 kap. 11 , 4 st.). Regeln innebr att om en grning inte
Figur 5. Andel renden dr frunderskning ej inletts, blivit nerlagd eller dr tal
vckts, r 2007 (N=3 280). Procent. Klla: klagarmyndigheten.
Frunder-
skning
nedlagd
55 %
Frunder-
skning ej
inledd
32 %
tal
11 %
tal ej vckt
2 %
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
kan antas franleda annat n bter, och miljsanktionsavgift kan tas
ut, br tal inte vckas svida det inte r pkallat ur allmn synpunkt
(prop. 2002/03:54). Eftersom de festa miljbrott ger bter r det troligt
att mnga tal inte vcks med hnsyn till talsprvningsregeln. Till-
sammans med regeln om anmlningsplikt ger detta allts en lg andel
vckta tal i frhllande till antalet anmlningar.
Enligt den ofciella lagfringsstatistiken ser vi i fgur 6 att antalet
domar, strafrelgganden och talsunderltelser minskat under ren
2004 till 2007 och att antalet lagfrda drfr gjort detsamma. Som
nmnts tidigare br nivn under 2001 till 2003 ses delvis som ett resul-
tat av miljbalkens ikrafttrdande r 1999. P grund av de lnga utred-
ningstiderna fnns en viss efterslpning som gr att antalet lagfringar
var som hgst r 2002. Det var ocks ret efter att de frsta miljkla-
garna hade utbildats och dr syftet var att fer miljbrott skulle leda till
lagfring (Riksklagaren 1998).
Pfljder
Strafen fr miljbrott r nstan uteslutande bter. Mindre vanliga r
pfljderna villkorlig dom, fretagsbot och fngelse. Administrativa
sanktioner i form av miljsanktionsavgifter r dock den vanligaste t-
grden vid miljvertrdelser.
Miljsanktionsavgifter utfrdas av tillsynsmyndigheterna. Antalet
utfrdade avgifter uppgick r 2007 till 986 och motsvarade ett belopp
Figur 6. Antalet lagfringar fr brott mot miljbalken (huvudbrott) totalt, samt uppde-
lat p antalet domar, straffrelgganden och talsunderltelser, ren 19952007.
Klla: Br.
1995 199? 1999 2001 2003 2005 200?
Laglringar totalt Domar
Strallrelgganden talsunderltelser
600
500
400
300
200
100
0
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
Figur 7. Antalet utfrdade btespfljder och beslut om villkorlig dom (hger y-axel)
samt miljsanktionsavgifter
121
(vnster y- axel) ren 19992007. Klla: Naturvrds-
verket.
om tio miljoner kronor. Summorna som pfrs kan uppg till vsent-
ligt hgre belopp n bter, mellan 1 000 och 1 miljon kronor, men lig-
ger oftast p cirka 10 000 kronor. Kommunerna str fr den strsta
andelen av de utfrdade sanktionerna, 76 procent. Lnsstyrelsen och
de vriga centrala tillsynsmyndigheterna str fr 10 procent respek-
tive 14 procent (Naturvrdsverket 2008). Miljsanktionsavgiften infr-
des i samband med miljbalken r 1999 och riktade sig d mot f-
retag. Sedan 2007 r det ocks mjligt att lgga privatpersoner att
betala miljsanktionsavgifter (Frordning om miljsanktionsavgifter
sfs 1998:950). Andelen utfrdade miljsanktionsavgifter har stigit de
senaste ren men minskade drastiskt r 2007. Detta tros bero p att
det rtt en del oklarheter kring tillmpningen av de nya reglerna som
trdde i kraft r 2007. P sikt r det dock troligt att antalet utfrdade
miljsanktionsavgifter kommer att ka d mlet med de strafrttsliga
ndringar som infrdes 2007 varit att i hgre grad anvnda adminis-
trativa tgrder vid mindre allvarliga vertrdelser. Ett annat skl r
att administrativa sanktioner uppfattas som regelmssigt efektivare
n frunderskning, strafrelggande och tal. Kurvan i fgur 7 br
drfr inte tolkas som att den speglar den faktiska utvecklingen av
miljbrotten, utan br ses som en indikator p hur praxis sett ut nr
det gller avgifterna.
121
De beslut om miljsanktionsavgift som redovisas kan ha hvts efter verprvning
av beslutande myndighet eller miljdomstol/miljverdomstolen men finnas kvar i
statistiken.
Miljsanktionsavgilt Bter villkorlig dom
2 500
2 000
1 500
1 000
500
0
1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 200?
180
160
140
120
100
80
60
40
20
0
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
Frdelen med de administrativa sanktionerna r att man inte beh-
ver ta reda p vem som innehaft det strafrttsliga ansvaret, utan kan
lgga ett fretag i sin helhet att betala btesbeloppet. Huruvida brot-
tet begtts med uppst eller av oaktsamhet behver heller inte utredas.
En ytterligare mjlighet att utva ptryckningar r genom frelg-
gande av vite, som grs av domstol eller ngon tillsynsmyndighet.
Sanktionen omfattas dock av frbudet mot dubbel bestrafning, vilket
innebr att det inte r mjligt att ocks vcka tal i rendet eftersom
det kan leda till ett andra straf. Det kan vara en nackdel i vissa fall d
vertrdelser visar sig vara allvarligare n man frst trott eller d de
pgr en lngre tid.
Som nmnts tidigare r sannolikheten att dmas fr miljbrott
mycket lg. Till detta kommer att pfljderna i praktiken, vilket kur-
van i fgur 6 ocks tydligt visar, sllan blir mer n bter (Karlmark
1999, du Res 2001, Br 2002b, Br 2006, Br 2008b). Antalet utdmda
btesstraf har legat mellan 68 och 114 under de senaste fyra ren och
villkorlig dom som oftast kombineras med bter har utdmts mellan
1 och 6 gnger per r. Uppgifter om fretagsbot fnns inte tillgngliga
i statistiken ver utdmda pfljder. Enligt Karlmark har anvndning-
en varit mycket sllsynt men sedan r 2007 har fretagsbot tillmpats
i allt strre utstrckning, vilket ligger i linje med att detta ska vara den
primra sanktionen fr brott som begs inom ramen fr nringsverk-
samhet (muntlig uppgift 2008). I likhet med miljsanktionsavgifterna
knnetecknas fretagsboten av att det inte behver faststllas vem som
haft ansvaret fr handlingen, utan ansvarig nringsidkare lggs att
betala det utdmda beloppet.
I snitt har ett fngelsestraf utdmts vartannat r i Sverige under den
senaste tiorsperioden. Fngelsestraf r drfr nrmast uteslutna, s-
vida brottet inte r mycket grovt (klagarmyndigheten 2006).
Med de senaste rens kade fokus p miljfrgor kommer ocks ett
kat intresse fr miljbrottsligheten. Den senaste tidens allvarliga mil-
jkatastrofer och ett kat mediefokus kring miljproblemen har tro-
ligen bidragit till att 70 procent av allmnheten anser sig vara myck-
et eller ganska oroade ver klimatfrndringarna (Demoskop, 2007).
Opinionsunderskningar som Samhlle, Opinion och Massmedia In-
stitutet (som Institutet) genomfrt visar att den nedtgende trend
som hllit i sig sedan 80-talet vnt under de senaste tv ren och att
svenskarna nu i kad utstrckning anser att miljn r ett viktigt sam-
hllsproblem (som Institutet 2006).
ven miljlagstiftningen har utvecklats under de senaste ren. nd-
ringarna speglar till viss del det kade globala ansvar som har brjat
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
tas fr miljn. Det r ocks i vissa fall rent tekniska ndringar fr att
klargra och rtta till en del formuleringar som var oklara nr milj-
balken infrdes. Kritik har riktats mot att miljbalkens regler var allt-
fr invecklade (prop. 2004/05:129). Drfr gjordes r 2003, liksom r
2005, en del ndringar i miljbalken fr att minska den administrativa
brdan fr mindre fretag samt f till stnd en efektivare miljprv-
ning.
I mitten av r 2006 ndrades reglerna fr fretagsbot. Pfljden ska
f ett utkat anvndningsomrde och utdmas nr ett brott begtts
inom ramen fr en nringsverksamhet och dr nringsidkarens ansvar
snarare n det individuella ansvaret r primrt (prop. 2005/06:59). Be-
loppet kan uppg till mellan 5 000 och 10 miljoner kronor.
Den frsta januari r 2007 trdde en mngd nya bestmmelser i
kraft. Mlet med de nya reglerna har ven hr varit att gra bestmmel-
serna efektivare och tydligare. Syftet har ocks varit att i hgre grad
undvika dubbel bestrafning genom att man lggs att betala bde till
exempel miljsanktionsavgift och ett eventuellt btesstraf vid lagf-
ring (prop. 2005/6:182). Handlingarna delas drmed upp i sdana som
anses allvarliga och som br medfra strafansvar och sdana som r
mindre allvarliga och dr miljsanktionsavgifter i stllet br anvndas,
vilket ocks varit en av anledningarna till att infra sanktionsavgifter
frn brjan (Zila 1992).
Det terstr att se vad ndringarna i miljbalkens sanktionssystem
medfr fr ndringar i praktiken och vilken efekt dessa fr fr p-
fljderna som utdms fr miljbrott. Antagligen kommer de vanliga
strafen att anvndas i nnu mindre utstrckning n vad som redan
grs, och d endast vid allvarliga miljvertrdelser, medan de admi-
nistrativa sanktionerna anvnds allt oftare.
Nr det gller den lagstiftning som berr skyddade djur- och vxtar-
ter har den nya termen Artskyddsbrott ocks infrts i brjan av 2007.
Den nya brottsrubriceringen br tolkas som att samhllet ser allt all-
varligare p denna typ av brottslighet (prop. 2005/06:182).
Det globala fokus som miljn ftt leder ocks till att eu:s betydelse
och infytande kar. Nr det gller lagstiftningsfrgor har man i direk-
tiv som utformats bland annat betonat vikten av att alla lnder har
samma strafsatser fr miljbrott fr att inget land ska kunna utgra
en fristad fr miljfarliga verksamheter (eu kommissionen 2006). Ett
annat initiativ frn eu r de nya reach-bestmmelserna (Registration,
Evaluation, Authorisation and restriction of Chemicals). reach r en
ny samlad kemikalielagstiftning som trdde i kraft i brjan av r 2007.
De stora nyheterna r bland annat att producenter eller importrer av
kemikalier numera har ansvaret att bevisa att kemikalierna inte har
ngra oacceptabla, miljfarliga egenskaper. Kemikalien mste sedan
registreras hos ansvarig nationell myndighet (i Sverige r denna myn-
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
dighet Kemikalieinspektionen). Detta har gjort att man har kontroll
ver vilka kemikalier som anvnds i landet och i vilka mngder de f-
rekommer. Samtidigt har dock Sverige behvt mildra den nationella
lagstiftningen och tillta anvndningen av vissa kemikalier som tidi-
gare varit frbjudna, d detta krvts fr att upprtthlla den fria han-
deln som rder inom eu. Strafbestmmelserna har infrlivats i svensk
lagstiftning och gller frn och med den 1 augusti 2007.
Samtidigt med strafbestmmelserna fr reach har ocks nya regler
om ansvar fr avhjlpande av miljskador tillkommit. Dr vill man ut-
ka producentens ansvar vid allvarliga miljskador (prop. 2006/07:95),
vilket hr ttt ihop med den s kallade frorenaren betalar-princi-
pen.
Alla de ovan nmnda frndringarna kommer troligen att leda till
att allt strre resurser lggs ned p att kontrollera, upptcka, anmla
och lagfra brott mot miljn. Fr att bekmpa miljbrott har klagar-
vsendet ftt kade anslag som gtt till att frbttra metodutveckling-
en och anstlla miljvetare fr att ka kompetensen inom det natur-
vetenskapliga omrdet (klagarmyndigheten 2008). Insatser har ocks
gjorts av miljklagarna vid utvecklingscentrum i Malm fr att utre-
da varfr s f tal vcks och s f personer lagfrs. Mlet r att kunna
fresl tgrder fr att vnda den negativa utveckling som brjat skn-
jas. Frhoppningsvis leder detta till bttre metoder fr att utreda brot-
ten p ett tillfredsstllande stt och till kortare handlggnings tider,
vilket leder till strre efektivitet och fer tal och lagfringar. Till dess
att praxis p omrdet ndras eller skapas fr att hja strafvrdet fr
miljbrott kan det tnkas att den fuktuerande nedgngen i antalet
anmlningar sedan r 2002, liksom i antalet misstnkta och lagfrda
kommer att fortstta i framtiden.
Referenser
Brottsfrebyggande rdet, Br (2002a). Giftfabriken som sprngdes. BT
Kemi-skandalen och miljbrottsbegreppets etablering. Frfattare: M-
rald, E. Rapport 2002:12. Stockholm: Brottsfrebyggande rdet.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2002b). Miljstrafrtt i praktiken en
studie av rttstillmpningen. Frfattare: du Res, H. Rapport 2002:10.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2004a). Canow, I och Korsell, L. (2004).
Miljbrott. I: Dolmn, L. (red.) Brottsutvecklingen i Sverige 20012003.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2004b). Lurad och frgiftad. Att avslja
utsatthet fr ekobrott. Frfattare: Croall, H. Rapport 2004:1. Stock-
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
Brottsfrebyggande rdet, Br (2006). r vi bra p miljbrott? En snab-
banalys. Frfattare: Skager, A. Webbrapport 2006:5. Stockholm:
Brottsfrebyggande rdet, Br (2007). Illegal jakt p stora rovdjur. En
konfikt i laglst land? Frfattare: Pyka, M., m.f.. Rapport 2007:22.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2008a). Anmlda brott. Slutlig statistik
fr r 2007. Stockholm: Brottsfrebyggande rdet.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2008b). Illegal handel med hotade djur-
och vxtarter. En frstudie. Frfattare: Hagstedt, J och Korsell, L. Rap-
port 2008:14 . Stockholm: Brottsfrebyggande rdet.
Demoskop (2007). Milj och klimatfrndringar. 2492 intervjuer med
allmnheten. April 2007. www.demoskop.se/flearchive/1/1196/Vrde-
ringsunderskning%20-%20Milj%20och%20klimatfrndringar.
pdf. Hmtat den 17 januari 2008.
du Res, H. (2001). Can criminal law protect the environment? I: Jour-
nal of Scandinavian Studies in Criminology and Crime Prevention.
Vol 2. Nr 2. s. 109126. Storbritannien: Taylor & Francis Group.
du Res, H. (2004). Miljbrott, myndighet och marknad. En studie om mil-
jstrafrtt och allmnprevention. Doktorsavhandling, Kriminologis-
ka Institutionen, Stockholms Universitet.
Ebbesson, J. (2003). Miljrtt. Uppsala: Iustus frlag.
eu-kommissionen (2006). Commission strengthens environmental protec-
tion through criminal law, abolishing safe havens of environmental cri-
me. Publicerat den 9 februari 2007. http://europa.eu/rapid/pressRe-
leasesAction.do?reference=IP/07/166&format=HTML&aged=0&lan
guage=EN&guiLanguage=en%20. Hmtat den 10 januari 2008.
Karlmark, S. (1999). Miljrtt ur strafrttsligt perspektiv. Andra uppla-
gan. Stockholm: Nordstedts juridik.
Karlmark, S. (2008). Muntlig delgivning. 2008-05-15.
KemI (2005). KemI:s polisanmlningar efter miljbalkens infrande. pm
2/05. Sundbyberg: Kemikalieinspektionen.
Korsell, L. (2001). Big stick, little stick strategies for controlling and
combating environmental crime. I: Journal of Scandinavian Studies
in Criminology and Crime Prevention. Vol 2. Nr 2. s. 109126.
Korsell, L. (2003). Bokfringsbrott en studie i selektion. Avhandling, Kri-
minologiska Institutionen, Stockholms universitet.
Korsell, L. (2004). Bokslut. Br:s satsning p ekobrottsforskning 19982002.
Liberg, O. och Andrn, H. (2006). Lodjuret Artfakta. Grims Forsk-
ningsstation och Sveriges Lantbruksuniversitet (slu).
Lundkvist, P. (2002). Kan strafrttsligt ansvar delegeras? I: Flores juris
et legum. Festskrift till Nils Jareborg. Red.: Asp, P., Herlitz, C. E. och
Holmqvist, L. Uppsala: Iustus frlag.
U
t
v
e
c
k
l
i
n
g
e
n

i
n
o
m

o
l
i
k
a

b
r
o
t
t
s
k
a
t
e
g
o
r
i
e
r

E
k
o
-

o
c
h

m
i
l
j
b
r
o
t
t
Mrald, E. (2001). The BT Kemi scandal and the establishment of the
environmental crime concept. I: Journal of Scandinavian Studies in
Criminology and Crime Prevention. Vol 2. Nr 2. s. 109126.
Mrald, E. (2007). Svenska miljbrott och miljskandaler 19602000.
Halmstad: Gidlunds frlag.
Naturvrdsverket (2008). Ofciell statistik fr miljsanktionsavgifter
(19992007). <www.naturvardsverket.se/sv/Lagar-och-andra-styrme-
del/Tillsyn-och-egenkontroll/Straf-och-miljosanktionsavgifter/Sta-
tistik-for-miljosanktionsavgifter/>. Hmtad den 9 januari 2008.
Persson, J. (2006). Jrvens status och ekologi i Sverige. Grims Forsk-
ningsstation.
Proposition 1997/98:49. Miljbalk.
Proposition 2002/03:54. Tillsyn och sanktioner p miljrttens omrde.
Proposition 2004/05:129. En efektivare miljprvning.
Proposition 2005/06:59. Fretagsbot.
Proposition 2005/06:182. Miljbalkens sanktionssystem m.m.
Proposition 2006/07:95. Ett utvidgat miljansvar.
Riksklagaren (1998). Efektivare miljbrottsbekmpning. Rapport.
December 1998.
Sahln,V., Swenson, J., Brunberg, S. och Kindberg, J. (2006). Bjrnen i
Sverige. En rapport frn Skandinaviska Bjrnprojektet till den svenska
Rovdjursutredningen. Rapport 2006:4. Skandinaviska Bjrnprojek-
tet.
Sand, H. m.f. (2006). Vargen Artfakta. En sammanstllning av data
frn det skandinaviska vargforskningsprojektet skandulv 2007 p
uppdrag av utredningen om de stora rovdjuren. Grims Forsknings-
station.
som Institutet (2006). Svenska trender 19862006. Red.: Holmberg, S.
och Weibull, L. Gteborg: Gteborgs Universitet. <www.som.gu.se/
rapporter/svenska_trender/svenska_trender_2006.pdf>. Hmtad
den 9 januari 2008.
Sterzel, G., Borgeke, M. och Reimer, S. (2005). Studier rrande pfljds-
praxis m.m. Tredje upplagan. Stockholm: Jure.
Tjernberg, M. (2006). Kungsrnens status och ekologi i Sverige 2006 samt
tnkbara prognoser fr artens utveckling. ArtDatabanken, Sveriges
Lantbruksuniversitet (slu).
klagarmyndigheten (2006). rsredovisning 05.
klagarmyndigheten (2007). rsredovisning r 06.
klagarmyndigheten (2008). rsredovisning 2007.
Zila, J. (1992). I stllet fr straf. Sanktionsavgifter som kriminalpolitiskt
medel mot bagatellbrottslighet. Stockholm: Juristfrlaget.
Frdjupning
Frdjupning
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
UNGDOMSBROTTSLIGHET
Felipe Estrada och Sven Granath
Inledning
Det r vlknt att ungdomars brottslighet kat kraftigt under efter-
krigstiden. Detta r inte unikt fr Sverige utan gller ocks fr vriga
Vsteuropa (Estrada 1999, 2007, Westfelt 2001). Mer oklart r dock hur
denna kning sett ut. r det frgan om en kontinuerlig och linjr k-
ning sedan 1950-talet? Eller har nivn stabiliserats och varit ofrndrad
sedan 1970-talet och mjligen brjat minska under senare r? Vilken av
dessa beskrivningar som gller har betydelse nr politiken gentemot
ungdomsbrottsligheten ska bedmas. Ungdomen uppfattas ofta som
brare av framtiden, vilket gr att ungdomars brottslighet kan uppfat-
tas som ett tecken p framtida sociala problem fr svl ungdomarna
sjlva som fr samhllet i stort. En bra beskrivning av ungdomsbrotts-
lighetens utveckling r drfr en viktig bestndsdel fr en kunskaps-
baserad samhlls- och kriminalpolitik.
Brott som begs av ungdomar tenderar att i hg utstrckning drab-
ba andra ungdomar (Estrada 1999, Sarnecki 2001, Granath 2007). Ung-
domar r den ldersgrupp som r klart mest utsatt nr det gller stld-
och vldsbrott (Br 2008a) och en stor del av dessa har brott begtts av
personer i samma lder. Kunskap om hur ungdomsbrottsligheten ser
ut och frndras ger drfr viktiga indikationer om hur ungdomars
levnadsvillkor och trygghet i stort utvecklas.
Detta kapitel har som syfte att kortfattat beskriva kunskapen om
ungdomsbrottslighetens omfattning, struktur och utveckling. Hur
mnga unga r det egentligen som begr brott? Vilka brott begr de?
Hur ser utvecklingen ut ver tid? Fokus ligger p perioden 19902007.
Med ungdomsbrottslighet avses frmst tillgreppsbrott, skadegrelse
och vldsbrott
122
begngna av individer i ldrarna 1520 r. Vi foku-
serar emellertid ven p ungdomar som ofer fr brott. Frutom att
det fnns ett egenvrde i att synliggra unga brottsofer, r detta ock-
s ett stt att ytterligare beskriva ungdomsbrottslighetens omfattning
och utveckling. I synnerhet nr det gller vldsbrott r det vlknt att
mycket av vldet sker mellan jmnriga.
122
Tillgreppsbrott: Brott mot 8 kap. brottsbalken (1962:700), till exempel snatteri,
stld, rn och tillgrepp av fortskaffningsmedel. Vldsbrott: Brott mot 34 kap.
brottsbalken, till exempel misshandel, mord, olaga hot. Dessutom kommer al-
ternativa indikatorer som beskriver ungdomars sjlvrapporterade erfarenheter av
olika typer av stld- och vldsbrott att anvndas.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Kapitlet r disponerat enligt fljande. Frst redovisas ungdoms-
brottslighetens omfattning och struktur. Drp grs en uppskattning
av utvecklingen och avslutningsvis beskrivs pfljdsutvecklingen. Fr
en utfrlig diskussion om de olika data som utnyttjas i detta kapitel
(kriminalstatistik och oferunderskningar) hnvisas lsaren till rap-
portens inledning. Hr njer vi oss med att konstatera att datakllor-
nas brister innebr att man i underskningar om brottslighetens om-
fattning och utveckling gr klokt i att utnyttja fera av de kllor som
str till frfogande.
Ungdomsbrottslighetens omfattning och struktur
Unga mest brottsbelastade
r 2007 misstnktes omkring 21 400 personer i ldern 1520 r fr
brott mot brottsbalken. Enligt kriminalstatistiken r ungdomar dr-
med den mest brottsaktiva ldersgruppen i samhllet. I fgur 1 pre-
senteras brottsdeltagandet i olika ldrar. Vi ser d ett grundlggande
mnster som kriminologisk forskning ftt fram under lng tid i s-
vl Sverige som internationellt, nmligen att ungdomsren innebr
en tydlig topp i brottsaktivitet. Vid 20-rsldern avtar sedan brottslig-
heten, vilket antyder att fr den stora majoriteten av ungdomar kan
brottslig aktivitet ses som en vergende fas.
Ungdomars verrepresentation innebr inte att de festa brott i sam-
hllet begs av ungdomar; bakom majoriteten av de registrerade brot-
0
20
40
60
80
100
120
95
73
48
49
31
61
58
50
37
33
21
72
62
56
50
42
35
24
6
4
6
98
91
1993 2000 2007
15 r
16 r
17 r
1820 r
2125 r
2529 r
3049 r
50 r
Figur 1. Antal registrerade brottsdeltaganden (i brottsbalksbrott) per 1 000 invnare
i respektive ldersgrupp, ren 1993, 2000 och 2007. Klla: Br, SCB.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
ten terfnns en vuxen grningsperson (det vill sga ldre n 20 r). De
vuxna utgr sammantaget en mycket strre andel av befolkningen,
varfr de ocks totalt sett svarar fr fer brott (fgur 2). Vidare br det
ppekas att de vuxnas andel av brottsligheten tenderar att ka med
brottslighetens allvarsgrad. Ett undantag frn detta mnster utgrs
dock av personrnen dr en majoritet av de misstnkta grningsper-
sonerna r 1520 r gamla. ven nr det gller misshandel str ung-
domar fr en relativt stor del (34 procent ren 2006 och 2007) av alla
misstnkta.
Ungdomsbrott enligt kriminalstatistik
och sjlvdeklarationsstudier
Nr man vill uttala sig om vilka brott ungdomar oftast begr r kri-
minalstatistiken en otillrcklig klla, eftersom olika brottstyper har
olika upptcktsrisker. Till exempel misstnktes r 2007 fer 15-ringar
fr ett fullbordat biltillgrepp n fr cykelstld (168 mot 73 stycken),
ngot som sjlvfallet inte r ett uttryck fr att biltillgrepp r ett van-
ligare brott bland unga. Ett alternativ till kriminalstatistiken erbjuds
genom sjlvdeklarationsunderskningar. I tabell 1 presenteras de van-
ligaste brottstyperna bland 15-ringar utifrn dels den nationella skol-
underskningen om brott (Br 2006), dels statistiken ver misstnkta
personer. Ngot som r mycket tydligt frn denna jmfrelse r att
antalet ungdomar som varje r begr brott vida verstiger antalet som
blir misstnkta fr det. Om rttsvsendet skulle f tag p alla 15-ringar
som under r 2005 begick cykelstld borde omkring 16 900 personer
ha registrerats. I kriminalstatistiken terfnns enbart 33 stycken.
De klart vanligaste brotten bland ungdomar r lindriga stldbrott
och skadegrelse. Den vergripande bild som fs frn sjlvdeklara-
tionsdata verensstmmer i vissa delar vl med kriminalstatistiken.
Figur 2. Andel brottsdeltaganden fr personer misstnkta fr brottsbalksbrott. Ge-
nomsnitt fr ren 20042007 fr olika ldersgrupper. Procent. Klla: Br.
1520 r
26 %
2124 r
12 %
2529 r
12 %
3039 r
21 %
40 r
29 %
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Skillnaderna avser dels de grvre brottstyperna misshandel, rn och
biltillgrepp som p grund av hgre upptcktsrisk r mer vanliga i kri-
minalstatistiken, dels de enligt ungdomarna sjlva relativt vanliga gr-
ningarna skadegrelse, cykelstld och hleri som framstr som mer
ovanliga om man utgr frn kriminalstatistik.
123

Brottsfrdelningen i tabell 1 r inte helt olik den som gller fr de
brott som vuxna misstnks fr. Ungdomar gr sig dock mer sllan n
vuxna skyldiga till rattfylleri, ekonomiska brott eller kvinnomisshan-
del. Vuxna andra sidan begr mer sllan n unga skadegrelse, cykel-
stlder eller personrn.
Sammanfattningsvis kan allts butiksstld, skadegrelse och cykel-
stld betraktas som typiska ungdomsbrott, bde genom att det r fr-
hllandevis vanligt att ungdomar ngon gng begtt sdana brott och
genom att ungdomar svarar fr en relativt stor del av dem som miss-
tnks fr dessa brott. Ur det senare perspektivet kan ven misshandel
och personrn sgas vara typiska ungdomsbrott.
Tabell 1. Rangordning av de vanligaste ungdomsbrotten enligt den nationella skolun-
derskningen r 2005 (andel niondeklassare som uppger brott under senaste ret),
respektive andel av samtliga 15-ringar som misstnks fr brott r 2005. Procent.
124
123
Vrt att ppeka r dock att det finns kvalitativa skillnader mellan de sjlvrappor-
terade brotten och de brott som ungdomar misstnks fr. I de sjlvrapporterade
brotten ingr frseelser som sannolikt inte skulle leda till tgrder frn rttsvsen-
det ven om de anmldes.
124
Ungdomar som svarat att de begtt flera olika brott r medrknade i respektive
kategori (dvs. dubbelrkning).
Klla: Br, 2006:7 och Sveriges officiella kriminalstatistik.
Kriminalstatistik (n= 130 105) Sjlvdeklarationsdata (n= 7 449)
Andel 15-
ringar (%)
Andel elever
(%)
Stld totalt 1,8 Stld totalt 52
Butiksstld 1,3 Vandaliserat (skadegrelse) 31
Misshandel 0,8 Stld i skola 26
Skadegrelse 0,5 Butiksstld 22
Inbrott 0,3 Cykelstld 13
Biltillgrepp 0,2 Kpt stulet (hleri) 10
Rn 0,1 Inbrott 8
Stld i skola 0,1 Slagit ngon (misshandel) 6
Hleri 0,1 Anvnt falsk ID (bedrgeri) 5
Stld ur bil 0,05 Stld ur bil 3
Bedrgeri (falsk ID) 0,05 Hotat fr att f sak (rn) 2
Cykelstld 0,03 Biltillgrepp 2
Vskryckning 0,03 Vskryckning 1
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Olika ungdomsgruppers brottslighet
Ett annat av kriminologins grundlggande fakta r att brottslighet i
stor utstrckning r ett manligt fenomen. I ett historiskt perspektiv
har exempelvis andelen kvinnliga grningspersoner utgjort mindre n
tio procent av de lagfrda fr misshandel och 25 procent av de lagfr-
da fr stldbrott (von Hofer 2008, se ocks kapitlet om Kvinnors brotts-
lighet). Generellt gller att ju grvre brottslighet desto strre andel av
brotten begs av mn. Det fnns drtill enligt kriminalstatistiken klara
skillnader i vilka brottstyper fickor och pojkar begr. Pojkar misstnks
oftast fr skadegrelse, misshandel och olovlig krning, fickorna fr
snatteri, bedrgeri och narkotikabrott. Skillnaden mellan pojkar och
fickor r stora ocks nr det gller omfattningen av brottsligheten.
Flickornas andel av de misstnkta minskar ptagligt ju fer brott den
misstnkte gjort sig skyldig till. De stora skillnader som fnns mellan
knen enligt kriminalstatistiken bekrftas i princip av de nationella
sjlvdeklarationsunderskningarna (Br 2006), ven om dessa verlag
visar vsentligt mindre skillnader n kriminalstatistiken (tabell 2). Un-
der senare r fnns dessutom en viss tendens till att skillnaden i pojkars
och fickors svl registrerade som sjlvdeklarerade brottslighet mins-
kat (se vidare kapitlet om Kvinnors brottslighet).
Kriminologisk forskning visar att de uppvxtvillkor och levnadsfr-
hllanden som mnniskor lever under har betydelse fr brottslighe-
tens omfattning och struktur. En strre andel av de ungdomar vars fr-
ldrar r arbetare och som bor i lgenhet, n de vars frldrar r hgre
tjnstemn och som bor i villa, rapporterar slunda att de begtt brott i
sjlvdeklarationsunderskningar (Br 2006, Ring och Svensson 2007).
Dessa underskningar belyser i frsta hand mindre allvarliga brott
som stora delar av en ungdomskull begr. Nr man fokuserar p allvar-
Brott Pojkar (%) Flickor (%)
1995 2005 1995 2005
Vandaliserat 44 30 18 13
Stld i affr 41 23 33 20
Kpt stulet 28 15 9 6
Cykelstld 20 18 7 8
Inbrott 21 11 7 5
Slagit ngon 12 9 4 3
Hotat fr att f sak 5 3 1 1
Skadat med tillhygge 4 3 1 1
Klla: Br, 2006:7.
Tabell 2. Sjlvrapporterad brottslighet bland pojkar och flickor i k 9. Urval av brotts-
typer. Procent. ren 1995 och 2005.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
ligare brottslighet som fortstter under ungdomsren och som senare
riskerar att pverka levnadsfrhllandena i vuxen lder r skillnaderna
mellan olika sociala grupper n mer ptaglig (Hagan och McCarthy
1997, Nilsson 2002, Sampson och Laub 2003, Ring och Svensson 2007).
Frn tidigare forskning vet vi att risken fr lagfring fr ngot brotts-
balksbrott (t.ex. stld, skadegrelse och misshandel) r tre gnger s
stor fr de ungdomar som vxer upp i ett arbetarklasshem jmfrt
med i ett verklasshem och drygt fyra gnger strre nr det gller lag-
fring fr vldsbrott (Wikstrm 1987).
Eftersom klassbakgrund r ett begrnsat och trubbigt mtt p in-
dividers uppvxtvillkor kan vi vara skra p att verriskerna fr de
barn som har allvarliga vlfrdsproblem under sin uppvxt r betyd-
ligt hg re. Mnga forsknings genomgngar visar att fattigdom, med de
slitningar och destruktiva konfikter detta kan innebra fr en familj,
r en grundlggande faktor som interagerar med en mngd andra
problem (Haveman och Wolfe 1995, Lundstrm och Wiklund 2000,
Yngwe 2004). Utver familjens ekonomiska frutsttningar framstr
det sociala stdet (eller sociala kapitalet) som en grund lggande re-
surs. Frldrar kan ocks ha mer allvarliga problem, ssom missbruk,
kriminalitet och bengenhet till misshandel eller sexuella vergrepp
(Hagan och McCarthy 1997, Stenberg 2000, Nilsson 2002), vilka ytter-
ligare hjer riskerna fr olika negativa konsekvenser fr barnen. En
grupp som visat sig speciellt srbar r de barn som vxer upp i foster-
hem eller som har omfattande kontakter med de sociala myndighe-
terna under de tidiga uppvxtren (Vinnerljung 1996a, 1996b, Sundell
m.f. 2004). Det r allts inte verraskande att uppvxtfrhllandena
fr den absoluta majoriteten av de mnniskor som hamnar i fngelse
och lngvarigt missbruk prglas av olika typer av resursbrister (Nils-
son 2002).
I debatten om ungdomsbrottslighet uppmrksammas inte sllan
att det fnns en verrepresentation av grningspersoner med utlndsk
bakgrund. Mindre uppmrksammat r att motsvarande gller utsatt-
heten fr speciellt vldsbrott som allts ocks r strre bland ungdo-
mar med utlndsk bakgrund (Petterson, 2007). Nr det gller brotts-
lighet beror verrepresentationens storlek dels p vilken indikator
som anvnds, dels p vilken brottstyp som undersks. Ser man till
den totala ungdomsbrottsligheten ssom den kommer till uttryck i
sjlvdeklarations underskningarna handlar det om en verrepresen-
tation p cirka 1,5 gnger. I kriminalstatistikens uppgifter ver dem
som lagfrts fr brott kar denna skillnad till omkring 2,0, och ser
man till allvarligare vldsbrott r verrepresentationen trefaldig (von
Hofer m.f. 1998, Br 2005, Pettersson, 2007).
Det r viktigt att ppeka r att verrepresentationen inte innebr
att det r ungdomar med utlndsk bakgrund som str fr fertalet
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
av ungdomsbrotten eller att det verlag skulle fnnas tydliga kultu-
rella mnster i brottstyper med avseende p etnicitet. De allra festa
ungdomsbrotten begs av ungdomar med helsvensk bakgrund och
brottsstrukturen fljer den som redovisats ovan i tabell 1 (von Hofer
m.f. 1998, Ring 1999).
Den verrepresentation som redovisats r ocks frvntad mot bak-
grund av att barn och unga med utlndsk bakgrund vxer upp under
relativt sett mer ogynnsamma ekonomiska och sociala frhllanden.
P individniv r det exempelvis vanligare att hushll med utlndsk
bakgrund har ekonomiska problem, lgre utbildningsniv och svag
arbetsmarknadsanknytning (Ds 2004:41). Allt detta pverkar indi-
videns sociala band till svl familj som samhlle. Familjer med ut-
lndsk bakgrund pverkas dessutom i strre utstrckning av de nega-
tiva strukturella efekterna av boendesegregationen eftersom de oftare
bor i de mest problembelastade bostadsomrdena (Klegrd-Stjrne
m.f. 2007). Kriminologisk forskning har exempelvis visat att ungdo-
mar som har goda hemfrhllanden, det vill sga vilkas individfrhl-
landen inte innebr verrisk fr brott, uppvisar betydligt hgre brotts-
lighet nr de bor i en omgivning som prglas av omfattande social
problematik (Wikstrm och Loeber 2000). Detta hnger bland annat
samman med kamraternas betydelse fr ungdomskriminalitet samt
de mer omfattande problem som skolor i sdana omrden tvingas fr-
hlla sig till. Dessutom fnns det en vxande forskning av som visar att
en del av verrepresentationen beror p en diskriminerande myndig-
hetsutvning frn polis och rttsvsende (fr en genomgng se Br
2008b).
Ungdomsbrottslighetens utveckling
En vanlig bild av ungdomsbrottsligheten r att den kar kraftigt, blir
grvre och stndigt gr ner i ldrarna (Estrada 1997, 2007). Men det
stmmer inte med den samlade bild som forskningen ger. I detta av-
snitt beskrivs utvecklingen ssom den ser ut dels utifrn kriminalsta-
tistiken (det vill sga brott som kommit till rttsvsendets knnedom),
dels utifrn sjlvrapporterings- och oferunderskningar. Genom att
ta hnsyn till helhetsbilden fs en bttre bedmning. Avsnittet avslu-
tas med en sammanfattande bedmning och jmfrelse med andra
nordiska lnder.
Generell utveckling utifrn kriminalstatistiken
Antalet ungdomar som misstnks fr brottsbalksbrott har legat mer
eller mindre ofrndrat under de senaste 30 ren (fgur 3). Det r vrt
att komma ihg att stldbrotten utgr en stor majoritet och misshan-
delsbrotten en minoritet av de anmlda brotten. Med undantag fr
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
minskningen under r 1999 (som beror p brister i statistiken ver
misstnkta just detta r) fljer svngningarna bland 1520-ringarna
i princip frndringar i antalet ungdomar i befolkningen. I relation
till befolkningsutvecklingen r det frre av de unga som misstnks fr
brott p 2000-talet jmfrt med p 1990-talet.
Utvecklingen fr de anmlda brotten samt antalet misstnkta kan
lmpligen delas upp i tv steg, frst ren 19751990 och drefter 1990
2007. Under den frsta perioden, ren 19751990, kade den anmlda
brottsligheten med omkring 60 procent. Denna utveckling motsvaras
vl av hur antalet vuxna frndras. Fram till 1990-talets brjan kar
antalet misstnkta vuxna med drygt 60 procent. Antalet misstnkta
ungdomar hll sig dremot under motsvarande period p en tmligen
ofrndrad niv. Eftersom antalet vuxna (personer ldre n 20 r) ut-
gr huvuddelen av dem som misstnks fr brott fnns s hr lngt inga
strre problem att tolka utvecklingen mellan anmlda brott och antal
fr brott misstnkta personer.
Efter 1990 upphr kningen av anmlda brott. r 2007 r antalet
anmlda brott ungefr lika mnga som i brjan av 1990-talet. Antalet
misstnkta individer fljer dock en annan utveckling. Speciellt under
andra hlften av 1990-talet minskar bde antalet misstnkta vuxna och
antalet misstnkta unga kraftigt samtidigt som de anmlda brotten
ligger ofrndrade. Vad som hnder under denna period r sannolikt
inte att det blir frre antal brottslingar utan att rttsvsendet under
0
20
40
60
80
100
120
140
160
180
200
19?5 19?8 1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
Unga index vuxna index Anmlda brott index
Figur 3. Anmlda brottsbalksbrott samt antal fr brottsbalksbrott misstnkta ung-
domar (1520 r, respektive vuxna (21) ren19752007. Index r 1975= 100.
Bastal r 1975: anmlda brott (n= 643 045), vuxna (n = 33 206), unga (n= 1 941).
Klla: Br.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
denna period fr tag p frre grningspersoner n tidigare. Under de
frsta ren p 2000-talet sker i stllet det motsatta. Samtidigt som de
anmlda brotten fortstter att ligga kvar p en stabil niv kar svl an-
talet misstnkta vuxna som misstnkta ungdomar. Fr ungdomarnas
del frklaras denna kning delvis av att antalet unga i befolkningen
kade ptagligt under ren 20002007. Totalt sett r utvecklingen av
antalet misstnkta ungdomar tmligen ofrndrad under ren 1975
2007. Antalet misstnkta vuxna har dremot kat tydligt. r 2007 var
antalet misstnkta vuxna 55 procent hgre n r 1975. Denna kning
motsvarar allts i princip kningen av anmlda brott.
Ser man nrmare p utvecklingen av olika brottstyper r det tyd-
ligt att det under de senaste tio ren skett en klar minskning av anta-
let unga som misstnks fr tillgreppsbrott. Antalet som misstnks fr
skadegrelse- och trafkbrott r mer ofrndrat. Antalet misstnkta fr
brott mot person dr misshandel dominerar och narkotikabrott
kar dremot tydligt (se fgur 4). Minskningen i tillgreppsbrott r mest
ptaglig nr det gller biltillgrepp och inbrott. Snatterier och person-
rn, som ocks ingr i kategorin tillgreppsbrott, kar dremot. Skulle
rn inkluderas bland brotten mot person, skulle kningen av denna
brottskategori blir n mer accentuerad.
Innebr detta d att ungdomar alltmer sllan deltar i bilstlder
och inbrott, men allt oftare i misshandel och narkotikabrott? Nej,
inte ndvndigtvis. Rttsvsendets kapacitet att klara upp ungdomars
stldbrott, inte minst de bilrelaterade, kan ha minskat ver tid. Det-
ta skulle i s fall betyda att det egentligen inte fnns ngon minskad
Figur 4. Antal misstnkta brottsdeltaganden registrerade p ungdomar 1520 r,
uppdelat p olika brottstyper. ren 19952007. Klla: Br.
0
5 000
10 000
15 000
20 000
25 000
30 000
35 000
Tillgrepps-
brott
Brott mot
person
Skade-
grelse
Narkotika-
brott
Trafik-
brott
1995
1998
2001
2004
2007
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
stldbrottslighet bland ungdomar. Med vlds- och narkotikabrotten
kan det frhlla sig tvrtom. Dessa brott uppmrksammas ofta i sam-
hllsdebatten, av lagstiftaren samt av polisen och det vriga rttsv-
sendet (se kapitlen om Misshandel och Narkotikabrott). Mycket tyder
p att anmlningsbengenheten hos ofer, vittnen och institutioner
kat vid vldshndelser vilket i s fall leder till en verskattning av
utvecklingen av ungas faktiska vldsbrottslighet. Nr det gller narko-
tikabrott har ocks lagstiftningen ndrats p ett avgrande stt under
perioden,
125
vilket innebr avsevrt strre mjligheter fr polis och
klagare att binda svl vuxna som ungdomar till lindrigare narkoti-
kabrott. Vad dessa invndningar innebr r helt enkelt att man fr att
bedma utvecklingen av ungdomars brottslighet ocks mste anvnda
andra kunskapskllor.
Utveckling utifrn sjlvdeklarations- och offerunderskningar
Fram till nu har redovisningen av ungdomsbrottslighetens utveckling
utgtt frn kriminalstatistiken som gett en bild av att frre unga miss-
tnks fr stld- och skadegrelsebrott samtidigt som fer misstnks
fr vldsbrott. Som ppekats tidigare vet vi emellertid att mnga ung-
domsbrott begs utan att de upptcks, anmls och registreras (se tabell
1). Detta betyder att uppgifter frn den ofciella kriminalstatistiken
ger en viktig, men lngt ifrn fullstndig, bild av ungdomsbrottslighe-
ten. En kompletterande klla till kunskap om den faktiska ungdoms-
brottslighetens utveckling r de sjlvdeklarationsunderskningar som
hittills genomfrts under ren 19952005 (Br 2006). Nsta datainsam-
ling sker i slutet av r 2008. ven oferunderskningar r vrdefulla i
detta sammanhang. Dessa indikatorer har dock vlknda brister (till
exempel olika typer av bortfall) vilka behandlats utfrligt i rapportens
inledande kapitel.
Sjlvdeklarationsunderskningarna visar att andelen elever som
deltagit i stld- och skadegrelsebrott minskat tydligt sedan mitten av
1990-talet, vilket allts bekrftar bilden frn kriminalstatistiken. Delta-
gandet i vld av olika slag r dremot tmligen ofrndrat eller svagt
minskande (se fgur 5).
Minskningen i stld och skadegrelse gller, med undantag fr cy-
kelstlder, de festa typer av handlingar inom dessa brottskategorier,
lindriga svl som allvarliga. Eftersom stld och skadegrelse r s pass
dominerande brottskategorier innebr utvecklingen ocks att den to-
tala andelen niondeklassungdomar som har ngon erfarenhet av att
delta i brott minskar under den underskta perioden.
125
r 1993 infrdes fngelse i straffskalan fr narkotikabrott genom egen konsum-
tion, vilket innebr att polis vid misstanke om sdant brott kan anvnda tvngs-
medel ssom urinprovtagning (fr en utvrdering, se Br 2000:21).
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Bde de grupper av elever som begr ngon enstaka brottslig hand-
ling och de som begr ett strre antal brott minskar andelsmssigt.
Detta innebr att ocks antalet rapporterade brottsgrningar minskar.
Ngon polarisering mellan de laglydiga och de brottserfarna mrks
sledes inte i dessa studier nr det gller sjlva brottsaktiviteten (Br
2006). En rimlig invndning r att skolunderskningarnas bortfall
missar de mest brottsbelastade ungdomarna (se dock Shannon 2006).
Br har genomfrt bortfallsanalyser som tar hnsyn till frndringar i
bortfallet och resultaten visar att huvudslutsatsen att antalet unga som
begr brott minskat kvarstr.
Hittills har ungdomars brottslighet beskrivits genom att se p ut-
vecklingen av unga som misstnkts fr brott respektive sjlva uppgivit
att de begtt brott. I fljande avsnitt byter vi perspektiv och fokuserar
p ungdomar som ofer fr brott. Frutom att det fnns ett egenvrde
i att synliggra unga brottsofer r detta ocks ett stt att ytterligare
beskriva ungdomsbrottslighetens omfattning och utveckling. En be-
grnsning i Br:s skolunderskning om brott r att den koncentrerar
sig p just niondeklassarnas brottslighet. Det r mjligt att brottslig-
heten utvecklar sig annorlunda bland ldre ungdomar (samtidigt r
det uppenbart att 15-ringarnas position som den mest brottsbelastade
ldersgruppen kvarstr under de senaste decennierna, se fgur 1 i det
fregende avsnittet). I synnerhet nr det gller vldsbrott r det vl-
knt att mycket av vldet sker mellan jmnriga.
Genom scb:s underskningar av levnadsfrhllanden (ulf) r det
mjligt att flja utvecklingen av 1624-ringars utsatthet fr vld eller
Figur 5. Andel ungdomar som uppger att de begtt olika brottshandlingar 1995
2005. Procent. Klla: Br 2006:7.
66
46
21
11
8
62
40
17
9
59
37
19
11
9
35
18
9
55
33
10
8
52
31
15
9
7
0
10
20
30
40
50
60
70
Stld Skadegrelse Vld Vld exkl.
burit kniv
Narkotika
1995
1997
1999
2001
2003
2005
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
hot. Denna utsatthet, i synnerhet den som sker p allmn plats, borde
rimligen pverkas om deltagandet i vldsbrott kar bland ungdomar
ldre n 15 r. ver tid visar det sig emellertid att andelen 1624-ringar
som uppger att de utsatts fr ngot hot eller vld i gatumilj snarare
minskar n kar (se fgur 6).
Oferunderskningarna sger dock ingenting om hur tillgrepps-
brottsligheten bland ldre ungdomar utvecklats. Frn niondeklassun-
derskningen vet vi att en stor andel av niondeklassarna, oavsett kn,
uppger att de blivit utsatta fr ngot brott under senaste ret. Omkring
var tredje pojke och ficka har blivit bestulen och 56 procent har bli-
vit utsatta fr s pass grovt vld att de uppgett att de skt ngon form
av vrd. Utsatthetsnivn fr svl stld- som vldsbrott r ofrndrad
under perioden 19952005 (Br 2006).
Ytterligare ett stt att jmfra utvecklingen bland niondeklassare
och ldre ungdomar r att se till sjlvrapporterade narkotikabrott.
Centralfrbundet fr alkohol- och narkotikaupplysning (can) genom-
fr varje r studier av bland annat mnstrades (vanligen 1819-riga
pojkar) och niondeklassares drogvanor. Dessa underskningar visar
att svl andelen mnstrade pojkar som andelen pojkar i rskurs nio
som uppger att de anvnt narkotika kar mellan ren 1995 och 1999
fr att drefter minska i ungefr motsvarande omfattning fram till r
2006 (se can 2007, s. 27). Motsvarande utveckling framgr ven av Br:s
sjlvdeklarationsunderskningar (Br 2006, s.43).
Sammantaget framtrder i frgeunderskningar en bild av ett mins-
kande antal ungdomar som begtt stld- och skadegrelsebrott och
Figur 6. Andel 1624-ringar utsatta fr ngot gatuvld enligt SCB:s offerunder-
skningar, r 19902005. Procent. Klla: SCB, ULF.
0
2
4
6
8
10
12
14
12 12
13
12
11
12
11
10
9
1990
91
1992
93
1994
95
1996
97
1998
99
2000
01
2002
03
2004 2005
Ungdomar 1624 r utsatta fr gatuvld
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
en ofrndrad andel som uppger att de begtt vldsbrott eller anvnt
narkotika. Det fnns inget i de uppgifter som unga lmnar om sin egen
utsatthet fr vld som tyder p att allt fer ungdomar r inblandade i
vldsbrott. En frga som kvarstr r om det nd kan vara s att den
ovanligare men grvre vldsbrottsligheten bland unga uppvisar en an-
nan utveckling. Detta undersks nrmare i nsta avsnitt.
En frdjupad analys av ddligt och grvre ungdomsvld
Det fnns en typ av registrerad brottslighet dr mrkertal och frnd-
rad anmlnings- och mottagningsbengenhet kan antas spela mindre
roll fr niverna ver tid. Det handlar om den lilla kategori av vlds-
brott som har ddlig utgng eller r nra att ha ddlig utgng. Nrma-
re bestmt r det de brott som i domstolen rubriceras som mord, drp,
misshandel med vllande till annans dd, mord- eller drpfrsk samt
delar av den brottslighet som rubriceras som grov misshandel.
Nr det gller ddligt vld hvdas inom kriminologisk forskning att
utvecklingen av denna brottslighet ver lngre tid avspeglar omfatt-
ningen av vldsbrott i allmnhet (se till exempel von Hofer 2008). En
nyligen genomfrd analys av fullbordat ddligt ungdomsvld i Sveri-
ge ren 19812005 visar ocks att en stor del av dessa brott begs i sam-
Figur 7. Antal ungdomar (1517 r) lagfrda fr mord, drp eller vllande till annans
dd genom vldsbrott, samt antal enskilda fall
126
av sdana brott. r 19822006.
Klla: Br.
126
verensstmmer med antalet offer. Att antalet lagfrda ungdomar r fler n anta-
let fall beror p att det i vissa renden bedmts att fler n en grningsperson del-
tagit i det ddliga vldet mot offret. ver tid finns inga frndringar i hur mnga
grningspersoner som i genomsnitt dms fr att ha deltagit i ngot vldsbrott
mot respektive offer, men antalet som dms fr just ddligt vld kar.
24
18
22
17
20
19
16
21
16
17
0
5
10
15
20
25
30
198286 198791 199296 19972001 20022006
Lagfrda personer Fall
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
band med, eller i nra anslutning till, andra grova brott. De ungdomar
som dmts fr ddligt vld str ocks fr en stor mngd andra brott i
det omrde dr de bor (Granath 2007). Detta talar fr att utvecklingen
av det ddliga ungdomsvldet i ngon mening ocks avspeglar utveck-
lingen av annat grvre ungdomsvld.
De fullbordat ddliga vldsbrotten (mord, drp och misshandel
med ddlig utgng) frvade av unga 1517 r har sedan brjan av
1980-talet varken blivit fer eller frre. Antalet unga dmda fr sdant
vld r per sexrsperiod ungefr detsamma p 2000-talet som p 1990-
eller 1980-talet (se fgur 7). En viss nedgng skedde under andra halvan
av 1990-talet, vilket sammanfaller med att det totala antalet tonringar
i landet d var frre n under de tidigare och senare perioderna. Niv-
erna av antalet dmda fr ddligt vld tycks ver perioden 19812005
inte i nmnvrd omfattning heller ha pverkats av frndringar i upp-
klaringen av dessa brott, eller av att allt fer utsatta fr livsfarligt vld
av unga rddas till livet av en frbttrad akutsjukvrd (Granath 2007,
2008). I sammanhanget kan ocks nmnas att antalet personer 1024
r som enligt scb:s ddsorsaksstatistik ddats genom uppstligt vld
minskat ngot under 2000-talet.
Antalet unga lagfrda fr mord-/drpfrsk eller grov misshandel
har dremot kat kraftigt bde p 1990- och p 2000-talet. Detta hng-
er i frsta hand samman med att de rttsliga defnitionerna av vilka
handlingar som utgr sdana brott har vidgats alltmer de senaste 20
ren (Granath 2007). kningarna av lagfrda fr mordfrsk eller
grov misshandel behver allts inte avspegla ngra faktiska kningar
av livsfarligt eller grvre ungdomsvld.
Ett mer lmpligt stt att studera utvecklingen fr livsfarliga men ej
ddande vldsbrott av unga kan drfr vara att lgga ihop antalet do-
mar fr mord-/drpfrsk respektive grov misshandel dr den unge
gjort sig skyldig till knivhugg som gtt in i ofrets vnstra brstkorg el-
ler buk och dr orsakat livshotande, inre skador. Dessa grningar torde
ju alltid ha rubricerats som antingen mord-/drpfrsk eller grov miss-
handel, samt i lika hg utstrckning ver tid komma till rttsvsendets
knnedom. Antalet domar avseende sdant vld visar sig d vara tm-
ligen konstant sedan slutet av 1980-talet (fgur 8). Detta kan i sin tur
avspegla en tmligen jmn niv av knivvld bland unga de senaste 20
ren. Hade det grova knivvldet bland unga kat ptagligt de senaste
ren borde detta ha lett till en kning av domar avseende knivhugg
med livshotande skador.
Sammanfattningsvis motsvarar allts utvecklingen av fullbordat
ddligt ungdomsvld och livsfarligt knivvld frvat av unga lagfrda
de tmligen jmna niver av deltagande i vld som niondeklassun-
derskningarna och scb:s oferunderskningar visar fr 1990-talet och
2000-talet. Drmed motsvarar inte utvecklingen de kraftiga och kon-
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
tinuerliga kningar av ungas misshandelsbrott som syns i kriminal-
statistiken. Detta kan indikera att kningen av antalet misstnkta fr
vldsbrott i kriminalstatistiken till stor del beror p andra omstndig-
heter n p att allt fer unga begr vldsbrott eller p att sjlva vldet
de begr blir allt grvre.
Pfljder
Nr man beskriver ungdomsbrottsligheten och dess utveckling r det
ocks relevant att beskriva de pfljder brotten ger. Vad blir egentligen
konsekvenserna fr de unga som befnns skyldiga till brott? Har det
skett ngra frndringar hrvidlag under 2000-talet eller 1990-talet? P-
fljdsutvecklingen kan ocks ge en indikation p samhllets strategier
mot ungdomsbrottsligheten och hur prioriterat problemet r.
Pfljdssystemet ser lite olika ut fr 1517-ringar respektive 1820-
ringar. Pfljderna ungdomstjnst, ungdomsvrd (en pfljd som ba-
serar sig p tgrdsprogram inom socialtjnsten) och sluten ungdoms-
vrd (en tidsbestmd frihetsbervande pfljd som erstter fngelse)
r exempelvis i frsta hand tnkta fr 1517-ringarna. Utrymmet att
meddela s kallad talsunderltelse, den lindrigaste sanktionsformen
nr unga befnns skyldiga till brott, r ocks strre vid 1517-ringars
brott n 1820-ringars. Nr det gller 1820-ringarna ger lagen i gen-
gld mer utrymme att anvnda kriminalvrdens pfljder, det vill sga
fngelse, skyddstillsyn eller villkorlig dom.
Den enskilt vanligaste pfljden fr svl 1517-ringar som 1820-
ringar som lagfrs fr brott r dock bter genom strafrelggande
eller domstolsbeslut (se fgur 8). Att f betala en viss summa pengar till
staten r allts fr ungdomar, liksom fr vuxna, den typiska rttsliga
konsekvensen av brott. Nstan lika vanligt fr 1517-ringarna r ocks
att meddelas talsunderltelse, det vill sga att registreras som skyldig
till brott utan att f annan formell sanktion n att hamna i kriminalre-
Tabell 3. Antal ungdomar 1517 r dmda fr grov misshandel eller fr mord-/drp-
frsk, dr vldet besttt i knivhugg som gtt in i offrets buk eller vnster brstkorg
och orsakat inre, livshotande skador. ren 19882005.
Period
Brottsrubricering 198893 199499 200005
Grov misshandel* 16 10 12
Mord-/drpfrsk 5 7 10
Totalt 21 17 22
*Upprknat estimat baserat p ett urval av hlften av alla domar aktuell tidsperiod.
Klla: Granath 2007.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
gistret, samt att av domstolen verlmnas till vrd eller ungdomstjnst
inom socialtjnstens regi (fgur 8). Fr de 1517-ringar som kommer
s lngt i rttsprocessen att de talas och dms i domstol r ungdoms-
vrd eller samhllstjnst numera till och med vanligare n bter.
De frihetsbervande pfljderna, sluten ungdomsvrd eller fngel-
se, utdms dremot till en mycket liten del av alla lagfrda ungdomar.
Fr 1820-ringarna handlar det om knappt tio procent och fr 1517-
ringarna endast om en (1) procent.
Typiska pfljder fr ngra av de vanligaste
ungdomsbrotten
Pfljderna fr ungdomarna ser naturligtvis olika ut beroende p vil-
ket brott det r frga om. Fr tv av de vanligaste och mer vardagliga
ungdomsbrotten, snatteri och skadegrelse, r talsunderltelse eller
btesstraf de dominerande pfljderna (fgur 9). Andelen btesstraf
r srskilt hg vid skadegrelse (72 procent r 2006) ven om detta,
som vi kommer att terkomma till, minskat ngot de allra senaste
ren. Vid de mer allvarliga, men nd typiska ungdomsbrotten miss-
handel och rn, dominerar andra, mer ingripande pfljder. De yngre
ungdomarna (1517-ringarna) fr ofta pfljder i socialtjnstens regi,
medan de ldre (1820-ringarna) vanligen fr villkorlig dom, skydds-
tillsyn eller, tminstone vid rn, fngelse. ven de 1517-ringar som
lagfrs fr rn fr relativt ofta frihetsbervande pfljd, frmst i form
SK VID VS B/SF U F/SLU
1517-ringar 1820-ringar
60
50
40
30
20
10
0
34
13
37
55
26
4
0,5
12
0,5
9
1
6
Figur 8. Frdelning av huvudpfljder bland unga 1517 r respektive 1820 r
som lagfrs fr brott r 2007. Procent. (U= talsunderltelse, B/SF= bter/
straffrelggande, VS= ungdomsvrd inom socialtjnsten inklusive ungdoms-
tjnst, VID= villkorlig dom, SK= skyddstillsyn, F/SLU= fngelse eller sluten ung-
domsvrd). Klla: Br.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Figur 9. Frdelning av huvudpfljder bland unga 1520 r som vid huvudbrott lag-
frts fr snatteri, skadegrelse, misshandel respektive rn, r 2006. Procent. (U=
talsunderltelse, B/SF= bter/straffrelggande, VS= ungdomsvrd inom so-
cialtjnsten inklusive ungdomstjnst, VID= villkorlig dom, SK= skyddstillsyn, F/
SLU= fngelse eller sluten ungdomsvrd). Klla: Br.
0
10
20
30
40
50
60
70
80
53
46
0,5
16
72
9
1
0,3
2
27
35
19
12
3
0,4
44
3
20
30
Snatteri Skadegrelse Misshandel Rn
U
B/SF
VS
VID
SK
F/SLU
Figur 10. Frdelning av huvudpfljder bland unga 1517 r som lagfrs fr brott,
ren 19942007. Procent. (U= talsunderltelse, B/SF= bter/straffrelggan-
de, VS= ungdomsvrd inom socialtjnsten inklusive ungdomstjnst, VID= villkorlig
dom, SK= skyddstillsyn, F/SLU= fngelse eller sluten ungdomsvrd). Klla: Br.
0
10
20
30
40
50
60
70
27
28
21
34
60
56
37
9
13
20
26
2
1
0,5
1
0,5
0,2
1
U B VS VD SK F/SLU
1994
1998
2002
2007
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
av sluten ungdomsvrd. Fga frvnande r rn drmed det av de ge-
nomgngna brotten dr andelen frihetsstraf r som hgst.
Frndringar i pfljderna
Hur utvecklar sig d valet av pfljder fr ungdomsbrott ver tid?
Finns det ngra tydliga frndringslinjer de senaste ren? Fr de ld-
re ungdomarna, 1820-ringarna, har det inte skett ngra strre fr-
ndringar i pfljderna de senaste 10 ren. Fr 1517-ringarna fnns
dremot vissa tydliga trender. Fr det frsta har andelen btesstraf
minskat sedan mitten av 1990-talet. I stllet har verlmnande till vrd
inom socialtjnsten och ungdomstjnst blivit allt vanligare pfljder
(fgur 10). En frklaring till denna utveckling, som ocks konstaterats
i tidigare studier, r att domstolarna sedan mitten av 1990-talet inte
lngre fnner bter tillrckligt ingripande vid vldsbrott av normalgra-
den, exempelvis misshandel (Granath 2007).
Att allt fer unga dms till pfljder i socialtjnstens regi hnger
delvis ocks samman med att bruket av s kallad talsunderltelse
fr 1517-ringar minskat tydligt sedan mitten av 1980-talet (Granath
2007). Som framgr av fgur 10 har dock andelen talsunderltelser
terigen kat fr de yngre ungdomarna. Frklaringen till denna ut-
veckling tycks ligga i att andelen lagfringar som avser vardagliga och
vanliga ungdomsbrott, ssom snatteri och skadegrelse, har kat, men
ocks i att klagarna terigen blivit generellt mer bengna att ge tals-
underltelse vid dessa brott. Antalet och andelen talsunderltelser
fr 1517-ringar kar nmligen inom brottskategorierna snatterier
och skadegrelser.
127
En del av de senaste tjugo rens utveckling mot
mer ingripande pfljder fr ungdomsbrott kan drmed vara p vg
att brytas.
I ett lngre perspektiv har ocks frihetsstrafen kat ngot fr 1517-
ringarnas del. En frklaring till detta r infrandet av sluten ung-
domsvrd r 1999, men ocks en tidigare under 1990-talet pgende
trend att mer ofta dma till fngelsestraf vid de grvsta vldsbrotten
(Granath 2007). Dessfrinnan, under 1980-talet och frsta halvan av
1990-talet, dominerade pfljder i socialtjnstens regi ven vid mord,
drp, frsk till mord eller drp och grov misshandel med vllande till
annans dd.
127
r 2006 fick 67 procent av de 1517-ringar som lagfrdes fr snatteri och 22
procent av dem som lagfrdes fr skadegrelse talsunderltelse. Motsvarande
ren 20042005 var 48 respektive 10 procent.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Avslutande sammanfattning
svensk ungdomsbrottslighet i nordisk belysning
Ungdomars brottslighet har lnge vckt vuxenvrldens engagemang,
och vid olika tidpunkter uppmrksammas olika problem. I brjan av
2000-talet har samhllet till exempel fokuserat p ungas organiserade
vldsutvning i s kallade fotbollsfrmor, p gaturnen som fljt i sp-
ren av ungas kade tillgng till vrdefulla mobiltelefoner och mp3-
spelare samt det vld som r relaterat till ungas deltagande i njeslivet.
Under 1990-talet uppmrksammades grova vldsbrott som fljde i sp-
ren av den d stora skinheads-rrelsen. 1980-talet var det decennium d
ungdomsvldet p allvar fck status som ett allvarligt samhllsproblem
(Estrada 1997). Tidigare var uppmrksamheten stor kring ungas miss-
bruk av narkotika, alkohol och snifning samt den omfattande stld-
brottsligheten. Ungdomsbrotten kan allts uppenbarligen ndra ka-
raktr men likas kan samhllets fokus. Fljande tv citat frn svenska
dagstidningar (se Estrada 1997) illustrerar dock att ungdomars vldsut-
vning p intet stt r en ny freteelse i vrt samhlle:

Den senaste tidens uppmrksammade vldsbrott har inte begtts av
socialt utslagna, berusade eller narkotikapverkade utan av nyktra,
vlkldda och fysiskt vltrnade ungdomar. Syftet har inte frmst varit
att komma ver pengar eller vrdefreml. Vldet har istllet begtts
som en form av perverst nje. (Aftonbladet 1986)
En ny fasansfull ddsmisshandel har intrfat, denna gng i Nacka
p torsdagskvllen. En 61-rig man gr ut fr att lgga p ett brev och
blir vittne till hur tre ynglingar verser en person med sparkar och
slag. Han frsker ingripa men blir sjlv verfallen och misshandlad s
svrt att han efter en kort stund avlider. Detta sker p ppen gata och
infr fera kringboendes gon. (Svenska Dagbladet 1970)
Syftet med detta kapitel har varit att g bortom de enskilda allvarliga
brott som unga begr och i stllet erbjuda en forskningsbaserad bild
av den svenska ungdomsbrottslighetens omfattning och utveckling.
Utifrn de kllor som fnns till vrt frfogande frefaller det som att
ungdomsbrottsligheten i Sverige har minskat sedan mitten av 1990-ta-
let, ngot som huvudsakligen hnger samman med att allt frre unga
deltar i stld- och skadegrelsebrott. ven om det saknas skra indi-
katorer annat n fr 15-ringar, r det rimligt att det minskade del-
tagandet i egendomsbrott ocks gller ungdomar i omkringliggande
ldrar.
Deltagandet i vldsbrott tycks dremot vara tmligen ofrndrat.
Kriminalstatistiken indikerar visserligen en kning av vldsbrott, men
detta har inte tfljts av ngra synliga kningar i sjlvdeklarations- och
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
oferunderskningar. Inte heller har antalet fall av det allra grvsta
ungdomsvldet fullbordat ddligt vld eller grov misshandel frvat
med kniv kat. En rimlig tolkning av de disparata utvecklingsten-
denserna ifrga om vldsbrott r att allt fer vldshndelser kommer
till rttsvsendets knnedom. Resultaten frn frdjupningsstudien av
grovt ungdomsvld visar ocks att defnitionerna av vad som r ett all-
varligt vldsbrott vidgats hos de myndighetsutvande institutionerna
(Granath 2007).
ven i Danmark och Finland visar sjlvdeklarationsunderskningar
att stldbrottsligheten minskat bland ungdomar de senaste tio ren,
samtidigt som erfarenheterna av vldsbrott r tmligen ofrndrade
(Balvig 2006, Kivivuori och Salmi 2006, fr vld i Norge se ven Stene
2006). I Norge, liksom i Sverige, visar kriminalstatistiska analyser p en
nedgng i andelen unga som registreras fr stld, men en uppgng i
andelen registrerade fr narkotikabrott (Stene och Thorsen 2007). Det
minskade deltagandet i stld bland de danska och fnska ungdomarna
innebr, p samma stt som i Sverige, att andelen laglydiga ungdo-
mar tycks ha kat ver tid. I den danska underskningen stts detta i
samband med en allmn tendens till sjlvdisciplinering bland unga.
Bland annat konstateras att allt fer av de unga ser kritiskt p att dricka
sig kraftigt berusad eller p att skolka frn skolan.
I Danmark konstateras ocks att utvecklingen visar att avstndet
mellan de laglydiga ungdomarna och de aktivt kriminella blir alltmer
tydligt i termer av livsstil och i anvndandet av vld. Fr de brottsbe-
lastade framgr, till skillnad frn de laglydiga, att en allt hgre andel
har anvnt vld fera gnger det senaste ret och att fer har erfarenhet
av haschrkning (Balvig 2006, s. 31f). I Sverige har ngon sdan polari-
sering hittills inte kunnat belggas nr det gller brott generellt eller
vld. I genomsnitt har de hgbelastade ungdomarna snarare begtt
frre n fer vldsbrott ver tid (Br 2006). I frga om sociala faktorer
och livsstil, exempelvis droganvndning och skolprestationer, saknas
dock kunskap om huruvida de laglydiga och de hgbelastade blir allt
mer olika ver tid. Nr det gller utsattheten fr brott i Sverige fnns
emellertid underskningar som pekar p en kad polarisering. Grup-
per med en ansamling av olika vlfrdsproblem fck under 1990-talet
erfara en kande utsatthet fr brott samtidigt som mer resursstarka
grupper i stllet redovisade minskande utsatthet fr brott (Estrada och
Nilsson 2007). I vilken mn ocks ungdomsbrottsligheten blivit mer
ojmlik kvarstr drfr fortfarande som en angelgen kunskapslucka
att fylla fr svensk brottsforskning.
Nya typer av brott?
Avslutningsvis r det viktigt att ppeka att trenden mot en ver tid
minskad ungdomsbrottslighet, i Sverige svl som i andra nordiska
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
lnder, bygger p underskningar av tmligen traditionell brottslig-
het. Hur utvecklingen ser ut fr nya, Internetrelaterade typer av brott
sger varken sjlvdeklarationsunderskningarna eller kriminalstatis-
tiken ngonting om. Det r inte orimligt att fldelning och Internet-
relaterade trakasserier kommit att bli tmligen vanliga ven bland de
i vrigt relativt laglydiga ungdomarna. Kunskapslget r dock alltfr
bristflligt fr att hvda att dessa handlingar skulle ha ersatt den
traditionella, oftast vergende egendomsbrottsligheten bland unga.
En annan kunskapslucka gller utvecklingen av de uppmrksam-
made personrnen bland unga. Anmlningar om dessa brott kade
mycket kraftigt under i stort sett hela 1990-talet (Br 2004). Samtidigt
r det varken fer eller frre niondeklassare som i sjlvrapportunder-
skningarna uppger att de hotat fr att f sak. Teoretiskt skulle dock
sm men problematiska grupper av ungdomar som inte deltar i un-
derskningarna kunna st fr kningar av personrnen p 1990- och
2000-talen. Om fer unga drigenom faktiskt utstts fr personrn, ger
dessvrre varken niondeklass- eller scb-underskningarna ngot skert
svar p. Dessa underskningar redovisar nmligen bara utsattheten fr
hot av ngot slag bland unga (som r ofrndrad). Kanske kan dock
de sedan r 2006 rligen genomfrda trygghetsunderskningarna (Br
2008a) framver fylla denna kunskapslucka, eftersom respondenterna
i denna underskning specifkt frgas om de varit utsatta fr rn.
Referenser
Balvig, F. (2006). Den Ungdom! Om den stadigt mere omsiggrebende lovly-
dighet blandt unge i Danmark. Kpenhamn: Det Kriminalpreventive
rd.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2004). Rn. I: Brottsutvecklingen i Sverige
Brottsfrebyggande rdet, Br (2000). Kriminaliseringen av narkotika-
bruk. Frfattare: Peter Lindstrm m. f. Rapport 2000:21. Stockholm:
Brottsfrebyggande rdet, Br (2005). Brottslighet bland personer fdda i
Sverige och i utlandet. Frfattare: Peter Martens och Stina Holmberg.
ningen 2007. Frfattare: Annika Tyr m.f. Rapport 2008:3. Stock-
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Brottsfrebyggande rdet, Br (2008b). Diskriminering i rttsprocessen.
Frfattare: David Shannon m.f. Rapport 2008:4. Stockholm: Brotts-
frebyggande rdet.
can (2007). Mnstrandes drogvanor 2006. Rapport nr. 105. Stockholm:
Centralfrbundet fr alkohol- och narkotikaupplysning.
Ds (2004:41). Ekonomiskt utsatta barn. Stockholm: Socialdepartemen-
tet.
Estrada, F. (1997). Ungdomsvld: upptckten av ett samhllsproblem.
Sociologisk Forskning 1997, 4: 51-72.
Estrada, F. (1999). Ungdomsbrottslighet som samhllsproblem. Stockholm:
Stockholms universitet, Kriminologiska institutionen.
Estrada, F. (2007). Ungdomsbrottslighetens utveckling, omfattning
och struktur och Ungdomsvld: uppmrksamhet och reaktion., I:
Estrada, F. och Nilsson, A. (2007). Den ojmlika utsattheten. Ett bidrag
till forskningen om brottslighet och levnadsniv. I: Brott i vlfrden,
festskrift till Henrik Tham. Stockholm: Stockholms universitet, Kri-
minologiska institutionen.
Granath, S. (2007). Rttsliga reaktioner p ungdomsbrott 19802005. P-
fljdsval, uppstsbedmningar och kriminalpolitik. Stockholm: Stock-
holms universitet, Kriminologiska institutionen.
Granath, S. (2008). Bttre akutsjukvrd frre ddsofer? Aprop, 2008,
1: 12-13.
Hagan, J. och McCarthy, B. (1997). Mean Streets. Youth crime and home-
lessness. Cambridge: Cambridge University Press.
Haveman, R. och Wolfe, B. (1995). The determinants of childrens at-
tainment: A review of methods and fndings. Journal of Economic
Literature 33:182978.
von Hofer, H. (2008). Brott och straf i Sverige. Historisk kriminalstatistik
17502005. Stockholm: Kriminologiska institutionen Stockholms
universitet.
von Hofer, H., Sarnecki, J. och Tham, H. (1998). Invandrarna och
brottsligheten, I: von Hofer, H. (red.) Brottsligheten i Europa. Lund:
Studentlitteratur.
Kivivuori, J. och Salmi, V. (2006). Trends of Self-Reported Juvenile De-
linquency in Finland, 19952004. I: Mykknen, E. (red.) Research Re-
port Summaries 2005. Helsinki: National Research Institute of Legal
Policy.
Klegrd Stjrne, M. m.f. (2007). Boendesegregationens utveckling
och konsekvenser. Socialvetenskaplig Tidskrift, 14:153-178.
Lundstrm, T. och Wiklund, S. (2000). Att vxa upp i familjer med lng-
varigt frsrjningsstd. Stockholm: fou-rapport 2000:3, Stockholms
stad.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Nilsson, A. (2002). Fnge i marginalen uppvxtvillkor, levnadsfrhllan-
den och terfall i brott bland fngar. Stockholm: Kriminologiska insti-
tutionen, Stockholms universitet.
Pettersson, T. (2007). Utlndsk bakgrund och ungdomsbrottslighet. I:
Ring, J. (1999). Hem och skola, kamrater och brott. Stockholm: Krimino-
Ring, J. och Svensson, R. (2007). Social class and criminality among
young people. Journal of Scandinavian Studies in Criminology and
Crime Prevention, 8/2, 210233.
Sampson, R. och Laub, J. (2003). Shared beginnings divergent lives. Delin-
quent boys to age 70. Harvard: Harvard university press.
Sarnecki, J. (2001). Delinquent Networks: Youth Co-ofending in
Stockholm. Cambridge: Cambridge University Press.
Shannon, D. (2006). Chronic ofenders or disadvantaged youth. Insti-
tutionalized males as missing cases in school based delinquency re-
search. Journal of Scandinavian studies in criminology and crime pre-
vention, vol 7, no 1: 78100.
Stenberg, S-. (2000). Inheritance of Welfare Recipiency: An Intergen-
erational Study of Social Assistance Recipiency in Postwar Sweden.
Journal of Marriage and the Family, 62, 228239.
Stene, R. (2006). Ikke mer utsatt men fere tatt. Samfunnsspeilet,
2006/5-6.
Stene, R. och Thorsen, L. (2007). Ungdomskriminalitet og straf i end-
ring. I: Normann, T. (red.) Ungdoms levekr (sa 93). Oslo-Kongsving-
er: Statistisk sentralbyr.
Sundell, K., m.f. (2004). Socialtjnstens barn. Hur mnga r de, vilka r
insatserna, hur ofta teraktualiseras de och vad hnder dem i vuxen l-
der? Stockholm: fou-rapport 2004:4, Stockholms stad.
Westfelt, L. (2001). Brott och straf i Sverige och Europa. Avhandlingsserie nr
5, Stockholm: Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet.
Wikstrm, P-O. (1987). Patterns of crime in a birth cohort. Age, sex and
social class diferences. Project metropolitan 24. Stockholm: Socio-
Wikstrm, P-O. och Loeber, R. (2000). Do disadvantaged neighbour-
hoods cause well-adjusted children to become adolescent delin-
quents? Criminology, 38:11091142.
Vinnerljung, B. (1996a). Fosterbarn som vuxna. Lund: Arkiv.
Vinnerljung, B. (1996b). Svensk forskning om fosterbarnsvrd: en versikt.
Stockholm: Liber.
Yngwe, P-E. (2004). Forskning om ekonomisk utsatthet och barns livs-
chanser. I: Ekonomiskt utsatta barn, Ds 2004:41. Stockholm: Social-
departementet.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
KVINNORS BROTTSLIGHET
Solveig Hollari
Inledning
Knstillhrigheten r betydelsefull nr det gller en persons brottsdel-
tagande. P varje kvinna som misstnks fr ett brott gr det fyra miss-
tnkta mn. Av alla de personer som under r 2007 misstnktes fr
brott var bara 20 procent kvinnor. Dessa stora skillnader mellan knen
fnns ocks nr det gller olika typer av brott.
D kvinnors brottslighet bara utgr en liten del av brottsligheten,
riskerar den att inte synas i analyser som fokuserar p den totala brotts-
lighetens struktur och utveckling.
Det huvudsakliga syftet med detta kapitel r att utifrn tillgngliga
kllor beskriva hur kvinnors brottsniv och brottsstruktur ser ut och
har utvecklats ver tid. I kapitlet undersks ocks vilka likheter och
skillnader det fnns jmfrt med mnnens brottslighet.
r 1999 publicerade Br rapporten Kvinnors brottslighet (Br 1999)
som behandlade utvecklingen mellan ren 1975 och 1995. Det hr ka-
pitlet bygger vidare p den rapporten. I fokus ligger den brottsutveck-
ling som skett under ren 19952007.
Kvinnors laglydighet och mns kriminalitet
Kvinnor har varit och r mindre brottsliga n mn. De frklaringar
som har givits till den stora skillnaden mellan knen har tenderat att
bygga p teorier som utgr frn generella antaganden om kvinnors
och mns egenskaper och beteenden. Kvinnor har ansetts, och anses
ibland fortfarande, vara mer inriktade p omsorg och vrd av familj
och barn, mer empatiska och mindre bengna att ta risker n mn.
Tidigare anvndes ofta naturvetenskap fr att frklara dessa skill-
nader. Men under senare r har i stllet intresset kat fr att unders-
ka kriminalitet ur ett genusperspektiv. Den moderna forskningen har
ofta utgtt frn att innehllet i knsrollerna ger olika frutsttningar
fr mn respektive kvinnor.
Frgor som diskuteras inom forskningen r bland annat vilken be-
tydelse familjen och socialisationen har haft fr att forma personer en-
ligt gngse knsroller. Leder fickors erfarenheter under uppvxten till
att de blir mindre brottsbengna n pojkar? En annan frga som stlls
r hur samhllets normer och vrderingar pverkar knsrollerna. r det
mindre frenligt med den traditionella kvinnorollen n med den tra-
ditionella mansrollen att beg brott?
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Ngot frenklat tycks frvntningarna p kvinnor ofta fortfarande
vara att de ska vara mindre aggressiva och maktlystna men mer empa-
tiska och ansvarsknnande n mn. Nr kvinnor ska leva upp till s-
dana frvntningar r det mjligt att deras bengenhet att beg brott
ocks minskar. Fr mn str dremot brottsligt beteende inte i lika
stark motsttning till manlighet, utan i vissa fall kan det, enligt forsk-
ningen, till och med frstrka den manliga identiteten.
Frndringar i jmstlldhet, bde inom yrkeslivet och i familjelivet,
kan ocks pverka brottsdeltagandet. Nr kvinnors och mns roller i
samhllet brjar likna varandra, frvntas deras brottsmnster sam-
manfalla alltmer. Enligt vissa teorier anses kvinnors strre delaktighet
p samhllets ofentliga arena vara en bidragande orsak till att en kad
kvinnlig brottslighet.
Kvinnors brottslighet i dag
Ett stt att beskriva kvinnors brottslighet utifrn misstankestatistiken
r att redovisa kvinnornas andel i frhllande till hela populationen miss-
tnkta personer. Genom att berkna de misstnkta kvinnornas andel av
samtliga misstnkta personer fr olika brottstyper, exempelvis antal
kvinnor misstnkta fr mord i procent av det totala antalet personer
misstnkta fr mord, kan man belysa vid vilka brottstyper det r mer
eller mindre ovanligt med kvinnliga grningspersoner.
Enligt Br:s kriminalstatistik fr r 2007 var drygt 22 200 kvinnor
och 88 300 mn misstnkta fr ngon form av brottslig grning. Det
innebr att kvinnorna utgjorde 20 procent av det totala antalet miss-
tnkta. Nr det gller brott mot brottsbalken uppgr kvinnorna till en
ngot hgre andel (24 procent).
Svl antal misstnkta kvinnor som andel kvinnor av det totala an-
talet misstnkta personer varierar kraftigt mellan de olika typerna av
brott. Den strsta andelen misstnkta kvinnor gller mened, dr kvin-
norna r 2007 utgjorde nrmare hlften (48 procent) av det totala an-
talet misstnkta personer (se tabell 1). Drnst kommer vrig stld och
snatteri (36 procent), som ven utgr den strsta antalsmssiga brotts-
kategorin bland misstnkta kvinnor, fljt av bedrgeri, rekrnkning
och allmnfarlig vrdslshet, dr kvinnornas andel uppgick till cirka
en tredjedel. Ur tabellen framgr att andelen misstnkta kvinnor ock-
s r relativt hg nr det gller frfalskningsbrott, vld mot tjnsteman
och frskingringsbrott.
r 2007 utgjorde de kvinnor som var misstnkta fr misshandel 13
procent av det totala antalet misstnka personer.
Mindre vanligt, bde i faktiskt antal och i relation till mns brotts-
lighet, r det att kvinnor r misstnkta fr sexualbrott och rn eller
grovt rn. Nr det gller fordonstillgrepp, inbrottsstld och skadeg-
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Brottstyp
(siffror inom parentes anger kapitel och paragraf)
Andel
kvinnor
(%)
Antal
misstnk-
ta kvinnor
Totalt antal
misstnkta
personer
Samtliga misstnkta personer 20 22 224 112 304
Misstnkta fr brott mot brottsbalken 24 17 105 72 551
BrB 3 kap. Brott mot liv och hlsa
mord, drp och misshandel med ddlig utgng
(BrB 3:12 och 3: 56) 9 17 188
frsk till mord eller drp (BrB 3:12 och 3:11) 11 32 295
misshandel inkl. grov, ej med ddlig utgng (BrB 3:56) 13 1 949 15 153
vllande till annans dd (BrB 3:7 och 3:10) 13 13 98
BrB 4 kap. Brott mot frihet och frid 14 1 831 12 985
BrB 5 kap. rekrnkningsbrott 30 566 1 894
BrB 6 kap. Sexualbrott 2 40 2 145
BrB 8 kap. Tillgreppsbrott
inbrottsstld (BrB 8:12 och 8:4) 8 371 4 375
vrig stld och snatteri (BrB 8:12 och 8:4) 36 8 882 24 795
rn, grovt rn (BrB 8:56) 5 80 1 604
tillgrepp av icke motordrivet fortskaffningsmedel
(BrB 8:12 och 8:4) 12 78 668
tillgrepp av motordrivet fortskaffningsmedel (BrB 8:7) 7 218 3 100
BrB 9 kap. Bedrgeri m. m.
bedrgeri, grovt bedrgeri, bedrgligt beteende (BrB 9:13) 33 1 695 5 168
hleri, hlerifrseelse, penninghleri (BrB 9:6, 9:6a och 9:7) 13 299 2 322
BrB 10 kap. Frskingring och annan trolshet 21 412 1 922
BrB 11 kap. Brott mot borgenrer m. m. 11 330 2 895
BrB 12 kap. Skadegrelsebrott 9 652 7 434
BrB 13 kap. Allmnfarliga brott
allmnfarlig vrdslshet (BrB 13:6) 30 103 346
BrB 14 kap. Frfalskningsbrott 23 406 1 793
BrB 15 kap. Mened, falskt tal m. m. 48 849 1 771
BrB 16 kap. Brott mot allmn ordning 13 102 763
BrB 17 kap. Brott mot allmn verksamhet 13 884 6 681
vld mot tjnsteman (BrB 17:1 och 17: 5) 22 464 2 144
hot m. m. mot tjnsteman (BrB 17:12 och 17: 5) 11 251 2 336
Misstnkta fr brott mot specialstraffrttsliga frfattningar 12 6 863 56 042
brott mot narkotikastrafflagen (1968:64) 15 3 203 21 220
brott mot trafikbrottslagen (1951:649) 10 3 273 31 351
Klla: Br.
Tabell 1. Antal och procentandel misstnkta kvinnor av samtliga misstnkta personer
frdelat p olika brottstyper, r 2007. Not. De fem antals- respektive andelsmssigt
hgsta noteringarna har fetats och strukits under i tabellen.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
relsebrott utgr kvinnor ett strre antal men fortfarande en liten andel
(mindre n 10 procent) i frhllande till mnnen.
Mns och kvinnors brottsmnster tmligen likartade
Ett annat stt att presentera kvinnors brottslighet r att berkna den
procentuella frdelningen av olika brottstyper inom gruppen av miss-
tnkta kvinnor, exempelvis antalet kvinnor misstnkta fr mord i pro-
cent av det totala antalet misstnkta kvinnor. Brottsstrukturen bland
misstnkta kvinnor kan sedan jmfras med motsvarande frdelning
bland misstnkta mn.
Antalet misstnkta kvinnor varierar kraftigt mellan olika brottsty-
per. D det i fera fall rr sig om antalsmssigt f misstnkta kvinnor
inom en brottstyp, har vissa brott av samma typ hr slagits samman i
strre kategorier. Totalt redovisas sex brottskategorier: a) hot- och vlds-
brott mot person, b) stldbrott, c) skadegrelse, d) frtroendebrott, e) brott
mot trafkbrottslagen och f) brott mot narkotikastrafagen.
128
Fr att f
ett skrare underlag har sifrorna fr ren 20052007 slagits samman
i ngra av fgurerna. Sifrorna fr antalet misstnkta mn har behand-
lats p samma stt fr att mjliggra jmfrelser mellan knen.
Fr bde kvinnor och mn var olika former av svl stldbrott som
hot- och vldsbrott de tv vanligaste typerna av brott, vilket framgr
av fgur 1. Nrmare hlften av alla misstnkta kvinnor (43 procent) var
misstnkta fr att ha utfrt ngon form av stldbrott. Nst vanligast, i
nrmare en femtedel (18 procent) av fallen var den misstnkta kvinnan
misstnkt fr ngon form av hot- och/eller vldsbrott. Nr det gller
mn var hot- och vldsbrott, ttt fljt av stldbrott de vanligaste typer-
na av brott som mn misstnktes fr (26 respektive 23 procent).
Brott mot trafkbrottslagen utgjorde den tredje strsta brottsty-
pen fr bde kvinnor och mn. Men hr var skillnaden mellan k-
nen mycket stor. Av de misstnkta kvinnorna var 13 procent misstnkta
128
I gruppen Hot- och vldsbrott mot person ingr Fullbordat mord och drp samt
Misshandel med ddlig utgng (BrB 3:12 och 3:56), Frsk till mord eller
drp (BrB 3:12 och 3:11), Barnadrp (BrB 3:3), Misshandel, ej med ddlig
utgng (BrB 3:56), Vllande till annans dd (BrB 3:7 och 3:10), Brott mot
frihet och frid (BrB 4), Sexualbrott (BrB 6), Rn, grovt rn (BrB 8:56), Vld mot
tjnsteman (BrB 17:1 och 17:5) och Hot m.m. mot tjnsteman (BrB 17:12 och
17:5). I gruppen Stldbrott ingr Tillgrepp av motordrivet fordon (BrB 8:7), Till-
grepp av ej motordrivet fordon (BrB 8:12 och 8:4), Inbrottsstld, ej av skjutva-
pen m.m. (BrB 8:12 och 8:4), vrig stld och snatteri (BrB 8:12 och 8:4) och
Hleri, hlerifrseelse (BrB 9:67). I gruppen Frtroendebrott ingr Bedrgeri
inkl. grovt bedrgligt beteende (BrB 9:13), Frskingring och annan trolshet
(BrB 10), Brott mot borgenrer m.m. (BrB 11) och Frfalskningsbrott (BrB 14).
Skadegrelsebrott regleras i BrB 12. Trafikbrott och narkotikabrott regleras i tv
av de specialstraffrttsliga lagarna: lag om straff fr vissa trafikbrott (1951:649)
och narkotikastrafflagen (1968:64).
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
fr brott mot trafkbrottslagen. Motsvarande andel fr mnnen var 23
procent. Dremot var andelen kvinnor och mn som misstnktes fr
narkotikabrott, den fjrde vanligaste brottsformen fr bde kvinnor
och mn, ungefr lika stor (12 respektive 15 procent). Andelen mn
som misstnktes fr frtroendebrott var ngot mindre n fr kvinnor-
na. Skadegrelsebrott var, trots sin ringa andel fr svl mn som kvin-
nor, nstan dubbelt s vanligt bland de misstnkta mnnen som bland
de misstnkta kvinnorna.
Sammantaget visar fgur 2 och 3 (p nsta sida) att kvinnors och
mns vergripande brottslighetsstruktur r tmligen likartad, s till
vida att samma typer av brott r vanligast frekommande bland miss-
tnkta av bgge knen. Samtidigt fnns det noterbara skillnader mel-
lan knen i den inbrdes brottsfrdelningen.
Bde kvinnor och mn r mest brottsaktiva nr de r unga
Av fgur 1 framgr att det sammantaget r frre kvinnor per capita n
mn per capita som r misstnkta fr att ha begtt brott. Detta gller
i alla ldersgrupper. r 2007 var 0,6 procent av alla kvinnor och 2,3
procent av alla mn misstnkta fr ngot brott. Frdelat ver olika
ldersgrupper framgr att kvinnor r mest brottsaktiva nr de r rik-
tigt unga, mellan 15 och 17 r. I ldern 1820 r har andelen misstnk-
ta kvinnor nstan halverats. Andelen misstnkta fortstter drefter att
sjunka i takt med att kvinnorna blir ldre. I stort sett liknar kvinnors
och mns brottsdeltagande varandra i de olika ldersgrupperna. Av f-
gur 1 framgr tydligt att bde kvinnor och mn r mest brottsaktiva i
ungdomen och att kriminaliteten minskar med ldern.
0
10
20
30
40
50
60
1517 r 1820 r 2129 r 3039 r 4049 r 5059 r 60 r Samtliga
Kvinnor misstnkta/1 000 inv Mn misstnkta/1 000 inv
Figur 1. Antal misstnkta personer per 1 000 invnare i befolkningen, efter lder och
kn, genomsnitt ren 20052007. Klla: Br.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
15-ringarnas brottslighet enligt olika kllor
Som tidigare framgtt innehller kriminalstatistiken ett mrkertal
som bestr av brott som aldrig kommer till myndigheternas knne-
dom. S kallade sjlvdeklarationsunderskningar har inte detta pro-
blem utan visar drfr ofta p en hgre brottsfrekvens n kriminalsta-
tistiken. I detta kapitel jmfrs statistik ver misstnkta 15-riga fickor
och pojkar med resultaten i Br:s niondeklassunderskning. Fr att
mjliggra en jmfrelse mellan kriminalstatistik ver antal misstnk-
ta personer och Br:s niondeklassunderskning anvnds hr delar av
den brottsgruppering som tidigare presenterats.
Hot- och vlds-
brott 18 %
Stldbrott
43 %
Frtroendebrott
11 %
Skadegrelse-
brott 3 %
Brott mot
trafikbrottslagen
13 %
Brott mot
narkotikastraff-
lagen 12 %
Kvinnor
Hot- och vlds-
brott 26 %
Stldbrott
23 %
Frtroendebrott
8 %
Skadegrelse-
brott 5 %
Brott mot
trafikbrottslagen
23 %
Brott mot
narkotikastraff-
lagen 15 %
Mn
Figur 3. Andel mn misstnkta fr brott, efter olika brottstyper. ren 20052007
sammantaget. Procent. Klla: Br.
Figur 2. Andel kvinnor misstnkta fr brott, efter olika brottstyper, ren 20052007
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
STORA SKILLNADER MELLAN KNEN ENLIGT KRIMINALSTATISTIKEN
Enligt Br:s statistik ver misstnkta personer var sju procent av 15-
ringarna misstnkta fr ngon form av brott r 2005. Det r en relativt
stor andel om man jmfr med hela befolkningen frn 15 r och uppt
dr tre procent var misstnkta fr ngot brott. Bland de 15-riga fick-
orna var det tre procent som misstnktes fr brott och bland pojkarna
var det tio procent. Enligt kriminalstatistiken r det allts tre gnger
s vanligt att en 15-rig pojke r misstnkt fr ngot brott n att en lika
gammal ficka r det.
Vilka sorters brott fickor respektive pojkar r misstnkta fr varie-
rar ocks, vilket framgr av fgur 4. Pojkar r, enligt kriminalstatistiken,
betydligt oftare n fickor misstnkta fr hot- och vldsbrott. Skillna-
den mellan knen r ocks mycket stor nr det gller skadegrelse-
brott. Dremot r skillnaden mellan pojkar och fickor liten nr det
gller stldbrotten.
SKILLNADEN MELLAN KNEN R MINDRE
ENLIGT BR:S NATIONELLA SKOLUNDERSKNING
r 2005 bestod urvalet till Br:s nationella skolunderskning (nsu) av
9 386 elever som anonymt fck besvara frgor om frekomst och om-
fattning av sitt (problematiska) beteende. Enligt skolunderskningen
r det vanligare med kriminella beteenden n vad som framgr ur sta-
tistiken ver misstnkta personer. Detta r inte anmrkningsvrt efter-
som sjlvdeklarationsunderskningar av detta slag fngar upp de brott
som sllan eller aldrig anmls till polisen. Det intressanta med denna
Figur 4. Andel 15-riga flickor respektive pojkar misstnkta fr hot- och vldsbrott,
stldbrott och skadegrelse av samtliga misstnkta 15-riga flickor respektive poj-
kar, r 2005. Procent. Klla: Br.
0
2
4
6
8
10
12
Hot- och vldsbrott Stldbrott Skadegrelsebrott Samtliga brott
Misstnkta flickor Misstnkta pojkar
0,5
3,1
2,3
2,7
1,0
0,1
3,4
10,2
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
jmfrelse r dock inte att jmfra niver, utan att granska hur relatio-
nerna mellan knen nr det gller brottsdeltagande ser ut i de tv olika
materialen.
Fem procent av fickorna och drygt en dubbelt s stor andel av poj-
karna uppger att de har begtt ngon form av vldsbrott. Nrmare en
tredjedel av fickorna och drygt fyra av tio pojkar uppger sig ha begtt
ngon form av stldbrott.
129
Skadegrelsebrott har utfrts av nrmare
var fjrde ficka och drygt var tredje pojke enligt deras egna uppgifter.
Den kanske intressantaste skillnaden mellan de tv resultaten r
att likheterna mellan pojkar och fickor r strre nr de sjlva beskri-
ver sin brottslighet n nr rttsvsendet fr statistik ver misstnkta
personer, ven om det fortfarande fnns tydliga skillnader mellan k-
nen. Detta gller speciellt vldsrelaterad brottslighet och skadegrel-
sebrottslighet. Nr det gller hot- och vldsbrott r det sex gnger van-
ligare att en 15-rig pojke r misstnkt n att en jmnrig ficka r det.
Men nr ungdomarna sjlva uppger sitt deltagande i vldsbrott r det
bara drygt dubbelt s vanligt att pojken har deltagit n att fickan har
gjort det. En liknande situation gller skadegrelsebrott. Det r mer n
tio gnger vanligare att en 15-rig pojke r misstnkt fr skadegrelse
n att en lika gammal ficka r det. Enligt de uppgifter som ungdomar-
na sjlva lmnat r det dremot en nstan dubbelt s stor andel pojkar
som fickor som uppger att de har utfrt ngon skadegrelse.
129
De siffror som ligger till grund fr figur 5 avser kategorin Totalt stldrelaterad exkl.
stld frn skola, eget hem, lurat folk p pengar samt kategorin Totalt vldsrelate-
rad exklusive burit kniv i Br:s niondeklassunderskning, d dessa kategorier r
mest jmfrbara med Br:s statistik ver antal misstnkta personer.
0
5
5
10
12
32
42
23
38
15
20
25
30
35
40
45
50
Totalt vldsrela-
terade brott
Totalt stldrela-
terade brott
Skadegrelse
Flickor Pojkar
Figur 5. Sjlvdeklarerad brottslighet av flickor respektive pojkar i nionde klass, olika
brottstyper, r 2005. Procent. Klla: Br, NSU.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Stldbrotten skiljer sig frn mnstret p s stt att resultaten frn de
bda underskningarna liknar varandra. Hr r det en nstan lika stor
andel 15-riga fickor som 15-riga pojkar som r misstnkta fr brott. En-
ligt Br:s nationella skolunderskning (nsu) r skillnaden mellan poj-
kars och fickors sjlvdeklarerade stld ocks relativt liten.
130
Kvinnors vldsbrottslighet
r 2007 misstnktes drygt 1 900 kvinnor och drygt 15 000 mn fr miss-
handel (BrB 3:56). Kvinnorna utgjorde 13 procent av de misstnkta
130
Den nyutkomna Stockholmsenkten som genomfrts av Preventionscentrum i
Stockholm, dr ca 11 500 ungdomar besvarat frgor om bland annat eget brotts-
deltagande, strker denna bild.
1517 r
25 %
1820 r
12 %
2129 r
17 %
3039 r
22 %
4049 r
16 %
5059 r
6 %
60 r
2 %
Kvinnor
1517 r
18 %
1820 r
15 %
2129 r
24 %
3039 r
18 %
4049 r
16 %
5059 r
7 %
60 r
2 %
Mn
Figur 7. Andel mn misstnkta fr misshandel efter lder, ren 20052007 sam-
mantaget. Procent. Klla: Br.
Figur 6. Andel kvinnor misstnkta fr misshandel efter lder, ren 20052007
Kvinnor
Mn
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
personerna. Som framgr av fgur 6 och 7 ser ldersstrukturen fr kvin-
nor respektive mn relativt likadan ut nr det gller misshandel. Fr
bgge knen gller att relativt unga personer str fr en stor andel av
dem som misstnks fr misshandel. Exempelvis utgr 1520-ringarna
en tredjedel av alla personer som misstnks fr misshandel. Detta gl-
ler bde kvinnor och mn. Det r ocks relativt ovanligt fr personer
som r i 50-rsldern och uppt att vara misstnkta fr misshandel,
ocks detta gller bde kvinnor och mn. ven den vriga ldersstruk-
turen ser liknande ut fr kvinnor och mn.
NR KVINNOR SLR, S SLR DE OFTAST ANDRA KVINNOR
Brottsstrukturen fr kvinnor och mn ser bde lika och olika ut. Bland
kvinnorna var misshandel av en annan kvinna vanligast och bland
mnnen var motsvarande misshandel, av en annan man, vanligast, vil-
ket framgr av tabell 2. Det var, procentuellt sett betydligt vanligare
bland kvinnor n bland mn att ha misshandlat ett barn som r yngre
n 15 r.
De sm barnen misshandlades oftast av kvinnor som av ldern att
dma sannolikt var deras vrdnadshavare. Av de kvinnor som miss-
tnktes fr misshandel mot barn 06 r var nrmare hlften i ldern
3039 r och ytterligare en tredjedel i ldern 2129 r. De resterande
var frmst i ldern 4049 r. I nstan alla dessa fall var grningsperso-
nen bekant med barnet och misshandeln skedde till allra strsta de-
len inomhus. Sammantaget pekar detta mot att det r mdrarna eller
andra kvinnor som tar hand om barnen som str fr den strsta delen
av misshandeln mot de mindre barnen.
Kvinnor Mn
Brott Antal Andel (%) Antal Andel (%)
Misshandel mot barn 06 r 79 4 197 1
Misshandel mot barn 714 r 348 17 1 046 7
Misshandel mot kvinna 15 r 1 049 50 4 737 34
Misshandel mot man 15 r 622 30 7 975 57
Totalt Misshandel* 2 098 100 13 955 100
Klla: Br.
* En och samma person kan vara misstnkt fr misshandel mot flera brottsoffer varfr
totalen hr verstiger (netto-) antalet kvinnor (n=1 949) resp. mn (n=15 153) miss-
tnkta fr misshandel totalt sett r 2007.
Tabell 2. Antal och procentandel kvinnor respektive mn misstnkta fr misshandel,
efter typ av brottsoffer, r 2007.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
GRNINGSPERSON OCH BROTTSOFFER KNNER OFTAST VARANDRA
Den misshandlande personen knner oftast den person som miss-
handlas. Speciellt nr det gller sm barn, mellan 0 och 6 r var det
endast ett ftal grningspersoner, mn som kvinnor, som misstnktes
fr misshandel av ett barn som de inte var bekanta med. ven nr det
gller de lite strre barnen, mellan 7 och 14 r, var det absolut vanligast
att grningsperson och brottsofer var bekanta med varandra. Detta
var vanligare bland grningskvinnorna n bland grningsmnnen, vil-
ket framgr av fgur 8.
Nr mn blir misshandlade r sannolikheten betydligt strre att de
knner frvaren om denne r en kvinna n om denne r en man. Fr
kvinnor som blir misshandlade r sannolikheten strre att de knner
frvaren om denne r en man. Det rr sig sledes sannolikt ofta om
vld i nra relationer. Fr bde kvinnor och mn innebr det ocks att
om de misshandlar en person som de inte knner s r det oftare en
person av samma kn.
TRYGGHETSUNDERSKNING BEKRFTAR KRIMINALSTATISTIKEN
Kriminalstatistiken innehller ett mrkertal som bestr av brott som
aldrig kommer till myndigheternas knnedom. Den Nationella trygg-
hetsunderskningen (ntu) som Br brjade genomfra r 2006 utgr
drfr ett viktigt komplement till kriminalstatistiken. Trots det stora
antalet tillfrgade personer utgr kvinnor som frvare en liten del.
0
10
20
30
40
50
60
70
80
90
94
90
83
77
62
85
68
42
100
Misshandel mot
barn 06 r
Misshandel mot
barn 714 r
Misshandel mot
kvinna 15 r
Misshandel mot
man 15 r
Kvinnor, bekanta med offret Mn, bekanta med offret
Figur 8. Kvinnor respektive mn misstnkta fr misshandel efter typ av brottsoffer,
ren 20052007 sammantaget. Procent. Klla: Br.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Drfr har resultaten frn underskningarna r 2006 och 2007 slagits
samman och redovisas hr som en enhet.
De frgor i ntu som berr grningspersonens kn r fljdfrgor till
personer som uppger att de varit utsatta fr rn, sexualbrott, vld, hot
och trakasserier. De sifror som r relativt jmfrbara med statistik ver
antal misstnkta kvinnor gller rn, sexualbrott, vld och hot. Nr det
gller trakasserier gr det inte att jmfra ntu:s resultat med kriminal-
statistiken, eftersom de lagrum som kategoriserar statistiken ver miss-
tnkta inte motsvaras av de frgor som stlls i ntu.
Det ska ppekas att de frgor om rn, sexualbrott, misshandel och
hot som stlls i ntu inte r helt likadana som de formuleringar i brotts-
balken som ligger till grund fr kriminalstatistiken (fr jmfrbarhe-
ten mellan dessa kllor se ven del 1 och kapitlet Brottslighetens kun-
skapskllor). Samtidigt innebr de tv uppsttningarna statistik att
frgan angrips ur tv varandra kompletterande vinklar. Sifrorna har
sammanfrts i en och samma tabell.
Som framgr av tabell 3 uppger var tionde person som i ntu sagt
att han eller hon blivit utsatt fr misshandel, att grningspersonen var
en eller fera kvinnor. Det r en ngot mindre andel n andelen kvin-
nor som enligt kriminalstatistiken var misstnkta fr misshandel ren
2006 och 2007 sammantaget. Andelen kvinnor som utsatt ngon fr
hot r cirka tio procent oavsett om statistik ver misstnkta personer
eller svar frn ntu anvnds. Andelen personer som i ntu uppger att de
blivit utsatta fr rn eller sexualbrott av en eller fera kvinnor uppgr
till 5 respektive 7 procent. Motsvarande andel kvinnor enligt kriminal-
statistiken var 5 respektive 2 procent. Det r dock endast 11 respektive 15
personer som i ntu har uppgett att de utsatts fr rn respektive sexual-
brott av en kvinna, varfr det inte gr att dra ngra skra slutsatser frn
ntu om andelen kvinnliga frvare vid dessa brott. Resultaten vittnar
nd om att det r ovanligt att bli utsatt fr rn eller sexualbrott av en
Brottstyp Andel kvinnor av
samtliga grningspersoner
enligt NTU (%)
Andel kvinnor av samtliga
misstnkta personer
i kriminalstatistiken (%)
Rn 5 5
Sexualbrott 7 2
Misshandel 11 13
Hot 10 10
Trakasserier 20 Ej jmfrbart
Klla: Br, NTU.
Tabell 3. Andel kvinnor av samtliga grningspersoner enligt NTU , samt andel kvinnor
av samtliga misstnkta personer enligt kriminalstatistiken, ren 20062007 sam-
mantaget. Olika brottstyper. Procent.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
kvinnlig grningsperson. Andelen personer som i ntu uppger att de
blivit utsatta fr trakasserier av en eller fera kvinnor uppgr nstan till
en femtedel. D det inte fnns ngon motsvarighet till detta i kriminal-
statistiken, kan ngra jmfrelser inte gras.
En granskning av ntu:s uppgifter om grningspersonens kn i re-
lation till brottsofrets kn nr det gller misshandel och hot visar att
nr mn r brottsofer r 94 procent av frvarna ocks mn. Nr kvin-
nor r brottsofer, uppger 22 procent av de misshandlade och 16 pro-
cent av de hotade att grningspersonen var en kvinna.
Sammantaget tycks resultaten frn ntu bekrfta och frstrka den
bild av kvinnors vldsbrottslighet som kriminalstatistiken ger. Enligt
ntu r andelen kvinnor som frvare av rn, misshandel eller hot lika
stor eller nstan lika stor som kvinnornas andel av misstnkta perso-
ner i statistiken fr liknande brott.
Utvecklingen av kvinnors brottslighet
Enligt den rapport om kvinnors brottslighet som Br publicerade r
1999 (Br 1999) har kvinnors registrerade brottslighet historiskt sett
legat relativt hgt under mitten av 1800-talet, minskat under seklets
senare del och drefter kat under 1900-talets andra hlft. Kvinnor har
genomgende sttt fr en avsevrt strre andel av stldbrotten n av
vldsbrotten, ven om de begtt frre stldbrott n mn. Studien be-
handlade frmst ren mellan 1975 och 1995. Fr att ge ett lngre per-
spektiv inleds fljande avsnitt med utvecklingen under perioden 1975
2007. Drefter koncentreras framstllningen p hur utvecklingen har
sett ut under perioden 19952007.
Kvinnors andel av antal misstnkta personer kar
Under perioden 19752007 har antalet misstnkta kvinnor kat med
138 procent och antalet misstnkta mn har kat med 17 procent. Den
stora kningen bland kvinnorna kan bara delvis frklaras av att anta-
let misstnkta kvinnor r 1975 var betydligt frre n antalet misstnkta
mn. I absoluta tal har antalet misstnkta kvinnor kat ungefr lika
mycket som antalet misstnkta mn. r 2007 misstnktes 12 879 fer
kvinnor och 12 655 fer mn n r 1975 fr ngon form av brott.
Utvecklingen fr bde kvinnor och mn har varierat ver tid vilket
framgr av fgur 9 p nsta sida
131
. Fr kvinnor skedde den strsta k-
ningen under perioden 19751993. Antal misstnkta kvinnor och mn
ndde en topp r 1993. Drefter fljde en kort nedgng, men sedan r
131
Utvecklingen redovisas hr med indexerad data, som beskriver procentuella fr-
ndringar av antalet misstnkta bland mn respektive kvinnor misstnkta fr brott,
utan hnsyn till nivn.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
1999 har antalet misstnkta mn och kvinnor kat
132
. Denna kning
har dock varit betydligt strre bland kvinnorna n bland mnnen.
Trots den strre bde procentuella och faktiska kningen av antal
misstnkta kvinnor r det fortfarande stora skillnader i antal kvinnor
och mn som misstnks fr brott. Men skillnaden tenderar lngsamt
att bli mindre. r 1975 utgjorde kvinnorna 11 procent av de misstnkta
personerna. Tv decennier senare, r 1995, var 18 procent av de miss-
tnkta personerna kvinnor. I dag r var femte misstnkt (20 procent)
en kvinna. Den utveckling mot en allt strre andel misstnkta kvinnor
som beskrevs i Br-rapporten frn 1999 har fortsatt, om n i lngsam-
mare takt.
Skillnaden mellan kvinnor och mn minskar i de flesta
brottstyper
Antalet misstnkta fr brott mot brottsbalken utgjordes r 2007 av
totalt cirka 72 500 personer, vilket innebr en kning med 6 procent
(cirka 4 000 personer) i jmfrelse med r 1995. kningen bestod hu-
vudsakligen av misstnkta kvinnor, som under perioden kade med 19
procent, medan frndringen i antal misstnkta mn var frsumbar.
Utvecklingen sedan r 1995 skiljer sig kraftigt t mellan olika sorters
brottstyper. Fr att f ett stabilare underlag och en tydligare redovis-
ning har vissa brottstyper grupperats. Dessa grupper r, enligt samma
indelning som tidigare, hot- och vldsbrott, stldbrott samt frtroen-
debrott (fr mer detaljerad information, se not 87).
132
Den tillflliga nedgngen frklaras av ett stort bortfall i data r 1999.
Figur 9. Procentuell frndring inom respektive kn av antal misstnkta kvinnor och
mn, samtliga brott, ren 19752007. (Index, r 1975=1). Klla: Br.
0,0
0,5
1,0
1,5
2,0
2,5
19?5 19?8 1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
Kvinnor Mn
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
KVINNORS BROTTSLIGHET KAR MER N MNNENS
Sedan r 1995 har antalet misstnkta kvinnor nr det gller stldbrott
frst minskat, sedan kat, fr att r 2007 terg till ngot under 1995 rs
niv. Utvecklingen fr mn har varit likartad, men den procentuella
minskningen av antal misstnkta mn fr stldbrott har varit strre
n fr kvinnorna. r 2007 var det 28 procent frre mn n r 1995 som
misstnktes fr ngon form av stldbrott. Antal kvinnor som r miss-
tnkta fr frtroendebrott har kat, antal mn misstnkta fr samma
brott har minskat, se fgur 10.
Nr det gller utvecklingen av antal personer som r misstnkta fr
hot- och vldsbrott ser det annorlunda ut. Antalet kvinnor samt anta-
let mn misstnkta fr hot och vld mot person har kat kraftigt un-
der perioden. Den procentuella frndringen inom respektive kn ser
dock olika ut. r 2007 var antalet kvinnor som misstnktes fr hot och
vld mot person nrmare 90 procent hgre n r 1995. Under samma
period kade andelen mn misstnkta fr hot- och vldsbrott med 26
procent.
Av fgur 10 framgr ocks att narkotikabrotten str fr en kraftig
kning fr bde kvinnor och mn. Under perioden 1995 till 2007 ka-
de antalet kvinnor misstnkta fr brott mot narkotikastrafagen med
136 procent. Antalet mn som misstnktes fr narkotikabrott kade
nstan lika mycket, vilket innebr att kvinnornas andel av den totala
narkotikabrottsligheten drmed inte frndrats under perioden. Den
ligger konstant p cirka 15 procent. Under samma tid kade antalet
kvinnor misstnkta fr brott mot trafkbrottslagen med drygt hlf-
Figur 10. Kvinnor respektive mn misstnkta fr vissa brottstyper. Procentuell fr-
ndring ren 19952007. Klla: Br.
Hot- och
vldsbrott
Stldbrott
Frtroende-
brott
Skadeg-
relsebrott
Trafikbrott
Narkotika-
brott
Kvinnor 86 % -4 % 18 % -4 % 53 % 136 %
Mn 26 % -28 % -9 % -12 % 33 % 131 %
-40
-20
0
20
40
60
80
100
120
140
160
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
ten (53 procent) och mnnen med en tredjedel. Det innebr att kvin-
nornas andel av misstnkta fr brott mot trafkbrottslagen ocks kar
men i lngsam takt, frn 9 procent r 1995 till 10 procent r 2007. Anta-
let misstnkta personer fr skadegrelsebrott har minskat, och dr har
den procentuella minskningen nr det gller de misstnkta mnnen
varit strre n nr det gller de misstnkta kvinnorna.
ANTAL KVINNOR MISSTNKTA FR STLDBROTT R NGOT FRRE
R 2007 N R 1995
r 1995 var nstan var fjrde person som misstnktes fr stldbrott en
kvinna. r 2007 hade denna andel kat till 28 procent. Detta beror
dock inte p att antalet misstnkta kvinnor har kat, tvrtom har anta-
let minskat med drygt 400 personer under perioden. Men antalet mn
som r misstnkta fr stldbrott har minskat n mer, med drygt en
fjrdedel (nrmare 10 000 personer) under perioden 1995 till 2007.
Av fgur 11 framgr att antalet misstnkta kvinnor r 2007 i frhl-
lande till antalet misstnkta kvinnor r 1995 har minskat kraftigt nr
det gller hleri, men ocks minskat nr det gller tillgrepp av ej mo-
tordrivet fordon.
133
Frndringen nr det gller inbrott, vrig stld och
snatteri samt tillgrepp av motordrivet fordon har varit frsumbar un-
der perioden. De misstnkta mnnen har sin sida minskat relativt
kraftigt procentuellt nr det gller alla dessa brott.
133
Minskningen nr det gller tillgrepp av ej motordrivet fordon bygger p rela-
tivt sm siffror, frn 95 misstnkta kvinnor r 1995 till 78 misstnkta kvinnor r
2007.
Figur 11. Kvinnor respektive mn misstnkta fr stldbrott. Procentuell frndring
ren 19952007. Klla: Br.
Inbrott, ej
skjutvapen
vrig stld
och snatteri
Tillgrepp av ej
motordrivet
fordon
Tillgrepp av
motordrivet
fordon
Hleri
Kvinnor 2 % -2 % -18 % 0 % -41 %
Mn -34 % -19 % -53 % -39 % -44 %
-60
-50
-40
-30
-20
-10
0
10
20
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
ANTALET KVINNOR MISSTNKTA FR HOT- OCH VLDSBROTT
HAR KAT KRAFTIGT REN 19952007
Sammantaget har antalet kvinnor som r misstnkta fr hot- och vlds-
brott kat kraftigt (med 86 procent) under perioden, frn cirka 2 500
kvinnor r 1995 till cirka 4 700 kvinnor r 2007. Motsvarande kning
fr mnnen r 26 procent. Under samma period har kvinnorna kat
sin andel frn 9 till 13 procent nr det gller totalt antal misstnkta fr
hot- och vldsbrott mot person.
Misshandel och brott mot frihet och frid har kat kraftigt och var,
som framgr av tabell 1 tidigare i kapitlet, efter stld och snatteri de
tv vanligaste brotten mot brottsbalken som kvinnor misstnktes fr
r 2007. Nr det gller vld och hot mot tjnsteman har antalet kvin-
nor under den underskta perioden mer n frdubblats. Antalet kvin-
nor respektive mn som r misstnkta fr rn har haft en ungefr lika
stor kning, runt 70 procent, men nr det gller kvinnorna rr det sig
om ett mindre antal brott. Antalet kvinnor som misstnks fr mord
har minskat, men dr r sifrorna alltfr sm fr att man ska kunna dra
ngra generella slutsatser.
134
Kvinnorna har, som framgtt tidigare, haft en stor procentuell k-
ning nr det gller hot- och vldsbrott under perioden 19952007. En
nrmare granskning av de yngre grningspersonerna (mellan 15 och
20 r) visar att utvecklingen rent generellt har sett liknande ut nr det
134
Under 1990-talets andra hlft uppgick antalet kvinnor misstnkta fr (fullbordat)
mord till cirka tio personer rligen; under perioden 20042007 har ungefr fem-
ton kvinnor rligen misstnkts fr mord.
Figur 12. Kvinnor respektive mn misstnkta fr hot- och vldsbrott. Procentuell
frndring ren 19952007.Klla: Br.
Misshandel
Brott mot
frihet och frid
Rn, grovt rn
Vld och hot
mot hot- och
tjnsteman
Samtliga
vldsbrott
Kvinnor 78 % 91 % 67 % 110 % 86 %
Mn 14 % 33 % 75 % 15 % 26 %
-10
10
30
50
70
90
110
130
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
gller kvinnor och mn under de senaste ren, mellan ren 20002007.
I fgur 13 framgr att antalet misstnkta kvinnor och mn har kat nr
det gller bde misshandel mot kvinna och misshandel mot man. Nr
det gller misshandel av obekant kvinna har de unga kvinnorna kat
sitt brottsdeltagande betydligt mer n de unga mnnen (157 procent
fr kvinnorna och 96 procent fr mnnen). Den mest dramatiska k-
ningen gller dock misshandel av obekant kvinna utomhus. Nr det
gller denna brottstyp har den relativa kningen bland de unga kvin-
norna varit mer n dubbelt s stor som bland de unga mnnen. I jm-
frelse med r 2000 var det sju r senare 223 procent fer unga kvinnor
som var misstnkta fr misshandel utomhus av en kvinna som hon
var obekant med.
135
Motsvarande kning fr de unga mnnen var 97
procent.
ven nr det gller det som i vardagstal brukar kallas fr gatuvld
mellan unga, allts misshandel utomhus mot obekant man eller kvin-
na, har kvinnorna haft en strre procentuell kning n mnnen. Un-
der ren 20002007 kade misstnkta kvinnoantalet i ldern 1520 r
med 132 procent. Motsvarande kning fr mnnen var 45 procent.
135
kningen bygger p relativt sm siffror, frn 52 misstnkta kvinnor r 2000 till
168 misstnkta kvinnor r 2007.
Figur 13. Kvinnor respektive mn i ldern 1520 r misstnkta fr misshandel. Pro-
centuell frndring ren 20002007. Klla: Br.
0
50
56
43
105
92
157
96
223
97
82
90
100
150
200
250
Misshandel av
man totalt
Misshandel av
kvinna totalt
Misshandel av
obekant kvinna
Misshandel av
obekant kvinna
utomhus
Misshandel av
bekant kvinna
Misstnkta kvinnor 1520 r Misstnkta mn 1520 r
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Sammanfattning
Redovisningen ovan visar att antalet misstnkta kvinnor varierar kraf-
tigt mellan olika brottstyper. Det numerrt sett vanligaste brott som
en kvinna misstnktes fr r 2007 var vrig stld och snatteri (BrB
8:12 och 8:4). Nrmare hlften av alla misstnkta kvinnor var under
ren 20052007 misstnkta fr ett stldbrott. Bland mnnen var mot-
svarande andel en knapp fjrdedel.
Kvinnor r betydligt mindre brottsliga n mn
Av samtliga misstnkta grningspersoner r var femte kvinna. Skillna-
den mellan knen r oberoende av lder, d det inom alla ldersgrup-
per r frre kvinnor n mn som r misstnkta fr att ha begtt ngot
brott. Ocks inom alla brottstyper r antalet misstnkta kvinnor min-
dre n antalet misstnkta mn. Sammantaget tycks allts mn, enligt
kriminalstatistiken, vara betydligt brottsligare n kvinnor nr det gl-
ler all brottslighet och inom alla ldersgrupper.
Kvinnors och mns brottslighet ser olika ut beroende p vilken
brottstyp det rr sig om. Exempelvis utgjorde de misstnkta kvinnorna
48 procent av det totala antalet personer som r 2007 misstnktes fr
mened, falskt tal m.m. (BrB 15). Andelen kvinnor av totalt antal miss-
tnkta personer fr vrig stld och snatteri (BrB 8:12 och 8:4) uppgick
r 2007 till 36 procent. Det r mer ovanligt fr kvinnorna n fr mn-
nen att misstanken gller exempelvis narkotikabrott eller ngon form
av hot- och vldsbrott. Av dem som misstnktes fr brott mot narkoti-
kastrafagen var 15 procent kvinnor. Vid misshandel utgjorde kvinnor-
na 13 procent av alla misstnkta personer och nr det gller olaga hot
(BrB 4:5) utgjorde de 10 procent. Statistiken ver hot bekrftas av resul-
taten frn den Nationella trygghetsunderskningen (ntu). Nr det gl-
ler misshandel var andelen kvinnor som var misstnkta i statistiken till
och med strre n andelen kvinnor som var frvare enligt ntu.
Sexualbrott och rn r tv brottskategorier dr andelen misstnkta
kvinnor r mycket liten. Dr utgjorde kvinnorna endast 2 respektive 5
procent av det totala antalet misstnkta personer r 2007.
Nr det gller de unga lagvertrdarna, 15-ringarna, kan statistiken
ver misstnkta personer kompletteras med resultaten frn Br:s na-
tionella skolunderskning (nsu). Likheterna mellan fickor och pojkar
i brottslighet r betydligt strre nr de sjlva beskriver sin brottslighet
n vad som framkommer i statistiken ver misstnkta 15-riga fickor
och pojkar. Vid hot- och vldsbrott och skadegrelsebrott r det myck-
et vanligare att en 15-rig pojke r misstnkt n att en jmnrig ficka
r det. Men enligt niondeklassunderskningen r skillnaden mellan
knens vldsrelaterade brottslighet avsevrt mindre. Uppdelningen p
kn nr det gller stldbrott r dock mer likartad enligt den ofciella
kriminalstatistiken och niondeklassunderskningen.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Frgan r vad denna stora skillnad nr det gller skadegrelse och
vldsbrott kan bero p. En tnkbar orsak till skillnaderna skulle kunna
vara att fickor och pojkar i Br:s niondeklassunderskning har vrde-
rat orden i frgeformulret olika och drigenom ocks svarat olika.
En annan frklaring till varfr pojkar anmls och misstnks oftare n
fickor kan vara att det fnns faktiska skillnader, svl i karaktren p
deltagandet som i brottets grovhet (svrhetsgrad) i fickors och pojkars
brottslighet. Sammantaget r det svrt att ge ett entydigt svar p fr-
gan om varfr pojkars och fickors brottsdeltagande ser s olika ut i de
bgge materialen.
Kvinnor och mn r lika i sin kriminalitet
Trots att antalet kvinnor som misstnktes fr att ha begtt brott var
mycket mindre n antalet misstnkta mn, visar underskningen att
kvinnors och mns vergripande brottslighetsstruktur r tmligen lik-
artad. Kvinnors och mns brottsdeltagande liknar ocks, enligt miss-
tankestatistiken, varandra rent ldersmssigt d ldersfrdelningen
inom respektive kn ser relativt likadan ut fr kvinnor och fr mn.
Det r betydligt ovanligare att kvinnor misstnks fr misshandel
n att mn gr det, men ldersstrukturen fr detta brott ser likadan ut
fr de tv knen. I bgge fallen r det de unga kvinnorna och mnnen
som str fr en oproportionerligt stor andel i frhllande till deras an-
del av befolkningen. Av det totala antalet kvinnor som misstnktes fr
misshandel ren 20052007, utgjorde de unga kvinnorna i ldern 1520
r 37 procent. Motsvarande sifra fr de unga mnnen var 33 procent.
Den tidigare forskningen som pekar p att vld ofta utvas inom res-
pektive kn frstrks av freliggande underskning. Vid misshandel
tycks det relativt vanligt att kvinnor misshandlar kvinnor och att mn
misshandlar mn, ven om motsatsen naturligtvis ocks frekommer
i ganska stor omfattning.
Kvinnors brottslighet kar, srskilt nr det gller vld och hot
Statistiken ver antal misstnkta personer pekar entydigt p att kvin-
nors brottslighet kar. r 1975 utgjordes 11 procent av de misstnkta
personerna av kvinnor. Tjugo r senare, r 1995, var 18 procent av de
misstnkta personerna kvinnor. I dag utgr kvinnorna 20 procent av
samtliga misstnkta personer.
Denna utveckling ser olika ut beroende p vilken brottstyp det gl-
ler men rent generellt tenderar skillnaden mellan kvinnor och mn att
minska i de festa brottstyper. Frndringen beror ibland p att antalet
misstnkta mn fr vissa brott minskar mer n antalet kvinnor som r
misstnkta fr samma brott. S ser exempelvis utvecklingen ut nr det
gller personer som r misstnkta fr stldbrott och skadegrelsebrott
under ren 19952007. Antalet kvinnor misstnkta fr frtroendebrott
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
har kat under perioden samtidigt som antalet mn misstnkta fr
frtroendebrott har minskat. Vid andra brottstyper, exempelvis trafk-
brott och kanske mest av allt, hot- och vldsbrott, har antalet misstnk-
ta kvinnor kat betydligt mer, relativt sett, n antalet misstnkta mn.
Det tycks sledes som att kvinnor, procentuellt sett, tenderar att bli
mer brottsliga n mnnen. Speciellt nr det gller vldsbrottslighet
verkar det som att kvinnorna alltmer tar ver mnnens beteende. Un-
der ren 1995 till 2007 har antal kvinnor misstnkta fr hot- och vlds-
brott kat med nrmare 90 procent, samtidigt som antalet mn miss-
tnkta fr hot- och vldsbrott har kat med knappt 30 procent. Den
stora skillnaden i kning gller bde fr misshandel, brott mot frihet
och frid samt vld och hot mot tjnsteman.
Fr de brott som uppvisar en kning (hot- och vldsbrott och tra-
fkbrott), kar andelen misstnkta kvinnor betydligt mer n andelen
misstnkta mn. Fr de brott dr antalet misstnkta personer minskar
(stldbrott och skadegrelsebrott) r den procentuella minskningen
avsevrt strre fr mnnen n fr kvinnorna. Nr det gller olika for-
mer av frtroendebrott stod kvinnorna fr en relativt kraftig kning
under samma period som antalet misstnkta mn minskade synbart.
Antal misstnkta personer fr narkotikabrott kade dremot mycket
kraftigt (med drygt 130 procent) fr bde kvinnor och mn.
Trots att skillnaden mellan kvinnor och mn fortfarande r stor,
tycks det sammantaget som att knen alltmer nrmar sig varandra nr
det gller brottsdeltagande, mtt i antal misstnkta personer. Kvinnor
tenderar att likna mn och mn tenderar att likna kvinnor. Drfr r
de frklaringsmodeller som utgr frn att skillnader mellan kn r
naturgiven inte s anvndbara. Sdana biologiska frklaringar kan ge
modeller som syftar till att frklara brottsniver. Men det r svrt att se
hur de skulle kunna bidra till att frklara en utveckling, en frndring
som har skett under den korta tiden av tre decennier. Mjligtvis kan
orsakerna till de frndrade brottsmnstren fr kvinnor och mn dr-
fr skas i de frndrade livsbetingelser, knsroller och frvntningar
som bde kvinnor och mn vxer upp med och lever under.
Referenser
Brottsfrebyggande rdet, Br (1990). Kvinnor och brott. Rapport 1990:1.
Brottsfrebyggande rdet, Br (1999). Kvinnors brottslighet. Rapport
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Brottsfrebyggande rdet, Br (2008). Diskriminering i rttsproces-
sen. Om missgynnande av personer med utlndsk bakgrund. Rapport
Burcar, V. (2002). Rdsla fr brott. En underskning om Ljungbyungdo-
mars rdsla fr och erfarenheter av brott. Lunds universitet 2002:1.
Burcar, V. (2005). Gestaltningar av ofererfarenhet. Samtal med unga mn
som utsatts fr brott. Lund. Sociologiska institutionen, Lunds univer-
sitet.
Connell, R. (1995). Masculinities. Berkeley, Los Angeles: University of
California Press.
Ericson, C. (2005). Kvinnor och mn i kriminalpolitiska motioner. En ana-
lys i ljuset av tre feministiska perspektiv. Stockholms universitet, Kri-
minologiska institutionen, rapport 2005:4.
Kivivuori, J. (2007). Delinquent Behaviour in Nordic Capital Cities. Scan-
dinavian Research Council for Criminology. Helsingfors: National
Research Institute of Legal Policy.
Kordon, S. och Wetterqvist, A. (2006). Grningsmannen r en kvinna. En
bok om kvinnlig brottslighet. Stockholm: Bokfrlaget dn.
Lundgren, E., Heimer, G., Westerstrand, J., Kalliokoski, A-M. (2001).
Slagen dam Mns vld mot kvinnor i jmstllda Sverige en omfngs-
underskning. Ume: Brottsofermyndigheten och Uppsala Univer-
sitet.
Lvkrona, I. red (2001). Mord, misshandel och sexuella vergrepp. Histo-
riska och kulturella perspektiv p kn och vld. Lund: Nordic Acade-
mic Press.
Nordic Council of Ministers (2005). Kn & Vld Ett nordiskt forsk-
ningsprogram 20002004. Tema Nord 2005:544. Slutrapport. Nordic
Council of Ministers.
Preventionscentrum i Stockholm, Presens (2008). Stockholmsenkten.
Rapport 2008:1.
Sobieraj, S. (1998). Taking Control: Toy Commercials and the Soci-
al Construction of Patriarchy. I: Bowker, L. H. (red.) Masculinities
and Violence. Research on Men and Masculinities Vol. 10 Thousand
Oaks: sage Publications.
Utbildningsdepartementet (1993). Visst r Vi Olika! En antologi fr kun-
skap och debatt om likheter och olikheter mellan fickor och pojkar och
deras olika villkor och frutsttningar i skolan. Stockholm. Utbild-
ningsdepartementet.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
VERGREPP I RTTSSAK
Linda Weding
Inledning
En grundval fr rttsordningen r att vittnen och mlsgande fritt och
sanningsenligt kan lmna uppgifter till rttsvsendet. Brottsofer och
vittnen riskerar emellertid att utsttas fr ptryckningar av personer
som har ett intresse av att brottet inte kommer till rttsvsendets kn-
nedom eller att den som anklagats frias frn brott. Om det framstr
som lnsamt att systematiskt hindra rttssystemet kan mjligheterna
att lagfra allvarlig brottslighet frsvras avsevrt (prop. 1996/97:135).
Fr att undvika detta mste de som medverkar i en rttsprocess skyd-
das mot olika former av ptryckningar. Bestmmelserna om vergrepp
i rttssak, som terfnns i 17 kap. 10 i brottsbalken, r ett betydelsefullt
uttryck fr detta skydd.
Syftet med freliggande kapitel r att ge en beskrivning av vad som
karaktriserar den anmlda och lagfrda brottsligheten fr vergrepp
i rttssak. Har den anmlda brottsligheten frndrats ver tid och i s
fall p vilket stt? Sammanfaller anmlningsstatistiken med den k-
ning som skett i antal lagfringar? Statistiken kan i viss mn beskriva
brottsutvecklingen, men r bristfllig nr det gller frdjupad kun-
skap om brottet. Drfr ingr i kapitlet ven en frdjupad beskrivning
av vergrepp i rttssak. Detta kvalitativa avsnitt kan ge en bild av brot-
tets struktur och besvara frgor om grningspersonerna: vilka motiv
de haft, i vilka situationer brottet skett och p vilket stt. Likas ska
brottsofren diskuteras: vilka som utsatts och vilka konsekvenserna av
vergrepp i rttssak blir. Denna frdjupade del r kapitlets huvudfo-
kus.
Frdjupningsavsnittet baseras frmst p en studie av ett frunder-
skningsmaterial, som r en del av en mer omfattande underskning
som gjorts om otillten pverkan mot brottsofer och vittnen (Br
2008). I den studien gjordes ven intervjuer med brottsofer och vitt-
nen som utsatts fr otillten pverkan samt med myndighetspersoner
och personer frn den ideella sektorn vilka mter personer som varit
utsatta fr otillten pverkan. Studien fngade drfr upp ven sdana
fall som inte anmlts. Paralleller kommer att dras till denna tidigare
studie, bland annat d det fnns vissa vsentliga skillnader mellan brot-
tet vergrepp i rttssak och det vidare begreppet otillten pverkan.
136
136
Begreppet beskrivs mer ingende i avsnittet Svrdefinierat begrepp nedan.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Allra frst fljer en introduktion av brottet och en kort beskrivning
av de strafskrpningar som gt rum. Drefter fljer en diskussion
kring de srskilda omstndigheter som rr den dolda brottsligheten
vid denna typ av brott. Sedan presenteras utvecklingen enligt krimi-
nalstatistiken och efter det fljer frdjupningsavsnittet. Kapitlet avslu-
tas med brottsfrebyggande tgrdsfrslag.
Svrdefinierat begrepp
I lagtexten defnieras vergrepp i rttssak p fljande stt (Brb 17:10):
Den som med vld eller hot om vld angriper ngon fr att denne gjort
anmlan, frt talan, avlagt vittnesml eller annars vid frhr avgett
utsaga hos en domstol eller annan myndighet eller fr att hindra n-
gon frn en sdan tgrd, dms fr vergrepp i rttssak, till fngelse i
hgst fyra r eller, om brottet r ringa, till bter eller fngelse i hgst sex
mnader. Detsamma ska glla, om man med ngon annan grning,
som medfr lidande, skada eller olgenhet, eller med hot om en sdan
grning angriper ngon fr att denne avlagt vittnesml eller annars
avgett utsaga vid frhr hos en myndighet eller fr att hindra honom
frn att avge en sdan utsaga. r brottet grovt, dms till fngelse, lgst
tv r och hgst tta r.
Handlingar som samlas i det juridiska begreppet vergrepp i rttssak
syftar med andra ord till att pverka rttsprocessen, genom vld eller
hot om vld, inklusive subtila hot, men ven genom andra grningar
som medfr lidande eller skada.
137
vergrepp i rttssak frutstter allt-
s ett grundbrott (ungefr som hleri frutstter ett frbrott) och det r
rttsvsendets hantering av detta grundbrott som vergrepp i rttssak
syftar till att pverka, genom att utva infytande p mlsgande och
vittnen. vergrepp i rttssak kan ske i samband med grundbrottet, fr
att frhindra att en anmlan grs, eller i ett senare skede, som en kon-
sekvens av en anmlan eller ett vittnesml. Brottet kan ven ga rum i
samband med rttegng eller lngt senare, efter det att grningsperso-
nen avtjnat en strafpfljd.
Exemplen nedan r tagna ur domar och frunderskningsprotokoll
fr vergrepp i rttssak och illustrerar hur hoten kan ske antingen ut-
tryckligen eller mer underfrsttt, bland annat beroende p i vilket
sammanhang de uttalas.
137
Att betala ersttning till ett vittne fr att denna person inte ska vittna, klassas inte
som vergrepp i rttssak (Holmqvist m.fl. 2007). Handlingen rknas i stllet som
bestickning.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
En kort stund efter en misshandel kommer grningspersonen tillbaka
till den plats dr det skadade ofret befnner sig och sger om ni po-
lisanmler detta, kommer det bara bli nnu vrre! Du kommer att d
d.
Efter r av misshandel och krnkningar hotar en man sin sambo ge-
nom att sga om jag ker dit, kommer jag se till att du inte har ngon
framtid, du kommer inte att kunna bo kvar hr i staden samt att hon
ska f ta konsekvenserna av sin anmlan.
Inne i rttegngssalen kommer en man, som r vn med grningsper-
sonen i grundbrottet, fram till en person som just vittnat och sger du
frstr inte vad du gett dig in p din hora.
Frn fngelset skickar en man ett vykort med texten Tjena din jvla
golbg. Ny mnad, ny rnta! Bredvid texten hade mannen ritat en
streckgubbe hngandes i en galge.
Br har tidigare studerat otillten pverkan mot brottsofer och vitt-
nen (Br 2008). Begreppet otillten pverkan innefattar allvarliga tra-
kasserier, hot, vld, skadegrelse och korruption dr grningsperso-
nens syfte r att pverka en persons agerande till egen frdel (jfr Br
2005). Otillten pverkan och vergrepp i rttssak har sledes samma
syfte, men otillten pverkan r ett bredare begrepp som ven inklu-
derar icke strafbara pverkansformer som exempelvis kartlggning av
personer.
Skrpt syn p brottet
Strafet fr vergrepp i rttssak har diskuterats och skrpts vid ett fer-
tal tillfllen. r 1982 infrdes grovt brott i strafskalan fr vergrepp i
rttssak. Bakgrunden var att tilltalade och vittnen i bland annat nar-
kotikaml uppfattades ha blivit mer ovilliga att tala fritt av rdsla fr
olagliga efterspel. Under 1990-talet skrptes strafskalorna ytterligare.
De tidigare strafskalorna ansgs inte i tillrcklig grad uttrycka hur all-
varligt samhllet sg p dessa brott. Uppkomsten av grupper som p-
pet stller sig utanfr lagen och som inte gr ngon hemlighet av att
de negligerar den ofentliga rttsordningen kan inte accepteras, argu-
menterade man frn politiskt hll (prop. 1996/97:135, s. 9). r 2002 hj-
des strafskalorna ytterligare. Det tidigare strafet bter eller fngelse i
hgst tv r ndrades nu till fngelse i hgst fyra r eller, om brottet r
ringa, till bter eller fngelse i hgst sex mnader. Fr grovt brott hj-
des strafet frn fngelse lgst ett och hgst sex r till fngelse lgst tv
och hgst tta r (prop. 2001/02:59). Strafet anpassades drmed till vad
som gllde fr mened (Holmqvist m.f. 2007).
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Dold brottslighet
Det fnns en rad faktorer som gr att brottet vergrepp i rttssak inte
kommer till myndigheternas knnedom och fljaktligen inte heller
registreras i kriminalstatistiken. Det r dels omstndigheter som gr
att brottet inte anmls till polisen, dels frhllanden som innebr att
de brott som trots allt anmls inte rubriceras som vergrepp i rtts-
sak.
Anmlningsbengenhet
Fr vissa brottstyper kan uppmrksamhet i media och av politiker leda
till att anmlningsbengenheten kar. S ocks fr vergrepp i rtts-
sak. Samtidigt kan strre fokus p att vittnen och brottsofer utstts fr
pverkansfrsk f motsatt efekt. Detta eftersom rykten om att det r
farligt att vittna eller anmla brott kan frstrka rdslan hos dem som
utsatts fr vergrepp i rttssak.
138
Fr att ett brott som vergrepp i rttssak ska komma till rttsvsen-
dets knnedom, behvs p stt och vis en dubbel anmlan av brott. En
utgngspunkt fr vergrepp i rttssak r att det fnns ett grundbrott
som ofret fr vergrepp i rttssak har en koppling till. Den som har
utsatts fr vergrepp i rttssak kan vara ofer ven fr grundbrottet,
anhrig till ofret eller vara vittne till grundbrottet. En frutsttning
fr att en handling ska rubriceras som vergrepp i rttssak r drfr att
rttsvsendet fr knnedom om grundbrottet. Taget ur sitt samman-
hang kan handlingen annars betraktas som ett annat brott, exempelvis
olaga hot eller misshandel.
Sannolikheten torde vara strre att ofret eller vittnet anmler ver-
grepp i rttssak om en anmlan om grundbrottet grs. En stor andel av
vergrepp i rttssak begs i samband med relationsvld, en brottslighet
fr vilken anmlningsbengenheten kan ha kat (prop. 2002/03:70; se
ven avsnittet Misshandel mot kvinnor). Likas str brottsaktiva ung-
domar fr en betydande del av de vergrepp i rttssak som lagfrs.
I dag fnns tecken p en frndrad syn p ungdomars brott och en
minskad tolerans mot vld. Skolor rapporterar vldsbrott i hgre grad
(Estrada 2007) och ungdomsvld uppmrksammas i strre utstrck-
ning av rttsvsendet (Granath 2007; se ven avsnittet Ungdomsbrotts-
lighet). Sammantaget kan detta i sin tur bidra till att ka anmlnings-
bengenheten ven fr vergrepp i rttssak.
Inom kriminella ungdomsgrupper rder ofta normen att brott inte
anmls till polisen (Fondn 2007). ena sida kan detta tala fr ett stort
mrkertal avseende vergrepp i rttssak i denna grupp. andra sidan
kan en underfrstdd praxis att inte gola innebra att vergrepp i
138
Det kan ven leda till sjlvcensur hos dem som inte utsatts fr pverkansfrsk
men som p grund av rdsla drar sig fr att anmla eller vittna om brott.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
rttssak inte behver begs. Drfr kan det snarare rra sig om en
form av sjlvcensur, det vill sga en rdsla att anmla brott trots att
inga uttryckliga ptryckningar skett (Br 2008). Det motsvarande gl-
ler ven inom andra grupperingar, som organiserad brottslighet, och
inom relationsvld (Br 2008).
Generellt minskar anmlningsbengenheten nr grningspersonen
r knd fr den som utsatts fr brott (Br 2006). Ofta fnns det n-
gon form av relation mellan grningsperson och ofer vid vergrepp
i rttssak (se frdjupningsavsnittet nedan). Sammanfattningsvis torde
brottet vergrepp i rttssak ha ett stort mrkertal och brottet kommer
drfr i mnga fall inte till rttsvsendets knnedom (sou 2000:88, sou
1998:40). Det fnns dock, som beskrivits ovan, skl som talar fr att be-
ngenheten att anmla vergrepp i rttssak kan ha kat.
Konkurrerande brott
vergrepp i rttssak r ett komplicerat brott i den bemrkelsen att
handlingen kan ge sken av att vara ett annat brott, om kontexten inte
r knd. I de fall vergrepp i rttssak sker i form av olaga hot eller miss-
handel klassas brottet juridiskt som vergrepp i rttssak.
139

I anmlningsstatistiken redovisas dock brottet som det uppfattades
vid anmlningstillfllet. Trots att defnitionen fr vergrepp i rtts-
sak r tydlig, tycks grnsen mellan olaga hot och vergrepp i rttssak
ibland vara fn. Det kan vara svrt fr den som tar emot en anmlan att
avgra om det rr sig om olaga hot eller vergrepp i rttssak. Identiska
hot kan frmedlas, men det r sammanhanget som pverkar brottsru-
briceringen. ven ofret kan sakna kunskap om att det fnns ett brott
som heter vergrepp i rttssak och drfr enbart anmla att ett olaga
hot eller en misshandel gt rum.
Allt detta har inverkan p anmlningsstatistiken, eftersom vissa fall
av vergrepp i rttssak felaktigt registreras som olaga hot eller miss-
handel vid anmlningstillfllet. Studien av domar och frundersk-
ningsprotokoll visar att vergrepp i rttssak ibland initialt rubriceras
som olaga hot i polisrapporten. ven lagfringsstatistiken kan pver-
kas av liknande problem i brottsrubriceringen. Ngra av dem som var
dmda fr vergrepp i rttssak hade dmts fr liknande grningar
tidigare, men brottet hade d rubricerats som olaga hot.
140
139
Har brottet dremot skett genom en grov misshandel, ett brott som har hgre
straffvrde n vergrepp i rttssak, kan grningspersonen dmas fr de bda
brotten i konkurrens (Holmqvist m.fl. 2007).
140
Grningarna som rubricerats som olaga hot var mycket snarlika och hade skett
i nst intill identiska sammanhang som de hot som rubricerats som vergrepp i
rttssak.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
DIFFUS GRNS MELLAN GRUNDBROTT OCH VERGREPP I RTTSSAK
Svl ofer som anmlningsmottagare har ibland ocks svrt att bed-
ma vad som r grundbrott och vad som r vergrepp i rttssak, vilket
komplicerar brottsrubriceringen. De bda brotten kan nmligen ver-
lappa varandra eftersom vergrepp i rttssak kan ha skett kontinuer-
ligt under en lngre tid, i samband med att andra brott upprepats. Ex-
emplet nedan beskriver ett fall dr grningspersonen dmts fr bde
vergrepp i rttssak och grov kvinnofridskrnkning.
En man dmdes fr vergrepp i rttssak mot sin fru vid fem tillfllen.
Mannen dmdes ven fr grov kvinnofridskrnkning genom vld, hot
och frolmpningar. Efter att kvinnan anmlt mannen och komplet-
terande polisfrhr hllits med dem bda, frskte mannen var och
varannan dag f henne att ta tillbaka anmlan genom att hota henne
till livet. Han hotade ven att ta deras barn ifrn henne. Kvinnan
uppgav att nr hon tidigare anmlt sin man fr misshandel, hade han
frvnad kommit hem frn ett frhr och sagt du backade inte?. Han
hade frvntat sig att hon skulle ta tillbaka sin anmlan, vilken hon
inte gjort.
I en situation som denna r det mjligt att enbart grundbrottet regist-
reras nr en anmlan vl grs. I de studerade frunderskningarna
fanns exempel p hur vergreppet i rttssak hade gt rum i omedelbar
anslutning till grundbrottet, men att enbart grundbrottet anmlts. En
tillggsanmlan om vergrepp i rttssak hade gjorts i ett senare skede,
i vissa fall i samband med frhr.
Utveckling och struktur enligt kriminalstatistiken
Anmlda fall
vergrepp i rttssak fnns inte srredovisad i den ofciella statistiken
ver anmlda brott, utan redovisas under en kategori fr vriga brott
mot 17 kapitlet i brottsbalken (brottskod 1707).
141
Drfr har tidigare
studier om anmlda vergrepp i rttssak saknats. Det har dock kunnat
konstateras att kategorin som helhet kat, och d brottet vergrepp i
rttssak r den dominerande brottskategorin i gruppen har det anta-
gits att kningen till stor del frklaras av en motsvarande kning av
denna brottslighet.
141
I denna kategori (brottskod 1707) ingr ven brotten bestickning; otillbrligt ver-
kande vid rstning, tagande av otillbrlig belning vid rstning; brott mot rst-
hemlighet; skyddande av brottsling; frmjande av flykt; vertrdelse av myndig-
hets bud; hindrande av frrttning samt fregivande av allmn stllning.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Fr att nrmare underska i vilken utstrckning kningen avser
brottet vergrepp i rttssak har en specialstudie av anmlningar r-
rande brottskod 1707 gjorts.
142
Studien omfattar samtliga anmlningar
med denna brottskod som skrivits in i polisens databas rar (rationell
anmlansrutin) under perioden 19992006.
143
Anmlningar om ver-
grepp i rttssak identiferades p polismyndigheterna genom skning-
ar p den registrerade brottsrubriceringen. Skningarna gjordes med
hjlp av olika stavningskombinationer av begreppet vergrepp i rtts-
sak som tagits fram av Br fr detta ndaml. P Br gjordes en mot-
svarande skning i fritexterna p anmlningar avseende r 2006. Ett
urval av de anmlningar som gav trf p vergrepp i rttssak utgjorde
drefter underlag fr inkodning av vissa omstndigheter vid brottet,
som formen p vergrepp i rttssak, antal ofer och ofrens kn.
144
Uti-
frn anmlningarnas diarienummer gjordes ocks en skning i Br:s
misstankeregister. P s stt kunde information om kn och lder vid
brottstillfllet inhmtas om personer misstnkta fr vergrepp i rtts-
sak.
Resultatet av denna genomgng r att anmlningarna om vergrepp
i rttssak kat. Mellan ren 1999 och 2006 kade antalet anmlningar
om vergrepp i rttssak frn drygt 2 400 till drygt 4 100, vilket visas i
fgur 1, sidan 402.
145
Detta motsvarar en kning med drygt 70 procent
p sju r. Huruvida kningen av antalet fall speglar en reell kning
eller beror p en kad bengenhet att anmla brottet r dock svrt att
avgra. Som diskuterats tidigare fnns en rad faktorer som kan pverka
anmlningsstatistiken.
Andelen anmlda fall som avsett vergrepp i rttssak av samtliga
brott i kategorin vrigt har varit relativt konstant under undersk-
ningsperioden. Ett rimligt antagande r att vergrepp i rttssak ven
tidigare r svarat fr en motsvarande andel av brottskategorin vriga
brott mot 17 kapitlet.
De fall av vergrepp i rttssak som beskrevs i anmlningsstatistiken
hade huvudsakligen begtts genom hot. Att vergrepp i rttssak skett
genom vld var mindre vanligt och andelen vldsfall har dessutom
142
Stort tack till statistikern Benny Lindroos och kodaren Kristina Sigge fr hjlpen
med detta.
143
Eftersom Br inte fick in uppgifter fr underskningsperiodens samtliga r frn
Vstra Gtalands ln, Blekinge ln samt Vstmanlands ln, har dessa uppgifter
inputerats.
144
Av de polisanmlningar som konstaterades vara vergrepp i rttssak hmtades
via fritexten information om tillvgagngssttet (hot eller vld) fr vergrepp i
rttssak m.m. frn alla anmlningar fr r 2006, samt ett stickprov p 2000 an-
mlningar fr ren 19992005.
145
Statistiken ver anmlda vergrepp i rttssak redovisas frn r 1999 eftersom
flera av Sveriges polismyndigheter p grund av gallring saknar uppgifter om an-
mlningar som gjorts fr tidigare r.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
minskat ngot ver tid. I tabell 1 visas frdelningen mellan hot och
vld och dess utveckling.
146
Att andelen hot i frhllande till vld kat
ngot mellan de tv underskta perioderna indikerar att en del av k-
ningen av de anmlda brotten kan bero p att anmlningsbengenhe-
ten fr vergrepp i rttssak har kat. Detta eftersom grvre brott gene-
rellt anmls i hgre grad n lindrigare brott (Br 2006). kar andelen
lindriga brott i frhllande till de grvre brotten kan det sledes vara
146
Fr att stickproven ska f lgre varians och drmed ge skrare skattningar har
ren slagits ihop till tv fyrarsintervaller. Ngra av hndelserna kunde inte klas-
sas som vare sig hot eller vld eftersom anmlningarna inte innehll ngon infor-
mation om hur brottet gtt till.
Grning
Period
19992002 20032006
Andel fall ( %) Antal fall Andel fall ( %) Antal fall
Hot 87 798 91 1 199
Vld 12 107 7 95
Oknd 2 16 2 31
Klla: Br:s register ver anmlda brott och Polisens RAR-register (n = 2 246).
Not. Antalet fall r antalet polisanmlningar som rr minst ett brott om vergrepp i
rttssak. Att andelen inte summerar till 100 beror p avrundning.
Tabell 1. Antal anmlda fall om vergrepp i rttssak frdelat p typ av grning, ren
19992002 och 20032006.
0
1 000
2 000
3 000
4 000
5 000
6 000
19?5 19?8 1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
vergrepp i rttssak vriga brott mot 1? kap.
Figur 1. Antal anmlda fall av vergrepp i rttssak samt antal anmlda fall av vriga
brott mot 17 kap., ren 19752006 respektive ren 19992006. Klla: RAR, po-
lisanmlningar och Br, registret ver anmlda brott.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
en indikation p att toleransen fr brottet har minskat, med en kad
anmlningsbengenhet som fljd.
Genomgngen av anmlningarna visade ven att ngot fer mn n
kvinnor hade blivit utsatta fr vergrep i rttssak. Skillnaden i andelar
mellan knen hade minskat ngot mellan ren 1999 och 2006. Genom
anmlningsstatistiken kunde ven konstateras att drygt 90 procent av
anmlningarna hade ett ofer, medan drygt 5 procent av anmlning-
arna rrde tv ofer i samma rende. Denna frdelning var mer eller
mindre konstant ver tid.
I den srskilda studien som gjordes p misstankeregistret framgr
tydligt att det frmst r mn som misstnkts fr vergrepp i rttssak.
Flera av grningspersonerna var unga nr de begick brottet, och denna
ldersfrdelning var relativt konstant ver tid. Ungefr hlften av dem
som misstnkts fr vergrepp i rttssak var mellan 15 r och 25 r.
Lagfrda brott
ven de lagfrda brotten visar p en markant kning ver tid. Antalet
lagfrda vergrepp i rttssak har nstintill frdubblats under den se-
naste tiorsperioden, frn 463 lagfrda brott r 1998 till 803 r 2007.
147

Liksom fr anmlningsstatistiken r det svrt att bedma om k-
ningen av lagfringar beror p en faktisk kning av antal brott eller p
147
Antal brott i lagfringar ingr inte i Br:s officiella statistik ver lagfrda perso-
ner. Denna statistik har i stllet sammanstllts genom ett specialutdrag ur Br:s
lagfringsregister ver samtliga lagfringar som avser vergrepp i rttssak. Med
lagfringar avses domslut i underrtt samt klagarbeslut om att meddela talsun-
derltelse eller utfrda straffrelggande (som godknts av den frelagde).
Figur 2. Antal lagfrda brott fr vergrepp i rttssak, inklusive grovt brott, ren
19962007. Klla: Br, registret ver lagfrda personer.
0
100
200
300
400
500
600
?00
800
900
1996 199? 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 200?
Laglrda brott om vergrepp i rttssak
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
andra faktorer. En anledning till att fer brott lagfrs r dock sannolikt
att de anmlda brotten om vergrepp i rttssak har kat. De kontinu-
erliga strafskrpningarna som gt rum under underskningsperioden
kan emellertid vara ytterligare en anledning till att lagfringsstatisti-
ken visar p en stigande kurva. Likas kan det faktum att brottstypen
uppmrksammats i media under senare r (jfr Br 2008) leda till att
dessa renden prioriteras inom rttsvsendet, vilket i sin tur kan p-
verka svl anmlnings- som lagfringsstatistiken. Dessa r sannolikt
samverkande faktorer, eftersom uppmrksamhet kring problemet och
en kning i lagfringsstatistiken kan leda till en kad anmlningsbe-
ngenhet, som kan innebra att fer lagfrs.
Frdjupad studie av vergrepp i rttssak
I fljande avsnitt presenteras en frdjupning av brottet vergrepp i
rttssak. Frdjupningen baseras frmst p ett urval fllande domar och
bakomliggande frunderskningsprotokoll frn r 2006.
148
Ett metod-
problem r att de fall som studerats r sdana som upptckts av brotts-
bekmpande myndigheter och dr grningspersonen fllts i domstol.
De selektionsprocesser som fregtt domen innebr sledes att resul-
tatet frn materialet inte utan vidare kan generaliseras till att glla den
faktiska brottsligheten. Resultaten ska snarare ses som en fallstudie av
den brottslighet som kunnat konstateras i domar. Frundersknings-
materialet kompletteras dock av information frn studien om otillten
pverkan mot brottsofer och vittnen, dr ven andra forskningsmeto-
der tillmpades (Br 2008). Likas kompletteras frdjupningsavsnittet
av kriminalstatistik, eftersom statistiken innehller fall som anmlts
och inte alltid lett till domstol. Dessutom avser frunderskningsma-
terialet enbart hndelser dr dom meddelats r 2006, och brottsutveck-
lingen skulle drfr inte kunna beskrivas utan hjlp av statistiken.
Som nmnts ovan utgr materialet en del av en strre studie (Br
2008). I denna studie konstaterades att otillten pverkan framfr allt
utvas av brottsaktiva ungdomar, mn som utvar relationsvld och av
organiserad brottslighet. Att dessa tre kategorier av grningspersoner
r centrala kan vara bra att ha i tanke nr vriga resultat presenteras.
Tillvgagngsstt
Frunderskningsmaterialet visade, i linje med ovan nmnda anml-
ningsstatistik, att vergrepp i rttssak oftast skett genom hot och mer
sllan genom vld. Hoten rrde frmst hot om vld eller hot till li-
148
Studien omfattar 102 slumpmssigt valda domar och bakomliggande frunder-
skningsprotokoll, dr fllande dom meddelades r 2006. Frunderskningsma-
terialet innehller 119 grningspersoner och 111 offer fr vergrepp i rttssak.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
vet. Hot om annat n vld frekom i ngra fall och kunde exempelvis
handla om hot att inte f trfa en familjemedlem.
Att sjlva vergreppet i rttssak besttt av en vldshandling var som
sagt ovanligt. Dremot uttrycktes hoten i vissa fall i samband med vld.
De gnger vergrepp i rttssak skett i form av vld, som en mer isole-
rad hndelse, har det i studien defnierats som just vergrepp i rttssak
genom vld. vergrepp i rttssak genom hot som skett i samband med
en misshandel, har klassats som tv brott: vergrepp i rttssak genom
hot, och misshandel.
vergrepp i rttssak framfrdes fretrdesvis direkt till personen,
ga mot ga. Hot uttalades ven per telefon och i ngra fall via Inter-
net, sms eller per post. Framfr allt ungdomar anvnde sig av Internet,
antingen via chatt- eller e-postmeddelanden. Likas anvndes hemsi-
dor som forum fr hot, vilket innebar att hoten var synliga ocks fr
andra personer n ofret.
I studien om otillten pverkan (Br 2008), dr ven intervjuer gjor-
des med brottsofer och vittnen som utsatts fr pverkan, framkom att
ptryckningarna ocks kunde ta formen av trakasserier. Detta efter-
som begreppet otillten pverkan, till skillnad frn vergrepp i rtts-
sak, ven inkluderar trakasserier. Exempel p trakasserier kunde vara
att grningspersonen skickade otaliga sms eller gjorde en markering
genom att dra fngrarna ver halsen. ven dessa icke strafbara pver-
kansformer kunde skrmma brottsofer och vittnen.
RESURSER SOM ANTYDER KAPACITET HOS GRNINGSPERSONEN
Den som begr vergrepp i rttssak vill ibland visa eller lta pskina
att det fnns kapacitet att realisera uttalade hot. Den verkliga kapaci-
teten kan vara begrnsad, men om mottagaren uppfattar kapaciteten
som reell kan det f avgrande konsekvenser fr vergrepp i rttssak,
genom att man till exempel inte vgar anmla brott (Br 2008). Ett
slags resurs i detta sammanhang r att gra gllande kopplingar till
kriminella kretsar, vilket ibland uttalades av grningspersoner. Det f-
rekom att ungdomar exempelvis hotade genom att pst att de hade
kontakter inom kriminella gng, vilket kunde skrmma ofren ven i
de fall de inte knde till gnget i frga.
Likas kan medbrottslingar utgra ett slags resurs fr att understry-
ka ett hot. Det frekom att fera grningspersoner dmdes fr att ha
begtt vergrepp i rttssak tillsammans. Andra gnger deltog fera gr-
ningspersoner i grundbrottet, men det var enbart en av dem som hota-
de brottsofret att inte anmla. I en sdan situation knde ofret till att
fera grningspersoner sannolikt hade ett intresse i att brottet inte upp-
dagades, vilket kan ha hindrat brottsofret frn att kontakta polisen.
Ytterligare en resurs som kan ge en antydan om kapacitet r att hota
med vapen, eller att ppeka att det fnns tillgng till vapen. Vapen
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
fgurerade i knappt hften av frunderskningarna. Det var emeller-
tid mycket sllan som vapen anvndes vid vergrepp i rttssak. Dock
frekom vapen vid grundbrottet, som kunde ha skett i omedelbar an-
slutning till vergreppet i rttssak. P grund av denna verlappning
r det svrt att isolera de hndelser dr vapen anvnts vid vergrepp i
rttssak, men det gr att hvda att vapen inte sllan frekom i samband
med vergrepp i rttssak.
En annan aspekt kan relateras till de personer som, utver att de be-
gtt vergrepp i rttssak, ocks regelbundet utsatt en nra anhrig fr
vld eller kvinnofridskrnkning. Hot frn personer som man vet har
kapacitet att stta hoten i verket blir ofta mer skrmmande (Br 2007).
Den som har misshandlats av en nrstende upplever sannolikt hot
om vld frn samma person som hgst realiserbara.
Plats och situation fr vergreppet
Fretrdesvis skedde vergrepp i rttssak p ett tidigt stadium, ofta re-
dan i samband med sjlva grundbrottet.
149
I ngra av dessa fall kan brot-
tet snarast tolkas som en del av grundbrottet, utver syftet att motar-
beta en anmlan eller ett vittnesml. Det var ibland svrt att avgra om
vergrepp i rttssak skett planerat eller om parterna sttt p varandra
av en slump. Ngra risktidpunkter gr emellertid att urskilja, som nr
grningspersonen ftt knnedom om att en anmlan gjorts eller i sam-
band med frhr: antingen nr grningspersonen sjlv frhrts eller
nr grningspersonen ftt veta att mlsganden eller vittnet frhrts.
Endast i ngra f fall gde vergrepp i rttssak rum i samband med
rttegngen. Som nmndes tidigare frekommer dremot mer subtila
pverkansfrsk, som gester och blickar eller nrvaro av en stor grupp
anhriga eller kamrater till den tilltalade i samband med huvudfr-
handlingen (Br 2008). Situationen vid rttegngen prglas sledes av
icke strafbara pverkansformer, snarare n av vergrepp i rttssak.
Att vergrepp i rttssak frekom efter rttegngsdagen var ovanligt.
Ngra f fall fanns dock, men dessa situationer var speciella och rrde
bland annat grningspersoner som kontaktat mlsganden eller vitt-
net frn fngelse eller psykiatrisk klinik. Det fanns ven exempel p
fall av vergrepp i rttssak som skett en lng tid, ibland fera r, efter
det att grundbrottet gt rum, men som inte tydligt kunde relateras till
ngon kritisk tidpunkt i hndelsefrloppet, som exempelvis att dom
fallit eller att grningspersonen avtjnat sitt straf. ven fr dessa situa-
149
Det finns naturligtvis omfattande metodologiska problem med att underska
detta, eftersom fr grningspersonen framgngsrika fall av vergrepp i rttssak
inte anmls. Annat datamaterial i Br:s rapport 2008, som ven verensstmmer
med internationell forskning, indikerar dock att pverkansfrsk i ett sent skede
r mycket ovanligt.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
tioner var det svrt att bedma om grningen var verlagd eller om
grningspersonen sttt p vittnet eller mlsganden av en ren tillfl-
lighet. Det samlade resultatet frn studien om otillten pverkan visar
p ett liknande mnster, att pverkansfrsk efter huvudfrhandling
r mycket ovanligt (Br 2008).
Eftersom vergrepp i rttssak fretrdesvis intrfade i samband
med grundbrottet var platsen fr vergrepp i rttssak i hg grad av-
hngig var grundbrottet gde rum. De fall som rrde relationsvld ut-
spelade sig framfr allt i hemmet, medan situationer relaterade till
ungdomsbrottslighet oftast skedde utomhus i den omgivning dr gr-
ningspersoner och ofer rrde sig. Ungdomar begick ibland vergrepp
i rttssak ver Internet eller via sms p mobilen. Eftersom datorn och
mobilen ofta anvnds i hemmet, nr ven dessa pverkansformer in i
den privata sfren (Br 2008).
Motiv
Ett i materialet vanligt frekommande och uppenbart motiv till ver-
grepp i rttssak var att grningspersonen inte ville att mlsganden eller
vittnet skulle lmna uppgifter till myndigheterna. Samtidigt var det inte
ovanligt att signaler p indirekta motiv frmedlades, som exempelvis
en strvan efter hgre status. Detta gllde framfr allt i de fall som rr-
de ungdomsbrottslighet. vergrepp i rttssak kunde begs mitt framfr
gonen p polisen, vilket knappast syftade till att undvika en anmlan.
Snarare var motivet att hvda sig, bde infr sina vnner och infr ofret.
Att exempelvis nmna kontakter inom kriminella kretsar kan bde ge-
nerera status infr andra ungdomar och f den som utsatts att avst frn
att anmla brott. Likas tycks fr de fall som rrde relationsvld ett indi-
rekt motiv ha varit att visa eller utva makt och kontroll ver ofret.
Det fnns ytterligare motiv av mer lngsiktig karaktr till vergrepp
i rttssak. Inom exempelvis organiserade grupperingar kan ett indirekt
syfte vara att ven fr framtida vittnen och brottsofer demonstrera att
det r riskabelt att anmla eller vittna om brott. Genom rykten om hot
och vld kan andra dra sig fr att lmna uppgifter till myndigheterna,
trots att de sjlva inte utsatts fr vergrepp i rttssak (Br 2008).
Grningspersoner
I frunderskningsmaterialet var det frmst mn som dmts fr ver-
grepp i rttssak och mnga av grningspersonerna var unga nr de
begick brottet. Nstan hlften av dem var under 20 r. Ett liknande
mnster framgr av statistiken som nmndes ovan; de som misstnkts
fr vergrepp i rttssak var mn och ungefr hlften av grningsperso-
nerna var mellan 15 och 25 r. Utifrn de studerade domarna och fr-
underskningarna kan grningspersonerna, i grova drag, knytas till de
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
tre kategorierna ungdomsbrottslighet, relationsvld samt en mindre
andel till organiserad brottslighet (jfr Br, 2008).
150

GRNINGSPERSONEN FR GRUNDBROTTET
Ptryckningar i form av vergrepp i rttssak kan komma antingen frn
den som begtt grundbrottet eller frn andra personer som har intres-
se av att brottet inte kommer till rttsvsendets knnedom eller att den
som anklagats fr grundbrottet friknns. I allmnhet var det den som
hade begtt vergrepp i rttssak som var grningsperson i grundbrot-
tet. I de fall ngon annan person begtt vergrepp i rttssak var han
eller hon oftast bekant eller slkt med grningspersonen fr grund-
brottet. Det frekom ven att den som begtt vergrepp i rttssak var
indirekt delaktig i grundbrottet, exempelvis genom att personen varit
p platsen dr grundbrottet utspelade sig. I ngra fall hade tv eller
tre grningspersoner i samma dom dmts fr vergrepp i rttssak, an-
tingen d de utfrt brottet tillsammans eller hade begtt varsitt ver-
grepp i rttssak.
TIDIGARE BROTTSBELASTNING
Majoriteten av dem som hade begtt vergrepp i rttssak var, utver
grundbrottet, brottsbelastade sedan tidigare. Inte sllan hade de tidi-
gare utvat olaga hot och ngra av personerna var tidigare dmda fr
vergrepp i rttssak. De f grningspersoner som inte fanns med i po-
lisens belastningsregister var unga och hade nyligen blivit strafmyn-
diga. Flera av dem som dmts fr vergrepp i rttssak inom ramen fr
relationsvld hade tidigare dmts fr kvinnofridskrnkning eller miss-
handel. Sledes var vergrepp i rttssak inte en isolerad brottshndelse
fr dessa personer.
KNNEDOM OM BROTTET
Flertalet grningspersoner, framfr allt ungdomar, frnekade att de
hade begtt vergrepp i rttssak. Ngra av dem medgav de faktiska
omstndigheterna men frnekade brott. Grningspersoner kunde re-
sonera i stil med att jag var dr och jag sa s till mlsganden, men
jag begick inte vergrepp i rttssak! Alternativt jag sa s fr att de
inte skulle ringa polisen. Denna argumentation tyder inte minst p
okunskap om brottets existens. I studien om otillten pverkan gjor-
des intervjuer med myndighetspersoner som mter ungdomar. Flerta-
let av dem som intervjuats, dribland poliser, gav samma bild; ungdo-
mar knner inte till att det r brottsligt att hota ngon fr att denne
inte ska anmla ett brott (Br 2008).
150
En viss verlappning frekommer, exempelvis kan vissa ungdomsgrupperingar
rknas som organiserade.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
I domar och frunderskningar frekom relativt f personer som
kan sgas ha anknytning till organiserad brottslighet. Nr dremot det
vidare begreppet otillten pverkan studerats syns ven personer med
kopplingar till organiserad brottslighet bland ptryckarna. Denna ka-
tegori av pverkare anvnder i hg grad subtila metoder eller utnyttjar
ett farlighetsrykte fr att pverka brottsofer och vittnen. En person
ikldd mc-vst kan exempelvis ge ett skrmmande intryck enbart ge-
nom att sitta i rttegngssalen. Vl medvetna om brottet och rttsv-
sendets syn p det, undviker dessa personer sannolikt att i formell, ju-
ridisk mening beg brottet vergrepp i rttssak (Br 2008).
Offer fr vergrepp i rttssak
Bland ofren fr vergrepp i rttssak fanns ngot fer mn n kvinnor.
Denna bild stmmer verens med de anmlningar som studerats, som
ven visar att skillnaden i andelar mellan knen minskat ngot mellan
ren 1999 och 2006. Liksom grningspersonerna var ungefr hlften av
ofren som fgurerade i frunderskningarna unga, frn 15 r upp till
drygt 20 r.
151
Majoriteten av dem som utsatts fr vergrepp i rttssak var brottsof-
fer i grundbrottet, medan en mindre andel var vittnen till grundbrot-
tet. Det var emellertid inte alltid helt okomplicerat att dela in bevisper-
sonerna i mlsgande och vittnen eftersom det frekom situationer
dr samma person var bde vittne och brottsofer. Exemplet nedan
illustrerar problematiken.
En kvinna misshandlades av sin berusade man och utsattes drefter
fr vergrepp i rttssak genom att mannen hotade att komma tillbaka
och dda henne om hon ringde polisen fr att han var p vg att kra
rattfull. Kvinnan var sledes vittne till det rattfylleribrott som han ho-
tade henne att inte anmla, samtidigt som hon just hade fallit ofer fr
misshandeln.
Det fnns fera mjliga frklaringar till att de som utstts fr vergrepp
i rttssak i hgre grad r brottsofer n vittnen. Ett skl, som ven lyfts
fram inom brittisk forskning, r att brottsofer i strre utstrckning n
vittnen anmler brott och att det r drfr de utstts (Maynard 1994).
En annan anledning r att brottsofret oftare r knt sedan tidigare
fr grningspersonen (Davis, Smith och Henley 1990, Fyfe 2001). Dess-
utom har brott mot person alltid ett ofer men inte alltid vittnen. En
mjlig frklaring r ven att anmlningsbengenheten r hgre bland
brottsofer n vittnen, eftersom brottsofer generellt har mer att vinna
personligen p att anmla brottet (Br 2008).
151
Den exakta ldern p offren framgick inte alltid i materialet.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Vid ngra fall av vergrepp i rttssak frekom att fera personer be-
vittnade hndelsen. Det kan d vara svrt att avgra om hotet uppfat-
tades som riktat mot samtliga eller enbart mot en person. Oavsett detta
kan en tnkbar fljd bli att ingen av de nrvarande vgar anmla eller
vittna om brottet. Sett frn ett vidare perspektiv r dessa personer dess-
utom vittnen till brottet vergrepp i rttssak samtidigt som de indirekt
drabbats av vergrepp i rttssak. Eventuellt pverkas de drfr att inte
heller anmla eller vittna om brottet vergrepp i rttssak.

RELATIONEN MELLAN GRNINGSPERSON OCH OFFER
Det var inte ovanligt att ofret knde grningspersonen sedan tidiga-
re. Relationen mellan ofer och grningsperson varierade, exempelvis
kunde de befnna sig i, eller hade tidigare haft i en krleksrelation,
vara vnner eller bekanta. Fr de fall som rrde ungdomsbrottslighet
framgick inte alltid hur eller om grningspersonen och ofret knde
varandra, dremot fanns ofta indikationer p att de rrt sig i samma
geografska omrde genom att de gtt p samma skola eller vistats p
samma fritidsgrd.
I de fall dr grningspersonen var oknd fr ofret, dr ofret ex-
empelvis blivit phoppad p gatan, skedde vergrepp i rttssak ns-
tan uteslutande i samband med grundbrottet. Ofret blev sledes frst
utsatt fr ett grundbrott av en oknd grningsperson och drefter, i
omedelbar anslutning, fr vergrepp i rttssak. Detsamma gllde fr
vittnen som utsatts av en oknd grningsperson. De hade bevittnat
en stld eller skadegrelse och blev, som en fljd av detta, utsatta fr
vergrepp i rttssak, i direkt anslutning till grundbrottet. Ngra av de
vittnen som fallit ofer fr vergrepp i rttssak blev utsatta i sin tjns-
teutvning som polis, vktare eller busschaufr.
ven anhriga till mlsgande och vittnen utsattes fr vergrepp i
rttssak, ven om det var ovanligt. I ett fall blev en tonring ofer d
han mottog hotet om din syster inte tar tillbaka anmlan s kommer
vi att dda henne och dig. Utver detta kan anhriga pverkas direkt
genom att hot riktats mot dem, som exempelvis om du anmler detta
ska jag dda din fru, men ocks indirekt genom den oro som ett ver-
grepp i rttssak mot en familjemedlem kan skapa.
Konsekvenser
Hur den som utsatts fr vergrepp i rttssak reagerar kan naturligtvis
bero p fera olika omstndigheter, som grundbrottets natur, karak-
tren p vergrepp i rttssak och personliga frutsttningar hos den
enskilde individen. Enligt frdjupningsstudien hade dock s gott som
samtliga personer som utsatts fr vergrepp i rttssak pverkats ge-
nom att de knt sig skrmda eller oroliga. I ngra fall beskrev ofren
explicit hur de pverkats av just vergrepp i rttssak. De uppgav att de
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
inte kunde ta eller sova, inte ville vara ensamma, var rdda fr att g
ut eller var vaksamma om de gick ut. Exempel fanns ven p fall dr
den som utsatts fr vergrepp i rttssak inte vgade bo hemma under
en tid efter brottet, eller hade fyttat till en annan ort. Ngra var ver-
tygade om att grningspersonen kunde stta hotelserna i verket eller
var frvissade om att bli utsatta igen. Ngra upplevde fara fr sitt liv. Yt-
terligare en konsekvens var oro infr att trfa grningspersonen igen
vid en eventuell rttegng och ngra ville undvika att sitta i samma sal
som grningspersonen vid rttegngen.
Dessa exempel p konsekvenser gller svl fr mlsgande som fr
vittnen. Obehaget kunde best en lng tid och ngra beskrev hur de
fortfarande var rdda fera mnader och till och med r efter det att
vergrepp i rttssak intrfat. I vissa fall var denna bestende oro be-
grnsad till nr ofret exempelvis rrde sig i grningspersonens trakter.
Det frekom fall dr rdslan hos den som utsatts fr vergrepp i rtts-
sak frstrkts av att personen bott p en liten ort. Ett vittne ppekade
att han var rdd att han skulle bli igenknd av grningspersonen efter-
som staden han bodde i var s liten.
ANMLAN OM BROTT
Utver den skada de som utsatts fr brottet lider kan vergrepp i rtts-
sak ven utgra ett hot mot rttsskerheten. I frdjupningsstudien
framgick exempelvis att anmlan om grundbrottet i vissa fall dragit ut
p tiden, men det framgick inte alltid om anmlan frhalats p grund
av vergrepp i rttssak eller av andra skl. I de fall anmlan hade drjt,
hann ibland nya brott begs mot samma ofer. Detta gllde fretrdes-
vis mot kvinnor som utsatts fr vld i en nra relation. Fr situationer
som rrde relationsvld frekom ven exempel p hur ofret tagit till-
baka sina uppgifter, som en konsekvens av vergrepp i rttssak, och
drefter igen utsatts fr misshandel. I ngra fall vgade den som utsatts
fr vergrepp i rttssak inte anmla och ngon annan person hade i
stllet anmlt brottet. Anmlan om sjlva vergreppet i rttssak skedde
dremot fretrdesvis omgende efter hndelsen. Det frekom dock
att brottet anmldes senare, ibland i samband med frhr gllande
grundbrottet. Sledes hade enbart grundbrottet anmlts initialt. Ett
skl till detta kan mjligen vara mlsgandens okunskap om brottet
vergrepp i rttssak.
I frlngningen kan en konsekvens av brottet bli att framtida brotts-
ofer och vittnen, som exempelvis via media eller genom bekanta hrt
talas om vergrepp i rttssak, drar sig fr att anmla brott eller p an-
nat stt medverka i rttsprocesser, av rdsla fr att utsttas fr ptryck-
ningar (jfr Br 2008).
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
tgrder fr att frebygga vergrepp i rttssak
Flera frslag har de senaste ren lagts fram om vad som kan gras
fr att frbttra situationen fr mlsgande och vittnen. En krnfrga
har varit vad som kan frbttras i samband med rttegngen (Se t.ex.
brom och boj 2002, brom och dv 2004, prop. 2000/01:79, Lindgren och
Qvarnstrm 2003). tgrderna har inte enbart syftat till att minska ris-
ken fr vergrepp i rttssak utan framfr allt till att ka tryggheten fr
vittnen och brottsofer.
Att delta i en rttegng r fr de festa en ovan situation. Drfr kan
brottsofer f std av ett mlsgandebitrde och hjlp frn ideella or-
ganisationer, som brottsofer- och kvinnojourer. Ngon motsvarighet
till mlsgandebitrde fnns dock inte fr vittnen. Detta std vilar i
stllet p ideella verksamheter i Sverige. De som har ftt detta std och
ftt kunskap om hur en rttegng gr till, har knt sig tryggare (prop.
2000/01:79, brom och dv 2004). Sannolikheten att ett brottsofer str
fast vid sina uppgifter r strre om hon eller han har ftt lmplig in-
formation och bra std (brom 2007a). Den som knner sig mer trygg
som vittne eller mlsgande kan drfr vara bttre rustad att hantera
vergrepp i rttssak och sledes lttare kunna st emot pverkansfr-
sk. Flera aktrer har emellertid ppekat att informationen r brist-
fllig och att den inte nr ut till alla som behver den (brom 2007a,
Lindgren och Qvarnstrm 2003). Nr vergrepp i rttssak gt rum fre
rttegngen kan brottsofer och vittnen tnkas vara srskilt oroliga.
Drfr kan vittnesstd och information dessutom fylla en viktig funk-
tion i att motverka efekterna av vergrepp i rttssak. Det har hnt att
frhandlingar, som riskerat att behva stllas in d vittnen inte velat
delta, kunnat genomfras tack vare mjligheten till vittnesstd (brom
och dv 2004).
En frhllandevis enkel tgrd fr att begrnsa mjligheterna till
pverkansfrsk i samband med rttegng r att anvnda separata
vntrum fr brottsofer och vittnen. Att behva dela vntrum med
den tilltalade, eller medfljande vnner till den tilltalade, kan natur-
ligtvis upplevas som pfrestande av den som ska vittna (Lindgren och
Qvarnstrm 2003, brom och dv 2004). Emellertid fnns inte separata
vntrum vid alla domstolar. Fr att denna frebyggande tgrd ska
vara meningsfull r det dessutom viktigt att de som deltar fr informa-
tion om att mjligheten fnns.
Brottsofers erfarenhet av rttsvsendet kan i frlngningen pverka
allmnhetens vilja att delta i rttsliga processer och drmed bengen-
heten att anmla brott (Lindgren och Qvarnstrm 2003 brom och dv
2004). Dliga rutiner kan sledes dels ka risken fr vergrepp i rtts-
sak, dels skapa ett rykte som genom en spridningsefekt kan pverka
andra att avst frn att delta i en rttsprocess eller anmla brott.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Bredda perspektivet
De ovan nmnda tgrdsfrslagen rr frmst situationen i samband
med domstolsfrhandling. Det studerade doms- och frundersk-
ningsmaterialet visade emellertid att endast en brkdel av brotten
hade gt rum inne eller i anslutning till rttegngen. vergrepp i rtts-
sak begicks huvudsakligen vid andra tillfllen, oftast i samband med
grundbrottet. Som nmnts tidigare frekommer dremot mer subtila
pverkansformer, som inte med ndvndighet behver utgra brott,
i samband med rttegng (Br 2008). Om majoriteten av vergrepp i
rttssak snarare sker i andra situationer n i rttssalen kan de frebyg-
gande tgrderna behva breddas. Hr diskuteras ngra tgrder med
fokus p de, enligt frunderskningsmaterialet, vanligast frekom-
mande ofren fr vergrepp i rttssak: kvinnor som utstts fr vld i
en nra relation och ungdomar.
RELATIONSVLD
Det fnns en vittnesstdsutbildning som fokuserar p den srskilda
problematik som knnetecknar situationen fr kvinnor som utsatts
fr vld av en nrstende man (brom och dv 2004). Flera aktrer un-
derstryker vikten av en snabb process nr det gller kvinnor som ut-
satts i samband med vld i hemmet. Hot- och riskbedmningar br
gras p ett tidigt stadium eftersom kvinnor som utsatts fr vld inte
sllan ngrar sig inom ett dygn och inte lngre vill medverka i utred-
ningen. En anmlan om vld, som inte lett till ett ingripande, innebr
en kad risk fr brottsofret att utsttas fr mer vld eller vergrepp i
rttssak (Rttsmedicinalverket 2001).
SKYDD FR DE MEST UTSATTA
Fr dem vars situation prglas av en hotbild, fnns olika slags skydd att
f. En person som, genom ett konkret hot, riskerar att frfljas eller att
p annat stt skadas kan f en s kallad sekretessmarkering, som inne-
br att en noggrann bedmning grs innan personuppgifter om folk-
bokfring lmnas ut. Nsta skerhetsniv, kvarskrivning, innebr att
en person fyttar men folkbokfrs p sin gamla folkbokfringsadress
(Skatteverket 2008). Nsta skerhetsniv omfattas av lagen (1991:483)
om fngerade personuppgifter och innebr att en ny identitet kan er-
bjudas en person som riskerar att bli utsatt fr allvarlig brottslighet
som medfr fara fr liv och hlsa.
Efter att ett nationellt program om personskerhet utarbetats, infr-
des r 2006 en ny bestmmelse i polislagen om att polisen fr bedriva
personskerhetsarbete betrfande vittnen och andra hotade personer.
Personskerhetsarbetet ska bedrivas i frhllande till de mest utsatta
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
personerna, frmst bevispersoner
152
som lmnar uppgifter i samband
med utredningar som rr grov eller organiserad brottslighet (sou
2004:1, prop. 2005/06:138).
UNGDOMAR
F ungdomar tycks knna till att vergrepp i rttssak r ett brott och
n mindre att det r ett allvarligt brott som ofta har hgre strafvrde
n det grundbrott som vergreppet syftar till att dlja. Drfr br in-
formation i strre utstrckning n ut till ungdomar om att handlingen
r brottslig.
r 2005 inledde det lokala brottsfrebyggande rdet och polisen i
Eskilstuna projektet Vga vittna, med mlet att frndra ungdomars
attityder kring den svenska rttsapparaten, att f ungdomar att vitt-
na och inte minst att frst vad detta ansvar betyder (Jonasson 2006).
Brottsofermyndigheten (brom) gav r 2007 ut informationshftet
Det r ett brott bra att veta fr dig som r ung (brom 2007b), dr
vergrepp i rttssak beskrivs som ett vanligt brott bland unga. I feb-
ruari 2008 lanserade brom webbplatsen Rttegngsskolan (www.
rattegangsskolan.se) med ett utbildningsmaterial som frmst riktar
sig till brottsofer, men ven till vittnen och tilltalade. Materialet kan
anvndas av den som vill frbereda sig infr en rttegng. Utbildnings-
materialets mlsttning r att brottsofer ska knna sig tryggare i sam-
band med rttegngen och drfr kunna koncentrera sig p att bertta
vad de varit med om. P Br:s webbplats www.brottsrummet.se, som
frmst riktar sig till ungdomar, men ocks till lrare, fnns information
om vergrepp i rttssak.
I propositioner och utredningar har inte bara vikten av utbildnings-
insatser framhllits, utan ocks samverkan mellan olika aktrer (prop.
2000/01:79). Sammanfattningsvis anser man att samordningen kan fr-
bttras och bli mer enhetlig inom den brottsoferstdjande verksam-
heten (brom och dv 2004).
152
Med bevispersoner avses hr mlsgande och vittnen men ven misstnkta och
tilltalade.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Referenser
Brottsfrebyggande rdet, Br (2005). Otillten pverkan riktad mot
myndighetspersoner. Frn trakasserier, hot och vld till amors infltra-
tion. Frfattare: Wallstrm, K., Skinnari, J. och Korsell, L. Rapport
Brottsfrebyggande rdet, Br (2006). Konsten att lsa statistik om brotts-
lighet. Frfattare: Sporre, T. och Standar, R. Rapport 2006:1. Tredje
omarbetade upplagan. Stockholm: Brottsfrebyggande rdet.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2007). Motverka otillten pverkan. En
handbok fr myndigheter om att frebygga trakasserier, hot, vld och kor-
ruption. Frfattare: Wallstrm, K., Korsell, L. och Andersson, E. R.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2008). Otillten pverkan mot brottsof-
fer och vittnen. Om ungdomsbrott, relationsvld och organiserad brotts-
lighet. Frfattare: Skinnari, J., Weding, L. och Korsell, L. Rapport
Brottsofermyndigheten, brom, och Brottsoferjourernas riksfrbund,
boj (2002). Vittnesstdshandboken. Reviderad 2006. Ume: Brottsof-
fermyndigheten.
Brottsofermyndigheten, brom, och Domstolsverket, dv (2004). Vitt-
nesstd. Slutredovisning av regeringsuppdrag. Frfattare: Persson, M.,
Gunnarsson, M. (brom) och Islander, P. (dv). Hmtad 31 juli 2008
frn <www.dom.se/Publikationer/Rapporter/Vittnesstod-slutredo-
visning.pdf>.
Brottsofermyndigheten, brom (2007 a). Ett nationellt samordningspro-
gram fr brottsofer. Frfattare: Hjerppe, U. Hmtad 18 februari 2008
frn <www.brottsofermyndigheten.se>.
Brottsofermyndigheten, brom (2007 b). Det r ett brott bra att veta
fr dig som r ung. Frfattare: Krapu, S. Hmtad 18 februari 2008 frn
<www.brottsofermyndigheten.se.
Davis, R. C., Smith, B. E. och Henley, M. (1990). Victim/Witness intimida-
tion in the Bronx courts: How common is it, and what are its consequenc-
es? New York: Victim services agency.
Estrada, F. (2007). Ungdomsvld uppmrksamhet och reaktion. I:
Estrada, F. och Flyghed, J. (red). Den svenska ungdomsbrottsligheten, s.
347371. Andra upplagan. Lund: Studentlitteratur.
Fondn, C. (2007). Gola aldrig ner ngon. Intervjuer med perso-
ner som i tonren misstnkts fr brott. I: Estrada, F. och Flyghed, J.
(red). Den svenska ungdomsbrottsligheten. S. 213248. Andra upplagan.
Fyfe, N. R. (2001). Protecting intimidated witnesses. Hampshire: Ashgate
Publishing Limited.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Granath, S. (2007). Rttsliga reaktioner p ungdomsbrott 19802005. P-
fljdsval, uppstsbedmningar och kriminalpolitik. En kriminologisk
analys. Akademisk avhandling. Kriminologiska institutionen vid
Stockholms universitet, avhandlingsserie nr 25.
Holmqvist, L. m.f. (2007). Brottsbalken. En kommentar. Brotten mot all-
mnheten och staten m.m. Stockholm: Norstedts juridik.
Jonasson, T. (2006). Om projektet Vga vittna och anmla brott. Pro-
jektbeskrivning. Hmtad 18 mars 2008 frn <www.polisen.se/inte/
nodeid=6843553&pageversion=1.jsp>.
Lindgren, M. och Qvarnstrm, J. (2003). Brottsofren i rttsprocessen. En
underskning genomfrd p uppdrag av Rikspolisstyrelsen, Riks-
klagaren, Domstolsverket. Hmtad 25 januari 2008 frn <www.akla-
gare.se/upload/r%20du/Brottsofer/Brottsofren%20i%20rttspro-
cessen.pdf>.
Maynard, W. (1994). Witness intimidation. Strategies for prevention. Police
research group. Crime detection and prevention series: Paper no 55.
London: Home Ofce.
Proposition 1996/97:135. ndring i brottsbalken. Skrpning av straf fr
vergrepp i rttssak.
Proposition 2000/01:79. Std till brottsofer.
Proposition 2001/02:59. Hets mot folkgrupp m.m.
Proposition 2002/03:70. Ytterligare tgrder fr att motverka vld i nra
relationer.
Proposition 2005/06:138. Personskerhet.
Rttsmedicinalverket (2001). Riskbedmningar och riskhantering inom
rttsvsendet. Information 22001. Dokumentation av ett seminari-
um 1920 september 2001 anordnat av Rttsmedicinalverket, Kri-
minalvrdsstyrelsen, Statens institutionsstyrelse och Brottsfrebyg-
gande rdet. Stockholm: Rttsmedicinalverket.
Skatteverket (2008). Information om skyddade personuppgifter. Hm-
tad 18 mars 2008 frn www.skatteverket.se/folkbokforing/ovrigt/inf
oskydd.4.18e1b10334ebe8bc80001711.html.
sou 1998:40. Brottsofer. Vad har gjorts? Vad br gras? Justitiedeparte-
mentet. Betnkande av Brottsoferutredningen.
sou 2000:88. Organiserad brottslighet, hets mot folkgrupp, hets mot homo-
sexuella m.m. strafansvarets rckvidd. Domstolsverkets remissvar.
Justitiedepartementet. Betnkande frn Kommittn om strafansvar
fr organiserad brottslighet m.m.
sou 2004:1. Ett nationellt program om personskerhet. Justitiedeparte-
mentet, Personskerhetsutredningen.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
LAGFRINGSUTVECKLINGEN
Hanns von Hofer
Inledning
I detta kapitel beskrivs hur lagfringar fr brott har utvecklats under
perioden 19752006. Lagfringsstatistiken r av stort vrde, eftersom
den beskriver vad rttssystemet faktiskt gr med personer som befun-
nits skyldiga till brott. Den beskriver hur mnga personer som lag-
frs, vilka brott det handlar om och vilka straf och andra pfljder
som tillmpas. Lagfringsstatistiken belyser ocks vissa egenskaper
hos lag vertrdarna som kn, lder och tidigare brottslig belastning,
samt ven var i landet lagfringen har intrfat. Samtliga dessa variab-
ler kommer att anvndas nedan nr utveck lingen beskrivs.
Resultaten kan sammanfattas i fljande punkter:
Denlindrigatrafkbrottslighetenutgrenstorochkandeandelav
lagfringarna och har drfr en mycket stor betydelse fr utveck-
lingen.
Den vriga lagfrda brottsligheten har minskat och utvecklingen
skiljer sig i s mtto frn den kning som brottsstatistiken i ett lng-
re tidsperspektiv visar.
Minskningarnaavserifrstahandlagfringaravmnochungdo-
mar, medan lagfringarna bland kvinnor har kat.
Detrfrmstlagfringarsomrrallvarligaretrafkbrott,tillgrepps-
brott, smugglingsbrott, bedrgeri samt skadegrelsebrott som har
minskat. Lagfringar som rr narkotikabrott, vlds- och hotbrott
har dremot kat.
Deallrafestalagfringarledertillettbtesstraf,samtidigtsomdet
r btesbrotten som har minskat.
Tillmpningenavvrigapfljder(inkl.fngelse)harvaritmereller
mindre ofrndrad med undantag fr villkorlig dom som har kat.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Ngra redovisningsprinciper
Redovisningen brjar r 1975. Det fnns frn och med denna tidpunkt
efter att omfattande statistikomlggningar gjorts i brjan av 1970-ta-
let en tillfrlitlig statistikserie att tillg. Sjlva begreppet lagfring
153
omfattar i den ofciella kriminalstatistiken domar, strafrelgganden
och talsunderltelser samt ordningsbter. Domar avser fllande dom-
slut i tingsrtt som inte behver ha vunnit laga kraft. Strafre lggan-
den r beslut av klagare som avser bter och i vissa fall ven villkorlig
dom, som godknns av den frelagda personen. ven talsunderltelser
r beslut av klagare och innebr att tal inte vcks trots att den miss-
tnkte bedms vara skyldig till brottet. Anlednin gen r ofta att brottet
r lindrigt och att personen i stllet talas fr ett annat, grvre brott
eller att personen r ung och till exempel tas hand om av socialtjns-
ten. Ordningsbter utfrdas av polis eller tull fr brott med penningb-
ter eller normerade bter i strafskalan. Det r klagar myndigheten
(m) som beslutar i samrd med Rikspolisstyrelsen (rps) vilka brott
som ska omfattas av ordningsboten. Ordningsbterna redovisas en-
dast summariskt i lagfringsstatistiken.
Till skillnad frn brottsstatistiken, som avser anmlda och uppklara-
de brott samt statistiken ver fr brott misstnkta personer, rr lagf-
ringsstatistiken personer som funnits skyldiga till brott. Fr att rknas
in i lagfringsstatistiken mste en person ha begtt ett brott, brottet
mste vidare ha blivit anmlt, uppklarat och ha lett till lagfring. Brot-
tets objektiva och subjektiva sida mste allts ha kunnat bevisas. Den
hr komplicerade processen r ett av sklen till att uppgifter i lagf-
ringsstatistiken s gott som alltid visar p lgre niver n motsvarande
uppgifter i brotts- eller misstankestatistiken. Ett annat viktigt skl r
att de olika statistikgrenarna bygger p olika statistiska enheter: anta-
let brott i brottsstatistiken och antalet personer (brutto) i lagfringssta-
tistiken (se vidare avsnittet Kunskapskllor).
Eftersom en lagfring kan avse fera brott och fera pfljder, samt
att en och samma person kan lagfras fera gnger under ett kalender-
r, r det ndvndigt att ha regler, hur sdana fall ska redovisas i statis-
tiken. I Sverige gller sedan lnge fljande tre redovisningsprinciper:
huvudbrottsprincipen
huvudpfljdsprincipen
bruttoprincipen.
153
Begreppet lagfring anvnds hr som ett kriminalstatistiskt begrepp som skiljer
sig frn det sprkbruk som anvnds inom till exempel klagarvsendet. Dr bety-
der lagfring att en person har stllts till svars fr sin handling genom tal. Det
innebr inte ndvndigtvis att personen ocks har blivit dmd. Som lagfring rk-
nas ven meddelade straffrelgganden och talsunderltelser, som dock inte
behver ha blivit godknda.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Huvudbrottsprincipen innebr att till huvudbrott i statistiken vljs
det brott i en lagfring som har den strngaste strafskalan. Om tv
brott har samma strafskala vljs ett av brotten slumpmssigt som
huvudbrott. Huvudpfljdsprincipen innebr p liknande stt att den
strngaste pfljden i domen vljs som huvudpfljd. Pfljderna har
rangordnats efter grad av ingripande med fngelse frst och pfljds-
eftergift sist. Bruttoprincipen innebr slutligen att en person redovisas i
statistiken det antal gnger som han eller hon som har lagfrts under
ret. Statistiken redovisar sledes inte antalet unika personer. Med be-
greppet lagfrda personer avses i fortsttningen antalet personer brut-
to om inget annat anges. Med dessa redovisningsprinciper i tanke
kan nu antalet fr brott lagfrda personer eller enkelt uttryckt antalet
lagfringar, beskrivas.
Utvecklingen av antalet lagfringar ren 19752006
rligen lagfrs omkring 400 000 personer i Sverige. r 2006 uppgick
antalet till 404 000 lagfringar, frdelat p 284 000 ordningsbter och
120 000 vriga lagfringar (domar, strafrelgganden och talsunder-
ltelser). Exklusive dubbelrkningar (av personer som lagfrts fera
gnger) avsg de 120 000 vriga lagfringarna omkring 98 000 perso-
ner netto.
I fgur 1 beskrivs utvecklingen av samtliga lagfringar inklusive res-
pektive exklusive ordningsbterna. Av fguren framgr att lagfring-
arna mellan ren 1975 och 2006 snarare minskat n kat. Utveckling-
en skiljer sig sledes frn vad brottsstatistiken visar (se avsnittet Den
svenska brottsutvecklingen). Den kraftiga minskningen efter r 1976 fr-
klaras av att fylleri avkriminaliserades r 1977, medan den tillflliga
uppgngen i brjan av 1980-talet hnger samman med ett kat antal
ordningsbter fr trafkbrott. Det samma gller fr uppgngen under
2000-talet d ordningsbterna kade frn cirka 200 000 till 284 000.
r 1999 utvidgades ordningsbotsinstitutet
154
till ett strre antal frfatt-
ningar n tidigare, och fr att ta tillvara de utkade befogenheterna
fck polisen drefter direktiv fr en kad anvndning av ordningsbot
(rps 2001 s. 20).
Lagfringsutvecklingen bestms sledes i stor utstrckning av hur
aktiv polisen r med att utfrda ordningsbter fr lindriga trafkbrott
155
.
Om man exkluderar ordningsbterna och enbart ser till utvecklingen
fr de vriga lagfringarna framtrder en tydlig minskning (se den ne-
dre kurvan i fgur 1). Totalt sett rr det sig om en minskning av 60 000
154
Riksklagarens freskrifter (1999:178) om ordningsbot fr vissa brott.
155
Med lindriga trafikbrott avses samtliga trafikbrott som inte faller under trafikbrotts-
lagen (TBL).
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
lagfringar sedan 1980-talets brjan. Minskningen avser frmst b-
teslagfringar (genom dom eller strafrelggande) och rr i huvudsak
(cirka 40 000 lagfringar) trafkbrott av olika slag. Fr att bttre kunna
belysa den allvarligare lagfrda brottsligheten utesluts svl ordnings-
bter som vriga lagfringar avseende lindriga trafkbrott och fylleri
ur den fljande beskrivningen.
Som framgr av fgur 2 knnetecknas utvecklingen av tv mer eller
mindre stabila niver: den frsta hgre nivn strcker sig mellan ren
1975 och 1993, medan den andra lgre nivn lper frn r 1996 till r
2006. Den tillflliga nedgngen mellan ren 1983 och 1986 p drygt
22 000 lagfringar frklaras i huvudsak av frre lagfringar avseende
tillgrepps- och bedrgeribrott samt brott mot trafkbrottslagen och
andra lagar inom det specialstrafrttsliga omrdet
Mellan ren 1993 och 1996 minskade antalet lagfringar med 37 500
eller knappt 30 procent. Drygt hlften (55 procent) av minskningen
utgjordes av brott mot lagen (1951:649) om straf mot vissa trafkbrott,
medan vissa frmgenhetsbrott (tillgrepps-, bedrgeri- samt skadeg-
relsebrott) i brottsbalken (1962:700) samt brott mot varusmugglingsla-
gen (1960:418) och lag (2000:1225) om straf fr smuggling stod fr
ytterligare 33 respektive 7 procent av minskningen. En av de f brotts-
typer som tydligt kade under dessa r var brott mot narkotikastraf-
lagen (1968:64). Frgan vad som frklarar den kraftiga minskningen
Figur 1. Antal fr brott lagfrda personer, samtliga lagfringar inklusive respektive
exklusive ordningsbot, ren 19752006. Klla: Br, registret ver lagfrda perso-
ner.
0
100 000
200 000
300 000
400 000
500 000
600 000
19?5 1980 1985 1990 1995 2000 2005
Samtliga laglringar inkl. ordningsbot
Samtliga laglringar exkl. ordningsbot
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
mellan ren 1993 och 1996 har hittills inte underskts systematiskt.
Det har nmnts att organisatoriska frndringar, som nrpolisrefor-
men med tfljande personalminskningar och budgettstramningar
(Br 2002:4) samt minskad trafkvervakning och omorganisationer
inom klagarvsendet, str bakom nedgngen. ven statistikproduk-
tionen genomgick under andra hlften av 1990-talet omfattande fr-
ndringar, vilka kan ha haft en viss betydelse fr jmfrelsen ver tid
(Br 2007, s. 136137)
Lagfringarna har efter r 1996 stannat kvar p den lgre nivn. An-
talet uppgick som lgst till cirka 84 500 lagfringar r 2001 och som
hgst till cirka 100 000 lagfringar r 2006. Lagfringarna avsg i frsta
hand brott mot frmgenhet (stld- och bedrgeribrott m.m.), brott
mot person (vlds-, hot- och sexualbrott), allvarligare trafkbrott (brott
mot trafkbrottslagen) samt narkotika- och smugglingsbrott.
Utvecklingen 19752006 frdelad efter vissa
personvariabler
I det fljande beskrivs utvecklingen i strre detalj genom att dela upp
lagfringarna enligt kn (kvinnor och mn), lder (unga och vuxna),
tidigare belastning (debutanter och recidivister) samt region (personer
lagfrda i storstadsln respektive vriga ln i landet). Beskrivningarna
avser samtliga brott, oavsett om det handlar om vlds-, stld-, trafk-
Figur 2. Fr brott lagfrda personer; ordningsbter samt lagfringar avseende fyl-
leri och lindriga trafikbrott exkluderade, ren 19752006. Klla: Br, registret ver
lagfrda personer.
0
20 000
40 000
60 000
80 000
100 000
120 000
140 000
160 000
19?5 1980 1985 1990 1995 2000 2005
Samtliga laglringar exkl. ordningsbot, laglringar om
lylleri och lindriga tralikbrott
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
eller narkotikabrott. Fylleri och lindriga trafkbrott r dock borttag-
na. En mer detaljerad analys av antalet lagfringar frdelad efter olika
brottstyper fljer efter detta avsnitt.
KN
Mn begr oftare brott n kvinnor, vilket ocks framkommer i lag-
fringsstatistiken. r 2006 var andelen kvinnor av samtliga personer
som lagfrts fr brott 19 procent. Utvecklingen skiljer sig tydligt t
mellan kvinnor och mn. Sedan r 1975 har lagfringarna bland mn
minskat med cirka en tredjedel, samtidigt som kvinnors lagfringar
med ett avbrott under andra hlften av 1990-talet har tenderat att
ka. kningen bland kvinnorna avser dock enbart brottsbalksbrotten.
Nr man ser till brott enligt specialstrafrtten som utgr cirka hlften
av lagfringarna minskar antalet lagfringar fr bgge knen.
Under 2000-talet kade kvinnornas lagfringar med omkring 20
procent, vilket kan jmfras med 5 procent bland mnnen. Frgan om
det r kvinnors lagfringsniv som hller p att anpassas till mnnens
niv eller om det frhller sig p motsatt vis kan tyvrr inte besvaras
hr, eftersom det krver underskningar av annat slag (jfr Pettersson
2007, s. 95).
LDER
Eftersom de vuxna r s mnga fer i befolkningen n ungdomarna
(1520 r), str de ven fr merparten av lagfringarna. r 2006 upp-
0
5 000
10 000
15 000
20 000
25 000
30 000
35 000
40 000
0
20 000
40 000
60 000
80 000
100 000
120 000
140 000
19?5 1980 1985 1990 1995 2000 2005
Mn Kvinnor
Figur 3. Fr brott lagfrda mn (vnster axel) respektive kvinnor (hger axel), ex-
klusive ordningsbot samt lagfringar rrande fylleri och lindrigare trafikbrott, ren
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
gick de vuxnas andel till 76 procent av samtliga lagfrda personer. Det
innebr dock inte att vuxna personer ocks skulle vara mer brottsak-
tiva n ungdomar. Relativt sett lagfrs ungdomar oftare fr brott n
vuxna. r 2006 lagfrdes 3,3 procent av ungdomarna, vilket kan jm-
fras med 1,1 procent av den vuxna befolkningen. Ungdomarnas hgre
lagfringsandel har dock tenderat att minska ver tid.
Ser man till hela perioden 19752006 fnns tydliga skillnader i hur
de ungas och de vuxnas lagfringar har utvecklats. De vuxnas lagf-
ringar var tmligen stabila mellan ren 1975 och 1993 respektive ren
19962006, med en tydlig nedgng ren dremellan. Ungdomarnas
lagfringar minskade dremot mer eller mindre kontinuerligt fram
till r 2001. Visserligen kade ungdomarnas lagfringar drefter igen,
men kningen frklaras helt och hllet av strre rskullar. Tar man
hnsyn till detta fortstter minskningen av unga lagfrda ven under
2000-talet med cirka 5 procent.
TIDIGARE BELASTNING
En viktig uppgift fr kriminalpolitiska insatser r att frebygga terfall
i brott. Majoriteten av de personer som lagfrs har redan tidigare va-
rit lagfrda fr brott (s.k. recidivister)
156
. r 2006 uppgick deras andel
till 57 procent av samtliga lagfrda fr de allvarligare brotten. Studerar
156
Recidivister definieras hr som lagfrda personer som sedan tidigare r lagfrda
minst en gng.
Figur 4. Fr brott lagfrda personer vuxna (vnster axel), respektive unga (hger
axel), exklusive ordningsbot, lagfringar rrande fylleri och lindrigare trafikbrott,
0
10 000
20 000
30 000
40 000
50 000
60 000
0
20 000
40 000
60 000
80 000
100 000
120 000
19?5 1980 1985 1990 1995 2000 2005
vuxna (21-r) Unga (15-20 r)
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
man hela perioden 19802006 har frdelningen mellan tidigare lag-
frda personer och inte tidigare lagfrda personer (s.k. debutanter) i
stort sett varit stabil. Stabiliteten innebr att utvecklingen av lagfring-
ar bland bde debutanter och recidivister minskade i ungefr samma
takt sett till hela perioden. Under 2000-talet kar antalet debutanter
med 18 procent, vilket delvis hnger samman med de kande rskul-
larna bland de unga och kningen av lagfringarna bland kvinnorna
(se ovan).
Samtidigt kan vissa skillnader konstateras. Antalet recidivister mins-
kade under perioden mer bland personer som lagfrts fr brott mot
brottsbalken (frmst stld- och bedrgeribrott), medan debutanterna
fretrdesvis minskade bland personer som lagfrts fr olika brott
inom specialstrafrtten, frmst trafkbrottslagen (se ven avsnittet om
utvecklingen fr vissa brottstyper nedan).
REGIONAL FRDELNING
Brottsligheten r inte jmnt frdelad ver landet. Generellt sett gl-
ler att den r hgre i mer ttbefolkade n glestbefolkade omrden.
P lnsniv r dock skillnaderna inte srskilt stora. r 2006 var den
anmlda brottsligheten till exempel knappt dubbelt s stor i det mest
brottsbelastade lnet (Stockholm) jmfrt med det minst brottsbelas-
tade lnet (Norrbotten). Detta r registrerades 177 respektive 94 brott
per 1 000 invnare i de tv lnen. I fgur 6 beskrivs utvecklingen av lag-
fringarna i de tre storstadslnen respektive de vriga lnen i landet.
Som framgr av denna ngot frenklade jmfrelse har utveck-
Figur 5. Fr brott lagfrda personer exklusive ordningsbot, lagfringar rrande fyl-
leri och lindrigare trafikbrott, efter tidigare belastning, ren 19802006. Klla: Br,
registret ver lagfrda personer.
0
10 000
20 000
30 000
40 000
50 000
60 000
?0 000
80 000
90 000
1980 1985 1990 1995 2000 2005
Debutanter Pecidivister
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
lingen varit likartad mellan storstadslnen och de vriga lnen under
hela perioden 19752006.
SAMMANFATTNING
rligen lagfrs omkring 400 000 personer (brutto) fr brott. Betydel-
sen av de lindriga trafkbrotten, som utgr nrmare 80 procent av den
totala lagfringsvolymen, r stor. Nr de lindriga trafkbrotten och fyl-
leriet (som avkriminaliserades 1977) frnrknas framgr det att utveck-
lingen har varit mer eller mindre stabil under perioden med undan-
tag fr en tydlig och generell nivsnkning mellan ren 1993 och 1996.
Minskningen sett ver hela perioden terfnns i princip i samtliga per-
songrupper, men den r speciellt tydlig bland mn och ungdomar (15
20 r). Till skillnad mot vriga redovisningsgrupper uppvisar kvinnor
kningstendenser ver tid.
Utvecklingen 19752006 frdelad efter vissa brottstyper
I detta avsnitt redogrs fr hur lagfringarnas sammansttning avse-
ende olika typer av brott har frndrats ver tid och hur detta pverkat
lagfringsutvecklingen i stort. Det kan konstateras att utvecklingen av
antalet lagfringar skiljer sig ptagligt mellan olika brottstyper. Av ut-
rymmesskl inskrnks dock beskrivningen hr till ngra f brottstyper.
Eftersom framstllningen gller ett utvecklingsperspektiv har de brotts-
typer valts som uppvisar de strsta minskningarna respektive strsta
kningarna nr perioderna 19751993 och 19962006 jmfrs med var-
andra. Som beskrivits ovan minskade lagfringarna mellan ren 1993
Figur 6. Fr brott lagfrda personer exklusive ordningsbot, lagfringar rrande fylleri och
lindrigare trafikbrott, efter region (storstadsln [Stockholms, Vstra Gtalands och Sk-
ne ln] och vriga ln), ren 19752006. Klla: Br, registret ver lagfrda personer.
0
10 000
20 000
30 000
40 000
50 000
60 000
?0 000
80 000
90 000
19?5 1980 1985 1990 1995 2000 2005
Storstadsln vriga ln
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Lagrum Genomsnittlig frndring
perioderna (19962006)
och (19751993)*
TBL Lag (1951:649) om straff fr vissa
trafikbrott
-16 673
BrB 8 kap Stld, rn och andra tillgreppsbrott -7 597
VSL, LSS Varusmugglingslagen (1960:418),
lag (2000:1225) om straff fr
smuggling
-6 107
BrB 9 kap. Bedrgeri och annan oredlighet -4 746
BrB 12 kap Skadegrelsebrott -1 532
BrB 16 kap Brott mot allmn ordning -695
SBL Skattebrottslagen (1971:69) -160
BrB 10 kap Frskingring och annan trolshet -152
BrB 13 kap Allmnfarliga brott -74
BrB 14 kap Frfalskningsbrott -20
BrB 18 kap Hgmlsbrott -11
BrB 7 kap Brott mot familj -2
BrB 19 kap Brott mot rikets skerhet -
MB m.m. Miljbalken (1998:808)
Naturvrdslagen (1964:822)
Miljskyddslagen (1969:387)
-
BrB 20 kap Tjnstefel m.m. 4
BrB 5 kap rekrnkningsbrott 27
BrB 6 kap Sexualbrott 179
BrB 17 kap Brott mot allmn verksamhet 284
AL m.m. Alkohollagen (1994:1738) m.m. 293
BrB 11 kap Brott mot borgenrer m.m. 351
BrB 15 kap Mened, falskt tal och annan osann 359
BrB 4 kap Brott mot frihet och frid 400
BrB 3 kap Brott mot liv och hlsa 1 810
NSL Narkotikastrafflagen (1968:64) 4 774
*Berkningsmetod: Genomsnittet av antalet lagfringar under perioden 1996
2006 minus genomsnittet av antalet lagfringar under perioden 19751993.
Tabell 1. Fr brott lagfrda personer, genomsnittlig frndring mellan perioderna
19751993 och 19962006, efter huvudbrott (brottsbalken samt viktigare speci-
alstraffrttsliga frfattningar).
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
och 1996 med knappt 30 procent. Bryts redovisningen av brottsbalks-
brotten ner p kapitelniv, framkommer fljande rangordning.
157
Minskningarna r strst fr i fallande ordning brott mot trafk-
brottslagen, tillgreppsbrott, varusmugglingsbrott samt bedrgeri- och
skadegrelsebrott. Totalt sett har lagfringar inom denna grupp mins-
kat med i genomsnitt 36 700 lagfringar mellan de tv perioderna. De
strsta kningarna avser lagfringar rrande narkotikabrott, brott mot
liv och hlsa samt brott mot frihet och frid som huvudbrott. Dessa tre
brottsgrupper str tillsammans fr en genomsnittlig kning p nr-
mare 7 000 lagfringar. Sammantaget r sledes minskningarna strre
n kningarna. I fgurerna 7a, 7b och 8 sammanfattas utvecklingen fr
de fem brottsgrupper som har minskat mest respektive de tre brotts-
grupper som har kat mest.
Lagfringsutvecklingen kommenteras utifrn de variabler som an-
vnts tidigare, det vill sga kn, lder, tidigare belastning och regional fr-
delning. I redovisningen grs ven en jmfrelse med utvecklingen en-
ligt brottsstatistiken. Nrmare bestmt jmfrs anmlda och uppklarade
brott med antalet personer lagfrda fr brott (huvud- och bibrott). Att
ocks ta med bibrotten r speciellt lmpligt nr man vill veta hur mnga
personer som har lagfrts fr en viss typ av brott, eftersom huvudbrotts-
principen medfr att brott som har ett lgt strafvrde eller som ofta be-
gs i samband med andra brott blir underrepresenterade i statistiken.
Eftersom brotts- och lagfringsstatistiken bygger p olika statistiska
enheter (brott respektive personer) r deras niver inte direkt jmfr-
bara med varandra. Trots detta r det meningsfullt att jmfra trender
mellan de tv statistikgrenarna. Fr att underltta sdana jmfrelser
har alla serier rknats om till indexserier med basret 1975 = 1. I ideal-
fallet br serierna ver uppklarade brott och lagfringar avseende hu-
vud- och bibrott vara mest lika, eftersom de statistiskt sett str nrmast
varandra. I praktiken visar det sig dock att det delvis frekommer stora
skillnader, vilket ger anledning till resonemang av skilda slag. Fr att
inte tynga framstllningen alltfr mycket kommenteras endast de sto-
ra utvecklingsdragen och ngra mer igonfallande avvikelser. Fram-
stllningen fljer sorteringsordningen i tabell 1 ovan.
157
Att analysen utgr frn huvudbrotten i lagfringarna kan ha viss betydelse fr den
inbrdes rangordningen av brotten, p s vis att antalsmssiga minskningar och
kningar i brott som sllan utgr huvudbrott underskattas och vice versa. D det
frmst r volymmssigt stora brottskategorier som uppvisar stora frndringar
och de antalsmssigt mindre brottskategorierna visar p sm frndringar kan
den valda analysenheten rimligtvis inte ha ngon strre betydelse fr resultatet
i sin helhet. En analys av indexerade serier visar dessutom att utvecklingen fr
huvudbrott respektive huvud- och bibrott relativt sett varit i princip likartad un-
der ren 19752006 inom samtliga brottskategorier. Samtliga brottskategorier,
utom narkotikabrott och brott mot frihet och frid, uppvisar dock en ngot starkare
utveckling nr man enbart ser till jmfrelse mellan med huvud- och bibrott.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Figur 7a. Antal lagfringar med tillgreppsbrott (BrB 8 kap.) respektive brott mot
trafikbrottslagen (TBL) som huvudbrott, ren 19752006 Klla: Br, registret ver
lagfrda personer.
0
5 000
10 000
15 000
20 000
25 000
30 000
35 000
40 000
45 000
50 000
19?5 1980 1985 1990 1995 2000 2005
Tralikbrottslagen Tillgreppsbrott (BrB 8 kap.)
0
2 000
4 000
6 000
8 000
10 000
12 000
14 000
16 000
19?5 1980 1985 1990 1995 2000 2005
varusmugglingslagen m.m.
Bedrgeribrott m.m. (BrB 9 kap.)
Skadegrelsebrott (BrB 12 kap.)
Figur 7b. Antal lagfringar med bedrgeri- och skadegrelsebrott (BrB 9 kap. resp.
12 kap.) samt brott enligt varusmugglingslagen/lagen om straff fr smuggling (VSL/
LSS) som huvudbrott, ren 19752006. Klla: Br, registret ver lagfrda perso-
ner.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
BROTTSTYPER SOM MINSKAR MEST
Trafkbrottslagen (tbl)
Trafkbrottslagen omfattar de allvarliga trafkbrotten (i fallande stor-
leksordning): olovlig krning, rattfylleri, vrdslshet i trafk och
smitning. r 2006 lagfrdes cirka 38 000 personer fr brott mot tra-
fkbrottslagen som huvud- och bibrott. Som framgr av fgur 9 r sam-
stmmigheten mellan brotts- och lagfringsstatistiken hg ver tid,
vilket framfr allt beror p att det vanligtvis fnns en misstnkt person
vid registreringen av brottsanmlan. Den kraftiga minskningen efter
r 1993, liksom uppgngen efter r 1998 r synliga i bda statistikgre-
narna. Den kraftiga minskningen sammanfaller med en reform av tra-
fknykterhetslagstiftningen r 1994, som bland annat innebar en snk-
ning av promillegrnsen fr grovt rattfylleri. Minskningen kan dock
ha fera orsaker och har ansetts vara mycket svrbedmd (Br 1998, s.
26). Nr det gller terhmtningen p 2000-talet br man ocks be-
akta en lagndring r 1999, som innebar att rattfylleri under pver-
kan av narkotika kriminaliserades (Br 2004c, s. 266). r 2006 avsg
omkring 500 lagfringar rattfylleri under pverkan av narkotika som
huvudbrott.
Lagfringarna inom alla underskta grupper minskade efter r 1993.
Kvinnornas lagfringar minskade dock mer n mnnens, en minsk-
Figur 8. Antal lagfringar med brott mot liv och hlsa respektive mot frihet och frid
(BrB 3 kap. resp. 4 kap.) samt brott enligt narkotikastrafflagen (NSL) som huvud-
brott, ren 19752006. Klla: Br, registret ver lagfrda personer.
0
2 000
4 000
6 000
8 000
10 000
12 000
14 000
16 000
19?5 1980 1985 1990 1995 2000 2005
Narkotikastralllagen
Brott mot liv och hlsa (BrB 3 kap.)
Brott mot lrihet och lrid (BrB 4 kap.)
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
ning med 58 respektive 47 procent (se ven kapitlet om Rattfylleri).
ven antalet ungdomar och tidigare ostrafade personer har minskat,
vilket delvis kan hnga samman med att frre unga personer kom att
ta krkort under 1990-talet till fljd av den ekonomiska kris som drab-
bade Sverige under dessa r (jfr scb 2008, tab. 270).
Tillgreppsbrott m.m. (kap. 8 BrB)
Tillgreppsbrotten utgrs huvudsakligen av snatteri, stld, tillgrepp av
fortskafningsmedel, grov stld och rn/grovt rn (i fallande storleks-
ordning). Totalt sett lagfrdes cirka 31 000 personer fr tillgreppsbrott
som huvud- och bibrott r 2006, varav 17 000 personer fr snatteri och
drygt 1 000 personer fr rn (inkl. grovt).
Som framgr av fgur 10 har tillgreppsbrotten minskat sedan 1990-ta-
let bde i brotts- och lagfringsstatistiken, men minskningen r strre
i lagfringsstatistiken. Detta kan tolkas som att antalet lagfrda perso-
ner i princip bestms av hur mnga tillgreppsbrott polisen klarar upp.
Noterbart r brottsstatistikens avvikande utveckling efter r 1984. Avvi-
kelsen kan inte sttas i samband med ngra lagndringar eller statistik-
omlggningar. Dremot liknar utvecklingen den trend som framgr
av Statistiska centralbyrns (scb) oferunderskningar som beskri-
ver hushllens utsatthet fr stld- och skadegrelsebrott (Hll 2004).
Utvecklingen i lagfringsstatistiken torde drfr rimligen frklaras av
att polisen klarat upp frre tillgreppsbrott ver tid (jfr Br 2002).
Figur 9. Trafikbrottslagen (TBL): Anmlda och uppklarade brott samt fr brott lag-
frda personer (huvud- och bibrott), ren 19752006. Index 1975 = 1. Klla: Br,
kriminalstatistik och registret ver lagfrda personer.
0,0
0,2
0,4
0,6
0,8
1,0
1,2
1,4
19?5 1980 1985 1990 1995 2000 2005
Anm. brott Uppkl. brott Lagl. huvud- och bibrott
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Minskningen i lagfringsstatistiken kan observeras fr svl ungdo-
mar som vuxna, debutanter som recidivister samt fr lagfrda svl i
storstadsln som i vriga ln. Dremot frekommer det stora skillna-
der i lagfringsutvecklingen mellan kvinnor och mn. Antalet mn
lagfrda fr tillgreppsbrott lg fram till r 1993 p en relativt stabil
niv, men kom under de efterfljande ren att minska. Kvinnornas lag-
fringar kade i stllet under brjan av perioden och fram till mitten
av 1980-talet. Drefter lg deras antal p en relativt stabil niv, fr att i
likhet med vriga persongrupper sjunka ngot under ngra r kring
millennieskiftet (fgur 11).
Nmnvrt r ven den kontinuerliga minskningen av lagfringar
bland ungdomar under perioden. r 1975 lagfrdes cirka 14 000 ung-
domar fr tillgreppsbrott som huvudbrott, vilket kan jmfras med
8 000 motsvarande lagfringar r 2006. Cirka en tredjedel av minsk-
ningen avsg tillgrepp av fortskafningsmedel. Minskad stldbrottslig-
het kan ocks noteras i de terkommande sjlvdeklarationsundersk-
ningarna bland elever i rskurs nio som genomfrts sedan 1995 (Br
2006). Uppgngen i antalet lagfringar bland ungdomar i slutet av
perioden r dock i huvudsak en fljd av strre rskullar (se avsnittet
om lder ovan). En viktig avvikelse br noteras nr det gller rn (inkl.
grovt rn). Hr har lagfringar avseende huvudbrott bland ungdomar
kat frn cirka 200 lagfringar r 1989 till cirka 500 lagfringar r 2006
(jfr Br 2000a).
Figur 10. Tillgreppsbrott m.m. (BrB 8 kap.): Anmlda och uppklarade brott samt fr
brott lagfrda personer (huvud- och bibrott), ren 19752006. Index 1975 = 1.
Klla: Br, kriminalstatistik och registret ver brott fr lagfrda personer.
0,0
0,2
0,4
0,6
0,8
1,0
1,2
1,4
1,6
1,8
19?5 1980 1985 1990 1995 2000 2005
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Figur 11. Fr tillgreppsbrott m.m. (huvudbrott) lagfrda mn (vnster axel), respek-
tive kvinnor (hger axel), ren 19752006. Klla: Br, registret ver lagfrda per-
soner.
0
5 000
10 000
15 000
0
5 000
10 000
15 000
20 000
25 000
30 000
19?5 1980 1985 1990 1995 2000 2005
Mn Kvinnor
Figur 12. Fr tillgreppsbrott m.m. (huvudbrott) lagfrda vuxna (vnster axel), res-
pektive unga (hger axel), ren 19752006. Klla: Br, registret ver lagfrda per-
soner.
0
5 000
10 000
15 000
0
5 000
10 000
15 000
20 000
25 000
30 000
19?5 1980 1985 1990 1995 2000 2005
vuxna (21- r) Unga (15-20 r)
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Varusmugglingslagen (vsl) och lagen om straf fr smuggling (lss)
Utvecklingen under perioden 19752006 pverkas av de betydande
frndringar i regelsystemet rrande smugglingsbrott som intrfade
under perioden
158
, men ocks sjlva tillflles- och kontrollstrukturen
har frndrats genom att grnserna mot eu ppnades i brjan av 1990-
talet.
r 2006 lagfrdes omkring 1 700 personer fr brott mot smugg-
lingslagen som huvud- och bibrott, vilket kan jmfras med drygt
14 000 lagfrda personer r 1975. verlag har lagfringarna fr smugg-
lingsbrott, med undantag fr grvre brott som lett till fngelse, mins-
kat kraftigt i samtliga underskta grupper (kn, lder, tidigare belast-
ning och regional frdelning). Den kraftiga minskningen efter r 1981
hnger samman med att ringa varusmuggling av sprit och cigaretter
frn och med r 1982 lagfrs genom ordningsbotsfrelgganden (scb,
1983). Dessfrinnan utfrdades huvudsakligen strafrelgganden fr
denna typ av brott. Lagen om straf fr smuggling frn r 2001, som
bland annat skulle anpassa smuggling av narkotika till bestmmelser-
158
En stor del av smugglingsbrotten hanteras via tullen genom ordningsbot, och re-
dovisningen av smugglingsbrotten r av detta skl ofullstndig i brottsstatistiken.
Eftersom ordningsbter har exkluderats frn lagfringsserien utgr detta dock
ett mindre problem i jmfrelsen mellan brotts- och lagfringsstatistiken efter r
1980. Under ren dessfrinnan fngar de tv statistikgrenarna in olika stora delar
av smugglinsbrottsligheten.
Figur 13. Smugglingsbrott (VSL; LSS): Anmlda och uppklarade brott samt fr brott
lagfrda personer (huvud- och bibrott), ren 19752006. Index 1975 = 1. Klla:
Br, kriminalstatistik och registret ver lagfrda personer.
0,0
0,2
0,4
0,6
0,8
1,0
1,2
1,4
1,6
1,8
2,0
19?5 1980 1985 1990 1995 2000 2005
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
na i narkotikastrafagen, har i praktiken inneburit ptagliga kningar
av framfr allt lnga fngelsestraf fr smugglingsbrott och de ligger
r 2006 i genomsnitt p omkring 29 mnader.

Bedrgeri och annan oredlighet (BrB 9 kap.)
Bedrgeribrotten omfattar huvudsakligen brotten bedrgeri (inkl. be-
drgligt beteende och grovt bedrgeri), hleri och utpressning. Skill-
naden i utveckling mellan brottsstatistiken och lagfringsstatistiken
som visas i fgur 14 beror av allt att dma p den extensiva antalsrk-
ningen i svensk brottsstatistik (Dolmn 2004, s. 180181). Den frhjda
nivn i brottsstatistiken p 1980-talet sammanfaller med mnga kon-
tokorts- och checkbedrgerier, medan de tillflliga uppgngarna ren
1996 och 2003 kan hnfras till ett ftal seriebrottsanmlningar respek-
tive anmlningar om s kallade blufakturor.
Som framgr av fgur 14 har antalet bedrgerilagfringar minskat
kontinuerligt under perioden. Totalt lagfrdes omkring 5 300 perso-
ner fr bedrgeri och annan oredlighet som huvud- och bibrott r
2006, vilket kan jmfras med 11 200 lagfringar r 1975. Noterbart r
att antalet lagfrda mn minskade ngot mer n antalet lagfrda kvin-
nor. Detsamma gller fr lagfringar som rr ungdomar jmfrt med
vuxna personer, recidivister jmfrt med debutanter, samt lagfringar
i storstadslnen jmfrt med vriga ln.
Figur 14. Bedrgeri m.m. (BrB 9 kap.): Anmlda och uppklarade brott samt fr brott
lagfrda personer (huvud- och bibrott), ren 19752006. Index 1975 = 1. Klla:
Br, kriminalstatistik.
0,0
0,5
1,0
1,5
2,0
2,5
19?5 1980 1985 1990 1995 2000 2005
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Skadegrelsebrott (BrB 12 kap.)
Medan skadegrelsebrotten kar mycket kraftigt i brottsstatistiken,
r trenden i uppklaringsstatistiken tmligen stabil och till och med
minskande i lagfringsstatistiken. Det gller speciellt efter ren 1983
och 1992. Skillnaden kan till viss del frklaras med att klotterbrotts-
ligheten ndde Sverige i mitten av 1980-talet (Johnson 2007, s. 256).
Klotterbrotten, som i dag utgr en fjrdedel av den totala anmlda
skadegrelsen kan anses vara frhllandevis svruppklarade. I vilken
mn kningen i vrigt beror p en kad brottslighet eller p en nd-
rad anmlningsbengenhet, gr inte att fastsl (Hollari 2004, s.194).
Det kan dock ppekas att varken scb:s oferunderskningar med avse-
ende p den vuxna befolkningen (Hll 2004) eller Br:s sjlvdeklara-
tionsunderskningar bland elever i rskurs nio (Br 2006) tyder p att
skadegrelse skulle ha kat, tminstone inte i den utstrckning som
brottsstatistiken visar.
Minskningen i lagfringsstatistiken har varit ptaglig sedan mitten
av 1990-talet och kan inte frklaras av ngra eventuella ndringar i
lagstiftningen. Minskningarna avser vidare samtliga underskningsva-
riabler, men den r strre bland mn, vuxna och recidivister n i mot-
svarande jmfrelsegrupper.
0,0
0,5
1,0
1,5
2,0
2,5
3,0
19?5 1980 1985 1990 1995 2000 2005
Figur 15. Skadegrelsebrott (BrB 12 kap.): Anmlda och uppklarade brott samt fr
brott lagfrda personer (huvud- och bibrott), ren 19752006. Index 1975 = 1.
Klla: Br, kriminalstatistik.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
BROTTSTYPER SOM KAR MEST
Narkotikastrafagen (nsl)
Narkotikastrafagen trdde i kraft 1968 och har sedan dess ndrats
upprepade gnger. Som framgr av fgur 16 har bde de anmlda och
de uppklarade brotten samt de lagfrda personerna kat kraftigt mel-
lan ren 1975 och 2006, men kningen i lagfringsstatistiken r str-
re n den i brottsstatistiken.
159
Efekten av lagndringar och srskilda
satsningar mot narkotika framgr tydligt av statistiken: dels kningen
i brjan av 1980-talet (Kassman 1998), dels satsningarna i slutet av pe-
rioden (Holgersson 2007).
Totalt lagfrdes nrmare 24 600 personer fr brott mot narkotika-
strafagen som huvud- och bibrott r 2006, jmfrt med drygt 4 300
personer r 1975. Det innebr att minst var femte lagfring r 2006
hade kopplingar till narkotikaproblemet. Ptagligt fer mn n kvin-
nor lagfrs fr narkotikabrott, samtidigt som frdelningen mellan
knen varit tmligen konstant under perioden. Andelen kvinnor har
ver tid legat p kring 19 procent.
Antalet unga lagvertrdare minskade fram till r 1993; drefter har
kningen varit strre bland dem n bland de vuxna. Det kade antalet
lagfringar bland ungdomar ska sttas i samband med att polisen r
159
Det ska hr ppekas att principerna fr att rkna narkotikabrott i brottsstatistiken
har frndrats ver tid, vilket pverkar mjligheten till jmfrelser.
Figur 16. Narkotikastrafflagen (NSL): Anmlda och uppklarade brott samt fr brott
lagfrda personer (huvud- och bibrott) , ren 19752006. Index 1975 = 1. Klla:
Br, kriminalstatistik.
0,0
1,0
2,0
3,0
5,0
6,0
19?5 1980 1985 1990 1995 2000 2005
4,0
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
1993 fck rtt att genomfra blod- och urintest p personer som miss-
tnks fr bruk av narkotika (Br 2000b). Sedan mitten av 1980-talet har
ven antalet debutanter kat mer n recidivister, ven om andelen ti-
digare strafade personer r mycket stor (drygt 80 procent) bland dem
som lagfrs fr narkotikabrott. Frdelningen mellan storstadsomr-
den och vriga landet har ocks varit stabil, med en viss frskjutning
mot vriga landet. Narkotika brottsligheten r politiskt hgt priorite-
rad och lagfringsutvecklingen speglar i mngt och mycket polisens
och andra myndigheters fokus p narkotikaomrdet.
Brott mot liv och hlsa (BrB 3 kap.)
Brott mot liv och hlsa avser framfr allt misshandel, vllande till
kroppsskada eller annans dd samt mord och drp. Misshandel r
den antalsmssigt dominerande brottstypen. r 2006 lagfrdes 10 500
personer fr misshandel (inkl. grov misshandel) som huvud- och bi-
brott, vilket motsvarar 95 procent av lagfringarna i denna grupp. En-
ligt brottsstatistiken har antalet anmlda brott mot liv och hlsa ns-
tan fyrfaldigats under perioden. Utvecklingen i lagfringsstatistiken
avviker frn denna trend, srskilt efter mitten av 1990-talet d lagf-
ringarnas niv kom att stabiliseras. Det kan hr nmnas att uppgifter
frn scb:s oferstatistik mer liknar utvecklingen i lagfringsstatistiken
n den i brottsstatistiken (jfr Hll 2004). ven andra indikatorer, som
Br:s terkommande sjlvdeklarationsunderskningar bland elever i
Figur 17. Brott mot liv och hlsa (BrB 3 kap.): Anmlda och uppklarade brott samt
fr brott lagfrda personer (huvud- och bibrott), ren 19752006. Index 1975 = 1.
Klla: Br, kriminalstatistik och registret ver lagfrda personer.
0,0
0,5
1,0
1,5
2,0
2,5
3,0
3,5
4,0
19?5 1980 1985 1990 1995 2000 2005
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
rskurs nio (Br 2006), samt jmfrelser med sjukvrdsstatistik (Es-
trada 2005) tyder snarare p ofrndrade brottsniver n p kningar
(se kapitlet Misshandel).
Den kning som intrfade i brjan av 1980-talet kan sttas i sam-
band med att frutsttningarna fr att kunna lagfra misshandelsbrott
utvidgades (Knutsson 1985). Under tidigare r krvdes en angivelse
frn mlsganden eller att tal var pkallat ur allmn synpunkt fr att
tal skulle kunna vckas fr misshandel som inte var grov och som gt
rum p enskild plats. Efter lagndringen kom ven sdan misshandel
att falla under allmnt tal, vilket i praktiken fck strst betydelse fr
misshandel mot kvinna. Lagfringarna stabiliserades sedan i mitten
av 1990-talet p hgre niv. Frn detta allmnna mnster avviker kvin-
nor lagfrda fr misshandelsbrott (se fgur 18). Deras antal har mer n
fyrfaldigats under perioden (frn 193 lagfringar r 1975 till 1 004 lagf-
ringar r 2006). Bland mnnen har antalet lagfringar fr misshandel
kat med 3 400 eller knappt 80 procent under samma period.
I vrigt har de lagfringar som rr ungdomar kat i ngot snabbare
takt n de som rr vuxna personer. Liknande tendenser gller debutan-
ter jmfrt med recidivister samt lagfringar i vriga ln jmfrt med
storstadslnen. Av pfljdsstatistiken att dma r det framfr allt lag-
fringar som rr brott med lgre strafvrde som har kat, eftersom de
icke-frihetsbervande pfljderna kat mer n de frihetsbervande.
Brott mot frihet och frid (BrB 4 kap.)
Utvecklingen fr brott mot frihet och frid liknar av naturliga skl den
fr brott mot liv och hlsa enligt BrB 3 kap., med den skillnaden att
Figur 18. Fr brott mot liv och hlsa (huvudbrott) lagfrda mn (vnster axel), respekti-
ve kvinnor (hger axel), ren 19752006. Klla: Br, registret ver lagfrda personer.
0
200
400
600
800
1 000
1 200
0
2 000
4 000
6 000
8 000
10 000
19?5 1980 1985 1990 1995 2000 2005
Mn Kvinnor
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
avvikelsen mellan brotts- och lagfringsstatistiken framtrder n tyd-
ligare (se fgur 20). Kapitlet innehller svl brott med hgt strafvrde
(t.ex. mnniskorov, mnniskohandel, grov fridskrnkning) som brott
med lgre strafvrde (t.ex. olaga hot, hemfridsbrott, ofredande). De
mest frekventa brotten r olaga hot och ofredande som tillsammans
utgr 65 procent av huvudbrotten i lagfringarna och det r sledes
dessa brott som i huvudsak bestmmer utvecklingen.
Figur 20. Brott mot frihet och fred (BrB 4 kap.): Anmlda och uppklarade brott samt
fr brott lagfrda personer (huvud- och bibrott), ren 19752006. Index 1975 = 1.
Klla: Br, kriminalstatistik och registret ver lagfrda personer.
Figur 19. Fr brott mot liv och hlsa (huvudbrott) lagfrda personer efter tidigare
belastning, ren 19752006. Klla: Br, registret ver lagfrda personer.
0
1 000
2 000
3 000
4 000
5 000
6 000
? 000
1980 1985 1990 1995 2000 2005
Debutanter
Pecidivister
0,0
1,0
2,0
3,0
4,0
5,0
6,0
?,0
19?5 1980 1985 1990 1995 2000 2005
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Enligt lagfringsstatistiken har lagfringarna mer n frdubblats
under perioden. Totalt lagfrdes omkring 8 200 personer fr brott
mot frihet och frid som huvud- och bibrott 2006, vilket kan jmfras
med 3 600 lagfringar r 1975. ven inom denna brottsgrupp kar lag-
fringarna avseende kvinnor mer n de som avser mn, tminstone
fram till mitten av 1990-talet. En strre kningstakt i antalet lagfring-
ar gller fram till mitten av 1980-talet ven fr vuxna jmfrt med unga
och sedan slutet av 1990-talet fr debutanter jmfrt med recidivister.
Infrandet av grov fridskrnkning och srskild grov kvinnofridskrnk-
ning (BrB 4 kap. 4 a ) har medfrt ett kat antal frihetsbervande do-
mar efter r 1998. Den genomsnittliga straftiden fr brott mot frihet
och frid har sedan brjan av 1990-talet kat frn drygt 4 mnader till
omkring 11 mnader.
SAMMANFATTNING
Nr man ser till enskilda brottstyper r minskningarna ren 19752006
strst fr lagfringar avseende brott mot trafkbrottslagen, tillgrepps-
brott, varusmugglingsbrott samt bedrgeri- och skadegrelsebrott.
Ngra brottstyper har kat under perioden och det gller framfr allt
narkotikabrott, brott mot liv och hlsa och brott mot frihet och fred.
Utvecklingen domineras allts i stor utstrckning av tmligen tradi-
tionella brott. Uppmrksammade och omdiskuterade brott som sexu-
albrott (BrB 6 kap.), brott mot allmn verksamhet (BrB 17 kap.) som
bland annat avser vld och hot mot tjnsteman, ekonomiskt inriktade
brott som frskingringsbrotten (BrB 10 kap.) och frfalskningsbrotten
(BrB 14 kap.), brott mot skattebrottslagen (sbl) samt miljbrott (mb
m.m.) uppvisar enbart mindre frndringar i lagfringsstatistiken un-
der perioden 19752006.
Utvecklingen 19752006 frdelad efter pfljderna
Genomgngen avslutas med en versiktlig beskrivning av vilka hu-
vudpfljder den lagfrda brottsligheten har lett till. Beskrivningen
lgger ytterligare en dimension till genomgngen genom att den bely-
ser rttsvsendets bedmning av de lagfrda brottens strafvrde.
Som framgr av fgur 21 bestms utvecklingen av lagfringar i hu-
vudsak av bter. Detta r naturligt eftersom antalet ordningsbter fr
lindriga trafkbrott r s stor. Men ven nr man bortser frn ordnings-
bterna, dominerar bter i form av strafrelgganden (vilka utfrdas
av klagare) och bter i domstol. Medan bterna har minskat ver tid,
har antalet vriga pfljder legat p en tmligen stabil niv (nedersta
kurvan i fgur 21). Deras antal uppgr till i genomsnitt 55 000 lagf-
ringar per r med en variation p maximalt 20 procent ver hela un-
derskningsperioden.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Gruppen med vriga pfljder omfattar ett 10-tal olika pfljder och
uppdelningen kan frenklas genom att skilja mellan pfljder som
leder till frihetsbervande respektive icke frihetsbervande pfljder.
Med frihetsbervande pfljder
160
avses fngelse, sluten ungdomsvrd,
rttspsykiatrisk vrd och skyddstillsyn med fngelse. r 2006 dmdes
totalt sett 15 700 personer till en frihetsbervande pfljd som huvud-
pfljd. Den absolut vanligaste frihetsbervande pfljden r fngel-
se som utgr 96 procent av de frihetsbervande pfljderna r 2006.
Gruppen icke frihetsbervande pfljder omfattar i sin tur pfljderna
villkorlig dom, skyddstillsyn, verlmnande till vrd samt meddelade
talsunderltelser. I denna grupp r talsunderltelserna (drygt 18 000
personer eller 46 procent r 2006) och villkorlig dom (drygt 11 500 per-
soner eller 29 procent r 2006) vanligast. Med viss frenkling kan man
sga att de frihetsbervande pfljderna representerar den allvarligare
brottsligheten (dvs. brott med hgre strafvrde), medan gruppen icke
frihetsbervande pfljder frmst rr brott med lgre strafvrde. Fr-
delningen mellan grupperna framgr av fgur 22.
I fgur 22 visas att frdelningen mellan de tv grupperna i stort sett
varit ofrndrad sedan brjan av 1980-talet. Att de icke frihetsbervan-
de pfljderna r vanligare n de frihetsbervande hnger samman
160
Fram till 1980/81 ingr hr ocks ungdomsfngelse och internering som avskaf-
fades 1980 respektive 1981.
Figur 21. Personer lagfrda fr brott: Samtliga personer (inkl. ordningsbot), per-
soner lagfrda genom bter (exkl. ordningsbot), samt vriga pfljder, ren 1975
0
100 000
200 000
300 000
400 000
500 000
600 000
19?5 1980 1985 1990 1995 2000 2005
vriga laglringar
Bteslaglringar exkl. ordningsbot
Samtliga laglringar
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Figur 22. vriga pfljder (exkl. bter av olika slag) frdelade efter icke frihetsber-
vande respektive frihetsbervande pfljder, ren 19752006. Klla: Br, registret
ver lagfrda personer.
0
10 000
20 000
30 000
50 000
60 000
19?5 1980 1985 1990 1995 2000 2005
Frihetsbervande plljder Ej lrihetsbervande plljder
40 000
0
5 000
10 000
15 000
20 000
25 000
30 000
35 000
40 000
45 000
19?5 1980 1985 1990 1995 2000 2005
Skyddstillsyn villkorlig dom vriga ej lrih.ber. plljder
Figur 23. Personer som erhllit icke frihetsbervande pfljder (exkl. bter): Fl-
lande domar med villkorlig dom respektive skyddstillsyn som huvudpfljd, samt
vriga ej frihetsbervande pfljder, ren 19752006. Klla: Br, registret ver
lagfrda personer.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
med att den underliggande lagfrda brottsligheten i sig r skevt fr-
delad. Det innebr att brott med lgre strafvrde frekommer oftare
n brott med hgre strafvrde i lagfringarna. Pfljdsfrdelningen
r sledes en direkt konsekvens av att klagare och domstol i valet av
pfljd mste ta hnsyn proportionalitetsprincipen, vilken freskriver
att lindrigare brott ska fljas av lindrigare sanktioner, medan allvarliga
brott ska fljas av mer ingripande sanktioner.
Ser man nrmare p de icke frihetsbervande pfljderna, visar det
sig att antalet domar med skyddstillsyn har legat p en relativt konstant
niv om knappt 6 000 domar rligen under perioden (se nedersta kur-
van i fgur 23). Skyddstillsyn innebr vervakning och en prvotid p
tre r d den dmde ska vara sktsam och frsrja sig efter frmga.
vervakningen upphr normalt efter ett r. Skyddstillsyn fr utdmas
fr ett brott dr rtten anser att pfljden inte kan stanna vid bter
och strafvrdet i praktiken bedms som lgre n ett rs fngelse. P-
fljden kan frenas med vissa freskrifter, kontraktsvrd samt bter,
fngelse och sedan 1989 ven med samhllstjnst.
Av fgur 23 framgr vidare att anvndningen av villkorlig dom har
kat, srskilt i brjan av perioden. Villkorlig dom innebr en straf-
varning med en prvotid p tv r, under vilken personen ska vara
sktsam och frsrja sig efter frmga. Rtten fr dma till villkor-
lig dom om pfljden inte bedms kunna stanna vid bter och om
strafvrdet i praktiken bedms som lgre n ett rs fngelse samt att
det saknas srskild anledning att befara terfall. Pfljden ska i regel
frenas med bter och den kan sedan r 1999 ocks kombineras med
samhllstjnst.
De resterande icke frihetsbervande pfljderna domineras av tals-
underltelser. Det br observeras att en del lagfringar avseende fylleri
av tekniska skl fnns med i brjan av perioden och att den statistis-
ka redovisningen av talsunderltelserna har ndrats tskilliga gnger
under perioden (senast ren 1999/2000). Det senare frklarar de frhl-
landevis stora rliga variationer som utmrker utvecklingen i fgur 23.
Exempelvis ledde en frndring i den statistiska defnitionen av tals-
underltelser ren 1999/2000 till en tydlig kning av de vriga icke fri-
hetsbervande pfljderna i brjan av 2000-talet.
Ser man slutligen p de mest allvarliga pfljderna, det vill sga de
som innebr ett frihetsbervande, kan det konstateras att det totala an-
talet frihetsbervande domar uppgtt till i genomsnitt 15 000 per r
sedan mitten av 1980-talet. Den relativt stabila utvecklingen som visas
i fgur 24 behver dock inte innebra att den underliggande brottslig-
heten r ofrndrad. Vid en jmfrelse mellan r 1980 och r 2006, d
antalet frihetsbervande domar var ungefr detsamma, framgr att do-
mar som avser tillgreppsbrott (BrB 8 kap.), bedrgeribrott (BrB 9 kap.)
och brott mot trafkbrottslagen (tbl) sammantaget har minskat med
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
16 procent mellan de tv ren. Samtidigt har frihetsbervande domar
avseende brott mot person och brott mot narkotikastrafagen (nsl)
kat i ungefr motsvarande utstrckning (totalt 18 procent). Utfallet
kan sgas spegla rttsvsendets satsningar p prioriterade omrden, dit
bland annat brott mot person och narkotikabrott hr (jfr Andersson
2002).
Av fgur 24 framgr att de tydliga svngningarna upp och ner till
stor del bestms av det frhllandevis stora antalet fngelsedomar fr
brott mot trafkbrottslagen. Om de domar som rr trafkbrottslagen
exkluderas r utvecklingen ngot jmnare. Antalet frihetsbervande
domar exklusive trafkbrottslagen (tbl) kade frn cirka 8 500 domar i
brjan av perioden till drygt 12 000 domar r 1982. Just ren kring 1980
knnetecknas av srskilda satsningar mot narkotika (Kassman 1998).
Drefter har antalet domar legat p relativt sett ofrndrad niv.
Eftersom strafvrdet fr brott mot liv och hlsa (BrB 3 kap.) i regel
r hgre n fr frmgenhets- och trafkbrott r det rimligt att anta
att redovisade frndringar i den underliggande lagfrda brottslighe-
ten br leda till en kning av den genomsnittliga straftiden i fngel-
sedomarna (jfr tidigare, Knutsson 1992). Denna tendens br frstr-
kas ytterligare av den rdande kriminalpolitiska mlsttningen om att
erstta kortare fngelsestraf med alternativa pfljder (jfr Bcklund
2004). Exempel p detta r dels ett minskat antal personer dmda till
fngelsestraf fr grovt rattfylleri efter r 1990, dels infrandet av p-
fljden villkorlig dom med samhllstjnst som ett alternativ till korta
Figur 24. Personer dmda till frihetsbervande pfljder: Samtliga dmda personer
samt exklusive dmda fr brott mot trafikbrottslagen, ren 19752006. Klla: Br,
registret ver lagfrda personer.
0
2 000
4 000
6 000
8 000
10 000
12 000
14 000
16 000
18 000
20 000
19?5 1980 1985 1990 1995 2000 2005
Samtliga lrih.ber. plljder
Frih.ber. plljder exkl. tralikbrottslagen
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
fngelsestraf r 1999. Dessutom br ven frndringar i lagstiftning-
en, i form av strafskrpningar och infrandet av nya brott med hg
strafskala, ha haft efekt p den genomsnittliga straftiden, om n i be-
tydligt mindre utstrckning.
Figur 25 bekrftar frvntningarna: i praktiken har den genomsnitt-
ligt utdmda straftiden frdubblats under ren 19752006, frn drygt
fyra till drygt tta mnader. I vilken utstrckning kningen ocks skul-
le kunna vara en efekt av att domstolarna sjlvstndigt och systema-
tiskt har skrpt strafen har inte nrmare underskts.
SAMMANFATTNING
Ur ett pfljdsperspektiv bestms lagfringsutvecklingen i mngt och
mycket av hur mnga ordningsbter som utfrdas fr lindriga trafk-
brott. ven andra typer av bteslagfringar (genom dom och strafre-
lggande) anvnds i stor utrckning fr mindre allvarliga brott. Deras
antal har dock minskat under perioden, medan anvndningen av vri-
ga pfljder (inkl. talsunderltelser) har varit mer eller mindre stabil.
Villkorlig dom och skyddstillsyn tillmpas oftare n frihetsbervande
pfljder. Medan anvndning av skyddstillsyn varit ofrndrad, har
villkorlig dom kat, speciellt i brjan av perioden. Sammantaget tyder
utfallet p att huvuddelen av den brottslighet som rttssystemet tgr-
dar r brott med ringare eller ringa strafvrde.
ven anvndningen av de mest ingripande pfljderna frihets-
bervanden i form av fngelse, sluten ungdomsvrd, rttspsykiatrisk
Figur 25. Genomsnittligt utdmd strafftid i fngelse (mnader), ren 19752006.
Klla: Br:s kriminalstatistik.
0,0
1,0
2,0
3,0
4,0
5,0
6,0
?,0
8,0
9,0
19?5 1980 1985 1990 1995 2000 2005
Genomsnittlig stralltid
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
vrd samt skyddstillsyn med fngelse har sedan brjan av 1980-talet
legat stabilt kring cirka 15 000 lagfringar per r. Den underliggande
lagfrda brottsligheten har dremot frndrats. Samtidigt som frm-
genhetsbrott (BrB 812 kap.) och brott mot trafkbrottslagen (tbl) har
minskat, har brott mot person (BrB 37 kap.) och brott mot narkoti-
kabrottslagen (nsl) kat. Dessa frndringar ligger i fas med gjorda
(om-)prioriteringar inom rttsvsendet. De har ocks i stor utstrck-
ning inneburit att den genomsnittliga straftiden kat frn drygt fyra
mnader till drygt tta mnader. Det r mindre sannolikt att den ka-
de straftiden skulle kunna frklaras av att domstolarna sjlvstndigt
och systematiskt skulle ha skrpt strafen under perioden.
Slutligen kan det konstateras att politiskt prioriterade satsningar p
exempelvis de allvarligaste vardagsbrotten och ordningsproblemen
samt den grova och organiserade brottsligheten har en tendens att fr-
svinna i den stora mngden brott med ringare eller ringa strafvrde
som i praktiken utgr rttsvsendets huvudfokus. Det framgr ocks
tydligt att de kraftiga resurskningar som rttsvsendet i egenskap
av ett prioriterat politikomrde erhllit under perioden 19992006
161

sammantaget inte har motsvarats av kande lagfringsfrekvenser (ord-
ningsbter ej inrknade). Att lagfra fer personer har varit ett uttalat
politiskt ml sedan budgetpropositionen 2000/2001.
Referenser
Andersson, R. (2002). Kriminalpolitikens vsen. Avhandlingsserie Nr 10.
Kriminologiska institutionen. Stockholm: Stockholms universitet.
Brottsfrebyggande rdet, Br (1998). Rattfylleri. Utvrdering av 1994
rs reform. Rapport 1998:7. Stockholm: Brottsfrebyggande rdet.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2000a). Ungdomar som rnar ungdomar
i Malm och Stockholm. Rapport 2000:6. Stockholm: Brottsfrebyg-
gande rdet.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2000b). Kriminaliseringen av narkotika-
bruk. Rapport 2000:21. Stockholm: Brottsfrebyggande rdet.
minskat? En analys av orsakerna. Rapport 2002:4. Stockholm: Brotts-
frebyggande rdet.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2004a). Dolmn, L. Bedrgeri. I: Brotts-
utvecklingen i Sverige 20012003. Dolmn, L. (red.). Rapport 2004:3,
s.177189. Stockholm: Brottsfrebyggande rdet.
161
ESV, Tidsserier Statsbudgeten 2006 (2007:26, Tab. 17; lpande priser), se:
www.esv.se/publikationer/trycksaker/publikationer/tidsserierstatsbudgeten2006
.5.21528684112fd2ea326800030.html
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Brottsfrebyggande rdet; Br (2004b). Skadegrelse. I: Brottsutveck-
lingen i Sverige 20012003, Dolmn, L. (red). Rapport 2004:3. Stock-
Brottsfrebyggande rdet, Br (2004c). Sporre, T. Rattfylleri. I: Brottsut-
vecklingen i Sverige 20012003. Rapport 2004:3. Stockholm: Brottsf-
rebyggande rdet.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2007). Kriminalstatistik 2007. Red.: Ulla
Wittrock. Rapport 2007:20. Stockholm: Brottsfrebyggande rdet.
Bcklund, A. (2004). Utvecklingen av de strafrttsliga pfljderna i
Sverige. Nordisk Tidsskrift for Kriminalvidenskab. rg. 91 (23):255
263.
Estrada, F. (2005). Vldsutvecklingen i Sverige 19742002. Nordisk Tids-
skrift for Kriminalvidenskab, rg. 92 (3):225248.
Holgersson, S. (2007). Kartlggning av svenska polisens narkotikabekmp-
ning. Rapport 23. Stockholm: Mobilisering mot narkotika.
Hll, L. (2004). Ofer fr vld och egendomsbrott 19782002. Rapport 104.
Levnadsfrhllanden. Stockholm: Statistiska centralbyrn.
Johnson, M. (2007). Grafti individ, kultur, samhlle. En interak-
tionisk bild av ett ungdomsfenomen. I: Estrada, F. och Flyghed, J.,
(red.). Den svenska ungdomsbrottsligheten. 2:a uppl., s. 249273. Lund:
Studentlitteratur.
Kassman, A. (1998). Polisen och narkotikaproblemet. Frn nationella ak-
tioner mot narkotikaproftrer till lokala insatser fr att stra miss-
bruket. Stockholm Studies in Sociology 6. Stockholm: Almqvist &
Wiksell International.
Knutsson, J. (1985). ndrade talsregler vid misshandel. Br Aprop,
rg. 11(2):1218.
Knutsson, J. (1992). kad eller stabil strafniv. rps forskning 1992:3.
Stockholm: Rikspolisstyrelsen.
Pettersson, T. (2007). Genusperspektiv inom svensk forskning om ung-
domsbrottslighet. I: Estrada, F. och Flyghed, J., red. Den svenska ung-
domsbrottsligheten. 2:a uppl., 7398. Lund: Studentlitteratur.
rps 2001. Polisens rsredovisning 2001. Stockholm: Rikspolisstyrelsen.
Statistiska centralbyrn, scb (1983). Kriminalstatistik. Fr brott lagfrda
personer, 1982. Huvudbrott och huvudpfljd. sm r 1983:6.1. Stock-
holm: Statistiska centralbyrn.
Statistiska centralbyrn, scb (2008). Statistisk rsbok fr Sverige 2008.
Stockholm: Statistiska centralbyrn.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
SVENSK BROTTSUTVECKLING
I INTERNATIONELL BELYSNING
Lars Westfelt
Inledning
Det fnns ett stort intresse fr jmfrelser av brottslighet i olika lnder.
Med hjlp av sdana hoppas man kunna se om olika kriminalpolitiska
strategier varit lyckade och om andra sociala och ekonomiska frhl-
landen haft inverkan p brottsligheten. Hur ser d brottsligheten och
brottsutvecklingen i Sverige ut jmfrt med andra lnder? Utgngs-
punkten i detta kapitel r att studera Sveriges brottslighet i ett europe-
iskt perspektiv. Svrigheter med jmfrelser och stt att tackla dessa re-
dovisas kort. Tyngdpunkten ligger sedan vid den bild av brottsligheten
som tillgngliga och anvndbara kllor ger.
Huvudfrgorna r:
Vilka mjligheter fnns det att jmfra brottsligheten i olika ln-
der?
VadkanmandrafrslutsatseromsituationeniSverigejmfrtmed
andra lnder genom att studera resultat frn den internationella of-
ferunderskningen.
HurharbrottsutvecklingenvaritiSverigejmfrtmedandraeuro-
peiska lnder? Finns det en liknande brottstrend i fertalet lnder se-
dan mitten av sjuttiotalet? Tidigare forskning har visat att s r fallet
fram till slutet av 1990-talet men gller detta fortfarande?
kningen av stldbrottsligheten har, bde i Sverige och i mnga
andra lnder, bromsats upp kring 1990. Har denna stabilitet fortsatt
in i 2000-talets mitt eller kar dessa brott igen?
HurserutvecklingenavvldetutiSverigeochEuropa?karmor-
den under frsta hlften av 2000-talet? Vad sger en jmfrelse av
anmlda misshandelsbrott?
Jmfrbarhet
Innan vi kan g ver till att frska ge perspektiv p situationen i Sve-
rige r det viktigt att ta reda p vad som faktiskt r mjligt att veta
om skillnader mellan olika lnders brottslighet. Finns det tillfrlitliga
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
uppgifter om brottslighetens niv och utveckling som ocks r jm-
frbara mellan lnder?
I huvudsak fnns tv datakllor som kan och brukar anvndas i det-
ta sammanhang. Dels respektive lands ofciella kriminalstatistik, dels
internationella och nationella oferunderskningar (mer utfrligt be-
skrivna i bokens inledningskapitel).
Offerunderskningar
Mnga vsteuropeiska lnder har egna rliga (nationella) oferunder-
skningar dr utsattheten fr brott efterfrgas i den allmnna befolk-
ningen. Hur lnge de funnits varierar och det fnns ven skillnader nr
det gller vilka brottstyper som ingr och hur underskningarna r ge-
nomfrda i vrigt. Sammanstllningar av sdana fnns sedan tidigare
och de kan, om man tar hnsyn till skillnader dem emellan, anvndas
som komplement till andra uppgifter.
Internationellt jmfrbara underskningar av utsattheten fr brott
har genomfrts inom projektet icvs, International Crime and Victi-
mization study. Hr har mycket arbete lagts ner p att frska f fram
uppgifter som direkt kan jmfras mellan lnder.
Den mest uppenbara frdelen med dessa viktimologiska uppgifter
r att de inte bara gller brott som anmlts och registrerats hos polisen.
En uppenbar nackdel r att det r svrt att f tillfrlitliga svar nr det
gller grova brott och brott av knslig natur som till exempel sexu-
albrott. De internationella oferunderskningarna beskrivs mer ing-
ende nedan. Men frst fljer ett kort avsnitt om jmfrelser av krimi-
nalstatistik frn olika lnder.
Kriminalstatistik
Den ofciella kriminalstatistikens giltighet som indikator p faktisk
brottslighet har i mnga sammanhang diskuterats inom kriminolo-
gin. Att jmfra kriminalstatistiken mellan olika lnder kan vara pro-
blematiskt. I grova drag kan problemen sammanfattas enligt fljande:
ver tid och mellan lnder fnns skillnader i statistiska, rttsliga och
faktiska frhllanden som pverkar statistiken (Westfelt 2001, von Ho-
fer 1997, 1991). Vi ska hr inte g in i detalj p dessa problemomrden.
I stllet gr vi direkt in p frslag till lsningar. Hur kan statistiken an-
vndas givet dessa problem?
Mnga forskare menar att en framkomlig vg r att koncentrera ana-
lysen p trender snarare n p niver (Bennett och Lynch 1990; Archer
och Gartner 1984; Council of Europ 1982, Br 1980:1). Utgngspunk-
ten i freliggande studie r att en analys av tidsseriers trender, i stllet
fr niver, gr jmfrelser av polisstatistik ver anmlda brott mjliga.
Detta innebr ocks att enstaka rliga variationer utesluts frn analy-
sen.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Det r viktigt att ppeka att det inte r mjligt att anvnda alla eu-
ropeiska lnders kriminalstatistik i vissa fall fnns inte statistik fr
en lngre period tillgnglig, i andra verkar statistiken vara av fr dlig
kvalitet (Westfelt 2001).
Den typ av beskrivande trendanalys som grs hr r uteslutande
okulr vilket innebr att serierna helt enkelt ritas upp som fgurer som
studeras med blotta gat. Ett problem med sdan trendanalys r att
statistikserierna kan ligga p s olika niver att de r svra att jmfra
med varandra i samma fgur. Hur kan man lsa detta? Olika metoder
fnns och de innefattar vanligen att data transformeras p ngot stt.
Hr har indexering anvnts. Indexering r ett stt att f fram en relativ
skala. I stllet fr den absoluta kningen frn r till r visas kningen
relativt till ett visst startr. Nedan har (i de festa fall) r 1975 ftt ut-
gra ett sdant startr och alla vriga vrden visar d hur stor kning-
en/minskningen r i frhllande till vrdet detta r.
162

Men fre trendanalysen ska vi granska de internationella oferun-
derskningarna lite nrmare och se vilka resultat de gett nr det gller
brottsniver i Sverige jmfrt med andra europeiska lnder.
Brottsniver i Sverige och Europa
Sedan slutet av 1980-talet genomfrs internationellt jmfrbara ofer-
underskningar inom projektet icvs, och hittills har resultat frn fem
underskningar publicerats. Underskningarna har genomfrts r
1989, 1992, 1996, 2000 (van Dijk m.f. 1990, van Dijk och Mayhew 1993,
Mayhew och van Dijk 1997, van Kesteren, Mayhew, Nieuwbeerta 2000).
Den femte underskningen som i ett frsta steg endast gllde eu-ln-
der, euics, har genomfrts r 2004/2005 av Gallup Europa. I ett andra
steg (icvs 2004/2005) tillkom vriga lnder som underskningen om-
fattar och i dessa fall har studierna genomfrts inom respektive land
(van Dijk m.f. 2007, van Dijk m.f. 2007b). Av skl som anges nedan
behandlas resultat frn den senaste omgngen separat frn de vriga.
Metodfrgor
Metoden fr datainsamling i icvs r telefonintervjuer (standardisera-
de frgor) med slumpmssiga urval av mellan i de festa fall 1 000 och
2 000 personer i varje land. Sammanlagt har 24 lnder deltagit i de tre
underskningarna, Sverige sedan r 1992. Endast fem lnder har varit
med i samtliga fyra underskningar. De europeiska lnder som n-
gon gng deltagit r Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, England
och Wales, Italien, Nederlnderna, Nordirland, Norge, Polen, Portugal,
162
Samtliga serier frn de olika lnderna fr en viss brottstyp har sjlvfallet getts
samma startr.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Schweiz, Skottland, Spanien, Sverige, Vsttyskland och sterrike. De
brottstyper som tcks av underskningarna r bilstld, stld frn bil,
skadegrelse av bil, stld av motorcykel, cykelstld, inbrott, inbrotts-
frsk, rn, stld frn person, sexualbrott och misshandel/hot. Metod-
problemen med denna typ av underskningar r mnga och vlkn-
da. Nedan diskuteras ett antal sdana problem i korthet (se Ahlberg
1994).
Att anvnda ett stickprov fr att dra slutsatser om en hel popula-
tion r alltid frenat med en viss oskerhet. Oskerhetsmarginalen kan
dock i princip berknas och oskerheten blir mindre ju strre stick-
prov som anvnds. Stickproven i freliggande underskningar r rela-
tivt sm. Detta leder till att resultaten i frsta hand inte r lmpade fr
uppskattningar av den faktiska utsattheten fr brott i respektive land.
Dremot r det mjligt att gra bra jmfrelser mellan lnderna (May-
hew och van Dijk 1997:1,10).
Urvalet mste vara slumpmssigt fr att berkningarna av osker-
hetsmarginalerna skall vara giltiga. Ett problem med icvsundersk-
ningarna r att alla potentiella intervjupersoner inte kan ns genom
telefonintervjuer. Vissa grupper, som till exempel fattiga, marginalise-
rade personer, riskerar att hamna utanfr underskningen. Ett speci-
ellt problem nr man gr internationella jmfrelser r att telefontt-
heten varierar mellan olika lnder.
Ett annat beslktat problem uppstr nr vissa av de kontaktade per-
sonerna inte vill lta sig intervjuas. Detta problem fnns alltid, men r
av olika storleksordning i olika studier. Bortfallen har fr ngra lnder
i icvsunderskningarna varit stora (upp till 70 procent!). Det genom-
snittliga bortfallet fr de fyra frsta underskningarna uppgick till 38
procent och fr Sveriges del till totalt 27 procent. Den senaste under-
skningen har ett bortfall p 50 procent i snitt och 45 procent fr Sveri-
ge. Fr tolkningen av resultaten r det avgrande om bortfallet kan be-
traktas som mer eller mindre slumpmssigt eller om det sker selektivt.
Om olika kategorier av personer faller bort i skiftande utstrckning i
de underskta lnderna, pverkas jmfrbarheten mycket allvarligt. I
praktiken betyder detta att de berknade oskerhetsmarginalernas ex-
akta storlek inte kan anges. Hr mste vi nja oss med att konstatera
att oskerheten faktiskt r strre n vad berkningarna nedan utvisar.
En del av de hr diskuterade problemen kan minskas genom att lg-
ga ihop lnderna och underskningarna, varigenom urvalsstorleken
avsevrt hjs och vissa bristflligheter i de enskilda underskningarna
utjmnas (jfr van Dijk och van Kesteren 1996). I den nedanstende
analysen har drfr resultatet av de fyra frsta icvsunderskningarna
slagits ihop. Vidare ingr endast de europeiska lnder som medverkat
vid minst tre av de frsta fyra omgngarna, totalt tio lnder inklu-
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
sive Sverige
163
. Detta tillvgagngsstt verensstmmer ocks vl med
syftet att beskriva brottsligheten i Sverige jmfrt med genomsnittet
fr andra europeiska lnder. Nedan jmfrs drfr Sveriges position
med genomsnittet fr de vriga europeiska lnderna nr det gller 10
brottstyper (inbrottsfrsk har exkluderats).
Den senaste omgngen intervjuunderskningar (euicv/icvs
2004/2005) r behftad med extra stora metodproblem vilket r an-
ledningen till att dessa resultat redovisas separat. Bland annat r bort-
fallen hga, viktningen felaktig, mobilabonnenter ej kontaktade och
frgeformulret ndrat.
164
Utsatthet fr brott i Sverige
jmfrt med genomsnittet fr Europa
I fgur 1 nedan har resultaten frn de fyra frsta icvs-studierna sam-
manfattats. Som framgr av fguren r cykelstld den brottskategori dr
Sverige relativt sett har den strsta andelen utsatta jmfrt med det
europeiska genomsnittet, medan rn och skadegrelse av bil r de kate-
gorier dr Sverige har lgst andel utsatta i frhllande till genomsnit-
163
Efter ihopslagning av de fyra frsta ICVSunderskningarna uppgr hr urvals-
storleken fr Sverige till 4 707 personer och fr de nio vriga europeiska ln-
derna till totalt 61 787 personer.
164
Enligt Br:s, Home Office och justitiedepartementet i Hollands gemensamma
sammanstllning av metodological concerns med EU ICV.
0
5
10
15
20
25
23,4 % 7,7 % 4,9 % 4,7 % 4,6 % 3,7 % 2,1 % 1,5 % 1,4 % 0,6 % 0,5 %
22,0 % 3,0 % 4,1 % 4,6 % 6,8 % 3,3 % 1,9 % 1,8 % 1,1 % 0,9 % 0,4 %
Samt-
liga
brott*
Cykel-
stld*
Stld
fr.
pers.*
Stld
ur/fr.
bil
Skade-
gr. av
bil*
Vld/
hot
Sexual-
brott
Inbrott
Bil-
stld
Rn*
Mc-
stld
Sverige
Europa (9)
Figur 1. Sammanslagning av ICVS r 1989, 1992, 1996 och 2000. Sverige respek-
tive genomsnittet fr nio europeiska lnder. (*= signifikant skillnad mellan Sverige
och Europa p 95 % -nivn).
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
tet. Samtliga skillnader r statistiskt signifkanta. En signifkant hgre
andel utsatta har Sverige ocks fr kategorin stld frn person ven om
skillnaden inte r srskilt stor.
Nr det gller summan av samtliga 11 brottstyper ligger utsattheten i
Sverige ngot hgre n medelvrdet fr de andra europeiska lnderna
(Europa: 22,0 procent; Sverige: 23,4 procent). Skillnaden r mycket li-
ten men statistiskt signifkant (p< 0,01).
RESULTAT FRN SENASTE UNDERSKNINGEN
Jmfrs detta med den senaste underskningen (euicv och icvs
2004/2005) visar det sig att Sverige r 2003/2004 fortfarande ligger i
paritet med europagenomsnittet nr det gller den sammanslagna
brotts kategorin.
165
I likhet med tidigare underskningar har Sverige
fer cykelstlder (Europa: 3,0 procent; Sverige 5,0 procent). Rnen r
dock inte lngre frre n i de andra lnderna utan tangerar nu genom-
snittet (Europa: 0,9 procent; Sverige 1,1 procent). Inga uppgifter fnns
fr skadegrelse av bil i den senaste underskningen. En annan skill-
nad frn tidigare r att Sverige inte lngre ligger ver Europa fr stld
frn person utan i stllet klart under (Europa: 2,4 procent; Sverige 4,0
procent). Mer positivt r ocks att Sverige har en lgre andel utsatta fr
inbrott (Europa: 1,7 procent; Sverige 0,7 procent). Sammanfattnings-
vis skiljer sig inte huvudresultaten i icvs/icv 2004/2005 srskilt mycket
frn tidigare omgngar nr det gller Sveriges position i frhllande
till andra europeiska lnder mjligen kan en tendens sknjas som
tyder p att brottssituationen i Sverige har frbttrats ngot i relation
till andra lnder i Europa.
Utsatthet fr brott i Sverige
jmfrt med nio europeiska lnder
Det kan vara ganska vanskligt att rangordna lnder efter utsatthet gi-
vet de metodologiska brister som i vissa fall freligger. Men eftersom
jmfrelsen endast gller de lnder som varit med vid minst tre av de
fyra underskningsomgngarna br sifrorna vara ngot mer skra n
nr lnder med endast en eller tv mtningar ingr.
I fgur 2 till fgur 12 visas Sveriges andel i frhllande till de vriga
nio lnderna fr respektive brottskategori som underskts.
166
Sveriges
andel redovisas med en stapel i avvikande frg. De lnder dr ande-
len utsatta r signifkant skilda frn Sveriges andel redovisas i staplar
165
I den senaste studien gller den sammanslagna brottskategorin 10 brottstyper
och inte 11 vilket var fallet tidigare. Sveriges vrde fr denna kategori r 16,1
procent medan de vriga nio lnderna har 16,7 procent. En mycket liten skillnad
som sjlvfallet inte r signifikant (p=0,29).
166
Kategorin inbrottsfrsk r dock inte med i freliggande jmfrelse.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
med en markerad kant, medan de som saknar en markerad kant inte
r signifkant skilda frn den svenska andelen. Detta betyder att det
inte gr att sga om dessa r hgre eller lgre n respektive andel fr
Sverige med det dataunderlag som anvnts. De vriga med markerad
kant r med 95 procents skerhet hgre/lgre n den svenska andelen
(p<0,05).
167

Jmfrelsen av utsatthet fr de 11 brottskategorierna sammantaget (se
fgur 2) visar att den svenska andelen utsatta hamnar i mitten eller n-
got hgre, jmfrt med de vriga europeiska lnderna. Tv lnder vi-
sar p signifkant hgre andelar n Sverige: Engand och Holland. Fyra
lnder visar p signifkant lgre andelar. I fgur 2 framgr ocks att
skillnaderna mellan lnderna generellt sett inte r s stora.
De brottstyper som har att gra med motorfordon samt cyklar visar
med tv undantag att Sveriges andel ligger i mitten (se fgurerna 37).
Det frsta undantaget gller skadegrelse av bil dr Sverige visar en lg-
re andel jmfrt med de vriga lnderna (se fgur 5). Sex av lnderna
har en signifkant hgre andel och de resterande tre en andel som inte
skiljer sig mycket frn den svenska. Det andra undantaget gller cykel-
stld dr Sverige tillsammans med Holland har en signifkant hgre
andel n tta andra europeiska lnder (se fgur 7).
Nr det gller stlder i och av olika motorfordon samt cykelstl-
der skulle en mer djuplodande jmfrelse ven innefatta uppgifter
om hur mnga fordon och cyklar som fnns per invnare i de olika
167
Fr varje brottskategori har de andra lndernas andel testats mot andelen fr
Sverige med hjlp av
2
(Chi-tv) fr att se om skillnaden r tillrcklig fr att n en
statistisk skerhet p 95 %.
0,0
5,0
10,0
15,0
20,0
25,0
30,0
35,0
Holland England Polen Sverige Skott-
land
Frank-
rike
Schweiz Belgien Fin-
land
Nord-
irland
Figur 2. Rangordning av lnder med minst tre mtningar. Andelen utsatta fr 11
brott. Procent. Klla: ICVS 19892000.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Figur 3. Rangordning av 10 europeiska lnder. Andelen utsatta fr bilstld. Procent.
Klla: ICVS 19892000.
Figur 4. Rangordning av 10 europeiska lnder. Andelen utsatta fr stld ur/frn bil.
Procent. Klla: ICVS 19892000.
0,0
0,5
1,0
1,5
2,0
2,5
3,0
England Frank-
rike
Nord-
irland
Sverige Skott-
land
Polen Bel-
gien
Fin-
land
Hol-
land
Schweiz
0,0
1,0
2,0
3,0
4,0
5,0
6,0
7,0
8,0
England Frank-
rike
Polen Skott-
land
Hol-
land
Sverige Bel-
gien
Nord-
irland
Fin-
land
Schweiz
lnderna. Att det fnns ett samband mellan mjliga brottstillfllen/
brottsobjekt i det hr fallet antal fordon och brott r ett vletable-
rat faktum. Detta gr att forskare frvntar sig hgre niver av vissa
stldbrott, vlfrdsbrott, i lnder med hgre generell vlfrd. I ln-
der med mnga attraktiva stldobjekt per invnare kan brotten vara
fer bde p grund av fer brottstillfllen och att objekten har ett lgre
relativt vrde som ocks kan innebra att stlderna inte anses lika all-
varliga.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Figur 5. Rangordning av 10 europeiska lnder. Andelen utsatta fr skadegrelse av
bil. Procent. Klla: ICVS 19892000.
Figur 6. Rangordning av 10 europeiska lnder. Andelen utsatta fr stld av motor-
cykel. Procent. Klla: ICVS 19892000.
England Hol-
land
Skott-
land
Frank-
rike
Bel-
gien
Polen Nord-
irland
Schweiz Sve-
rige
Finland
0,0
1,0
2,0
3,0
4,0
5,0
6,0
7,0
8,0
9,0
10,0
0,0
0,1
0,2
0,3
0,4
0,5
0,6
0,7
0,8
0,9
1,0
Schweiz Hol-
land
Bel-
gien
Frank-
rike
Polen Sverige England Fin-
land
Skott-
land
Nord-
irland
Uppgifterna om inbrott tyder p att utsattheten fr dessa brott ligger
p en relativt lg niv i Sverige (se fgur 8). Fyra lnder har en hgre
andel utsatta fr inbrott, fyra en s liten skillnad att den inte gr att
skerstlla statistiskt och endast ett land en lgre andel.
Betrfande rn hade ju Sverige en klart lgre andel utsatta jmfrt
med medelvrdet fr vriga nio Europeiska lnder, och de andelar som
redovisas i fgur 9 tyder ocks p att Sveriges andel utsatta r frhl-
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Figur 8. Rangordning av 10 europeiska lnder. Andelen utsatta fr inbrott. Procent.
Figur 7. Rangordning av 10 europeiska lnder. Andelen utsatta fr cykelstld. Pro-
cent. Klla: ICVS 19892000.
0,0
1,0
2,0
3,0
4,0
5,0
6,0
7,0
8,0
9,0
10,0
Hol-
land
Sverige Schweiz Fin-
land
Polen Bel-
gien
England Frank-
rike
Skott-
land
Nord-
irland
0,0
0,5
1,0
1,5
2,0
2,5
3,0
3,5
England Hol-
land
Belgien Polen Frank-
rike
Skott-
land
Schweiz Sverige Nord-
irland
Finland
landevis lg i jmfrelse med respektive land i underskningen. Ande-
larna r dock lga generellt sett och skillnaderna mellan lnderna sm,
vilket gr att endast tre lnder skiljer sig signifkant frn Sverige. Polen
har en tydligt och signifkant hgre andel utsatta fr rn, tillsammans
med England och Belgien som ocks har signifkant hgre andel ven
om skillnaden inte r s stor. Tydliga skillnader mellan samtliga ln-
der i icvsunderskningarna avseende rn frsvann till viss del genom
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
urvalet av lnder. Exempelvis redovisar Spanien en utsatthet p 3,1 pro-
cent och Norge 0,2 procent vid den enda omgng som respektive land
deltagit i (och drfr exkluderats).
168
Andelen utsatta fr stld frn person i Sverige verkar ligga lite hgre
n majoriteten av de nio andra europeiska lnderna (se fgur 10). En-
dast Polen har en signifkant hgre andel i denna kategori medan fem
lnder har signifkant lgre andelar.
168
Se tabell B1 i bilaga 1.
Figur 10. Rangordning av 10 europeiska lnder. Andelen utsatta fr stld frn per-
son. Procent. Klla: ICVS 19892000.
0,0
0,2
0,4
0,6
0,8
1,0
1,2
1,4
1,6
1,8
2,0
Polen England Bel-
gien
Frank-
rike
Hol-
land
Finland Skott-
land
Schweiz Sverige Nord-
irland
0,0
1,0
2,0
3,0
4,0
5,0
6,0
7,0
Polen Hol-
land
Schweiz Sve-
rige
England Skott-
land
Bel-
gien
Finland Frank-
rike
Nord-
irland
Figur 9. Rangordning av 10 europeiska lnder. Andelen utsatta fr rn. Procent.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Kategorin sexualbrott visar att Sveriges andel utsatta ligger i en mit-
tenposition eller ngot hgre (se fgur 11) jmfrt med andelen i vriga
nio lnder. Med 95 procents sannolikhet har tv lnder (Schweiz och
Holland) en hgre andel och fyra en lgre. ven nr det gller viktimo-
logiska data ska det ppekas att en s knslig brottstyp som sexualbrott
inte kan mtas med srskilt hg tillfrlitlighet. Mrkertalet r med all
sannolikhet stort ven hr och det kan fnnas avgrande skillnader i
kulturella defnitioner som pverkar jmfrbarheten.
Figur 11. Rangordning av 10 europeiska lnder. Andelen utsatta fr sexualbrott.
0,0
0,5
1,0
1,5
2,0
2,5
3,0
3,5
Holland Schweiz Finland Sverige England Polen Belgien Nord-
irland
Skott-
land
Frank-
rike
Figur 12. Rangordning av 10 europeiska lnder. Andelen utsatta fr misshandel/hot.
0,0
0,5
1,0
1,5
2,0
2,5
3,0
3,5
4,0
4,5
5,0
England Skott-
land
Finland Holland Sverige Polen Frank-
rike
Belgien Nord-
irland
Schweiz
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Fr den sista kategorin av utsatta fr misshandel/hot visar det sig ock-
s att Sverige har en andel som ligger ngot ver en mittenposition av
lnderna; dock r det hr ganska mnga lnder vars andelar inte kan
statistiskt skiljas frn den svenska. England (och Wales) r det land
som har en signifkant hgre andel utsatta jmfrt med Sverige, med-
an Belgien, Schweiz och Nordirland har en lgre andel (fgur 12).
RESULTATEN I ICVS 2004/2005
Jmfr man Sveriges och vriga europeiska lnders position nr det
gller stld och fordonsrelaterade brott med avseende p resultaten
frn icvs 2004/2005 framkommer endast smrre skillnader.
169
Om vi
ska tro den senaste mtningen r Sveriges position betrfande stld av
motorcykel dock ngot smre nu n tidigare.
Motsvarande jmfrelser fr vlds- och hotbrott och personrelate-
rade brott (samma analys som i fgur 812) fr icvs 2004/2005 visar att
resultaten skiljer sig t i tre fall. Sverige har inte lngre en lgre niv
av utsatta fr personrn jmfrt med de vriga lnderna, utan ligger i
stllet i niv med ett genomsnitt fr dessa. Andelen som uppgett att de
utsatts fr sexualbrott r relativt sett hgre i Sverige och andelen som
utsatts fr stld frn person lgre.
Sammanfattning om brottsniver
En sammanslagning av resultat frn fyra omgngar av den interna-
tionella oferunderskningen icvs visar att andelen utsatta fr brott
generellt i Sverige i stort sett ligger i niv med ett genomsnitt av nio
andra europeiska lnder. Nr det gller specifka brottstyper visar jm-
frelsen med europagenomsnittet att Sverige har en klart hgre andel
utsatta fr cykelstlder samt en ngot hgre andel utsatta fr stld frn
person och misshandel/hot. Den svenska andelen r ocks lgre nr det
gller rn och skadegrelse av bil.
Nr sedan de enstaka lnder som medverkat vid minst tre omgngar
av icvs jmfrs med Sverige visar det sig att det land som oftast hade
en hgre andel utsatta n Sverige var England och Wales. P motsatt
vis har Nordirland oftast haft en lgre andel jmfrt med Sverige. Om
vi ser till de brottskategorier dr Sverige inte intar en mittenposition av
dessa lnder visar det sig att Holland har en lika hg andel utsatta fr
cykelstlder som Sverige. Vidare ligger Finland nrmast Sveriges lga
andel utsatta fr skadegrelse av bil (hr r Holland i topp) och ven
Sveriges lga andel utsatta fr rn (hr r Polen i topp). Det kan ocks
noteras att andelen utsatta fr inbrott r relativt lg i Sverige enligt den
hr jmfrelsen; endast Finland har en signifkant lgre andel.
169
Hr anvnds samma analys som tidigare och som presenteras i figurerna 27.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Vissa jmfrelser med den senaste omgngen av icvs-studierna har
gjorts trots att den r behftad med metodologiska brister. Med ngra
f undantag framkommer samma resultat som i de fyra frsta omgng-
arna. Det vill sga brottsniverna i Sverige r inte avvikande hga i ett
europeiskt perspektiv.
Brottsutvecklingen i nio europeiska lnder 19752005
I det fljande vergr jmfrelsen till att glla brottsutvecklingen mel-
lan 1975 och 2005 enligt polisstatistik ver anmlda brott. Hur har
vlds- och stldbrott utvecklats i Sverige jmfrt med andra europeis-
ka lnder? Som tidigare nmnts r det i princip bara statistikens grova
drag som kan jmfras; analysen gller trender och inte niver eller
enstaka rliga variationer.
I ett tidigare arbete (Westfelt 2001) har brottstrender i nio europe-
iska lnder mellan ren 1950 och 1997 jmfrts. Genomgngen nedan
bygger p en uppdatering av detta datamaterial. Gldjande nog har
tillgngen p nyare sifror blivit bttre sedan den frra studien och fr
de festa lnder kunde data fram till r 2005 erhllas.
170
Samtliga stldbrott
De anmlda stlderna har utvecklats p ett likartat stt i Norden mel-
lan ren 1975 och 2005. Frn omkring r 1990 bromsas kningen i bde
Sverige, Danmark, Finland och Norge varefter ven en minskande ut-
veckling gradvis intrder. I fgur 13 framgr att de anmlda stldbrot-
ten kat ngot snabbare i Norge fre r 1990 och att de drefter haft en
ngot mindre tydlig minskning n de andra lnderna ven om dessa
skillnader mste anses som relativt sm.
Jmfrs sedan den svenska utvecklingen med den i de fyra utom-
nordiska lnder som ingr visar det sig att ven dessa lnder erfarit en
trendfrndring efter r 1990 (se fgur 14). ren 1992 och 1993 bromsas
utvecklingen upp i England, Tyskand, Frankrike och Holland tfljt
av en tydligt minskande trend. Denna minskning verkar kraftigast i
England och Tyskland. Sveriges stldbrottsanmlningar minskar frn
och med r 1990 tillsammans med Frankrikes och Hollands i en ngot
lngsammare takt.
170
Uppdatering kunde i mnga fall gras med hjlp av on-line databaser p In-
ternet. Ett undantag var sterrike vars statistik endast delvis kunde uppdateras.
Trots bttre tillgnglighet n tidigare krvdes en hel del arbete fr att finna de
rtta brottskategorierna samt korrigera fr omlggningar etc.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Figur 13. Antal anmlda stldbrott per 100 000 invnare i Norden mellan 1975 och
2005. Indexerade data (index 1975= 1).
Figur 14. Antal anmlda stldbrott per 100 000 invnare i Sverige, England, Tyskland,
Frankrike och Holland mellan 1975 och 2005. Indexerade data (index 1975= 1).
0,00
0,50
1,00
1,50
2,00
2,50
3,00
19?5 19?8 1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
Sverige Norge Danmark Finland
0,00
0,50
1,00
1,50
2,00
2,50
3,00
19?5 19?8 1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
England Tyskland Frankrike Holland Sverige
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Rn
Anmlda rn visar till skillnad frn stldbrotten en kning efter 1990
fr majoriteten av de nordiska lnderna (bilaga 1, fgur B1). Det r en-
dast Finland som avviker. Mellan 1975 och 1990 har detta land frst en
svag nedgng och sedan en kning. Frn 1990 visar sedan de anmlda
rnen i Finland en minskande trend nda fram till r 2005. ven bland
de utomnordiska lnderna kar rnanmlningarna ver perioden (bi-
laga 1, fgur B2). England och Holland har en mycket kraftig (relativ)
kning medan motsvarande kning i Frankrike endast r ngot kraf-
tigare n i Sverige. Tyskland har frst en frhllandevis svag kning
och frn r 1997 till slutet av perioden intrder i stllet en minskande
trend. Sammanfattningsvis kar rnanmlningarna p ett likartat sett
i samtliga lnder undantaget Finland och Tyskland som har minskan-
de trender i senare delen av perioden.
Misshandel
nnu tydligare n fr anmlda rn visar sig anmlda misshandelsbrott
ka ver hela perioden utan ngon uppbromsning efter r 1990 (se f-
gur 15). Vissa mindre skillnader fnns dock. Framfr allt har Finland
en ngot mindre kraftig kning sett ver hela perioden. Nr det gl-
ler den svenska misshandelsutvecklingen i frhllande till de utom-
nordiska lnderna verkar trenden ocks hr vara kande under hela
perioden (se fgur 16). Hr avviker dock Sverige med en ngot mindre
kraftig (relativ) kning frn och med r 1990 jmfrt med de andra
Figur 15. Antal anmlda misshandelsbrott per 100 000 invnare i Norden mellan
1975 och 2005. Indexerade data (index 1975= 1).
0,00
0,50
1,00
1,50
2,00
2,50
3,50
4,00
4,50
5,00
19?5 19?8 1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
3,00
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
lnderna. ven England och Wales avviker med en mycket kraftig k-
ning de sista ren. Generellt sett har sdana kraftiga kningar nstan
alltid tekniska frklaringar; det r svrt att tnka sig en verklig fr-
ndring av anmlningar eller brott av den storleksordningen p s
kort tid. I datainsamlingen framkom ocks att vldigt genomgripande
frndringar genomfrts nr det gller detta lands statistiska frhl-
landen de aktuella ren.
171
Vldtkt
Det r tveksamt vad en analys av polisanmlda vldtkter egentligen
kan sga om utveckling av antalet faktiska vldtkter. Vi vet att det
fnns stora skillnader avseende rttsliga och statistiska frhllanden
mellan lnderna och ver tid (se till exempel wodc 2006). Drutver
r det med strsta sannolikhet ven s att anmlningsbengenheten
kan variera/har varierat p ett stt som gr det svrt att veta om fr-
ndringar kommer av att fer (/frre) anmler dessa brott eller att fer
(/frre) brott begs. Vissa analyser tyder dock p att den kning som
fnns i Sverige inte uteslutande kan frklaras av statistikomlggningar
och kad anmlning: det bedms som inte alls osannolikt att k-
ningen delvis r reell (Br 2005). Slutsatsen r ngot skrare i en ny
rapport dr en faktisk kning av vissa vldtktstyper bedms som
sannolik samtidigt som huvudorsaken r en kad anmlning (Br
171
Se till exempel www.crimestatistics.org.uk/output/Page66.asp
Figur 16. Antal anmlda misshandelsbrott per 100 000 invnare i Sverige, England,
Tyskland, Frankrike och Holland mellan 1975 och 2005. Indexerade data (index
1975= 1).
0,00
0,50
1,00
1,50
2,00
2,50
3,00
3,50
4,00
4,50
5,00
5,50
19?5 19?8 1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
2008). Det kan sledes konstateras att dataserierna r mycket svra att
tolka. Trots detta redovisas en jmfrelse av anmlningarna nedan och
i likhet med rnanmlningarna terfnns fgurerna i en bilaga (bilaga
1, fgur B3 och fgur B4).
Norge har en ganska kraftig (relativ) kning av vldtktsanmlning-
ar sedan slutet av 70-talet. kningstakten fr Sverige r ngot lng-
sammare medan Danmark och Finland i princip saknar en (relativ)
kning av anmlda vldtkter. Bland de utomnordiska lnderna har
England kraftigast kningar fljt av Frankrike som ocks har en myck-
et kraftigt kande trend av anmlningarna. Sveriges kning r klart
mindre i frhllande till dessa medan Tyskland och Holland dremot
har en i det nrmaste stabil niv av anmlningarna.
Mord och drp
Det fnns relativt goda mjligheter att f kunskap om och jmfra det
allra grvsta vldet mellan olika lnder. Det fnns tv indikatorer p ut-
vecklingen av mord (mord och drp) att tillg: polisstatistiken ver an-
mlda brott och ddsorsaksstatistiken. Polisstatistiken fr dessa brott
anses generellt vara frhllandevis tillfrlitlig, men det har visat sig att
ven den r problematisk fr Sveriges del (Rying 2000). Ddsorsaks-
statistiken ger dremot en bild som med all sannolikhet ligger mycket
nra deras verkliga niv och trend. Den upprttas ocks enligt en inter-
nationell standard vilken underlttar jmfrelser mellan olika lnder.
I fgurerna 17 och 18 har sdana uppgifter anvnts. Fr Holland fnns
endast uppgifter frn r 1979 vilket gr att indexeringen utgr frn det-
ta r. Fr England fnns endast uppgifter fram till r 1995.
Finland har under hela efterkrigstiden haft en mycket hg andel
mord, inte bara i frhllande till resten av Norden utan ven till resten
av Europa. Medan utvecklingen i Sverige, Danmark och Norge fuk-
tuerar kring 11 mord per 100 000 invnare ligger den fnska serien
kring 3 mord fram till mitten av 1990-talet varefter serien minskat till
omkring 2 mord per 100 000 fnska invnare. En verraskning fr den
nye p omrdet r kanske ocks att utvecklingen generellt inte har
varit kande ver hela perioden. Frn och med r 1975 fnns frst en
svag kning eller stabilitet bland de nordiska lnderna. Efter r 1990
minskar sedan morden i samtliga fyra lnder nda fram till periodens
slut (se fgur 17).
Fram till brjan av 1990-talet r skillnaderna i (relativa) mord- och
drptrender fr de utomnordiska lnderna och Sverige inte srskilt
stora (se fgur 18). Den andra hlften av perioden visar strre skillna-
der. Englands serie strcker sig bara fram till 1995 men den visar inga
tecken p att bromsas upp efter r 1990. Holland har en trappstegs-
liknande kning under de frsta ren p 90-talet varefter serien fuk-
tuerar kring samma niv under de drp fljande ren. Som tidigare
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
nmnts minskar dessa brott i Sverige under den andra hlften av pe-
rioden. Detsamma visar ocks data fr Tyskland och Frankrike.
Om man bortser frn den trappstegsliknande kningen i Holland
r det bara England som (eventuellt) avviker frn en gemensam trend.
Denna innebr att fram till r 1990 fnns en svag kning eller stabilitet
och drefter minskar morden i de studerade lnderna.
Figur 18. Mord och drp per 100 000 invnare i Sverige, England, Tyskland, Frank-
rike och Holland mellan 1975 och 2005. Indexerade data (index 1979=1).
Figur 17. Mord och drp per 100 000 invnare i Norden mellan 1975 och 2005.
Indexerade data (index 1979=1).
0,00
0,50
1,00
1,50
2,00
19?5 19?8 1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
0,00
0,50
1,00
1,50
2,00
19?5 19?8 1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Sammanfattning av brottstrenderna
Om utgngspunkt tas i de tv frgor om brottsutvecklingen som stll-
des i inledningen kan fljande konstateras:
Analysenavanmlningsstatistikentyderpattbrottsutvecklingeni
de studerade lnderna varit klart likartad mellan ren 1975 och 2005.
Vissa skillnader fnns men i huvuddrag r trenderna samstmmiga.
Nr det gller stldbrotten kar anmlningarna i de festa lnder
fram till omkring r 1990 varefter de faktiskt minskat nda till r
2005.
Nrdetgllervldsbrottvisardeanmldamisshandelsbrottendr
emot en kontinuerlig kning ver hela perioden, och det gller i
princip samtliga lnder. Samtidigt har enligt ddsorsaksstatistiken
det grvsta vldet, mord och drp, minskat i mnga europeiska ln-
der sedan r 1990.
Den kraftiga kningen av vldtktsanmlningar i Sverige r lika stor
eller strre i Norge, England och Frankrike. Utvecklingen av mord och
drp r mycket likartad i Norden ver hela perioden. Finland har en
hgre niv n de andra nordiska lnderna. I de utomnordiska lnder-
na r mord- och drputvecklingen mer likartad i den frsta delen av
perioden n drefter. Sedan r 1990 har morden minskat i samtliga ln-
der utom i Holland och England.
Genomgngen visar sledes p en minskande trend av stldbrott
och det allvarligaste vldet i fera europeiska lnder. I Sverige diskute-
ras hur den kraftiga kningen av misshandelsanmlningar ska tolkas
till exempel mot bakgrund av att alternativa data frn oferundersk-
ningar inte ger std fr att det mindre allvarliga vldet skulle ha kat i
Sverige under samma period. Jmfrelser mellan olika datakllor fr-
svras bland annat av att de till viss del gller olika populationer. Man
kan ocks ifrgastta det rimliga i att misshandelsbrotten skulle ka
kraftigt samtidigt som mord och drp minskar (se kapitlet om miss-
handel). Hur ser frhllandet mellan olika indikatorer p vldsutveck-
lingen ut i andra lnder? Tidigare studier har visat att samma mnster
terkommer i fera andra europeiska lnder; oferstatistiken visar inte
samma entydiga kningar av misshandel som polisstatistiken (West-
felt 2001).
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Sammanfattning svensk brottsutveckling
i internationell belysning
Resultatet av analysen kan grovt sammanfattas i fljande punkter:
Brottslighetens niv och enstaka rliga frndringar kan inte jmf-
ras med hjlp av polisstatistik om anmlda brott. Denna statistik kan i
stllet anvndas fr att jmfra brottstrender i olika lnder.
De internationella oferunderskningarna kan anvndas fr niv-
jmfrelser av brott i olika lnder. Hr krvs dock stor frsiktighet ef-
tersom vissa delstudier bland annat har mycket stora bortfall.
Fr mnga brottstyper ligger de svenska brottsniverna nra Euro-
pagenomsnittets. Ett undantag r att Sverige har en stor andel som
uppger att de utsatts fr cykelstld, ett annat att relativt f har utsatts
fr rn. Eventuellt har dock den svenska nivn av rn nrmat sig den
europeiska under senare tid.
Resultaten frn en jmfrelse av brottstrender mellan ren 1975 och
2005 visar att brottsutvecklingen varit klart likartad i de nio europe-
iska lnder som ingtt. Det fnns under vissa r skillnader i specifka
brottskategorier, men den vergripande bilden r en tydlig likhet.
Trendanalysen visar att den positiva utvecklingen av stldbrotten i
Sverige och resten av Europa har fortsatt in i 2000-talet. Stldbrotten
har minskat i samtliga underskta lnder mellan ren 1990 och 2005.
En tydligt kande trend mellan ren 1975 och 2005 fnns fr samt-
liga lnder nr det gller anmlda misshandelsbrott. Samtidigt visar
frhllandevis tillfrlitliga uppgifter om utvecklingen av det grvsta
vldet, mord och drp, en minskande trend i Europa sedan r 1990.
Tidigare forskning visar att det inte bara i Sverige utan ven i fera
andra europeiska lnder fnns en diskrepans mellan tv indikatorer p
det mindre allvarliga vldet, det vill sga. att misshandelsbrotten kar
enligt polisstatistik men inte enligt oferunderskningar.
Referenser
Ahlberg, J. (1994). Brottsstatistik r svr att jmfra. I: J. Ahlberg (red.)
Brottsutvecklingen 1992 och 1993. Rapport 1994:3, s. 165174. Stock-
Archer, D. och Gartner, R. (1984). Violence & Crime in Cross-National
Perspective. New Haven: Yale University Press.
Bennett, R. R. och Lynch, J. P. (1990). Does a Diference Make a Dife-
rence? Comparing Cross-National Crime Indicators I: Criminology,
rg. 28, s. 153182.
Brottsfrebyggande rdet, Br (2008). Vldtkt mot personer 15 r eller
ldre. Utvecklingen under ren 19952006. Rapport 2008: 13. Stock-
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Brottsfrebyggande rdet, Br (2005). Vldtkt. En kartlggning av polis-
anmlda vldtkter. Rapport 2005: 7. Stockholm: Brottsfrebyggande
rdet.
Brottsfrebyggande rdet, Br (1980). Brottsutvecklingen. Lgesrapport
Council of Europe (1982). Trends in Crime: Comparative Studies and
Technical Problems. Fifth Criminological Colloquium, 2325 No-
vember 1981. Strasbourg.
van Dijk, J., van Kesteren, J., Smit, P. (2007). Criminal Victimisation in
International Perspektive Key fndings from the 20042005 icvs and
eu ics. The Hague: Onderzoek en beleid, No 257. Ministry of Justice,
wodc 2007.
van Dijk, J., Manchin, R., van Kesteren, J., Hideg, G. (2007b). The Bur-
den of Crime in the eu. Research Report: A Comparative Analysis of
the European Survey of Crime and Safety (eu ics) 2005. Brussels:
Gallup Europe 2007.
van Dijk, J. och van Kesteren, J. (1996). The Prevalence and Perceived
Seriousness of Victimization by Crime. Some Results of the Interna-
tional Crime Victims Survey. I: European Journal of Crime, Criminal
Law and Criminal Justice, rg. 1, s. 4870.
van Dijk, J. M. och Mayhew, P. (1993). Criminal victimisation in the in-
dustrialised world: key fndings of the 1989 and 1992 international crime
surveys. I: A. Alvazzi del Frate, U. Zvekic & J. van Dijk (red.) Under-
standing Crime. Experiences of Crime and Crime Control. unicri
Publication Nr. 49, s. 149. Rome.
van Dijk, J. M., Mayhew, P., Killias, M. (1990). Experiences of Crime Across
the World: Key Findings of the 1989 International Crime Survey. Deven-
ter: Kluwer.
von Hofer, H. (red.) (1997). Nordic Criminal Statistics 19501995. Sum-
mary of a Report. Report 1997:2. Stockholm: Department of Crimi-
nology.
von Hofer, H. (red.) (1991). Nordic Criminal Statistics 19501989 Sum-
mary of a Report. Statistical Reports of the Nordic Countries, nr 57.
Copenhagen: Nordic Statistical Secretariat.
Kesteren, J.N. van, Mayhew, P. och Nieuwbeerta, P. (2000). Criminal Vic-
timisation in Seventeen Industrialised Countries: Key-fndings from the
2000 international Crime Victims Survey. the Hague, Ministry of Jus-
tice, wodc. Onderzoek en beleid, nr. 187.
Mayhew, P. och van Dijk, J. (1997). Criminal Victimisation in Eleven In-
dustrialised Countries: key fndings from the 1996 International Crime
Victimisation Survey. Prepared for the European Union Conference:
Crime Prevention: towards a European level, 1114 May, Noordwijk,
the Netherlands.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Rying, M. (2000). Ddligt vld i Sverige 19901998. Licentiatavhandling.
Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet.
Westfelt, L. (2001). Brott och straf i Sverige och Europa. En studie i kompa-
rativ kriminologi. Stockholm: Kriminologiska institutionen, Stock-
holms universitet.
wodc (2006). European Sourcebook of Crime and Criminal Justice Statis-
tics, Third edition. Rapport nr. 241. Den Haag.
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Bilaga. Tabeller och figurer
I Tabell B1 fnns dataunderlaget fr fgurerna 112. Dr framgr ven
vilka av lnderna som inte varit med i icvs annat n vid ett enstaka r.
Antalet r lnderna medverkat r angivet i parentes efter varje land.
Fr nrmare bestmt 7 av de 17 lnderna fnns det endast uppgifter
frn ett r. De resterande 10 lnderna har antingen varit med vid tre el-
ler fyra omgngar av icvs.
Tabell B1. Medelvrden fr europeiska lnders andel utsatta fr olika brottstyper
enligt ICVS r 1989, 1992, 1996 och 2000.
Land
(antal r)
Alla
(11)
brott
(%)
Bil-
stld
(%)
Stld
ur/fr.
bil (%)
Ska-
deg
av bil
(%)
Mc-
stld
(%)
Cykel-
stld
(%)
In-
brott
(%)
Rn
(%)
Stld
fr.
pers.
(%)
Sex-
ual-
brott
(%)
Vlds/
hot-
brott
(%)
sterrike
(1)
18,8 0,1 1,6 6,7 0,0 3,3 0,9 0,2 5,0 3,8 2,1
Belgien (3) 19,5 0,8 3,4 6,3 0,6 3,0 2,1 1,0 3,8 1,3 2,4
Danmark
(1)
23,0 1,1 3,4 3,8 0,7 6,7 3,1 0,7 4,1 2,5 3,6
England
och Wales
(4)
26,7 2,5 7,2 9,2 0,3 2,5 2,7 1,1 4,2 2,0 4,4
Finland (4) 18,8 0,5 2,9 4,4 0,2 4,5 0,5 0,7 3,6 2,6 3,9
Frankrike
(3)
22,0 1,9 6,2 7,6 0,6 2,0 1,9 0,8 3,5 1,0 3,4
Tyskland
(1)
21,9 0,4 4,7 8,7 0,2 3,3 1,3 0,8 4,0 2,8 3,1
Italien (1) 24,6 2,7 7,0 7,6 1,5 2,3 2,4 1,3 3,6 1,7 0,8
Holland (4) 28,7 0,4 5,3 9,2 0,7 8,5 2,2 0,8 5,1 2,9 3,7
Nordirland
(3)
15,6 1,5 3,3 5,2 0,0 1,4 1,4 0,4 2,3 1,2 2,2
Norge (1) 16,4 1,1 2,8 4,6 0,3 2,8 0,7 0,5 3,2 2,2 3,0
Polen (3) 24,2 0,9 5,5 5,7 0,5 3,7 2,0 1,8 6,3 1,9 3,6
Portugal (1) 15,5 0,9 4,9 6,3 0,3 0,8 1,4 1,1 1,9 0,6 0,9
Skottland
(3)
22,5 1,1 5,4 8,4 0,2 1,6 1,7 0,7 3,9 1,2 4,0
Spanien (1) 24,8 1,4 9,6 6,6 0,8 1,1 1,6 3,1 5,2 2,3 3,1
Schweiz (3) 20,4 0,1 2,2 5,0 0,9 5,0 1,6 0,7 4,9 2,8 2,2
Europa
(16 lnder)
21,5 1,1 4,7 6,6 0,5 3,3 1,7 1,0 4,0 2,1 2,9
Sverige (3) 23,4* 1,4 4,7 4,6* 0,5 7,7* 1,5 0,6* 4,9* 2,1 3,7
Europa
(9 lnder)
22,0 1,1 4,6 6,8 0,4 3,0 1,8 0,9 4,1 1,9 3,3
* Signifikant skild frn Europa (9 lnder).
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
0,00
0,50
1,00
1,50
2,00
2,50
3,00
3,50
4,00
4,50
5,00
19?5 19?8 1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
0,00
1,00
2,00
3,00
4,00
5,00
6,00
?,00
8,00
9,00
10,00
19?5 19?8 1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
England
Tyskland
Frankrike Holland Sverige
Figur B1. Antal anmlda rn per 100 000 invnare i Norden mellan 1975 och 2005.
Indexerade data (index 1978= 1).
Figur B2. Antal anmlda rn per 100 000 invnare i Sverige, England, Tyskland,
Frankrike och Holland mellan 1975 och 2005. Indexerade data (index 1978= 1).
F
r
d
j
u
p
n
i
n
g
Figur B4. Antal anmlda vldtkter per 100 000 invnare i Sverige, England,
Tyskland, Frankrike och Holland mellan 1975 och 2005. Indexerade data (index
1979=1).
0,00
1,00
2,00
3,00
4,00
5,00
6,00
?,00
19?5 19?8 1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
Sverige Norge
Danmark Finland
0,00
2,00
4,00
6,00
8,00
10,00
12,00
19?5 19?8 1981 1984 198? 1990 1993 1996 1999 2002 2005
Figur B3. Antal anmlda vldtkter per 100 000 invnare i Norden mellan 1975 och
2005. Indexerade data (index 1979=1).
H
106 47 Stockholm Tel 08-690 91 90 Fax 08-690 91 91 order.fritzes@nj.se www.fritzes.se
Bedmningar av brottslighetens omfattning r en av Brotts
frebyggande rdets viktigaste uppgifter. Rapportserien
Brottsutvecklingen i Sverige har kommit ut sedan r 1976.
rets rapport ger en aktuell genomgng av olika brotts
trender med tonvikt p perioden 19752007.
I genomgngen utnyttjas frutom kriminalstatistik ocks
Br:s Nationella trygghetsunderskning (NTU) och andra
kompletterande datakllor. rets rapport innehller ven ett
frdjupningsavsnitt som behandlar fem srskilt angelgna
frgeomrden. Det handlar bland annat om ungdomsbrotts
lighet, kvinnors brottslighet och jmfrelser av brottsligheten
i olika lnder.
ISBN 9789186027155 ISSN 11006676

2008 23 Brottsuvecklingen

Загружено:

Сведения о документе

Оригинальное название

Авторское право

Доступные форматы

Поделиться этим документом

Поделиться или встроить документ

Параметры публикации

Этот документ был вам полезен?

Это неприемлемый материал?

Авторское право:

Доступные форматы

2008 23 Brottsuvecklingen

Загружено:

Авторское право:

Доступные форматы

E

Вам также может понравиться